Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Polisfrågor

Betänkande 2024/25:JuU15

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
29 april 2025

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Polisfrågor(pdf, 611 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2024/25:15 Polisfrågor

Beslut

Nej till motioner om polisfrågor (JuU15)

Riksdagen sa nej till cirka 220 förslag i motioner om polisfrågor. Motionerna har lämnats in under den allmänna motionstiden 2024 och handlar bland annat om polisens trygghetsskapande och brottsförebyggande arbete, prioritering av olika typer av brott och åtgärder mot organiserad brottslighet. Riksdagen hänvisar främst till att arbete redan pågår inom de områden som förslagen tar upp.

Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 118

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2025-04-01
Justering: 2025-04-10
Trycklov: 2025-04-14
Reservationer: 14
Betänkande 2024/25:JuU15

Alla beredningar i utskottet

2025-03-13, 2025-04-01

Nej till motioner om polisfrågor (JuU15)

Justitieutskottet föreslår att riksdagen säger nej till cirka 220 förslag i motioner om polisfrågor. Motionerna har lämnats in under den allmänna motionstiden 2024 och handlar bland annat om polisens trygghetsskapande och brottsförebyggande arbete, prioritering av olika typer av brott och åtgärder mot organiserad brottslighet. Utskottet hänvisar främst till att arbete redan pågår inom de områden som förslagen tar upp.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2025-04-23
Debatt i kammaren: 2025-04-24
Stillbild från Debatt om förslag 2024/25:JuU15, Polisfrågor

Debatt om förslag 2024/25:JuU15

Webb-tv: Polisfrågor

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Katja Nyberg (SD)
Anf. 183 Katja Nyberg (SD)

Fru ålderspresident! Svensk polis står i dag inför historiskt stora utmaningar. Det handlar inte bara om att bekämpa grov och organiserad brottslighet. Det handlar om att återskapa ett samhälle där trygghet, rättvisa och rättsstatens auktoritet åter är norm, inte undantag. Det är därför glädjande att Sverige har en regering som tar detta på allvar och som tillsammans med Sverigedemokraterna genom Tidöavtalet driver en reformagenda med fokus på effektivitet, tydliga resultat och lokal polisiär närvaro.

Fru ålderspresident! Polisens trygghetsskapande och brottsförebyggande arbete är en grundpelare i denna politik. Riksdagen har i flera år slagit fast att det inte räcker att sätta hårt mot hårt – vi måste också förebygga brott. Skillnaden nu är att detta arbete bedrivs samlat, evidensbaserat och med nationell samordning.

Det pågår ett omfattande och målinriktat arbete inom Polismyndigheten för att minska brottsligheten, öka tryggheten och reducera sårbarheten i samhällssystemen. Strategin för brottsförebyggande arbete, liksom satsningarna på områdespoliser, trygghetsmätningar, volontärverksamhet och samverkansråd med andra myndigheter, är resultat av en medveten politisk vilja att bygga upp ett robust och långsiktigt trygghetsarbete.

Fru ålderspresident! Särskilt viktigt är det arbete som nu bedrivs för att förhindra att barn och unga dras in i kriminalitet. De så kallade Bob-råden, där flera myndigheter samverkar på lokal och regional nivå, är ett tydligt exempel på hur samhällets institutioner nu arbetar tillsammans. Här ser vi hur stat och kommun möts i konkret handling, inte i fler styrdokument eller rundabordssamtal.

Och vi ser resultatet. Polismyndighetens egen uppföljning visar att allt fler lokalpolisområden nu har tillgång till egen analysförmåga. Detta är avgörande för att kunna fatta rätt beslut, prioritera rätt insatser och använda resurserna där de behövs mest.

Fru ålderspresident! Ett brottsförebyggande arbete utan tydliga informationsvägar mellan myndigheter fungerar inte. Därför är det ett stort framsteg att riksdagen antog den nya lagstiftningen om informationsdelning, som möjliggör ett effektivare samarbete mellan exempelvis socialtjänst, hälso- och sjukvård och polis. Det är precis sådana reformer som tidigare regeringar misslyckats med att få på plats men som nu genomförs.

Parallellt har 24 statliga myndigheter fått ett omfattande uppdrag: att själva utveckla sitt brottsförebyggande arbete. Detta är ett uttryck för det synsätt som Sverigedemokraterna länge drivit, nämligen att hela samhället har ett ansvar för att motverka brottslighet, inte bara polisen. Låt mig även passa på att nämna att vi i vårändringsbudgeten lägger 7 miljoner extra på det brottsförebyggande arbetet, just för att stärka det samordnande arbetet.

Fru ålderspresident! Naturligtvis är också den operativa polisverksamheten central. Ett tryggt samhälle kräver en stark, synlig och närvarande polis. Just därför är det så glädjande att Polismyndigheten nu kraftsamlar för att öka den lokala närvaron. Beslutet att all framtida tillväxt när det gäller antalet poliser ska ske lokalt och avse uniformerad polis i yttre tjänst är ett kvitto på att vår politik ger resultat.

Polisen har också stärkt den uppsökande verksamheten, utvecklat sin patrullering av hotspots och skapat nya former för hur poliser i yttre tjänst arbetar, till exempel med kontaktförbudspatrullering och utredare i uniform. Arbetstiden ska förläggas när brottsligheten är som mest frekvent, inte när det passar schemaadministrationen. Polisens service till allmänheten förbättras via digitala kanaler, kontaktcenter och ökade öppettider. Därigenom har allmänhetens tillgång till polisen stärkts.

Sammantaget bygger detta upp ett förtroendekapital som är helt avgörande för att rättsstaten ska kunna fungera, för om polisen inte syns, inte finns tillgänglig eller inte agerar förlorar vi både människors förtroende och vår förmåga att förebygga brott.

Fru ålderspresident! Sverigedemokraterna har länge varit en drivande kraft i frågor som rör fler poliser, högre närvaro och tydligare befogenheter. Vi ser nu med tillfredsställelse att detta omsätts i praktisk politik, inte minst genom satsningar på att öka antalet poliser i yttre tjänst och genom utveckling av de verktyg som krävs för att bekämpa grov och systemhotande brottslighet.

Vi ser också att polisutbildningen fortsätter att stärkas både i kvalitet och i bredd och att Polismyndigheten arbetar aktivt för att nå fler kompetenta sökande med rätt drivkrafter och färdigheter. Fokus måste vara på att rekrytera dem som är bäst lämpade för uppdraget. Polisens uppdrag kräver mod, ansvarstagande och integritet – inte kvotering eller vackra ord.

Fru ålderspresident! Det är nu avgörande att vi håller kursen, att vi fortsätter att bygga ut polisen och fortsätter att samordna hela samhällets resurser mot kriminaliteten och att vi gör detta med fokus på resultat, inte symboler. Justitieutskottets betänkande visar tydligt att denna kurs ligger fast. Riksdagen ska inte ägna sig åt detaljstyrning. Myndigheterna ska själva ha kapacitet att agera. Vår roll är att staka ut vägen och att säkerställa att arbetet gör skillnad i människors vardag.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Petter Löberg (S)
Anf. 184 Petter Löberg (S)

Fru ålderspresident! Jag har ett antal reservationer i betänkandet, men jag väljer att yrka bifall enbart till reservation 4, om vikten av det brottsförebyggande perspektivet. Ni kommer snart att bli varse varför jag väljer just den reservationen.

Polisen finns i vår vardag, ibland kanske mer via nyheter eller kulturinslag, filmer och deckare. Men den finns där, och den är en central aktör för att klara några av de absolut svåraste samhällsutmaningar som vi har i vårt samhälle. Polisen har fått stora resurstillskott – mer än fördubblade resurser i praktiken. Man har dessutom haft en del utmanande uppgifter utöver det, inte minst i form av den omorganisation som sjösattes för tio år sedan som naturligtvis har tagit enormt mycket kraft. Men man har fått ett starkare mandat, och man har vassare redskap.

Med detta följer också hårdare och starkare förväntningar från politikens sida. Vi förväntar oss att polisen ska ha högre uppklaringsprocent. Vi förväntar oss en ökad tillgänglighet. Vi förväntar oss en ökad synlighet.

Låt mig vara ärlig: Det går åt rätt håll. Men vi behöver också ibland påminna oss om varför den stora polisreformen gjordes. Man hade under lång tid sett att stödfunktionerna hade växt sig allt större på bekostnad av den traditionella kärnverksamheten. Man såg att personalen ofta kände att de var tvungna att röra sig för att utvecklas i yrket och göra internkarriär inåt och uppåt i organisationen i stället för längst ut i ventriklarna. Detta innebar, som hos många andra myndigheter, att myndigheten blev övertung. Det saknades kraft längst ut i organisationen.

Omorganiseringen blev närmast en reset av systemet, kan man säga. Vi skapade en enmyndighet och stängde ned det gamla sättet att organisera polisen.

På ett sätt har det varit segt att få ut resurserna i polisområdena. Det akuta läget, med skjutningarna och den övriga organiserade brottsligheten, har varit påfrestande och har gjort att det har varit svårt att hinna med det brottsförebyggande arbetet. Man har helt enkelt inte riktigt mäktat med detta fullt ut.

Även personaltillväxten har tagit mycket kraft. Den befinner vi oss mitt inne i, och den kommer ju att fortsätta. Det finns bred politisk enighet i kammaren om det.

Men nu står vi ändå här. Vi har egentligen inga ursäkter längre. Resurserna finns på plats. Poliserna har börjat jobba. Vi satte upp ett högt mål om 10 000 nya polisanställda till 2024, och man uppnådde det. Man nådde över den ribban, dessutom med lite luft emellan.

Det är synnerligen ovanligt i svensk förvaltning och svensk politik numera att vi klarar av någonting på utsatt tid. Vi kan knappt bygga en cykelväg utan att det blir årslånga förseningar. Vårt land har tyvärr blivit en administrativ katastrof. Men även om vi inte ska detaljstyra polisen var den skarpa målsättningen, de tydliga uppföljningarna och det politiska kravet gällande de 10 000 nya polisanställda en succé. Detta kommer, hoppas jag, att finnas med i de flesta handböcker om hur politiker ska ägna sig åt styrning framöver: Man ska sätta ett tydligt krav och ett tydligt mål. Det blomsterspråk som vi älskar att omge oss med kanske inte alltid fungerar.

Nu har vi dessutom en polisledning på plats. Här får jag ge kredd åt det moderatstyrda departementet för att man ställer krav på att poliserna och de nya resurserna ska hamna längst ut i lokalpolisområdena: Mycket bra, Gunnar Strömmer och ni andra!

På förra årets högtidsstund – jag menar när vi debatterade motsvarande betänkande förra året – noterade jag att antalet öppna drogscener i storstadsområdet Stockholm hade minskat med tio. Det är oerhört glädjande. I en nyligen publicerad rapport från länsstyrelsen för bara några dagar sedan har man noterat att ytterligare tio öppna drogscener har försvunnit från Storstockholm.

Nyckeln är kanske inte primärt vistelseförbud. Det kan man se när man tittar lite noggrannare på de olika drogscenerna. I exempelvis Rågsved är det ett fåtal personer vi pratar om. Det handlar om en bred palett av åtgärder, där vistelseförbud förvisso är en del. Det ska sägas. Men jag ska gå igenom lite kortfattat vad det är för framgångsfaktorer vi talar om i polisiärt hänseende.

Det handlar om lokal och regional samverkan. Samverkan är ju blomsterspråk, ett ord som jag inte gillar. Men det är alltså ett tätt samarbete vi pratar om. Det är ett samarbete mellan polis, socialtjänst, fastighetsägare, skolor, fritidsverksamhet och civilsamhälle. Det är en av nyckelfaktorerna.

Det handlar också om en synlig och närvarande polis på ett annat sätt än tidigare. Det är en nyckelfaktor när det handlar om att slå ut en öppen drogscen. Ökad fysisk närvaro och uniformerad polis i området har ofta en avskräckande effekt på en öppen narkotikahandel. Samtidigt innebär det ökad trygghet för vanligt folk. Det handlar om att störa ut logistiken för gängen och ta bort de samlingsplatser där rekrytering också sker, även om den även sker på nätet i allt större omfattning.

Det handlar också om fysiska förändringar och trygghetsskapande åtgärder som kommunen vidtar i olika avseenden. Det är alltifrån buskar som behöver klippas ned eller skymda utrymmen som behöver byggas bort.

Framför allt handlar det om tidiga insatser och om riktat socialt stöd. Detta är någonting som vi har pratat om i den här kammaren många gånger. Det är nyckeln till detta.

Målet måste vara att det inte ska finnas en enda bestående drogscen i vårt land. De ska bort, helt enkelt.

Gängen kommer naturligtvis att skifta strategi. Vi är inte så naiva att vi inte inser det. Vi vet att det kommer att ske. Man kommer att gå över till Postnord eller någonting annat i stället. Men samtidigt slår vi mot dessa öppna marknader och ser till att gängen inte kan skapa otrygghet.

Gängen kommer kanske att ägna sig åt LSS-verksamhet eller försvinna in i HVB-verksamhet, som vi ser i det här sönderprivatiserade landet. Men vi ska naturligtvis göra allt vad vi kan. Det gäller kommuner, och jag hoppas att myndigheterna också jobbar med det.

Parallellt med det här måste vi bygga ett starkt samhälle. Det handlar om fritidsverksamhet, kulturliv och en samlad skola. Vi behöver inte färre fritidsgårdar. Vi behöver ha fler fritidsgårdar. Vi behöver ha simskola för ungarna på sommaren och sommarjobb. Vi behöver, som jag brukar säga, ha lite mer saft och bullar för barnen i stället för en framtid där de poserar med vapen på sociala medier.

Vi socialdemokrater vägrar acceptera en framtid där Sverige närmar sig Turkiet, med Europas största fängelsepopulation. Det här är ingenting annat än ett politiskt haveri, som vi måste skifta fokus från.

Ett tydligt budskap kommer således från Socialdemokraterna. För varje krona som satsas på det repressiva ska det satsas en krona eller mer på det förebyggande arbetet. Det är det enda sättet att långsiktigt lösa problematiken. Därför har vi vår reservation.

Fru talman! Låt mig avsluta med att vara mycket tydlig. Vi kommer aldrig att backa i kampen mot den gängkriminalitet som sliter sönder vårt land.

Vi socialdemokrater står inte utanför verkligheten i den här delen. Vi går inte på studiebesök i våra särskilt utsatta områden. Vi är där. Vi verkar där. Vi har S-föreningar. Vi har verksamhet. Många av oss, inklusive undertecknad, är uppvuxna i ett sådant område. Vi organiserar människor och samtal.

Det var en väldigt bra diskussion för en liten stund sedan om folkbildningens roll. Den är en nyckel när det gäller att bygga ett starkt civilsamhälle i de områden som är hårdast drabbade av gängkriminalitet.

Vi vägrar också att låta oss dras med i ett förenklat och hårdnande klimat när det gäller de här frågorna. Den kriminalpolitiska diskussionen präglas tyvärr av en ensidighet. Om jag ska ge lite beröm till SD – jag lovar att det är sista gången jag gör det i år – kan jag säga att jag tyckte att Katja Nybergs inlägg också präglades av den insikten. Nu är hon inte ens kvar i kammaren.

Men, mest av allt, ska vi också ha lite skuld och skam in på kroppen över att vi tillät den här utvecklingen att ske – att klyftorna växte, att segregationen fördjupades och att människor och samhällen lämnades därhän. Det är där roten till skulden ligger och ingen annanstans.

(Applåder)

Mikael Damsgaard (M)
Anf. 185 Mikael Damsgaard (M)

Fru talman! Socialdemokraterna pratar ofta ganska stolt om en hög ambition vad gäller det förebyggande arbetet. Men blickar man tillbaka på de åtta åren av socialdemokratiskt styre ser man att det var ganska tomt på socialpolitiska reformer.

Vi kan titta på det stora behovet av en ny socialtjänstlag. Den tidigare, socialdemokratiska regeringen förmådde inte få fram den till leverans. Det är en reform som är efterlängtad bland alla dem som arbetar inom socialtjänsten, som behöver verktyg som är mer förebyggande och som gör att man kan vara mer proaktiv i insatserna.

Ett problem när Socialdemokraterna satte igång den utredningen var att man i direktiv till utredaren sa att det inte fick kosta mer pengar. Men det är klart att det kostar mer pengar om man reformerar socialtjänsten. Det är därför regeringen nu satsar 10 miljarder under fem år på implementeringen av en ny socialtjänstlag.

Jag ska nu gå över till min fråga. Vi är egentligen överens om vikten av lokalt närvarande och synlig polis. Min fråga är hur Petter Löberg definierar framgång. 10 000 fler polisanställda är en framgång. Men under den socialdemokratiska regeringstiden ökade antalet poliser i yttre uniformerad tjänst bara med 1 200. Det var alltså 10 000 fler polisanställda men bara 1 200 fler poliser i yttre uniformerad tjänst. Hur definieras framgång?

Petter Löberg (S)
Anf. 186 Petter Löberg (S)

Fru talman! Man kan säga att detta är oerhört glädjande. Ledamoten Mikael låter som en traditionell gråsosse – med mer pengar till socialtjänsten och social prevention och allt möjligt trevligt.

Jag kan säga att vi har väldigt gott samvete när det gäller det brottsförebyggande arbetet under de åtta åren. Vi sjösatte till exempel det första brottsförebyggande programmet i Sverige på 25 år. Där fick vi ett helhetsgrepp på hur man skulle jobba med det brottsförebyggande arbetet.

Ute i kommuner och regioner där vi har styrt har vi tillskjutit enorma resurser. De generella och riktade statsbidragen från riksdagen för brottsförebyggande verksamhet ökade dramatiskt under våra åtta år, parallellt med det.

Sedan håller vi med om att vi behöver ha en spetsigare socialtjänst. Vi behöver se över sekretessregler och informationsutbyte mellan olika instanser – naturligtvis med förnuft. Den parallella utvecklingen gör vi tillsammans i olika utskott. Vi har en bred palett av brottsförebyggande arbete.

Jag kan säga att vi i de kommuner som vi styr – nu styr vi bland annat de tre största kommunerna – har ett oerhört framgångsrikt arbete tillsammans med polisiära myndigheter för att klara det här.

Framgången mäter man bland annat i färre öppna drogscener. Nu kan vi också se att vi har färre skjutningar än tidigare. Jag tycker ändå att vi ska ta med oss det – att skjutningarna har minskat tre år i rad. Antalet döda minskar år för år när det gäller det dödliga våldet. Det måste även ni tycka är positivt – eller hur?

Mikael Damsgaard (M)
Anf. 187 Mikael Damsgaard (M)

Fru talman! Ja, vi bejakar verkligen det, och vi ser det positiva. Vi börjar skönja positiva trender vad gäller brottsutvecklingen i Sverige. Det är långt kvar, men vi skönjer ändå positiva trender. Det är viktigt att ta fasta på det.

Men det jag egentligen begärde replik för gällde frågan om hur man mäter framgång. Vi ser att det går framåt vad gäller en del resultat. Men jag tänker på att vi är överens om att vi vill ha en lokalt synlig och närvarande polis.

Man lät Polismyndigheten fördubbla sin budget. Antalet polisanställda växte med 10 000, men antalet poliser i yttre uniformerad tjänst ökade under Socialdemokraternas regeringstid bara med 1 200 poliser. Definierar ledamoten Löberg det som framgång?

Petter Löberg (S)
Anf. 188 Petter Löberg (S)

Fru talman! En av orsakerna till att man inte förmådde trycka ut resurser i yttre tjänst handlade om att skjutningarna tog enormt mycket utredningsresurser i anspråk. Det hade vi inget alternativ till. Skulle vi inte ha utrett de brott som drog sönder samhället? Skulle vi stället uppnå specifikt detta med uniformerad polis i yttre tjänst?

Nu har vi nått en kritisk massa av poliser – med 10 000 nya polisanställda – på grund av de beslut vi tog och de gemensamma beslut som vi har kring fortsatt expansion.

Vi kommer självklart att se resultat av det. Jag hoppas det. Jag vet också att Petra Lundh och Stefan Hector har den inställningen i myndigheten. Jag har alltså en trygg förhoppning om det.

Men med det sagt ska jag också säga att resurserna kom under socialdemokratiskt styre. Polisutbildningarna i både Borås och Malmö skapades under den här perioden. Det är förutsättningen för en fortsatt expansion. Det kommer huvudsakligen propositioner till riksdagens bord som är beredda och utredda under socialdemokratisk ministär. Ni skördar frukterna av dem nu. Jag har inga problem med det. Det viktigaste är att det blir bra för samhället. Ni får gärna åka lite snålskjuts på våra utredningar och lägga fram förslag här i kammaren, bara det är bra och kloka förslag, vilket det ofta är när vi har lagt grunden för dem.

Jag tror i grund och botten att vi mår ganska bra av att ha samtal över blockgränserna mellan de två statsbärande partierna kring rättsfrågorna. Det tror jag att vi kan fortsätta att ha framöver.

Mikael Damsgaard (M)
Anf. 189 Mikael Damsgaard (M)

Fru talman! Att återupprätta tryggheten i hela Sverige är en av Moderaternas allra viktigaste frågor. När regeringen Kristersson tillträdde för två och ett halvt år sedan hade den grova organiserade brottsligheten tillåtits breda ut sig. Det grova våldet med skjutningar och sprängningar hade nått nivåer som helt saknar motstycke i länder vi normalt jämför oss med.

Tillsammans med Liberalerna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna lägger vi nu om rättspolitiken för att bryta den destruktiva utveckling som vi har fått bevittna det senaste decenniet. Tidöavtalet innehåller en stor mängd offensiva och mönsterbrytande åtgärder. Det handlar om att slå hårt mot det grova våldet, strypa den kriminella ekonomin och bryta rekryteringen av barn och unga.

Preventiva vistelseförbud, säkerhetszoner och preventiv avlyssning av gängkriminella begränsar de kriminellas frihet men gör vanliga hederliga invånare i vårt land både tryggare och friare. Med hårdare straff kommer både gängkriminella och serievåldtäktsmän att sitta bakom lås och bom längre. Kontaktförbudslagstiftningen skärps för att öka brottsoffers trygghet. Med fler uniformerade poliser i yttre tjänst förebyggs brottslighet, och fler brott kan också utredas och klaras upp.

Vi inför en ny socialtjänstlag där det förebyggande arbetet är ett kärnuppdrag. Föräldrarnas roll och ansvar är centralt. Därför förstärks föräldraskapsstödet. Den statliga barn- och ungdomsvården reformeras. Kriminalvården tar över ansvaret för unga som döms för grova brott. Unga som vårdas med stöd av LVU på grund av koppling till grov kriminalitet ska kunna punktmarkeras med fotboja. Skolsociala team som redan i dag finns på många skolor utvecklas ytterligare. Informationsflödet till brottsbekämpningen från socialtjänst, skola och andra myndigheter ska öka.

Med en ny förverkandelagstiftning kan vi komma åt gängens kontanter och lyxprylar. Näringsförbud ska kunna utfärdas för personer involverade i grov organiserad brottslighet för att företag inte ska kunna användas som brottsverktyg. Därtill görs massiva satsningar på rättsväsendet. Från 2023 till 2027 ökar rättsväsendets budget från 69 till 100 miljarder kronor, en ökning med över 40 procent.

Fru talman! Sverige står som bekant inför allvarliga utmaningar när det gäller trygghet och säkerhet. Den systemhotande brottsligheten, terrorhotet och främmande makters påverkan kräver kraftfulla åtgärder. Men vi får inte heller glömma det allvarliga samhällsproblemet kopplat till mäns våld mot kvinnor som vi måste bekämpa med samma kraft som vi bekämpar gängkriminaliteten. Vi har också en utbredd mängdbrottslighet med alltifrån tillgreppsbrott till bedrägerier som också måste beivras.

Fru talman! Polisen är helt avgörande för att vi ska kunna trycka tillbaka den brottslighet som har tillåtits breda ut sig. Det är förvisso många andra aktörer som också är viktiga i detta arbete. Men polisen är helt central för att trycka tillbaka den grova organiserade brottsligheten, för att även mängdbrott ska beivras och för att det förebyggande arbetet, som i stor utsträckning bedrivs av kommunala aktörer, också ska fungera.

Satsningen på polistillväxten behöver därför fortsätta. Vi har formulerat det som att Sverige ska ha en polistäthet som motsvarar EU-genomsnittet. Dit har vi fortfarande en bra bit kvar.

När nu polisen växer ska misstagen från förra mandatperioden inte upprepas. Nyligen fick justitieutskottet ta del av Brottsförebyggande rådets utvärdering av satsningen på 10 000 fler polisanställda. Utvärderingen visade att de nationella avdelningarna som växte betydligt mer än den lokala nivån. Under den socialdemokratiska regeringen ökade antalet anställda på de nationella avdelningarna med 32 procent samtidigt som lokalpolisområdesnivån bara ökade med 13 procent. Under samma period växte stödverksamheten med 27 procent samtidigt som kärnverksamheten bara växte med 17 procent.

När företrädare för oppositionen emellanåt beklagar sig över bristande lokal polisnärvaro är det alltså tomma tunnor som skramlar. Arvet från den förra mandatperioden gör sig nämligen fortfarande påmint.

Fru talman! Om det inte var så att Moderaterna redan förra mandatperioden hade tagit ansvar och drivit den dåvarande socialdemokratiska regeringen framför oss hade situationen varit ännu värre. Vid två tillfällen förra mandatperioden vann Moderaternas och Kristdemokraternas budget budgetomröstningen i riksdagen. Det innebar vid båda tillfällena att viktiga satsningar på polislöner kunde göras, satsningar som inte hade gjorts om den tidigare socialdemokratiska regeringen hade fått bestämma.

Polislönesatsningarna bidrog till att färre lämnade och fler sökte sig till polisyrket. Det bidrog också till att dämpa den tendens som vi har sett under många år, nämligen att poliser söker sig inåt och uppåt i organisationen – bort från uniformerad yttre tjänst på lokal nivå till inre tjänst på högre organisatoriska nivåer.

Nu ser vi hur den lokala polistillväxten faktiskt tar fart. Bara under 2024 ökande antalet poliser i yttre uniformerad tjänst med 700. Det är långt kvar tills vi är nöjda, men det är uppenbart att det nu går åt rätt håll.

Fru talman! För att vi ska ha en lokalt synlig och närvarande polis i hela landet behövs fler nya poliser. Länge var det ett problem att många platser på polisutbildningarna stod tomma. Så ser det inte längre ut. Nu är platserna fyllda, och vi har behöriga sökande i kö. Regeringen gav nyligen Polismyndigheten i uppdrag att undersöka möjligheten att öka antalet platser vid polisutbildningen. Det handlar både om att undersöka förutsättningarna att etablera polisutbildningen vid ett nytt lärosäte och om att utöka platserna vid befintliga lärosäten. Uppdraget ska återrapporteras till regeringen den 1 september.

Regeringen gör det också mer attraktivt att studera till polis genom att studielånen från tiden som polisstudent ska kunna skrivas av eller återbetalas. Det gäller alla som har påbörjat polisutbildningen från hösten 2024 och framåt. Regeringen tillsatte för knappt en månad sedan en utredning som ska utreda de närmare formerna för hur det ska gå till. Utredningen ska vara klar den 16 oktober. Därtill har aspirantlönerna höjts för första gången på 22 år, från 15 000 kronor i månaden till 23 000 kronor i månaden. Det gör alltså skillnad vilka som styr om vi ska få fler poliser.

Fru talman! Vi kan blicka tillbaka på ett decennium med en mycket destruktiv utveckling där skjutvapenvåld på öppen gata som tidigare hade skapat löpsedlar i dag endast blir en flash i mobilen som svischar förbi. Unga personer – barn – rekryteras till att begå mycket grova våldsbrott. En organiserad brottslighet äter sig in i samhällskroppen.

Vi befinner oss nu två år in i en tioårig resa med att trycka tillbaka den här brottsligheten och återskapa trygghet i Sverige. Även om mycket återstår att göra kan vi ändå skönja resultat som ger viss grund för hoppfullhet. Antalet skjutningar var under 2024 på den lägsta nivån sedan 2017. Antalet dödsskjutningar har minskat med 30 procent, och brottsuppklaringen vad gäller dessa grova brott har gått upp från 15–20 procent för några år sedan till över 70 procent i dag. Polisen lyckas också förhindra allt fler grova våldsbrott innan de hinner begås.

Allt detta gör att våldsspiraler kan brytas. Men utvecklingen är skör. Konfliktnivån är hög i den kriminella miljön, och våldskapitalet är stort. Men samtidigt som man enträget måste fortsätta arbetet är det viktigt att ge erkänsla för det arbete som görs och erkänna de framgångar som faktiskt uppnås.

Fru talman! Jag vill avslutningsvis rikta ett tack till alla anställda inom polisen för de viktiga uppdrag ni varje dag utför runt om i hela Sverige. Tack för ert arbete med att upprätthålla trygghet och säkerhet, med att förebygga och klara upp brott och inte minst med att ge god service och gott bemötande till alla hederliga svenskar som i olika sammanhang kommer i kontakt med polisen!

Jag yrkar bifall till förslagen i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

(Applåder)

Gudrun Nordborg (V)
Anf. 190 Gudrun Nordborg (V)

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation nummer 2. Den fokuserar på att förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet, alltså polisens huvudsakliga uppgifter.

Jag och många med mig menar att polisens brottsförebyggande arbete fortsatt är eftersatt även om det har utökats. Det finns brister när det gäller metoder och resurser och inte minst utvärdering, trots att det är ett centralt område. Enligt utomståendes bedömningar behöver polisens trygghetsskapande och kontaktskapande verksamhet kraftigt förstärkas med resurser. Vidare behövs forskning och systematisk metodutveckling. Det ska också omsättas i utbildning av poliserna.

Polismyndigheten har tagit strategibeslut om hur arbetet ska bedrivas. Det är viktigt men inte komplett. Det vore en början om vi i lagstiftningen kunde stärka polisens markerade uppgift att vara förebyggande, men det bör ske i samverkan med många andra. Polisen klarar inte detta ensam.

Det finns många utmaningar. Vi har berört några tidigare i debatten. En av dem är definitivt den organiserade brottsligheten. Förutom skjutningar och sprängningar, som vi ofta pratar om, sker nu en ökad infiltration av de kriminella i ekonomiska sammanhang. Där förekommer exploatering av välfärden. Den har möjliggjorts av den långtgående privatisering som öppnar för infiltrering av vinstdrivande företag inom skola, vård och omsorg. Förutom att detta dränerar samhället på skattemedel ökar kostnaden på grund av att vi också måste använda skattemedel för att investera i administration för att försöka få kontroll över exploateringen.

Vi har också berört en konkurrens som ibland har funnits och som jag hoppas kan gå över. Den handlar om konflikten mellan att investera i personal och ekonomi för att arbeta mot mäns våld mot kvinnor eller mot den organiserade brottsligheten. Mäns våld mot kvinnor drabbar barn både direkt och indirekt i familjerna. Det borde inte finnas konkurrens mellan de här två områdena. De hänger ihop, inte minst när det handlar om rekrytering av unga till kriminalitet.

Bara under den här veckan har vi hört uttalanden från rikspolischefen under besöket i utskottet om att de flesta unga upplevt våld. Under gårdagens viktiga seminarium i riksdagen bekräftades detta faktum av ansvariga från bland annat Järfälla kommun, som menar att alla unga upplevt våld, och av Bris representant. Vi har även hört exempel tidigare här i kammaren på att ny forskning från England dokumenterat att det är så.

Jag skulle vilja påstå att forskning i decennier har visat att det är stor risk att de pojkar som ser pappa slå mamma lär sig våldet som en maktfaktor och upprepar detta både i sina egna relationer och i andra sammanhang. Bris sammanfattar barnens situation som att utan sårbara barn finns det ingen rekrytering. En slutsats som vi från Vänsterpartiet har hävdat många gånger härifrån talarstolen är att det handlar om fattigdom och annan utsatthet.

Vi måste agera tidigt för att rädda de barn som har upplevt våld och annan utsatthet. Där kan polisen göra oerhört viktiga insatser. De kan förstås göra orosanmälningar om de stöter på barn i ”fel” sammanhang, och i hanteringen av barnfridsbrott kan de tillsammans med sociala insatser ge stöd till de här barnen. Vad gäller utredningsverksamheten handlar det även om att det behövs samverkansformer, till exempel barnahus.

Vi har också nämnt skyddade boenden tidigare. Där ser jag med oro på att det sker en privatisering. Man fokuserar mer på skalskydd än på det sociala stöd och den pepp som kvinnorna verkligen behöver, för både sig själva och barnen, för att kunna lämna en våldsam man och rädda barnen undan pappans våld.

Jag skulle också vilja nämna några projekt som jag tycker vore värda att upprepa på flera håll. Ett är Rätt kurva, som är ett samarbete mellan socialtjänst, polis och andra aktörer i civilsamhället – särskilt näringslivet. Där fokuserar man på att stödja barn som kanske redan har en viss kriminalitet och har begått några brott. Det är unga personer mellan 8 och 15 år som kan komma i fråga i det här projektet. Det är för närvarande sjösatt i Södertälje, Linköping och delar av Göteborg och kommer att utvärderas av universitetet där. Konceptet består i att man från polis och socialtjänst kontaktar och besöker familjer. Man försöker erbjuda skräddarsydda insatser för både barn och familjer.

Beredskapslyftet öppnar för möjligheter att engagera näringslivet ytterligare och ge ekonomiska resurser. Man jobbar bland annat med mentorskap, jobbtimmar under tiden barnen går i skolan, möjligheter till sommarjobb och andra aktiviteter som kan ge någonting meningsfullt. Man kan även stödja föräldrar om de behöver det, till exempel med ett jobb närmare bostaden eller jobb över huvud taget.

Jag skulle också vilja lyfta fram Fryshuset, som driver väldigt viktiga verksamheter på flera håll i landet.

Center mot våldsbejakande extremism kan erbjuda mycket stöd och arbeta förebyggande för att hindra framför allt risker för våld i skolan.

Det finns ytterligare en aspekt som jag inte tycker har kommit fram särskilt ofta. Det är en verksamhet som kommer närmare verkligheten och medborgarna, nämligen medborgarlöften. Det handlar om kommunala projekt där kommun och polis tillsammans med andra försöker agera. Ibland görs det på sätt som liknar projektet Rätt kurva.

Slutligen vill jag nämna polisutbildningen, som tas upp i en annan viktig reservation som Vänsterpartiet är delaktigt i. Den handlar om att bredda rekryteringsbasen så att polisen får större möjligheter till kulturell kompetens och förmåga att förstå också invandrares sätt att förhålla sig eller vara artig på när man till exempel närmar sig en familj eller kliver in i deras hem.

Alldeles nyligen såg vi ett exempel på riktigt förfärlig rasism inom polisen, något som absolut inte borde få förekomma. Jag tänker på ett fall som har lyfts upp flera gånger och ännu mer nu med allt som kommit fram om den unge pojken Mohamed. Han blev kidnappad och till slut dödad. Mamma sökte hjälp, men polisen närmast hånade henne och vägrade att ge henne tolk. Det här ska inte behöva förekomma i dagens samhälle. Vi måste agera för att skapa mycket större respekt för kulturella skillnader.

Ulrika Liljeberg (C)
Anf. 191 Ulrika Liljeberg (C)

Fru talman! Vi hör alltför ofta om skjutningar och sprängningar men även om våld, mord och övergrepp. Brotten är alldeles för många och för grymma, och de är förödande både för enskilda och för oss som land. Polisen har här en mycket viktig och många gånger avgörande roll för att skapa och återskapa tryggheten. Jag vill ta tillfället i akt att tacka alla poliser och polisanställda för de insatser de gör dygnet runt och året runt för oss alla i Sverige. Stort tack!

Vi i Centerpartiet har stått bakom de historiskt stora och välbehövliga ökade resurserna till svensk polis som nu förverkligas. Polisen styrs av lagar, budget och regleringsbrev. De har också en vision: Vi gör hela Sverige tryggt och säkert.

I årets regleringsbrev från regeringen sägs att Polismyndigheten ska redovisa hur man har arbetat med resultat och vilka resultat som har uppnåtts i fråga om att växa mot målet att polistätheten minst ska motsvara genomsnittet i EU. Man ska också redovisa hur man förstärker arbetet med en lokalt synlig och trygghetsskapande polis och en god service till medborgarna i hela landet.

Detta är alltså det som sägs från regeringen. Men samtidigt läggs tre polisreceptioner i Dalarna ned, och då säger regeringen att det är polisens spelplan, inte regeringens. Det är samma regering som bland annat säger att polisen ska redovisa antalet personer som kontrollerats inom ramen för den tillfälligt återinförda gränskontrollen vid inre gräns. Det ska vara efter nationalitet, antalet nekade inresor och hur många som är minderåriga. De ska ange olika andelstal. Dessutom ska Polismyndigheten per tertial redovisa en uppdatering avseende antalet fasta och mobila bevakningskameror och kroppsburna kameror.

När det gäller kameror och gränskontroller vill regeringen ha exakt antal, men i fråga om polisreceptioner med fasta öppettider, som i Leksand, Rättvik och Vansbro, sägs inget.

Jag vet att detta kan låta lite raljerande, men det är det inte. Vi i Centerpartiet tycker att gränskontroller och kameror verkligen är viktiga och nödvändiga. Men vi tycker även att en tillgänglig polis i hela landet är något både viktigt och nödvändigt.

I regeringens Sverige stänger polisen receptioner på landsbygden. Trots historiskt stora satsningar på polisen kommer flera polisreceptioner på landsbygden att stängas. Befolkningen i Leksand, Rättvik och Vansbro har fått besked om att dess möjlighet att fysiskt besöka polisen med fasta öppettider kommer att försvinna.

Det är absolut bra med satsningar på en förbättrad service per telefon och digitala plattformar. Men när det gäller samhällsservice, som pass, hittegods, anmälningar av brott och iakttagelser, är det många gånger helt avgörande med en lokal fysisk närvaro.

Om man hänvisar till en polisreception många mil och många timmar bort drabbar det de resurssvaga hårdast. Det får vi inte glömma bort. Personer med funktionshinder, personer som är hänvisade till allmänna kommunikationer och personer som inte är digitala eller som har andra utmaningar är alltid de som drabbas mest av beslut som dessa.

En tillgänglig och närvarande polis som bygger förtroende är avgörande för att förebygga och utreda brott. Det är kanske först den femte gången du träffar en polisanställd som du vågar ta mod till dig att berätta vad du är utsatt för i ditt hem eller vad du känner till om lokal brottslighet.

Polisens receptioner förväntas förstås inte ensamma lösa allt detta, men receptionerna kan heller inte enbart ses som en försumbar del i en slimmad organisationskarta. Vi som bor på landsbygden bidrar till hela Sverige på många sätt, och vi har rätt att förvänta oss en polisiär basservice och inte nedläggningar. Samtidigt som dödliga skjutningar och sprängningar inom kriminella nätverk drabbat vårt land hårt är den största andelen brott de som riktas mot personer, till exempel våld och hot mot barn och kvinnor, samt stölder, bedrägerier och skadegörelser som drabbar enskilda och småföretagare i hela landet.

Om inte ens Leksand, som är en medelstor svensk kommun med en stark besöksnäring, kan ha en öppen polisreception undrar man vad regeringen menar när justitieministern här i riksdagens talarstol säger att landsbygden inom en påtaglig närtid ska få uppleva effekterna av de stora resurserna till polisen. För en centerpartist skulle det betyda att nedstängningarna i Leksand, Rättvik och Vansbro stoppas.

Fru talman! I en annan del av Sverige, långt från storstadens asfalt, är även fjällräddningen en viktig del av livet. I Sverige finns omkring 400 fjällräddare fördelade över ett trettiotal enheter i Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Dalarna. De är ofta under mycket svåra väderförhållanden ansvariga för hjälpinsatser i den svenska fjällvärlden. Både de som bor där och de turister som kommer på besök är beroende av att hjälpen kommer snabbt när olyckan är framme, och det gäller både vintertid och sommartid.

Alla frivilliga livräddare gör ovärderliga insatser, och det behövs fler. Därför anser Centerpartiet att man behöver fortsätta driva på för att förbättra situationen för denna grupp med bland annat utökade avdragsmöjligheter. Jag vill avslutningsvis därför yrka bifall till reservation 5, som rör stödet till landets fjällräddare.

Mikael Damsgaard (M)
Anf. 192 Mikael Damsgaard (M)

Fru talman! Jag delar ledamoten Liljebergs oro över att den lokala polisnärvaron på många håll i Sverige är för låg. Vi behöver fler närvarande poliser i hela landet. Även jag kommer från ett län med många små kommuner, nämligen Västmanlands län. Där har närvaron under lång tid varit alltför svag.

Bilden är dock lite splittrad. Polisen lägger inte ned överallt. Arboga i Västmanland är en kommun som är jämförbar i storlek med Rättvik och Leksand. Där ska polisen öppna en ny polisstation. Uppenbarligen gör de lokala polisledningarna lite olika bedömningar.

I grund och botten beror detta på att den lokala polistillväxten i många år har varit alldeles för svag. Man har haft svårt att få resurserna att räcka till för en lokal närvaro överallt där man borde vara.

Nu växer polisen. Bara under 2024, förra året, ökade antalet poliser i yttre uniformerad tjänst med 700 i Sverige. Vi kommer att se ännu större ökningar framöver. Polisutbildningarna är fyllda. Vi bygger ut polisutbildningarna. Det händer väldigt mycket. Jag är hoppfull om att vi kommer att få en betydligt bättre lokal polisnärvaro runt om i landet.

Låt mig vara tydlig. Min uppfattning är att det ska finnas lokalt förankrad polis i hela Sverige. Min utgångspunkt är att det också bör finnas fast stationerade poliser i stort sett i varje kommun i landet. Men vi har en skuld att arbeta igen på grund av att polistillväxten under många år har varit alldeles för svag.

Ulrika Liljeberg (C)
Anf. 193 Ulrika Liljeberg (C)

Fru talman! I mångt och mycket delar jag helt klart ledamotens bild att vi borde ha gjort mer i Sverige på det här området. Det är därför vi står bakom de stora resurstillskott som gjorts och ser positivt på hur polisen nu rekryterar på väldigt många olika sätt för att få en polisiär närvaro i hela landet.

Det pratas mycket om yttre tjänst, och det är en del. Men vi ska komma ihåg att de stora brottsplatserna är fördelade – de finns förvisso på gator och torg men också i folks hem och i cybern. Vi behöver verka på alla områden. Därför kan jag tycka att det ibland blir lite ensidigt om man bara pratar om yttre uniformerad tjänst.

Sedan handlar det om polisreceptioner. Det pratas också om en god och tillgänglig service. Regeringen anser att polisen ska ha hand om till exempel passutlämning. Det finns även andra tillstånd och så vidare som ska gå via polisen. Då finns det många gånger för många grupper ett behov av en tillgänglig service i hela vårt land.

Jag måste säga att jag direkt på volley inte vet hur många som bor i Arboga. Det får ledamoten gärna upplysa mig om. Leksand var häromåret Sveriges mediankommun. Det betyder att 145 kommuner var större och 145 mindre. Med tanke på kommunens starka besöksnäring undrar man hur det kommer sig att det bedöms att behovet inte finns där.

Jag kan förstå bevekelsegrunderna för det här, men jag tycker att regeringen har för låga ambitioner. Det görs resurstillskott, och det är ett starkt fokus. Regeringen föreslår väldigt mycket bra lagstiftning som Centerpartiet står bakom. Men jag tycker att ambitionen är för låg och att det görs för lite för en närvarande lokal polis i hela landet.

Mikael Damsgaard (M)
Anf. 194 Mikael Damsgaard (M)

Fru talman! Jag kan lova ledamoten att ambitionerna inte är låga. Tvärtom är ambitionerna för lokal närvaro höga. Sedan vet ledamoten lika väl som jag att många operativa och organisatoriska beslut fattas på lägre nivå. Det är väldigt svårt för regeringen att säga exakt var det ska finnas polisreceptioner och polisstationer. Men att det ska finnas en god lokal närvaro över hela Sverige är ovillkorligt.

Min fråga till ledamoten kopplat till det är hur styrningen av Polismyndigheten skulle se ut. Jag har inte sett några förslag från Centerpartiet om att man till exempel ska ställa krav på Polismyndigheten att det ska finnas en polisstation i varje kommun. Ett sådant krav skulle man kunna ställa, och det skulle få andra konsekvenser i Polismyndighetens verksamhet. Men om man ska vara konsekvent måste man följa upp den här typen av yttranden med tydliga krav och förväntningar på hur det ska se ut. Än så länge har jag inte sett någonting från Centerpartiet i det här motionsbetänkandet eller någon annanstans om ett absolut krav på att det ska finnas en polisstation i varje kommun.

Ulrika Liljeberg (C)
Anf. 195 Ulrika Liljeberg (C)

Fru talman! Det var därför jag inledde med att säga hur polisen styrs. Man styrs av lagar, budgetar, regleringsbrev och annat. Vi vet alla att det som regeringen lyfter fram i sitt regleringsbrev är det man tycker är viktigt. Det är därför regeringen säger att man ska redovisa antalet kameror på detaljnivå och exakt vilka kameror det är. Man ska på detaljnivå redovisa antalet minderåriga och vad de har för nationalitet. Det görs inre gränskontroller. Här är regeringen väldigt tydlig. Man sätter lyktan och lyset på det för att man tycker att det är viktigt. Underskatta inte de styrsystem som finns och det som regeringen lyfter fram! Däremot lyser till exempel krav på antalet polisstationer med sin frånvaro i regleringsbreven.

Det är bra att ledamoten tycker att Centerpartiet ska ha förslag och ambitioner, och det har vi. Jag har lärt mig här i riksdagen att det är mycket prat om tidigare mandatperioder och kommande mandatperioder. Men jag vet att Moderaterna och regeringen har fått makten och tagit på sig ansvaret. Det är ni som sitter i Rosenbad och styr det här. Då borde ni kunna svara på varför ni väljer att prioritera kameror och inrikeskontroller, vilket är viktigt, men i styrsystemen inte lyfter upp antalet polisreceptioner och lokal närvaro – om ni nu tycker att det här är så viktigt. Centerpartiet tycker att det är viktigt och att man behöver ha högre ambitioner och se hela Sverige och behovet av en lokalt närvarande och tillgänglig polis.

Martin Melin (L)
Anf. 196 Martin Melin (L)

Fru talman! Under de två föregående mandatperioderna 2014–2022, då Socialdemokraterna styrde det här landet, befann jag mig inte aktivt inom rikspolitiken, utan jag befann mig i den så kallade verkligheten, närmare bestämt i en polisbil ute på Stockholms gator. Jag satt där i min polisbil och gnällde på politikerna. Jag tyckte att de inte hade någon koll på hur det fungerade. Vi hade en justitieminister och en inrikesminister som jag tyckte var handlingsförlamade. De förstod inte de problem och de kommande problem som vi poliser på gatan varnade för. Jag gnällde också på en rikspolischef som inte lyssnade på sina poliser och som verkade vara mer intresserad av att spara in på budgeten än av att få en bättre uppklaringsprocent. Framför allt var han inte intresserad av att ha nöjda poliser.

Den här perioden var rätt dyster för svensk polis. Budgeten till polisen var låg, vilket gjorde att löneutvecklingen för polisen hamnade efter. Det ledde i sin tur till att få ville bli poliser. Tyvärr valde också alltför många poliser att lämna yrket. Det här ledde även till att utbildningar och fortbildningar inom polisen fick ställas in på grund av personalbrist. Utrustning stoppades från att köpas in på grund av dålig ekonomi. De poliser som fanns kvar fick jobba tvingande övertid, vilket gav en dålig arbetsmiljö och missnöjda poliser.

Färre poliser innebar också att utredningsresultaten sjönk. Utredningarna hamnade på hög. Grova brott såsom våldtäkt fick ofta ligga i balans och fick kanske till och med vänta upp till ett halvår innan utredning påbörjades. Det viktiga brottsförebyggande arbetet fick stå tillbaka. De poliser som skulle jobba med det förebyggande arbetet fick i stället jobba med att åka på akuta larm. Det var helt enkelt en katastrof. Det var kris. Men ingen från Socialdemokraterna i det här huset eller på andra sidan Strömmen gjorde någonting åt det. Man valde att blunda och hålla för ögonen. Framför allt vägrade man att lyssna på de poliser som försökte påkalla uppmärksamhet.

Fru talman! Det vi ser i dag, med sprängningar, skjutningar, en ökad organiserad brottslighet och allt fler unga som dras in i kriminaliteten, är ett resultat av den misskötsel av svensk polis som den förra regeringen ägnade sig åt. Jag ska vara ärlig här nu också. Svensk polis missköttes även under den tidigare borgerliga så kallade alliansregeringen. Men jag hör inte företrädare från den regeringen stå här i talarstolen i Sveriges riksdag och ha hög svansföring.

Jag hör dock nästan i varje debatt – jag säger nästan – hur man från Socialdemokraterna slår sig för bröstet och berättar hur bra man skötte rättspolitiken under sina åtta år; man tog fram en massa lagförslag och förbättringar, startade upp fler polisutbildningar och allt vad det var. Men de där utbildningsplatserna som man startade upp fylldes ju inte. Det var knappt halvfullt under några år. Och många av lagarna togs fram på initiativ av andra partier, bland annat Liberalerna.

Jag tycker i stället att man från Socialdemokraternas håll ska stå för att man inte gjorde något bra jobb. Siffrorna är glasklara. Om vi bara ska tala om skjutningar skedde mer än en fördubbling av antal skjutna från år 2014 till år 2022.

Antal poliser per capita 2014 var 206 per 100 000 medborgare. År 2022 var siffran uppe i 209 per 100 000. Det innebär att Uppsala hade fått ett tillskott på hela tre poliser. I Stockholm var siffran mycket dystrare. Där var siffran minus. Det var färre poliser 2022 än vad det var 2014. I år är vi per capita uppe i 218 poliser per 100 000.

Jag är orolig för att ifall det blir ett regeringsskifte nästa höst kommer vi att få en regering som redan har visat att man inte är kapabel att driva en fungerande och effektiv rättspolitik. Det gäller i varje fall om man fortsätter att envist påstå att man har gjort ett bra jobb under de två förra mandatperioderna. Jag är orolig.

Om vi sedan tittar på ett av de partier som Socialdemokraterna ska regera ihop med, Vänstern, är det ett parti som har varit emot i princip varje förslag som regeringen tar tagit fram. Det är lagar som när de har sjösatts har visat sig vara fungerande och effektiva i brottsbekämpningen.

Vänstern var emot preventiva tvångsmedel, de hemliga avlyssningarna. Det är en lag som har gjort att polisen har kunnat förhindra hundratals grova brott, inklusive mord.

Vänstern var emot säkerhetszoner, som på de platser där de har använts har visat sig vara hundraprocentiga: inga skjutningar och inga sprängningar har skett, och inga vapen har beslagtagits, på de platser där man har haft säkerhetszoner. Det är ett hundraprocentigt resultat.

Vänstern var emot en mer effektiv lag när det kom till kameraövervakning. Den var emot användandet av ANPR, som har visat sig vara väldigt effektivt framför allt för att kunna spåra inte minst gängkriminella.

Vänstern var emot att ta bort preskriptionstiden för brott som kan ge livstidsstraff, som till exempel mord.

Vänstern var emot de preventiva vistelseförbuden. Det är kanske den lag som har betytt mest för näringsidkarna och medborgarna i utsatta områden. De som tidigare stökade och begick brott har tvingats bort från området tack vare lagen. Det är många som tackar poliserna i de områdena. Det var Vänstern emot.

Vänstern röstade nej till att polisen ska få använda sig av hemliga tvångsmedel för att leta efter efterlysta personer. Jag har svårt att se varför man inte ska ge polisen bra verktyg för att kunna hitta efterlysta personer.

Vänstern var emot – och det är för mig obegripligt – att poliser som jobbade längst fram, de mest utsatta som jobbade mot den grova organiserade brottsligheten, de personer som har ett stort våldskapital, ska kunna använda en sifferkod i stället för namn vid avrapporteringen. Detta är för att slippa ta emot hot och få hembesök.

Det var Vänstern emot, bara för att ta några exempel. Det är ett parti som har krävt att få sitta i samma regering som Socialdemokraterna efter nästa val.

Jag satt i min polisbil under förra mandatperioden, och det jag såg hända framför ögonen var förfallet av en myndighet och dålig politik. De kriminella tog alltmer mark, och unga drogs in i kriminalitet. Poliser tappade orken och lusten att jobba. Ska det komma tillbaka efter nästa val? Det är jag orolig för.

(Applåder)

Gudrun Nordborg (V)
Anf. 197 Gudrun Nordborg (V)

Fru talman! Jag förstår att Martin Melin vill angripa Vänsterpartiet och ifrågasätta vår politik. Det har han all rätt att göra. Men frågan är varför och med vilka argument.

Vi har varit emot en del av de reformer som han nämnde därför att vi tycker att de går alldeles för långt utifrån integritetshänsyn som vi är skyldiga att ta enligt många rättsprinciper, grundlagen och konventioner.

Jag kan ta några exempel där jag inte håller med om vad som har varit rimligt och rätt. När det gäller visitationszonerna som ni införde kan jag förstå att det inte händer någonting där medan polisen har en hög bevakning. Men var händer det i stället?

Det danska exemplet var föregångare markerade att man sätter ut visitationszoner för att kunna sätta in många sociala insatser. Det stöder vi, och vi kallar det i stället för säkerhetszoner och trygghetszoner.

Sifferkoden för poliser är en reform som är på gång. Det kommer en nu en ny lagstiftning som vi är beredda att stödja. Det som sades stämmer inte. Vi har varit tveksamma.

Jag tycker fortfarande att det handlar om rättssäkerhet. När det gäller de tjänstepersoner som man har kontakt med – tjänstepersoner som poliser eller de som jobbar i ett annat yrke – bör man i de flesta fall få veta vilka de är. Man här kan koder vara trygghetsskapande för flera professioner, och det accepterar vi också.

Martin Melin (L)
Anf. 198 Martin Melin (L)

Fru talman! Till att börja med ska säkerhetszonerna användas när det finns ett akut hot mot en eller flera personer i ett område. Det är därför det är begränsat till upp till två veckor.

Under de två veckorna placerar man en ganska stor mängd poliser i området och håller en extra koll, helt enkelt. Det är vad det handlar om. De sätts in när det är akut. När den akuta hotbilden är över drar man bort poliserna.

Det har fungerat. Det har inte heller skett någonting efter att poliserna är borta. Jo, det stämmer att det har hänt i Södertälje. Men i de andra områdena har det varit lugnt även efteråt. Det har fungerat dämpande.

Ofta är det en person som skjuter någon. Då är det någon annan som ska hämnas. Det ska man gärna göra samma kväll, dagen efter, två dagar efter, och så vidare. Det är där man har satt in säkerhetszonerna. Efter ett par veckor är det ofta inte aktuellt längre. På så sätt har säkerhetszonerna varit framgångsrika.

I min värld ska det finnas en stor mängd närvarande poliser i de områdena dygnet runt redan från start, i den bästa av världar. Den numerären av poliser finns inte än. Men förhoppningsvis kan vi kanske nå dit om ett par år så att det kan finnas tillräckligt många poliser i områdena. Då behöver man i princip inte inrätta några säkerhetszoner för att det är lugnt och tryggt. Det är dit vi ska nå.

Som jag förstår det måste vi göra något, och då har man inrättat säkerhetszoner. Jag tror inte att man kommer att använda säkerhetszoner för svensk polis om fem år. Då kommer det redan att finnas poliser på plats, och det kommer förhoppningsvis att ha blivit lugnare och tryggare.

Gudrun Nordborg (V)
Anf. 199 Gudrun Nordborg (V)

Fru talman! Jag vill kontra lite grann med att zonerna också har skapat problem. Det är många som upplever att de blir visiterade gång på gång därför att de har en annan hudfärg och att det är rasifierade som blir utsatta för visitationer.

Polisen har redan i dag möjlighet att göra vissa visitationer om de har befogad anledning. Men här kan det ske utan särskild misstanke. Det har uppenbarligen också skapat oro och rädsla hos många i de här områdena. Det är en negativ effekt.

Vi måste också se till att polisen arbetar på ett sätt så att man skapar förtroende och tillit och kan öppna för kommunikationer och få viktig information. Jag håller inte med om att det har varit lyckat.

Martin Melin (L)
Anf. 200 Martin Melin (L)

Fru talman! Jag ska bara rätta ledamoten här. Polisen har sedan 2004 haft rätt att kunna visitera utan skälig misstanke enligt polislagen. Det är också den lagen man stöder sig på i dag.

Den enda skillnaden är att man i polislagen 22 § har fört in att man även får kontrollera fordon utan skälig misstanke. Det beror på att de här personerna har lärt sig att förvara vapnen i bilarna i stället för att ha dem på sig. Detta är alltså i princip den enda skillnaden.

Jag har pratat med poliser ute i de här områdena – duktiga och vettiga poliser som jobbar där. De vill jobba förtroendeskapande, bygga relationer och så vidare. Jag får faktiskt andra signaler från dem, för de berättar för mig att de boende går ut och säger: Tack för att ni är här! Tack för att ni kollar de här personerna, för vi vet att det är de som är kriminella!

Jag har kollat JO-anmälningarna, och det finns inte en enda anmälan som är kopplad till en visitation i en säkerhetszon – inte en enda. Och då har det ändå gjorts omkring 450 visitationer.

I min värld känner jag att detta har visat de boende i områdena att vi tar dem och deras oro på allvar. Vi finns här för er, och vi ser till att dessa personer inte skjuter och spränger så att ni kan ha era barn i lekparken! Det är den uppfattning jag får när jag pratar med poliser ute i områdena, men vi kanske inte pratar med samma poliser eller samma boende.

Jacob Risberg (MP)
Anf. 201 Jacob Risberg (MP)

Fru talman! I en tid när gängkriminaliteten kräver mycket fokus och resurser vill jag inleda mitt anförande med att lyfta ett annat mycket angeläget område, som vi anser borde prioriteras högre. Barn i vår omgivning utsätts dagligen för allvarliga sexuella övergrepp.

Trots att Sverige sedan många år har en lagstiftning som slår fast att sexuella handlingar som genomförs, eller som man förmår någon annan att utföra, utan samtycke är brottsliga. Och trots att barn under 18 år ska omfattas av det rättsliga skyddet för barn finns många luckor kvar att täppa till i lagstiftningen.

Syftet med detta är trefaldigt: brottsoffrets upprättelse, ansvarsutkrävandet av förövaren samt att samhället en gång för alla slår fast att skulden för övergreppet ligger hos förövaren – aldrig hos brottsoffret. Detta gäller också om brottet begås på internet.

Det är därför djupt problematiskt att det fortfarande kan saknas pengar för att på ett tillfredsställande sätt utreda och lagföra förövare av sexualbrott mot barn på internet. Detta måste bli en prioritering, och pengar måste öronmärkas för utredningarna. Det är ytterst allvarligt att så många barn uttrycker att de inte ens anmäler brottet eftersom de är rädda för att inte bli trodda eller för att de ska bli trodda men avfärdade när utredningarna läggs ned direkt. Detta skickar också en allvarlig signal till vårt samhälle att sexualbrott mot barn på internet bara tas på allvar i undantagsfall.

Att barn är utsatta för till exempel uthängningar på så kallade exposekonton, hotas till att skicka nakenbilder och utsätts för gromning på nätet framgår till exempel av Bris årsrapport 2025. Området barns digitala liv är ett av de områden som lyfts fram särskilt i rapporten.

Fru talman! Förutom att resurser och öronmärkning kan krävas för att säkerställa att alla brott utreds på ett tillfredsställande sätt kan också andra åtgärder krävas. Polisens möjligheter att utreda brott kopplat till bland annat människor utsatta för kommersiell sexuell exploatering, prostitution och människohandel förutsätter att poliser får gedigen utbildning i frågorna. Utbildning i bemötande av utsatta människor, exempelvis de grupper som nämns ovan, bör därför införas i polisutbildningen.

En annan typ av brott där ytterligare insatser behövs är hatbrott. Ett hatbrott innebär att gärningspersonen utför ett angrepp på grund av sin negativa inställning till vissa personers egenskaper. Hatbrott kan vara brotten hets mot folkgrupp och olaga diskriminering eller andra brott där motivet har varit att kränka en person eller folkgrupp på grund av hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning, könsöverskridande identitet eller uttryck eller annan liknande omständighet. Enligt Brottsförebyggande rådet är de vanligaste hatbrotten ofredande och olaga hot.

Samer är en av de grupper som utsätts för hatbrott i Sverige. Hatbrott mot samer förekommer både fysiskt och digitalt, och särskilt utsatta är de som tydligt uttrycker sin samiska identitet, som renskötande samer och personer med samiska namn. Tidigare erfarenheter har dessutom visat att ett hårt debattklimat kring frågor som till exempel rör rennäringens markanvändning riskerar att öka förekomsten av hat mot samer.

Okunskap om samisk kultur och samisk historia försvårar arbetet med att motarbeta fördomar, rasism och förakt mot samer. Företrädare för samiska organisationer har framfört att rasism mot samer bland annat tar sig uttryck i gärningar mot renar. Eftersom renen och renskötseln är en grundläggande förutsättning för att kunna bevara och utveckla den samiska kulturen är plågade och dödade renar inte bara ett fruktansvärt brott utan även ett tydligt uttryck för rasism mot samer.

Dessvärre finns stora brister i möjligheten att driva mål i domstol och åstadkomma fällande domar. Detta beror bland annat på att mycket få brott anmäls samt på att det ofta saknas tillräckliga bevis för att anmäla och lagföra när till exempel renar plågas eller dödas.

Detta är oacceptabelt. I Sverige ska ingen utsättas för diskriminering eller hat. Vi behöver intensifiera myndigheternas arbete mot hatbrott och synliggöra de övergrepp som begåtts mot samerna historiskt, men även dem som sker i dag.

Fru talman! Varje hatbrott utgör en kränkning av en människas rättigheter och är ett uttryck för synen att alla människor inte är lika mycket värda. Miljöpartiet vill ta krafttag mot hatbrotten på flera plan, inklusive genom förstärkt arbete inom polisen och på internet.

Hatbrottsarbetet inom polisen borde stärkas genom att utöka hatbrottsenheterna, förbättra internutbildningen och förstärka polisens samverkan med civilsamhället. En annan viktig åtgärd är att införa en specialiserad stödlinje för dem som utsätts för hatbrott. Arbetet med att bekämpa hatbrott på nätet och ställa högre krav på internetplattformarna bör också intensifieras.

Fru talman! För många barn och unga är nätet en stor del av livet, och det gäller inte minst olika spelplattformar. Tyvärr har det visat sig att den gejmingvärld där en överväldigande del av Sveriges barn och unga tillbringar mycket av sina sociala liv riskerar att bli en grogrund för våldsbejakande högerextremism.

I Expos årliga kartläggning av den högerextrema miljön i Sverige pekar man på att extremister är oerhört framgångsrika med påverkanskampanjer och rekryteringsinsatser online, särskilt i sociala medier. Polisen, socialtjänsten och andra expertmyndigheter måste ges resurser att följa och utveckla sin närvaro och kunskap på området. Exempel från EU och polisen i Nederländerna visar att polisiär närvaro i gejmingmiljöer och online är avgörande.

Sverige ligger också efter när det gäller att lösa brott i spelmiljöer. En granskning i SVT från 2023 visar att det endast finns 27 fällande domar de senaste sex åren för denna typ av brott, trots att vi vet att många spelar spel och utsätts för brott samt att branschen omsätter tiotals miljarder varje år.

Sammantaget måste polisen ges resurser för att utveckla det digitala arbetet, särskilt för att bekämpa brott med extrema förtecken som begås mot barn och unga.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag också nämna något om en av de åtgärder som behövs för att säkerställa att polisen har de bästa förutsättningarna för att göra sitt arbete. En central fråga för polisens legitimitet är att personalens sammansättning speglar befolkningen avseende kön och etnicitet. Trots att vissa insatser har gjorts ser vi inte en önskvärd utveckling i detta avseende.

Polismyndigheten och Plikt- och prövningsverket behöver således intensifiera detta arbete. En bred rekryteringsbas ger bättre möjligheter för att polisen ska ha rätt kompetens när det gäller kulturell och språklig förståelse med de förbättrade förmågor detta ger i såväl brottsbekämpande som förebyggande arbete.

Fru talman! Jag står givetvis bakom MP:s samtliga reservationer, men jag väljer att yrka bifall bara till reservation 8.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 29 april.)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2025-04-29
Förslagspunkter: 26, Acklamationer: 22, Voteringar: 4
Stillbild från Beslut 2024/25:JuU15, Beslut: Polisfrågor

Beslut 2024/25:JuU15

Webb-tv: Beslut: Polisfrågor

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

Inga riksdagsskrivelser har ännu utfärdats för det här ärendet. För vissa ärenden utfärdas inga riksdagsskrivelser.

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Polisens trygghetsskapande och brottsförebyggande arbete

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:1929 av Gudrun Nordborg m.fl. (V) yrkande 10,

    2024/25:2093 av Noria Manouchi (M) yrkande 4,

    2024/25:3111 av Teresa Carvalho m.fl. (S) yrkande 4,

    2024/25:3164 av Ulrika Liljeberg m.fl. (C) yrkande 6 och

    2024/25:3197 av Mikael Damberg m.fl. (S) yrkande 10.
    • Reservation 1 (S)
    • Reservation 2 (V, MP)
    • Reservation 3 (C)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (V, MP)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S008719
    SD620010
    M550013
    C00204
    V01806
    KD15004
    MP01503
    L11005
    -1010
    Totalt1443310864
    Ledamöternas röster
  2. Polisernas placering

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:144 av Johnny Svedin (SD),

    2024/25:2466 av Lars Beckman (M),

    2024/25:2514 av Mathias Tegnér m.fl. (S) yrkande 13 och

    2024/25:3111 av Teresa Carvalho m.fl. (S) yrkande 12.
    • Reservation 4 (S)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (S)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S087019
    SD620010
    M550013
    C20004
    V18006
    KD15004
    MP15003
    L11005
    -1100
    Totalt19788064
    Ledamöternas röster
  3. Lokala åtgärder

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:649 av Mattias Eriksson Falk och Roger Hedlund (båda SD) yrkandena 1-4 och

    2024/25:1504 av Marléne Lund Kopparklint och Magnus Resare (båda M).
  4. Finanspolis

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:2525 av Marléne Lund Kopparklint (M).
  5. En ny gränsmyndighet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:3179 av Bo Broman och Eric Westroth (båda SD).
  6. Polisens fjällräddning

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:1645 av Elisabeth Thand Ringqvist och Anders W Jonsson (båda C) yrkande 2 och

    2024/25:2424 av Saila Quicklund (M) yrkandena 2 och 3.
    • Reservation 5 (C)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 5 (C)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S870019
    SD620010
    M550013
    C02004
    V18006
    KD15004
    MP15003
    L11005
    -2000
    Totalt26520064
    Ledamöternas röster
  7. Motorcykelpolis

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:660 av Mattias Eriksson Falk och Roger Hedlund (båda SD).
  8. Polisutbildningen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:816 av Linnéa Wickman m.fl. (S) och

    2024/25:3111 av Teresa Carvalho m.fl. (S) yrkande 11.
    • Reservation 6 (S, V, MP)
  9. Polisens befogenheter

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:518 av Josef Fransson (SD) och

    2024/25:3111 av Teresa Carvalho m.fl. (S) yrkande 48.
    • Reservation 7 (S)
  10. Brottsprovokation

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:1537 av Marléne Lund Kopparklint (M) delyrkande 1 och

    2024/25:2890 av Richard Jomshof m.fl. (SD) yrkande 10.
  11. Omhändertagande av fordon

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:156 av Victoria Tiblom och Markus Wiechel (båda SD),

    2024/25:533 av Joakim Sandell (S),

    2024/25:2075 av Torsten Elofsson (KD) yrkande 1 och

    2024/25:2093 av Noria Manouchi (M) yrkandena 1-3.
  12. Sexualbrott

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:1118 av Marléne Lund Kopparklint (M) yrkandena 1-4,

    2024/25:1649 av Anna Vikström m.fl. (S) yrkandena 2 och 3,

    2024/25:2059 av Niels Paarup-Petersen (C) yrkande 5,

    2024/25:2340 av Ida Ekeroth Clausson och Karin Sundin (båda S) yrkande 3,

    2024/25:2614 av Märta Stenevi m.fl. (MP) yrkande 6 och

    2024/25:2890 av Richard Jomshof m.fl. (SD) yrkande 11.
    • Reservation 8 (MP)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 8 (MP)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S870019
    SD620010
    M550013
    C20004
    V18006
    KD15004
    MP01503
    L11005
    -2000
    Totalt27015064
    Ledamöternas röster
  13. Åtgärder mot människohandel

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:2593 av Jan Ericson och Marléne Lund Kopparklint (båda M).
  14. Polisens arbete mot brott i nära relationer

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:3111 av Teresa Carvalho m.fl. (S) yrkandena 75 och 76.
    • Reservation 9 (S)
  15. Brott och radikalisering på internet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:3111 av Teresa Carvalho m.fl. (S) yrkandena 112 och 113.
    • Reservation 10 (S, V, MP)
  16. Hatbrott

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:213 av Lina Nordquist (L) och

    2024/25:1724 av Magnus Jacobsson (KD) yrkandena 1 och 2.
  17. Arbetsmiljöbrott

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:3070 av Ardalan Shekarabi m.fl. (S) yrkande 44.
    • Reservation 11 (S)
  18. Översyn av sekretessregler

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:822 av Eva Lindh (S) yrkande 6.
  19. Säkerhetsprövningar och registerkontroller m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:220 av Josef Fransson (SD),

    2024/25:368 av Azadeh Rojhan (S),

    2024/25:2507 av Ingela Nylund Watz m.fl. (S) och

    2024/25:2529 av Helena Storckenfeldt och Gustaf Göthberg (båda M).
  20. Informatörer

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:1176 av Torsten Elofsson (KD).
  21. Kommunala informationstavlor

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:674 av Mattias Eriksson Falk och Roger Hedlund (båda SD) yrkandena 1 och 2.
  22. Åtgärder mot organiserad brottslighet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:449 av Serkan Köse (S) yrkandena 1-3,

    2024/25:2459 av Gustaf Lantz och Joakim Sandell (båda S),

    2024/25:2505 av Ingela Nylund Watz m.fl. (S),

    2024/25:2514 av Mathias Tegnér m.fl. (S) yrkandena 11 och 12 samt

    2024/25:3111 av Teresa Carvalho m.fl. (S) yrkandena 3 och 35.
    • Reservation 12 (S)
  23. Internationellt samarbete

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:3111 av Teresa Carvalho m.fl. (S) yrkandena 64, 66 och 118.
    • Reservation 13 (S)
  24. Pass

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:651 av Mattias Eriksson Falk och Roger Hedlund (båda SD) och

    2024/25:1491 av Magnus Berntsson (KD).
  25. Utländska direktinvesteringar

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:3038 av Daniel Helldén m.fl. (MP) yrkande 22.
    • Reservation 14 (MP)
  26. Motioner som bereds förenklat

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.