Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid

Anf. 71 Alexander Christiansson (SD)

Fru talman! Jag vill först yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Kulturpolitiken har blivit alltmer aktuell av flera skäl. Troligen beror det på att sättet som kulturpolitiken tidigare bedrivits på inte har varit särskilt ifrågasatt. För mig som sverigedemokrat är det dock ett mycket viktigt politiskt område, inte minst eftersom det är kulturen som formar vår gemenskap som nation och den sammanhållning som vi menar är fundamental för ett tryggt samhälle.

Oavsett om vi pratar om det humanistiska kulturbegreppet, som omfattar det synliga uttrycket av kulturen, exempelvis dans, sång och konst, eller det samhällsvetenskapliga och mer antropologiska kulturbegreppet, som innebär våra levnadsmönster, vårt språk och våra seder, är båda delarna viktiga. De går in i varandra på ett påtagligt sätt.

Den budget som nu ligger på bordet för debatt är vi sverigedemokrater väldigt nöjda med. Som ett parti av fyra måste man jämka. Det finns såklart saker som vi skulle vilja göra lite annorlunda. Men på det stora hela är vi nöjda, inte minst när det gäller de satsningar som just nu sker på kulturarvet.

För oss sverigedemokrater är kulturarvet och vår svenska historia central i kulturpolitiken. Både det materiella och det immateriella kulturarvet är det som levandegör vår historia och som knyter oss samman med generationer svenskar före oss.

Vår förståelse för kulturarvet och dess innebörd återspeglas nu också i budgeten. Det är tragiskt att tidigare regeringar alltför länge har negligerat kulturarvet till förmån för andra prioriteringar. Nu satsar vi till exempel, trots ett ekonomiskt ansträngt läge, över 100 miljoner kronor på att rusta upp bidragsfastigheterna runt om i landet. Det är byggnader och miljöer som hyser ett stort kulturhistoriskt värde.

Vi genomför även digitaliseringssatsningar riktat mot kulturarvet. Det är oerhört viktigt, inte minst ur ett beredskapsperspektiv. Rysslands vidriga anfallskrig mot Ukraina fick nog de flesta av oss kulturpolitiker att yrvaket vakna upp och inse hur eftersatt beredskapsfrågan är. Mer konkret tilldelas statliga institutioner, som arkiv och museer, 20 miljoner i syfte att stärka arbetet med att digitalisera kulturarvet, för att säkerställa att det bevaras genom digitalisering av arkiv och samlingar som tillhör statliga museer.

Behoven när det gäller att vårda och bevara det fysiska kulturarvet är avsevärda. Därför föreslår regeringen att Riksantikvarieämbetet tilldelas en årlig tillskottsbudget på 30 miljoner kronor för att främja vård och utveckling av kulturmiljöer i hela landet.

Utöver det är läsfrämjande och läsförståelse högprioriterade områden för regeringen och Sverigedemokraterna. Därför inkluderas en årlig satsning på 40 miljoner kronor till folkbiblioteken.

Frågan om folkbildningen har varit het den senaste tiden. Vi sverigedemokrater är naturligtvis glada över att stöden till studieförbunden nu dras ned. Min kollega Jonas Andersson kommer strax att utveckla vår syn i den frågan i sitt anförande.

Jag vill passa på att lyfta fram några punkter som regeringen och vi just nu arbetar med och som kanske ligger något utanför det som är budgetdrivande. Jag vill först nämna att en svensk kulturkanon äntligen ska arbetas fram inom de kulturella områdena litteratur, film, bildkonst, arkitektur, design, industridesign, musik, teater och scenkonst. Frågan har varit viktig för oss i Sverigedemokraterna och är något som vi har lyckats få igenom i Tidöavtalet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Även om anledningarna är flera till att en kulturkanon är viktig är också diskussionen om den svenska kulturen ett viktigt syfte. Vi menar nämligen att resan fram till målet också har ett värde. Lika viktigt som det är att en kulturkanon arbetas fram är det att det finns en bra struktur för distributionen av kanon, när den väl är klar. Det arbetet bereds just nu på departementet.

Men det är också viktigt att understryka att kunskapen, inte minst ungas kunskap, om svensk kulturhistoria är mycket låg. Att förstå vår historia är grundläggande för den nationella identiteten, som vi menar är viktig, inte minst ur ett integrerande och assimilerande perspektiv. Vår majoritetskultur måste vara det som bygger sammanhållning och gemenskap. Det mångkulturella experiment som ledande politiker ägnat sig åt under flera decennier har nämligen varit förödande för vårt land.

En annan sak som ligger utanför budgeten är den översyn av lotterilagen som ska genomföras. Syftet är att stoppa partilotterierna. Socialdemokraterna har sedan slutet av 50-talet i skydd av föreningslivets lotterier skott sig på de undantag som finns. Man har också sett till att deras lotterier har varit undantagna från spelskatten och andra lagar som handlar om konsumentskydd, till exempel förbudet att sälja lotter på kredit. Men de har även återkommande använt sig av aggressiva försäljningsmetoder över telefon för att lura fattigpensionärer. Det är något som vi i Sverigedemokraterna har påtalat som mycket omoraliskt.

Mediestödet är också på plats och ska börja gälla från och med den 1 januari nästa år. Vi är glada och positiva till den proposition som har beslutats. Vi menar att det är bra att journalistiken runt om i landet går från opinionsjournalistik till nyhetsjournalistik samt att den lokala och regionala journalistiken värnas och premieras.

Ett annat område är idrotten. Där kommer jag att lämna över till min kollega Angelika Bengtsson som kommer att föredra våra satsningar på det området.

En ytterligare sak är att vi till slut fick bort det mycket märkliga kravet på danstillstånd, som Socialdemokraterna införde på 50-talet. Det var ett danstillstånd som regeringen skulle avskaffa redan 2016 eftersom alla partierna i riksdagen, förutom Socialdemokraterna, ville avskaffa det genom ett tillkännagivande. Vi är glada för att vi har fått igenom detta, men nu är nästa steg för oss att arbeta för att harmonisera den så kallade dansbandsmomsen för att göra det mer lönsamt för våra dansband att driva sina företag.

Dansband, andra musiker, författare och övriga konstskapare agerar till största delen som egna företagare inom de kreativa näringarna. Och det är viktigt att vara medveten om det. Småföretagarnas perspektiv är helt grundläggande för vår tillväxt.

Jag är själv uppvuxen i en familj som har försörjt sig som småföretagare inom scenkonsten, och jag menar att de kreativa näringarnas villkor måste bli bättre. Till stor del handlar det om regelförenkling, förenklingar i bokföring och hur kulturmyndigheternas bidrag till de kulturella och kreativa näringarna kan stärkas.

Som en del av den vision som Sverigedemokraterna har för kulturpolitiken vill vi arbeta för att frigöra kulturen från ett beroende av det offentliga. En stor del av vårt kulturliv kräver offentliga bidrag. Så är det, och det är helt uppenbart. Det är också helt avgörande, inte minst för barn och unga, kulturarvet och ett flertal kulturinstitutioner som vi alla ser som viktiga för vår kultur.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Min kollega Anna-Lena Hedberg kommer strax att gå igenom scenkonstens villkor under sitt anförande.

Däremot står de kommersiella kreativa näringarna utan stöd i dag, och det är näringar som inte ens identifierades som kulturskapare. Det är faktiskt sant, och det blev uppenbart under pandemin. Där stod man helt utan stöd och identifierades mer som småföretagare än som kulturskapare. Det vittnar till stor del om den kulturpolitik som har bedrivits de senaste 50 åren. Det var en politik som uttryckligen skulle motverka kommersialismens negativa verkningar inom kulturområdet, som Socialdemokraterna kallade den proposition som lades fram på riksdagens bord 1974.

Jag menar att det är skadligt att man medvetet har försökt att tvinga in kulturskapare i ett beroende av offentliga medel. Om vi vill ha en fri kultur är det hög tid att arbeta för att skapa bättre förutsättningar för de kreativa näringarna så att de kan stå på egna ben. Det finns gott om goda exempel på länder i vår närhet som har betydligt bättre förutsättningar för sina kulturskapare än vi har. Och det är ett enträget arbete som kräver tid, men vi sverigedemokrater är beredda att kavla upp ärmarna.

Sverigedemokraternas ambition är helt enkelt att motverka socialismens negativa verkningar inom kulturområdet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Runar Filper (SD).

Anf. 72 Magnus Manhammar (S)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för anförandet. Du är här och debatterar i dag.

Anledningen till att jag begärde ordet var att jag hörde ledamoten säga att han var glad över att folkbildningen och studieförbunden får minskade anslag. Det gjorde att jag fick en klump i magen och blev orolig. Jag skulle vilja samtala lite grann om detta.

När vi tittar ut i världen var det finns diktaturer och demokratier kan vi tydligt se - och det visar också forskningen - att där det finns ett civilt samhälle, en studieförbundsverksamhet som är livsgnistan, finns en stark demokrati. Många demokratiforskare säger att ju starkare det civila samhället är, desto starkare är demokratin. Vi kan titta på andra sidan Östersjön i Ryssland där det civila samhället tyvärr är slaget i spillror. Det lilla som ändå byggdes upp efter murens fall har i dag helt slagits i spillror av diktaturen.

Där drömmer man om ett civilt samhälle. Man drömmer om folkbildning och studieförbund, så att man kan ha en livskraftig demokrati som står emot fake news och auktoritära strömningar. När ledamoten säger att han är glad för nedskärningar på folkbildningen och studieförbunden i Sverige blir jag ledsen, och jag undrar hur ledamoten tänker. Finns det en vilja att försvaga demokratin? Jag kan inte tänka mig det, och jag hoppas att det inte är så. Vad är tanken?

Jag har jobbat nära studieförbund i dessa frågor. Precis som många nämner har det skett fusk, men de har i dag ett otroligt bra system för att stävja fusk. Det har hänt mycket bra som snarare borde premieras, och man borde satsa mer på folkbildning nu när demokratin på många sätt är i fara i världen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Jag vill gärna ställa frågan och föra ett samtal.

Anf. 73 Alexander Christiansson (SD)

Fru talman! Jag tackar Magnus Manhammar för frågorna. Samtal är sunt och bra.

Jag vill inledningsvis försäkra Magnus Manhammar om att han inte behöver vara ledsen. Vi delar uppfattning om att ett starkt civilt samhälle och stark bildning är viktigt. Jag har själv lång erfarenhet av det civila samhället. Men vi ser problem i studieförbunden, och det är där jag ibland blir lite förvånad över Socialdemokraternas oförmåga att själva erkänna detta. Man kan erkänna att det har varit problem och fusk, precis som Magnus Manhammar sa nyss, men säga att man har åtgärdat det. Den bilden delar jag inte. Jag delar inte heller bilden av att studieförbundens problematiska kopplingar till diverse organisationer inte skulle finnas kvar längre. Så är det inte.

Rapporten från Riksrevisionen är tydlig. Riksrevisionens granskningar visar att ungefär 44 procent av studieförbunden fuskade med medlemslistor för att sko sig och få bidrag. Då skulle man logiskt tänka att vi drar ned 44 procent på anslagen till studieförbunden, så borde de kunna bedriva samma verksamhet som i dag utan fusk. Det är en logisk ekonomisk tanke. Men nu drar vi inte ned 44 procent. Om alla stöd till studieförbunden slås ihop, från kommun, region och riksdagen, drar vi ned 4-5 procent. Det är en liten neddragning med tanke på hur mycket fusk som har försiggått i studieförbunden.

Därför är vi nöjda med att Folkbildningsrådet inte längre ska ta hand om frågan om styrningen av medlen, utan det gör vi från riksdagens håll i stället. Så får vi se hur det blir senare, om vi kan få myndigheterna att i stället sköta granskningen av studieförbunden. Då kan vi få rena studieförbund i Sverige med en sund och bra bildning. Det är jag för.

(Applåder)

Anf. 74 Magnus Manhammar (S)

Fru talman! Jag blir trots allt orolig när jag får höra att Sverigedemokraterna tydligt driver att Folkbildningsrådet ska bort. Folkbildningsrådet garanterar frihet - fritt och frivilligt - det vill säga att det finns ett oberoende i folkbildningen, att den inte styrs av staten, så som det historiskt har varit i fascistiska stater och i auktoritära stater där regeringen bestämmer över folkbildningen. Det är ej demokratiskt. Det är problematiskt med det synsättet. Folkbildningen ska vara oberoende, inte vara på nåder av Sverigedemokraterna som ska bestämma vilka studieförbund eller vilken verksamhet som får finnas. Det är inte demokrati, och det oroar mig att höra detta.

Det oroar mig också att höra att man inte följer det framgångsrika arbete som studieförbunden har gjort gemensamt så att fusk inte ska förekomma. Det har varit ett jättebra arbete.

Jag hade önskat att samma sak skedde inom alla partier i Sverige. Jag har själv jobbat på Stiftelsen Expo tidigare och sett hur många oegentligheter som sker hos Sverigedemokraterna på alla nivåer. Det handlar inte minst om ekonomi, och det sker också i många andra partier i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Vi socialdemokrater har för det inte sagt att vi ska skära ned på alla partibidrag för alla partier, att partierna borde läggas ned eller att vi borde skära ned 44 procent av dem. Nej, för då skulle vi inte ha någon demokrati i Sverige.

Om man skär ned studieförbunden och slaktar det civila samhället kommer vi inte heller att ha någon demokrati i Sverige på sikt. Det är det som gör mig orolig. Jag vet inte om det är okunskap - det verkar vara okunskap från Sverigedemokraternas sida - eller ovilja, men jag hoppas att ni förändrar er syn på detta och att ni också tycker att det är viktigt med oberoende studieförbund, med mänskliga rättigheter och med demokrati i Sverige. Jag tror att alla människor innerst inne vill ha det. Jag tror att vi på sikt kanske kommer överens om det också. Men just nu är utvecklingen i Sverige en som påminner om att vi går i en alltmer auktoritär riktning, och det är inte det samhället jag vill att mina barn och barnbarn ska leva i.

Tack för samtalet! Jag hoppas att ni ändrar er syn.

Anf. 75 Alexander Christiansson (SD)

Fru talman! Jag tror inte att vi kommer att ändra vår syn på detta, för vi kommer alltid att reagera kraftfullt.

Nyligen, för bara några veckor sedan, var det en av ABF:s lokala organisationer som lånade ut lokaler till någon Palestinagrupp som delvis förnekar Förintelsen. Man gjorde en granskning av det. Jag tycker att det är problematiskt. Jag tycker att kopplingarna är problematiska. Jag tycker att det luktar illa när sådana här saker uppdagas. Då är det vårt ansvar som politiker att faktiskt se till att de här sakerna inte får fortgå.

Det var också därför jag nämnde Folkbildningsrådets mandat. I motsats till vad Magnus Manhammar säger tycker jag att det blir en sluten bubbla. Det blir nästan ett korrupt system, där man granskar sig själv. Det är ett problem, för vi måste kunna ta ansvar för de pengar som människor här ute går upp tidigt på morgonen för att dra in till vår statskassa och som vi som politiker har ansvar för att fördela. Det är där Sverigedemokraterna skiljer sig från Socialdemokraterna.

Men ärligt talat - jag skulle genuint vilja veta. Allt detta prat om bildning och så vidare - jag tror faktiskt att det finns ett korn av sanning i det ni säger. Men jag tror också att det finns en rädsla över att ABF, som är Socialdemokraternas studieförbund, kommer att få lägre anslag. Det är det största studieförbundet, och det är också det som har en rad olika kopplingar som är problematiska.

Man pratar om demokrati och hur viktigt det är. Man har haft en policy att alla partier inte får bjudas in när man har debatter för skattebetalarnas pengar. Det är ett problem, och det kommer jag att motverka så länge jag finns med i den här riksdagen.

(Applåder)

Anf. 76 Lawen Redar (S)

Fru talman! Jag tackar för ett intressant anförande om bland annat kulturarvet och vikten av att unga tar del av det svenska kulturarvet och bildar sig i detta.

Det finns många viktiga insatser som olika kulturinstitutioner har gjort genom att se till att skolklasser kommer och besöker olika museiverksamheter. Studieförbunden har gjort en oerhörd insats i detta arbete. Vi kan också se att till och med public service nu har ett program om Sveriges historia.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

I motion efter motion har Sverigedemokraterna föreslagit ett stort kulturarvslyft för Sverige. I någon motion tror jag att det var över 1 ½ miljard kronor specifikt riktade till kulturarvet. Men nu när man är stödparti till regeringen och det största partiet i det samarbetet visar det sig att utvecklingen går i rakt motsatt riktning.

Det byggs kassor och kostnadshinder på de statliga museerna. Den regionala ekonomin gör att länsmuseerna har det väldigt svårt just nu. Nationalmuseum håller för första gången stängt två dagar i veckan på grund av den ekonomiska krisen. Förr var det en dag i veckan.

Alla löften som man tidigare har slagits för och talat om under så lång tid visade sig vara osanna, för man har inte satsat på kulturarvet. Min fråga till ledamoten är vad det är jag missar. Vad är egentligen regeringens initiativ för att stärka det svenska kulturarvet, och vad är det Sverigedemokraterna har föreslagit som samarbetsparti?

Anf. 77 Alexander Christiansson (SD)

Fru talman! Tack, Lawen Redar, för helt rimliga frågor!

Vad ni kanske har missat stavas inflation. Det stavas att vi är på väg in i en lågkonjunktur. Det stavas prioriteringar. Visst, man kan göra som vissa andra partier och bara öka statskassan och statsskulden och allt möjligt för att bara dunka in grejer. Det funkar inte så när vi har en inflation att ta hänsyn till.

När det gäller kulturarvsfrågorna, ja, låt mig använda en metafor! Jag ska sälja mitt hus. Innan jag säljer huset sätter jag på vattenslangarna i källaren så att det blir förruttnelse och börjar ruttna i grunden på huset. Sedan säljer jag huset, och när den nya ägaren kommer skyller jag som säljare på den som har köpt huset.

Så funkar det inte i verkligheten. Vi har fått ärva en enorm brist när det gäller de här institutionernas underhåll. Jag tror inte att Lawen Redar kan säga att man riktigt lyckades prioritera de här frågorna när man satt åtta år i regeringsställning. Nu måste vi hantera dem i ett ekonomiskt tajt läge. Då krävs förhandlingar och överenskommelser, och vi måste prioritera. Så funkar ekonomin och samhället, och där är vi i dag.

Vi hade gärna gjort mer. Men det kan vi inte göra, för vi behöver ta hänsyn till de finansiella förhållanden vi har. Så ligger det till.

Anf. 78 Lawen Redar (S)

Fru talman! Jag är inte helt med på svaret, för Nationalmuseum är renoverat. De har problem med kostnaden och utvecklingen av den kostnaden, som regeringen och Sverigedemokraterna har en skyldighet att sörja för. De har inga problem med sitt fastighetsbestånd över huvud taget.

Sedan är det helt riktigt att det finns andra fastighetsbestånd som vi gemensamt måste ta partiöverskridande ansvar för och som är eftersatta av Statens fastighetsverk. Vi behöver definitivt samtala närmare om det, men det var inte min fråga. Den handlade om hur man ska rikta insatser för att fler barn och unga ska ta del av och bilda sig i det svenska kulturarvet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Allt skylls på inflationen, men den här regeringens politik har ju lett till att en inflation har blivit en kostnadskris för regioner och kommuner. Våra länsmuseer har problem att få sin ekonomi att gå runt. Våra statliga museer bygger kassor som hindrar familjer från att besöka verksamheterna.

Vad tänker man göra för att stärka kulturarvet i Sverige så att fler får ta del av innehållet? Allt kan väl inte förklaras med inflation?

Anf. 79 Alexander Christiansson (SD)

Fru talman! Jo, till stor del kan det dessvärre det. Vi har haft den värsta inflationen på väldigt länge, och vi går in i en ännu djupare lågkonjunktur om vi pumpar in ännu mer skattemedel och gör satsningar som ökar på inflationen. Men det här vet Lawen Redar om. Vi behöver ta hänsyn till det; så enkelt är det.

Läsfrämjandet är, som jag också nämnde i mitt anförande, något som regeringen satsar på. Men det är inte bara det här utgiftsområdet som berör läsfrämjandet. Det är en viktig del för oss i kulturutskottet. Men det finns också en bristande läsförståelse, vilket vi såg inte minst i Pisaresultaten som kom nu. Det är på riktigt ett allvarligt problem för Sverige och vår kommande generation. Jag har själv fyra söner, och det är inte helt lätt att få dem att sätta sig med en bok när de har andra saker som de kanske upplever som roligare. Ett föräldraansvar behöver alltså finnas, och skolan behöver komma in. Vi som kulturpolitiker har definitivt ett ansvar, men tänk om vi satsar jättemycket på biblioteken och barnen inte kommer till biblioteken. Det är en väldigt stor fråga.

Jag tror att Lawen Redar är inne på något när det gäller dialog över partigränserna, för ska vi bemöta det här på riktigt behöver vi ha en långsiktig plan. Det samtalet tar jag jättegärna med Lawen Redar, som jag också vet har stor kunskap i frågan. Absolut!

Anf. 80 Amanda Lind (MP)

Fru talman! Ledamoten Alexander Christiansson lyfte i sitt anförande fram satsningar han är stolt över. Han nämner folkbiblioteken, digitaliseringen och satsningen på kulturarvet.

Då vill jag passa på att upplysa kammaren om att satsningen på folkbiblioteken i regeringens budget, som är på 40 miljoner, de facto är i princip en halvering av det stöd till folkbildningen som låg i den förra budgeten och ännu mindre än vad som låg i den rödgröna regeringens budget.

Det är bra att ni fortsätter med digitaliseringssatsningen, men er satsning är lägre än den som vi sjösatte förra mandatperioden.

Sverigedemokraterna och regeringen lyfter ofta fram att de tar ansvar för kulturarvet. Ledamoten nämnde i sitt tidigare inlägg att de har ärvt en skuld som de nu behöver hantera. Men de hanterar ju inte den skulden!

Fru talman! Nationalmuseum äskar 40 miljoner kronor för att kunna hålla öppet mer än fem dagar i veckan. Er regering har gett museet 5 miljoner, Alexander Christiansson. Det finns flera statliga museer som äskar medel för att hantera avskrivningar som nu börjar rulla ut på grund av tidigare gjorda investeringar, exempelvis Botanhuset vid Naturhistoriska riksmuseet. Det är ett exempel på insatser som vi under vår tid i regering gjorde - vi tog ansvar för att vårda de kulturfastigheter som i vissa fall mycket riktigt har ett stort underhållsbehov. Nu tickar kostnaderna för detta ut, och regeringen väljer att inte kompensera för det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Jag vill därför ställa frågan till Alexander Christiansson på vilket sätt man de facto hanterar denna tunga skuld i sin driftsbudget. Jag undrar också om ledamoten är nöjd med de försämrade förutsättningar man ger de regionala museerna i den här budgeten.

Anf. 81 Alexander Christiansson (SD)

Fru talman! Det kommer att bli samma svar som det jag precis gav till Lawen Redar, för det är där vi står. Vi står i en situation där vi behöver ta ansvar för enormt många samhällsproblem som under lång tid har vuxit sig väldigt starka i Sverige. Vi har en integrationsskuld och en enorm brottsutveckling i det här landet. Regeringen har gått till val på att prioritera dessa frågor. Det handlar om sådant som trygghet och välstånd. De sakerna måste komma på plats.

När det gäller de andra frågorna blir jag ändå förvånad, för det låter lite på Amanda Lind som att den förra regeringen tog fullt ansvar för dessa saker. Det låter som att man ligger i fas när det gäller de investeringarna, och det är inte min uppfattning alls. Det krävs i stället ganska mycket resurser för att klara av de skulder som faktiskt finns, inte minst inom kulturområdet men även i samhället i stort.

Där har vi i Sverigedemokraterna varit tydliga med hur vi kommer att prioritera. Detta är en viktig fråga för oss, men vi prioriterar först och främst att unga flickor ska kunna gå ute på gatorna i trygghet. Vi prioriterar att judar ska kunna leva i trygghet i det här landet. Den typen av frågor menar vi är viktiga att ta tag i här och nu. Ovanpå detta har vi en inflation och är på väg in i en lågkonjunktur. Därför måste vi ta ansvar för dessa frågor först.

Anf. 82 Amanda Lind (MP)

Herr talman! I så fall är nog min uppfattning att ledamoten och regeringen bör ändra retorik i fråga om kulturarvet. Man hänvisar gång på gång till att man har ärvt en underhållsskuld som man nu tar itu med - men man gör de facto inte det.

I den tidigare, rödgröna regeringens budget stärkte vi anslagen till de regionala museerna. Vi permanentade anslag på 250 miljoner till kultursamverkansmodellen och det regionala kulturarvet. Vi satsade på och påbörjade arbetet med digitaliseringen. Vi permanentade anslaget till Judiska museet och avsatte riktade medel till Skansen så att de kunde påbörja ett nödvändigt renoveringsarbete. Vi förstärkte även anslagen till stiftelsemuseerna.

Vi tog också itu med flera av de underhållsfrågor som nu börjar ticka in i den driftsbudget som Sverigedemokraterna har att hantera - och som man i denna budget fullständigt struntar i. Man satsar 15 miljoner på digitalisering till de statliga kulturarvsmyndigheterna och skär bort 15 miljoner kronor i en generell besparing. Hur rimmar det med att ta ansvar för kulturarvet?

Om det nu är som ledamoten säger, det vill säga att man inte prioriterar dessa frågor, vill jag upplysa kammaren och åhörarna om att det går att göra andra prioriteringar. Vi satsar i vår kulturbudget stora summor på ett kulturarvslyft. Det är en satsning både på digitaliseringen, som vi vill utöka, och på vård av kulturmiljöerna. Vi skjuter till medel till Nationalmuseum så att man får förutsättningar att hålla öppet mer än fem dagar i veckan. Jag menar att något annat är skamligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Jag vill återigen rikta frågan till ledamoten: Även om man prioriterar annorlunda i år, hur rimmar det med Sverigedemokraternas syn på behovet av kultur i hela landet att man drar bort PLO-uppräkningen för den regionala kulturen?

Anf. 83 Alexander Christiansson (SD)

Herr talman! Samtidigt som Amanda Linds regering gjorde dessa satsningar ökade brottsligheten i Sverige. Islamiseringen ökade, och det finns stora problem i samhället. Detta är vi mycket väl medvetna om och väljer att prioritera.

Vi väljer att renovera källaren först, för att återgå till den metafor jag använde i replikskiftet med Lawen Redar. Löftet från oss är fortfarande att vi ska renovera köket, men om vi inte renoverar källaren nu har vi inget hus att renovera ett kök i. Vi måste därför prioritera i någon form av tågordning här, och där väljer vi trygghet och att bekämpa brottsligheten. I ett ekonomiskt ansträngt läge väljer vi den sortens prioriteringar först, och det kommer vi att fortsätta göra.

Frågorna du tar upp är dock viktiga, Amanda Lind. Det är inte så att de är oviktiga för Sverigedemokraterna, och att vi har lyckats få till ens några satsningar inom kulturbudgeten för att prioritera kulturarvet är för oss en vinst. Det står jag för, och jag kommer att fortsätta kämpa för det - i alla fall så länge jag sitter i underlaget för regeringen.

(Applåder)

Anf. 84 Catarina Deremar (C)

Herr talman! Många saker som Alexander Christiansson säger kan jag hålla med om. Det gäller till exempel det han säger om danstillståndet och om att eftersträva en harmonisering av dansbandsmomsen.

Det var dock inte därför jag begärde ordet, herr talman, utan det berodde på ledamotens tal om folkbildningen. Jag ser nämligen vikten av folkbildningen för det demokratiska samtalet. Ledamoten har i tidigare replikskiften själv varit inne på just hur debattklimatet har hårdnat och att man inte är trygg om man tillhör en judisk församling eller vad det nu kan vara.

Min fråga till ledamoten Alexander Christiansson blir därför: Var vill Sverigedemokraterna utveckla och ge plats åt det demokratiska samtalet i samhället?

Anf. 85 Alexander Christiansson (SD)

Herr talman! Tack för en jättebra fråga, Catarina Deremar! Som jag tidigare nämnde för Magnus Manhammar är bildning - vilket Magnus också redogjorde för - ett fundament för en demokratisk utveckling.

Det görs jättemycket bra saker inom studieförbunden; det är ingen diskussion om det. Däremot har vi problem, och det är just det: Vi kan inte blunda för problemen och trots att vi har kunskap om dem bara fortsätta ge samma anslag - samma volym pengar - hela tiden. Att Folkbildningsrådet sent omsider vaknade upp och sa "Oj, vi kanske behöver börja granska oss själva lite, för nu kanske det blir regeringsskifte. Då kanske det händer någonting!" håller inte. Det vittnar om en oförståelse och en ovilja att göra något åt detta i grunden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

För Sverigedemokraterna är detta viktiga frågor. Vart skattebetalarnas pengar går och att det ska gynna det demokratiska samhället - att det ska gynna de mål man har med medlen - är centralt. Vi har dock många hål i hinken i samhället i dag, och det finns det många forskare inom dessa områden som vittnar om. Jag har själv haft samtal med dem. Man pumpar ned pengar i hinken, men de bara försvinner. Vart tar alla pengar vägen? Det är ibland svårt att få reda på det, för de försvinner ut i en massa hål som ingen vet något om.

Det där är ett problem, för det skapar en välfärdskriminalitet och en brottslighet. Vi menar att man måste strypa den. Då är just granskningen av studieförbunden extremt viktig, och baserat på Riksrevisionens rapport behöver de inte så mycket pengar. Det är så. Det står svart på vitt och är helt uppenbart i rapporten.

Anf. 86 Catarina Deremar (C)

Herr talman! Det var mer ett resonemang om fusket än ett svar på frågan vilken plats det demokratiska samtalet ska ha. Det var det jag ville att ledamoten skulle utveckla.

Jag vill dock fortsätta att tala om studieförbunden. Studieförbunden vidtog ju själva, långt innan Riksrevisionen pekade på problemen, åtgärder för att komma åt fusket. Även här är vi ju överens: Det ska inte fuskas med skattebetalarnas pengar, utan de ska gå till det de är avsedda för. Det finns dock en annan del där studieförbunden också spelar en väldigt stor roll, och det är i det viktiga ekosystemet för kulturverksamhet i hela landet. Studieförbunden finns nämligen i varje kommun och arrangerar varje år ett flertal kulturverksamheter.

Min enkla fråga är därför: Tror Alexander Christiansson att det blir enklare eller svårare för kulturskapare att bjuda hela landet på kultur genom att göra dessa neddragningar på studieverksamheten?

Anf. 87 Alexander Christiansson (SD)

Herr talman! Jag ber om ursäkt för att jag inte gav något fullt svar på frågan. Jag fastnade i fusktänket igen.

Det är en helt relevant fråga vilken plattform som ska finnas för det demokratiska samtalet. Som jag sa tycker jag att studieförbunden medför en sådan dialog på ett bra sätt mer än sällan - ofta. Men det är också så att vi ser en förändring i samhället. Vi lever i en digitaliserad värld. För mig som sverigedemokrat är det ett ganska nyktert beteende att se över den här sortens institutioner och former, för det är ändå statliga skattemedel som går till den här typen av verksamheter. Det är inte fråga om Sverigedemokraternas ord när vi kommer in på de här frågorna. Jag ska inte fastna i fusket igen; jag lovar. Jag menar bara att de resurser som i dag går till studieförbunden behöver ses över. Det är också det vi gör nu.

När det gäller bildningen prioriterar nu den här regeringen folkhögskolorna. Jag kan vara lite skeptisk till det på ett sätt. Vi sverigedemokrater har tidigare varit för en neddragning även inom folkhögskolorna. Vi menar att det måste leda någonstans. Det kan inte bara vara mysklubbar där man har lunchdisko för kvinnor. Det måste finnas ett syfte med det man håller på med. Det måste finnas ett mål och en poäng. Det ska leda någonstans. Utbildning och bildning hör ihop. Jag har själv inom min släkt haft folk som gått på folkhögskolor, och det har varit bra. Men det finns också en hel del saker där som inte funkar. Vi måste se över helheten, och det är ett arbete som pågår hela tiden. Att vi drar ned med de här få procenten i det totala på studieförbunden kallar man från vänstersidan för en slakt. Då har man inte riktigt förstått vad ordet slakt betyder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Jag hoppas att jag svarade på frågan nu, så att det inte blev ett politikersvar. Jag gjorde mitt bästa.

(Applåder)

Anf. 88 Amanda Lind (MP)

Herr talman! För en tid sedan fick jag möjlighet att lyssna på Ukrainas tidigare kulturminister. Han berättade om sitt arbete som kulturminister i ett land i krig som invaderats av en främmande makt och lyfte fram kulturens stora betydelse. Han lyfte såklart fram hur viktigt det var att skydda och värna kulturarvet. Vi har alla sett statyerna inlindade i plast och hört berättelserna om hur man bar ned skyddsvärda föremål från museer och gömde i skyddsrummen. Diskussionen om hur kulturarvet i Ukraina ska byggas upp förs både i Ukraina och runt om i världen, så även i Sverige.

Men den ukrainska kulturministern lyfte också fram värdet och vikten av den samtida kulturen - av konst, litteratur, musik och gemenskap. I krig handlar det ju inte enbart om att överleva, utan det handlar också om att påminnas om vad det är vi lever för och vad det är för värden som finns att försvara.

Herr talman! Den fria konsten spelar här en oerhört viktig roll: att väcka förtröstan och hopp, att fungera som distraktion, inte minst för barnen i en svår situation, och att stimulera reflektion, kritik och samtal. Det är helt enkelt något som bringar ljus i mörkret.

Herr talman! Vi lever onekligen i en tung tid, med krig i vår omvärld. Även i Sverige har vi stora utmaningar. Rysslands brutala anfallskrig mot Ukraina har kastat Europa och Sverige in i en kostnadskris som drabbar hushållen, företagen och välfärden. Gängvåld, klimatkris och segregation river i samhällskroppen. Inflationen och lågkonjunkturen frestar på kommuners, regioners och privatpersoners ekonomi.

Det här är en tid som kräver en kraftfull ekonomisk politik, ett tydligt ledarskap och en politik som inger hopp. Då, herr talman, är kulturen, idrotten, föreningslivet och folkbildningen kanske viktigare än någonsin. Men i det här läget väljer regeringen och Sverigedemokraterna att lägga fram en kulturbudget som de facto innebär nedskärningar på de allra flesta områden.

Herr talman! Vi i Miljöpartiet vill någonting annat. Vi lägger i stället fram en stark kulturbudget, med totalt 2,6 miljarder mer än regeringen till hela utgiftsområde 17. Det här är en budget som gör att fler barn får tillgång till kulturskolan och folkbiblioteken, inte färre, och att våra kulturarvsinstitutioner och nationalscener inte ska behöva spara för att kompensera för tidigare gjorda investeringar i byggnaderna. Det är en budget som tar kulturlivets behov på allvar efter en svår pandemi och som betonar värdet av kultur även i svåra tider. Det är en budget där vi ger civilsamhället, föreningslivet och inte minst idrottsrörelsen förutsättningar att både ta sig igenom lågkonjunkturen och möta fler med sin viktiga verksamhet och där vi bestämt tar avstånd från regeringens skadliga nedskärningar på folkbildningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Herr talman! Häromveckan var jag i Malmö. Jag träffade då en lokal företrädare för studieförbundet Kulturens Bildningsverksamhet, det studieförbund som efter regeringens budgetchock nu har meddelat att man tvingas lägga ned sin verksamhet. I Malmö har man under flera års tid planerat för och byggt upp ett eget kulturhus med plats för replokaler, studior, instrumentverkstad och möteslokaler för det lokala förenings- och musiklivet. Planen var att inviga kulturhuset i december, men nu tvingas man i stället låsa dörrarna.

Jag vet att det på plats här i rummet finns personer som engagerar sig starkt för folkbildningen, för studieförbunden och för folkhögskolorna runt om i vårt land. Till er vill jag rikta ett stort tack - ni är viktiga.

Herr talman! Med 250 miljoner kronor mindre i nästa års budget till folkbildningen och sedan ytterligare 250 miljoner kommande år handlar det om nära en tredjedel av det statliga anslaget till folkbildningen. Det här är inget mindre än en katastrof.

Vi som bryr oss om den här frågan och träffar studieförbund och folkhögskolor runt om i landet får höra vittnesmål om hur man nu planerar att lägga ned lokaler som man vet är essentiella för det lokala musiklivet och föreningslivet och hur replokaler nu riskerar att försvinna för de ungdomsband som behöver dem. Man drar in studiecirklar som är viktiga för personer med funktionsnedsättning och för pensionärer. Vi vet vilka viktiga insatser studieförbund och folkhögskolor gör för att människor ska rustas för att komma närmare anställning. Vi vet också hur viktiga studieförbunden är som kulturarrangörer i hela landet.

Med de här drakoniska nedskärningarna påverkas kulturlivet, bildningen, integrationen och demokratin. Sverige blir ett fattigare land, herr talman, och det beklagar jag starkt. Till detta ska läggas att de tillfälliga medel som har funnits både under pandemin och under flyktingkrisen och som har byggt upp och möjliggjort viktig verksamhet runt om i landet helt drogs in i förra årets budget.

Herr talman! Vi vill annorlunda. Vi i Miljöpartiet ser värdet och vikten av folkbildningen och dess roll för kultur, bildning och demokrati i Sverige. Vi stärker folkbildningen i vår budget. Vi går inte med på regeringens nedskärningar. Vi avstyrker naturligtvis lagförslaget om att det är staten som ska fördela anslaget mellan studieförbund och folkhögskolor. Vi tycker att det är anmärkningsvärt att man inte väntar med denna typ av stora reformer tills den stora folkbildningsutredningen ledd av Christer Nylander presenterar sina förslag, som kommer att komma nästa år.

Herr talman! Jag ska också säga några ord om övriga delar av kulturbudgeten. Som jag nämnde tidigare innebär budgeten de facto en nedskärning på de allra flesta områden. Förutom urholkade anslag med anledning av inflationen går man fram med osthyveln på viktiga verksamheter. Samtidigt talar man om satsningar. Statens musikverk får 1 miljon i en digitaliseringssatsning men även 1 miljon i en generell besparing. Detsamma gäller de statliga museerna: 15 miljoner för digitalisering, 15 miljoner i generella besparingar. Man tar med en hand och ger med den andra och kallar det att man satsar på kulturarvet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Vissa av regeringens förslag på kulturområdet är välkomna, men de är alldeles otillräckliga för en kultursektor som går på knäna. Man drar ned på litteratur- och kulturtidskrifter och på bild- och formområdet. Kulturskolans anslag hade man behövt satsa mer på i tider då kulturskolorna runt om i landet larmar om nedskärningar och att man måste minska antalet platser för elever.

Vad gäller den regionala kulturen har det i regeringens budget lite i det fördolda smugit sig in en sak som kommer att få allvarliga konsekvenser. Man har avskaffat den så kallade PLO:n, pris- och löneomräkningen, det vill säga den årliga automatiska uppräkningen av anslaget till den regionala kulturen. Det här kanske låter tekniskt och krångligt, men det innebär att man varje år behöver förhandla för att få ens en liten smula till viktiga regionala kulturverksamheter från den statliga budgeten.

Detta, herr talman, är anmärkningsvärt. Vi vet att statens stöd till regional kultur såsom regionala scener, länsmuseer och musik - kultur nära människor i hela vårt land - i många år har legat på en för låg nivå. Under vår tid i regering tog vi ansvar. Vi genomförde flera permanenta nivåökningar. Med en avskaffad uppräkning blir framtiden djupt osäker för de regionala kulturverksamheterna. Det är också ännu ett slag mot regionernas hårt pressade ekonomi.

Och vad kommer att hända med kultursamverkansmodellen, överenskommelsen mellan stat och region om en gemensam finansiering av den regionala kulturen, när staten beter sig på detta sätt? Här, herr talman, är regeringen svaret skyldig.

Det är naturligtvis också illa att de nationella scenerna blir av med sin uppräkning. Unga Klara, Dramaten, Operan och Riksteatern tvingas spara. Man har inga medel till det fria kulturlivet. Det är uppenbart att man har skrotat återstartsutredningens förslag. Så var det med orden om att värna kultur i hela vårt land.

Herr talman! Jag vill säga något kort om friluftslivet, idrottsrörelsen och det övriga civilsamhället, som bidrar med mycket för att skapa mötesplatser, gemenskap och inspiration för människor i en svår tid i hela vårt land. Föreningslivet och civilsamhället bygger vårt samhälle starkt.

I Miljöpartiets budgetförslag vill vi förstärka det stöd till idrottsrörelsen som regeringen har påbörjat, så att idrottsrörelsen får ännu bättre möjligheter att verka i de så kallade utsatta områdena. Vi tror att idrott har en stor betydelse för individens möjlighet att växa och för möjligheten att se hopp om en annan framtid.

Herr talman! När det gäller kulturskolan vill jag påminna om något. Det är förvisso en kommunal verksamhet - det är något som kulturministern ofta påpekar i debatter. Men det är också så att vi har en nationell politik för kulturskolan, som vi har beslutat om här i kammaren. Där finns det nationella utvecklingsanslaget för kulturskolan. Där har vi utbildning av kulturskollärare, och där har vi ett kulturskoleråd som syftar till att stärka samordningen av kulturskoleverksamheter runt om i landet.

Herr talman! Eftersom det är just en nationell politik för kulturskolan innebär det att vi absolut har ett ansvar att göra mer i en situation där kulturskolan är hårt pressad runt om i vårt land. Därför tycker jag att det är anmärkningsvärt att regeringen så lättvindigt slår ifrån sig frågan i debatter samtidigt som det kommer vittnesmål om behov av nedskärningar kommunalt och därmed på den kommunala kulturskolan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Herr talman! Jag vill citera poeten Faysa Idle. Hon återkommer i sin bok till just boken och ordet som en viktig räddningsplanka. Faysa Idle växte upp i Bergsjön och Tensta, omgiven av hederskultur och gängkriminalitet. Hon beskriver hur läsningen och litteraturen har blivit en möjlighet för henne att göra resor. Det handlar om att lära sig att uttrycka sig i ord och skrift och om att fly till andra världar. Detta har gett henne hopp i en annars väldigt tung uppväxt.

I fråga om detta vill jag särskilt betona att jag tycker att det är beklagligt att regeringen i denna budget väljer att avsluta den statliga satsningen Stärkta bibliotek. Den har varit oerhört viktig för att just biblioteksverksamhet, boken och litteraturen ska nå ut till fler barn och unga i hela vårt land.

Herr talman! Jag avrundar här. Jag kommer inte att yrka bifall till budgetförslaget, utan jag hänvisar till vårt särskilda yttrande när det gäller själva budgeten. Och jag ser fram emot en fortsatt debatt.

Anf. 89 Alexander Christiansson (SD)

Herr talman! Tack, Amanda Lind, för anförandet! Amanda Lind höll ett brandtal. Jag har en fråga som är kopplad till detta med PLO. Jag kanske har missförstått det, men vad jag förstår gjordes det inte heller jättemycket på den punkten under den tid som Amanda Lind var minister. Men jag kan ha fel. Amanda Lind får gärna utveckla detta lite.

Miljöpartiet satsar friskt på kulturen i sin budget - det hör vi här. Det är guld och gröna skogar. Jag tror att det närmare bestämt är 2,6 miljarder kronor mer på utgiftsområde 17. I den totala budgeten för hela riket satsar man 130 miljarder kronor mer än regeringen och SD gör. Ungefär hälften av detta ska finansieras med skattehöjningar, och hälften ska finansieras med en ökad statsskuld.

De flesta experter är överens om att detta inte är en jättesmart grej att göra i ett läge med en hög inflation och när vi är på väg in i en lågkonjunktur. Det skulle vara intressant att höra Amanda Lind resonera lite kring riskerna med en sådan otroligt expansiv budget, där man naturligtvis kan lova alltihop och där man kan renovera köket, källaren och vinden på samma gång.

Anf. 90 Amanda Lind (MP)

Herr talman! Jag ska börja med de anslag där man från regeringens sida nu har tagit bort den PLO-uppräkning som har funnits tidigare. Det rör anslaget 2:1 Bidrag till vissa scenkonstinstitutioner och anslaget till den regionala kulturen, alltså kultursamverkansmodellen. Det är en PLO-uppräkning som har funnits tidigare, under vår tid i regering, som regeringen avskaffar i nästa års budget.

Detta är väldigt beklagligt. Regionala kulturpolitiska företrädare har naturligtvis reagerat på det, inte minst nu när kultursamverkansmodellen är under bearbetning och under utredning. Vad innebär detta för det långsiktiga gemensamma åtagandet framåt?

Där kan jag ställa en fråga till Alexander Christiansson. När Alexander Christiansson nu får klart för sig hur det ligger till undrar jag: Är detta något som man från Sverigedemokraternas sida kommer att verka för att förändra?

Detta är en debatt om kulturbudgeten, men vi har naturligtvis en annan ekonomisk politik än Sverigedemokraterna och regeringen. Det är tydligt. Däremot är det inte alls så att alla experter talar om att man måste bedriva en så åtstramande politik som regeringen gör. Alla från Svenskt Näringsliv till LO menar att regeringen borde satsa mer. Vi har en lågkonjunktur. Vi ser hur inflationen börjar vika nedåt. Nu skulle det vara läge att investera i stället, och det väljer den här regeringen beklagligt nog inte att göra.

Anf. 91 Alexander Christiansson (SD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Herr talman! Jag vet inte hur länge man får säga att man är ny på ett politiskt område. Men jag har inte suttit här i ett år än. Just detta med PLO har jag faktiskt inte helt koll på. Det vill jag verkligen medge att jag inte har. Jag ska titta närmare på det - jätteintressant.

Det finns experter - och Svenskt Näringsliv och LO, som Amanda Lind nämner - som uttrycker just den här åsikten kopplat till om vi ska gasa eller bromsa oss ur detta. Här har regeringen valt att hålla lite mer på bromsen tills vi ser vad som händer. Jag tror att det är mer realistiskt och mer rimligt att göra så. Det är också därför vi ställer oss bakom budgeten - den är ju framförhandlad med oss.

Det finns absolut risker med att gasa så mycket som Miljöpartiet väljer att göra i sin budget. En risk är att vi får en fördjupad lågkonjunktur, och då går det verkligen inte att göra alla de satsningar som man vill göra i kulturbudgeten. Någonstans måste vi hitta en balans. Vi måste kunna hitta en balans på gungbrädan när det gäller vår finansiella ekonomi. Där tycker jag nog att den konservativa vägen är bättre att gå. Det handlar om försiktighet tills man har alla fakta på bordet och om att gasa när det är tid för det. Så ser vi på det.

Jag tackar jättemycket för svaren på frågorna.

Anf. 92 Amanda Lind (MP)

Herr talman! Tack, Alexander Christiansson, för att du ska ta med dig frågan om PLO-uppräkningen! Här är jag nämligen genuint orolig. Detta skapar en väldig otrygghet för de regionala kulturpolitikerna och inte minst för de verksamheter som inte vet om det kommer någon uppräkning alls från statens sida kommande år. Det blir svårplanerat. Jag tycker också att det rimmar illa med just tanken om kultursamverkan, som ju den regionala kulturen bygger på.

Det går att satsa betydligt mer än vad Sverigedemokraterna och regeringen gör. I andra länder bedriver man en mer ambitiös finanspolitik. Det går också att göra investeringar som minskar inflationen. Vi har sådana förslag i vår statsbudget.

När det gäller budgeten för utgiftsområde 17, som vi nu diskuterar, beklagar jag att regeringen inte gör mer för att värna och vårda kulturarvet samt för att stötta kultursektorn, idrottsrörelsen och föreningslivet genom en tuff period. Jag beklagar att man i detta fall väljer att göra på det här sättet.

Anf. 93 Kristina Axén Olin (M)

Herr talman! Jag blir lite fascinerad när Amanda Lind talar sig så varm för kulturarvet och menar att vi lägger för lite pengar på att skydda kulturarvet. Vi lägger 100 miljoner på beredskapsfastigheterna, vi lägger pengar på digitisering eller digitalisering av museiföremål och vi ger Riksantikvarieämbetet ännu större uppdrag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Då måste jag fundera, herr talman: Vad gjorde Amanda Lind under alla år som hon var kulturminister? Vad gjorde man för att förhindra att Operan fortsatte att rasa sönder och samman så att det nu nästintill är risk för stängning? Vad har man gjort åt Naturhistoriska riksmuseet? Där har taket ramlat ned så att man har varit tvungen att stänga minst till sportlovet. Vad gjorde Amanda Lind som kulturminister för att skydda vårt kulturarv?

Riksantikvarieämbetet har gjort en inventering av hur många av våra museer som har en lista över vilka föremål man ska prioritera i händelse av krig eller invasion, alltså vilka föremål man ska bära ut först eller linda in i plast, som Amanda Lind talar om. Det är 30 procent av våra museer som har gjort en sådan lista och har en sådan beredskap.

Herr talman! Jag undrar om Amanda Lind kan svara på dessa frågor?

Anf. 94 Amanda Lind (MP)

Herr talman! Jag var i ett tidigare replikskifte inne på vad vi gjorde under mina år som kulturminister när det gäller kulturarvet. Vi drog igång en stor digitaliseringssatsning, större än den som regeringen nu fortsätter med. Vi investerade i att satsa på stiftelsemuseerna, på Skansen.

När det gäller larm som kom till oss då om fastigheter som behövde renoveras, till exempel Botanhuset, tog vi initiativ och genomförde den typen av investeringar - investeringar som nu tickar ut i ökade kostnader i form av avskrivningar och som regeringen beklagligt nog väljer att inte hantera.

Vi såg till att Judiska museet fick permanenta anslag. Vi höjde stöd och bidrag till kulturmiljövård. Vi tillförde både Riksantikvarieämbetet och Riksarkivet permanenta anslagsmedel. Inte minst satsade vi på den regionala kulturen, som också är viktig för kulturarvet.

När det gäller Operan är det kanske ändå en separat fråga som flera regeringar har hanterat och genomfört utredningar kring. Regeringen har nu gått vidare med ett spår som jag beklagar och snävar kanske in inriktningen för kommande renovering väl mycket.

Vi har stått här i en tidigare debatt och diskuterat Operan. Då uppfattade jag att det finns vissa öppningar för att inte bara göra en enkel renovering utan också se hur Operan kan få goda möjligheter att verka framåt. Jag hoppas, herr talman, att Moderaterna kvarstår vid den öppningen.

Anf. 95 Kristina Axén Olin (M)

Herr talman! Det är intressant hur mycket pengar man har när man är i opposition som man inte har när man sitter vid regeringsmakten eller är kulturminister själv.

Herr talman! Den borgerliga regeringen med en moderat kulturminister har fått ta över ett eftersatt politikområde med kulturfastigheter som förfaller och med en rad andra behjärtansvärda och otroligt viktiga ändamål där det inte fungerar.

Det är en svår tid med krig i vår närhet som innebär att vi måste rusta upp vårt försvar. Vi har en kriminalitet som är förfärlig. Vi har dessutom barn som den socialdemokratiska regeringen har ställt till det för så att de inte kan läsa, och därför måste vi nu satsa extra pengar på läsning i skolan och på våra bibliotek.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Den här regeringen har prioriterat att göra det som är nödvändigt: Man satsar på vårt kulturarv, man satsar på att digitalisera våra museer och man satsar på Riksantikvarieämbetet. För att kunna göra dessa satsningar på kulturarvet, herr talman, tar vi i praktiken 250 miljoner från studieförbunden, som har en budget på över 4 miljarder. 4 miljarder! Jag kan jämföra det med idrottsrörelsen i Sverige, som av våra statliga skattepengar får 2 miljarder. Uppenbarligen är folkbildningen dubbelt så viktig som idrotten i Amanda Linds värld.

Vi tar alltså 250 miljoner från studieförbunden. Av dem lägger vi 100 miljoner på folkhögskolorna, som vi tycker har en viktig uppgift att fylla. Övriga pengar tar vi för att använda till andra saker som vi tycker är viktiga, där Amanda Linds regering och Socialdemokraterna inte har gjort det man borde ha gjort för många år sedan.

Herr talman! Jag måste höra vad Amanda Lind säger när det gäller folkbildningen. Är den dubbelt så viktig som idrotten i Sverige? Är den dubbelt så viktig som våra kulturarvslokaler? Eller hur kan det komma sig att man pratar om nedskärningar och slakt för att vi tar 250 miljoner från ett område som har över 4 miljarder kronor?

(Applåder)

Anf. 96 Amanda Lind (MP)

Herr talman! Det är intressant med vilken emfas Kristina Axén Olin pratar om nedskärningarna på folkbildningen. Jag undrar om ledamoten har varit i kontakt med studieförbundsverksamheter runt om i landet som nu tvingas stänga ned kulturlokaler, dra in studieförbund och skära ned på personal och viktig verksamhet.

Herr talman! Jag tycker att det är anmärkningsvärt att man pratar om den här nedskärningen med en sådan entusiasm.

Nu diskuterar vi regeringens budget. Tvärtemot det som kulturministern ofta lyfter fram i debatter, att man har ärvt en stor påse som man måste hantera, är det inte så att regeringen tar ansvar för kulturarvet.

Frågan om Naturhistoriska riksmuseet var aldrig uppe på mitt bord under min tid i regering. Frågan om Operan har hanterats av många regeringar. Vi gjorde stora investeringar i kulturarvet - investeringar som nu tickar ut i avskrivningar och som regeringen väljer att inte hantera. I stället sätter man starkare press på hårt pressade kulturarvsinstitutioner.

Herr talman! Jag tycker att ledamoten Kristina Axén Olin ska ta ansvar för kulturbudgeten. Den är för låg. Jag skulle i stället ha velat höra en ambition om att förstärka kulturbudgeten framåt. Man kan med fördel titta på Miljöpartiets förslag. Vi har några bra!

(Applåder)

Anf. 97 Kristina Axén Olin (M)

Herr talman! I torsdags i förra veckan var jag på en fantastisk konsert med Rosa Kvartetten i Eric Ericsonhallen. I söndags var jag på en annan otroligt bra konsert i Ersta kyrka med Bengt Olléns Lunae Kammarkör. Vi är många som njuter av att åka till Junibacken för att leva oss in i Astrid Lindgrens värld och åka sagotåget. Jag vet inte hur många gånger jag har gjort det, men jag tycker att det är lika fantastiskt varje gång.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Vi har så mycket god och underbar kultur i Sverige, och vi svenskar tycker verkligen om vår kultur. De flesta har faktiskt sett en film eller läst en bok den senaste veckan, och i princip alla svenskar lyssnar på musik dagligen.

Ibland får man intrycket, herr talman, att kultur är likställt med statliga, regionala eller kommunala bidrag. Men så är det verkligen inte. Inget av de exempel som jag berättade om i början - Eric Ericsonhallen, Rosa Kvartetten, Junibacken eller för den delen Ersta kyrka - har några statliga, regionala eller kommunala bidrag. Ändå är det fantastiska exempel på bra kultur.

Den kreativa näringen och kulturbranschen i Sverige går väldigt bra med 190 000 anställda och en omsättning på över 400 miljarder. Bara exporten står för 20 miljarder, vilket är mer än bilbranschens och trävaruindustrins export. Det är 3 procent av vår bnp.

I dataspelsbranschen i Sverige jobbar nu över 8 000 personer. Förra året var all time high med en omsättning på 32 ½ miljard.

Men trots kulturbranschens och den kreativa näringens framgångar finns det skäl för en statlig kulturpolitik, och det finns särskilda satsningar som vi måste göra och ta ansvar för. Dit hör till exempel vårt kulturarv och våra kulturfastigheter, som aldrig kommer att kunna bära sig själva i en marknadsekonomi.

Därför är vi moderater stolta över den moderatledda regeringen, som, trots den tuffa tid vi har nu när vi måste prioritera satsningar på både försvar, kriminalpolitik, energikris och andra frågor, har lyckats göra satsningar som just har med vårt kulturarv och digitalisering av våra museiföremål att göra. Vi tar nu även fram en plan för renovering av ett operahus, denna otroligt eftersatta historia.

Med det, herr talman, yrkar jag bifall till och är stolt över kulturutskottets förslag till budget.

(Applåder)

Anf. 98 Lawen Redar (S)

Herr talman! Det är en mörk vinter, och mörkare kommer den att bli. Svensk ekonomi befinner sig i en lågkonjunktur, och landets bnp sjunker. Sverige har näst intill sämst tillväxtutsikter i hela Europa och högre inflation än många jämförbara länder. Matpriserna har stigit med 26 procent på två år. Hushållen har förlorat tio års reallöneökningar, och andelen hushåll som kämpar med att få ekonomin att gå ihop har ökat till 30 procent.

Vad gör då regeringen och Sverigedemokraterna? Jo, de tycker att en ekonomisk kris som drabbar alla ska hanteras av den enskilde. Byt bank om räntan är för hög! Se över ditt elavtal! Ibland undrar man om det är konsumentupplysare som styr det här landet.

Problemet är att konsumentupplysning inte funkar för dem med de minsta marginalerna, för de har redan gjort vad de kan för att minska sina kostnader. Hushåll med små ekonomiska marginaler handlar redan billigt och kan därför inte byta ut dyra varor mot mindre dyra varor. Utan stöd och hjälp från regeringen och Sverigedemokraterna kommer vintern inte bara att vara kall, utan den kommer också att bli förknippad med hur man fick vända och vrida på kronorna inför jul.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

På Tidö slott såg man kanske inte den här verkligheten komma. Men inte heller i Rosenbad tycks man begripa det som hela övriga Europas regeringar gör för att stötta sina folk ekonomiskt. Varför måste vår regering vara sist med att kalla in matjättarna eller införa skatt på bankernas övervinster? Spanien, Lettland, Litauen, Italien och Tjeckien har redan infört skatt på bankernas övervinster mot bakgrund av höjda räntor, och flera regeringar är redan igång.

Förra året tyckte regeringen och Sverigedemokraterna att det var viktigare att inflationsskydda landets mest högavlönade. En stor andel undgick att betala statlig inkomstskatt. I år tycker regeringen och Sverigedemokraterna att vården, skolan, omsorgen och kulturen ska få bära krisen. Våren kommer att präglas av varsel, uppsägningar och anställningsstopp i region efter region och kommun efter kommun.

Men i stället för att handla om allt detta verkar den politiska debatten vara en helt annan. I stället handlar det om makabra uttalanden från Sverigedemokraterna, som kräver regeringens konstanta städhjälp. Jag måste medge att det är rätt skickligt. Varför prata om arbetslöshet, bostadsbyggande, sjukvård och hushållens ekonomi när man i stället kan ägna sig åt makabra uttalanden och slippa ta ansvar för det man utlovade i valrörelsen, som lågt pris på falukorv, tidigt elstöd och 10 kronor lägre bränslepriser? Då var det möjligt, men nu när det faktiskt behövs till exempel omfördelning och insatser är det plötsligt inte möjligt längre.

Det här året kan summeras på många sätt. För mig har det blivit alltmer tydligt att vårt land är ekonomiskt och socialt tudelat och att våra livsvillkor skiljer sig åt. Medan vissa barn utövar kultur och idrott för att det är kul och självförverkligande riskerar andra barn att bli rekryterade av kriminella gäng utanför fotbollsplanen.

Gårdagens Pisaundersökning påminner om de systemfel som råder, som gör att eleverna med svagast socioekonomisk bakgrund får sämst utbildning i hela landet. Det är just dessa barn som troligen aldrig kommer att få uppleva kultur eller scenkonst under skoltid och vars bristande läskunskaper kommer att utgöra hinder hela livet eftersom läskunskap är grunden för allt annat lärande.

Kulturen ska vara den verkliga möjligheten att bryta med de hinder som kommer av uppväxtvillkor, klassbakgrund eller föräldrars förutsättningar. Nu kommer kostnadsökningarna och bristen på nationella insatser att sätta avtryck hos tusentals unga i vårt land. Vad innebär det att 94 procent av landets kulturskolor tvingas banta ned eller att i denna kostnadskris behöva betala den genomsnittliga avgiften på 1 300-1 400 kronor? Vilka kommer att lämna fotbollsklubben, basketlaget eller danslektionerna när avgifterna höjs? Och hur stora är de dolda kostnaderna för sådant som utrustning, turneringar, instrument, kollektivtrafikkort och resor? Det är klart att detta också har en inverkan på barns delaktighet i kultur och meningsfull fritid. Vad vi vet är att allt man exkluderas från under den korta, formativa barndomen faktiskt har bäring på hela livet.

Herr talman! Jag tror inte på högerns kulturpolitik. Vi kan gott debattera de intressanta förslag som finns på bordet, men som ett sätt att öka den sociala sammanhållningen duger de inte. Det handlar om uppbyggda kassor och entréavgift på våra statliga museer, hutlösa besparingar på Sveriges kulturskoleverksamheter, höjda avgifter på idrottsverksamhet och mindre satsningar i utsatta områden, där idrotten har en enorm inverkan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Jag tror inte heller på den omstöpning av den demokratiska kulturen som nu sker, när man vill genomföra en historisk nedskärning på studieförbunden. Det handlar inte bara om 250 miljoner nästa år. Det man aviserar är 350 miljoner året därefter och en halv miljard 2026. Det har visat sig att man inte kommer åt fusk med detta, utan det leder till nedläggningar av kulturens studieförbund, det vill säga de som ordnar med replokaler för de unga och fortbildar våra konst- och kulturskapare.

Jag undrar varför man tog tillbaka en utredning som skulle se över hur samhället kan kvalitetssäkra fritidsgårdsverksamheterna och varför vi inte har en demokrativillkorsproposition på plats, som säkerställer att statliga medel inte utbetalas till civilsamhällesorganisationer eller trossamfund som inte uppfyller krav på demokratiska fri- och rättigheter.

Avslutningsvis ser jag också att sammanslagningen av Konstnärsnämnden och Kulturrådet kan innefatta många stora utmaningar, för de har helt skilda uppdrag.

Den skuggbudget som vi socialdemokrater föreslår innebär 10 miljarder mer till kommuner och regioner. Totalt vill vi öka tillskotten till välfärden med 26 miljarder kronor nästa år. Självklart hade detta haft en inverkan på finansieringen av kulturskolan, folkbiblioteken, länsmuseerna, länsteatrarna, kulturhusen, lokala mötesplatser, folkbildning och ideella krafter.

Vi har även 100 miljoner mer i utvecklingsbidrag till kulturskolan och 100 miljoner mer till idrott i socioekonomiskt utsatta områden. Vi vill bibehålla den fria entrén och stärka studieförbunden i deras arbete med att bedriva aktiv kultur- och bildningsverksamhet i Sveriges alla kommuner.

Vi vill även fortsätta våra insatser mot antisemitism. Under den S-ledda regeringen sjösatte vi flera initiativ, och det är tacksamt att regeringen nu också har avsatt ytterligare 10 miljoner för säkerhetsarbete i de judiska församlingarna i Sverige. Jag är tveksam till om detta är tillräckligt, men de initiativ som nu har kommit är bra och helt nödvändiga.

Herr talman! Vi socialdemokrater har ett särskilt yttrande och deltar därmed inte i beslutet. Men vi menar att dagens svåra ekonomiska läge ställer höga krav på politiskt ledarskap. Social sammanhållning betyder att man ser över hela befolkningens sociala och ekonomiska villkor. Jag hoppas att regeringen och Sverigedemokraterna framför allt ser barnen och det höga pris de nu får betala för deras politik. Det blir tre långa år om det fortsätter i den här riktningen.

(Applåder)

Anf. 99 Alexander Christiansson (SD)

Herr talman! Jag tackar Lawen Redar för ett spänstigt anförande.

Det här med hushållens ekonomiska situation fick vi lära oss redan innan Rysslands vidriga anfallskrig mot Ukraina. Jag minns att SVT fick hålla kurser i vilka tider man skulle dammsuga för att hålla nere elkostnaden - detta på grund av bland annat nedlagd kärnkraft. Denna utveckling har alltså S själva en hel del att göra med. Det gäller även inflationsutvecklingen med mera.

Jag tänkte dock inte uppehålla mig vid det, utan jag tänkte fråga Lawen Redar och Socialdemokraterna om den berömda principen om armlängds avstånd, som debatterades mycket under våren. Socialdemokraterna är tydliga med att man inte vill ha en ideologisk och politisk styrning av kulturen. Men i kulturpropositionen från 1974 sa man sig vilja motverka kommersialismens negativa verkningar på kulturområdet. Jag har jättesvårt att se hur detta går ihop med principen om armlängds avstånd och kulturell frihet. Kan Lawen Redar utveckla sin tanke kopplat till detta?

Anf. 100 Lawen Redar (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Herr talman! Åh, vad glad jag blir över att få diskutera den världsberömda kulturpolitiska proposition som alla partier i Sveriges riksdag ställde sig bakom under Bengt Göranssons tid som kulturminister. Han var faktiskt min personliga mentor i kulturpolitiska frågor, och jag beklagar hans bortgång. Det han motiverade och debatterade under sin tid var kulturens absoluta frihet och att kulturen måste ha både kommersiellt och offentligt stöd för att vara fri.

Begreppet armlängds avstånd debatterades också under framtagandet av propositionen i syfte att verkställa det som hade gjorts i många andra länder, nämligen idén om att politiken ska hålla armlängds avstånd från det kulturella skapandet och att de beställningar som görs av det allmänna ska utvecklas i egen takt utan styrning från politiken. Det här handlar om demokrati. Utan yttrandefrihet, fritt skapande och armlängds avstånd är det svårt att upprätthålla den demokratiska frihet som kulturen ska utgöra.

Än en gång: Jag är tacksam över frågan, och jag debatterar gärna 1974 års kulturpolitiska proposition. Men den senaste kulturpolitiska propositionen och de nationella målen togs fram av en borgerlig regering 2009, så nyfikenheten på den tidigare propositionen gäller dessvärre inte i dag.

Anf. 101 Alexander Christiansson (SD)

Herr talman! Jag har givetvis en följdfråga, som Lawen Redar säkert förstår.

Jag höll på att trilla av stolen när jag läste Socialdemokraternas kulturpolitiska principprogram: "Vi socialdemokrater utgår från att människans fantasi är större än vad som ryms i det nuvarande samhället och ser kulturen som en källa till och ett redskap för samhällsförändring. En kraft som kan visa på och kritisera klassamhället och avslöja olika maktstrukturer - totalitära, kapitalistiska, patriarkala och koloniala - som kan peka på kommersialismens avarter och ifrågasätta alla försök att behärska och låsa in människors tankar."

För mig är detta snudd på marxism och något jag menar är definitionen av att ideologiskt och politiskt styra kulturen, vilket man också uppenbart har gjort. Ser Lawen Redar detta, eller tror hon att man har avpolitiserat kulturen sedan 1974? Har de experter och kulturskapare som menar att kulturen har styrts av Socialdemokraternas tänk, inte minst utifrån ännu gällande principprogram där man pratar om kommersialismens avarter, fel? För mig är detta hårresande. Lawen Redar får gärna utveckla detta.

Anf. 102 Lawen Redar (S)

Herr talman! I en budgetdebatt tänker jag inte gå in på socialdemokratisk ideologi, men jag tar gärna det samtalet i ett annat sammanhang.

När det handlar om att styra kulturens innehåll tänker jag inte bli uppläxad av en sverigedemokrat. De behöver nog hålla ordning på sina egna regionala och kommunala företrädare. Det är inte socialdemokrater som har strypt den stora satsningen på att folkbiblioteken ska köpa in böcker på andra språk än svenska, och det är inte en socialdemokrat som har suttit som ordförande för Länsmuseet Gävleborg och uttryckt att man vill göra sig av med hela avdelningen för fri konst, vilket är en fantastisk utställning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Det handlar om armlängds avstånd på riktigt. När det gäller hur väl Sverigedemokraterna lever upp till detta är det definitivt upp till bevis. Jag är inte så värst imponerad.

(Applåder)

(forts. § 15)

Anf. 104 Roland Utbult (KD)

Herr talman! Jag ställer mig bakom utskottets förslag i betänkandet i dess helhet.

Kultur uppstår i mötet mellan människor och skapas av oss alla gemensamt. Vi kristdemokrater ser kulturen som bärare av viktiga värden som ger betydelse för såväl lokalsamhället som samhället i stort. Den ger mening och inspiration i en orolig tid och kan bidra till bildning, skapa förståelse för vår historia och bidra till engagemang och glädje. Den skapar viktiga gemenskaper. Samtidigt ökar ensamheten, och vi behöver mer gemenskap med värme och inkluderande.

När jag förberedde mig för denna debatt kom jag att tänka på den fruktansvärda terrorattacken 2017 på Drottninggatan. Jag besökte platsen där det hände alldeles efteråt, ganska nära riksdagen. Där fanns en andäktig och respektfull stämning, ungefär som efter en begravning. Folk hade svarat på terrorn med ett blomsterhav till minne av de drabbade. Polisbilar var beklädda med blommor. Där var inga vassa armbågar utan mer varma blickar och eftertanke om livets skörhet. Vad är livet värt, och hur går man vidare?

När vi ser oss omkring ser det mörkt ut. Det är skjutningar, gängbråk, ökad psykisk ohälsa, krig i omvärlden, fattigdom och elände. Och vi frågar oss: Hur hamnade vi här? Eller kanske ännu viktigare: Hur kommer vi ur det här? Finns det framtid och hopp? Kulturen kan vara en viktig del i att skapa ett varmare och mer inkluderande sammanhang.

Herr talman! Vi har under hösten haft en fortsatt hög inflation som har drabbat och som fortsätter att drabba hushållen, företagen, kommunerna och regionerna kraftfullt. Det är verkligheten, och vi behöver därför rikta resurserna för att stärka välfärden, skolan, vården och omsorgen och dämpa inflationen och på så sätt stötta hushållen.

Att under en tuff tid göra ekonomiska prioriteringar är naturligt. För oss kristdemokrater är kulturen viktig, och därför gör regeringen i budgeten för 2024 viktiga satsningar på området. Regeringen förlänger bidragen till kulturskolan med 100 miljoner kronor per år 2024-2026.

Kulturskolorna i Sverige är unika i världen eftersom tanken är att alla ska ha råd att låta sina barn få lära sig att spela ett instrument eller utöva annan kulturell verksamhet, utan tanke på bakgrund eller ekonomiska förutsättningar. Vi ser det som oerhört värdefullt att värna denna verksamhet.

Jag har själv erfarenhet av kulturskolan och har sett vad den betyder för min familj och för andra, men det finns fortfarande många barn som inte kommer i åtnjutande av kulturskolan med dess skickliga och engagerade lärare. Detta är sorgligt när man vet vad det kan betyda att lära sig hantera ett musikinstrument.

Herr talman! Regeringen ger också ett nytt permanent stöd till civilsamhällesorganisationerna på 100 miljoner kronor per år 2024-2026. Det civila samhället utgör både en omistlig förutsättning för ett levande samhällsliv och ett uttryck för ett öppet, demokratiskt samhälle som är större än staten. Det civila samhället gör värdefulla insatser för människor i olika situationer av utsatthet. Detta kan jag skriva under på efter att ha jobbat i tio år inom Göteborgs Räddningsmission med hemlöshet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Fältarbetarna var mina hjältar, som lyfte människor ur fattigdom och elände när de sökte upp dem och gav dem härbärge. Dessutom fanns volontärerna - de frivilliga insatserna - som med stark medkänsla satsade fritid och kraft för de hemlösa. Jag mötte också barn och unga som drabbades i utsatta familjer. Detta har för alltid satt en prägel i mitt liv.

Utan civilsamhället stannar Sverige, och nu vill regeringen långsiktigt stärka det civila samhällets förutsättningar att verka för utsatta människor.

Vi förstärker också folkhögskolorna med 100 miljoner kronor per år 2024-2026. Kristdemokraterna är varma förespråkare av den svenska folkbildningen, som innefattar såväl folkhögskolor som studieförbund. Därför är statsbidraget till folkbildningen fortsatt starkt i regeringens budget, men regeringen har i högre grad prioriterat kopplingen till arbetsmarknaden genom satsning på folkhögskolorna.

Det ansträngda ekonomiska läget kräver prioriteringar. Regeringen har valt att omfördela pengar till folkhögskolorna och vuxenutbildningen därför att de har en tydlig koppling till ökad sysselsättning som är viktig att stötta just nu. Vi kristdemokrater kommer att fortsätta se den betydelse som studieförbunden har i samhället och bevaka huruvida stödet kan ökas när utrymmet finns i budgeten.

Folkbildningen ska fortsätta att vara ett sätt för människor att bilda gemenskap och bygga kunskap. Detta är oerhört viktigt, och därför kommer vi i Kristdemokraterna att fortsätta att arbeta för mer folkbildning.

Herr talman! För oss kristdemokrater är barnfamiljerna några som bör prioriteras i tuffare tider. Barn ska inte behöva känna ekonomisk stress eller betala priset för att föräldrarna har svårt att betala räkningarna. Därför har vi kämpat hårt i regeringen för att vid sidan om andra riktade reformer införa ett fritidskort.

Fritidskortet ska innehålla ett värde som kan användas som betalning för barn och unga i åldrarna åtta till sexton år för fritidsaktiviteter inom till exempel idrottsrörelsen, friluftsorganisationer eller andra organisationer inom civilsamhället och kulturområdet. Beloppets storlek kommer att ha en differentierad utformning för att särskilt stötta barn och unga från socioekonomiskt utsatta hushåll i att ta del av fritidsaktiviteter. Vi gläds åt att det som vi kristdemokrater har kämpat för så länge kommer på plats nästa år.

Jag har envist i flera år propagerat för fritidskortet här. Det är, som någon sa, en av de frågor som vi har debatterat mest här. Först hette det fritidspeng och riktade sig egentligen enbart till barn i utsatta familjer. Det bemöttes ganska kyligt av oppositionen, som sa att de ville satsa på så kallad generell välfärd, alltså att alla skulle få del av det. Vi lyssnade, och nu är vi här: Alla barn i åldrarna åtta till sexton år får ta del av fritidskortet.

Jag anar en, ska vi säga, viss påklistrad tveksamhet. Man kan ju inte köpa Kristdemokraternas idé utan vidare. Lite uppvisat motstånd skadar inte, men samtidigt tror jag att de flesta inser att fritidskortet kan bli en stor hjälp för många barn att komma in i olika fritidsaktiviteter inom idrott, fritid och kultur av olika slag. Det ska bli möjligt även om mamma och pappa har det tufft ekonomiskt för tillfället. Det är en viktig lindring i en tuff tid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Jag tror att vi kommer att mötas politiskt nästa år - när tiden är inne.

Anf. 105 Amanda Lind (MP)

Herr talman! Tack, Roland Utbult, för inlägget. Jag tycker att det på många sätt lyfter fram vikten av kultur och bildning i vårt samhälle, och det gläder mig.

Jag noterar att Roland Utbult både i sitt anförande och i en debattartikel i dag i tidningen Dagen resonerar om neddragningen på folkbildningen, och jag tycker mig ana en viss kluvenhet här från Kristdemokraterna.

Det är klart att ledamoten hävdar att man gör denna prioritering för att man vill satsa på andra typer av utbildningsformer. Men samtidigt lyfter man fram att man ser betydelsen av studieförbunden i samhället, att man är en varm anhängare av studieförbunden och att man också kommer att fortsätta att bevaka huruvida stödet kan ökas när det finns utrymme i budgeten.

Herr talman! Det kan inte vara roligt för Kristdemokraterna att höra dessa tongångar från samarbetspartierna, där man är stolt och glad över att kunna skära ned på studieförbunden konkret. Det är inte det som jag hör ledamoten Utbult säga. Och det gör mig glad.

Jag vet att många är oroliga för konsekvenserna av den nuvarande neddragningen i nästa års budget på 250 miljoner kronor, men de är också oroliga för de två kommande åren och den aviserade ytterligare nedskärningen på 250 miljoner kronor.

Min konkreta fråga är: Kommer Kristdemokraterna att aktivt verka för att stoppa de fortsatta nedskärningarna på folkbildningen? Det vore ett viktigt besked.

Anf. 106 Roland Utbult (KD)

Herr talman! Jag tackar ledamoten Amanda Lind för frågan. Jag lyfter fram Kristdemokraternas politik här i debatten, egentligen utan någon hänsyn tagen till vad andra lyfter fram. Jag fokuserar på vad Kristdemokraterna har för vision och syn på samhället här.

Jag har sett vad det betyder med studieförbund och med folkhögskolor. Det går inte att komma ifrån att det är helt grundläggande i vårt samhälle att människor får mötas i gemenskap i grupper. Därför ser jag ett enormt värde i studieförbunden och i folkhögskolorna.

Men jag måste säga att jag ställer mig bakom neddragningen på 250 miljoner kronor. Det beror på att det har varit så pass mycket fusk att Riksrevisionen har reagerat. Därför har man från Studieförbunden i samverkan varit tvungen att sätta igång med ett reformarbete med 18 punkter. Man har alltså vidtagit åtgärder och på det sättet talat om att man håller med om att det inte har fungerat fullt ut. Denna neddragning på 250 miljoner kronor och en överflyttning på 100 miljoner kronor av dem till folkhögskolorna ställer jag mig bakom.

Jag tycker inte att detta står emot att vi tycker att det är viktigt med studieförbund. Vi kan inte acceptera fusk, och detta är en konsekvens av det.

Anf. 107 Amanda Lind (MP)

Herr talman! Jag tycker att det är tråkigt att Kristdemokraterna och Roland Utbult lyfter in fusket som ett skäl till att göra denna drakoniska nedskärning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Ja, det har förekommit både problem och fusk inom studieförbundens verksamhet, och det har skett ett reformarbete under flera år. Efter årsskiftet sjösätts en helt ny modell för utbetalning av detta stöd till studieförbunden. Man har från studieförbundens sida tagit initiativ till flera förändringsarbeten, och dessutom lyssnar man nu på Riksrevisionens kritik. Men ingenstans finns det någonting som talar för att det finns fusk som är i paritet med den halva miljard som man från Tidöpartiernas sida planerar att skära ned.

Jag återkommer till min fråga till ledamoten Utbult eftersom jag hör att det finns ett stråk av att man ändå vill säga att man värdesätter studieförbundens verksamhet, tvärtemot vad till exempel Sverigedemokraterna lyfter fram i sitt anförande.

Jag vet att det är folk som lyssnar på denna debatt och som gärna vill ha besked, inte om nästa års budget utan om budgeten för år två och tre - om de fortsatta besparingarna.

När Kristdemokraterna säger att de kommer att följa frågan och se om det finns ekonomiskt utrymme att tänka annorlunda framåt, innebär det konkret att Kristdemokraterna aktivt kommer att jobba för att stoppa de fortsatta nedskärningarna till studieförbunden? Jag tror att vi är många som vill ha detta besked här i dag.

Anf. 108 Roland Utbult (KD)

Herr talman! Det låter som att vi nu gör en drakonisk neddragning. Det var det uttryck som användes. Just studieförbunden får 1,7 miljarder kronor nästa år, året därpå 1,6 miljarder kronor och året efter det 1,5 miljarder kronor. Och det är riktigt att det är en neddragning.

Jag vill säga att det är omöjligt för mig att här utlova någonting när det gäller hur vi kommer att ställa oss framöver. Detta ligger fast. Sedan är det fråga om kompensation och så vidare.

Senast i förrgår träffade jag en ledande person från studieförbunden. Jag hör att man tror på Kristdemokraterna och på den vilja som vi har. Vad det kommer att resultera i får vi se. Det är inte bara jag som driver detta. Men partiet står bakom studieförbunden och folkhögskolorna.

Anf. 109 Lawen Redar (S)

Herr talman! Jag får inleda detta replikskifte med vissa korrigeringar. Jag har nämligen sagt i fel i talarstolen i ett tidigare replikskifte. Jag sa nämligen att den som var kulturminister under framtagandet av 1974 års kulturproposition var Bengt Göransson. Så var det inte alls. Det var dåvarande utbildningsministern Bertil Zachrisson. Det var senare som man fick ett eget kulturdepartement. Det gäller att lämna riktiga uppgifter i talarstolen, och jag beklagar denna felsägning.

Men jag ska nu ställa en fråga till ledamoten Utbult. Jag fnissar lite när vi alltid talar om detta fritidskort, eftersom det har varit en evig debatt mellan oss. Men jag fnissar inte åt det engagemang som ledamoten Roland Utbult har för att stärka barns och ungas möjligheter att få ta del av ett aktivt kultur- och idrottsutövande.

Vi följer med stort intresse framtagandet av detta fritidskort. I år lade regeringen 50 miljoner kronor för att få detta på plats. Det kommande året ska förslaget om fritidskortet genomföras. Min fråga är: Kommer detta att komma på plats med tanke på att det är många myndigheter som uttrycker en hel del farhågor?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

I denna väldigt akuta tid för Sveriges hushåll när det gäller att få ökade resurser för att kunna sörja för att barn och unga ska få delta i kultur- och fritidslivet menar jag att man är väldigt senfärdig med denna reform. I den första delrapporten som Statens kulturråd och MUCF har lämnat lyfts också en del risker fram, inte minst kommersialiseringen av barns och ungas fritid. Hur ser ledamoten på denna delrapport?

Anf. 110 Roland Utbult (KD)

Herr talman! Jag tackar ledamoten Lawen Redar för frågan. Det är naturligtvis alltid lite knepigt att ge garantier för saker och ting, speciellt när det gäller tidsperspektiv. Men under 2024 kommer fritidskortet att vara på plats. Det är ett antal myndigheter som nu håller på och utformar det - Folkhälsomyndigheten, Kulturrådet och flera andra. Det är ganska komplicerat.

Jag tycker att ledamoten och jag är väldigt eniga när det gäller barns och ungas situation och hur viktigt det är att de får möjlighet att ta del av idrott och kultur av olika slag. Där tror jag att vi gemensamt ändå finner varandra. Vi är överens om att det är så viktigt för vårt samhälle att barn och unga får en bra start.

Vi har lyssnat när det gäller detta med generell välfärd och att alla ska få del av detta. Jag vet att Socialdemokraterna är mycket för att alla ska få del av det. En tid var fritidspengen enbart för utsatta familjer. Men nu är detta för alla som har det hyggligt. Och de som kämpar med ekonomin ska få möjlighet att få en högre summa. Om fritidskortet blir på 500 kronor, så blir det kanske på 2 500 kronor för ett barn som lever i en familj i utsatthet. Detta klappar hjärtat för.

Anf. 111 Lawen Redar (S)

Herr talman! Vi följer reformens framtagande med intresse. För oss socialdemokrater är det viktigt att reformen bidrar till att alla barn och unga får tillgång till idrott och kulturliv, inte bara redan aktiva barn. Det är hela tanken med en generell välfärdspolitik. Även om vissa grupper kanske inte behöver det, eftersom familjen redan har goda ekonomiska förutsättningar, har generell välfärdspolitik inneburit att både de fattigaste och de som har det bättre ekonomiskt ställt får ta del av det gemensamma. Men allra mest gynnar det de familjer som har det svårast ekonomiskt.

Ledamotens reflektion gör att det här låter mer som ett barnbidrag. Man skulle ju kunna ägna tid åt att utöka det, men nu väljer man att ta fram det här fritidskortet. Frågan är hur det ska göras utan att det blir alltför administrativt tungt och så att det inte blir en reform som möjliggör fusk från aktörer som kanske vill skapa aktiviteter för unga. Återigen handlar det för oss om att den kultur som bygger på frihet, frivillighet och ideella krafters engagemang och den idrottsrörelse som bygger på ett starkt föreningsliv inte ersätts med någon form av kommersialisering.

Kan ledamoten lova att ambitionen handlar om barn och unga och inte om att förändra dagens kulturliv som bygger på föreningsdemokrati så att det ersätts med kommersialisering?

Anf. 112 Roland Utbult (KD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Herr talman! Jag känner mig trygg i att det inte kommer att bli någonting kommersialiserat av detta. Grundtanken är i alla fall inte det. Men frågan är, som ledamoten säger, hur man konstruerar det här kortet - om det nu blir ett kort eller något annat. Det finns naturligtvis kriminella element som ser möjligheter även här, och de ska motverkas.

Jag tror att ungefär fem myndigheter håller på med att ta fram det här och att bara det kostar 50 miljoner. Sedan är det en satsning på 780 miljoner per år - jag kanske inte har siffrorna alldeles rätt här - och det är mycket pengar för att skapa den här möjligheten.

Nu när vi samtalar upplever jag ändå att vi är enade om att det är viktigt för barn att komma i rörelse och att det här kan vara en möjlighet. Det finns kanske fortfarande en liten tveksamhet som måste övervinnas, men jag räknar med att Socialdemokraterna och övriga partier kommer att vara med på detta 2024 när det väl gäller.

Vasiliki Tsouplaki (V)

Anf. 113 Vasiliki Tsouplaki (V)

Herr talman! Ska man förstå vilken effekt regeringens budget får för svenskt föreningsliv och svensk kultursektor nästa år räcker det inte med att läsa utgiftsområde 17, som ska debatteras här i dag. Därför tänker jag delvis uppehålla mig vid problemen med regeringens hela budgetförslag och samtidigt beröra en del av Vänsterpartiets förslag som ryms inom det här utgiftsområdet. Vi lägger närmare 2,2 miljarder mer på det än vad regeringen gör.

Herr talman! En stor del av dagens kultur, idrotts- och föreningsliv bärs upp av kommuner och regioner. De har till exempel hand om bibliotek, kulturskolor, länsteatrar, museer, orkestrar, idrottshallar, simhallar, fritidsgårdar och föreningsbidrag.

Redan i år har det ekonomiska läget varit väldigt tufft, och nästa år ser det ut att bli ännu tuffare. Alla eventuella reserver är tömda. Det saknas alltså stora summor. Runt om i landet sitter kommun- och regionpolitiker och sliter sitt hår.

Hur ska man kunna göra någonting åt skolresultaten? Det är många elever som inte får det stöd de behöver.

Hur ska man kunna göra någonting åt köerna i vården? Sjuka människor har rätt att få den vård de behöver.

En del känner sig tvingade att höja skatten, men i många delar av landet är kommunalskatten redan hög, och det känns tufft när man vet att många hushåll har en svår ekonomisk situation.

I det här läget får många verksamheter inom kultur och idrott neddragningar. I går släppte Kulturskolerådet en rapport byggd på svar från 200 kommuner. Närmare hälften av kulturskolorna räknar med mindre resurser kommande år. Den andra hälften räknar med att ligga kvar på samma bidragsnivå trots ökade utgifter för hyror, löner och så vidare. Pengarna kommer inte att räcka till lika många pedagoger. De långa köerna till kulturskolorna kommer att bli ännu längre.

Det är bra att regeringen bestämt sig för att lägga tillbaka de 100 miljonerna i det statliga stödet. Det ger kulturskolorna möjlighet att utveckla delar av sin verksamhet. Men när det saknas pengar till grunderna, det vill säga lokaler, pedagogernas löner och så vidare, blir det i slutändan mindre kulturverksamhet för barn runt om i vårt land.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Herr talman! I Vänsterpartiets budget finns medel till kommuner och regioner så att de kan upprätthålla en bra välfärd för landets invånare. Inför höstbudgetarbetet framförde Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, att det behövdes 28 miljarder bara för att behålla nuvarande servicenivå - och det är en nivå som många invånare tycker är alldeles för låg. Man vill ha en starkare välfärd. Vänsterpartiet har därför avsatt 30 miljarder i generella stöd och ett stort antal riktade stöd till exempelvis socialtjänst, skola och förebyggande insatser.

Vi måste ge alla barn en bra start i livet och ha snabba insatser redo för dem som är på väg åt fel håll, in i kriminalitet eller missbruk. Det behövs även snabba insatser för den som halkar efter i skolan.

Vi menar att kulturen också är en viktig del av en stark välfärd. Utöver de generella statsbidragen lägger vi därför till exempel 100 miljoner extra på kulturskolorna för att stärka utvecklingen och 300 miljoner för att man ska kunna ta bort avgifter. Vi vet att avgifterna i många kommuner i dag är så höga att de utestänger barn från ekonomiskt utsatta familjer. Vi lägger också riktade medel på folkbibliotek och satsar på skolbiblioteken.

Förr sa många stolt att Sverige ska vara en kunskapsnation, men det begreppet urholkas alltmer. Vi måste tillgängliggöra kunskap på många sätt. Folkbildningen och biblioteken ska ha en självklar plats på fler ställen i landet, inte färre. De senaste decennierna har kommunerna tvingats stänga hundratals biblioteksfilialer, och det skapar höga trösklar för till exempel stressade småbarnsfamiljer som får ta sig till en helt annan del av kommunen för att låna böcker. Behöver de dessutom göra resan med kollektivtrafik, som kan vara både dyr och ha dålig turtäthet, blir det återigen en klassfråga vem som tar del av kulturen - i det här fallet bibliotekens utbud.

Regeringen vill satsa på läsningen och skolbiblioteken, säger man. Men även i det här fallet gör man bara en liten riktad insats. Man lägger ett fint tak på ett ruttet hus. Här återkommer alltså husparallellerna.

I går lyssnade jag på Åsa Fahlén, som är ordförande för fackförbundet Sveriges Lärare, som beskrev hur förskolepedagogerna - som faktiskt är de som har möjlighet att introducera böcker och läsning i barns liv - jobbar i alldeles för stora barngrupper. Skolverkets rekommendation för storleken på barngrupper överskrids i 10 000 fall i dag. Mellan 85 och 90 procent av personalen jobbar i för stora barngrupper.

Lärarna på lågstadiet har svårt att hinna hjälpa alla som inte har knäckt läskoden och som skulle behöva extra stöd. Det är först i årskurs 9, när det är dags för slutbetygen, som man sätter in den största andelen specialpedagogiska insatser. Det är ju när barnen har år av skolmisslyckanden bakom sig! Jag blir fruktansvärt provocerad när jag ser liberala och moderata ministrar vifta med böcker, prata om pärmar i stället för skärmar och slå sig för bröstet för att man ska införa läslistor och kulturkanon för lärare att använda sig av. De ska få tips om vilka böcker man ska köpa in och låta eleverna läsa. Jag tycker att det är alldeles för långt från den verklighet som dagens elever och lärare vistas i. Man blir faktiskt lite mörkrädd.

Vi behöver mer resurser till landets skolor och förskolor, och lärarna behöver få nya kollegor, bland annat i form av skolbibliotekarier och kulturpedagoger. Det behövs en lagstiftning om alla elevers rätt till bemannade skolbibliotek. Det behövs också fler platser på högskolan för att utbilda skolbibliotekarier och stöd till kommunerna för att få till de fysiska bibliotek som saknas runt om i landets skolor. Om sedan barnen som lär sig ska läsa på en lärplatta, lyssna på en ljudbok eller läsa i en fysisk bok tycker jag inte att klåfingriga ministrar ska bestämma.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Herr talman! Låt mig närmare analysera ett annat område vi behandlar i dagens budget: idrotten. Även här vill regeringen gärna lyfta sina satsningar på idrott i utsatta områden. Vi pratade nyligen här om fritidskortet. Jag tycker att detta är bra insatser, men de är inte tillräckliga. Det är bra att man nu tar ett nytt grepp för att fler barn ska kunna vara aktiva i en idrottsförening. Jag vet att det är Roland Utbult och Kristdemokraterna som har drivit på för detta. För många familjer är det inte möjligt att låta barnen idrotta organiserat på grund av höga avgifter och kostnader för utrustning och resor.

Men det som också saknas på många håll i landet är utrymme för träning och tävling. Föreningar får redan i dag säga nej till många barn som vill vara med eftersom det saknas plats att hålla till på. Risken är nu stor att fritidskortet bara blir en subventionering för dem som redan är inne i föreningslivet, som redan har råd och som är med i ett lag eller pysslar med idrott eller kultur. Det kanske inte blir så många nya aktiva som man tänkt sig. Det här skulle jag vilja att man tar ett nytt tag kring.

Från Vänsterpartiet har vi under många år väckt motioner och lagt fram budgetförslag som skulle innebära att man ger föreningar och kommuner stöd att skapa fler platser för idrottande, till exempel genom en statlig investeringsfond och en nationell stödfunktion som kan hjälpa till med att utforma framtidens aktivitetsytor. Många av oss har varit i Danmark och sett fina exempel på hur de med hjälp av experter och arkitekter kunnat tänka nytt kring aktivitetshallar. I vårt förslag finns det 425 miljoner mer för idrottssatsningar, plus de här investeringspengarna. Vi vill rikta en del av dessa medel direkt till parasporten för att personer med funktionsnedsättning ska kunna hitta en idrott de gillar.

Herr talman! Nu har jag pratat länge om de problem som finns i den offentliga kultursektorn och i idrotten och måste få fokusera en stund på det som görs inom civilsamhället. De ideella organisationerna erbjuder människor möjlighet till ett aktivt och rikare liv genom kultur, bildning, idrott, friluftsliv, hantverk, miljöarbete eller engagemang inom social verksamhet. Det är i föreningslivet som alla kan hitta ett socialt sammanhang och bryta ensamheten, lära sig ett nytt språk eller utöva någon annan aktivitet som gör att man får ett stärkt självförtroende. Miljoner invånare är aktiva i en eller flera föreningar, och det här rika engagemanget är en väsentlig ingrediens i vår demokrati. Det är där människor i praktiken får utöva föreningsdemokrati, argumentera och ta plats. De här organisationerna fungerar också som röstbärare för dem som annars inte skulle kunna göra sig hörda och som experter när vi ska stifta nya lagar eller göra förändringar på lokal och regional nivå.

Förutom de här nedskärningarna på studieförbunden är jag nu orolig för att även en rad andra organisationer blir av med sina bidrag, såsom konsumentföreningar och etniska organisationer. Man försvårar också, som tidigare talare har varit inne på, för lotterierna. Det är redan i dag väldigt krångliga regelverk och dyra certifieringsprocesser för de allmännyttiga lotterierna. Man vill nu försvåra för partier att delta i lotteriverksamhet. Det är flera olika delar som vi ser kommer att slå hårt mot civilsamhället. Jag tycker att det är mycket olyckligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Herr talman! Jag har dragit över min talartid lite grann, men jag tror ändå att jag behöver lägga lite tid på att prata om det här med fusket inom studieförbunden. Vi som sitter här i kammaren har haft den här debatten väldigt många gånger, men inför dem som lyssnar för första gången behöver jag motsäga en del av det som framförts som fakta i talarstolen. Det blir som något slags modern vandringssägen med de här fusksiffrorna.

Det började med att Alexander Christiansson här i talarstolen hävdade att studieförbunden skulle fuska i 44 procent av verksamheten. Detta finns det ingen granskning som visar. Antingen har han inte läst Riksrevisionens rapport eller så läser han den som fan läser Bibeln, som man brukar säga.

För några år sedan var det så att studieförbunden blev utsatta för fusk. Människor registrerade studiecirklar hos flera studieförbund för att på oriktigt sätt få ut ersättning. Det är en typ av bedrägerier som studieförbunden blivit utsatta för. Man hade inte tillräckligt bra kontrollsystem. Sedan dess har man upprättat det it-system som Amanda Lind berättade om, där registren kan samköras. Man har infört kontroller och krav på inloggning med bank-id. Man har alltså gjort en rad saker för att komma till rätta med de luckor som funnits och täppa till hålen. Det här är en typ av samkörning som jag vet att många myndigheter gärna skulle vilja ha för att kunna hitta människor som försöker utnyttja systemet och fuska.

Jag återgår till vad Riksrevisionen skriver i sin rapport. Det man bland annat har gjort är att titta på en särskild typ av arrangemang där folkbildning anordnas tillsammans med en annan organisation. Den delen rör runt 3-5 procent av den totala budgeten för folkbildningen inom studieförbunden. Man har tittat på en specifik månad när man gjort sin granskning. Under den månaden handlar det om ett hundratal arrangemang, och för 44 procent av dem fanns det inte tillräckligt underlag - kvitton, verifikationer och så vidare.

Det är alltså därifrån siffran 44 procent kommer. Man har tittat på 3 procent av verksamheten under en månad. Det är en väldigt liten del. Det handlar alltså inte om att den här verksamheten inte har genomförts, utan om att det inte har funnits ordentligt med underlag för att kunna betala ut pengarna. Det är fel; så ska man inte göra. Men det betyder inte att 44 procent av studieförbundens verksamhet är fusk och kan skäras ned och att man på något vis ska straffa de här organisationerna när det är människor som har utsatt systemet för bedrägerier.

Herr talman! Nu får jag kanske nöja mig. Jag antar att jag kommer att få några repliker, så att vi får chansen att fortsätta prata om det här.

Anf. 114 Kristina Axén Olin (M)

Herr talman! Vänsterpartiet pratar oroande om kulturskolans befarade neddragningar. Jag tror att vi är många, herr talman, som vurmar för vår kära kulturskola och tycker att den är en otroligt viktig verksamhet för våra barn och unga. Den är säkerligen en av anledningarna till att vi har en så fantastisk musikbransch som vi har.

Det som Vasiliki hänvisar till är den rapport som Kulturrådet har presenterat. Ungefär hälften av dem som svarat på enkäten är rädda för att det ska bli nedskärningar på kulturskolan. Nu har vi, herr talman, inte sett dessa nedskärningar ännu, utan det här är vad en del kommuner har sagt - ungefär hälften av dem som svarade i kommunerna befarar en neddragning. Vi får vänta och se. Förra året, herr talman, lade kommunerna 2,9 miljarder på kulturskolan. Det är mer än någonsin. Även om man också tidigare har befarat neddragningar har det inte blivit så. Vi tycker från Moderaterna att kulturskolan är viktig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Sedan ska man komma ihåg att det trots allt bara är 11 procent av barnen som går på kulturskolan i Sverige. Ibland när vi diskuterar kulturskolan får man för sig att det är 100 procent. Det skulle jag som musiklärare ha önskat att det var, men så är det faktiskt inte.

Herr talman! Jag begärde framför allt ordet för att Vänsterpartiet och Vasiliki talar så varmt om det här med fler idrottsytor och hur viktigt det är. Man befarar att de ska bli färre. Då undrar jag: Hur kan det då komma sig att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet på stadsbyggnadsnämnden i Stockholms stad i torsdags bestämde sig för att bygga ett fyravåningshus och därmed stänga en ridskola med 740 medlemmar, varav 400 flickor som rider varje vecka? Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har bestämt att det är viktigare att bygga ett fyravåningshus än att 400 flickor får fortsätta med ridverksamheten. Är det, herr talman, att värna idrott för barn och unga?

Andreas Norlén

Anf. 115 Talman Andreas Norlén

Jag vill göra ett stillsamt påpekande om att vi använder både för- och efternamn när vi talar om varandra i kammaren och om att detta är en debatt i riksdagen och inte i fullmäktige.

Vasiliki Tsouplaki (V)

Anf. 116 Vasiliki Tsouplaki (V)

Herr talman! Det blir jättesvårt för mig att svara på vad som har hänt i Stockholms stad. Jag vet att många kommunpolitiker har det väldigt tufft när det gäller bostadsbristen men också bristen på kulturlokaler och idrottsytor.

Det är därför som vi föreslår att staten ska gå in och hjälpa till med både investeringsstöd för bostadsbyggande och investeringsfonden för idrottsytor. Vi vet också att många kommuner har idrottshallar som är i väldigt dåligt skick. Man skulle behöva tillgänglighetsanpassa dem och renovera dem. Det tycker vi också att staten i det här läget skulle kunna stötta med. Det är några av de förslag som vi har lagt fram.

Vi har också tittat på skrivningarna i plan- och bygglagen där ordet idrott i dag inte finns med. Skulle man ändra så att det inte bara handlar om att man till exempel tvingas anlägga cykelbanor utan skriver att idrott ska finnas med i checklistorna när kommunerna ska planera områden kan man få in idrottsytor på ett naturligt sätt redan på planeringsstadiet.

Jag vet att många storstadsregioner har det svårt när det är bostadsbrist och man samtidigt försöker att få till utrymmen för rekreation. Vi tror att det skulle vara bra att man i plan- och bygglagen tydliggör att idrott ska finnas med på planeringsstadiet.

När det gäller kulturskolan är det ett bekymmer att det är så få barn som har tillträde, och köerna är väldigt långa. Det är beklagligt att det var en sväng förra mandatperioden när regeringens budget inte gick igenom, utan det var oppositionens budget som gick igenom. Då försvann satsningen på Kulturskoleklivet. Det blev bara halva kvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Den satsningen skulle möjliggöra för fler att bli kulturskolepedagoger. Det finns en lärarbrist. Man kan inte ta emot alla de elever som i dag finns i kö. Finns det några planer från regeringen att titta på att utöka antalet platser för kulturskolepedagoger?

Anf. 117 Kristina Axén Olin (M)

Herr talman! Jag tackar Vasiliki Tsouplaki så väldigt mycket för svaret. Det är glädjande om Vänsterpartiet i riksdagen inte stöder beslut som man har fattat i Stockholms stad som minskar antalet idrottsarenor och i synnerhet för flickor.

När det gäller att få till fler platser i och fler barn som går i kulturskolor tror jag att vi är överens om att det är en hel kedja av saker som man måste göra. Precis som Vasiliki Tsouplaki själv säger har kommunerna en väldigt ansträngd ekonomi.

Det är klart att det är svårt för oss i riksdagen att besluta om kulturskolan som är en kommunal verksamhet och säga hur kommunerna ska göra. Vi måste utgå från att kommunerna fattar de klokaste besluten.

Regeringen tillför nu 10 miljarder nästa år till kommunsektorn. Förhoppningsvis väljer många kommuner att inte göra några neddragningar av kulturskolan utan försöker att hitta olika kreativa lösningar för att behålla kulturskolan, som är en viktig verksamhet.

Vasiliki Tsouplaki (V)

Anf. 118 Vasiliki Tsouplaki (V)

Herr talman! Jag vet inte riktigt om jag fick svar på min fråga. Men nu är jag kanske här för att svara på Kristina Axén Olins frågor, så jag ska i varje fall göra mitt bästa.

Sedan till frågan om att flytta på verksamhet. Jag hoppas att man i Stockholms stad har tänkt på att man ska hitta en ny plats för ridhuset. Det är väldigt viktigt att det finns plats för ridsporten. Jag har själv som kommunpolitiker fattat den typen av beslut om att flytta ridverksamhet för bostadsbyggande.

Det är viktigt att man gör det i dialog med den förening det berör. Det är alltid tufft att hitta nya platser. Men ibland kan man behöva fatta den typen av beslut. Jag vill inte säga att någon har gjort rätt eller fel när jag inte har läst underlag eller satt mig in i den verksamheten.

När det gäller kommunernas ekonomi var min grundkritik i mitt anförande att man från regeringen och Sverigedemokraterna inte tillskjuter tillräckligt mycket medel. SKR har beskrivit att det behövs 28 miljarder till kommuner och regioner för att bara ligga kvar på dagens nivå.

Vill man till exempel ha en ambitionshöjning för kulturskolan behöver man tillföra extra medel. Jag vet att kommunerna föredrar generella statsbidrag. Vi har försökt att göra en liten kombination. Vi föreslår en hög andel generella stöd i vår budget men också en del riktade stöd just för det nationella uppdraget.

Det handlar också om att stötta kommuner som vill ta bort avgiften till kulturskolan. Vi vet att den är ett hinder. Många barn tar inte ens med sig blanketten till sina föräldrar när det finns möjlighet att anmäla sig till kulturskolan för att de vet att föräldrarna inte har råd. Det är bara jobbigt att se besvikelsen hos föräldrarna när de behöver säga nej.

Det är den realiteten som många barn har i dag. Där behöver vi från staten stötta kommunerna med de generella statsstöden men också stöd riktat för barns och ungas kultur- och idrottsverksamhet.

Anf. 119 Robert Hannah (L)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Herr talman! Vi har en läskris i Sverige. Det framgår tydligt i den internationella studie om läsförmåga som heter Pirls. Även Pisastudien som kom i veckan pekar på en kunskapskollaps i svensk skola. Så här kan vi inte ha det. Sverige är en kunskapsnation. Vår rikedom som nation bygger på att vi har haft en skola där alla barn, oavsett bakgrund, har lärt sig läsa, skriva och räkna.

Det har framför allt skett en markant ökning av unga som ligger på en mycket låg nivå i läsningen. Antalet elever på denna låga nivå har ökat med 60 procent i Sverige sedan 2016. Om trenden skulle fortsätta kommer vi att ha en ganska stor andel unga svenskar som är funktionella analfabeter. Väldigt många i den här gruppen är som jag andra generationens svenskar.

Utanförskapet i Sverige handlar inte bara om socioekonomi. Det handlar framför allt om ett känslomässigt och kulturellt utanförskap som vi måste adressera som politiker. Alltför många ungdomar med utländsk bakgrund känner sig inte som svenskar. De upplever sig inte vara delaktiga i samhällsbygget här.

De deltar inte i idrottsföreningar i någon stor utsträckning. De går inte heller i stor utsträckning i kulturskolor - sådana finns oftast inte i utsatta områden. De går inte på teater och konstliv om inte skolan tar dem dit. De badas inte i våra klassiska böcker från barnsben. De är sällan medlemmar i Scouterna, Friluftsfrämjandet eller någon av våra andra fantastiska civilsamhällesorganisationer.

Herr talman! Alla barn som växer upp i Sverige måste få tillgång till den svenska kulturen och det svenska språket. Många inom kulturvärlden har uttryckt sig kraftigt negativt till en kulturkanon sedan förslaget presenterades i Tidöavtalet. Det är lätt att raljera över en kulturkanon när man själv tillhör kultureliten. Men i stället menar jag, herr talman, att det avslöjar en form av snålhet.

Kultureliten besitter ett massivt kulturkapital som den med självklarhet förmedlar till sina egna barn, som därigenom får ett försprång i att framgångsrikt kunna navigera i det svenska samhället. Varför missunna förortens ungdomar kulturens makt, herr talman? Det är min fråga.

Den borgerliga regeringen lägger nu fram förslag om insatser för att få bukt med läskrisen. Det behövs både insatser för att öka läsandet för barn och insatser för att integrera vuxna som i dag inte har lyckats komma in i samhället.

Sammanlagt 1,8 miljarder kronor läggs under mandatperioden för att få barn att börja läsa och att gå från skärm till pärm. Jag vill ge några exempel på Liberalernas satsningar för ett ökat läsande och för att minska läsgapet mellan utsatta områden och Sveriges villamattor.

Det har varit för mycket skärmar och för lite böcker för små barn. Den här regeringen med Liberalerna lägger om den förra regeringens helt okritiska digitalisering. Vi lägger en halv miljard kronor varje år på läroböcker, riktiga läroböcker. Jag ser fram emot att se barn bära läroböckerna hem från skolan.

Vi har gett ett uppdrag till Skolverket att ta fram läslistor som ska vara ett stöd till lärare, och vi kommer att ta fram en kulturkanon under mandatperioden oavsett vad kultureliten säger.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Alla elever ska ha tillgång till bemannade skolbibliotek. Väl fungerande skolbibliotek kan ha en enorm effekt för läsningen i skolan. Satsningen rullas fram under mandatperioden.

Det görs en ökad satsning på folkbibliotekens arbete med läsfrämjande för barn. 40 miljoner läggs de kommande åren.

Vi ger ett förstärkt bidrag till Svenska barnboksinstitutet.

Vi fortsätter den nationella satsningen med bokstart för mindre barn.

Vi förlänger satsningen på resursbiblioteken för våra nationella minoriteter. Det är viktigt att få dem med.

Dessutom är vi liberaler stolta över satsningen på idrott i utsatta områden. Nu rullas de 100 miljonerna ut. I vartenda ett av våra 61 utsatta områden finns det i dag idrottsföreningar som får ta del av de pengarna. De är på riktigt, och de kommer att göra skillnad. Dessutom kommer fritidskortet för unga att bli verklighet under nästa år.

Vartenda barn och varje ung människa i Sverige kommer själva att kunna välja ett fritidsintresse att delta i, och föräldrarna kommer inte att kunna använda pengarna till någonting annat. Vi minskar med de här satsningarna gapet mellan de barn som har råd och de barn som avstår för att deras föräldrar inte kan betala för fritidsaktiviteter.

Herr talman! Svensk kultur finansieras faktiskt inte främst av skattebetalarna utan genom ideella krafter, genom företagare som sponsrar och genom privatpersoner som betalar för kultur, idrott eller fritidsaktiviteter. Vuxna behöver ha inkomster för att kunna betala för sitt eget och för sina barns deltagande. Regeringen gör därför ett antal satsningar för vuxna för att minska utanförskapet och få fler att bli en del av samhället.

Först och främst har folkhögskolan fått ett generellt ökat stöd med 100 miljoner kronor. Den spelar en viktig roll i det svenska utbildningssystemet, framför allt för att ge möjligheter för dem som inte riktigt kom till sin rätt i den vanliga svenska skolan. På ett innovativt och annorlunda sätt får de i folkhögskolan en starkare självkänsla och motivation till utbildning. Det handlar inte minst om möjligheten att läsa upp allmän kurs, som gör att de sedan kan få behörighet att läsa vidare i någon form av eftergymnasial utbildning, högskola och så vidare.

I budgeten föreslås också att mer än 1,3 miljarder kronor ska tillföras för att förstärka regionalt yrkesvux och att närmare 400 miljoner kronor ska tillföras för yrkeshögskoleutbildningar.

Herr talman! När man gör satsningar på ungas läsande, ungas idrottande och ungas fritidsaktiviteter och på folkhögskolor, yrkesvux och yrkeshögskolor måste man som politiker även välja att minska stödet till annat.

Studieförbunden, som fick 2,5 miljarder av staten, regioner och kommuner 2023, får ett minskat stöd med 250 miljoner det kommande året. Men studieförbunden tar också del av andra bidrag och har egna intäkter. Totalt cirka 3,5 miljarder fick studieförbunden 2021, när man senast räknade på det. Det är alltså en besparing som sker men knappast någon slakt, som har påståtts i medierna. Och då har jag inte ens räknat in Sisu, som är idrottarnas bildningsförbund, i dessa pengar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Folkbildningen ligger väldigt nära Liberalernas dna. Den kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad, som drevs av liberala kvinnorättskämpar, var ett av skälen till att vi gjorde enorma framsteg för jämställdhet och demokrati i Sverige. Tyvärr har dock folkbildningen varit en källa till skandaler på senare år. Riksrevisionens rapporter visar att nära hälften av de stöd som de har granskat har saknat kostnadsunderlag. Detta är helt oacceptabelt. Det är fusk med skattemedel, som ingen i den här kammaren borde kunna ställa sig bakom.

Sverige ska fortsättningsvis ha en stark folkbildning. Men demokratins infrastruktur ska inte i framtiden kunna utnyttjas av icke-demokrater eller kriminella element. Vi ska stoppa det bidragsfusk som har funnits inom folkbildningen. Med det sagt: Detta är inte skälet till att Liberalerna har varit med om att göra denna besparing. Det är satsningarna på allt annat som är skälet till att Liberalerna är med och gör besparingen på folkbildningen.

Avslutningsvis vill jag även betona vikten av judiskt liv i Sverige. Den antisemitism som finns i Sverige har förvärrats efter Hamas terrorattack mot Israel. Det är avskyvärt att svenska judar ska behöva vara rädda för att bära sin davidsstjärna eller behöva gömma sin identitet för andra. För att bekämpa antisemitismen behöver åtgärder vidtas på många olika fronter. Regeringen har avsatt medel för folkhögskoleinsatser som stärker kunskaperna om judiskt liv och judisk kultur i Sverige, och vi har ökat medlen för att skydda judiska församlingar och skolor. Vi kommer att göra mer om det krävs.

Herr talman! Liberalerna yrkar bifall till den borgerliga regeringens och Sverigedemokraternas budgetförslag inom utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid.

(Applåder)

Anf. 120 Lawen Redar (S)

Herr talman! Tack, Robert Hannah, för engagemanget för de barn och unga som växer upp i Sveriges 59 utsatta områden! Dessa har blivit färre, men det är helt riktigt att de är alldeles för många. Den utveckling vi har sett är inte bara att de utsatta områdena är många utan att andelen riskområden och särskilt utsatta områden har blivit fler.

Det som beskrivs här med en kulturkanon tror jag är en övertro på dess möjligheter att skapa kulturell gemenskap och språkligt stärkande progression för barn och unga. Läskrisen har väl ändå att göra med en misslyckad skolmarknad som sorterar ut barnen med de största kompensatoriska behoven? I Sverige har vi en omvänd kompensatorisk insats, det vill säga att de barn som har minst behov av skolans jämlikhetsagenda tvärtom får mer insatser, och de som behöver betydligt mer insatser får allt mindre.

Jag tyckte att det var befriande att höra skolministern i går våga uttrycka att man vill göra någonting åt det här och att man ser de marknadsmisslyckanden som den förda politiken har inneburit.

Min fråga till ledamoten är dock hur en kulturkanon ska kunna kompensera för barns bristande läsning. Är det inte en övertro på denna reform som man presenterar här när man tror att den ska kunna leda till någon form av kulturell och språklig sammanhållning? Jag tror betydligt mer på den generella välfärdens insatser för att stärka språket i tidig ålder för barn och unga, och jag tror på gedigna satsningar på svensk skola.

Anf. 121 Robert Hannah (L)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Herr talman! Tack, Lawen Redar, för din fråga! Det stämmer att det har blivit 59 områden, och det innefattar tre kategorier: riskområden, utsatta områden och särskilt utsatta områden. Alla dessa tillsammans är alltså utsatta områden.

Den satsning som vi nu gör med pengar till idrott i utsatta områden gäller alla områden som är utsatta och har varit utsatta de senaste åren. Den gäller alltså fler än 61, om man ska vara uppriktig. Ett antal som har tagits bort får stanna kvar i satsningen. Dessutom gäller den angränsande områden om polisen och länsstyrelsen - tror jag att det är - tycker att det är befogat. Oftast är det ju dessa områden som riskerar att sedan bli utsatta.

Vad gäller kulturkanonen är det en del av ett väldigt stort paket; jag nämnde sju olika saker där vi satsar på läsande. Men jag tror de facto att det är en stor kulturell skillnad om man får växa upp med Alfons Åberg och Pippi Långstrump eller inte. Genom att ha läslistor, genom att ha en kulturkanon, genom att satsa på bättre och tidigare insatser i förskolan när det gäller läsande och genom att satsa på specialister i läsande i förskolan kommer vi att få se en mycket större skillnad.

Jag delar Lawen Redars åsikt att det inte räcker med en kulturkanon. Det handlar om vad man gör med den, och det handlar om vilka övriga insatser man gör. Vi kommer att göra stora insatser. Det handlar om allting från att använda Socialdemokraternas gamla insats Bokstart till att använda fler pedagoger tidigt.

Vad gäller skolsegregationen kan jag säga att jag kommer från Tynnered i Göteborg. 70 procent av svensk segregation beror på var man bor. Oavsett om det skulle finnas friskolor eller inte är det de facto så att i skolan i Tynnered är nästan alla andra generationens svenskar. Oavsett vad man tycker om friskolorna - som vi ska reformera - behövs andra insatser i de här skolorna specifikt för att lyfta skolresultaten och läsförmågan. Det behöver göras i vilket fall som helst.

Anf. 122 Lawen Redar (S)

Herr talman! Tack, Robert Hannah, för svaret och engagemanget! Läslistor tas i dag fram av Skolverket, och det finns få kulturella aktörer i samhället som tycker att det här verkar vara någonting klokt att lägga resurser, engagemang och tid på.

Det närliggande exempel vi har på en kulturkanon är Danmarks. Den tidigare - för decennier sedan - kulturministern berättade hur processen gick till och hur man involverade hela landet i den. I dag kan man inte ens finna den danska kulturkanonen på kulturdepartementets hemsida.

I denna tid då egentligen hela borgerligheten beskriver hur ansträngt det ekonomiska läget är och att man måste prioritera sina insatser är jag förundrad över att det är detta man fäster stor vikt vid.

Jag menar att läslistor är helt centrala. Barnens integration i det svenska samhället är oerhört viktig - därav vikten av att satsa på meningsfulla fritidsaktiviteter, läsning i skolan och kulturella aktiviteter i skolan som stärker likvärdigheten. Men att lägga tid och resurser på en kulturkanon ställer jag mig ytterst frågande till. Då kan man lika gärna använda de resurserna till förskolearbetet och öppna förskolan. Man kan lägga dem på grundskolan med mera och stärka de sociala insatserna där.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

En kulturkanon är egentligen någonting som är av makten framtvingat. Det kommer att definieras av makten vad det är barn och unga ska läsa. Jag menar att det är stimulansen man ska ägna tid åt, bland annat genom satsningar som nu görs på skolbibliotek. Även det är en reform som man kan förstärka när det gäller sociala insatser för barn och unga och för läsförmågans skull.

Anf. 123 Robert Hannah (L)

Herr talman! Jag tycker att de insatser som Lawen Redar föreslår är bra. Jag tror dock att vi måste adressera ett annat grundproblem, och det är den normförskjutning som sker i våra utsatta områden där andra människor än staten eller de laglydiga medborgarna sätter agendan.

Vi kan titta på några av Göteborgs utsatta områden. Det kom precis en undersökning därifrån som tittade på exempelvis oskuldsnormer. Det visade sig att en stor andel av de flickor som bor och växer upp i Göteborgs utsatta områden har en oskuldsnorm. De förväntas vara oskulder. De förväntas ha en annan typ av framtid när det gäller vad de får göra, hur de får leva och vad de får plugga. Det är klart att det blir befriande om de får läsa vissa gemensamma texter som resten av landet läser, som handlar om Pippi Långstrump som slår sig fri.

Det finns en makt i att känna till våra viktigaste texter. Sedan kommer det inte att räcka att ha en kulturkanon; det visar till exempel Danmark. Den måste följas upp bättre, man måste uppdatera den och man måste jobba mer aktivt med den. I grund och botten är det en av väldigt många komponenter. Jag säger inte att det är lösningen, men jag säger att det behövs som en del av en lösning.

Om vi får läslistor som fungerar så att alla barn läser ett antal av de mest klassiska böckerna, oavsett om de är från Sverige eller från något annat land, om vi har en satsning på bibliotekarier och skolbibliotek, om vi har en satsning på att man faktiskt har böcker hemma och inte skärmar, tror jag att vi i framtiden kommer att lyckas höja skolornas resultat och barnens läsförmåga.

Jag tror egentligen inte att vi tycker olika om vad som behöver göras. Jag tror att vi tycker olika om vad som därutöver behöver göras. Vi vill göra mer från Liberalernas sida.

Anf. 124 Amanda Lind (MP)

Herr talman! Min ursprungstanke med att begära replik var att kommentera Robert Hannahs anförande när det gällde läsning och folkbildning. Jag kan börja med det. En bra sak i regeringens budget som inte finns med i utgiftsområde 17 är satsningen på bemannade skolbibliotek. Jag tycker att det är på sin plats att uttala det. Jag vet att Robert Hannah och Liberalerna har jobbat hårt för det. Det var en reform vi drev tillsammans under tiden med januariavtalet, och jag är väldigt glad att den nu äntligen kommer på plats och kommer naturligtvis att följa implementeringen noggrant. Den är väldigt viktig för alla barns tillgång till böcker och läsande.

Min fråga till ledamoten rör folkbildningen. Det ska hedra Robert Hannah att han säger att det inte är fusket inom folkbildningen som är anledning till nedskärningen - ledamoten Vasiliki Tsouplaki har också tydligt påtalat att de siffror som används i den debatten är felaktiga - utan att det är andra saker som gör att Liberalerna ändå står bakom detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Som Robert Hannah säger ligger folkbildningen nära Liberalernas hjärta. Min fråga rör att man nu väljer att fördela det statliga stödet på ett annat sätt genom den nya lagändringen. Varför inväntar man inte den stora folkbildningsutredning som liberalen Christer Nylander nu faktiskt gör? Jag skulle vilja höra hur Liberalerna ställer sig till det.

Men sedan måste jag också kommentera den retorik som Robert Hannah använder i talarstolen. När man talar om en kulturelit är det en retorik som det förvånar mig att Liberalernas kulturpolitiska talesperson använder. Det är en polariserande och föraktfull retorik som jag trodde att Liberalerna höll sig för goda för. Jag undrar om det är en retorik som Liberalerna som parti verkligen står bakom.

Anf. 125 Robert Hannah (L)

Herr talman! När det gäller folkbildningsutredningen och folkbildningen är det närmast omöjligt för en regering att vänta i två eller tre år på att införa reformer när det kommer den typ av granskningar som Riksrevisionen kom med. Vi har genomfört ett antal förordningsförändringar. Vi har i regleringsbrevet krävt att de tydligare ska ta tag i de uppkomna saker som Riksrevisionen pekar på. Det är de åtgärder vi har vidtagit på grund av att det har saknats kostnadsunderlag i 40 procent av ärendena, så jag känner ändå att jag beskrev Riksrevisionens rapport korrekt. Det kanske var andra som inte gjorde det. Vi har vidtagit de åtgärder på grund av Riksrevisionens rapport som vi behövde vidta här och nu.

För vår del handlar ändringen i budgeten om en prioritering av läsande och av yrkeshögskolor, yrkesutbildningar och folkhögskolor. Det är egentligen en flytt från utbildning och folkbildning till utbildning och folkbildning som vi genomför i mina ögon - en annan prioritering, helt enkelt, från vår sida.

Sedan gällde det frågan om att använda begreppet kulturelit eller inte. Det är ett faktum att det finns många barn och ungdomar i Sverige som inte får tillgång till den svenska kulturen. De deltar inte i kulturskolan. Jag visste inte ens vad kulturskolan var när jag växte upp. I vuxen ålder, när jag kom in i riksdagen, lärde jag känna någonting som hette kulturskolan. Jag läste inte de mest klassiska böckerna när jag växte upp. Dem har jag läst som vuxen. Jag deltog i idrott men inte alls i samma omfattning och sammanhang som andra.

När man ser hur många debattörer - jag pratar inte om någon här i kammaren - är emot alla insatser som borgerligheten föreslår för att se till att dessa ungdomar får tillgång till den kultur de har rätt till tycker jag att de är någon form av kulturelit som inte vill öppna upp för att se det här problemet och göra något åt saken.

Anf. 126 Amanda Lind (MP)

Herr talman! För att börja med folkbildningen kan jag bara beklaga att man inte väljer att invänta den stora folkbildningsutredningen, ledd av liberalen Christer Nylander, just när det handlar om den typ av strukturförändringar som lagändringen faktiskt innebär. Det har kommit massiv kritik från remissinstanser om att man nu är inne och petar i den fria och frivilliga folkbildningen. Att i alla fall invänta ett helhetsgrepp hade varit klädsamt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

I kulturdebatten tidigare denna höst har Norrköpings moderata kommunalråd Sophia Jarl talat om en bortskämd kulturelit och använt en typ av retorik som har kritiserats starkt, inte minst av Moderaternas egen kulturminister. Nu närmar sig Robert Hannah den retoriken, och det beklagar jag. Man måste rimligen kunna ha en diskussion om en kulturkanons eventuella värde för läsfrämjande utan att få epitet av den typen påklistrade.

Jag vill också påminna om att personer som engagerar sig för kultur i dag, oavsett om det är en ledare för en myndighet eller en enskild kulturskapare, ofta är de som sedan jobbar dag och natt för att nå ut till fler med kulturen, inte minst barn och unga. Det är personer som dedikerar sitt liv åt att få kulturen att nå fram till fler. Jag tycker att vi i vår talarstol ska avhålla oss från att uttala oss förringande om den typen av personer.

Anf. 127 Robert Hannah (L)

Herr talman! När det gäller folkbildningsutredningen tycker jag att den är jätteviktig. Den har fått nya direktiv av den nya borgerliga regeringen. Det skiljer sig vad regeringen och vad Socialdemokraterna tycker i fråga om budgetunderlaget, men jag vore väldigt förvånad om inte även Socialdemokraterna själva hade ändrat i exempelvis regleringsbrevet och krävt en bättre uppföljning. Jag tror att alla regeringar som är ansvarsfulla hade tvingats göra ändringar i regleringsbrevet.

Nu har vi tyckt olika i fråga om hur mycket vi ska göra. Vi har ändrat i förordningarna och delat dem i två olika. Det tyckte folkhögskolornas riksförbund - jag minns inte namnet; förlåt, herr talman - var helt okej att göra. Vänsterregeringen - din regering, Amanda Lind - hade ju tidigare gett särskilda stöd riktade till folkhögskolor. Jag ser inte riktigt ändringen här som någon form av superstor reformändring. Ni gjorde ju likadant, men ni gjorde det på ett annat sätt. Ni gav extra insatser till den ena eller den andra.

Sedan var det frågan om att använda begreppet kulturelit. Jag har inte kallat några för bortskämd kulturelit, men jag tycker att det är problematiskt när man inte ser de enorma utmaningar som så många ungdomar i dag har med att ta del av det svenska språket, det svenska samhället och kulturen i Sverige. Det finns inga kulturskolor i de flesta utsatta områden. Idrottsdeltagandet är enormt lågt, deltagandet i fritidsaktiviteter likaså. Deltagandet i teater och kultur är också väldigt lågt. Då tycker jag inte att det är så problematiskt att ta fram en kulturkanon där man beskriver: Detta är den kultur och de texter som andra i stor utsträckning deltar i och använder i det här landet. De är viktiga för vår gemenskap. Det är därför jag framför den typen av åsikter.

(Applåder)

Anf. 128 Catarina Deremar (C)

Herr talman! Kulturdebatten fortsätter. Det är höstens enda, och den långa talarlistan visar att vi i utskottet verkligen känner oss kallade. Vi behandlar många områden, alltifrån spelfrågor till kyrkoantikvarisk ersättning. Däremellan hittar vi kultur av alla de slag och färger, folkbildning och inte minst idrott.

Att kulturen är viktig anser vi som deltar i debatten i dag. Men hur är det utanför? Tar man kulturen för given? Behövs ens en kulturpolitisk debatt? Mitt svar på den sista frågan är: Ja, nu kanske mer än någonsin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

För mig handlar kultur om att tänja på gränser, att lära sig mer, att se världen genom andras ögon, att möta det främmande, att få tid att reflektera och att lära sig något nytt - oavsett om det handlar om besök på teater där vi ser ett klassiskt stycke eller på en konstutställning med modern konst.

Konsten är viktig i gaturummet. Den kan göra en plats tryggare. Den är något man känner igen, något att vara rädd om och något som skapar gemenskap.

Centerpartiet har liksom flera andra partier lagt fram ett särskilt yttrande inom utgiftsområde 17. Där har vi ett tydligt fokus på folkbildningen och civilsamhället. I fråga om folkbildningen har regeringen trampat helt fel. Det är förvånande med tanke på att samtliga regeringspartier borde värna den fria och frivilliga folkbildningen.

Varför är den så viktig? Samhället blir alltmer komplext. Uppgifterna vi har att lösa gemensamt blir allt svårare. Och vi har en alltmer polariserande debatt. Dessutom ska man som enskild sortera i ett ständigt pågående informationsflöde. Vi ser att några har kraft att höja sina röster, men allt fler känner inte gemenskap med det som är vårt gemensamma samhälle.

En stark, levande demokrati bygger på det demokratiska samtalet. Om det ska kunna föras måste vi ha en bildad befolkning. Jag ska erkänna att det gör ont när jag hör ansvarig minister nonchalant avfärda folkbildningens viktiga roll för det demokratiska samtalet.

I regeringens budget finns också lagförslag kring folkbildningen. Nu delar regeringen upp budgeten för området i två delar. På Regeringskansliet ska man bestämma hur mycket pengar som ska gå till folkhögskolorna respektive studieförbunden och studerandeorganisationerna. Det är fel väg att gå om man vill utveckla och ta vara på folkbildningen. Det är ett sätt att bygga in incitament som inte främjar det ekosystem som finns för de olika slagen inom folkbildningen. Det är ett första steg mot att styra den fria och frivilliga folkbildningen. Det avfärdar vi i Centerpartiet starkt.

Häromdagen besökte jag Uppsala Senioruniversitet. Det går inte att låta bli att imponeras av deras verksamhet. Med deras föreläsningar av mycket hög kvalitet berikar de vardagen för den enskilda, men de ser också till att det finns just en mötesplats för kunskap, samtal och utveckling av det demokratiska samhället. Att få kunskap om och att kunna ställa relevanta frågor om det senaste inom forskningen bygger ett tryggt samhälle. Det bidrar volontärerna på Uppsala Senioruniversitet med i allra högsta grad. Att de får fortsätta utveckla sin verksamhet tillsammans med andra studieförbund har stor betydelse.

Herr talman! En läskris i bildningslandet Sverige, sa arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson i går på presskonferensen där han tillsammans med skolminister Lotta Edholm kommenterade Pisaundersökningen och de djupt oroande vikande siffrorna för Sveriges del. Jag delar den oron. Men om vi vill vara ett bildningsland måste vi få lära hela livet. Därav kommer mitt stora och varma engagemang för folkbildningen. Fler borde se det.

Att ha tillgång till kultur i hela landet är av stor vikt för kulturskapare och för publik. Om det ska vara möjligt går det inte att förbise föreningslivets och civilsamhällets viktiga roll. Om man förbiser dem finns inte bygdegården där. Då finns det ingen som låser upp dörren när såväl artister som publik knackar på. Artisterna har inte sällan startat sina karriärer just genom studieförbundens och folkhögskolornas utbildningar och fått sina första gig på studieförbundens kulturarrangemang. Såga inte av den grenen! Låt den växa och få nya knoppar!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Att lära hela livet och att vara nyfiken på det senaste är bra inte bara för folkbildningen; det är även bra för folkhälsan.

Herr talman! Ett annat område som vi i Centerpartiet vill trycka lite extra på är digitaliseringen. Därför har Centerpartiet i sin budget lagt fram förslag om ökade insatser för digitalisering på flera områden inom kulturen, exempelvis teater, dans, musik, Institutet för språk och folkminnen och de centrala museerna - för att nämna några. Vi ser och måste lära av det som nu pågår i och med kriget i Ukraina. Där ser man verkligen vikten av digitaliseringen för att man ska kunna bevara sitt kulturarv och bygga upp det på nytt.

Herr talman! I övrigt önskar jag att vi snarast får en hållbar lösning för vår nationalscen Operan. Jag önskar att man får en byggnad som gör vår fina opera tillgänglig, fungerande och öppen för både gammal och ny publik.

Anf. 129 Jonas Andersson (SD)

Herr talman! Frågan om armlängds avstånd har debatterats flitigt i kulturpolitiken på senare år, inte minst här i kammaren. Det tycker jag är bra. Begreppet är betydelsefullt i kulturpolitiken. Samtidigt är partierna uppenbarligen inte helt överens om vad det ska innebära i praktiken.

Centerpartiet skriver i sin budgetmotion att uppdelningen av budgetanslaget för folkbildningen i två delar - dels för studieförbund, dels för folkhögskolor - bör avslås för att säkra principen om armlängds avstånd. Jag menar att Centerpartiet missbrukar begreppet armlängds avstånd. Det är anmärkningsvärt hur man använder det i sin budgetmotion.

Herr talman! Vad menar Centerpartiet egentligen? Varför skulle en uppdelning av två stora budgetanslag i miljardklassen i statsbudgeten för två olika typer av verksamheter hota principen om armlängds avstånd?

Anf. 130 Catarina Deremar (C)

Herr talman! Tack för frågan, Jonas Andersson!

Den främsta anledningen är att folkbildningen ska vara fri och frivillig. Då bör inte Regeringskansliet peka ut att de här pengarna ska gå till den här delen av folkbildningen, och de här pengarna ska gå till en annan del av folkbildningen.

Vi har ett system, som har fungerat väl, där vi stärker folkbildningen genom att inte ha det incitamentet. Man kommer nämligen att hamna i en situation där man vurmar för sin egen del. Det kan förgöra den ena eller den andra.

Jag menar att båda delarna verkligen behövs för att vi ska ha en stark, fri och frivillig folkbildning.

Anf. 131 Jonas Andersson (SD)

Herr talman! Man får ju konstatera att systemet verkligen inte har fungerat väl. Flera talare i debatten har tagit upp de enorma problem vi tyvärr har sett i folkbildningspolitiken.

I budgeten utgör anslagen till studieförbunden och folkhögskolan väldigt stora andelar av det totala anslaget till utgiftsområdet, även om Sverigedemokraterna och regeringen mycket riktigt går fram med en sänkning av anslaget för de kommande åren. Att dela upp budgetanslag på detta sätt är väldigt långt ifrån inskränkande detaljstyrning, så jag förstår faktiskt inte varför Centerpartiet kommer dragande med armlängds avstånd-kortet i det här fallet. Centerpartiet har uppenbarligen börjat använda begreppet armlängds avstånd som en typ av politiskt korrekt floskel utan att tänka över vad det är man skriver i de dokument man lämnar in i Sveriges riksdag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Herr talman! Ser Centerpartiet inte att man riskerar att totalt urvattna kulturpolitiska begrepp som principen om armlängds avstånd om de missbrukas på detta sätt? Tycker Centerpartiet att folkets valda företrädare i riksdagen inte bör ha åsikter om anslag i statens budget på kulturområdet?

Anf. 132 Catarina Deremar (C)

Herr talman! Jag tycker att Jonas Andersson blandar begreppen armlängds avstånd och fri och frivillig ganska friskt. Det är två olika delar. Att vi ska hålla armlängds avstånd till kulturen är en sak - det ska vi verkligen fortsätta med, och vi måste ständigt diskutera vad det faktiskt innebär. Den fria och frivilliga folkbildningen är en annan del.

Detta är dock ett sluttande plan. Vad blir nästa steg när det gäller att styra folkbildningen? Vilka planer har man från regeringens och Sverigedemokraternas håll? Det gäller att stämma i bäcken här, och jag vill inte se den här uppdelningen. Jag vill att den fria och frivilliga folkbildningen ska få vara intakt i den roll den har i dag.

Anf. 133 Jonas Andersson (SD)

Herr talman! I dag debatterar vi alltså kulturutskottets betänkande om utgiftsområde 17 i statens budget, det vill säga kultur, medier, trossamfund och fritid.

Jag vill inledningsvis yrka bifall till utskottets förslag till beslut i betänkandet.

Folkbildningsväsendet i form av studieförbund och folkhögskolor är betydelsefullt för Sverige. Till exempel för dem som känner att de inte passat in i det reguljära utbildningsväsendet kan folkhögskolorna vara meningsfulla. Med tanke på de olika utbildningar de erbjuder kan folkhögskolorna naturligtvis även vara ett förstahandsval.

Studieförbunden kan bidra till att stärka och utveckla människor på många olika sätt. Det kan exempelvis handla om att genom studiecirklar lära sig ett nytt språk eller ta jägarexamen. Det är kunskap man sedan kan bära med sig hela livet, och det är självklart att det är värdefullt. Det råder ingen tvekan om att folkbildningen kan göra mycket för att bilda och utbilda svenska folket.

Herr talman! Den som har följt den mediala rapporteringen och samhällsdebatten om folkbildningen på senare år kan dock konstatera att mycket kretsar kring de problem som finns på området - stora problem som framträdde tydligt och tog fart under de år då Socialdemokraterna styrde Sverige.

År 2020 briserade en enorm skandal bland studieförbunden på Järvafältet i Stockholm, vilket gjorde att debatten fick ytterligare fart. Efter granskningar framkom ett enormt och systematiserat fuskande bland studieförbunden. Det handlar om hyror som har betalats ut två tre gånger, och det handlar om bidrag som delats ut till kurser som aldrig har ägt rum och för deltagare som inte ens existerar. De senaste åren har vi kunnat ta del av otaliga rubriker i medierna om fusk och andra problem på studieförbunden samtidigt som frågan har hamnat högre upp på dagordningen här i riksdagen och i politiken i övrigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Fusk med skattepengar är dock inte det enda problemet bland studieförbunden. Vi har faktiskt även problem med att islamister och gängkriminella har infiltrerat svensk folkbildning på sina håll. Häromåret uppmärksammades att ABF, det största statsbidragsberättigade studieförbundet med starka kopplingar till Socialdemokraterna, hade grova brottslingar arbetande på fritidsgårdar i Botkyrka. Det var skyddsvästar, narkotika och vapen på dessa fritidsgårdar. Vårbynätverket satt och spelade tv-spel i sofforna. Av detta följde dessutom att kommunstyrelsens ordförande i Botkyrka kuppades bort med stöd av krafter från ABF och de gängkriminella.

Ett annat stort problem bland studieförbunden är tyvärr, som jag nämnde, islamism. Vi har i Sverige dessvärre ett statsbidragsberättigat studieförbund vid namn Ibn Rushd, med kopplingar till det islamistiska nätverket Muslimska brödraskapet. Man mottar tiotals miljoner kronor om året från staten, och även i många kommuner och regioner får man bidrag. Sverigedemokraterna arbetar hårt för att sätta stopp för bidrag till islamister. Det är en självklarhet.

Herr talman! Efter valet 2022 slöts som bekant Tidöavtalet, och i det finns det en punkt om folkbildningen - något som Sverigedemokraterna ser som viktigt efter alla de problem vi har haft bland studieförbunden. Det finns nu en majoritet i Sveriges riksdag för att städa upp i det kaos som den rödgröna röran lämnade efter sig i folkbildningspolitiken. Med avstamp i punkten om folkbildning i Tidöavtalet och inom ramen för Sverigedemokraternas samarbete med regeringen har mycket hänt på folkbildningsområdet under det senaste året.

När det kommer till folkbildningen är demokrativillkor vid statsbidrag till civilsamhället avgörande. En proposition på området kommer att hamna på riksdagens bord under denna mandatperiod, och Sverigedemokraterna driver självklart på gentemot regeringen för att det ska bli skarpare skrivningar i denna proposition än i den ursprungliga från den socialdemokratiska regeringen. Det gör vi för att inte en enda skattekrona ska hamna i fickorna på farliga krafter som till exempel gängkriminella, bedragare eller islamister.

Sverigedemokraterna och regeringen har sedan valet skärpt riktlinjerna till Folkbildningsrådet. Kraven som ställs från regeringens sida på kontroll och uppföljning blir mycket tuffare. Sverigedemokraterna och regeringen har sedan valet även tagit fram tilläggsdirektiv till den pågående folkbildningsutredningen.

För oss sverigedemokrater har det varit viktigt att se till att vi får förslag på bordet om att frånta Folkbildningsrådet ansvaret att fördela statsbidrag och i stället överföra det till en riktig myndighet. Detta är något som vi sedan många år tillbaka har motionerat om i riksdagen. Det handlar om att sätta stopp för fusket och andra problem.

Sverigedemokraterna står helt bakom förslaget att sänka anslaget till studieförbunden i statsbudgeten. Nästa år sänker vi budgetanslaget med 250 miljoner kronor, en sänkning som år tre uppgår till en halv miljard kronor. Det handlar om prioriteringar i tuffa ekonomiska tider. Sverigedemokraterna menar även att studieförbunden har mycket att bevisa när det gäller om de klarar av att hantera de stora ekonomiska belopp som de historiskt har mottagit.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Samtidigt innehåller statsbudgeten en satsning på folkhögskolorna med 100 miljoner kronor nästa år. Förhoppningen är att detta ska bidra positivt till kompetensförsörjningen på svensk arbetsmarknad.

Herr talman! Sverigedemokraterna och regeringspartierna är på rätt kurs i arbetet med att återställa ordning och reda i folkbildningspolitiken.

(Applåder)

Anf. 134 Magnus Manhammar (S)

Herr talman! Jag tackar Jonas Andersson för anförandet. Det är bra att vi pratar om folkbildning och att ämnet får mycket tid här i dag.

Alla kanske inte vet det, men rent historiskt vet i alla fall många av oss att folkbildningen är det som ligger till grund för vår demokrati i Sverige. Utan folkbildningen hade vi förmodligen aldrig fått allmän och lika rösträtt i Sverige.

Jag hade önskat att det fantastiska tv-programmet Historien om Sverige hade hunnit fram till 1800-talet och 1900-talet, för då kanske fler i denna kammare hade känt till vad folkbildningen har inneburit för vår demokrati och hur den är anledningen till att vi i dag står här i ett fritt och demokratiskt samhälle. Om alla partier hade känt till det kanske dessa nedskärningar på folkbildningen inte hade gjorts. Låt oss alltså hoppas att de partier som nu skär ned på folkbildningen kommer att titta på Historien om Sverige och förändra sin syn, så att dessa anslag kan återställas nästa år!

Jag kanske inte ska säga att jag roade mig med det, men jag tittade på hur det ser ut om man googlar ordet "förskingring" i kombination med olika studieförbund. Jag googlade "förskingring" och "vuxenskolan" och fick 2 030 träffar. Jag googlade sedan "Ibn Rushd" och "förskingring" och fick bara 262 träffar. Sedan googlade jag "ABF" och "förskingring" och fick 3 860 träffar. Sist googlade jag "Sverigedemokraterna" och "förskingring" och fick 25 400 träffar.

Jag tycker att det är ganska slående och visar vad detta handlar om. Det handlar om en svartmålning från Sverigedemokraternas sida. Det handlar om saker som inte är korrekta. Jag har skärmdumpat fall efter fall av Sverigedemokraternas olika förskingringshistorier, och det finns till och med sverigedemokratiska riksdagsledamöter som har fått avgå på grund av förskingring. Skulle vi därmed kräva att Sverigedemokraterna inte ska ha någon ersättning alls? Nej, Sverigedemokraterna är ett parti som har fått röster av det svenska folket. Därför ska ni också finnas här, Jonas Andersson.

Anf. 135 Jonas Andersson (SD)

Herr talman! Det var en spännande replik från Magnus Manhammar, måste jag säga.

Om det är framgooglad politik som Socialdemokraterna lägger på riksdagens bord skulle det förvåna mig mycket. Jag skulle nog säga att som oppositionsparti är det nog bättre att använda Riksdagens utredningstjänst som grund för sin politik i stället för att googla. Det tror jag gör att man kan lägga fram en mer seriös och välgrundad politik här i kammaren.

Oaktat vad Magnus Manhammar säger har vi haft enorma problem när det gäller folkbildningen. Vi har tidigare här hört om siffrorna från Riksrevisionen, som har granskat 370 arrangemang. Man kom fram till att i 44 procent av de granskade fallen saknades det underlag för att betala ut pengar. Det är alltså i en enorm skala. Det var nästan i vartannat fall som det saknades underlag för att betala ut pengar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Det förvånar mig att Socialdemokraterna inte tar det på större allvar. Man regerade i åratal och hade ju alla chanser att styra upp det här, och det gäller alla studieförbund. Det gäller ABF, som Socialdemokraterna har nära kopplingar till, men det gäller också Ibn Rushd och alla de andra statsbidragsberättigade studieförbunden.

Då är min fråga till Magnus Manhammar: Varför gjorde inte Socialdemokraterna i regeringsställning mer för att sätta stopp för fusket? Om ni hade skött era kort hade vi inte behövt vidta de åtgärder och anta de förslag som vi gör nu här i riksdagen.

Anf. 136 Magnus Manhammar (S)

Herr talman! Jag tackar för frågan.

Sanningen är att det redan gjorts en ordentlig genomgång av studieförbundens verksamhet för att ha alla möjligheter att komma åt förskingring. Jag har här en 18-punktslista över allt det som studieförbunden har gjort, och det var före valet 2022. Det var alltså på den tiden då vi styrde.

Det finns krav på registersamkörning, och det pågår numera en verksamhet som jag hade önskat att Sverigedemokraterna själva hade. Då hade man kanske inte haft samma typ av förskingring inom sitt parti. Man har krav på digitala närvarolistor och digital signering samt ett effektivt åtgärdspaket för musikverksamheten - det är punkt efter punkt. Det är en av de mest organiserade och noga genomgångna verksamheter som finns i dag.

Jag blir ledsen av att höra Sverigedemokraterna, och jag blir ännu mer ledsen av att se den politik som Sverigedemokraterna har fått igenom i Sveriges riksdag.

Studieförbunden och folkbildningen är ryggraden i svensk demokrati. De svenska partierna är en del av det civila samhället och bör vara och är också en del av folkbildningen. Att skära ned på folkbildningen är att skada och undergräva den svenska demokratin. Det smärtar mig på många sätt att det just nu sker. Man pratar om en slakt. När det gäller hur nedskärningen kommer att slå mot deras verksamheter runt om i hela landet är det ungefär en tredjedel av verksamheten som kommer att försvinna de närmaste åren.

För ungefär en månad sedan meddelade ett av Sveriges tio studieförbund att de kommer att lägga ned sin verksamhet. Det är ett väldigt hårt slag mot det civila samhället och mot demokratin i Sverige. Jag beklagar att det händer.

Jag hade hoppats att vi skulle kunna ha en seriös diskussion om det som händer, inte en svartmålning utan snarare en diskussion om hur viktig folkbildningen är för Sverige.

(Applåder)

Anf. 137 Jonas Andersson (SD)

Herr talman! Socialdemokraterna sa här från talarstolen att studieförbunden skulle vara ryggraden i svensk demokrati. Jag känner till vilken roll folkbildningen spelade för framväxten av demokrati och för införandet av allmän och lika rösträtt i Sverige. Visst gjorde man en viktig insats då. Det är en självklarhet. Men jag tror att det är farligt att vara så naiva som Socialdemokraterna och Magnus Manhammar verkar vara i frågan och tro att det som gällde för 100 år sedan också gäller i dag. Socialdemokraterna har för övrigt varit naiva också på många andra politikområden. Det har vi ju hört.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Statsbidrag till folkbildning går till gängkriminella på ABF:s fritidsgårdar i Botkyrka, statsbidrag till folkbildning går till islamism och studieförbundet Ibn Rushd. Det går till fejkade studiecirklar, till verksamheter som aldrig har ägt rum samt till annat fusk och bedrägerier.

Herr talman! När det ser så illa ut bland studieförbunden är det då inte ett hot mot våra demokratiska värden i Sverige snarare än något som stärker de demokratiska värdena? Det tycker jag att Socialdemokraterna borde ta med sig hem till sitt riksdagskansli och fundera lite på.

(Applåder)

Anf. 138 Magnus Manhammar (S)

Herr talman! Jag är glad att den här debatten om kulturen sker i dag, och jag blir glad ju fler gånger vi kan prata om kultur och inte minst om folkbildning, som jag tänker fördjupa mig lite ytterligare i här just nu.

Vi hade precis ett replikskifte som bland annat handlade om hur viktig folkbildningen har varit för Sverige som land. Utan folkbildning hade vi förmodligen inte haft några politiska partier i Sverige, i alla fall inte några demokratiska politiska partier, och utan folkbildning hade vi inte haft fri och allmän rösträtt i Sverige.

Det är med stolthet jag talar om folkbildning. Det är med stolthet jag besöker studieförbunden och folkhögskolorna runt om i Sverige och ser allt det engagemang som finns. Det är med stolthet jag ser den studieform som folkhögskolan är. Den kan verkligen hjälpa människor som har mötts av stängda dörrar i hela sitt liv men som plötsligt möts av öppna dörrar och en möjlighet att förverkliga sig själva och hitta vägen till ett yrke.

Det är också med stolthet jag ser hur studieförbundens verksamhet från norr till söder till och med räddar liv. Man har verksamhet som handlar om hjärt- och lungräddning för äldre. Man har verksamhet, inte minst i mitt eget län Blekinge, som handlar om sjömanskap och navigering, som också faktiskt räddar liv. Man har en fantastisk verksamhet för funktionsnedsatta runt om i Sverige som spelar roll.

Jag älskar folkbildningen, och jag älskar Sverige. Jag älskar det som vi gör tillsammans och vill inte att någon förstör det. Jag återkommer till det.

Det som jag tycker är så fint när jag är ute och träffar människor på folkhögskolor är att det är väldigt många som har fått en andra, tredje eller fjärde chans. Jag tycker att alla människor i Sverige är värda alla chanser i livet. Livet är ett kort ögonblick. Låt oss göra det bästa av det. Ge oss alla möjliga chanser att förverkliga oss själva och vara vårt bästa jag.

När jag senast besökte en folkhögskola träffade jag några personer som till och med var några år äldre än jag. De höll på att omskola sig till studiepedagoger och var otroligt engagerade i det. En annan person skulle bli socialpedagog och ville jobba med hemlösa. Han hade varit en framgångsrik företagare i hela sitt liv men ville nu äntligen skola om sig för att än mer följa sitt hjärta. Han var nästan klar och kunde inte vänta. Han hade redan börjat volontärarbeta för ett härbärge. Jag träffade människor som precis hade kommit till Sverige. På folkhögskolan fick de äntligen lära sig svenska, och de gjorde det tillsammans med ett studieförbund på just folkhögskolan. Det var Svenska från dag ett.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Det finns massor av verksamheter runt om i Sverige som är just folkbildning och det kitt som gör Sverige starkt.

När Sverige nu träffar representanter från Nato berättar många av Natoföreträdarna att Sverige är ett land som man verkligen vill ha som medlem i Nato. Det finns många anledningar till det, men en av de stora anledningarna säger de är att Sverige har en stark motståndskraft mot auktoritära strömningar och fake news. När man tittar närmare på vad det är för motståndskraft är det just att vi har ett starkt civilt samhälle. Och ett civilt samhälle är ju ett föreningsliv. Det kan vara alltifrån schackklubbar till idrottsföreningar och sjöräddning. Det är många fantastiska verksamheter i vårt civila samhälle. Och det civila samhället hade inte kunnat leva utan det blod som pumpar i deras ådror. Syret får man genom just folkbildningen. Det är folkbildningen som gör att det civila samhället är så livskraftigt och egentligen över huvud taget finns i Sverige.

Om man skulle dra undan en tredjedel av studieförbundens verksamhet, som tyvärr har presenterats i budgeten och till stor del redan har beslutats, skulle det civila samhället i Sverige bli väldigt försvagat. Den svenska demokratin skulle bli väldigt försvagad och vårt samhälle väldigt mycket fattigare.

Det är precis den typen av saker som jag själv har sett när jag har jobbat med bistånd tidigare. Jag var i Ryssland, till exempel, när de försökte utveckla demokratin efter kalla kriget. Då fanns det stora möjligheter trots allt. Det var många människor som brann för demokrati i Ryssland och verkligen kämpade och ibland till och med riskerade sina liv genom det de gjorde. Man ville bygga upp just den folkbildning som vi har i Sverige. Man ville bygga upp ett civilt samhälle, så att man kunde få motståndskraft mot en auktoritär syn på samhället.

Jag hade önskat att vi var fler som jobbade där på den tiden, och jag önskar att vi framöver är fler som kan jobba med det civila samhället i Ryssland. Det är egentligen den enda långsiktiga vägen till fred. Vi måste få demokrati i Ryssland och världen över, och det får vi genom ett starkt civilt samhälle, som blir starkt genom just folkbildning.

Hur ser vi då på folkbildningens framtid? Det har jag funderat mycket på. Jag tycker att vi tillsammans borde se väldigt positivt på den. Det är just nu lågkonjunktur i Sverige och världen, och då är det folkbildningen, studieförbunden och folkhögskolorna som kan ställa om samhället och göra så att människor kan hitta ett nytt yrke, byta bana eller vidareutvecklas inom det yrke man redan har.

Vi ser också ett hot mot demokratin i Sverige och världen, och folkbildningen är lösningen även där. Vi behöver snarare satsa mer på folkbildningen just nu. Det är folkbildningen som är nyckeln framåt och kan göra Sverige ännu klokare, starkare och rikare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Jag vill därför yrka bifall till de förslag som vi lägger fram från Socialdemokraternas sida och till vår syn på detta. Jag hoppas att vi här i riksdagen kan få ett stöd för detta framöver och få en majoritet som brinner för folkbildning, precis som vi och, vet jag, väldigt många andra i denna kammare och faktiskt hela Sverige gör. Folkbildning är fantastiskt!

(Applåder)

Anf. 139 Carl Nordblom (M)

Herr talman! Det är lätt att lova mer pengar när man inte sitter i regeringen och behöver ta ansvar för ekonomin. Nedskärningar och slakt är ord vi har hört från oppositionen angående regeringens budget, och jag vill börja med att ställa en fråga till ledamoten Manhammar. Har ledamoten någon förståelse för att det kanske även inom kulturområdet och folkbildningen behöver göras prioriteringar i tuffa ekonomiska tider?

Anf. 140 Magnus Manhammar (S)

Herr talman! Tack för frågan, riksdagsledamoten Carl Nordblom! Jag har såklart förståelse för detta. Jag har varit kommunpolitiker och även riksdagsledamot ett tag nu och vet precis att man måste göra prioriteringar.

Men när man ser hot mot demokratin och även när man ser möjligheter för människor att omskola sig nu när det är lågkonjunktur är det just satsningar på studieförbundsverksamhet, folkhögskolor och folkbildning som är nyckeln. Att skära ned på det som är nyckeln framåt är fel enligt mig, och jag skulle säga att det är fel enligt de flesta professionella och forskare som tittar på detta. Det är folkbildningen som är vägen framåt, så jag önskar att man kanske kan ändra sig till nästa år och inte fortsätta med nedskärningen av folkbildningen.

Anf. 141 Carl Nordblom (M)

Herr talman! Den här regeringen tar verkligen ansvar för ekonomin i tuffa tider. Återigen: Man talar om slakt och nedskärningar, och vi har till och med hört ett fattigare Sverige beskrivas här. Det är inte bara hårda utan också osanna ord från oppositionen. Jag undrar om ledamoten är lika hård mot sina egna som han är mot regeringen.

Herr talman! Jag är från Stockholm, och här ser vi riktiga nedskärningar, på kollektivtrafiken och på sjukvården. Busslinjer dras in, och ätstörningskliniker läggs ned. Detta görs av Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Jag hoppas att ledamoten Manhammar och socialdemokraterna i kulturutskottet är lika hårda internt, mot sina egna kollegor i Region Stockholm, som man är mot regeringen.

Anf. 142 Magnus Manhammar (S)

Herr talman! Den politik som Socialdemokraterna står för handlar också om att skjuta till rätt mycket mer medel till kommunerna och regionerna - 10 miljarder mer. Med de pengarna hade man inte behövt göra dessa nedskärningar i exempelvis Region Stockholm. Det är dessa pengar som behövs.

Det är tuffa tider. Det är klart att alla behöver vända på kronorna. Men vår regering hade en lösning för detta. Det är vår politiska övertygelse att man i lågkonjunktur såklart ska hålla i pengarna, men man måste också satsa sig ur lågkonjunkturen. Man måste skapa nya arbetstillfällen. Man kan inte stå med händerna i fickorna och hoppas på att världen ska bli bättre; man måste också göra något.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Folkbildning är vägen framåt - det vet alla. Alla som har varit arbetslösa vet att man måste läsa vidare, förkovra sig och hitta en ny väg framåt - för sig själv men också för samhället.

Tack för frågan och för diskussionen, Carl!

Anf. 143 Roland Utbult (KD)

Herr talman! Tack, Magnus Manhammar, för ditt tal! Du sjunger civilsamhällets lov, kan man säga. Det var vackert; det var nästan musikaliskt.

Men jag saknade något i ditt anförande. Trossamfunden är en del av vårt arbete i kulturutskottet. Jag hörde inte ett enda ord om vad trossamfunden betyder. Du sjöng civilsamhällets lov men sa inte ett ord om trossamfunden.

Jag läste en samhällsanalys i tidningen Dagen. Socialdemokraterna, under ledning av bland andra ledamoten Lawen Redar, har denna riktning för Sverige, som det heter. Magnus Manhammar är också del av en rörelse som verkligen har präglat vårt land i decennier. Därför uttrycker man förvåning. Ni idkar en viss självkritik, och det är bra och nyttigt; det ska vi alla göra. Ett av de fokusområden som nämns handlar om kultur, idrott och föreningsliv. Men trossamfundens roll nämns inte i den här rapporten. De nämns bara vid något enstaka tillfälle och då som varnande exempel på extremism. Man har åkt runt i landet för att träffa företrädare för olika grenar av civilsamhället men i princip inte träffat några från trossamfunden.

Hur ser ledamoten på det uteblivna engagemanget för trossamfunden? Är det bara ett misstag att de inte är med i ledamotens tal?

Anf. 144 Magnus Manhammar (S)

Herr talman! Jag vill tacka riksdagsledamoten Utbult för frågan. Jag är mycket glad för den. För mig är trossamfunden otroligt viktiga, och det är de också för Socialdemokraterna. De är en del av det civila samhället och folkbildningen. För mig personligen har trossamfunden betytt jättemycket.

De har också betytt mycket för staden där jag bor, där jag själv många gånger gått i armkrok med trossamfunden lokalt för att hjälpa samhällets mest utsatta. Jag är väldigt stolt över det arbete de har gjort för hemlösa, inte minst i Karlskrona, där jag själv bor. Vi gjorde också stora insatser tillsammans för de EU-migranter som höll på att frysa ihjäl på gatan. Det var trossamfunden som tillsammans med en del av oss andra folkrörelsemänniskor såg till att det inte hände utan såg till att de fick mat för dagen och även hjälpte många ur fattigdomen och tiggeriet. De fick arbete och det egenvärde de hela tiden sökte.

Jag tror alltså på trossamfundens fantastiska möjligheter, och jag tror att jag och ledamoten Utbult är överens där.

Anf. 145 Roland Utbult (KD)

Herr talman! Det är gott att höra. Jag vill gärna, för information, referera till tidningen Dagen, som tar upp detta. Det beskrivs i rapporten att det saknas fysiska platser att mötas på. Då vill man informera om att det finns 6 000 kyrkolokaler i Sverige. Varje vecka samlas 500 000 människor i kyrkorna. Det är 6 miljoner människor som är medlemmar i olika trossamfund.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Man undrar hur detta kan missas. Säger det något om socialdemokratin? Jag tror inte riktigt det eftersom du uttrycker dig som du gör.

Men vi är världens mest sekulära land, och socialdemokratin har bidragit till detta. Du får säga emot, men att man missar detta är, som det står i tidningen Dagen, okunnigt och upprörande. Min sista fråga blir: Vart är ni på väg?

Anf. 146 Magnus Manhammar (S)

Herr talman! Jag tackar Roland Utbult för samtalet. Jag uppskattar det verkligen.

Vi är på väg i den riktningen att vi vill stärka även trossamfund. Vi vill stärka hela det civila samhället och folkbildningen. Ett samhälle utan trossamfund skulle vara ett fattigare samhälle. De betyder jättemycket och är en del av det civila samhällets ryggrad. Det sägs att Sverige är världens mest sekulära samhälle, men jag tror att alla människor tror på något. Jag tror inte att någon är helt sekulär utan att alla har någon tro, inte minst på människans godhet. Det är ju därför vi är här nu. Trossamfunden samlar många av oss men inte alla oss som tror. Vi tror på olika sätt, tillhör olika religioner och tror på olika sätt på att göra samhället och världen bättre. Jag håller med dig om trossamfunden. Vi tror på det tillsammans. Utan dem skulle vårt samhälle vara mycket svagare.

När det gäller folkbildning, som jag tog upp och som jag jobbar särskilt med i utskottet, är trossamfunden en viktig del. De folkbildar i mycket, inte minst i sådant som är viktigt för människor såsom språk, hur man tar hand om varandra och hur man utvecklas som människa. Tyvärr skärs det ned avsevärt på folkbildningen i budgeten, vilket även slår mot trossamfunden. Jag vet att även ledamoten Utbult brinner för folkbildning, så jag hoppas att regeringen ändrar sin syn så att vi alla här i salen tillsammans kan sjunga folkbildningens lov.

Emma Ahlström Köster (M)

Anf. 147 Emma Ahlström Köster (M)

Herr talman! Vi lever i en helt unik tid. Den tekniska utvecklingen går oerhört snabbt, och just nu växer den första skärmgenerationen upp, den generation som alltid har haft tillgång till datorer, skärmar och smarta telefoner. Tekniken har gett denna generation möjligheter och fördelar som ingen annan generation före har haft, men parallellt uppstår nya problem och nya utmaningar.

Ett mer stillasittande digitalt liv påverkar vår fysiska och vår psykiska hälsa. Det förändrar vårt sätt att se på oss själva och förändrar och påverkar våra förväntningar och vårt sätt att arbeta och kommunicera med varandra. Men oavsett hur digitala vi blir är vi fortfarande fysiska varelser som även fortsatt behöver använda och utmana våra kroppar. Vi behöver se solens ljus, och vi mår bra av att uppleva fysiska platser med alla våra sinnen.

Att hitta en balans mellan skärmtid, fysisk aktivitet och riktiga interaktioner är vårt individuella ansvar. Men självklart bör politiken med information och satsningar hjälpa oss att landa rätt i denna balans. Det är därför oerhört glädjande att regeringen trots tuffa och helt unika tider väljer att prioritera barn och unga i särskilt utsatta områden och deras möjlighet till ökad fysisk aktivitet. Det visar att barns och ungas hälsa är en prioriterad fråga för regeringen och att man ser att det finns grupper inom gruppen där en del står längre från att ta del av en meningsfull fritid och aktivitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Herr talman! Under pandemin blev vi mer medvetna om hur sårbart samhället är. Vi har lärt oss att vi inte längre kan ta saker och ting för givet. Att träffas, att umgås fysiskt med varandra och att resa kan vara omöjligt i en del kriser.

Isoleringen var främst negativ, men den bidrog till att vi sökte oss mer till naturen i en längtan efter stimulans och miljöombyte. Det fick den i grunden positiva effekten att vi återupptäckte naturupplevelsen. Aldrig tidigare har så många klättrat upp för Kebnekaise, vandrat längs den fantastiska Kungsleden eller skaffat sällskapsdjur. Pandemin innebar helt enkelt återupptäckten av hemester med friluftsliv och äventyr i den svenska naturen i fokus.

Även efter pandemin vill vi alltmer vara ute i naturen, och fler vill stanna hemma i Sverige på den efterlängtade semestern. Friluftsliv i form av fysisk aktivitet utomhus har positiva hälsoeffekter på både kropp och själ. Men också mer stillsamma, enskilda möten med naturen ger möjlighet till avkoppling, rekreation och återhämtning. Att vara ute i naturen kan bidra till minskad stress, stärkt kognitiv förmåga och förbättrad psykisk hälsa. Det stärker oss och ger oss mer kunskap och förmåga att vistas i skog, mark och fjäll, vilket bidrar till ett mer självständigt liv.

Även om fler är ute i skog och mark och har insett och upplevt fördelarna med att vistas ute i det fria kvarstår en del utmaningar. Det finns fortfarande många människor som inte har en relation till skog och hav. Alla känner inte till att allemansrätten innebär både rättigheter och skyldigheter, och det finns barn och unga som inte får uppleva friluftsliv under sin uppväxt.

Just för att friluftsliv är så viktigt, inte minst för barn och unga som behöver få möjlighet att lära sig att vistas i naturen med allt vad det innebär, har jag tagit initiativ till ett friluftspolitiskt nätverk i Sveriges riksdag där politiken och relevanta organisationer kan träffas regelbundet. Målet är att vi tillsammans ska formulera politiska förslag som bidrar till att fler hittar till ett aktivt och rikt friluftsliv.

Herr talman! Jag ska också ta upp värdet av svensk parasport. Jag tycker att idrott för personer med funktionsnedsättning kan sammanfattas i Nelson Mandela-citatet som ligger till grund för målen och arbetet i Agenda 2030: Idrott kan förändra världen. Värdet av parasporten i samhället är enormt. Barn, unga och vuxna med funktionsnedsättning som deltar i organiserad idrott uppger att de har bättre självkänsla, fler kamrater, bättre självförtroende, högre livskvalitet och större självständighet än de som inte deltar i organiserad idrott.

För att skapa goda förutsättningar för idrott behövs löpande insatser på flera områden och nivåer. För många människor med funktionsnedsättning är en hälsosam livsstil svår att uppnå på egen hand då de kan vara beroende av andra i sin närhet eller särskilda hjälpmedel. Kanske känner de inte ens till vilka möjligheter som finns i närområdet. Här måste vi fortsätta att skapa förutsättningar.

Herr talman! Idrottande handlar om att stärka individers identitet, självförtroende och förmåga att bygga en hälsosam kondition och livsstil. Även om resan ofta är viktigare än målet blir jag oerhört stolt när vi når idrottsliga framgångar, och jag tror att ni känner likadant. Förebilder inom idrotten inspirerar oss alla. Ta paralandslagets medaljskörd i längdskidor i Norge i helgen, vilken glädje! De inspirerar och engagerar ett helt land. Jag är därför stolt, nöjd och glad över att jag tillsammans med många av er har initierat ett nätverk för just parasporten så att vi under hela mandatperioden och längre kan arbeta med viktiga hälsofrågor och funktionshinder inom idrotten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Det är bevisat att regelbunden fysisk aktivitet leder till ökad självkänsla, allmänt välbefinnande, ökad stresshanterings- och koncentrationsförmåga och förbättrat minne. Fysisk aktivitet kan även fungera som en motvikt mot depression, aggression och ilska. Det minskar även dödligheten i hjärt- och kärlsjukdomar. Ökad fysisk aktivitet, särskilt i tidig ålder, ses därför som en potential för ökat välmående under hela livet.

I regeringens budget står idrott och fritidsaktiviteter i särskilt fokus. Vi tror inte att det är hela lösningen på den polarisering som råder när det gäller barns och ungas fritidsaktiviteter och möjlighet till idrott. Men vi ser verkligheten och menar att de pengar som nu går till att möta detta stora behov är ett steg i rätt riktning.

(Applåder)

I detta anförande instämde Magnus Resare (M).

Anne-Li Sjölund (C)

Anf. 148 Anne-Li Sjölund (C)

Herr talman! Civilsamhället bygger hela landet och är ryggraden i vårt demokratiska samhälle. Föreningar, nätverk och sammanslutningar som vilar på frivillighet är viktigare än på mycket länge.

Vi behöver ta till vara och säkra utvecklingsmöjligheterna för det civila samhället. Inom idrotten, friluftslivet och folkbildningen finns kraften att skapa en grogrund där människor kan utvecklas. Att människor möts och skapar förståelse för varandra får det vanliga vardagslivet att fungera bättre. Det blir närmare mellan människor, och det är en styrka i sig.

Att säga att idrotten och friluftslivet bidrar till en levande landsbygd, ökad trygghet i socioekonomiskt utsatta områden, minskad ofrivillig ensamhet bland äldre och bättre integration och folkhälsa med mera är att sparka in öppna dörrar. Alla vet detta. Det politiken behöver göra är att riva hinder och röja väg för utvecklingskraften - helt enkelt att underlätta och skapa möjligheter.

När statistiken visar att barn och ungdomar rör sig allt mindre behöver vi ta det på allvar. På sikt är det oroväckande. När familjer inte har råd med utrustning och träningsavgifter eller när det kostar för mycket att ta sig till träningen sätts käppar i hjulen på flera plan. Det drabbar barnen, familjerna och föreningarna, och det är inte bra för någon. Lägg därtill krånglet med bristande tillgänglighet för många med funktionsnedsättning så är det helt uppenbart att vi kan göra saker bättre.

För många idrotter är det dessutom svårare att behålla tjejer och kvinnor, och vi behöver göra mer för att idrotten ska vara en trygg och inkluderande arena för alla. Bristerna får konsekvenser för jämlikhet i hälsa och välmående.

Att föreningar också tvingas tacka nej till nya medlemmar på grund av tidsbrist eller brist på utrymme är ytterligare ett hinder. Dessutom ställs naturligtvis särskilda krav på tillgänglighet och anpassningar av idrottsanläggningar för personer med funktionsnedsättning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Detta är självklarheter, och det är i grund och botten en fråga om demokrati och rättvisa.

Herr talman! En grundläggande förutsättning för ett starkt föreningsliv är att ha tillgång till idrottsplatser. Trots historiskt god tillgång till idrottsanläggningar har förutsättningarna förändrats över tid. Många av dagens lite större idrottsanläggningar byggdes på 60- och 70-talen. De investeringar som gjordes då har varit en viktig grund för idrottsrörelsens positiva utveckling, men nu står vi inför utmaningen att behöva renovera anläggningar för att till sist förhindra nedstängning.

Det mesta av detta vet vi redan. Det är att slå in öppna dörrar, återigen. Det som behövs från politiken är att vi skapar dessa självklara förutsättningar.

Centerpartiet föreslår en civilsamhällessatsning där vi vill se en högre andel grundstöd i statens bidrag. Det behövs ökade fria resurser så att pengarna kan användas på bästa och mest effektiva sätt.

Idrott är bra för både det fysiska och det psykiska välbefinnandet. Det är därför viktigt att ta reda på orsakerna till att flickor slutar att idrotta tidigare så att effektiva åtgärder kan sättas in. Centerpartiet anser att en utredning av vad som hindrar jämställd idrott bör tillsättas så att Riksidrottsförbundet utifrån det kan få ett tydligare uppdrag för att uppnå jämställdhet inom svensk idrott.

Personer med funktionsnedsättning idrottar i lägre utsträckning än andra. Därför bör en utredning tillsättas vars syfte ska vara att identifiera hinder för personer med funktionsnedsättning och åtgärder som i stället underlättar utövandet och tävlandet inom parasport.

Utformningen av statens idrottsanslag bör ses över för att göra resultaten mer klara i fråga om tillgänglighet till idrott för barn och ungdomar ur bland annat jämställdhets-, jämlikhets- och funktionsnedsättningsperspektiv.

Till sist: Nu försvann möjligheten till ett OS och Paralympics i Sverige 2030. Sverige behöver fortsätta att söka sportevenemang där hela världen kommer till oss. Stora sportevenemang på hemmaplan ger spänning och glädje till publiken och kan med hållbar finansiering och lokal förankring också ge stora värden till platserna där de genomförs. Det skulle stärka idrottsrörelsen, sammanhållningen och samhället i övrigt i hela landet.

Avslutningsvis hänvisar jag till vårt särskilda yttrande.

(Applåder)

Runar Filper (SD)

Anf. 149 Runar Filper (SD)

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

I dag debatterar vi kulturutskottets betänkande - kulturbudgeten, helt enkelt. Jag kommer att uppehålla mig en del kring det immateriella kulturarvet och läsfrämjande insatser.

Ordet kulturarv används inte bara för föremål, byggnader och fornlämningar utan också för berättelser, normer, traditioner och andra immateriella värden som vi övertar från tidigare generationer. Det är litteratur, konst, minnesmärken, kunskaper och berättelser som vi lär oss av våra förfäder, mat som vi tycker om och mycket mer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Vi sverigedemokrater förespråkar alltjämt en bred kulturarvspolitik där vi sätter det svenska kulturarvets bevarande och utveckling i fokus. Det handlar om att vi ställer oss bakom bevarande insatser som syftar till att bevara kulturarvet för framtida generationer men även digitaliseringssatsningar för att tillgängliggöra kulturarvet inför framtiden.

Sverigedemokraterna värderar det immateriella kulturarvet högt. Språk- och folkminnen, ortnamn och melodier, måltider och högtider är bara några immateriella kulturmarkörer som ofta är vitala delar av vår svenska identitet. Det arbete som enskilda, civilsamhället och till exempel Riksantikvarieämbetet, Institutet för språk och folkminnen och Nordiska museet gör för insamlandet, bevarandet och tillgängliggörandet av vårt immateriella kulturarv i Sverige är ovärderligt i samtiden och för kommande generationer. Det gäller för det svenska kulturarvet, men även för andra kulturer som har en historia och förankring i vårt land, såsom det estlandssvenska, finlandssvenska, tornedalska och samiska kulturarvet.

Regeringens och Sverigedemokraternas prioritering att stärka barns och ungas läsning är behövlig och efterlängtad. Läsfrämjande verksamhet är oerhört viktigt för våra barn och unga. Genom kulturen får barn och unga band till vår historia och våra rötter, mening i nuet och visioner för framtiden. I böckernas värld kan de stärkas och finna kulturell identitet.

Biblioteken utgör en unik plats för bokläsning, kunskapsökning och folkbildning. Läsande främjar tidig språkinlärning gemensamt i familjer där denna viktiga grund läggs på ett positivt sätt.

Barnen ska ha de bästa förutsättningar att ta del av kulturens värld och den källa till glädje, närhet och förmåga till fantasi som bokläsningen medför. När barn tidigt får möta det rika kulturliv som barnlitteraturen utgör kan de även skaffa sig kunskaper som underlättar deras deltagande i samhällslivet.

Det är viktigt att förmedla det fina kulturarv vi har, där läsning av till exempel Astrid Lindgren och Elsa Beskow kan berika barnens uppväxt och känsla av sammanhang.

Tänk vilken betydelse läsning har haft för generationer av barn genom bokserien Läseböcker för Sveriges barndomsskolor med Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, Sörgården, I Önnemo och Vill du läsa av Elsa Beskow, som påverkade en hel generation svenska skolbarn med sin rika sagovärld med färgglada, spännande bilder som skapade nyfikenhet och läsintresse. De är högst gångbara än i dag hos många barn.

Vi lever i en tid med ökad digitalisering vilket är en viktig anledning till att satsa ännu mer på och möjliggöra bokläsning för barn och unga, i en tid när barn och unga mer fascineras av paddor, Iphoner och allt vad det heter.

Gemensam högläsning mellan förälder och barn fördjupar den viktiga samhörigheten dem emellan. Lässtunden möjliggör tid för eftertanke där barnet får dela sina tankar och funderingar över den bok som läses. Denna stund kan även öppna porten till fina och lärorika samtal mellan barn och förälder, mellan syskon och tillsammans med mormor, morfar, farmor eller farfar. Ordförråd, fantasi och föreställningsförmåga stimuleras och utvecklas. När barn får ta del av olika berättelser kan det hjälpa dem att lättare förstå livet och sin omvärld.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Att som regeringen och Sverigedemokraterna satsa på läsfrämjande verksamhet för barn är en efterlängtad och behövlig satsning som jag hoppas har kommit för att stanna. När vi uppmuntrar till bokläsning för barnen vet vi att vi ger dem en fin och bra grund för livet.

(Applåder)

Ewa Pihl Krabbe (S)

Anf. 150 Ewa Pihl Krabbe (S)

Herr talman! Det har väl inte undgått någon i denna kammare att intresset för barns och ungas läsning är stort och har debatterats flitigt, så också i dag. I går fick vi se resultaten av Pisaundersökningen 2022, så diskussionen lär fortgå.

Att stimulera barns intresse för läsning är en nationell angelägenhet, inte bara för skolan utan också för mödravårdscentraler, barnavårdscentraler, förskola, bibliotek och, inte minst, de vuxna som finns i barnens närhet. Många barn har för få vuxna förebilder som läser fysiska böcker. Statistiska centralbyrån redovisade för några år sedan att var tredje vuxen person aldrig läser en bok på fritiden.

Det visar sig också att varannan man aldrig läser en bok. Barns läsande hänger samman med vuxnas läsande. I synnerhet tror jag att manliga förebilder i familjen - pappa, farfar eller morfar - kan spela en viktig roll för en pojke genom att läsa med och för denne. Vi vet att pojkar halkar efter i skolan. Om vi ska skapa en läskultur måste vi få med både barn och vuxna. Barn gör ju som vuxna gör.

Det finns också geografiska skillnader mellan barns och ungas läsvanor. Det är till exempel en större andel oftaläsare i storstäderna än i mindre städer och på landsbygden. Sedan finns det helt klart ett samband mellan bristande läsning och vår digitala samtid.

Barn och unga i mer resursstarka hushåll har bättre tillgång till läsande förebilder och fler böcker samt läser mer själva.

Ett läsvänligt land kräver en förstklassig infrastruktur för läsning. Bibliotek är grundbulten i den strukturen. Bibliotek ger inte bara gratis tillgång till böcker och informationssökning utan är också levande samlingsplatser för kunskap och bildning.

Under de senaste tio åren har det försvunnit cirka tio bibliotek per år, och denna biblioteksdöd är ett hot mot visionen om ett läsvänligt land.

Skolbibliotek är en pedagogisk resurs för hela skolan och förbättrar och fördjupar studieresultaten för våra elever. Därför är det glädjande att det nu föreslås att bemannade skolbibliotek ska införas under de närmaste åren.

Bemannade skolbibliotek kommer att innebära ett lyft för läsandet och bildningen, men jag bekymrar mig för hur landet ska kunna förses med det stora antalet nya bibliotekarier. Planeras nya utbildningsplatser? Jag är orolig för att många lärare som nu upplever en tung situation i skolan kommer att gå över till bibliotekarietjänster. Detta är inte ovanligt redan nu, och det vore inte bra för skolorna, som redan har det mycket tufft.

Herr talman! Jag ska nu tala om friluftspolitiken. Friluftslivet i Sverige är unikt, med allemansrätten som innebär att man kan gå i stort sett var som helst i skogen, åka skridskor på vintern, bada i alla sjöar som går att bada i och njuta av havsstränder utan att hindras av avgränsningar. Vi ska vara rädda om detta. Det betyder jättemycket för folkhälsan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Anslagen för skötsel av värdefull natur har minskat kraftigt, och vi ser hur naturreservat och nationalparker runt om i landet börjar stänga ned delar av verksamheten på grund av att pengar saknas för skötseln. Låt mig ge några exempel.

Bygget av en rullstolsled till Njupeskär i Dalafjällen stoppas efter nedskärningar. Virket finns och ligger klart utmed hela leden, men pengar fattas för att ta in en entreprenör för att göra jobbet, säger man från Länsstyrelsen Dalarna. Det är såklart väldigt tråkigt för de personer som är beroende av rullstol för att komma ut till vattenfallet.

Skuleskogens nationalpark i Västernorrland har under de senaste åren haft sina entréer öppna, till stor glädje för alla besökare. För en månad sedan stängdes den norra entrén därför att det inte finns medel för att sköta plogningen. Likaså har ett besökscenter tvingats stänga. Allt detta slår mot människors tillgång till naturupplevelser.

I Skåne, som jag kommer ifrån, har det försämrade anslaget lett till stora konsekvenser för friluftslivet med stängda toaletter och trasiga vindskydd, bland annat i Söderåsens nationalpark. Jag är djupt oroad för denna utveckling, och med mig 65 000 medlemmar i Svenska Turistföreningen som skrivit under en protest mot regeringens nedskärningar på detta område.

Herr talman! Statens stöd till idrotten är till för att ge alla möjlighet att motionera och idrotta, främja en god folkhälsa, stödja en fri och självständig idrottsrörelse samt ge befolkningen positiva upplevelser av idrott som underhållning.

I vårt avlånga land har barn, ungdomar och vuxna väldigt olika förutsättningar att utöva sin idrott. Det fattas idrottsanläggningar för att alla barn och ungdomar ska kunna få plats för att utöva sin idrott. Många idrottsanläggningar börjar bli gamla och slitna och går inte att reparera. Detta gäller i synnerhet simhallar, idrottshallar och ishallar. Jag har sett det i närheten av där jag bor i norra Skåne. Det blir barn och ungdomar som inte kan transportera sig som drabbas.

För att stimulera byggande genomförde den socialdemokratiskt ledda regeringen en samordningssatsning på 80 miljoner kronor och utökade uppdraget för Centrum för idrottsforskning. Detta räcker dock inte. Kommunerna efterfrågar möjlighet till delfinansiering för nybyggnation och renovering av anläggningar. Därför behöver det utredas om en statlig idrottsanläggningsfond kan etableras.

Herr talman! Fritidskortet har redan debatterats av ledamöterna Roland Utbult och Lawen Redar, men jag vill ändå säga att det också är av stor vikt att de synpunkter som lämnas in av bland andra Statens kulturråd och Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor beaktas och att en kontrollstation införs ett år efter införandet för att säkerställa att reformen kommer alla barn till del på ett likvärdigt sätt.

Därmed, herr talman, ställer vi socialdemokrater oss bakom vårt särskilda yttrande.

(Applåder)

Anna-Lena Hedberg (SD)

Anf. 151 Anna-Lena Hedberg (SD)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Mina partikollegor och företrädarna för Tidösamarbetet har redan förtjänstfullt redogjort i sina anföranden för vår budget. Som helt ny ledamot i detta fantastiska utskott har jag fått en helt annan inblick i det svåra arbetet att balansera mellan kultur, politik och ekonomi.

Under min gymnasietid på Kristinegymnasiet i Falun hade vi en fantastisk svensklärare som tillsammans med vår bibliotekarie var engagerad i Dalateatern. De såg till att vi fick besöka teatern flera gånger, bland annat för att se uppsättningar som Selma Lagerlöfs Jerusalem, Samuel Becketts I väntan på Godot och Molières Den inbillade sjuke. Det är några av alla de teaterbesök som vi gjorde med skolan, och de har alla satt sina spår i mig och skapat en förståelse och en önskan om att få se och uppleva mer.

Men det var först förra veckan som jag insåg hur viktigt detta hade varit och vilka spår det verkligen hade satt. Vi satt då i ett möte med en intresseorganisation, och personen vi mötte talade om hur viktigt det är att man som ung får förståelse för hela teaterupplevelsen och hur det fungerar praktiskt att gå på teater. Hur ska man sitta? Hur fungerar det med pauser? Hur köper man en biljett?

Men det som slog mig mest där och då när jag mindes tillbaka var hur viktig själva upplevelsen hade varit för mig, vilken enorm lärdom upplevelsen av teater hade varit och av att få vara med om något som jag ville uppleva igen. För dessa besök med skolan har gjort att jag har en längtan efter att få sitta där i mörkret i teatersalongen, trollbindas av musiken, skådespelare, ljuset och ljudet och framför allt känslan av att vara en i publiken som skrattar, gråter och lever sig in i känslan tillsammans.

Herr talman! Att jag nu 30 år senare får arbeta med dessa frågor är fantastiskt. Men samtidigt har jag insett det komplicerade bakom teaterscenen. Vilka ska prioriteras? Hur ser arbetsvillkoren ut för scenarbetare och skådespelare? Det handlar om lokalfrågor, statligt ägda teatrar och privatägda teatrar. Det är så mycket mer som jag inte har tänkt på.

Scenkonsten i Sverige i dag håller en extremt hög kvalitet, och vi har en fantastisk spännvidd av olika former av scenkonst, från enkla teateruppsättningar på små privata eller kommunala teatrar till stora teaterproduktioner i världsklass av Broadwaykvalitet. Allt detta gör att vi i dag når en väldigt bred publik i Sverige.

Men, herr talman, pandemiåren gjorde att många av våra unga helt missade chansen att få uppleva scenkonsten live, vilket är en enorm skillnad jämfört med att se den digitalt. Man missar helt de känslor som jag talade om tidigare och som jag upplevde där i mörkret på Dalateatern.

Barns och ungas möte och framtida möten med Sveriges professionella scenkonstscener och hur de konsumerar dessa är av oerhört stor vikt. Dessa ungdomar är vår framtida publik. Och det är viktigt att vi nu ser över och följer detta, vilket regeringen och Tidöpartierna kommer att göra.

Men samtidigt brottas vi med stora problem, där besparingar tyvärr har varit ett måste. Och här gäller det att vi arbetar tillsammans. Vi måste alla dra vårt strå till stacken och ta oss igenom detta tillsammans.

Svensk scenkonst är fantastisk, och vi ska värna om att den får utvecklas och leva vidare för en bred publik. Vi i Sverigedemokraterna har en vilja att arbeta för att stärka förutsättningarna och att arbeta för att vi ska kunna tillgängliggöra teater för barn och ungdomar - ja för både gamla och unga egentligen, då scenkonsten och kulturlivet är en skatt som ska delas med så många som möjligt. Men vi måste ta oss an den utmaningen tillsammans.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

(Applåder)

Kristoffer Lindberg (S)

Anf. 152 Kristoffer Lindberg (S)

Herr talman! Jag vill inledningsvis ställa mig bakom Socialdemokraternas särskilda yttrande.

Kulturskolan har en otroligt viktig roll i att ge barn och unga möjlighet till kulturutövande.

I budgetpropositionen inför detta år sänktes det statliga utvecklingsbidraget till kommuner som bedriver kulturskola från 200 miljoner kronor till 100 miljoner kronor. Vi socialdemokrater föreslår att nivån ska ligga kvar på 200 miljoner kronor. Det är en väldigt liten del av finansieringen av kulturskolan som ju är kommunal, men det är viktiga pengar. Kulturskolorna har sällan någon stor budget. Resurserna är ofta uppbundna i lokaler och personal. I ett sådant läge gör det stor skillnad att kunna få resurser som kan användas för utveckling.

Uppföljningar som Statens kulturråd har genomfört visar att bidraget har använts för att utveckla kulturskoleverksamheten med nya former av kulturuttryck och nya undervisningsformer för att nå barn och unga som vanligtvis inte söker sig till kulturskolan. Det tycker vi är positivt, och det vill vi se mer av.

Herr talman! Med anledning av kommunernas ansträngda ekonomi råder det stor skillnad i kulturskolans utbud och förutsättningar, vilket leder till ojämlika förutsättningar för barn och unga i olika delar av Sverige. Vissa kommuner har infört en omfattande och avgiftsfri verksamhet. I andra kommuner kan kulturskolan i stället vara helt beroende av en ensam eldsjäl. I ett fåtal kommuner finns det ingen kulturskola alls. Och vissa kommuner har valt att höja terminsavgiften, vilket främst drabbar de barn och unga som växer upp under svåra ekonomiska villkor.

Under veckan har vi också kunnat ta del av rapporteringen om att över 90 procent av kommunerna nu flaggar för att de tvingas till neddragningar på sina kulturskolor.

Jag hade i förra veckan glädjen att få träffa Kulturskolerådet tillsammans med några andra av er här i kammaren. Vi samtalade om kulturskolans betydelse och utmaningar framåt. Det framkom i dessa samtal att 40 000-50 000 barn står i kö för att få delta i kulturskolans verksamhet. Det är en siffra som jag tycker att vi ska bära med oss, och även det ojämlika deltagandet. 81 procent av eleverna i kulturskolan har minst en förälder med eftergymnasial utbildning. Det finns också en underrepresentation i deltagandet av elever med utländsk bakgrund. Socialdemokraterna vill utöka förutsättningarna för att fler barn och unga ska hitta kulturskolans fantastiska verksamhet och för att bredda deltagandet.

Herr talman! Behovet av nationell samordning, lagstiftning eller inte lagstiftning och kompetensförsörjning har varit en ständigt återkommande diskussion när det gäller kulturskolan. Även om kulturskolan är ett kommunalt ansvar är den också en nationell angelägenhet. Vi vill därför att regeringen utreder frågan om hur staten kan bidra till att stärka kulturskolan i Sverige, bland annat vad gäller kompetensförsörjningsfrågan. Behovet av kulturskolelärare är på många håll mycket stort. Är Kulturskoleklivet tillräckligt för att möta den utmaning man står inför i fråga om kompetensförsörjningen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Men vi vill också att regeringen utreder frågan om vi på ett bättre sätt än i dag kan trygga alla barns möjlighet att delta i kulturskolans verksamhet, oavsett var i landet de bor och oavsett deras familjs ekonomiska förutsättningar. Vi tror att en sådan utredning skulle kunna ligga till grund för en medveten och långsiktig politik som skapar förutsättningar för att kulturen ska bli en naturlig del av fler barns och ungas vardag.

Den kommunala kulturskolan når barn och unga i hela landet - långt ifrån alla barn, men många. Men den har också potential att nå fler och bidra till fler barns och ungas utveckling och möjlighet att utforska sin kreativitet.

(Applåder)

Louise Thunström (S)

Anf. 153 Louise Thunström (S)

Herr talman! När jag var i tonåren, sådär 16-17 år, ganska vilsen, oerhört provokativ och identitetssökande, som man ofta är under dessa år, fick jag en uppmaning av en av mina lärare. Han ville att jag skulle förkovra mig i persisk kultur och litteratur. Jag blev då ännu mer provokativ och upprörd, protesterade och kunde inte alls förstå vad det skulle vara för mening med det.

Men då sa min kloka lärare att för att kunna flyga behöver man både rötter och vingar. Och det är precis så det är. Det är när man har kunskap om och känner stolthet över sina rötter och sitt arv som man kan och också vill ta till sig en ny kultur och nya traditioner.

Under denna höst och vinter följer jag med nöje SVT:s serie Historien om Sverige. Det är en programserie som har gjorts i samarbete med experter inom många olika fält och med hjälp av mängder av historiska dokument och föremål.

Att koka ned 15 000 års historia till 10 timmar tv-tid är naturligtvis ingen lätt uppgift, men serien har blivit den mest strömmande på SVT Play sedan man började göra onlinemätningar. Tittarna har dessutom börjat intressera sig mer för historia överlag som ett resultat av programmet.

Det är jättespännande att enskilda händelser och filmer kan öka människors intresse för kultur och historia. Det är inte första gången vi ser det hända. Jan Guillous romaner och filmerna om Arn lockade massor av besökare till Skaraborg, och besöksantalet för The American Museum of Natural History i New York ökade kraftigt när familjekomedin Natt på museet gick på bio.

Herr talman! Vi socialdemokrater vill återinföra den fria entrén på statliga museer. Vi tycker att museerna, våra gemensamt ägda kunskapsinstitutioner, ska vara öppna och inbjudande verksamheter för oss alla. Fri entré möjliggör för fler att ta del av kulturarvet, och det är särskilt viktigt i en ekonomiskt tuff tid då museibesök inte prioriteras av landets barnfamiljer och pensionärer. Det är också viktigt i en tid då tillgänglig kultur och museernas roll som samhällsbärare blir allt viktigare.

Vi socialdemokrater anser också att det är viktigt att fler grupper än de redan museivana kommer till museerna. Måluppfyllelsen när det kommer till delaktighet är för låg. Det är fortfarande så att kultur i större utsträckning är tillgänglig för dem med hög utbildning och god ekonomi. Fri entré löser inte hela frågan om deltagande, men det är i alla fall en bra och viktig utgångspunkt. Att aktivt sänka trösklar och tillgängliggöra kultur för fler är politiska prioriteringar för oss socialdemokrater.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Herr talman! Jag vill också tala om våra världsarv. Sverige har 15 världsarv. De är landets, och en del av världens, mest unika natur- och kulturarv. De har alla utsetts för att de har ett omistligt universellt värde.

Svenska staten gör ansökan till Unesco om att det ska utses ett nytt svenskt världsarv. Det sker utifrån den världsarvskonvention som Sverige var med och skrev under 1985. Med den underskriften följer en mängd åtaganden. Världsarven i Sverige är inte 15 monument som ska bevaras, underhållas och skyddas från slitage. De är på alla sätt levande, engagerande världsarv som bidrar till samhällsutveckling, kunskap, samarbete, skatteintäkter, hållbarhet och sist men inte minst glädje och stolthet.

I dag saknas långsiktig, hållbar förvaltning och samordning av våra världsarv. Det finns helt enkelt inga resurser till att bedriva verksamhet. Den verksamhet som ändå sker drivs med projektmedel, en del regionala medel, en del kommunala medel och ett stort mått ideellt arbete som utförs av eldsjälar runt omkring i vårt land.

Herr talman! Man behöver ta tag i samordningen och finansieringen av våra världsarv. Sverige kan inte förlita sig på ideellt arbete för att ta hand om de 15 världsarv som de facto utifrån världsarvskonventionen är landets och en del av världens mest unika kultur- och naturarv. De är statens ansvar.

Världsarvsstrategin är bra. Handlingsplanen är också bra. Men allt blir tandlöst utan ekonomi. Och utan verksamhet blir världsarven utan liv.

Före Rysslands invasionskrig i Ukraina har diskussionerna om skydd av kulturarv tenderat att handla om områden utanför Europa. Tyvärr, med det omvärldsläge vi har i dag, behöver vi med ökad kraft arbeta med planer för att skydda vårt kulturarv här i Sverige. Riksantikvarieämbetet fick i våras uppdraget av regeringen att utreda förutsättningarna för ett nationellt kulturskyddsråd. Det föreslås nu placeras under Riksantikvarieämbetet.

Utredningen visar att en stor uppgift är att fysiskt skydda kulturföremål genom både undanförsel, alltså att de flyttas, och andra skyddsåtgärder av föremål som inte undanförs. Regeringen tycks ännu inte ha fattat beslut om och i så fall när ett nytt nationellt kulturskyddsråd ska inrättas. Vi vill att regeringen skyndsamt löser den frågan.

Vi ska heller inte tappa bort att kulturens betydelse för samhället i kris och krig omfattar hela kulturområdet. I samband med höjd beredskap och krig kan det exempelvis handla om kulturen som möjliggörare för fri åsiktsbildning, demokrati, hälsa och välbefinnande. Ett arbete behöver därför göras för inkludering av hela kultursektorn. En möjlighet kan vara att en eller flera myndigheter ges i uppdrag att utreda behoven av och formerna för detta.

Herr talman! Det säkerhetspolitiska läget sätter också ljuset på vikten av att säkra data och definiera vad som är samhällsviktig information. Sverige behöver en ny, moderniserad arkivlagstiftning. Nuvarande lagstiftning är över 30 år gammal och skapad i en helt annan tid. Den är inte anpassad till digitaliseringen av förvaltning och samhälle. I en digital värld är det mer komplicerat vem som äger och tar ansvar för data. Vi socialdemokrater uppmanar därför regeringen att utifrån arkivutredningens betänkande komma fram med en proposition på det här området.

Herr talman! I dagens samhälle står vi inför en rad utmaningar som kräver en progressiv syn på kulturarvet. Kulturarvet är inte bara en fråga om byggnader utan också levande och framför allt föränderliga berättelser om människor och deras erfarenheter. Vi får inte glömma att tavlorna på Nationalmuseum en gång var provocerande samtidskonst. Jag efterlyser en mer dynamisk förståelse av kulturarvet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

Vi socialdemokrater ser kulturarvet som en resurs för samhällsutvecklingen. Det innebär att vi inte bara bevarar kulturarvet för dess egen skull utan också för att det kan vara en motor för tillväxt och sysselsättning och en kraft för samhällsbyggande.

(Applåder)

I detta anförande instämde Kristoffer Lindberg och Lawen Redar (båda S).

Lars Mejern Larsson (S)

Anf. 154 Lars Mejern Larsson (S)

Herr talman! Jag hade sett fram emot ett samtal med kulturministern om bildkonstens framtid i hela landet, men tyvärr är hon inte här. Jag vill ändå vara frikostig och dela med mig av en upplevelse jag hade i somras. Det var en vandring på en vidsträckt sommaräng genom en skogsdunge där tio paviljonger med svenska och utländska konstnärer låg utspridda i naturen.

Tänk dig överraskning på överraskning med färgglada installationer som berör eller provocerar! Gravstenar åker runt för egen maskin samtidigt som de håller gräsmattan fin. Utställningen fortsätter inomhus med naturens närvaro i konsten, nu i ladan Paleis Oranjestraat med sina tre våningar fyllda av konstnärliga upplevelser.

I år var det totalt 14 konstnärer från sex olika länder som satte sitt avtryck. En indisk elefant i naturlig storlek och video, foto, bild- och textilkonst, för att nämna något. Alla med det gemensamma budskapet att belysa en av våra största ödesfrågor: klimatförändringen.

Många sitter nu och undrar var jag var. Jag var i Värmland, herr talman, utanför Sunne. Ett stenkast från Selma Lagerlöfs Mårbacka ligger Alma Löv Museum, som visar samtidskonst. Museet är sprunget ur ett konstprojekt skapat av Marc och Karin Broos. Det drivs numera av Stella. I år kan museet prisas med Stora turismpriset för sina insatser för att locka turister att besöka Värmland och för att sprida kulturen i landet.

Det är dock en bitterljuv upplevelse, då konsthallarnas framtid på landsbygden är oviss. Redan i januari i år visade en rapport från branschorganisationen Bildkonst Sverige att läget ser illa ut. Det är tufft för fria utställare som sysslar med samtidskonst, då tidigare stöd från Kulturrådet, kommuner och regioner riskerar att falla bort.

Små fria utställare bidrar med ett viktigt arbete för att det ska finnas tillgång till samtidskonst i hela landet. I kristider, som vi befinner oss i nu, är det viktigt att inte skära ned utan hellre satsa på kulturen. Det är den som förenar oss och håller oss samman.

Herr talman! Kommun- och regionpolitiker ställs inför orimliga val när vi har en regering som satt region efter region i en sjukvårdskris. Sent i går kväll vittnade Kommunals ordförande Malin Ragnegård om att stålbadet nu verkställs och varslen inom välfärden ökar. Man tvingas prioritera. Regeringens nedskärningar på regionerna kommer speciellt att påverka kulturen.

Alma Löv Museum är inte ensamt om att brottas med en ansträngd ekonomisk situation. Det här drabbar allihop. Framtidens Kultursverige begär att vi politiker tar vårt ansvar. När ska vi förstå betydelsen av kulturen och inse att den är en tillväxtmotor för hela vårt land om bara förutsättningar ges?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

God jul, herr talman!

(Applåder)

Anf. 155 Carl Nordblom (M)

Herr talman! Jag skulle vilja nämna några ord angående situationen kring den kraftigt ökande antisemitism vi ser i dag i Sverige. De nivåer vi ser av judehat och hot mot vår judiska minoritet är de allvarligaste på mycket länge.

Att denna situation ens kunnat uppstå i Sverige är ett misslyckande och en skam för politiken och alla politiska partier. Det går att politisera denna situation. Det går att peka finger och lyfta exempel för att trycka till en politisk motståndare. Men, herr talman, det tycker jag inte är värdigt i den allvarliga situation vi nu har haft och är i ett akut behov av att hantera.

Förra veckan rapporterades det om att hälften av Sveriges judar har diskuterat eller funderat på att lämna Sverige. I Göteborg har synagogan stängt sin verksamhet för att man inte kan garantera sina medlemmars säkerhet. Situationen i Malmö tror jag inte ens att jag behöver kommentera. I Danmark sätts militären in för att skydda judiska institutioner.

Herr talman! Återigen: Situationen för Sveriges judar är den allvarligaste på mycket länge.

Vi vet också i dag varifrån antisemitismen kommer. Den kommer från högerextrema och vänsterextrema. Den kommer från radikala islamister. Men den finns också hos vanligt folk. Den finns hos personer som kommer från länder och kulturer där antisemitismen är en normaliserad del av samhället. Det kan aldrig accepteras att man kommer hit till Sverige och tar med sig dessa värderingar. Men vi vet också att antisemitismen finns i Sverige hos personer vars familjer bott här i generationers generationer. Den finns i skolor och inte minst på internet. Den måste bekämpas lika hårt, herr talman, i skolorna och på arbetsplatserna som i de sociala medierna.

Jag kan känna en stor trygghet i att vår regering tar denna fråga på största möjliga allvar, exempelvis genom ökat miljonstöd till Forum för levande historia men också de 10 miljoner extra som regeringen i höstas gav till Judiska Centralrådet för säkerhetshöjande arbete, utöver alla andra processer som nu pågår i Regeringskansliet och på departementen.

Men jag tror samtidigt att vi alla måste inse att detta är en kris som kräver full enighet och politisk samling från alla partier - regering som opposition. Ibland uppstår det händelser som kräver att man lägger det partipolitiska åt sidan för att gemensamt lösa uppgiften. Detta behövs just nu. Det behövs för Sveriges alla judar, som nu går runt med oro och klumpar i magen. Men det behövs också för Sverige. Ett Sverige utan sina judar är ett fattigare Sverige. Ett Sverige utan judisk kultur, närvaro och historia är inte ett komplett Sverige.

Jag hoppas att Sverige i framtiden inte bara är ett land som är omtalat för ökad antisemitism och utflyttning av judar. Jag hoppas att Sverige i framtiden också är ett land känt för sin starka och växande judiska närvaro och ett land där judisk kultur frodas och är en självklar, prioriterad och naturlig del av samhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kultur, medier, trossamfund och fritid

(Applåder)

I detta anförande instämde Magnus Resare (M).

Anf. 156 Lawen Redar (S)

Herr talman! Detta blir nog inte en replik i replikens mening utan snarare ett uttryck för djup uppskattning av ledamoten Carl Nordblom, som bland annat genom riksdagens nätverk mot antisemitism bjöd in till en kippavandring och en ceremoniell reflektion som vi fick ta del av i Bankhallen i dag.

Det är alarmerande hur det ser ut. Vi hör i samtal med Judiska Centralrådet Sverige och olika andra aktörer - World Jewish Congress ledamot i Sverige med flera - att man behöver vidta kraftfulla åtgärder för att trycka tillbaka den rasism som växer i vårt land och de hatbrott som vi ser verkligen har växt efter terrorattentatet den 7 oktober. De siffror jag har tagit del av är alarmerande. Bara i oktober månad ökade anmälningarna om hets mot folkgrupp med antisemitiska motiv med 46 procent.

Jag tror att det som ledamoten ger uttryck för här i dag är klokt: att vi inte ska pajkasta i de här frågorna, som är så alarmerande. Rasism ska pressas tillbaka från alla politiska partier. Jag tycker att det som ledamoten gör här i dag är välkommet, det vill säga att sträcka ut en hand för att vi ska jobba med de här frågorna partiöverskridande, intensifiera arbetet och ta nödvändiga initiativ.

Till de saker vi ställer oss bakom hör de 10 miljoner extra som man riktar till säkerhetsåtgärder för judiska församlingar. Men vi ser betydligt fler behov, inte minst vad gäller barn och unga i skolan och det forskningsunderlag som behöver förstärkas för att vi ska kunna rikta insatserna rätt och riktigt. Framöver kommer vi även att behöva rikta oss mot andra grupper som utsätts för rasism i samhället, inte minst muslimska grupper som också känner ett ökat hot. Men mot bakgrund av det som har lyfts fram här i dag vill jag tacka för det anförande som hölls i talarstolen av Carl Nordblom.