Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Cykelfrågor

Betänkande 2024/25:TU10

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
19 mars 2025

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Cykelfrågor(pdf, 668 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2024/25:10 Cykelfrågor

Beslut

Nej till motioner om cykelfrågor (TU10)

Riksdagen sa nej till 64 förslag om olika cykelfrågor. De handlar bland annat om infrastruktur och regler för ökad säkerhet, insatser för cykling bland barn och unga samt kombinerade resor med cykel.

Merparten av förslagen inkom i motioner under den allmänna motionstiden 2024. Fyra förslag inkom i följdmotioner till en proposition från regeringen.

Riksdagen hänvisar till planerade och redan vidtagna åtgärder samt till pågående arbete.

Utskottets förslag till beslut
Avslag på samtliga motionsyrkanden.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 24

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2025-02-18
Justering: 2025-02-27
Trycklov: 2025-03-04
Reservationer: 22
Betänkande 2024/25:TU10

Alla beredningar i utskottet

2025-01-21, 2025-02-18

Nej till motioner om cykelfrågor (TU10)

Trafikutskottet föreslår att riksdagen säger nej till 64 förslag om olika cykelfrågor. De handlar bland annat om infrastruktur och regler för ökad säkerhet, insatser för cykling bland barn och unga samt kombinerade resor med cykel.

Merparten av förslagen inkom i motioner under den allmänna motionstiden 2024. Fyra förslag inkom i följdmotioner till en proposition från regeringen.

Utskottet hänvisar till planerade och redan vidtagna åtgärder samt till pågående arbete.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2025-03-18
Debatt i kammaren: 2025-03-19
Stillbild från Debatt om förslag 2024/25:TU10, Cykelfrågor

Debatt om förslag 2024/25:TU10

Webb-tv: Cykelfrågor

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Ulrika Heie (C)
Anf. 76 Ulrika Heie (C)

Herr talman! Cykelfrågor – så enkelt är namnet på det betänkande som vi har att hantera i dag. Men det ryms faktiskt ganska många frågor inom det här området, där vi ser cykeln som en viktig del i hela transportsystemet.

Intresset för cykeln som transportmedel har ökat hos den svenska befolkningen. Det finns bra cykelleder med bättre vinterväghållning på vägarna, vinterunderhåll på cykelvägarna och bättre bytespunkter mellan cykel och kollektiva färdmedel. Om man gjorde ännu mer av detta skulle cyklingen kunna öka ännu mer. Det görs många bra insatser, inte minst i många regioner kopplat till kollektivtrafiken, men man skulle kunna göra så mycket mer.

Jag skulle vilja lyfta några olika delar i detta. Vi vet ju alla att cykeln tar relativt lite plats i trafiken, så för utrymmet i trafiken vore det bra om fler människor ställde om och började cykla i stället för att ta bilen. Vi vet att cykling inte genererar några utsläpp, och vi vet att det är bra för folkhälsan. Det finns alltså många anledningar att ta cykelpolitiken på ett större allvar än vad jag upplever att regeringspartierna gör.

Vi har i betänkandet lyft fram behovet av mål för cykelpolitiken. Då säger man att det finns transportpolitiska mål och så vidare. Men när vi granskar de målen lite ytterligare ser vi att det ändå fattas en hel del, och jag vill ge några exempel på det.

För bara några år sedan fick VTI, där Cykelcentrum ingår, ett uppdrag att ta fram förslag till mål för en ökad andel cykling. Man gjorde ett bra arbete. Man tog fram en rapport. Den förra regeringen tog fram ett förslag och skickade också ut det på remiss med sista svarsdag i november 2022.

I vårt betänkande finns nu en mening som lyder: ”Enligt uppgift från Regeringskansliet är ärendet med VTI:s förslag till mål för ökad andel cykling lagt till handlingarna utan ytterligare åtgärd.” Detta är inte någon speciellt positiv ansats om vi menar att cyklingen har ett antal viktiga funktioner i vårt samhälle och att vi skulle kunna arbeta mer med det.

I det här läget är det viktigt att man också tittar på mål just för cykelns del. I betänkandet nämns att ett antal motionärer föreslår att cykeln ska ses som ett eget trafikslag, men från regeringens sida menar man cykeln är en del av vägtrafiken. När vi diskuterar cykelsäkerhetsfrågor ser vi dock att en del av det vägtrafikarbete som har gjorts för att göra vägar säkrare för bilisterna, till exempel genom mötesseparering, 1+1-väg eller 2+1-väg, har gjort att utrymmet för cyklister på dessa vägar med ganska höga hastigheter har minskat. Då får man cykla på andra vägar, sägs det ibland. Men ibland finns det faktiskt inte några andra vägar.

Jag är förvånad över att man från regeringspartiernas sida inte lägger större vikt vid cykelfrågorna. Man måste sluta betrakta cykling som cykelställsfrågor och i stället se det som en viktig fråga både för folkhälsan, för miljön och för framkomligheten i våra städer.

Jag skulle också vilja lyfta fram trafiksäkerheten. Det är ingen rolig statistik när det gäller skador på cyklister. Det kan ha många olika förklaringar. Det kan handla om sådant som att använda hjälm och att känna till cykelreglerna. Här räknas också de in som använder elsparkcykel. Det är många olika faktorer som gör att olyckorna ökar, herr talman. Men man kan också säga att trafiksäkerheten har minskat på de mötesseparerade vägarna som jag nämnde för en liten stund sedan.

Trafikverket lyfter fram behovet av samplanering. Det vore bra att planera in cykelvägar samtidigt med annat. Men tyvärr ser det inte ut så i verkligheten. Jag tänker att det blir viktigt för regeringspartierna att verkligen ta upp trafiksäkerhetsfrågorna i sin politik.

Jag vill nästan göra reklam för det här betänkandet. Det är väldigt bra att man gör allt från att definiera vad en cykel är till att hänvisa till en mängd olika delar av utredningar och så vidare. Det är viktigt att lyfta fram de här frågorna. Men att det sedan inte blivit mer handling från utskottsmajoritetens sida förvånar mig mycket.

Jag kan nämna de mötesseparerade vägarna. Ni som lyssnar eller deltar i debatten är ju väldigt medvetna om att vägrenarna har minskat på grund av att man byggt räcken och liknande. Möjligheten att gå ut i det andra körfältet när man kör om en cykel finns inte kvar. Där finns det ett räcke. Det är viktigt att ta de frågorna på något större allvar.

Vi ser att andelen barn som cyklar blir mindre. Det är klart att det också är en tråkig utveckling. Jag kan förstå många föräldrars oro för att låta sina barn cykla i trafiken eftersom man inte tar hänsyn till cykeln på ett sådant sätt som man skulle behöva göra. Jag förstår den oron och kan förstå att cyklandet minskar. Men samtidigt är det ur folkhälsosynpunkt väldigt tragiskt. Vi vet även att kösituationen runt olika skolor är närmast ohållbar med alla föräldrar som skjutsar sina barn när de egentligen skulle kunna cykla i stället.

Vägarnas utformning och underhåll behöver verkligen tittas på. Jag tycker att det är lite synd att man från regeringspartiernas sida inte är mer aktiv när det gäller det. Man konstaterar att cykeln betraktas som ett fordon inom trafikslaget vägtrafik. Alltså tar man ingen särskild hänsyn till det. Man utgår från att planeringen görs så enkelt, effektivt och snabbt som det är möjligt inom ramen för regelverket. Men på vilket sätt följer man upp att det sker? Man säger att det är viktigt att följa upp målen som är satta. Det står i utskottets ställningstagande. Men sedan ger man bara exempel på att man förutsätter att det sker. Det, herr talman, tycker jag är väldigt olyckligt.

Vi menar att det finns stora möjligheter att öka framkomligheten och att i hela landet, i både stadsbygd och landsbygd, verkligen arbeta med att utveckla cykeltrafiken. Man kan upplåta mark för cykelbanor i Trafikverkets vägområden och ge möjligheter för kommunerna att använda dem på ett annat sätt. Det finns också möjlighet att bygga så kallade cykelmotorvägar, vilket kan låta som en motsättning i sig. Men det handlar om att verkligen främja cyklandet. Det skulle öka säkerheten om det fanns ett sammanhållet system och inte var så att man cyklar på cykelvägar vissa delar av sträckan, sedan ute i trafiken och sedan återigen på cykelvägar. Det är jätteviktigt.

Jag skulle i det här sammanhanget vilja slå ett slag för det arbete som NTF gör. De jobbar med trafiksäkerhetsfrågor, inte minst riktat mot barn och unga. Förr i tiden, om jag får uttrycka mig på det sättet, jobbade man ganska mycket med cykelsäkerhet i den svenska skolan. Man gör säkert det fortfarande på vissa ställen. Men jag skulle önska att regeringen såg hela civilsamhällets och skolans möjligheter att vara en aktiv del i att öka cyklandet. Jag saknar de delarna i betänkandet.

Herr talman! Slutligen skulle jag vilja återkomma till möjligheten att använda cykeln som en del i hela trafiksystemet. Det behöver göras ytterligare genomlysningar av på vilket sätt man skulle kunna använda sig av cykeln och också exempelvis ta med den på tåget. Det är en annan viktig del när det gäller det här.

Jag vill som avslutning säga att jag yrkar bifall till reservation 7, som gäller infrastruktur för cykling. Jag tycker att det är viktigt att belysa det området särskilt.

Magnus Jacobsson (KD)
Anf. 77 Magnus Jacobsson (KD)

Herr talman! Jag vill börja mitt inlägg med att yrka bifall till förslagen i betänkandet och avslag på alla motioner.

Det finns en del intressanta fenomen när vi pratar infrastruktur generellt sett. Det är att vi på olika sätt sätter upp mål och pratar om mål. När det gäller cykelområdet finns det mål. Man kan diskutera om de är bra eller dåliga, men det finns i alla fall mål. Inom kollektivtrafiken sätts det upp mål, liksom för sjöfart och järnväg. Det som är gemensamt för de absolut flesta målen, herr talman, är att helst ska ingen åka bil. Helst ska alla göra något annat. Det är väl en politisk inriktning man kan ha, men den typen av mål har väldigt svårt att få förankring i verkligheten.

Människor använder de transportsystem de behöver, på det sätt de behöver, utifrån de förutsättningar de har. Det gör att jag tycker att det ibland snarare vore klokt om man diskuterade och satte upp mål som handlade om mobilitet och samverkan och om att ha rätt fordon vid rätt tillfälle och så vidare.

I diskussionen om exempelvis cyklar upplever jag ofta att man glömmer att bilen är en frihetsreform. Vi gick eller använde häst, sjöfart, cykel och järnväg ungefär samtidigt som bilen kom. Hela den teknikutvecklingen har lett till ekonomisk tillväxt. Man kan betrakta cykeln som ett viktigt instrument utan att ställa den i relation till andra trafikslag. Att cykla har ju ett egenvärde. Många av oss gör säkert så ibland att vi helt enkelt tar cykeln, tar med oss familjen – och för min del jakthunden – och njuter av att få cykla en stund.

Min upplevelse när det gäller cyklande är att det har blivit enklare. Det finns fler cykelvägar än när jag var ung och cyklade till skolan. Däremot är det färre barn som cyklar till skolan i dag, trots att infrastrukturen har blivit bättre. Jag har varit skolpolitiker tidigare, och det var en av de saker vi diskuterade rätt mycket. Vad är det som gör att föräldrarna inte låter barnen cykla till skolan? Det hade varit bättre för barnen. De hade varit betydligt piggare under klasslektionerna. En av anledningarna är att föräldrarna själva tycker att det ofta är en väldigt kaotisk trafiksituation vid skolan. Men varför är trafiksituationen kaotisk vid skolan? Jo, för att föräldrarna kör bil till en skola som inte är förberedd för det. Många av våra skolor byggdes ju på en tid när man faktiskt cyklade eller gick till skolan.

Många frågor som handlar om att uppmuntra till cykling ligger såklart på det kommunala ansvaret. Det gör att en debatt här i kammaren om cykling av naturliga skäl blir lite rumphuggen. Väldigt mycket av ansvaret för cyklandet ligger egentligen hos kommunerna. Ungefär 80 procent av alla gång- och cykelvägar hanteras av kommunerna. Det är givetvis ändå bra att lyfta frågan i kammaren. Det är bra att vi också har en diskussion. Men då blir det mer på den övergripande nivån. Hur ska eventuella lagar se ut? Finns det förordningar? Det kan handla om standarder för olika varianter av gång- och cykelvägar och olika former av cykelleder. Jag tycker, herr talman, att det har kommit in väldigt många bra motioner som pekar på vad man kan göra.

Vi alla i det här rummet känner väl till hur ordningen är. Det är alltså klart att vi har tittat på motioner, yrkat avslag och hänvisat till det som sker i regeringen. Men det hindrar inte att det ändå finns ett bra samtal om cykel. Internt i KD har vi jobbat en del med funderingar kring om man ska kunna ha olika standard på gång- och cykelvägar och ändå få söka statliga medel.

I dag är det huvudsakligen för en variant av standard som man kan få stöd. Den diskussionen tror jag att vi kommer att få återkomma till. Måste gång- och cykelvägar följa andra vägar, eller kan man hitta nya sätt att dra dem? I betänkandet ser man att det redan i dag är möjligt att göra på annat sätt, men då får vi andra intressekonflikter. Vem ska exempelvis släppa till den mark som krävs för att bygga en ny gång- och cykelväg? Vi kommer tillbaka till att detta faktiskt är ett kommunalt ansvar.

Ett område som har blivit bättre är kollektivtrafiken, även om många tycker att det kan bli ytterligare lite bättre. När jag åkte hit till Stockholm i går morse såg jag en man som tog med sig cykeln först på Västtrafik och sedan på SJ:s tåg. Att man har möjlighet att ta med sig cykeln underlättar givetvis mobiliteten.

Det är detta jag menar när jag talar om vilka mål vi ska ha. Jag skulle vilja ha ett ökat mobilitetsmål, det vill säga ett mål som gör att olika trafikslag kan samverka. Jag blev faktiskt glad när jag såg den där mannen göra sitt val, utan att för den skull känna att jag som politiker måste få alla att göra samma val.

I betänkandet behandlas även elsparkcyklar, något man kan fundera en hel del på. De flesta motionerna är i någon form av begränsande karaktär. Utskottets svar i betänkandet är också av begränsande karaktär. Jag kunde inte låta bli att dra lite på munnen när jag läste det. Vi är nog ett ganska tråkigt gäng. Vi ser elsparkcyklar som enbart ett problem.

Ute i den verkliga verkligheten har det blivit mycket bättre på området. Flera av oss minns säkert hur det såg ut i Stockholm för bara fyra fem år sedan när elsparkcyklar slängdes mer eller mindre överallt. Nu har kommunerna vidtagit åtgärder och fått fram parkeringszoner och strypt elen på vissa ställen, exempelvis inne i Gamla stan. Där är det mycket svårare att köra än förut.

Elsparkcykeln har nog kommit för att stanna, och även den ger oss ökad mobilitet. Men som flera motionärer lyfter fram har den också gett oss anledning att fundera över säkerhet, hjälmtvång och liknande. Jag delar dock än så länge utskottets bedömning och står bakom förslaget i betänkandet, men det här var ett intressant område att läsa om. Vi såg det mer som ett problem än en möjlighet – jag säger ”vi” för att det står samma sak i vår egen text.

Teknikutvecklingen utgör en möjlighet för människor att röra sig mer. Det innebär att när fler tar en elsparkcykel är det antagligen ändå någon av dem som avstår från att köra bil. Återigen kommer vi in på mobilitetstänket.

Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna.

Ulrika Heie (C)
Anf. 78 Ulrika Heie (C)

Herr talman! Jag blev uppriktigt sagt bekymrad över kristdemokraten Magnus Jacobssons brist på entusiasm över cyklandets möjligheter. Han nämnde möjligen att cykling har ett egenvärde om man ska ut och motionera sin hund, men annars fanns ingen större entusiasm över hur man kan arbeta med detta.

Ledamoten var inne på att sätta mobilitetsmål, och det tror jag kan vara en viktig del. Därför kan man fråga sig varför mobilitetsmålen inte lyfts fram på ett annat sätt i betänkandet, när det nu finns möjlighet att göra det.

Ledamoten nämnde också att det var bättre förr när man var ung och det gick att cykla till skolan. Nu har bilarna har tagit över. Här vill jag komma till kärnan. Ser ledamoten att cykling som kopplas till ett mobilitetsmål kan vara viktigt för både stads- och landsbygdsutveckling? Det sägs att med ett avstånd på upp till fem kilometer är det möjligt att under stora delar av året, om än inte hela året, använda cykeln som färdmedel. Det skulle på många sätt underlätta trafiken.

Om ledamoten säger att man visserligen kan sätta upp mål men att målen skulle handla om att ingen helst ska åka bil låter det väldigt defensivt. Ett mobilitetsmål borde väl vara mer effektivt och utvecklande? Jag blev lite bekymrad, eftersom det ju finns förutsättningar att se cykling som mer än en fritidssysselsättning. Man skulle kunna använda sig av denna mobilitet.

Jag blev glad över det som ledamoten sa om cykelvägar och att utveckla olika regelverk, men var finns utvecklingsmöjligheterna i fråga om cyklandet?

Magnus Jacobsson (KD)
Anf. 79 Magnus Jacobsson (KD)

Herr talman! Jag tror att ledamoten Heie och jag tar oss an frågan utifrån två olika perspektiv. Det är helt uppenbart att det i många kommuner och i vissa politiska partier finns en oerhörd iver att styra medborgarna. Det görs genom zoner där man inte får köra bil eller genom tider då man inte får köra bil. Det sker också när nya fastigheter byggs utan några parkeringsnormer. I grunden är det en ideologisk inställning när man menar att samhället i någon mening ska trycka undan bilen som fordon.

Min grundinställning är att medborgarna själva har full förmåga att bedöma vilket transportmedel som är lämpligt. Och frågan om bilens miljöpåverkan handlar framför allt om bränsle och inte om att det finns ett fordon i sig.

Något annat som skiljer oss åt är att jag tycker att det här, ur statligt perspektiv, är en liten fråga. Det är framför allt kommunerna som har ansvar för gång- och cykelvägar, och de jobbar jättemycket med det. Jag försökte beskriva att vi över tid har byggt fler gång- och cykelvägar. Ändå visas i betänkandet att andelen som cyklar går ned. Vi har gjort det mycket enklare att använda cykeln, men andelen som cyklar blir mindre. Det kan man ha olika uppfattning om, men antagligen beror det på att medborgarna själva tycker att det finns andra sätt att röra på sig.

Ett av de trafikslag som utgör störst konkurrens till cykel är kollektivtrafiken. När man bygger ut kollektivtrafiken så att den blir bra kommer färre att cykla. Det finns alltså även sådana samband, vilket man ibland glömmer.

I detta sammanhang handlar frågan om skolan framför allt om attityd. Mina föräldrar lät mig cykla. Själv var jag sämre på att låta mina barn cykla. Troligtvis beror detta på oro.

Ulrika Heie (C)
Anf. 80 Ulrika Heie (C)

Herr talman! Jag tackar ledamoten Jacobsson för svaren på frågorna.

Jag hoppas att ledamoten inte menade att jag som centerpartist och mitt parti specifikt skulle ha ett behov av att styra medborgarna i dessa frågor. Man kan tycka att cykeln är viktig för möjligheten till mobilitet utan att det för den skull är ett sätt att försöka styra medborgarna och säga att de inte får använda bilen. Bilen är en viktig del i transportsystemet, men det är balansen jag talar om. Om ledamoten däremot diskuterar mobilitetsfrågorna borde cykel och bil kunna verka bättre tillsammans. Jag blev lite förvånad över det som sades.

Ledamoten nämnde också att det är kommunerna som bygger ut detta. Men politiken på den nationella nivån har på ett annat sätt ansvar över att ge förutsättningar. Det var det jag efterfrågade. På vilket sätt vill Kristdemokraterna, som också har ministerposten, ge förutsättningar för att man ska kunna bygga samman cykelvägsnäten? Det är ju dessa man pekar på när man nämner bristerna i helheten. Man skulle behöva sammanhängande cykelnät på ett annat sätt för att cykeln ska kunna bli ett alternativ till andra färdsätt. Ge förutsättningar för det! Ledamoten, som ändå tillhör samma parti som ministern, borde lyfta dessa frågor.

Om man tycker att det är ett problem att barn och unga inte rör sig i tillräcklig utsträckning är cykeln en möjlighet. Hur ser ledamoten på att jobba mer med beteendeförändringar och med trafiksäkerhetshöjande men också kunskapshöjande delar för att öka kunskapen hos unga och deras föräldrar?

Magnus Jacobsson (KD)
Anf. 81 Magnus Jacobsson (KD)

Herr talman! Jag försöker vara tydlig med att vi nog aldrig har haft så mycket gång- och cykelväg som nu. Mig veterligen jobbar de flesta kommuner med utbildning av eleverna i skolan etcetera. Ändå ser vi att cyklingen just för tillfället går ned.

Jag tycker att kommunerna gör rätt och gör det bra, men jag tror att det vi ser, att exempelvis cyklandet i skolan går ned, nog i grunden handlar mer om en föräldraoro. Man är orolig för att barnen är ute i trafiken, trots att trafiken många gånger har blivit bättre än den var när vi själva var unga. Det är en attitydfråga som man givetvis kan jobba med.

När det gäller vad vi kan göra som stat tycker jag ändå att betänkandet är tydligt med att det i flera av de frågor som tidigare lyfts och som nu även lyfts i motionen redan är möjligt enligt lagstiftningen att gå fram på andra sätt och andra vägar. Jag är nöjd med skrivningarna där, men jag tycker också att man i verkligheten ska använda sig mer av den lagstiftning och de möjligheter som finns.

Första gången jag själv hade anledning att fundera lite mer över mobilitetsfrågan och gå och grubbla lite på den var under förra mandatperioden när jag satt i trafikutskottet. Vi var då i Kalifornien och träffade Uber. Det råkade vara Uber, så det handlar inte om att göra reklam för det företaget. Det finns en massa andra problem med Uber som man kan förhålla sig till. Just i det här fallet råkade det vara på deras huvudkontor vi gjorde ett studiebesök. Den vision de beskrev var att om du vill ta dig från Stockholm till New York ska din app i princip berätta att här har du en hyrcykel, och här kan du ta en hyrbil. Du tar det här flyget, och när du landar finns det en hyrcykel och så vidare. De tänkte sig mobilitet genom hela kedjan.

Jag tror faktiskt att det är så rätt så mycket av framtidens mobilitet kommer att vara. Jag ser bara på mig själv. Ibland hyr jag en Voi eller liknande därför att jag behöver röra mig snabbt och inte är sugen på att ta en bil. Jag tror helt enkelt att mobilitet är det vi borde fokusera på.

Emma Berginger (MP)
Anf. 82 Emma Berginger (MP)

Herr talman! Ledamoten Magnus Jacobsson pratade i sitt anförande nästan mer om andra trafikslag än om cykel trots att detta är en cykeldebatt. Han var noga med att understryka att bilen är en frihetsreform. Men jag skulle vilja lyfta fram att även cykeln är en frihetsreform, som gör det möjligt för barn och unga att nå sina kompisar och fritidsaktiviteter och för vuxna att kombinera nytta med nöje i sin vardagspendling. Inte minst är det en frihetsreform som minskar våra klimatutsläpp och gör det möjligt för oss att nå våra klimatmål.

När man leder och styr i offentlig verksamhet är mål viktiga för att uppnå resultat. Men ambitiösa mål och resurser för att uppnå dem är något som den här regeringen saknar. Detta speglar egentligen, herr talman, deras brist på vilja och på engagemang för att åstadkomma något.

När vi från Miljöpartiet satt i regering tog vi viktiga steg för ökad cykling genom bland annat stadsmiljöavtal, cykelpott och nationell cykelstrategi. Vi från Miljöpartiet var inte nöjda; vi ville gå framåt ännu mer. Men vi tog viktiga steg. Vad händer nu? Ingenting.

Cykel handlar om utrymme i staden. Det handlar om miljö, resurseffektivitet och folkhälsa men också om samhällsekonomi. Där har cykeln stor potential, om man vågar satsa på cyklingen.

Magnus Jacobsson (KD)
Anf. 83 Magnus Jacobsson (KD)

Herr talman! Jag tror inte att det är någon hemlighet vare sig för kammaren eller för eventuella åhörare att det finns en stor politisk skillnad mellan Kristdemokraterna och Miljöpartiet. Det är helt riktigt att Miljöpartiet när man satt i regering gjorde stora satsningar på cyklingen. Man satte upp stora mål och så vidare, samtidigt som man lät både järnvägen och vägen förfalla underhållsmässigt.

Det är ingen hemlighet att den här regeringen gick till val på att man skulle ta tag i det bristande underhåll som har funnits bland annat på vägsidan och på järnvägssidan. Det är klart att vi har resurser och fördelar dem, och det är ingen hemlighet att det finns en ideologisk och politisk skillnad där. Vi fokuserar på att få ordning på det stora trafiksystemet medan Miljöpartiet ofta har fokuserat på den mindre delen av trafiken, vilket cyklingen trots allt är om man pratar om pengar.

Oaktat detta är cyklingen viktig. Men den är i första hand ett kommunalt ansvar, för det är i kommunerna den används. Det har byggts väldigt få cykelvägar mellan kommuner. Man kan ha diskussioner om det. Man kan också ha en diskussion om exempelvis så kallade cykelmotorvägar mellan kommuner. Skulle detta vara lönsamt i relation till kostnaderna med tanke på hur många som skulle använda dem?

Vi vet att cykling på samma sätt som kollektivtrafik och järnväg framför allt används i arbetsmarknadsregionen, alltså i den egna sfären, när man tar sig till och från jobbet eller om man cyklar på fritiden. Man måste alltså också ställa sig frågan om detta är det område där staten ska lägga de största resurserna. Eller ska vi våga erkänna att detta ansvarsområde är kommunalt och att kommunerna redan gör väldigt mycket för att utveckla cyklingen? Min bild är att de gör det, och det tycker jag är bra.

Emma Berginger (MP)
Anf. 84 Emma Berginger (MP)

Herr talman! Jag vill korrigera ledamoten Jacobsson. Den regering som Miljöpartiet var en del av avsatte stora resurser och gjorde historiskt stora satsningar på järnvägen och på att förbättra underhållet. Om ledamoten Jacobsson tror att de små men väldigt effektiva resurser som skulle kunna satsas på att öka cyklingen skulle kunna omfördelas för att komma i kapp med underhållet på vägsidan tror jag att han misstar sig.

Bilen har trots allt blivit norm i samhället, och Jacobsson vill bejaka bilnormen. Men den innebär också att biltrafiken gynnas på bekostnad av andra trafikslag. Just därför är det viktigt att våga sätta upp mål och avsätta resurser för att skapa förutsättningar för en ökad cykeltrafik. Det är trots allt den infrastruktur vi har som skapar den miljö som krävs för att man ska känna sig trygg och säker och för att det ska vara smidigt och lätt att ta cykeln.

Precis som ledamoten Jacobsson var inne på finns det en relation mellan kollektivtrafik och cykel. Om man satsar på cykeltrafiken kan man avlasta kollektivtrafiken, vilket är viktigt i våra städer, där kollektivtrafiken ofta är hårt belastad. Det är också kostnadseffektivt; det är inte särskilt dyrt att investera i cykelinfrastruktur. Man behöver inte ha samma bärighet eller samma bredder.

I dagens trafikmiljö är tempot hetsigare än förr i tiden. Vi har större och längre fordon. Det är klart att detta påverkar både barns och vuxnas möjligheter att på ett tryggt och säkert sätt ta sig fram på cykel. Just därför behöver vi underlätta för kommuner och regioner som har en hårt ansträngd ekonomi att vidta de nödvändiga åtgärderna för att skapa bättre och tryggare cykelinfrastruktur.

Magnus Jacobsson (KD)
Anf. 85 Magnus Jacobsson (KD)

Herr talman! Jag vill göra en liten försiktig rättelse gällande föregående regerings budget. Den var så svag att Trafikverket själva konstaterade att när planperioden i fråga var över skulle underhållet på både väg och järnväg vara sämre. Vi får vara lite noggranna med fakta här i kammaren.

När det sedan gäller cykelfrågan är det helt korrekt att cykling fungerar väldigt väl i tätorter och på sträckor på upp till fem kilometer. Min bild av Sveriges kommuner är att man jobbar med detta. Min bild är att framför allt kommuner som har extra goda förutsättningar, till exempel Lund, Umeå och andra, har jobbat jättemycket med att förstärka cykelnätverken. Det tycker jag är bra. Haken är bara att vi står här i kammaren och ska ha en cykeldebatt om något som till 80 procent hanteras av kommunerna.

I betänkandet är det väldigt tydligt i svaren på de olika motionerna: Det är antigen redan tillåtet, pågår redan eller hanteras av kommunerna. Det är klart att det då blir våldsamt svårt att ha en hård, tydlig debatt, när vi egentligen kanske skulle stå i kommunfullmäktige och diskutera den egna strategin.

När det gäller det övergripande målet jobbar även den här regeringen med att förbättra och underlätta för cyklande. Det tycker jag är bra. Men jag tycker också att det är bra att debatten tydliggör att det finns en ideologisk skillnad. En del partier vill styra människor medan andra partier, som Kristdemokraterna, tycker att vi ska se till mobiliteten som helhet.

Inga-Lill Sjöblom (S)
Anf. 86 Inga-Lill Sjöblom (S)

Herr talman! Vi ska i dag debattera trafikutskottets betänkande Cykelfrågor.

Vi socialdemokrater står bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 1.

Varje dag tar människor i vårt land cykeln till jobbet, till skolan, till träningen eller till mataffären. Det är ett val som är både klimatsmart, hälsosamt och platsbesparande. Det är ett val som gynnar hela samhället, men det är också ett val som alltför ofta sker trots bristande infrastruktur, otrygga trafikmiljöer och politisk passivitet.

Vi socialdemokrater vill ändra på detta, för vi vet att cyklingen inte bara är en fråga om valfrihet i transportsystemet utan en del av lösningen på flera av vår tids största utmaningar: klimatförändringarna, trängseln i våra städer och den försämrade folkhälsan. Men om cykeln verkligen ska kunna spela den roll den förtjänar i svensk trafikpolitik krävs politisk vilja och målmedveten styrning.

Därför föreslår vi att ett nationellt mål för cykeltrafiken ska upprättas av regeringen. Det är dags att Sverige går från fina ord till faktisk handling. Vi vill se ett tidssatt, kvantifierat mål, till exempel att cykeltrafiken ska fördubblas till år 2035. Det är fullt möjligt, men det kräver att vi gör cykelpolitiken till just det den bör vara: en integrerad del av samhällsplaneringen, inte en parentes.

VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut, fick år 2021 i uppdrag att ta fram ett underlag för ett sådant mål. Det redovisades 2022. Det är dags att använda det underlaget. Varför väntar regeringen?

Herr talman! Det handlar om att vi behöver bygga ut cykelinfrastrukturen på ett mer systematiskt sätt. I dag är det alltför många som cyklar i miljöer som inte är säkra. Det saknas sammanhängande cykelvägar. Det saknas belysning. Det saknas planering på regional nivå för att underlätta cykelpendling mellan kommuner.

Särskilt viktigt är detta för barn och unga. Att kunna cykla till skolan ska vara en självklarhet, inte ett risktagande. Genom att skapa trygga cykelvägar bygger vi också en kultur där cykeln blir ett naturligt val från tidig ålder. Det är en investering i framtida hälsa, i mobilitet och i trygghet.

Vi vill att fler barn och ungdomar ska få växa upp med cykeln som sitt självklara färdmedel, inte med skjuts till skolan som norm. Det är inte bara klimatpolitik utan också frihetspolitik att barn själva kan ta sig till skolan, till fritidsaktiviteter och till vänner.

Herr talman! Vi måste också prata om något som får alldeles för lite uppmärksamhet i den här debatten: cykelstölderna. Vad hjälper det med nya cykelvägar om människor inte vågar parkera sin cykel av rädsla för att den ska bli stulen? Stölderna har blivit så omfattande att de faktiskt utgör ett konkret hinder för omställningen.

Vi socialdemokrater föreslår därför att regeringen utreder ett nationellt cykelregister. Vi har redan ett bilregister som fungerar väl, så varför inte använda samma princip för cyklar? Det skulle göra det svårare att sälja stulna cyklar, göra det enklare att återfå sin egendom och ge ett tydligt verktyg mot den organiserade brottslighet som vi vet ligger bakom många av stölderna.

Herr talman! Vi behöver också anpassa lagstiftningen till ny teknik. Elcyklar blir allt vanligare. Det är ett glädjande steg mot ett mer hållbart resande, men utvecklingen går snabbare än lagstiftningen hänger med. Vi vill därför att regeringen driver på för en gemensam EU-standard för laddning av elcyklar. Det är en enkel åtgärd som skulle förenkla vardagen för konsumenterna, minska sårbarheten och dessutom stärka säkerheten.

Det gäller inte minst att förebygga bränder och explosioner kopplade till elcykelbatterier – ett växande problem som förtjänar mer uppmärksamhet. Vi vill se mer forskning och bättre reglering. Det handlar om trygghet, det handlar om tillgänglighet och det handlar om att Sverige ska ligga i framkant i den gröna teknikomställningen.

Herr talman! Det här är ingen marginell fråga. Det är inte en cykelpolitisk nischdebatt. Det här handlar om framtidens transporter, framtidens folkhälsa och framtidens klimatmål. Det handlar om en politik där vi inte bara planerar för bilen utan också för människan.

Vi socialdemokrater vill göra livet enklare, tryggare och mer hållbart för dem som väljer cykeln. Det kräver investeringar, men framför allt kräver det en tydlig politisk riktning. Ett nationellt mål för cykling är inte bara ett styrmedel, utan det är en viljeyttring om vilket samhälle vi vill bygga.

Till er i regeringsunderlaget vill jag säga: Ni pratar gärna om frihet, ansvar och långsiktig hållbarhet. Visa då att ni menar allvar! Ställ er bakom ett nationellt mål för cyklingen! Det är klokt, det är konkret och det är vad Sverige behöver.

(Applåder)

Helena Gellerman (L)
Anf. 87 Helena Gellerman (L)

Herr talman! I dag debatterar vi trafikutskottets betänkande Cykelfrågor.

Det finns många fördelar med att människor cyklar, inte minst hälsoaspekten och minskad trängsel i kollektivtrafiken. Det gör att Liberalerna vill underlätta för cyklisterna. En mycket viktig förutsättning för att det ska vara smidigt att cykla är att det finns sammanhängande säkra stråk och att dessa underhålls kontinuerligt.

Det finns alltför många ogenomtänkta trafikmiljöer som försvårar för cyklisten. Här tänker jag främst på den komplexa infrastrukturen i våra städer och förorter. Vi måste arbeta för att cykelbanenätet hänger ihop och, kanske ännu viktigare, att underhåll av cykelbanorna genomförs. Ett hål i vägen märks knappt för en bilist, men för en cyklist kan det sluta i en olycka där man skadar sig allvarligt. Jag har själv flera vänner som har slutat cykla på grund av olyckor relaterade till undermåligt underhåll. Här behövs krafttag, men detta är främst kommunernas ansvar.

För att underlätta pendling med cykel vill vi se en sammanhållen planering av cykelvägarna på regionnivå där kommunerna samverkar över kommungränserna. För cyklisten ska inte standarden på en cykelväg behöva försämras vid en kommungräns. Det är inte rimligt. Vi vill se fler satsningar på sammanhängande regionala cykelstråk för att göra det lättare att cykla längre sträckor.

Jag vill också ta upp behovet av en enhetlig nationell skyltning för cykling. Cyklar man över kommun- och regiongränser behövs en tydlig skyltning som underlättar orienteringen. Staten behöver samverka med kommunerna så att skyltningen framför allt genomförs men också ser likadan ut överallt.

Väglagens texter om byggnation av cykelvägar har diskuterats under en rad år. Cykelvägar som inte har en direkt koppling till bilvägar betecknas inte som vägar enligt väglagens definition, vilket innebär att det inte finns möjlighet att ta mark i anspråk för en separat cykelväg på samma sätt som det gör för allmänna vägar.

För Liberalerna är det av stor betydelse att man tar stor hänsyn till äganderätten då man bedömer eventuella ändringar i väglagen för att underlätta byggnation av cykelvägar.

Herr talman! Liberalerna vill också öka möjligheten att ta med cykeln på pendeltåget. Genom att kombinera kollektivtrafik och cykel kan fler låta bilen stå och därmed göra en insats för miljön och minska trängseln på vägarna. Elsparkcykeln är mycket intressant för transporter till och från kollektivtrafiken. Den tar liten plats på tåget och gör att man sedan smidigt kan ta sig en kort sträcka dit man ska.

Herr talman! Liberalerna är positiva till elsparkcyklar. De fyller tydligt en nisch när det gäller att transportera sig kortare sträckor. De har nu funnits i några år, och både de positiva och tyvärr de negativa effekterna av deras intåg har visat sig. Vi börjar komma till rätta med parkeringsproblemen samtidigt som arbete kvarstår med att sätta in åtgärder mot de ökande personskadorna, tyvärr med flera dödsfall.

Framkomligheten för alla gångtrafikanter, inte minst äldre och personer med funktionsnedsättningar, är avgörande för oss. Det behövs förtydliganden av regelverket för elsparkcyklar så att vi minimerar de negativa effekterna.

Herr talman! Cyklister är oskyddade i trafikmiljön. Separata cykelvägar finns på många ställen, men samtidigt delar cyklisten ofta vägbanan med bilister. Trafiksäkerheten behöver förbättras på många ställen, inte minst när cyklister blir omkörda.

Sverige har en lång tradition som främsta land när det gäller trafiksäkerhet. Vi bör därför gå före även när det gäller cykling.

Liberalerna ser positivt på att adressera cyklisternas upplevda osäkerhet på vägarna genom ett hastighetsberoende avstånd på minst en och en halv meter vid omkörning. En sådan regel skulle signalera till bilförare att fler faktorer än bara avståndet påverkar trafiksäkerheten och att det krävs riskkompensation vid omkörningar. Samtidigt vill jag betona att det måste vara enkelt för bilförare att komma ihåg regeln för att den ska få effekt.

Trafiksäkerhet på väg för cyklister är inte minst viktig för cyklister som deltar i cykellopp. Cykellopp är en viktig morot för att öka cyklandet och därmed stärka hälsan. Regeringen har därför i budgeten för 2025 tillfört medel så att den tidigare avgiften för att bland annat sätta upp tillfälliga skyltar på vägarna för cykellopp nu har tagits bort. Det är positivt och en ekonomisk lättnad för alla som arrangerar cykellopp framöver.

Herr talman! Tekniken utvecklas snabbt, och vi ser en ständig utveckling av cykelkonceptet – inte minst som elcyklar och elsparkcyklar. Liberalerna ser positivt på utvecklingen. Samtidigt måste trafiksäkerheten värnas, då vi ser en ökande trend i antalet cykelolyckor de senaste åren. Det har gått upp ungefär 25 procent.

Det är därför viktigt att forskning på olika aspekter av cykling får fortsatt stöd så att vi kan förstå hur cykling kan underlättas och hur vi kan minimera antalet cykelolyckor framöver. Forskningens kunskapshöjande arbete är viktigt för att vi framöver ska kunna vidta rätt åtgärder och göra det mer attraktivt att cykla.

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på alla motioner.

Patrik Jönsson (SD)
Anf. 88 Patrik Jönsson (SD)

Herr talman! Jag vill inledningsvis säga att vi står bakom samtliga av våra reservationer men att jag för att vinna tid yrkar bifall endast till reservation 11, vilken omfattar att inte tillåta cykling mot enkelriktat samt en likriktning av regelverket för cykelpassager och cykelöverfarter.

Herr talman! Jag tänkte börja med just detta udda regelverk för cykelpassager och cykelöverfarter, som helt i onödan krånglar till det något otroligt för samtliga som är ute i trafiken.

Det ska vara lätt att göra rätt i trafiken – det måste väl vara en grundtanke i arbetet för att stärka en säker trafik. Men regelverket för cykelpassage och cykelöverfart är ett skolexempel på hur man kan krångla till saker och ting. Väldigt få cyklister och bilister känner till skillnaden mellan dessa båda korsningar mellan väg och cykelväg.

Därför yrkar vi från Sverigedemokraternas sida bifall till vår reservation om att lagen ska ändras och att samma regler ska gälla för båda. Vi menar att det vore bäst och säkrast om alla cykelöverfarter helt enkelt gjordes om och blev cykelpassager. Bilisten sitter skyddad, men det gör inte cyklisten. Här måste vi för att minska de allvarliga olyckorna likrikta regelverket så att cyklisterna ska stanna och lämna bilar och andra fordon företräde.

Vi menar också att en regelförenkling bör vara att färgsättningen av cykelbanor regleras. Att som i vissa kommuner färgsätta en cykelbana kan vara ett bra sätt att påkalla uppmärksamhet till exempel i en korsning. Det är då rimligt att samma färgsättning används oavsett i vilken kommun man befinner sig. Det handlar ju om att det ska vara lätt att känna igen sig när man som bilist närmar sig en cykelbana.

Herr talman! Jag vet inte om det beror på att tjuvarna tar bussen i stället för cykeln eller om det är en faktisk minskning eller bara minskad benägenhet att anmäla. I alla fall är det glädjande att minskningen av antalet anmälda cykelstölder fortsatte även i fjol.

Mellan 2022 och 2023 var minskningen 8 procent, och vid årets slut 2024 visade det sig att minskningen var ytterligare 5 procent. Med det sagt anmäldes ändå 54 848 cykelstölder i fjol, varav ungefär en fjärdedel var av elcyklar. Störst var minskningen i Norrbotten, 26,5 procent, medan Gotland något förvånande såg en ökning med 13,6 procent.

Det är ändå så många som är drabbade att det motsvarar fler än alla invånare som bor i staden Kristianstad. Det är också en stor utgift för försäkringsbolagen, som årligen betalar ut mer än en kvarts miljard till ersättning för drabbade.

Visst är det så att brottet cykelstöld är ett av de lindrigare till sin karaktär, men cykelstölder lägger ändå en våt filt över människors lust att cykla.

Jag kan bara se till mig själv – jag har knappt tre kilometer till järnvägsstationen, men jag vill inte ställa min cykel där och sedan gå och oroa mig för att den ska bli stulen. Jag har redan blivit av med två cyklar.

Jag är inte en vän av olika statliga stöd, som dessutom vanligtvis försvinner efter ett par år. Däremot menar jag att kommuner skulle kunna göra betydligt mer för att bygga säkrare parkeringsplatser för cyklar, till exempel vid resecentrum. Jag tror att denna åtgärd ensamt skulle vara den som lockar flest människor att välja cykel framför bil.

När det gäller vilken åtgärd som mest skulle minska antalet cykelstölder tror jag däremot att det är på tullen man ska titta. Hade det gått att stoppa vartenda tungt fordon på väg ut ur landet hade man också stoppat den stora utförsel av stulna cyklar som görs av internationella ligor.

Herr talman! År 2024 omkom 26 cyklister, vilket är samma antal som året dessförinnan. Till detta ska läggas att ungefär 2 000 cyklister skadas allvarligt varje år. Dessa skador ger inte sällan livslånga men.

De senaste två decennierna har antalet allvarligt skadade i trafiken minskat markant – utom i en grupp, och det är cyklisterna. Här är det är inte elsparkcyklisterna som sticker ut; de utgör mindre än en tiondel av de allvarligt skadade även om man kan tro annat. Dock är gruppen elsparkcyklister ökande när det gäller skadade – inte allvarligt skadade utan bara skadade. År 2019 rapporterades cirka 700 olyckor på elsparkcykel. År 2023 hade det stigit till 3 400. Detta är högst oroande.

Jag bor själv i ett barnrikt område, och jag ser fler barn på elsparkcykel än på vanlig cykel. Jag har också läst att cykelhandlare säljer färre barncyklar och att barnen hellre önskar sig en elsparkcykel än en vanlig cykel. Barnen går då inte bara miste om motionen, utan det är också större risk att de skadar sig. Tar barnen med sig vanan att använda elsparkcykel upp i åren går de också miste om de goda effekter som cykling har på hälsan.

Herr talman! För att fortsätta på temat skador på cykel vill jag belysa det faktum att de flesta cykelolyckor är singelolyckor. Ungefär åtta av tio allvarligt skadade cyklister har skadats i singelolyckor.

Om vi ska hitta en ljusglimt är det möjligen att färre cyklister skadas i kollisioner med motorfordon. Cykelhjälm ger ett bra skydd mot skallskador, men kommunerna måste bli mer medvetna om cykelbanornas skick, utformning och dragning. Andra ledamöter har påtalat detta tidigare här. Utöver det personliga lidandet är det ett problem för samhället att så många cyklister skadas allvarligt.

Herr talman! Jag tänkte avslutningsvis gå in på vikten av att lära sig att cykla och att lära sig trafikregler redan i ung ålder. När jag var liten – det börjar tyvärr bli ganska långt tillbaka i tiden – hade kommunerna trafiklekskolor. I dessa fanns en uppbyggd trafikmiljö med autentiska vägmärken och målade vägar där man på ett lättsamt sätt kunde lära sig allt från stopplikt och att lämna företräde till högerregeln och hastighetsgränser. Detta underlättade för barnen fram till att de själva skulle ge sig ut i trafiken. Jag hade välkomnat om trafiklekskolorna återupprättades.

Att tidigt lära barn trafikvett kan faktiskt göra skillnad mellan liv och död, herr talman. I dag är det dessutom så att alla barn inte ens får lära sig att cykla, och allt färre elever cyklar till skolan. Enligt skoltrafikundersökningen som gjordes 2022 sjönk andelen barn som cyklade till skolan från 21 procent till 13 procent på bara tre år. Detta är en dyster trend. Sannolikheten att dagens elever när de sedan blir vuxna kommer att se cykeln som förstahandsalternativ för att transportera sig är såklart låg. Det är kanske läge att man från statligt håll startar en upplysningskampanj för att få fler elever att cykla till skolan.

Lite hopp finns dock. WSP:s mobilitetsstudie pekar i alla fall på att fler storstadsbor tar cykeln till jobbet. Cykeln som transportmedel är yteffektiv och tyst. Den bidrar till att minska trängseln i städerna och tar liten plats att parkera. Vinsterna med ökad cykling är såklart stora.

Fru talman! För övrigt anser jag att väglagen bör ändras till förmån för enklare, genare, tystare och vackrare cykelvägar.

Malin Östh (V)
Anf. 89 Malin Östh (V)

Fru talman! I april förra året undertecknade Sverige den europeiska cykeldeklarationen. Deklarationen beskrivs som en historisk milstolpe för att främja cykling, och cykel är ett populärt transportslag som ökar stort på flera platser runt om i Europa. Amsterdam är sedan länge är en cykelstad. Där cyklar 51 procent av invånarna dagligen. Köpenhamn är inte långt efter. Där står cykling för 49 procent av alla pendlingsresor. I Paris har det hänt massor på kort tid. Det är i dag fler parisare som cyklar än som åker bil – något som ingen trodde kunde vara möjligt för bara tio år sedan. Det finns många fler exempel än så. Det händer väldigt mycket på många håll i Europa.

I Sverige är utvecklingen tyvärr inte lika positiv. Vi har tidigare i debatten hört en del om barn och ungas cyklande, som har minskat med 40 procent sedan 90-talet. Detta är en oroande utveckling, där möjligheten till aktiva transporter och vardagsmotion inte främjas på det sätt som behövs och där tydlig målstyrning saknas.

Trafikverkets inriktningsunderlag som ligger till grund för regeringens infrastrukturproposition bygger inte på målstyrning, alltså att man sätter upp ett tydligt mål och tar ut en riktning. Det bygger i stället på prognosstyrning. Prognosstyrning skapar inte förändring utan mer av samma. Vi vet vilka konsekvenserna blir. Vi vet att Trafikverket de senaste årtiondena konsekvent har överskattat resande med bil och samtidigt underskattat resande med järnväg. Detta har gjort att vi har byggt fast oss i ett transportsystem som inte är hållbart, samtidigt som vi har cementerat en kapacitetsbrist på järnvägen. Trots att detta är väl känt gör regeringen ingenting för att förändra de här planeringsförutsättningarna.

Det är dessutom så att cykel som transportslag saknas i prognoserna. Dessa gäller bara motoriserade resor. Cykel är inte heller ett transportslag i sin egen rätt, utan cykel klumpas ihop i kategorin ”cykel och gång”. Detta är sammantaget en väldigt styvmoderlig behandling av ett av våra transportslag, och det får såklart konsekvenser.

Fru talman! Cykel har stor potential. Det visar inte minst Paris, Köpenhamn och flera andra städer som radikalt har ställt om sin transportinfrastruktur. Det finns också en förväntan på att politiken ska kliva fram. En nyligen publicerad undersökning visar att sju av tio invånare i fyra mellanstora svenska städer önskar en mindre bullrig och mer trafiksäker stadsmiljö, där det också finns mer utrymme för cykling.

Flera har tidigare nämnt att VTI under förra mandatperioden fick ett regeringsuppdrag om att utreda ett mål för ökad cykling. Utredningen föreslår ett nationellt och ambitiöst mål där cyklingen ökar på ett sätt som gör att klimatpåverkan minskar, tillgängligheten förbättras och folkhälsan stärks utan att andelen gående eller kollektivtrafikresor minskar. Här finns precis det som behövs för regeringen, klappat och klart. Detta är färdigt att anta, tillsammans med ett uppdrag till Trafikverket om att ta fram en handlingsplan för hur målet ska nås. Den nationella nivån behöver också kliva fram och ta ett större ekonomiskt ansvar för en utbyggd cykelinfrastruktur genom att koppla resurser till målet. Detta hade varit helt i linje med cykeldeklarationen.

Jag hoppas att undertecknandet inte bara var en tom symbolhandling. Deklarationen siktar högt, och den är också väldigt tydlig med att undertecknarna ska arbeta för att cyklingen ska nå sin fulla potential i Europa. Det är ett löfte och ett hopp som förpliktigar.

Jag yrkar bifall till reservation 12.

Emma Berginger (MP)
Anf. 90 Emma Berginger (MP)

Fru talman! Jag tycker att cykeln på många sätt är ett fantastiskt transportmedel. Det är snabbt och smidigt, och det ger både frisk luft och motion. Att cykla är inte bara bra för individen. Det är samhällsekonomiskt fördelaktigt. Det gynnar samhället genom att miljön blir bättre, och det bidrar också till bättre folkhälsa.

Trots detta har cykling under decennier minskat, om man bortser från städer och större tätorter. Inte minst har cyklandet minskat bland barn och unga. En bidragande orsak till denna trend är att vägnätet i allt mindre utsträckning lämpar sig för cykling. Bredare fordon och högre hastigheter på vägar där vägrenen är minimal eller helt saknas gör det ibland direkt farligt att använda cykeln som vardagstransportmedel på landsbygden. Vägutrymmet räcker inte längre till.

De trafiksäkerhetshöjande åtgärder som satts in för biltrafiken i form av sidoräcken och två-plus-ett-vägar har ställt till det ytterligare för de oskyddade trafikanterna. Det lilla utrymme som fanns kvar har helt enkelt ätits upp. Detta hämmar cyklingen på ett väldigt olyckligt sätt.

Det behöver finnas möjlighet för gående och cyklister att färdas på samma villkor som motorfordonstrafiken. Miljöpartiet vill därför införa ett landsbygdsmiljöavtal för att förbättra för cykling på landsbygden.

Fru talman! Cyklandet i hela Sverige behöver öka för både hälsans och miljöns skull. För att detta ska kunna ske måste förutsättningarna för cykling förbättras avsevärt. Cyklande är en central pusselbit i arbetet med att få till ett hållbart transportsystem. En trygg, säker och gen cykelinfrastruktur är avgörande för att öka cykeltrafiken. Det ska vara lätt, smidigt, tryggt och säkert att cykla.

Många kommuner runt om i Sverige arbetar aktivt för att underlätta för cyklister. Cykelbanor byggs, cykelgarage färdigställs på centrala platser, företag ordnar lämpliga utrymmen för dusch och ombyte, bostadshus får mobilitetsutrymmen, förmånscyklar blir vanligare och cyklingen ökar kraftigt. Det finns tydliga mål om cyklingens andel i det lokala transportsystemet, och cykelns roll är i många fall integrerad på lokal nivå i planeringen.

På nationell nivå i Sverige behandlas cykeln däremot illa, fru talman. Trafikverket, som har huvudansvaret för Sveriges transporter, fokuserar på annat, framför allt på bilen. Det möjliga vägnätet för cykling krymper drastiskt, och tillskotten är försumbara. Transportstyrelsen, som sätter regelverken på myndighetsnivå, vill inte ändra reglerna till cykelns fördel. Det blir hela tiden halvmesyrer som ställer till det för kommunerna när de vill ge cykling en mer central roll.

Man kan fråga sig varför. Svaret är att vi har en regering som inte tycker att cykling är en nationell fråga; det har ju blivit tydligt under denna debatt. Från början hade jag tänkt säga att vi har en regering som inte tycker att cykling är en prioriterad fråga, men den här regeringen tycker ju inte ens att det är en nationell fråga, om jag ska vara krass.

Det finns inga nationella mål när det gäller cykling. Det finns generella målsättningar om ökad cykling, men det finns inga konkreta mål för just cykling. Vi vet så väl att vi förlorar drivkraften hos våra institutioner och myndigheter när det saknas mål. Vi behöver konkreta nationella mål för hur cykeltrafiken ska öka. Då kanske vi kan få lite fart på Myndighetssverige och på dess prioriteringar och bedömningar.

Väg- och transportforskningsinstitutet, VTI, har på uppdrag av den tidigare regeringen tagit fram ett förslag för 2035 som innebär en fördubbling av cyklingen jämfört med i dag. Jag tycker att detta bör fastställas som ett mål av riksdagen. Därför yrkar jag bifall till reservation 3 från Miljöpartiet.

Ett mål behöver såklart också följas upp med tillräckliga resurser. Flera olika platser där cyklingen är framstående har nämnts i debatten, och även jag vill lyfta fram några. Länder som Nederländerna, Irland och Österrike, som verkligen satsar på ökad cykling, avsätter ungefär 10 procent av budgeten för infrastruktur till just cykling. Sverige ligger på cirka 1 procent, och andelen i länsplanerna ökar inte.

Dessutom har den här regeringen beslutat om aktiva försämringar. Bland annat tar man bort stadsmiljöavtalen, som har varit ett stöd till kommuner som vill förbättra för cyklister. Man stoppade även förslaget på ett färdmedelsneutralt reseavdrag, som sju partier i Sveriges riksdag från början var överens om.

Fru talman! Några viktiga förbättringar som skulle behövas och som vi skulle vilja genomföra – förutom ett tydligt mål – lyfts fram i detta betänkande. En sådan är att ändra väglagen för att säkerställa att markåtkomsten för cykelvägar är likvärdig med markåtkomsten för vägar för motorfordonstrafik. På det viset skulle det bli lättare att bygga ut ett cykelvägnät.

Vi skulle vilja se en hänsynsregel vid cykling som betyder att ett avstånd på en och en halv meter ska tillämpas vid omkörning av cyklister för att man ska kunna känna sig trygg när man cyklar. Vi skulle också vilja att det inrättas så kallade skolzoner i närheten av skolor, med en hastighetsgräns på 30 kilometer i timmen, för att säkerställa att barn och unga kan ta cykeln till skolan. Föräldrar ska också kunna känna sig trygga med att barnen tar sig fram utan att bli skadade av medtrafikanter.

Vi skulle dessutom vilja se att man förenklar och underlättar för cyklister genom att exempelvis tillåta högersväng mot rött och cykling mot enkelriktat.

Fru talman! Vi i Miljöpartiet anser såklart att samtliga våra förslag i detta betänkande skulle behöva genomföras, även om jag yrkar bifall endast till reservation 3. Det behöver bli lätt, smidigt, tryggt och säkert att cykla. Då behövs satsningar på alla nivåer – även den nationella – för sammanhängande cykelvägar och förbättrade trafikregler. Då får människor verkligen möjlighet att själva välja transportslag i stället för att, som Tidöregeringen vill, tvingas ta den bil som blir det enda valbara alternativet om man inte satsar på cykel.

Oskar Svärd (M)
Anf. 91 Oskar Svärd (M)

Fru talman! I dag debatterar vi ett betänkande som gäller cykelfrågor. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Cykelns roll i samhället blir allt viktigare. Fler människor väljer att pendla med cykel året runt, både till arbetet och till kollektivtrafikens knutpunkter. Samtidigt växer cykelsportens popularitet både som rekreation och sett till antalet motionslopp.

Cykelfrågor

För att nämna ett av de mest kända loppen vill jag lyfta fram Vätternrundan, som passerar mitt hemlän, Örebro län, och närmare bestämt Askersunds kommun. Vätternrundans olika lopp har 36 000 anmälda deltagare per år. Det är ett riktigt imponerande arrangemang. Tack vare insatserna från ett sjuttiotal organisationer och föreningar samt 4 000 ideella funktionärer kan loppet varje år bidra med 10 miljoner kronor till olika föreningar. Främst går dessa medel till idrottsorganisationer, vilket skapar möjligheter för fler barn, ungdomar och andra att ta del av den gemenskap och glädje som föreningslivet erbjuder.

Fru talman! Marknaden för olika typer av cyklar expanderar kontinuerligt, vilket ger fler valmöjligheter för både vardagscyklister och entusiaster. Denna utveckling är mycket positiv och bidrar både till bättre hälsa och till hållbarhet. Förutom att det är ett effektivt sätt att ta sig fram bidrar cykling till bättre hälsa genom att musklerna stärks och konditionen förbättras. Oavsett om det är en snabb racercykel, en stabil mountainbike eller en smidig stadscykel erbjuder cykeln frihet och rörelse på ett hållbart sätt.

Fru talman! Olika delar av Sverige ser dock väldigt olika ut. Cykeln är ett utmärkt transportmedel i stadsmiljöer, där den bidrar till minskad trängsel, bättre luftkvalitet och smidigare pendling. Flera av ledamöterna har nämnt olika städer. Jag vill passa på att lyfta fram Örebro kommun, där 34 procent av resorna i staden sker på cykel. Detta går att jämföra med Köpenhamn, som nämndes här tidigare.

Fru talman! På landsbygden är förutsättningarna däremot sämre, då avstånden är längre och infrastrukturen för cyklister är begränsad. I flera kommuner i Örebro län går det helt enkelt inte att cykla längs landsvägarna. Vägarna är smala och dåligt underhållna. Det råder också brist på cykelbanor. Detta kan göra att cykling blir både opraktiskt och osäkert utanför städerna.

Moderaterna vill att hela Sverige ska leva. Jag vill därför lyfta fram att alla trafikslag är viktiga delar och att cykeln är ett utmärkt trafikslag där den fungerar bra, alltså främst i städerna.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 16.)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2025-03-19
Förslagspunkter: 10, Acklamationer: 7, Voteringar: 3
Stillbild från Beslut 2024/25:TU10, Beslut: Cykelfrågor

Beslut 2024/25:TU10

Webb-tv: Beslut: Cykelfrågor

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

Inga riksdagsskrivelser har ännu utfärdats för det här ärendet. För vissa ärenden utfärdas inga riksdagsskrivelser.

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Mål för cykling

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:1871 av Lili André (KD),

    2024/25:2947 av Ulrika Heie m.fl. (C) yrkande 43,

    2024/25:3063 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkande 1,

    2024/25:3126 av Gunilla Svantorp m.fl. (S) yrkandena 23 och 76 samt

    2024/25:3236 av Gunilla Svantorp m.fl. (S) yrkandena 19 och 35.
    • Reservation 1 (S, V)
    • Reservation 2 (C)
    • Reservation 3 (MP)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (S, V)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S093013
    SD620010
    M60008
    C00204
    V02103
    KD17002
    MP00162
    L14011
    -1100
    Totalt1541153743
    Ledamöternas röster
  2. Cykling, hållbarhet och folkhälsa

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:3126 av Gunilla Svantorp m.fl. (S) yrkande 22 och

    2024/25:3236 av Gunilla Svantorp m.fl. (S) yrkande 18.
    • Reservation 4 (S)
  3. Infrastruktur för cykling

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:205 av Lina Nordquist (L),

    2024/25:621 av Emma Berginger (MP),

    2024/25:737 av Magnus Manhammar (S),

    2024/25:990 av Rickard Nordin (C) yrkande 1,

    2024/25:1428 av Thomas Morell m.fl. (SD) yrkandena 1-3,

    2024/25:1772 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkande 10,

    2024/25:1879 av Lili André (KD) yrkandena 1 och 2,

    2024/25:1881 av Mathias Bengtsson (KD),

    2024/25:2613 av Elin Söderberg m.fl. (MP) yrkande 94,

    2024/25:2947 av Ulrika Heie m.fl. (C) yrkandena 44, 46 och 47,

    2024/25:2954 av Muharrem Demirok m.fl. (C) yrkande 25,

    2024/25:2955 av Muharrem Demirok m.fl. (C) yrkande 33,

    2024/25:3063 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkandena 2 och 5-7,

    2024/25:3126 av Gunilla Svantorp m.fl. (S) yrkande 75 i denna del och

    2024/25:3236 av Gunilla Svantorp m.fl. (S) yrkande 34 i denna del.
    • Reservation 5 (S)
    • Reservation 6 (SD)
    • Reservation 7 (C)
    • Reservation 8 (MP)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 7 (C)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S009313
    SD006210
    M60008
    C02004
    V20103
    KD17002
    MP00162
    L15001
    -0020
    Totalt1122117343
    Ledamöternas röster
  4. Utformning av cykelbanor

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:990 av Rickard Nordin (C) yrkandena 3 och 4,

    2024/25:1428 av Thomas Morell m.fl. (SD) yrkande 4 och

    2024/25:3063 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkande 9.
    • Reservation 9 (SD)
    • Reservation 10 (MP)
  5. Bestämmelser för ökad säkerhet för cyklister

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:252 av Hans Eklind (KD),

    2024/25:540 av Yasmine Bladelius (S),

    2024/25:971 av Cecilia Rönn (L),

    2024/25:990 av Rickard Nordin (C) yrkandena 2 och 5,

    2024/25:1428 av Thomas Morell m.fl. (SD) yrkandena 6-9,

    2024/25:1552 av Jörgen Grubb (SD),

    2024/25:2107 av Lars Beckman (M),

    2024/25:2947 av Ulrika Heie m.fl. (C) yrkande 42 och

    2024/25:3063 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkande 8.
    • Reservation 11 (SD)
    • Reservation 12 (V, C)
    • Reservation 13 (MP)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 11 (SD)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S930013
    SD062010
    M60008
    C00204
    V00213
    KD17002
    MP00162
    L15001
    -1100
    Totalt186635743
    Ledamöternas röster
  6. Elsparkcyklar och elcyklar

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:325 av Erik Hellsborn (SD),

    2024/25:1046 av Denis Begic (S),

    2024/25:1428 av Thomas Morell m.fl. (SD) yrkande 10,

    2024/25:1888 av Anne-Li Sjölund (C) yrkandena 1-3 och

    2024/25:3126 av Gunilla Svantorp m.fl. (S) yrkandena 77 och 78.
    • Reservation 14 (S)
    • Reservation 15 (SD)
  7. Cykelregister

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:3126 av Gunilla Svantorp m.fl. (S) yrkande 79.
    • Reservation 16 (S)
  8. Insatser för cykling bland barn och unga

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:1428 av Thomas Morell m.fl. (SD) yrkande 11,

    2024/25:3126 av Gunilla Svantorp m.fl. (S) yrkande 75 i denna del och

    2024/25:3236 av Gunilla Svantorp m.fl. (S) yrkande 34 i denna del.
    • Reservation 17 (S)
    • Reservation 18 (SD)
  9. Kombinerade resor med cykel

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:1428 av Thomas Morell m.fl. (SD) yrkande 5,

    2024/25:2947 av Ulrika Heie m.fl. (C) yrkande 45 och

    2024/25:3063 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkandena 3 och 4.
    • Reservation 19 (SD)
    • Reservation 20 (C)
    • Reservation 21 (MP)
  10. Cykelcentrum vid VTI

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:3063 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkande 10.
    • Reservation 22 (MP)

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.