Till innehåll på sidan

Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Betänkande 2022/23:SfU1

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
20 december 2022

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

Beslut

106 miljarder till ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning (SfU1)

Totalt 106,4 miljarder kronor ur statens budget för 2023 går till utgiftsområdet Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning. Riksdagen sa till regeringens förslag.

Mest pengar, 45,6 miljarder kronor, går till sjukpenning och rehabilitering och 45,4 miljarder kronor går till aktivitets- och sjukersättningar. Försäkringskassan får drygt 9 miljarder kronor.

Riksdagen sa ja till regeringens förslag om att förlänga det tillfälliga undantaget från vissa bedömningar av sjukpenningen vid uppskjuten vård eller rehabilitering till och med utgången av 2023.

Riksdagen sa även ja till regeringens förslag om bemyndiganden, befogenheter, om ekonomiska åtaganden. Samtidigt sa riksdagen nej till motioner med alternativa budgetförslag.

Riksdagen beslutar om statens budget i två steg. Först beslutas om ramarna för de 27 utgiftsområdena i budgeten. Det beslutade riksdagen om den 13 december 2022. Därefter bestämmer riksdagen i ett andra steg hur pengarna ska fördelas inom varje utgiftsområde. Det här beslutet avser steg två i beslutsprocessen.

Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag samtliga motioner.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.

Ärendets gång

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2022-12-08
Justering: 2022-12-13
Trycklov: 2022-12-13
Reservationer: 1
Betänkande 2022/23:SfU1

Alla beredningar i utskottet

2022-12-01, 2022-12-08

106 miljarder till ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning (SfU1)

Totalt 106,4 miljarder kronor ur statens budget för 2023 går till utgiftsområdet Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning. Socialförsäkringsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.

Mest pengar, 45,6 miljarder kronor, går till sjukpenning och rehabilitering och 45,4 miljarder kronor går till aktivitets- och sjukersättningar. Försäkringskassan får drygt 9 miljarder kronor.

Utskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag om att förlänga det tillfälliga undantaget från vissa bedömningar av sjukpenningen vid uppskjuten vård eller rehabilitering till och med utgången av 2023.

Utskottet föreslår att riksdagen även säger ja till regeringens förslag om bemyndiganden, befogenheter, om ekonomiska åtaganden. Utskottet föreslår att riksdagen samtidigt säger nej till motioner med alternativa budgetförslag.

Riksdagen beslutar om statens budget i två steg. Först beslutas om ramarna för de 27 utgiftsområdena i budgeten. Det beslutade riksdagen om den 13 december 2022. Därefter bestämmer riksdagen i ett andra steg hur pengarna ska fördelas inom varje utgiftsområde. Det här förslaget avser steg två i beslutsprocessen.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2022-12-17
Debatt i kammaren: 2022-12-19

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 136 Daniel Persson (SD)

Herr talman! I dag debatterar vi socialförsäkringsutskottets betänkande 1 om utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning.

Målet för utgiftsområdet är att frånvaro från arbete på grund av sjukdom ska ligga på en långsiktigt stabil och låg nivå, förutsatt att fokus därmed ligger på förebyggande, rehabiliterande och samordnade insatser, vilket är viktigt att understryka.

Låt mig inledningsvis säga att vi sverigedemokrater yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Vi lever i en svår tid. Det säkerhetspolitiska läget i vårt närområde är allvarligt. Hushåll och företag är hårt pressade av både hög inflation och räntor som ökar. Vi står samtidigt inför en lågkonjunktur och en ökande arbetslöshet.

Det tuffa ekonomiska läget påverkar människors vardag, och det påverkar särskilt dem som har små marginaler. I den här utmanande och svåra tiden är det viktigt att människor som drabbas av arbetslöshet eller sjukdom kan känna sig trygga, att det sociala skyddsnätet fungerar och att förutsättningarna att få hjälp och stöd inte försämras.

Det är också helt avgörande att varje skattekrona används med förnuft. I stort sett alla experter varnar för en expansiv finanspolitik, eftersom det skulle riskera att driva på inflationen. Därför är det angeläget att vi tar ansvar för och värnar välfärden genom att göra kloka prioriteringar samtidigt som vi på ett ansvarsfullt sätt hanterar det största inflationshotet i Sverige på över 30 år.

Genom att permanenta de bättre villkoren i a-kassan, föreslå att undantagen från vissa bedömningar i rehabiliteringskedjan ska förlängas för personer som väntar på vård och se till att bidraget för resor med egen bil till och från rehabilitering bättre ska motsvara de faktiska kostnaderna gör vi också nödvändiga insatser för människor som är extra utsatta. Vi sverigedemokrater kommer också att fortsätta arbeta för ytterligare förbättringar.

Herr talman! Låt mig vara tydlig med en sak. Omotiverade utförsäkringar får aldrig vara ett verktyg för att få ned antalet sjukskrivna personer. Den strategi som den föregående regeringen använde för att få ned antalet sjukskrivna, genom att införa strikta bedömningar som ledde till utförsäkringar av svårt sjuka personer, var verkligen under all kritik.

Förebyggande insatser och en effektfull rehabilitering måste alltid vara utgångspunkten. Positiva incitament och stödinsatser ska underlätta vägen tillbaka till arbetslivet efter en lång tids sjukskrivning. Vi behöver titta på hur vi på bästa sätt hjälper människor och skapar förutsättningar för återgång i arbete genom anpassade och väl avvägda insatser.

De bedömningar som görs måste också vara rimliga och verklighetsförankrade. Det är bra att det nu, efter mycket påtryckningar, har genomförts viktiga reformer för att minska risken för inhumana utförsäkringar. Men långa sjukskrivningar får aldrig bli en ursäkt för att inte göra uppföljande och stödjande insatser för individen.

Ett område där ytterligare insatser behövs är samordningen mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, så att människor inte hamnar i kläm.

Vi behöver även bli bättre på att förebygga den ohälsa som orsakar långa sjukskrivningar. Den förebyggande sjukpenning som finns i dag används nästan inte alls. Det behövs insatser för att göra den mer tillgänglig och användarvänlig.

Det leder mig in på ämnet sjukfrånvaro på grund av psykiatriska diagnoser, som nu ökar igen efter att ha minskat under åren med pandemirestriktioner. Vi vet att kvinnor står för en stor del av sjukskrivningar som orsakats av psykisk ohälsa. Det är framför allt relaterat till stress, exempelvis utmattningssyndrom.

Färsk statistik visar att antalet personer som är sjukskrivna med stressrelaterad diagnos ökade med 13 procent mellan juli 2019 och juli 2022. Av samtliga stressrelaterade pågående sjukfall utgörs 79 procent av kvinnor. Vi kan även se, vid en jämförelse mellan mars månad år 2019 och mars månad i år, att antalet nya sjukfall som kan relateras till stress har ökat med 14 procent under samma månad. Och av de nya sjukfallen utgör kvinnor hela 75 procent.

Trenden är tydlig: Den psykiska ohälsan är vår tids stora folkhälsoutmaning. Vi måste börja arbeta mer inriktat för att hantera den oroande utvecklingen.

Herr talman! En relevant problematik är att det saknas viktig kunskap om vilka rehabiliteringsinsatser som har god effekt för personer som är sjukskrivna på grund av psykisk ohälsa. Det är också något som representanter för hälso- och sjukvården, Försäkringskassan, arbetsgivarorganisationer och fackförbund nyligen fastslog.

Det är därför viktigt att forskning på området kan bidra till utvecklingen av verkningsfulla rehabiliteringsinsatser för att minska förekomsten av sjukfrånvaro i psykiatriska diagnoser. Sverigedemokraterna har länge arbetat för att forskning på området kvinnors hälsa ska prioriteras, eftersom forskning om kvinnosjukdomar är ett eftersatt område.

Det finns även stort behov av att öka de allmänna kunskaperna om kvinnors hälsa inom hälso- och sjukvården och i samhället i stort. Därför är det glädjande att det nu, i Tidöavtalet, finns ett uttalat riktat fokus specifikt på forskning om kvinnors sjukdomar och hälsa. Med utökad forskning kommer vård och behandlingsmetoder att kunna utvecklas och effektiviseras. Det kan även ge oss bättre förutsättningar att förstå orsakerna bakom kvinnors försämrade psykiska hälsa.

Eftersom psykisk ohälsa är den vanligaste orsaken till sjukskrivning är det ytterst angeläget att stödet till personer som sjukskrivs på grund av en psykiatrisk diagnos utvecklas och blir bättre. De faktiska bristerna kopplat till psykisk ohälsa vi ser i sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen måste åtgärdas. Vi ser exempelvis behov av att stärka kompetensen och kunskapen om psykisk ohälsa hos berörda myndigheter, i det här fallet Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.

Det finns också behov av att genomföra en översyn och en analys av Försäkringskassans förändringsarbete med särskilt fokus på sjukskrivningar till följd av psykiatriska diagnoser. Att bli utförsäkrad kan innebära väldigt svåra konsekvenser för den som drabbas. Oro för att bli utförsäkrad kan också leda till försämrad hälsa och försvåra möjligheterna till rehabilitering.

Det finns även en överhängande och allvarlig problematik med att människor väljer att avsluta sina liv på grund av en utförsäkring. Att det förekommer visar på stora brister i det system som är tänkt att vara ett skyddsnät för människor som blir sjuka och behöver samhällets stöd. Möjligheten att implementera krav på medicinska suicidriskbedömningar i det försäkringsmedicinska beslutsstödet är därför något som vi menar behöver utredas snarast.

Herr talman! Det finns således mycket att göra. Sverigedemokraterna kommer att arbeta hårt för att stärka det förebyggande och hälsofrämjande arbetet så att förekomsten av sjukfrånvaro på grund av psykiatriska diagnoser på sikt kan minska. Genom att hantera den ökande psykiska ohälsan i samhället på ett mer strategiskt sätt, med fokus på evidens och stärkt kunskap, kan vi uppnå satta mål som innebär att färre drabbas av psykisk ohälsa och att de som drabbas får ett evidensbaserat och humant bemötande genom hela sjukskrivningsprocessen. Det kommer inte bara att vara en besparing för samhället i stort utan kommer också att leda till att minska det mänskliga lidandet.

Jag yrkar återigen bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

I detta anförande instämde Nima Gholam Ali Pour (SD).


Anf. 137 Åsa Eriksson (S)

Herr talman! Tack för anförandet, Daniel Persson!

Det gläder mig att våra två partier fortfarande är överens om att sjukförsäkringen är ett viktigt system och att de som är sjuka ska få stöd, hjälp och ersättning tills man återfår arbetsförmågan. Det är något som förenar våra två partier.

Men det är desto mer som skiljer våra två partier åt. Jag vill upplysa ledamoten om att en av de saker där det är stor skillnad mellan våra partier är att när vi sitter på makten och har inflytande gör vi förändringar i rätt riktning. Därför var det vi socialdemokrater som för två mandatperioder sedan tog bort den förkastliga stupstocken i sjukförsäkringen. Det hoppas jag att ledamoten kommer ihåg.

En annan sak är att vi tar chansen att förbättra saker. Min fråga till ledamoten är alltså: När kommer Sverigedemokraterna att driva igenom de förbättringar i sjukförsäkringen som Sverigedemokraterna har pratat om år ut och år in? När Sverigedemokraterna i tidigare budgetdebatter om utgiftsområde 10 har stått här i talarstolen har man krävt förändringar av karensavdraget, borttagande av stupstocken, förstärkningar i sjukförsäkringen och bättre ekonomisk trygghet för sjukskrivna.

Nu är Sverigedemokraterna inne i värmen. Nu är det Sverigedemokraterna som är ansvariga för det budgetförslag som ligger på riksdagens bord och de riktlinjer som majoriteten, mot Socialdemokraternas önskan, tyvärr har röstat igenom. Men det var majoritetens vilja.

Min fråga till ledamoten är: När kommer Sverigedemokraterna att förverkliga sina löften till sina väljare om att förbättra sjukförsäkringen?


Anf. 138 Daniel Persson (SD)

Herr talman! Tack, ledamoten, för din fråga! Vi har ganska nyligen röstat igenom ganska många viktiga reformer som ska genomföras under kommande tid. Vi har också varit pådrivande när det gäller dessa förslag. Det var förslag som ni lade fram - absolut. Bland dessa förslag fanns bland annat trygghetspensionen. Det ska bli lättare för äldre som har nära till pensionen att få sjukersättning. Vi har varit med om att förändra arbetsmarknadsbegreppet, alltså att man ska bedömas mot angiven yrkesgrupp exempelvis.

Vi kommer att följa utvecklingen när det gäller dessa förslag och se om de bidrar till mer rimliga bedömningar och att människor också får de stödinsatser som de behöver i form av rehabilitering. Jag är inte orolig för att dessa reformer skulle vara hotade av den nya regeringen.


Anf. 139 Åsa Eriksson (S)

Herr talman! Jag tackar ledamoten Daniel Persson för att han räknade upp flera av de viktiga reformer och förbättringar av sjukförsäkringen som vi socialdemokrater genomförde när vi hade regeringsmakten. Det var bra att jag inte behövde göra det själv. Det tackar jag för.

Men frågan kvarstår: När kommer Sverigedemokraterna att ta chansen att driva på den högerkonservativa regeringen så att man gör förbättringar, som faktiskt behövs, i sjukförsäkringen? Det finns mängder med människor i dag som fortfarande inte får det stöd och den hjälp som de behöver.

Vi har till exempel förslag om att ändra arbetsförmågebegreppet för dem som kvalar in för sjuk- och aktivitetsersättningen. Varför har Sverigedemokraterna inte sett till att driva igenom det? Varför har Sverigedemokraterna i sina förhandlingar med de högerkonservativa partierna inte tagit chansen att få in detta i Tidöavtalet? Det finns ingenting där som visar att man vill förstärka sjukförsäkringen.

Varför gör inte Sverigedemokraterna det som man har gått till val på och lovat sina väljare, det vill säga att ta bort det orättvisa karensavdraget? Vi socialdemokrater har givetvis med det i vårt budgetförslag. Nu har ni tyvärr röstat ned det, när ni hade en chans att ta bort det orättvisa karensavdraget. Varför gör ni inte mer för de sjuka och illa behandlade, de som i dag inte får det stöd och den hjälp som de behöver i sjukförsäkringen?


Anf. 140 Daniel Persson (SD)

Herr talman! Tack, ledamoten, för dina frågor! Jag kan egentligen inte gå in på vad som diskuterades och vad som inte kom upp i förhandlingarna om Tidöavtalet. Men vi behåller de bättre villkoren i a-kassan. Undantagen från vissa bedömningar i rehabiliteringskedjan ska förlängas för personer som väntar på vård. Och bidraget för resor med egen bil till och från rehabiliteringen ska bli bättre och motsvara de faktiska kostnaderna.

Sverigedemokraterna kommer att fortsätta att arbeta för ytterligare förbättringar, och inga försämringar kommer att ske på detta område.


Anf. 141 Ida Gabrielsson (V)

Herr talman! Tack, ledamoten, för denna diskussion! Vänsterpartiet har varit det parti som har drivit igenom de förbättringar av sjukförsäkringen som skedde under förra mandatperioden. Ledamoten har rätt i att det såg ungefär lika illa ut. Under den borgerliga regeringen utförsäkrades 90 000 med stupstocken. Tyvärr innebar de mål som Socialdemokraterna och Miljöpartiet införde i regleringsbrevet att man i stället utförsäkrade ungefär lika många vid dag 180 och dag 365. Så såg verkligheten ut.

Men nu finns det ett färdigutrett förslag som skulle kunna göra att de som länge har nekats sjuk- och aktivitetsersättning enklare skulle kunna få det. Det finns också ett färdigutrett förslag som skulle kunna göra att just rehabiliteringen, som ledamoten talar sig varm för, skulle kunna göras bättre för den som ligger nära en långtidssjukskrivning. Varför har inte Sverigedemokraterna ställt kravet om sjukförsäkringen högst upp när man har förhandlat?

När Vänsterpartiet hade chans att påverka införde vi alla de förbättringar som skedde under förra mandatperioden. Vi ställde kraven i budgetförhandlingarna, och det var då de förbättringar som nu sker infördes.

I dag hör jag ledamoten från Sverigedemokraterna säga: Jag lovar att ingenting kommer att försämras. Men finns det något som kommer att förbättras under denna mandatperiod? Finns det något som ledamoten vill hälsa till sina väljare - har Sverigedemokraterna tagit strid för att det ska bli bättre för de sjuka? Eller är man nöjd med Vänsterpartiets reformer?


Anf. 142 Daniel Persson (SD)

Herr talman! Tack, ledamoten Ida Gabrielsson, för dina frågor! Jag får lite grann upprepa det som jag nyss var inne på. Vi kommer att behålla de bättre villkoren i a-kassan. Undantagen från vissa bedömningar i rehabiliteringskedjan ska förlängas för personer som väntar på vård, och bidraget för resor med egen bil till och från rehabiliteringen ska bättre motsvara de faktiska kostnaderna.

Det är väl det som vi står för just nu. För övrigt säger vi att det inte kommer att ske några försämringar på detta område.


Anf. 143 Ida Gabrielsson (V)

Herr talman! Då får vi konstatera att det Sverigedemokraterna har lyckats med i dessa förhandlingar är att ingen av Vänsterpartiets genomförda reformer har tagits bort. Min fråga blir ändå: Varför satte inte Sverigedemokraterna sjukförsäkringen högst upp på agendan när man hade chansen, när man var på slottet? Gick man och lade sig för att sova? Var det inte tillräckligt intressant att delta under kvällsförhandlingarna om välfärden och sjukförsäkringen? Tackade man för sig när man hade fått in ordet utvisning 16 gånger i Tidöavtalet? Det är svårt att se det på något annat sätt.

Vad ska Sverigedemokraterna säga till de cancersjuka som nu tvingas att arbeta? Vad ska man säga till den som inte har råd med elen och bränslet, trots att det är 14 öre billigare, när det inte kommer något stöd till norra Sverige? Vad ska man säga till den som har fötts med en funktionsnedsättning?

Det finns alltså ett färdigutrett förslag som skulle kunna göra att många fler får rätt till långvarig ersättning, alltså sjukersättning. Trots det har Sverigedemokraterna inte lyckats få in ett kommatecken när det gäller sjukförsäkringen i Tidöavtalet eller budgeten.

Dessutom har man lyckats med konststycket att ge oss som sitter här i riksdagen en enorm skattesänkning samtidigt som inte en krona i skattesänkning går till dem som redan i dag betalar mer skatt, alltså de sjuka och arbetslösa. Varför har Sverigedemokraterna inte prioriterat att sänka skatten för de sjuka och arbetslösa utan i stället prioriterat att sänka skatten för oss som redan har?


Anf. 144 Daniel Persson (SD)

Herr talman! Tack, ledamoten, för dina frågor! Låt mig vara tydlig. Att vilja höja skatten är inte samma sak som en skattesänkning. Det har inte tagits några beslut om skattesänkningar. Vi fastställer prisbasbeloppet, och eftersom inflationen är hög blir effekten större. Och vi tänker inte frångå den lagstiftning och det regelverk som har funnits i många år.

När vi nu har en hög inflation anser vi inte att fler människor ska betala mer i skatt. Jag antar att ledamotens parti i stället vill höja skatten för 1 miljon människor och ändra den lagstiftning som innebär en stabil och förutsägbar skattepolitik. Det tycker inte jag är ansvarigt.

Låt mig också vara tydlig med att regeringen inte gör några nedskärningar i sjukförsäkringen. De reformer som vi röstade för 2021 och som var en del av M, SD, KD och L-budgeten för 2022 ligger fast.


Anf. 145 Jessica Rodén (S)

Herr talman! Ledamoten nämnde ingenting om karensavdraget i sitt anförande. Min partikamrat Åsa frågade bland annat om detta, men jag uppfattade inte att ledamoten svarade.

Cirka 90 procent av LO:s medlemmar kan inte arbeta hemifrån.

Karensavdraget slår hårdast mot alla de arbetare som varje dag går till jobbet och ser till att samhället fungerar. Många jobbar dessutom i kontaktyrken där man utsätts för mycket stor risk att bli smittad och därmed risk för ekonomiskt bortfall.

Samtidigt har det för tjänstemän utvecklats allt fler metoder att arbeta hemifrån. Att gå till jobbet sjuk kan göra att ett sjukdomstillstånd förlängs och förvärras, och dessutom finns risk att man smittar sina kollegor som också behövs för att samhället ska gå runt.

Herr talman! Sverigedemokraterna sa i valrörelsen att karensavdraget ska tas bort för sjukvårds- och skolpersonal. Moderaterna hade däremot en annan linje. Vad är beskedet till mina kollegor i välfärden från regeringspartierna: bort med karensavdraget eller ytterligare karens?


Anf. 146 Daniel Persson (SD)

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågorna! Det stämmer att vi sverigedemokrater har velat se att man tar bort karensen i vissa grupper, men hur karensavdraget ser ut i dag och hur det kommer att hanteras framgent får jag erkänna att jag inte vet. Det här är inte riktigt mitt område - jag har hoppat in i dag på grund av sjukdom. Jag har inte just den detaljkunskapen utan ber att få återkomma.


Anf. 147 Jessica Rodén (S)

Herr talman! Tack för svaret, ledamoten - jag har full förståelse för att det inte är lätt att ha koll på allting! Men jag undrar om Sverigedemokraterna, som man lovade i valrörelsen, kommer att verka för en mer rättvis arbetsmarknad där människor som arbetar i kontaktyrken inte ska fortsätta drabbas av det orättvisa karensavdraget?


Anf. 148 Daniel Persson (SD)

Herr talman! Det var som sagt vår ambition, och det är något vi kommer att ta med oss i kommande förhandlingar. Jag kan inte lova någonting, men vi har i alla fall den ambitionen.


Anf. 149 Annika Hirvonen (MP)

Herr talman! Daniel Persson säger att man inte ska försämra någonting i sjukförsäkringen, men elpriserna skenar, inflationen har legat stabilt runt 10 procent och de lägsta nivåerna i sjuk- och aktivitetsersättningen ligger samtidigt kvar.

Vi i Miljöpartiet tycker inte att sjukdom och funktionsnedsättning ska vara lika med ett liv i fattigdom. Lägstanivåerna i sjuk- och aktivitetsersättningen måste höjas. Vi har ett förslag om att höja med cirka 10 procent. Sverigedemokraterna lovar att inget ska bli sämre, men om man inte höjer lägstanivån i sjuk- och aktivitetsersättningen kommer pengarna inte att räcka när både matpriserna och priserna på vinterskor skenar.


Anf. 150 Daniel Persson (SD)

Herr talman! Tack, ledamoten Annika Hirvonen, för frågan!

Just när det gäller detta vet jag inte om jag kan besvara frågan, om jag ska vara helt ärlig. Jag är ledsen - jag har inte riktigt den detaljkunskapen. Jag passar nu och återkommer vid ett annat tillfälle.


Anf. 151 Annika Hirvonen (MP)

Herr talman! Det är ganska enkel matematik. Om priserna ökar samtidigt som man får lika mycket - eller lika lite - i plånboken blir det svårare att få månaden att gå ihop. Ersättningsnivåerna för dem som får minst är alldeles för låga. Det är runt 10 000 kronor i månaden som man ska klara sig på. För en person med kronisk funktionsnedsättning innebär det de facto ett liv i fattigdom.

Vi i Miljöpartiet vill höja lägstanivåerna i sjuk- och aktivitetsersättningen kraftigt, och det är särskilt akut i det läge vi har i dag. Det är nämligen de som inte har några marginaler som drabbas hårdast.

Det kommer massor av stöd nu från regeringen och Sverigedemokraterna. Jag får elstöd och jag vet inte vad. Men den person som lever på sjukersättning och bor i norra Sverige får noll kronor i elstöd medan priserna på mat, kläder och även el ökar. Hur tänker Sverigedemokraterna ta ansvar? Ni säger att livet inte ska bli sämre.


Anf. 152 Daniel Persson (SD)

Herr talman! Jag kan bara instämma i att elpriset rusar. Vi har haft en stabil elproduktion här i Sverige, men fullt fungerande kärnkraft har lagts ned. Elpriserna skjuter nu i höjden.

Reduktionsplikten har också sett till att bränslekostnaderna blivit jättehöga. Det ska vi ta tag i. Men det kommer inte att ske snabbt, utan tyvärr långsamt. Matpriserna är också höga till följd av detta.

Budgeten är ett första steg för regeringen, och det finns mycket att ta tag i. Vi sverigedemokrater kommer att bevaka våra intressen i detta. Jag kan inte säga så mycket mer. Vi ska inte göra några försämringar på det här området under kommande mandatperiod, men vi får se vad vi kan åstadkomma i kommande förhandlingar. Det får bli mitt svar på frågan i dag.


Anf. 153 Åsa Eriksson (S)

Herr talman! Sjukförsäkringen är en grundbult i det svenska trygghetssystemet. Vi socialdemokrater arbetar ständigt för att laga revorna i försäkringen så att alla ska få den ersättning de har rätt till. Vi prioriterar i vårt budgetförslag vår gemensamma välfärd där trygghetssystem byggda på tanken om plikt och rätt är en viktig del.

I förra veckan kunde vi här i kammaren höra ansvarigt statsråd oroa sig över att antalet långa sjukfall ökar. Att ohälsan ökar är oroande. Att det tar lång tid för människor att återfå arbetsförmågan är också oroande. Men att långvarigt sjuka nu har rätt till ekonomisk ersättning och stöd för att återfå sin arbetsförmåga i stället för att kastas ut ur försäkringen som de gjorde med högerpartiernas stupstock - det är bara bra.

Herr talman! Vi socialdemokrater är stolta över alla de förändringar som vi gjorde under våra åtta år i regeringsställning för att förbättra sjukförsäkringen, för äldre och för funktionsnedsatta. Men vi är inte nöjda.

Innan vi avskaffade stupstocken tvingades svårt sjuka att leva på sina besparingar, att gå till Arbetsförmedlingen för att försöka söka nytt arbete - trots sin sjukdom - eller i värsta fall gå till socialtjänsten och be om försörjningsstöd. Det gjorde dem inte friskare, däremot fattigare.

Herr talman! En studie från Inspektionen för socialförsäkringen visar att fyra av fem utförsäkrade återvände till sjukförsäkringen så fort det var möjligt att kvala in igen. Dock hade då väldigt många av dem varit helt utan inkomst i ett kvartal. Av dem som var sjukskrivna på heltid när de utförsäkrades var 95 procent tillbaka i sjukförsäkringen inom en treårsperiod.

Herr talman! Man blir alltså inte frisk av att göras fattig.

Att vi nu har tagit bort stupstocken möjliggör för fler att bli friska fortare. Att oroa sig över utebliven inkomst och uteblivet stöd gör ingen människa friskare. Däremot försämrar denna oro möjligheten att återfå sin arbetsförmåga.

Herr talman! En budgetdebatt tydliggör prioriteringar och politiska vägval. Socialdemokraterna väljer alltid att satsa på en välfärd som omfattar alla. Vi bidrar tillsammans och får efter behov. När du är som svagast måste samhället vara som starkast.

Men vi lever fortfarande i ett klassamhälle. En av våra största orättvisor är hur sjukdom och skador drabbar människor, kanske framför allt dem som jobbar i ett yrke med fysisk och tuff arbetsmiljö. Därför är det dags att komma till rätta med det orättvisa karensavdraget.

Herr talman! Karensavdraget slår hårdast mot alla de arbetare som varje dag går till jobbet och ser till att samhället fungerar. Det handlar om barnskötare, undersköterskor, busschaufförer, butiksbiträden, byggnadsarbetare och alla andra som inte kan jobba hemifrån. Många arbetar dessutom i kontaktyrken, där man utsätts för en mycket större risk att bli smittad och därmed också löper större risk för ekonomiskt bortfall. Samtidigt har det för tjänstemän utvecklats metoder för att arbeta hemifrån. Detta, herr talman, är djupt orättvist och gör att arbetsmarknaden dras isär.

Den som går till jobbet sjuk kan göra att ett sjukdomsfall förlängs eller att skador förvärras. Dessutom finns det, som vi hörde tidigare här i debatten, stor risk för att man smittar kollegor eller de människor man arbetar för.

Herr talman! Vi socialdemokrater gick till val på att avskaffa det orättvisa karensavdraget. Därför gör vi nu en miljardsatsning i vårt budgetförslag för att visa att vi menar allvar med det löftet. Det handlar om rättvisa och solidaritet med alla dem som inte kan arbeta hemifrån.

Herr talman! En annan satsning som vi gör i vårt budgetförslag rör att den som har varaktigt nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom behöver ha andra möjligheter att få ersättning över tid. Andelen personer som nybeviljas sjuk- och aktivitetsersättning är i dag rekordlåg, och reglerna är så strikta att det är ytterst få som får tillgång till försäkringen trots varaktigt nedsatt arbetsförmåga.

Vi har tillsatt flera utredningar - några är färdiga, andra pågår fortfarande - och påbörjat genomförandet av de förbättringar som utredningarna föreslår.

Herr talman! Den nuvarande, högerkonservativa regeringen behöver fortsätta detta arbete och ytterligare förbättra regelverket för sjuk- och aktivitetsersättningen. Vi anser att man med prioritet bör bereda utredningsförslaget att rätten till sjukersättning och aktivitetsersättning prövas mot samma arbetsmarknadsbegrepp som nu gäller i sjukpenningen. För detta har vi avsatt pengar i vårt budgetförslag.

Vi anser också att regeringen bör arbeta vidare med utredningen för att underlätta för arbete, studier, uppdrag med mera under den tid som man har sjukersättning och aktivitetsersättning.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga tre saker.

För det första: En trygg sjukförsäkring ska komma alla till del. Vi betalar alla in till den när vi arbetar, och vi ska också kunna få stöd och hjälp från ersättningen när vår arbetsförmåga av olika anledningar sviktar. Stupstocken gör inte människor friskare utan däremot fattigare, och därför har den tagits bort.

För det andra: Människor som har arbetsförmåga men som av olika anledningar inte ses som attraktiva på den ordinarie arbetsmarknaden behöver också ha en trygg ekonomisk situation samtidigt som den arbetsförmåga de har tas till vara på bästa sätt. Regeringen behöver se över hur människor med varaktigt nedsatt förmåga kan få en trygg situation utan att bollas runt mellan olika myndigheter.

För det tredje, herr talman: Vi måste alla med kraft göra någonting åt den växande psykiska ohälsan i samhället. Socialdemokraterna står till tjänst varje dag i veckan som regeringen vill diskutera åtgärder för ett bättre mående hos kvinnor, män, unga och gamla.

Herr talman! Då vårt förslag till budgetramar har fallit här i kammaren ställer jag mig bara bakom vårt särskilda yttrande.

(Applåder)


Anf. 154 Ulrika Heindorff (M)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för hennes anförande.

Som alla vet innebar covid-19 en exceptionell situation som också krävde exceptionella åtgärder. Vi i Moderaterna var drivande bakom ett antal viktiga åtgärder som vidtogs under covid, bland annat slopat karensavdrag och en utökning av förebyggande sjukpenning för personer i riskgrupper. Men lika övertygade som vi var om att detta skulle införas under en begränsad tid var vi om att det skulle rullas tillbaka när covid drog sig tillbaka.

Nu hör jag ledamoten prata om en miljardsatsning på karensavdraget. Jag letar febrilt i betänkandet och tittar på de olika utgiftsområdena, och jag behöver nog ett litet förtydligande. Vad gäller sjukpenning och rehabilitering är Socialdemokraternas budgetförslag likalydande med regeringens. Vad gäller aktivitets- och sjukersättning är det 230 miljoner som skiljer dem åt. Vi pratar alltså om ett utgiftsområde som omfattar 106 ½ miljarder, och det skiljer 230 miljoner mellan Socialdemokraternas förslag och regeringens förslag. Ledamoten får gärna leda mig igenom hur Socialdemokraterna får in ett karensavdrag som skulle kosta ungefär 5,1 miljarder.


Anf. 155 Åsa Eriksson (S)

Herr talman! Tack, ledamoten Heindorff, för att jag får en chans att utveckla det hela!

Det är intressant att höra hur Moderaterna beskriver historien; det skiljer sig på många sätt från den verklighet som vi socialdemokrater har upplevt. Men vi är glada över att Moderaterna i alla fall ville göra förändringar för människor under covid-19. Det tackar vi för; det var bra att det fanns samsyn mellan partierna i riksdagen, så att vi kunde genomföra snabba förändringar.

Nu är läget återigen dramatiskt för många hushåll och företag. Vi socialdemokrater ser gärna snabba överenskommelser för att hjälpa till exempel företag och barnfamiljer. Vi har lagt fram förslag som era partier har röstat ned, men vi finns här om ni vill fortsätta att hitta partiöverskridande lösningar som hjälper hushåll och företag.

När det gäller det orättvisa karensavdraget stämmer det bra att dessa pengar inte finns med under utgiftsområde 10. Däremot kan jag hänvisa ledamoten till vår partimotion 2022/23:2074. Där har vi med pengar i en trappa. Vi vill utreda hur man kan ta bort karensavdraget. Dessa pengar växlas upp under hela treårsperioden.

Där kan ledamoten förhoppningsvis hitta inspiration till nya förslag från regeringen till kommande år. Jag hoppas att ledamoten håller med om att karensavdraget, med den utformning som det har i dag, är djupt orättvist. Om ledamoten menar allvar med att hjälpa Sveriges löntagare hoppas jag att ledamotens parti återkommer med skarpa förslag.


Anf. 156 Ulrika Heindorff (M)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för svaret och för förtydligandet.

Ledamoten får gärna säga vilka pengar det handlar om under 2023. Åsa Eriksson nämnde att det handlar om en trappa. I och med att till exempel Socialdemokraternas systerpartier på vänsterkanten har satsat ungefär 5,1 miljarder - det står i antingen Vänsterns eller Miljöpartiets budget - hade det varit intressant att kunna jämföra detta med satsningarna i denna socialdemokratiska trappa.

Jag tror att jag har tid att fråga ledamoten om ytterligare en sak. Det gäller det mål för sjukförsäkringen som sju av åtta partier står bakom. Målet är en stabil och låg nivå vad gäller sjukskrivningar. Men det vi kan läsa här är ju att den förändring som gjordes vid dag 180 gjorde att det blev i varje fall 15 000 fler sjukfall i december 2021 jämfört med året före.

Jag hörde att ledamoten innan pratade om förändringar i rätt riktning, men det var faktiskt så att över 20 000 fler var sjukskrivna jämfört med året innan. De som hade varit sjukskrivna längre än 180 dagar var 15 000 fler.

Därför ställer jag mig frågande. Jag har inte sett något i er budgetmotion för utgiftsområdet som visar att ni fortfarande ställer er bakom det målet. Jag har sett att ett parti avviker från den linjen. Jag blir lite frågande när de förändringar som Socialdemokraterna gjorde under förra mandatperioden innebar att under ett år ökade sjukskrivningarna med ungefär 20 000 fall. Står Socialdemokraterna fortfarande bakom målet för sjukförsäkringen, det vill säga en långsiktigt stabil och låg nivå?


Anf. 157 Åsa Eriksson (S)

Herr talman! Vi socialdemokrater, Ulrika Heindorff, har väckt en egen budgetmotion. Vad andra partier skriver i sina budgetmotioner får de svara för. När det gäller det orättvisa karensavdraget har vi socialdemokrater satsat totalt 1 miljard under en tidsperiod om tre år. Vi inser att 1 miljard inte kommer att räcka om man skulle ta bort karensavdraget helt, men det behöver utredas hur vi kan förändra karensavdraget. Det vi bestämt säger är att karensavdraget i dag är totalt orättvist, och det är orättvisan som måste tas bort. Ett system som är mer rättvist för alla löntagare måste införas.

Sedan var det frågan om vi står bakom målet när det gäller antalet sjukdagar. Vi har inte reserverat oss i den frågan. Vi står alltså bakom målet, och vi vill se en stabil utveckling.

Men jag måste också upplysa ledamoten om att den ökning som skedde av antalet sjukfall vid dag 180 var meningen när stupstocken togs bort. Människor ska hinna rehabiliteras, hinna få stöd, hinna återfå arbetsförmåga, så att de kan återgå till sitt arbete i stället för att kastas ut i fattigdom. Det har inte, än så länge, skett någon ökning av sjukfall vid dag 365, vilket än så länge tyder på att människor faktiskt hinner rehabiliteras och återfå arbetsförmåga inom den tiden.

Det är precis vad vi vill. Jag tror att både ledamoten och jag är helt överens om att målet är att människor ska vara friska, arbeta och försörja sig själva. Det når man inte när människor kastas ut ur våra trygghetssystem.


Anf. 158 Ulrika Heindorff (M)

Herr talman! Den friske har tusen önskningar, men den sjuke har bara en. Det är så sant som det är sagt.

I dag debatterar vi betänkande SfU1, Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning. Det här är ett viktigt och stort budgetområde som omfattar ungefär 106,5 miljarder kronor.

Den 18 oktober, för drygt två månader sedan, tillträdde den nya moderatledda borgerliga regeringen. Regeringen tillträdde i en svår tid med flera parallella kriser. Det är hög inflation i Sverige och omvärlden, en sjunkande tillväxt, och Sverige bedöms gå in i en lågkonjunktur under 2023. Detta sker samtidigt som många människor och företag utsätts för rejäla kostnadsökningar samt höga bränsle- och energipriser.

Utöver detta har vi stora problem och utmaningar med kriminalitet, ökade utsläpp och långa vårdköer. Arbetslösheten i Sverige är fortfarande hög. Vi hörde i debatten före vår debatt att arbetslösheten är den femte högsta i Europa trots att den före detta socialdemokratiska regeringen lovade att Sverige skulle ha Europas lägsta arbetslöshet. Antalet sjukskrivna i Sverige är fortfarande högt. I december förra året var det 188 700 personer. Under hela förra året hade 620 000 personer mottagit sjukpenning eller rehabpenning.

Herr talman! För att möta dessa stora problem och utmaningar behöver alla som kan stå till arbetsmarknadens förfogande. Vi behöver fler som arbetar, fler som bidrar till välfärden och fler som bidrar till vård, skola och omsorg. Arbete skapar välstånd och motverkar enskilda människors fattigdom.

I dag debatterar vi sjukförsäkringen, och jag vill gärna citera från Tidöavtalet:

"Sjukförsäkringen ska ge ekonomisk trygghet för den som på grund av sjukdom inte kan arbeta. Fokus ska vara på rehabilitering och utformningen ska motverka onödigt många sjukskrivningar, särskilt långa sådana, bland annat genom tydligt definierade avstämningstillfällen. Åtgärder sätts in för att motverka ohälsa."

Herr talman! Den som är sjuk eller skadad och inte kan arbeta ska självklart ha rätt till ersättning, vård och rehabilitering. Vi moderater är övertygade om att möjligheterna och drivkrafterna att agera för att hjälpa människor tillbaka till arbetslivet måste stärkas för samtliga aktörer inom ramen för sjukförsäkringssystemet. Det är fråga om den försäkrade, arbetsgivaren, vården och Försäkringskassan.

Mycket kan göras inom det förebyggande arbetet, men det finns en del sjukskrivningar som inte kan förebyggas. När någon drabbas av bröstcancer är ett sådant exempel.

En närstående till mig drabbades av bröstcancer för ett och ett halvt år sedan. Det var ett omvälvande besked både för min närstående och för alla anhöriga. Tack och lov upptäcktes cancern tidigt vid ett screeningtillfälle. Då är man tacksam för att man bor i Sverige och att dessa screeningar görs med stor kontinuitet. Likväl blev det behandling med först operation, sedan strålning och sedan cellgifter.

Möjligheten till sjukskrivning var klart avgörande för min närstående. Men jag skulle vilja påpeka att möjligheten till att i den utsträckning som min anhöriga själv kunde och ville arbeta också var viktig.

Att ha rutiner är viktigt även när man har cancer, sa min närstående. Att jobba och känna sig behövd är lika viktigt oavsett om man har cancer eller inte, berättade hon vidare. Det handlar om att känna att man är en del av någonting och inte bara en patient i sjukvården. Vidare handlar det om att få det sociala sammanhanget, utanför familjen och vännerna, som arbetet är. Oro och stress kan uppkomma både vid beskedet och inför behandling. Då är det skönt att någonting är som vanligt och att kunna gå till sitt arbete i den utsträckning det går.

Det handlade inte om att min närstående tvingades att arbeta. Tvärtom. Utifrån läkarens erfarenhet gjordes rekommendationer om hur mycket man brukar orka jobba under behandling, och justeringar gjordes efter hand. Jag fick med mig oerhört många nya perspektiv på sjukskrivning genom att se allt detta på nära håll och verkligen förstå hur viktigt det är att se till varje individs egna möjligheter och önskningar.

På tal om önskningar, herr talman - så här när det lackar mot jul är det väl dags att framföra sina önskningar. Jag önskar mig att alla ledamöter i kammaren lägger en ansenlig del av sitt anförande på att prata om hur vi ska förebygga sjukskrivningar och hur vi på bästa sätt ska rehabilitera.

För att vara säker på att denna önskan delvis går i uppfyllelse tänkte jag därför nu prata om det förebyggande arbetet och rehab.

Jag ska kort nämna tre rapporter. År 2021 kom Riksrevisionens rapport om förebyggande sjukpenning och arbetslivsinriktat rehabiliteringsstöd.

Låt mig ge en kort förklaring för er som eventuellt lyssnar på debatten. En arbetsgivare kan ansöka om bidrag för att förebygga sjukfrånvaro eller underlätta för medarbetaren att komma tillbaka i arbete. Det kan handla om att utreda, planera, initiera, genomföra och följa upp arbetsplatsinriktade åtgärder.

Granskningen visade att dessa två verktyg är lågt prioriterade internt inom Försäkringskassan. Riksrevisionen bedömde därför att myndighetens möjligheter att med hjälp av dessa ersättningar påverka sjukpenningtal och ohälsotal var begränsade.

Det här är oerhört allvarligt. Sjukskrivningar ska ju, enligt målet som vi pratat om här tidigare, ligga på en långsiktigt stabil och låg nivå. Och ur ett mänskligt perspektiv är det alltid bättre med tidiga insatser som kan bidra till att sjukfrånvaro inte uppkommer.

Förra året kom den andra rapporten, en IFS-rapport med granskning av arbetsgivares upprättande av en sådan här plan för återgång till arbetet. Den visade att inte ens hälften av arbetsgivarna gör det inom föreskriven tid.

År 2020 kom en annan ISF-rapport om förebyggande sjukpenning. Förebyggande sjukpenning har funnits i 30 år. Trots det visar rapporten tydligt att vid kortare insatser såsom kbt-terapi funkar inte den förebyggande sjukpenningen. Man måste vara sjukskriven på 25 procent, och det fungerar inte när det gäller till exempel kbt-terapi vid psykisk ohälsa.

Avslutningsvis vill jag säga att jag hoppas och tror att regeringens tydliga fokus genom Tidöavtalet på förebyggande av sjukskrivningar och rehabilitering kommer att vända den negativa trend som vi kan se i alla dessa tre rapporter, som visar att det finns verktyg men att de inte används i tillräcklig utsträckning för att förebygga sjukskrivningar eller för rehabilitering.

Den förra regeringen har bevisligen inte lyckats öka det förebyggande arbetet. Den nuvarande regeringen måste lyckas med detta.

(Applåder)


Anf. 159 Åsa Eriksson (S)

Herr talman! Tack, Ulrika Heindorff, för anförandet! Jag blir glad över att ledamoten vill att vi ska fokusera på förebyggande åtgärder och rehabilitering. Det är verkligen viktigt. Jag stöder det.

Jag tror också att vi kan enas om devisen att det bästa sjukfallet är det som aldrig inträffar. Ledamoten har rätt i att alla sjukfall inte går att förebygga, men jag tror att det finns mer vi kan göra där. Vi socialdemokrater är redo att när som helst diskutera åtgärder med regeringen för ett mer hälsosamt och hållbart arbetsliv. Det tror jag är oerhört viktigt.

Men jag begärde replik inte bara för att berömma ledamoten utan också för att ställa en fråga.

En sak som verkligen inte underlättar för människor med psykisk ohälsa att rehabiliteras och återfå sin arbetsförmåga är oron för att förlora sin inkomst.

Ledamoten tillhör ett parti som gick till val på att återinföra de absoluta tidsgränserna i sjukförsäkringen, som gjorde att människor kastades ut innan de var friska. Vi har båda lyssnat på Inspektionen för socialförsäkringen, som visar på att man då blev fattig i stället för att bli frisk.

Jag vill fråga ledamoten om hon kan lova både mig och alla andra som jag tror följer den här debatten med stort intresse - det är väldigt många människor som är oroliga för vad som kommer att hända med sjukförsäkringen nu när vi har en högerkonservativ regering - att hon inte kommer att medverka till att återinföra absoluta tidsgränser i rehabiliteringskedjan.


Anf. 160 Ulrika Heindorff (M)

Herr talman! Jag tackar ledamoten så mycket för frågan och för att hon tar upp den oro hon känner gällande sjukförsäkringen. Jag vet att ledamotens engagemang började med just bortre tidsgräns i sjukförsäkringen.

Det finns en del forskning om det här med avstämningstillfällen och tidsgränser. Bland annat säger ESO - Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, som ledamoten säkert känner till - ungefär så här: Om kompensationsgraden är hög, kontrollen är svag och en bortre tidsgräns saknas kan sjukfrånvaron förväntas bli högre än om kompensationsgraden är lägre, kontrollen är stark och en tidsgräns finns.

Jag tänker att lite oavsett vad man tänker om den bortre tidsgränsen är det viktigt att prata om de här avstämningstillfällena. Det är det som gör just det som står i Tidöavtalet - att vi vill undvika många sjukskrivningar och särskilt de långa. Då är det oerhört viktigt med avstämningstillfällen under tiden som man är sjukskriven så att man så snabbt som möjligt kan komma tillbaka i arbete. Den åsikten hoppas jag att vi delar, jag och ledamoten.

Jag tror att fokus ska vara på just de här avstämningstillfällena. De finns redan i dag men behöver bevisligen förbättras, bland annat kopplat till det jag tog upp tidigare om en av de här tre rapporterna där man ser att arbetsgivarna inte i tillräcklig utsträckning gör till exempel en plan för återgång till arbete. Det är något som oroar mig oerhört mycket.


Anf. 161 Åsa Eriksson (S)

Herr talman! Vi socialdemokrater är helt överens med ledamoten om att avstämning i rehabiliteringskedjan är bra. Krav på tidiga insatser för att människor ska få rehabilitering och stöd och kunna återfå sin arbetsförmåga är jättebra. Men det är inte samma sak som att man blir utkastad ur försäkringen för att man inte blivit frisk tillräckligt fort. Det är en helt annan sak.

Tidigare i dag träffade jag här tillsammans med en kollega företrädare för TCO, som lämnade över en rapport som visar att en tredjedel av de långtidssjukskrivna TCO-medlemmarna är missnöjda med det stöd man får från sin arbetsgivare - trots att vi har avstämningstillfällen. Det finns alltså mycket annat att göra för att förkorta sjukfallen och hjälpa människor att återfå arbetsförmåga än att kasta ut dem ur försäkringen så att de blir fattigare.

Men jag har en annan fråga till ledamoten. För några veckor sedan var vi båda med i en panel som handlade om just sjukförsäkringen. Då talade ledamoten om den trygghetspension för äldre som vi socialdemokrater har infört för att människor som har slitit ut sig på sina jobb, som inte längre har full arbetsförmåga och som närmar sig pensionsålder ska kunna få sjukersättning i stället för att tvingas ut i arbetslöshet och tvingas ta ut förtida pension. Detta menade ledamoten var att ge upp om äldre människor och förneka dem rehabilitering.

Som tur var var det många i publiken som protesterade mot den här verklighetsbeskrivningen. Så är det ju inte alls, utan det handlar om att undvika att människor kastas ut i arbetslöshet eller tvingas ta ut förtida pension. Men jag blev ändå orolig när ledamoten uttryckte sig som hon gjorde.

Därför vill jag fråga om ledamoten kommer att medverka till att ta bort den viktiga trygghetspensionen för utslitna äldre.


Anf. 162 Ulrika Heindorff (M)

Herr talman! Ja, det var en intressant diskussion och debatt som vi hade för några veckor sedan.

Jag kan säga att min oro kvarstår. Jag tänker på hela historiebeskrivningen och hur läget var en 15 år tillbaka i tiden. Då hade vi, lite beroende på hur man räknar, i vart fall 100 personer som förtidspensionerades varje dag. En del siffror pekade till och med på att det var 140 personer som förtidspensionerades varje dag i Sverige. Det var också ett sätt att säga till alla dessa människor som kanske var 30, 40 eller 50 år gamla: Du kommer aldrig mer att kunna arbeta.

Jag är rädd, ledamoten, att de förändringar som Socialdemokraterna gjorde under förra mandatperioden - det som ledamoten kallar trygghetspension men som jag tycker snarare börjar likna det som var förtidspension - gör att man lämnar människor i sticket. Det gör att för dem som är fyllda 60 gör man inte de insatser som skulle behöva göras, för man vet att det finns en annan väg ut. Jag har fortfarande den oron.


Anf. 163 Annika Hirvonen (MP)

Herr talman! I sitt anförande talade Ulrika Heindorff om vikten av att kunna vara sjukskriven och arbeta så mycket som man klarar av och behöver. Därför skulle jag vilja fråga om Moderaterna kommer att förverkliga förslagen i utredningen En sjukförsäkring med prevention, rehabilitering och trygghet som Samuel Engblom har lagt fram och som föreslår just att det ska bli mer flexibelt och individanpassat i sjukförsäkringen.

Herr talman! I dag kan man bara vara sjukskriven på 25, 50, 75 eller 100 procent. Om man klarar av att jobba till exempel 30 procent kan man hamna i en situation där man bara får jobba 25 procent eller tvingas pressa sig själv att jobba fler timmar än man orkar. Det kan vara särskilt utmanande i den fas då man är på väg tillbaka i arbete efter en längre tids sjukskrivning. Att plötsligt dubbla arbetstiden från två timmar om dagen till fyra timmar om dagen kan vara ett stort steg som i värsta fall kan leda till att man tar ut sig om man är på väg tillbaka från en stressrelaterad sjukdom.

Här föreslås en steglös ersättning för dem som har en sjukskrivning på mer än 25 procent så att man kan vara sjukskriven precis så mycket man behöver.

Mot bakgrund av anförandet undrar jag om Ulrika Heindorff och den moderatledda regeringen kommer att förverkliga detta förslag.


Anf. 164 Ulrika Heindorff (M)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för en bra och angelägen fråga som jag inte kommer att kunna svara på fullt ut i dag.

Den moderata och nyligen tillträdda regeringen - det är nästan så att vi fortfarande behöver ha en ny-på-jobbet-lapp - ser just nu över alla de utredningar som är genomförda och alla de utredningar som pågår utifrån hur de ska fortsätta och om direktiven ska ändras. När man sedan har en klar bild av just denna kombination får man återkomma i frågan.

Jag tycker att ledamoten tar upp ett viktigt ämne, bristen på flexibilitet i sjukförsäkringen, som också vidimerades av min anhöriga.

Jag kan inte i dag lova vad regeringen kommer att göra framöver, men den utredning ledamoten nämnde kommer att vara en av de saker man tittar på.


Anf. 165 Annika Hirvonen (MP)

Herr talman! I denna utredning, En sjukförsäkring med prevention, rehabilitering och trygghet, fanns många förslag för att förbättra sjukförsäkringen, och vi i Miljöpartiet vill gå vidare med många av dessa förslag. Det har vi bestämt oss för redan i vår budget, där vi lägger fram förslag.

Ytterligare ett förslag som jag är angelägen om handlar om tidiga insatser och att förebygga sjukdom. I dag har vi ett system som är okänt och där det finns brister, som Ulrika Heindorff var inne på. Nu ligger det ett färdigt lagförslag på bordet om att göra om dagens system med förebyggande sjukpenning till något man föreslår kalla preventionsersättning och som mycket tydligare ska knytas till konkreta insatser.

Jag har väl egentligen samma fråga här. När vi får vi besked från Moderaterna? Förslagen har legat sedan 2021, och det har funnits gott om tid att läsa på och ta ställning. Så vad säger Moderaterna?


Anf. 166 Ulrika Heindorff (M)

Herr talman! De har i alla fall inte legat på denna regerings bord sedan 2021, för då hade vi ju ännu inte tillträtt. Frågan får därför ställas till Socialdemokraterna.

Även i denna fråga får vi återkomma framöver. Det finns säkert mycket i denna utredning som vi kan få upp på bordet - men inte i dagens debatt. Vi får återkomma inom kort.


Anf. 167 Ida Gabrielsson (V)

Herr talman! Vi har länge haft en illa fungerande sjukförsäkring i Sverige. Människor har inte fått det de har rätt till, och tusentals sjuka och personer med funktionsnedsättning har under många år kastats ut ur systemet.

För de drabbade har detta fått katastrofala konsekvenser. Hela liv har slagits sönder, och för en del har ingen annan utväg än att ta sitt eget liv känts möjlig. Det är en enorm skandal och en stor skam för välfärdslandet Sverige som vi kommer att få se konsekvenserna av en lång tid framöver.

I juletider är tron på miraklens kraft, att önskningar kan slå in och förhoppningar bli verklighet, levande. Men i politiken handlar det inte om att tro, hoppas och önska. Vi som är förtroendevalda, valda av folket att representera medborgarna, ska agera handlingskraftigt och inte blunda eller främst agera pratmakare. De löften vi ger ska vi genomföra.

Herr talman! Alliansen genomförde 2008 dagens system. De steg fram som den nya tidens helbrägdagörare och kunde till skillnad från Sveriges samlade läkarkår och medicinska expertis i rådande forskningsläge genom ett trollslag bota hela 90 000 sjuka. Enligt den nya lagen och Försäkringskassans nya kriterier utförde rehabkedjan rena mirakel. Människor som låg på dödsbädden var i själva verket friska som nötkärnor och kunde arbeta. Upp och hoppa!

Men, herr talman, miraklens tid var tyvärr inte förbi för att vi sedan bytte regering. Socialdemokraterna och Miljöpartiet införde efter att kostnaderna för sjukförsäkringen ökat mål om antal sjukdagar. Därefter fyrdubblades avslagen, utan att någon lagändring gjordes, vid dag 180 och dag 365. Målet var då nio sjukdagar per person i genomsnitt. Under brinnande pandemi blev rekordmånga utförsäkrade. Aldrig har så många blivit utförsäkrade vid dessa två tidsgränser.

Sedan kom vändningen. Vänsterpartiet lyckades tillsammans med många andra ge dem som drabbats av försämringarna i sjukförsäkringen en första upprättelse genom flera förbättringar. Reglerna ändrades, och i dag beviljas fler sjukpenning.

En ny trygghetspension infördes så att äldre arbetskraft inte utförsäkras och tvingas till omställning. Taket i sjukpenningen höjdes. Grundersättningen i sjuk- och aktivitetsersättningen höjdes med 1 000 kronor, och efter årsskiftet kommer den att räknas upp genom indexering med ytterligare ungefär 900 kronor i månaden.

Funkisskatten togs bort så att alla med sjuk- och aktivitetsersättning har samma skattenivå som andra löntagare. Men tyvärr lyckades högern och SD införa en ny skatteklyfta direkt efter.

Taket i bostadstillägget höjdes till 7 500 kronor för alla, alltså inte bara för ålderspensionärer utan även för sjukpensionärer.

Under förra julen lyckades Vänsterpartiet förhandla bort det utförsäkringsmål i regleringsbrevet som länge styrt Försäkringskassans arbete.

Sedan blev det regeringsskifte, och Vänsterpartiet hade inte längre möjlighet att påverka politiken. Men det hade Sverigedemokraterna, och ni kan aldrig gissa vad som hände. Drev de igenom de färdigutredda regelförbättringarna i sjukersättningen? Höjdes ersättningsnivån i sjukpenningen? Tillsattes en kriskommission för att ge upprättelse åt alla som utförsäkrats genom åren? Nej, tyvärr. Sverigedemokraterna struntade i att ställa ett enda krav om sjukförsäkringen i slottsavtalet. Inte en enda reform på området finns det. En mening går det att hitta i avtalet, och den går inte att tolka på annat sätt än att fler nu ska kastas ut ur sjukförsäkringen.

Herr talman! Jag har all förståelse för att många tappat tron på politiken efter alla år av försämringar. Politiker säger en sak men gör en annan. De politiska beslut som fattats har varit helt andra än dem som utlovats i valrörelserna.

Vänsterpartiet har gjort tvärtom, och det kommer vi att fortsätta göra. Vi representerar våra väljare och inte oss själva, och märk väl: I dag är vi det enda partiet, precis som under föregående mandatperiod, som vill stryka målet om låga sjuktal i budgeten. Dessa mål har funnits där sedan Alliansens omläggning av sjukförsäkringen - mål som är ord på ett papper men som i det verkliga livet har inneburit enorma katastrofer för de människor som har haft oturen att drabbas av sjukdom.

Målen är inget annat än utförsäkringsmål. Hade det handlat om förebyggande arbete och rehabilitering hade man ju satsat på att förbättra arbetsmiljön i exempelvis välfärden och inte, som regeringen och Sverigedemokraterna nu gör, lägga en nedskärningsbudget där tiotusentals anställningar i skolan, vården och omsorgen kommer att försvinna. Hade målen avsett förebyggande och rehabilitering finns det ju redan ett färdigutrett förslag som regeringen hade kunnat lägga fram. Men det gör man inte eftersom syftet inte är att bidra till att fler ska vara friska utan tvärtom att de som är faktiskt är sjuka ska nekas ersättning.

Vänsterpartiet röstar i dag nej till utförsäkringsmålet. Jag beklagar att vi återigen står ensamma där.

Herr talman! Folk blir inte friskare utan sjukare av den behandling som systemet utsätter dem för. Att inte bli trodd är höjden av förnedring. Det är så man tillintetgör en människa. Vänsterpartiet har tillsammans med alla er som är aktiva i olika upprop för att förändra sjukförsäkringen baxat den förra regeringen och andra partier framför oss. Jag vill tacka er enormt mycket. Ni ska veta att det är ni som har gjort hela skillnaden.

Men nu behöver också de som har utförsäkrats genom åren ges upprättelse och ekonomisk ersättning och få sin SGI tillbaka. Det finns mycket kvar att göra.

Vänsterpartiet föreslår att karensdagen avskaffas. De skarpa tidsgränserna behöver tas bort, och rehabiliteringskedjan måste bli individanpassad och realistisk. Läkarintyg ska gälla. Den som är kroniskt sjuk eller har en funktionsnedsättning måste få rätt till varaktig ersättning. Därför behöver de redan utredda förändringarna av sjukersättningen nu genomföras.

I dag hänvisas man till Arbetsförmedlingen, men där får man höra att man är för sjuk för att få hjälp till jobb, men Försäkringskassan anser att man är fullt frisk. Så ska det inte fortsätta. Det ska vi jobba för att ändra på.

Herr talman! Det är vi löntagare själva som betalar för sjukförsäkringen med vårt avstådda löneutrymme. Det är vår rätt. Det är ingen allmosa - vi har förtjänat det. Vänsterpartiet vill höja ersättningsnivåerna brett i både sjukpenningen och sjuk- och aktivitetsersättningen. Vi är det enda partiet i riksdagen som år efter år tar bort straffskatten för alla sjuka och arbetslösa i vår budget.

Årets julklapp från Sverigedemokraterna och regeringen kostade 12 miljarder och går till dem som tjänar över 50 000 i månaden. Det är inte rätt. De pengarna hade kunnat användas till att rusta sjukförsäkringen rejält. Vi kommer att fortsätta driva på. Vi sätter alltid människors trygghet i främsta rummet. Inga slottstillställningar i världen skulle kunna få oss att vika ned oss när det kommer till människors rätt till ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning. Jag yrkar därmed bifall till Vänsterpartiets reservation.


Anf. 168 Ulrika Heindorff (M)

Herr talman! Tack, ledamoten, för ett engagerat anförande! Jag har tittat lite på samtliga oppositionspartiers budgetar. Man får ju säga att det spretar en del.

Som jag nämnde innan tillför S bara 230 miljoner, vilket i sammanhanget - vi pratar här om 106 miljarder - är kaffepengar. Det är en väldigt liten förstärkning. V gör däremot en rejäl förstärkning om 8 miljarder. Centerpartiet minskar utgiftsområdet med ungefär 515 miljoner, och MP tillför nästan 7 miljarder. Det ser alltså lite olika ut.

Den första frågan jag vill ställa är hur ledamoten ser på möjligheten att enas med de andra tre partierna på vänstersidan om just sjukförsäkringsfrågorna. Det skulle vara intressant att höra ledamotens inställning i den frågan.

Ledamoten talade ju om karensen. Men i Vänsterpartiets budgetmotion lade jag märke till att den summan ska läggas på arbetsgivaren. Det är ekonomiskt tuffa tider. Jag kommer själv från Skåne. Under oktober månad vet jag att konkurserna där ökade med ungefär 40 procent. Tycker ledamoten och Vänsterpartiet att det är rimligt att lägga ytterligare sten på bördan, så att säga, och lägga karensavdraget på arbetsgivaren? Det är ju dessutom inte bara företag det drabbar utan alla arbetsgivare. Det hade varit intressant att höra ledamot Ida Gabrielssons synpunkter när det gäller detta.


Anf. 169 Ida Gabrielsson (V)

Herr talman! Det kommer att gå hemskt bra att komma överens om detta. Senast vi förhandlade - det var jag själv som förhandlade - fick vi i Vänsterpartiet igenom den lista som jag föredrog här. Det kommer att gå utmärkt nästa gång. Vi kommer att sätta sjukförsäkringen högst, till skillnad från vad Sverigedemokraterna har gjort. Då kommer de andra att få acceptera det, helt enkelt. Det tror jag inte är någon fara.

Dessutom är vi i tre av partierna överens om att sjukersättningen måste bli bättre och att de reglerna måste bli bättre. Det känns alltså som att vi har en bra början.

Vänsterpartiet har också vid flera tillfällen föreslagit att man ska titta på att staten skulle kunna ta över en del av sjuklönekostnaderna för företag med upp till 10 anställda eller upp till 25 anställda, vilket vi har tittat på.

Det finns alltså sätt att kompensera för att arbetsgivare får ökade kostnader. Det är också möjligt att titta på andra varianter framåt. Om ledamoten skulle vara intresserad av att införa en karens kan Vänsterpartiet absolut fundera på om staten skulle kunna gå in och åtgärda en del av kostnaderna. Det är vi öppna för.


Anf. 170 Ulrika Heindorff (M)

Herr talman! Tack, ledamoten, för svaret! Huruvida det är lätt eller svårt för er att komma överens ska inte jag avgöra. Ledamoten får möjligen prata med Centerpartiets representant, som inte är i rummet nu. Det kanske är lika bra.

Jag tackar som sagt för det svar som gavs, men jag har lite funderingar. Ökningstakten i sjukskrivningarna just nu är 6 procent. Ledamoten föredrar på ett utmärkt sätt de förstärkningar som ni tycker är rätt och som ni vill göra som parti. Men jag hör ganska lite om hur man ska få ned ökningstakten i sjukskrivningarna.

Skulle ledamoten vilja säga något om Vänsterpartiets ingångar för att faktiskt minska sjukskrivningarna? Även om ledamoten inte vill ha detta som ett mål, kanske av andra skäl, tror jag väl att vi i den här kammaren ändå är överens om att det av ekonomiska, sociala och högst mänskliga skäl är bra att så få som möjligt är sjukskrivna. Då vill jag höra något om hur ledamotens parti ser på de frågorna och vill minska antalet sjukskrivna i Sverige.


Anf. 171 Ida Gabrielsson (V)

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan! Vänsterpartiet är av uppfattningen att det inte kommer att påverka hur ofta människor är sjuka utifrån vad vi skriver i målen till utgiftsområdet. Det handlar snarare om vilka åtgärder som införs. Där har Vänsterpartiet till och med lagt nästan 20 miljarder mer än regeringen till välfärden. Det skulle kunna innebära att man får fler kollegor och att stressen minskar. Där ser vi att sjukskrivningarna ökar. Sjuktalen ökar i kvinnodominerade yrken.

Det finns också ett färdigutrett förslag som innebär en fördjupning av en förberedande sjukpenning, där man kan sätta in insatser tidigare. Men det som får bli min motfråga är: Vad är det i detta utgiftsområde som Moderaterna menar ska bidra till att målen om lägre sjuktal ska bli verklighet?

Det har nämligen visat sig att människor har varit sjuka tidigare men bara inte fått ersättning. Det är ju det statistiken visar. De rapporter som har tagits fram har visat att människor i stället har betalat sin egen sjukskrivning. De har gått ned i arbetstid, fått försöka försörja sig via anhöriga eller gått på försörjningsstöd. Det är inte så att de i stället har arbetat och varit friska.

Min uppfattning är att det är genom andra åtgärder som vi förebygger. Det handlar om arbetsmiljö, satsningar på välfärden och förberedande insatser. Alla dessa förslag har vi i vår budget, men enligt min uppfattning saknar regeringen väldigt många av dessa förslag i sin budget.


Anf. 172 Mauricio Rojas (L)

Fru talman! Vänsterpartiet är ett mycket generöst parti. Inom sjukförsäkringsområdet vill partiet satsa omkring 4,3 miljarder kronor mer än vad regeringen gör för år 2023 och drygt 12,5 miljarder för perioden 2023-2025.

Dessa löften är en del av ett omfattande batteri av generösa satsningar på olika områden som kostar omkring 450 miljarder kronor under de kommande tre åren. Problemet är att vi inte har dessa pengar, fru talman. Vänsterpartiets generositet bekostas med en enorm skattechock på drygt 200 miljarder kronor under treårsperioden, men det räcker inte. Det fattas cirka 250 miljarder, och dessa pengar måste givetvis lånas till de höga räntor som tyvärr kommer att råda under överskådlig tid.

Därför räknar Vänsterpartiet med att statsskulden går upp med 250 miljarder under de kommande tre åren. Detta verkar dock inte bekymra Vänsterpartiet, som under de kommande tio åren vill ersätta dagens överskottsmål med ett underskottsmål för de offentliga finanserna. Enligt partiets beräkningar kan det uppgå till 800 miljarder kronor. Det handlar om en gigantisk skuldsättning, fru talman. Det motsvarar en ökning av statsskulden med 80 procent.

Min fråga till ledamoten Gabrielsson är om hon anser att det är ansvarsfullt att vara generös med lånade pengar och på så vis finansiera dagens satsningar med hjälp av framtida generationers resurser.


Anf. 173 Ida Gabrielsson (V)

Fru talman! Jag kan ge Mauricio Rojas ett lugnande besked här. Ledamoten behöver inte vara orolig; vi har en budget i balans det här året. Det är alltså ingen fara - ingen låneinvestering sker än, och inte en enda lånad krona kommer att användas till driftskostnader såsom sjukpenning, sjukersättning och annat. Sådant finansierar vi självklart inom reformutrymmet.

Om den ekonomiska utvecklingen tillåter det behöver dock Sverige bygga ut. Det är möjligt att vi kan behöva skjuta på det ytterligare ett år, beroende på hur konjunkturen ser ut, eftersom vi inte vill gå in med för stora investeringar i en tid där det kanske inte fungerar. Det är därför vi inte börjar med det i år. Men Sverige behöver bygga ut, precis som vi har gjort tidigare. Vi behöver en bättre järnväg. Vi behöver ställa om. Vi behöver se till att bostäder byggs och rustas upp.

Det handlar om en typ av investeringar som man inte kan göra inom ett års budget därför att de är kostsamma. På sikt betalar de sig dock. Detta är en helt annan fråga än den vi i dag debatterar, nämligen det utgiftsområde som omfattar rätt till ersättning och trygghet vid funktionsnedsättning och sjukdom. Detta har ingenting med det att göra, men ledamoten Mauricio Rojas har stor tur då jag ingår i Vänsterpartiets budgetgrupp och ändå kan svara på frågan.


Anf. 174 Mauricio Rojas (L)

Fru talman! Jag vet att du ingår i budgetgruppen, Ida Gabrielsson; du har skrivit under motionen.

Därför förvånar det mig att du inte verkar ha läst sidan 128 i det du har skrivit under. Där står det att statsskulden skulle växa med drygt 25 miljarder 2023. Under 2024 skulle det bli 115 miljarder, och samlat skulle det bli 251 miljarder kronor 2025. Det är ingen balans. Det är något annat, nämligen underskott.

Ni har också själva sagt att ni vill ha ett underskottsmål under de kommande tio åren, så att ni kan förverkliga vad ni har sagt. Då måste ni erkänna att detta handlar om underskott - att ni ska låna pengar och att dessa pengar ska betalas av kommande generationer. Ni pratar om tio år och om 800 miljarder kronor i skuldsättning, vilket ska betalas av dem som kommer efter oss. Jag tycker faktiskt inte att det är ansvarsfullt. Man får inte belasta kommande generationer på det viset.

Jag tror att det ramverk som Sverige i dag har för sina statsfinanser - det som kom till 1996 och började gälla 1997 - och där man eftersträvar ett överskottsmål över hela den ekonomiska cykeln är väldigt viktigt för att hålla ordning i statsfinanserna. Jag hoppas att ni aldrig får hjälp av andra partier att ha ett underskottsmål under tio år och 800 miljarder i skuldsättning, Ida Gabrielsson. Det vore inte bra för de kommande generationerna, och det vore inte bra för tryggheten i Sverige. Då kommer vi nämligen att betala mer och mer i räntor.


Anf. 175 Ida Gabrielsson (V)

Fru talman! Ledamoten debatterar fortfarande inte det utgiftsområde vi nu diskuterar, nämligen det som omfattar rätt till ersättning vid sjukdom och funktionsnedsättning. På det området har vi inga som helst tankar på att lånefinansiera kostnaderna, utan de ryms inom det reformutrymme vi tar in.

För år ett kommer vi att ha en budget i balans. Om läget sedan tillåter kommer vi framåt att se till att göra de omfattande investeringar som vi tror att vi inte kan skjuta på - för kommande generationers skull. Klimatomställningen behöver nämligen göras här och nu. Det är också så Sverige har byggt ut välfärden tidigare: Vi har gjort stora investeringar för att få järnväg och bostäder på plats.

Jag förstår att ledamoten Mauricio Rojas har starka känslor inför 90talet och den oreda som bland annat den dåvarande borgerliga regeringen hade ställt till med, men som tur är befinner vi oss inte längre på 90talet. Nu är det 2020-talet som gäller, och nu behöver vi återigen titta på möjligheten att genomföra stora investeringar - som vi förstås betalar tillbaka - för att snabbt kunna ställa om. Det handlar om att se till att människor kan ta sig till arbetet med kollektivtrafik. Människor ska kunna pendla, och de ska ha någonstans att bo. Vi ska ha energismarta hem.

Dessutom behöver vi förstås se till att detta sedan betalas av varje år. Det är fullt möjligt och rimligt att göra detta. Vi är inte på 90-talet längre, utan nu är det framtiden som gäller.


Anf. 176 Ingemar Kihlström (KD)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag att godkänna regeringens förslag till budget för utgiftsområde 10 om ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning.

Alla ska leva med tryggheten att det gemensamma bär och ger stöd när man av olika anledningar inte förmår göra det själv. Kristdemokraternas utgångspunkt är att socialförsäkringarna ska bidra till en ekonomisk trygghet oavsett när och var i livet man befinner sig. Samtidigt tror vi att det finns väldigt mycket mer att göra för att fler inte ska behöva bli sjuka.

Socialförsäkringarna har stor betydelse för såväl människors trygghet som människors beteende och drivkrafter för att arbeta. Kristdemokraterna förespråkar ett trygghetssystem som ger ekonomisk trygghet genom livets olika skeden.

Samhällets skydd ska utformas så att den enskilde stimuleras till att delta i åtgärder som leder till en så god hälsa som möjligt och till en snabb återgång till arbetslivet efter eventuell sjukdom eller skada. För det senare behöver den som har eller kan återfå en arbetsförmåga få god tillgång till rehabilitering och annat nödvändigt stöd.

För att minska sjukskrivningstalen reellt och långsiktigt är också det förebyggande arbetet centralt. Kristdemokraterna vill betona att detta förebyggande arbete måste ses i ett brett perspektiv. Det räcker inte med att bara fokusera på arbetsplatser och de problem som uppstår där. Det fundamentala behovet är en politik som brett bidrar till att minska stress och till att skapa goda förutsättningar för en förbättrad folkhälsa.

Möjligheterna för var och en att få ihop sitt livspussel påverkas av den förda politiken inom flera olika områden. Vi kristdemokrater anser att politiken i största möjliga mån ska undvika att styra och ställa över människors liv. I stället bör den vara inriktad på att kontinuerligt skapa bättre förutsättningar för enskilda och familjer att få ihop vardagen.

Kristdemokraterna ser det därför som viktigt att öka människors vardagsmakt och valfrihet. En stor andel av befolkningen är stressad över det egna hushållets privatekonomi. Som ett svar på det kan politiken öka vanligt folks ekonomiska handlingsutrymme.

Tyvärr har vi sett hur förslag från tidigare regeringar gått i motsatt riktning. Man har velat styra mer i enskildas och barnfamiljers vardag.

Kristdemokraterna vill genomföra ett tydligt skifte inom familjepolitiken, där makt och inflytande över den egna vardagen flyttas från politiken till de enskilda familjerna. På så sätt kan dagens stressade föräldrar och barn få mer tid med varandra samtidigt som det går att kombinera med föräldraskap och arbetsliv.

Fru talman! Det finns ytterligare pusselbitar för att motverka sjukdom. Som sagts tidigare är det en självklarhet att all sjukdom inte går att undvika genom ett starkt förebyggande arbete. Då måste hälso- och sjukvården finnas där och erbjuda god tillgänglig vård inom rimlig tid.

Hälso- och sjukvården ska hjälpa oss alla att må bra och ge vård när vi blivit sjuka. Det innebär att hälso- och sjukvården har både ett hälsofrämjande och ett vårdande uppdrag. De hälsofrämjande insatserna måste utvecklas ytterligare. Varje person har naturligtvis ett eget ansvar, men flera av våra samhällssektorer måste bidra för att alla människor ska ha en god både fysisk och psykisk hälsa och att preventiva insatser fungerar.

Kristdemokraternas utgångspunkt är att sjukförsäkringen ska vara trygg för den som har en nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom. Den som kan återfå arbetsförmågan helt eller delvis ska samtidigt få hjälp och gott stöd för att komma åter i arbete. Allt annat utgör ett stort slöseri med både mänskliga och samhälleliga resurser.

Fru talman! Man kan konstatera att vårdköerna fortfarande är oacceptabelt långa. Det beror inte bara på den pandemi som vi haft och som fortfarande är högst aktuell i vårt samhälle. Under den förra borgerliga mandatperioden gjordes åtgärder som medförde att köerna kortades. Det är möjligt att göra igen, och nu har den nya regeringen startat arbetet för att göra det.

Vi kristdemokrater har länge argumenterat för åtgärder som ska komma till rätta med de långa vårdköerna. För oss framstår det som att det krävs en ökad statlig styrning, vilket också är ett av de många förändringsförslag som finns i Tidöavtalet.

Ett första steg tas med en nationell vårdförmedling för att se till att de platser som finns för vård kommer invånare till del oavsett var de bor. I det längre perspektivet görs en utredning med inriktning att ta ett större statligt ansvar.

Att korta vårdköerna ger möjlighet till snabbare tillfrisknande och ger en möjlighet att komma tillbaka fullt ut efter sin förmåga till arbete. Det är mycket positivt för varje människa men också positivt för vårt samhälle.

Fru talman! Den nya regeringen avser att sätta fokus på rehabilitering och att utformningen ska motverka onödigt många sjukskrivningar. Det ska bland annat ske genom tydligt definierade avstämningstillfällen. Åtgärder kommer att sättas in för att motverka ohälsa, och ett reformarbete ska inledas för att öka arbetsutbudet.

Då vi kan se en positiv trend med ökad livslängd för våra medborgare krävs också att fler arbetar och skapar en grund så att samhället klarar av att möta de behov som finns i omvårdnad men också ekonomiskt.

En förbättrad rehabilitering och arbete utifrån den förmåga man har ger förutsättningarna för att möta detta samhällsuppdrag.

Kristdemokraterna noterar att Sveriges Kommuner och Regioners nationella väntetidsdatabas visar att det fortfarande finns kraftigt ökande vårdköer och att de har kommit under pandemin då hälso- och sjukvården har tvingats ställa in stora delar av vården till förmån för behandling och fokus på dem som drabbats av covid-19, och vårdköerna fortsätter att vara långa i hela landet.

Mot den bakgrunden anser vi liksom regeringen att det är angeläget att den tillfälliga lagstiftningen om undantag från vissa bedömningar inom sjukpenningen vid uppskjuten vård eller rehabilitering får fortsatt giltighet. Vi delar bedömningen att bestämmelserna i socialförsäkringsbalken bör förlängas till och med december 2023.

Fru talman! Att hålla nere och helst knäcka inflationen är skälet till den återhållsamma budget som vi ser från regeringen. Det är viktigt för både den som har ett jobb och den som är arbetssökande. Det är viktigt för den som är frisk eller den som har nedsatt arbetsförmåga. Vi kan konstatera att inflationen slår hårdast mot de allra mest utsatta.

Utifrån mitt resonemang vill jag ge stöd till den budget för 2023 som är framförhandlad mellan de fyra partierna Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna. Dessa partier har gemensamt enats om handlingsprogram inom många områden. Det ger på många områden en ny inriktning för Sverige.

Även inom detta område, ekonomisk trygghet vid sjukdom, finns det saker som går att göra annorlunda och bättre och som behöver förändras.


Anf. 177 Anders W Jonsson (C)

Fru talman! Det är väl en ynnest att stilla bedja om att en sådan här måndagskväll få stå i kammaren och debattera utgiftsområde 10. Det menar jag allvar med. Det är ett av de viktigaste områdena i statens budget. Det handlar om hur vi när vi drabbas av sjukdom, skada eller en funktionsnedsättning ska ha en ekonomisk trygghet.

Det är intressant att ta som utgångspunkt de tre mål som finns uppställda för utgiftsområdet. Det första är att vi långsiktigt ska ha en stabil utveckling av sjuktalen på en låg nivå. Vi ska inte tillbaka till den situation vi hade tidigt 00-tal med snabbt ökande sjuktal och stora förtidspensioneringar. Vi ska försöka samla oss kring ett regelverk som gör att vi inte hamnar där.

Det andra målet handlar om de regionala skillnaderna. Där har vi hamnat betydligt bättre nu än vad vi har gjort tidigare. Det finns fortfarande regionala skillnader, men de är inte så stora som de har varit. Det är också ett av de mer intressanta områdena vad gäller forskning. Här kan man faktiskt hitta några av förklaringarna till att vi fortfarande har problem inom sjukförsäkringen.

Det tredje målet som jag är mest oroad över handlar om skillnaden mellan män och kvinnor. Där är skillnaderna oacceptabelt stora vad gäller sjuktal, närmare bestämt med en faktor på två. Försäkringskassan har väldigt tydlig statistik på det. Här finns det stora brister i forskningen.

Även inom arbetsskadeförsäkringen är skillnaderna helt osakliga mellan kvinnors och mäns beviljandegrad. Män får lättare ersättning vid arbetsskada än vad kvinnor får. Kvinnor får sämre utredningar än män, vilket i sin tur beror på att kunskapen om sambanden mellan arbetet och de skador och sjukdomar som uppstår är sämre på kvinnodominerade arbetsplatser än där män arbetar.

Det finns ett antal konkreta förslag på förbättringar som skulle kunna göras av sjukförsäkringen. De flesta finns att hämta i Socialförsäkringsutredningens slutbetänkande som alla partier står bakom utom Vänsterpartiet. Det är förvånande att inte fler har nått riksdagens bord. Det gäller bland annat möjligheten att använda förebyggande sjukpenning betydligt mer än i dag.

Det finns redan i dag möjlighet att bevilja sjukpenning i förebyggande syfte. Men det utnyttjas inte alls så mycket som det skulle kunna göra. För oss i Centerpartiet är det en viktig del att se till att få ned sjukfrånvaron genom utökad användning av förebyggande sjukpenning.

Vi har också ett väldigt stelt regelverk kring sjukpenningen där sjukpenning i dag beviljas på 25, 50, 75 eller 100 procent. En viktig förändring skulle vara att göra detta mer steglöst. Steget från 50 till 75 procent kan många gånger upplevas som oerhört stort, nästan oöverstigligt. Det skulle vara en fördel om det fanns en möjlighet till en mer stegvis återgång i arbete.

Det är fortfarande också otydligheter i Försäkringskassans roll för att samordna de insatser som behövs för rehabilitering. Detta tolkas olika av de parter som ingår i processen. Här måste det bli tydligare vem som gör vad.

Samordningsansvaret ska ligga på Försäkringskassan från början till slut. Försäkringskassan ska ha uppdraget att se till att parterna samlas och se till att det finns resurser för rehabilitering.

Det finns ett väldigt olyckligt mönster i att rehabiliteringen kommer igång alldeles för sent. De avstämningsmöten som Försäkringskassan har i sitt samordningsuppdrag med den sjukskrivnes arbetsgivare dröjer i snitt 400 dagar efter den första sjukskrivningsdagen. Därefter dröjer det ytterligare tid innan rehabiliteringen kommer igång. Här är det viktigt att ha tydliga gränser för när rehabiliteringsinsatser ska sättas in.

Från partier både till höger och till vänster hör man här från talarstolen alltmer högljudda krav på en allmän uppluckring just av rehabiliteringskedjan. Vi tycker att det vore mycket olyckligt. Det skulle riskera att vi skulle komma tillbaka till den situation som vi hade i början av 2000-talet.

Fru talman! Det är också viktigt att den administrativa bördan för företagen minskar. Ett sätt skulle kunna vara att ganska snabbt gå vidare med det förslag som finns om e-inkomst, där man har en automatisk överrapportering från företagen, från arbetsgivarna, till Skattemyndigheten. Därmed skulle man ha en god grund för beräkning av SGI.

Fru talman! Jag skulle också vilja lyfta fram situationen för småföretagare. För en småföretagare kan det nämligen vara helt förödande med sjukskrivning - att vara förhindrad att producera varor och tjänster men också att leverera och tvingas boka av säljmöten och så vidare. Till detta kommer den administrativa bördan att hantera sin egen sjukskrivning. Här är det viktigt att man kan gå vidare med det beslut som riksdagen fattade våren 2022 om att den som är småföretagare måste kunna ha en begränsad administrativ verksamhet i sitt företag under föräldraledigheten. På samma sätt skulle det också kunna utvecklas att gälla när man är sjukskriven.

Den grupp som vi har diskuterat allra minst här i dag är människor med funktionsnedsättning. Även här finns det förändringar som skulle kunna göras för att få ett betydligt effektivare sätt att ge även dessa människor möjlighet att exempelvis kunna driva företag - ett sätt att kunna försörja sig själv och bryta ett utanförskap. Det här handlar om att förverkliga sina drömmar. Detta är människor som ofta har fastnat i en aktivitetsersättning och aldrig haft en plats på arbetsmarknaden. Här behövs åtgärder för att möjliggöra även för dem att ta ett steg ut på arbetsmarknaden.

Den som har sjuk- eller aktivitetsersättning tjänar i dag tyvärr inte på att söka arbete eftersom inkomsten, även om man får bostadstillägg, kan minska med en fjärdedel om man skriver in sig vid Arbetsförmedlingen.

Det är viktigt att man kontinuerligt ges möjlighet att komma ut på den reguljära arbetsmarknaden. Människor som lever med en funktionsnedsättning och har sjuk- eller aktivitetsersättning måste få bättre möjligheter att bryta sitt utanförskap. Deras situation kan förändras, och därför måste det vara möjligt för dem att våga testa att arbeta utan att förlora sin ersättning. Arbetet ska kunna vara på heltid, deltid, enstaka dagar, längre eller kortare perioder.

Många med aktivitetsersättning har i dag rätt till daglig verksamhet via LSS. Den ersättning som man då får betalas av kommunen som också bestämmer vilken summa som gäller. Det skiljer, som vi alla vet, rejält mellan kommunerna hur mycket som betalas ut. När det gäller lönesättning för övrigt är det i förhandlingar som nivåerna sätts för att det ska vara rättvisa löner. Vi anser att också ersättningen vid daglig ersättning måste bli mer enhetlig i landets kommuner.

För dem som har beviljats sjuk- eller aktivitetsersättning från och med den 1 juli 2008 är möjligheterna att studera begränsade. De har möjlighet att studera, men då måste de göra uppehåll i sin ersättning. Ersättningen kan då vara vilande upp till sex månader för dem som har aktivitetsersättning och två år för dem som har sjukersättning.

Fru talman! I ett fritt samhälle ska alla människor kunna känna friheten att pröva sina vingar. Personer som uppbär sjukpenning på deltid har möjlighet att studera på deltid. Det borde också gälla dem som har sjuk- eller aktivitetsersättning. Att studera borde också vara ett alternativ till det som vi kallar traditionell daglig verksamhet.

Fru talman! Eftersom vårt budgetförslag har fallit vill jag hänvisa till vårt särskilda yttrande.

Jag passar denna måndagskväll också på att önska alla som lyssnar och fru talmannen en god jul och ett gott nytt år.


Anf. 178 Ulrika Heindorff (M)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för hans anförande. Ledamoten lyfte fram flera viktiga aspekter som vi faktiskt inte har pratat så mycket om i dag, bland annat företagarfokuset. Ett stort tack för det! Det är väldigt viktigt.

Men jag har en liten fundering. De olika budgetförslagen från de fyra partierna som inte tillhör regeringsunderlaget är lite spretiga. Socialdemokraterna gör en marginell ökning på 230 miljoner kronor. Den är liten i sammanhanget när vi pratar om över 106 miljarder kronor. Men både Vänsterpartiet och Miljöpartiet tillför ganska stora summor till detta utgiftsområde, medan Centerpartiet minskar det med 515 miljoner kronor.

Jag ställde tidigare en fråga till ledamoten från Vänsterpartiet när jag insåg att jag kanske egentligen borde ha ställt den till Anders W Jonsson. Den fråga som jag ställde till Vänsterpartiet var: Hur ska ni kunna komma överens i de fyra partierna till vänster? Och just i detta sammanhang inkluderar jag Centern.

Ida Gabrielssons svar från Vänsterpartiet var då: Vi kommer att diktera villkoren, och sedan säger de andra ja. Det gjorde de nämligen förra gången.

Därför tänkte jag ställa en konkret fråga om karensavdraget som inte är med i Centerpartiets budgetmotion. Vad anser Centerpartiet om att återinföra borttagandet av karensavdraget? Både Vänsterpartiet och Miljöpartiet har med ett borttagande av karensavdraget i sina budgetmotioner och har på olika sätt tagit höjd för det. Ett av partierna vill lägga detta på arbetsgivarna, vilket jag tror hade varit väldigt dåligt i det ekonomiska läge som vi befinner oss i. Och det andra partiet har lagt det inom ramen för budgeten. Men vad anser Centerpartiet om just ett återinfört borttagande av karensavdraget?


Anf. 179 Anders W Jonsson (C)

Fru talman! Jag är glad över att jag får möjlighet att utveckla detta lite grann. När man lyssnar på denna debatt tycker jag att det finns en samsyn mellan de gamla allianspartierna - Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Centerpartiet. Men om man också tittar på budgetförslagen skiljer de sig inte så mycket från Socialdemokraterna. Jag tror att det skulle vara en oerhörd fördel för Sverige om vi, precis som vi tidigare har gjort med pensionssystemet, kunde hitta en borgfred när det gäller sjukförsäkringen. Det är nämligen djupt olyckligt att ha ett läge där det hela tiden blir politiska kamper och politiska strider i valrörelsen kring olika delar av detta.

Det som jag och Centerpartiet har som en dröm i detta läge är om man på något vis kunde få en stor samsyn mellan Socialdemokraterna och de forna allianspartierna. Och jag tror inte alls att det vore omöjligt. De partier som i denna debatt ligger allra närmast varandra i synen på hur man ska expandera sjukförsäkringen är faktiskt Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet som kan ta varandra i hand i väldigt många frågor. Inom ramen för Tidöavtalet har jag också sett moderater och forna alliansvänner verkligen våndas över att ha varit tvungna att helt acceptera de villkor som Sverigedemokraterna har ställt upp.

Den här ambitionen fanns tidigt under 00-talet när man tillsatte en parlamentarisk sjukförsäkringsutredning. Ambitionen då var att nå tillbaka till att ha ett stabilt sjukförsäkringssystem som, precis som uttrycks i den första målsättningen på det här utgiftsområdet, inte varierar med politiska konjunkturer. Det kan möjligtvis variera med sjukdomar som finns i samhället men inget annat.

Vad gäller synen på karensavdrag instämmer jag helt och hållet i Moderaternas syn.


Anf. 180 Ulrika Heindorff (M)

Fru talman! Tack för svaret, ledamoten!

Jag har inte mycket mer att tillägga än att jag håller med om att vi har stor samsyn. Det tycker jag också att man ser i de olika budgetalternativen. Det skiljer sig ganska lite åt, förutom vad gäller Vänsterpartiet och Miljöpartiet som gör en ganska stor förstärkning på området. Övriga partier får sägas ha ganska stor samsyn.

Jag vill tacka ledamoten för svaret. Vi får se hur vägen blir framåt och om vi kan nå fler överenskommelser framöver.


Anf. 181 Anders W Jonsson (C)

Fru talman! Då kan jag använda min slutreplik till att förklara att den neddragning vi har gjort på utgiftsområdet hänger samman med att vi vill gå tillbaka till det regelverk som fanns tidigare, nämligen att ha ökade beviskrav vid dag 365. När jag lyssnar på debatten tycker jag att det finns en tro att sjukskrivning är något helt och hållet ofarligt, att det är en Guds gåva till befolkningen att få vara sjukskriven så mycket man behöver.

Men vi ska tänka på att det är ett verktyg i sjukvården som är behäftat med en hel del mycket allvarliga biverkningar, nämligen sjukdom och död som inte är kopplat till den sjukdom som gör att man blir sjukskriven. Vi vet från studier i Sverige att de som är sjukskrivna har ett kortare liv att se fram emot. De har betydligt mer sjukdom, inte minst psykisk sjukdom. I studierna har man naturligtvis tagit bort det faktum att det finns en orsak till att man blir sjukskriven.

Jag skulle vilja se betydligt mer av det i debatten. Sjukskrivning är ett fantastiskt instrument som vi har för att garantera ekonomisk trygghet i samband med sjukdom och funktionsnedsättning. Men det är ett tveeggat svärd som skadar väldigt mycket, precis som mycket av det andra som man ägnar sig åt i sjukvården kan göra. Därför är det viktigt med restriktivitet och att man försöker vårda det regelverk som finns för det här.

Därför finns det, tycker jag, ett behov av betydligt mer samsyn och att de seriösa partierna i det politiska mittfältet gemensamt kan vårda det fantastiska system vi har för att ge människor trygghet.


Anf. 182 Mauricio Rojas (L)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktions-nedsättning

Fru talman! Budgetpropositionens utgiftsområde 10 är en av de tyngsta budgetposterna om sammanlagt drygt 100 miljarder kronor. Målet för utgiftsområdet är att frånvaro från arbete på grund av sjukdom ska ligga på en långsiktigt stabil och låg nivå. Det ska inte heller variera beroende på om du är man eller kvinna eller var i landet du bor.

Fru talman! Vid en långsiktig analys kan en mycket positiv utveckling konstateras vad gäller det mått som bäst återspeglar läget på området, nämligen ohälsotalet, det vill säga antal nettodagar per år som personer mellan 16 och 64 år i genomsnitt har sjukpenning, rehabiliteringspenning, sjukersättning eller aktivitetsersättning. Enligt budgetpropositionen har ohälsotalet gått ned från drygt 40 nettodagar i mitten av 00-talet till 22 nettodagar år 2021. Det har medfört mer än en halvering av utgifterna relaterade till sjukdom och funktionsnedsättning i förhållande till landets bruttonationalprodukt, från knappt 7 procent av bruttonationalprodukten i slutet av 1980-talet till 2,5 procent år 2021.

Ett allmänt förbättrat hälsotillstånd och mer hälsosamma arbetsmiljöer har varit viktiga faktorer som åtminstone delvis kan förklara en så positiv utveckling. Men regelförändringarna har också spelat en central roll i sammanhanget. Så var det till exempel när en uppåtgående trend vad gäller de sjukrelaterade utgifterna vändes till motsatsen i början av 1990-talet genom införandet av sjuklöneperioden och sänkningen av ersättningsnivån. Det är en viktig lärdom som inte får glömmas om hur regelförändringar på ett mycket väsentligt sätt kan påverka den långsiktiga utvecklingen.

Fru talman! I denna i stort sett positiva utveckling finns dock en särskilt bekymmersam aspekt som måste uppmärksammas så att mycket mer görs på området. Det gäller skillnaderna mellan kvinnor och män som till och med har ökat med tiden.

Vi kan ta sjukpenningtalet som exempel, det vill säga antalet nettodagar per år under vilka en person i genomsnitt uppbär sjuk- eller rehabiliteringspenning. Här kan vi notera - det är viktigt att inte förbise denna aspekt - en väsentlig generell minskning på längre sikt. Men gapet mellan kvinnor och män minskar inte utan snarare ökar med tiden.

Vid perioden med de högsta registrerade nivåerna på sjukpenningtalet, mellan åren 1987 och 1991, låg kvinnornas tal 32 procent högre än männens. 15 år senare, mellan 2002 och 2006, hade gapet gått upp till 79 procent. Och mellan 2016 och 2020 var gapet hela 99 procent. Denna utveckling kan inte betraktas som tillfredsställande och talar om ett påtagligt misslyckande vad gäller målet att minska skillnaderna i sjukfrånvaron mellan kvinnor och män.

Än mer bekymmersamt är att konstatera de psykiska diagnosernas roll i sammanhanget. Det står att läsa i budgetpropositionen att "psykisk ohälsa, i form av bl.a. ångest och depressioner, är i dag den vanligaste sjukskrivningsorsaken för både kvinnor och män". I propositionen konstateras också att skillnaderna mellan kvinnor och män var avsevärda på området. Av cirka 87 000 personer som vid utgången av 2021 var sjukskrivna på grund av en psykiatrisk diagnos var 61 000 kvinnor och 26 000 män. Det vill säga att kvinnornas sjukskrivning på grund av psykiatriska diagnoser var 2,3 gånger vanligare än männens.

Här finns mycket att göra, och budgetpropositionens analys av läget är träffande. "Höga prestationskrav och yrken med krav på högt emotionellt och psykologiskt engagemang, vilket kännetecknar de s.k. kontaktyrken där många kvinnor arbetar, bidrar till att kvinnor har en hög risk för sjukskrivning med psykiatriska diagnoser. Ytterligare en faktor som bidrar till kvinnors sjukskrivningar med psykiatriska diagnoser är att kvinnor fortfarande tar ett större ansvar för obetalt hem- och omsorgsarbete, dvs. i större utsträckning än män kombinerar förvärvsarbete med huvudansvaret för barn och hem."

Fru talman! Ett samhälle som på många sätt fortfarande är ojämställt är, vilket tydligt framgår av citatet ovan, en viktig förklarande faktor bakom de betydande klyftor som vi har konstaterat angående kvinnors och mäns utnyttjande av sjukförsäkringen, speciellt med psykiatriska diagnoser som grund.

I det perspektivet är den i regeringsdeklarationen aviserade nationella strategin för psykisk hälsa en mycket välkommen åtgärd.

Fru talman! Med dessa ord, som manar till ett fortsatt arbete för ett mer jämställt samhälle, vill jag avsluta mitt anförande och yrka bifall till utskottets förslag.


Anf. 183 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Mauricio Rojas pratar i sitt anförande om den förfärande statistik som visar hur mycket ohälsan skiljer sig åt i befolkningen. Många fler kvinnor behöver sjukskriva sig, inte minst på grund av stressrelaterad psykisk ohälsa. I Försäkringskassans statistik ser vi att det är i vård- och omsorgsyrkena som sjuktalen är högst. Det är i välfärden som framför allt kvinnor blir utbrända.

Fru talman! Jag välkomnar verkligen att regeringen ska ta fram en plan kring psykisk ohälsa, men i budgeten sviker man de kvinnor som slits ut i välfärden. Sveriges Kommuner och Regioner har räknat ut att man hade behövt ytterligare 14 miljarder kronor för att inte behöva göra ännu mer nedskärningar i just välfärden. Det gäller vård- och omsorgsyrkena. Det gäller förskolorna, där vi har barnskötare och förskollärare som drabbas hårt av just hög arbetsbelastning, stora barngrupper och samvetsstress när de inte hinner se varje barn. Det gäller likaså socialsekreterare och personalen inom vård och omsorg, som slitit hårt under pandemin.

Men här lägger regeringen, där Liberalerna ingår, så lite pengar att det i praktiken blir stora nedskärningar och ännu mer tyngd på axlarna på dem som redan drabbas av höga sjuktal. Hur tänker man att det ska gå ihop?


Anf. 184 Mauricio Rojas (L)

Fru talman! Tack för frågan, Annika Hirvonen! Det är en mycket viktig fråga. Jag hoppas verkligen att man, när regeringen återkommer med den nya nationella strategin mot psykisk ohälsa, bland annat ska ta upp den frågan. Det är oerhört viktigt att arbeta så.

Men jag måste också påpeka att ledamoten Annika Hirvonen tillhör ett av de generösa partierna. Det och Vänsterpartiet är generösa med skattebetalarnas och kommande generationers pengar. Därför kan man lova mycket. Miljöpartiets underskotts- och skuldsättningspolitik är extremt generös. Den överträffar till och med Vänsterpartiets, och det säger inte lite i sammanhanget.

Inom sjukförsäkringsområdet handlar det om drygt 20 miljarder kronor på tre år. Men detta är bara en mindre del av de underfinansierade reformer som partiet föreslår. Trots en skattechock på cirka 150 miljarder kronor på tre år ger detta ett statsfinansiellt underskott på drygt 350 miljarder kronor på tre år. Statsskulden växer givetvis med lika mycket, eller med 35 procent, på bara tre år.

Min fråga tillbaka till Annika Hirvonen är om hon anser att det är ansvarsfullt att lova reformer, satsningar och mycket annat med tanke på att det är kommande generationer som kommer att betala detta.


Anf. 185 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! I Miljöpartiets budget lånar vi till investeringar i klimatomställningen. Kommande generationer kommer att betala ett ohyggligt pris för den klimatförnekelsepolitik som Liberalerna har gått med på i Tidöavtalet. I regeringens budget går mest pengar till att öka klimatutsläppen - det är den största satsningen.

Miljöpartiet presenterar en tioårig plan där vi investerar för en rättvis klimatomställning. Med vår budget visar vi att man inte måste ställa världens eller ens Sveriges mest utsatta grupper mot varandra. Genom att ha en investeringsbudget på samma sätt som man har i kommuner och regioner ser vi till att vi gör den nödvändiga klimatomställningen här och nu, när den behövs. Samtidigt har vi en politik där de som har mycket får betala mer i skatt, så att de som har alldeles för lite för att lönen ska räcka i slutet av månaden faktiskt ska klara sig genom den inflationskris som alla nu drabbas av på grund av Putins åtgärder mot Europa.

Vi i Miljöpartiet tar ansvar för kommande generationer genom en budget som innebär en rättvis klimatomställning. Jag tolkar Liberalernas budget som att man i stället låter personalen i välfärden betala med sin hälsa.


Anf. 186 Mauricio Rojas (L)

Fru talman! Tack, Annika Hirvonen, för svaret! Det sista var hårda ord.

Jag läser från er budgetmotion. Statsskulden växer med 82 miljarder nästa år. Det blir 206 miljarder inom två år och 352 miljarder inom tre år. Det är en fenomenalt snabb skuldsättning, som enligt vad du säger kommer att fortsätta under ungefär tio år. Är det meningen? Har ni en underskotts- och skuldsättningspolitik som är mycket mer aggressiv än Vänsterpartiets?

Miljöpartiet verkar sakna Vänsterpartiets ärlighet och vill inte kalla en spade för en spade. Därför väljer partiet att plädera för en reform av det finanspolitiska ramverket där det i dag gällande överskottsmålet ska ersättas med det som partiet på ett mycket kryptiskt sätt kallar ett balansmål. Jag undrar, ledamoten, hur man kan kalla en skuldsättning på 352 miljarder på tre år för ett balansmål. Det är ett ord i er budgetmotion - balansmål. Ni förklarar inte exakt vad det betyder. Jag kan inte få ihop detta. Ni borde säga som Vänsterpartiet gör: Vi pläderar för en underskottspolitik som ska finansieras med lån, som ska betalas av kommande generationer. Då skulle jag kunna förstå.


Anf. 187 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Sverigedemokraterna och dess marionettregering storsatsar i budgeten på att öka Sveriges klimatutsläpp. Man stoppar skyddet av värdefull natur, och man presenterar ett elstöd som ger mest till de rikaste samtidigt som de allra fattigaste lämnas i sticket.

Fattigpensionärerna i norra Sverige får inte en krona i elstöd, och de extremt låga lägstanivåerna i sjuk- och aktivitetsersättningen åtgärdas inte trots att både maten och vinterskorna blir dyrare. Vi i Miljöpartiet visar med vårt budgetförslag att det går att göra precis tvärtom. I stället för att ge mest till de rikaste ger vi mer till dem med störst behov.

Miljöpartiet ställer om för att klara klimatmålen samtidigt som vi fördelar mer pengar till de fattigaste. Vi föreslår att karensavdraget i sjukförsäkringen slopas helt. Du som arbetar i vården, barnomsorgen eller i butik ska ha samma möjlighet att vara hemma när du är sjuk som de tjänstemän som kan jobba hemifrån när sjukdomssymtomen knackar på. Det är dags att slopa det orättvisa karensavdraget permanent och säkerställa att det är rättvisa och sjysta villkor för dig som behöver vara hemma när du är sjuk.

Fru talman! Sjukpenningen har inte varit rättvis. Många människor har oväntat blivit av med sin sjukpenning trots att de inte blivit friska. Jag är väldigt glad över att vi äntligen fått till en ändring i regelverket som leder till att färre utförsäkras efter dag 180. Det har vi miljöpartister jobbat hårt för.

Ytterligare en orättvisa som vi miljöpartister vill rätta till är att människor kan bli av med sin ersättning retroaktivt och hamna i skuld till Försäkringskassan. Vi tycker inte att det är rimligt att en person som blivit sjukskriven av en läkare senare kan drabbas om Försäkringskassan gör en annan bedömning eller om man får rätt i domstol och Försäkringskassan överklagar domstolens beslut. Det vill vi sätta stopp för.

Miljöpartiet föreslår också en höjning av den lägsta nivån i både sjuk- och aktivitetsersättningen och att man gör den mer flexibel med ökade möjligheter att arbeta till exempel ideellt men också att studera. Vi är övertygade om att fler människor på så sätt kan komma till sin rätt.

Fru talman! Miljöpartiet vill ha en sjukförsäkring som utgår från individen, en sjukförsäkring där man inte bollas mellan olika rutor eller i värsta fall släpps mitt emellan. Oavsett om du som är sjuk ska få din hjälp från Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen vill vi säkerställa att samhället ser till att du får det stöd du behöver och att samhället har en instans med en gemensam sjuk- och arbetslivsförsäkring. Det vill vi utreda i stället för hur färre människor ska ha rätt till den gemensamma välfärden.

Fru talman! Vi i Miljöpartiet hoppas att den nya regeringen går vidare med många av de förslag som Samuel Engblom utrett så att sjukförsäkringen kan bli bättre i Sverige. Men eftersom vi har satsat mycket mer pengar än regeringen på det här utgiftsområdet kan jag inte yrka bifall till det förslaget i dag, för riksdagen har redan bestämt en snävare budgetram för sjukförsäkringen.

Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktions-nedsättning

Miljöpartiets budget visar att det går att klara klimatmålen, stärka välfärden och förbättra ekonomin så att vi alla kan klara oss den dagen vi blir sjuka. Miljöpartiet visar att man inte måste ställa utsatta grupper mot varandra.


Anf. 188 Jessica Rodén (S)

Fru talman! Mycket har redan sagts i debatten som nu har pågått i några timmar, och jag är sist ut. Jag står bakom Socialdemokraternas särskilda yttrande.

En trygg sjukförsäkring är en del i ett starkt samhälle. Den är en central del av välfärden och utgör ett viktigt kontrakt mellan samhället och individen. Sjukförsäkringen ska ge trygghet vid förlust av inkomst eller när man saknar arbetsförmåga. Det är en försäkring som vi alla betalar till när vi arbetar.

Den som blir sjuk ska kunna förvänta sig ekonomisk trygghet, gott stöd och rehabilitering för att tillfriskna och kunna återgå i arbete. Den socialdemokratiska regeringen tog flera viktiga steg mot en bättre sjukförsäkring, men mer behöver göras.

Jag vill passa på att önska er alla en god jul och ett gott nytt år.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 20 december.)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2022-12-20
Förslagspunkter: 2, Acklamationer: 1, Voteringar: 1
Stillbild från Beslut 2022/23:SfU1, Beslut

Beslut 2022/23:SfU1

Webb-tv: Beslut

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Mål för utgiftsområde 10

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2022/23:1228 av Ida Gabrielsson m.fl. (V) yrkande 3.
    • Reservation 1 (V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (V)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S910016
    SD64009
    M570011
    C21003
    V02004
    KD17002
    MP16002
    L13003
    Totalt27920050
    Ledamöternas röster
  2. Statens budget inom utgiftsområde 10

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    a) Anslagen för 2023Riksdagen  anvisar anslagen för 2023 inom utgiftsområde 10 enligt regeringens förslag. Därmed bifaller riksdagen proposition 2022/23:1 utgiftsområde 10 punkt 5 och avslår motionerna

    2022/23:1228 av Ida Gabrielsson m.fl. (V) yrkandena 25, 26 och 28,

    2022/23:1282 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V),

    2022/23:2059 av Anders Ygeman m.fl. (S) yrkandena 1 och 3,

    2022/23:2104 av Annika Hirvonen m.fl. (MP) och

    2022/23:2211 av Martina Johansson m.fl. (C).b) LagförslagenRiksdagen antar regeringens förslag till
    1. lag om ändring i lagen (2021:1241) om ändring i socialförsäkringsbalken,
    2. lag om ändring i socialförsäkringsbalken,
    3. lag om ändring i socialförsäkringsbalken.Därmed bifaller riksdagen proposition 2022/23:1 utgiftsområde 10 punkterna 1-3.c) Bemyndigande om ekonomiska åtagandenRiksdagen bemyndigar regeringen att under 2023 besluta om en kredit i Riksgäldskontoret för att tillgodose Försäkringskassans behov av likviditet vid utbetalning av ersättning för vård i andra länder som inklusive tidigare utnyttjad kredit uppgår till högst 170 000 000 kronor.Därmed bifaller riksdagen proposition 2022/23:1 utgiftsområde 10 punkt 4.