Bättre förutsättningar inom djurens hälso- och sjukvård samt djurskydd

Anf. 114 Marléne Lund Kopparklint (M)

Herr talman! Den som någon gång har haft ett djur vet att det inte bara är ett husdjur. Det är en familjemedlem. De tröstar oss när vi är ledsna. De välkomnar oss hem varje dag med glädje. De finns hos oss i vardagens rutiner och i livets stora ögonblick. Och precis som för alla familjemedlemmar vill vi att de ska få vård när de blir sjuka och rätt hjälp i tid oavsett var i landet man bor.

Så har verkligheten inte sett ut de senaste åren. Under flera somrar har djursjukhus fått stänga på grund av brist på veterinärer och djursjukvårdare. Det innebar, herr talman, en risk att husdjur i akuta situationer inte fick vård i tid. Det är fruktansvärt att tänka sig att en hund, en katt eller en häst får lida i onödan, kanske till och med avlida, för att det inte finns tillräckligt många tillgängliga veterinärer. Om en hund blir påkörd, om katten blir ormbiten, om en dräktig tik får komplikationer eller om det händer någonting med ens lantdjur måste vården finnas till hands. Det får inte vara ett lotteri som beror på var man bor.

Det här gäller inte bara våra sällskapsdjur, utan lantbrukare och deras djur påverkas också allvarligt av veterinärbristen. Under årens lopp har jag haft långa samtal med veterinärer när jag har besökt verksamheter. De har berättat vilka konsekvenser som uppstår om man inte har tillräckligt många veterinärer eller djursjukvårdare. Djur riskerar onödigt lidande, och de blir sjuka. I värsta fall avlider de.

Det stannar inte där. Det har funnits en brist på veterinärer och djursjukvårdare de senaste åren. Om veterinärer inte hinner ut till lantbruket får det konsekvenser för lantbruksnäringen som helhet. Om veterinärerna inte hinner utföra sina kontroller i tid påverkas livsmedelsproduktionen och djurens välmående.

Herr talman! Vi måste göra mer för att stärka djursjukvården i hela landet. Det är precis det regeringen gör nu. Det ska bli fler händer i vården och bättre kompetensförsörjning. En av de största utmaningarna vi står inför är just bristen på veterinärer och djursjukvårdare, särskilt i glesbygden. Därför gör regeringen flera insatser på området, vilket gör att vi kan känna sig tryggare.

Regeringen ser över antalet utbildningsplatser för veterinärer och djursjukskötare, för att säkerställa att fler ska kunna utbilda sig och att fler väljer att arbeta med lantbrukets djur. Vi underlättar för utländska veterinärer att få svensk legitimation för att ta till vara den kompetens som kommer till Sverige. Fler djurvårdare ska kunna bli godkända och ingå i djurhälsopersonalen, vilket frigör veterinärer för de mest avancerade insatser som kan krävas när djur blir sjuka. Det behöver dock göras mer för att säkra djursjukvårdaryrket.

Djursjukvårdare har en undersköterskeroll inom djurvården. Kompetenta djurvårdare spelar en nyckelroll i djursjukvården. I dag är deras befogenheter mycket begränsade, trots att deras utbildning är lika omfattande som undersköterskans inom humanvården. Det är inte rimligt att en undersköterska får utföra en mängd medicinska insatser på en människa medan en djurvårdare inte får göra motsvarande på ett djur, trots att behovet finns.

Herr talman! Vi vill därför höja kvaliteten på gymnasieutbildningen för djursjukvårdare. Vi vill skapa en ny reglerad yrkeskategori inom djurvården som motsvarar undersköterskor. De utökade arbetsuppgifter som djurvårdare fått utföra genom tillfälliga undantag bör bli permanenta. De gällde bara till den 31 december 2023.

Det här är ett led i det vi vill göra för att höja kompetensen inom djurhälsovården och höja viljan till att jobba där. Det skulle inte bara stärka djursjukvården utan också avlasta veterinärerna så att de kan fokusera på det de är bäst på.

Herr talman! Det viktigaste med veterinärvården är ökad tillgänglighet och trygghet. Djursjukvården måste vara tillgänglig dygnet runt i hela landet. Därför ser regeringen över hur privata aktörer kan ta ett större ansvar för beredskapen inom djursjukvården. Det kan inte vara så att djurägare i vissa delar av landet saknar akut veterinärvård. Det är fullständigt oacceptabelt.

Vi ser också ett behov av ökad transparens i veterinärvårdens prissättning. Många djurägare upplever att det är svårt att förutse kostnaderna för vård, särskilt vid akuta ingrepp. Regeringen ser därför över hur man kan förbättra informationen om veterinärvårdens kostnader och möjliggöra ökad jämförbarhet.

Det talas också om stärkt tillsyn och kvalitetskrav inom djursjukvården, herr talman. Det är ett stort problem i dag att tillsynen inom djursjukvården är individbaserad. Den riktas mot enskilda veterinärer och djurhälsopersonal snarare än mot de företag och organisationer som bedriver verksamheten. Det förändras nu. Genom att införa verksamhetstillsyn kommer vi att se till att tillsynen riktas mot vårdgivarna, vilket ger bättre kontroll och högre kvalitet i vården.

Vi inför också skärpta krav på att djursjukvården ska ha rätt resurser till personal, lokaler och utrustning. Det är en avgörande reform för att säkerställa att djursjukvården håller en hög och jämn standard över hela landet.

Vi vill se ett fortsatt stärkt djurskydd med fokus på smittskydd och djurvälfärd. Vi har i Sverige, herr talman, ett av världens bästa djurskydd, men vi kan inte slå oss till ro. Vi fortsätter därför att stärka beredskapen när det gäller smittsamma djursjukdomar så att vi snabbt kan agera vid utbrott. Vi kommer att skydda djur inom lantbruket vid transporter och på slakterier genom fortsatt höga krav på djurvälfärd.

Herr talman! Som avslutning: Vårt ansvar för djuren är viktigt. Djur är inte bara en del av våra liv. De är en del av våra familjer, vår vardag och vårt samhälle.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Anf. 115 Sofia Skönnbrink (S)

Herr talman! Tack, ledamoten, för anförandet! Jag instämmer verkligen i beskrivningen av hur viktig roll djur kan spela för enskilda människor. Jag hade själv en jack russell som blev 13 år och som följde mig genom livet - genom studier, första graviditeten och även livet som riksdagsledamot, som i mångt och mycket är väldigt omtumlande. Hon var ett väldigt stort stöd i det.

Därför tycker vi socialdemokrater att det är väldigt oroande att vi går mot en utveckling där det börjar likna en klassfråga om man ska kunna ha en hund eller en katt i familjen. De priser för veterinärvård som vi ser i dag är väldigt höga och drivs fram av att den svenska veterinärmarknaden i mångt och mycket har köpts upp av ett antal stora riskkapitalbolag. De höga kostnaderna för veterinärvård trissar också upp försäkringspremierna för våra husdjur. Det blir en ond spiral som drabbar vanligt folk, som i värsta fall kan bli tvungna att lämna ifrån sig sina djur för att de inte längre har råd att betala veterinärräkningarna.

Min fråga till ledamoten, herr talman, blir därför om hon tycker att det är rimligt att riskkapitalbolag ska kunna fortsätta tjäna stora pengar på bekostnad av vanliga husdjursägare. Om inte, vad tänker i så fall regeringen göra för att få bukt med detta marknadsmisslyckande?

Anf. 116 Marléne Lund Kopparklint (M)

Herr talman! Det är lite märkligt att riksdagsledamoten tar upp detta. Socialdemokraterna vill nu införa en vinstbegränsning i veterinärbranschen. Det verkar kanske bra vid en första anblick. Men frågan är om man egentligen har förstått vad det är som driver kostnaderna för djursjukvården. Har riksdagsledamoten Sofia Skönnbrink förstått detta?

Veterinärmedicin är högspecialiserad vård. Precis som inom humanvården används avancerad medicinsk teknik, och det krävs specialutbildad personal och avancerade behandlingar - allt för att säkerställa att våra djur får den bästa möjliga vården. Skillnaden är att medan humanvården är skattefinansierad står djurägaren själv för hela kostnaden.

Om Socialdemokraterna nu anser att kostnaden för djursjukvård är för hög, är ni beredda att subventionera också den precis som vården av människor? Är det detta riksdagsledamoten och Socialdemokraterna vill, eller menar ni att priserna ska sänkas genom att man tummar på kvaliteten? Ska vi dra ned på den avancerade vården? Ska djurägare behöva vänta längre på akut vård för sina sjuka djur?

Veterinärbranschen lider redan i dag av personalbrist och en oerhört pressad arbetssituation. Enligt branschorganisationerna och veterinärer själva riskerar Socialdemokraternas förslag att leda till ännu färre aktörer, sämre tillgänglighet och i slutändan sämre djurskydd.

Min fråga tillbaka till ledamoten är därför: Har ni en konkret lösning för hur vården ska bli billigare utan att kvaliteten försämras och utan att staten tar över kostnaden? Eller är detta bara ett populistiskt initiativ som ni lägger fram, som så många andra gånger?

Anf. 117 Sofia Skönnbrink (S)

Herr talman! Det är svårt att veta var jag ska börja för att bemöta detta. Självklart ska man betala för den vård som utförs. Ett stort problem i dag är att man som djurägare har väldigt liten insyn i vad det är man betalar för eftersom pristransparensen är så dålig. Vi vill att den ska öka. Vem som helst här inne vet att man aldrig skulle beställa renovering av ett badrum utan att på förhand veta vad slutpriset blir.

Djurägare möter i dag en väldigt avancerad vård, precis som Marléne Lund Kopparklint säger. Man får väldigt många erbjudanden om olika typer av insatser som skulle kunna förbättra situationen för ens djur och vissa gånger till och med innebära skillnaden mellan liv och död. Vid ett sådant tillfälle är det svårt för en sårbar djurägare att fatta ett medvetet och väl avvägt beslut - det handlar om att flytta gränsen för vilken insats som ska göras eller inte. Man ska alltså ha klart för sig vad det är man betalar för och, om det rör sig om en akut insats, hur stort påslaget blir för det.

Att begränsa vinster är något vi socialdemokrater tycker är viktigt. Vi tycker inte att det är rimligt att man ska kunna ta ut stora vinster i vare sig veterinärvården eller skolan. Därför har vi kollat på Frankrikes exempel, där veterinärer behöver vara majoritetsägare i kliniker för att de inte ska kunna drivas i vinstsyfte. Det handlar om att pengarna ska gå tillbaka och att våra djur ska få en bra vård.

Därför hade vi gärna sett att man från regeringens sida på något sätt hade bakat in ett förslag av den typen i propositionen för att förbättra prisnivån för svensk veterinärvård - så att medlemmar av svenska hushåll fortfarande kan komma hem på eftermiddagen till en hund med viftande svans.

Anf. 118 Marléne Lund Kopparklint (M)

Herr talman! Jag noterar att riksdagsledamoten Sofia Skönnbrink inte svarade på mina frågor om hur man från Socialdemokraternas sida hade tänkt sig finansieringen när man lägger fram ett sådant här förslag. Det är alltid lätt att lägga fram förslag på hur man skulle vilja ha det, men staten har inte en outtömlig kassa. Vi måste prioritera.

Min fråga tillbaka kvarstår: Hur tänker Socialdemokraterna finansiera detta? Ska det ske genom att kvaliteten på djurhälsovården sänks eller genom att djurhälsovården subventioneras? Vi har kommit med ett förslag om att införa tillsyn och ha jämförelseobjekt så att det blir lättare för djurägarna att när de kommer till veterinären veta hur de ska se på priserna och vad de har rätt till. Vi tar fram olika förslag för att förbättra för djurägaren och göra det enklare.

Men Socialdemokraterna rasslar bara ur sig ett förslag om att man inte vill ha vinster i välfärden, trots att man vet att detta är egenfinansierat. Jag vill gärna ha svar på vad riksdagsledamoten och Socialdemokraterna har för förslag när det gäller detta.

Veterinärbranschen lider som sagt redan av personalbrist och en oerhört pressad situation. Ert förslag kommer med största sannolikhet att leda till ännu färre aktörer, sämre tillgänglighet och i slutändan sämre djurskydd.

Hur ska vården enligt Socialdemokraterna bli billigare utan att kvaliteten försämras eller staten tar över kostnaden, på samma sätt som man subventionerar humanvården? Det skulle jag vilja ha svar på, men det får vi ta i en annan debatt.

Anf. 119 Stina Larsson (C)

Herr talman! Tack, ledamoten Kopparklint, för anförandet! Vi instämmer i mycket av det som regeringen anför och som finns i propositionen, framför allt hur man kan stärka veterinärernas roll, hur man kan använda kunskap från andra länder och hur man kan skriva journaler på ett bättre sätt.

Då och då kommer djurskyddsfrågan upp i den svenska debatten, och det hettar till. Det handlar inte minst om beteskravet, som vissa organisationer har stirrat sig blinda på och smalnat av det hela till, som att det är det enda som gäller.

Oavsett detta har vi ett mycket bra djurskydd i Sverige. Det är betydligt tuffare här än på många andra ställen i Europa. Nu väntar vi oss ett djurskyddspaket från EU-kommissionen, men än så länge ser det väldigt tunt ut. Sverige behöver driva på här. Min fråga lyder därför: Är ledamoten och Moderaterna nöjda med den insats som landsbygdsminister Kullgren hittills har gjort för att förbättra djurskyddet i EU?

Anf. 120 Marléne Lund Kopparklint (M)

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan!

När det gäller dessa frågor och kopplingen till EU undrar jag om man någon gång kan vara nöjd. Det kan alltid bli bättre. Men som riksdagsledamoten också vet är det en lång process att dra detta i EU.

Vi i Sverige kan vara stolta över det djurskydd vi har. Vi kan vara stolta över den konsumtion av antibiotika vi har. Vi kan vara stolta över de transportkrav vi har för våra djur, som vi också stärker och som vi lobbar för i EU - vi försöker implementera hårdare krav även där.

Svaret på frågan om jag är nöjd med landsbygdsminister Peter Kullgrens arbete i EU är: Ja, jag är nöjd med regeringens arbete när det gäller de här frågorna. Det kan kännas lite trögt ibland, men vi når framgång. Vi i Sverige når framgång genom att lyfta fram våra goda exempel på hur vi arbetar med djurskyddsfrågorna.

Men som riksdagsledamoten vet är det en lång process, och det är mycket arbete med att öka kunskapen om hur vi jobbar och vad vi har för standarder i Sverige. Jag är nöjd med det arbete som regeringen utför, men bra kan alltid bli bättre när vi pratar om djurskydd.

Anf. 121 Stina Larsson (C)

Herr talman! Det är intressant att ledamoten tar upp just antibiotikaanvändningen. Det är ju ytterligare en problematik i detta att det blir betydligt fler sjuka djur med svaga djurskyddsregler i EU. Många djur - fjäderfä och exempelvis grisar och andra djur - ges regelbundet antibiotika i fodret. Denna ökande antibiotikaanvändning leder också till resistens. Det hotar inte bara djuren utan också människors hälsa och vår sjukvård.

Ledamoten nämnde att man lobbar och så vidare. Men någonstans räcker det inte. Det ser vi ju. Antibiotikaresistens måste bekämpas och förebyggas, och EU bör globalt ta på sig ledartröjan i detta arbete. Det är också en fråga där vi reserverar oss i betänkandet, just för att öka trycket på EU och på vad vi kan göra. Vad gör Moderaterna och regeringen för att få en mer ansvarsfull antibiotikaanvändning?

Anf. 122 Marléne Lund Kopparklint (M)

Herr talman! Som jag sa i förra anförandet handlar det om att sitta ned vid bordet, diskutera frågorna och lyfta fram det svenska goda exemplet på hur vi jobbar och hur viktigt det är för Sverige liksom att prata om hur viktigt det är att applicera det på andra länder. Det handlar om hur vi kan jobba framåt, vad vi ser för framgångsfaktorer och hur vi kan diskutera detta i EU. Det är en uppgift som vi har tagit till oss på största allvar. Vi kommer att fortsätta med den när det gäller frågorna om antibiotikaanvändning, för vi vet att det går att få ned den. Det kommer vi också att lyfta fram än mer i diskussionerna i EU där vi talar om de här frågorna i stort.

Jag tror alltså att jag svarade på frågan förra inlägget: Vi jobbar aktivt med detta. Men det är en lång process, och ibland vill man att det ska gå snabbare.

Anf. 123 Sofia Skönnbrink (S)

Herr talman! När jag var barn och gick på lågstadiet var det väldigt populärt med så kallade kompisböcker. I de böckerna skulle man fylla i vilken mat man tyckte mest om, vilket som var ens favoritdjur och vad man ville jobba med när man blev stor. Jag skev alltid tacos, häst och veterinär. Jag kan lova att det inte bara var jag som drömde om att någon gång få jobba på en veterinärklinik.

Men tyvärr ser det inte ut på samma sätt i dag, i alla fall inte när det kommer till distriktsveterinärernas verksamhet, där man kämpar med att få tag på kompetent personal som också vill stanna. Särskilt utmanande är det i gles- och landsbygd, där en anställning hos distriktsveterinärerna innebär ett mycket tungt arbete med lantbruksdjur och hästar, inte sällan på obekväm arbetstid.

Kanske är det inte så svårt att förstå varför väldigt många veterinärer väljer att söka sig vidare till privata aktörer för att få jobba med mindre sällskapsdjur under dagtid. Det lär vara mycket härligare att dra ut en tand på en nedsövd labrador än att försöka rädda en familjeponny i ett iskallt stall på julaftonsnatten.

Herr talman! För att hela Sverige ska kunna leva behövs en veterinärvård som är tillgänglig dygnet runt, året runt och över hela landet. Om detta ska vara möjligt behöver jouren fördelas på ett rättvisare sätt. Vi socialdemokrater vill därför att privata aktörer ska ta ett större ansvar för att säkerställa den veterinära beredskapen kvällar, nätter och helger.

Herr talman! När offentliga och privata aktörer ges likvärdiga förutsättningar kommer även konkurrensen på veterinärmarknaden att förbättras. Därför är det anmärkningsvärt att regeringen bedömer att man inte behöver genomföra denna förändring i nuläget, utan det är någonting som man skjuter på framtiden.

Vi socialdemokrater menar att veterinärbristen är akut och att svensk djursjukvård är ytterligare ett exempel på ett marknadsmisslyckande som måste lösas. För att klara det måste man våga vara lite modig och fatta obekväma beslut, till exempel att ställa krav på privata aktörer. Hur ska vi annars få dagens barn och ungdomar att vilja satsa på en karriär som distriktsveterinär?

Herr talman! Bristen på veterinärer riskerar inte bara att påverka djurvälfärden negativt, utan även vår livsmedelsproduktion och våra lantbrukares vardag drabbas. När jag besökte Godås gård i Säffle för ungefär två veckor sedan berättade Johan Svantesson, producent av ekologiskt nötkött, för mig att det är svårt att få tag på veterinärer som kan komma ut till gården för rutinmässiga besök, till exempel för att kastrera hans tjurkalvar. Distriktsveterinärerna i Säffle är underbemannade och måste prioritera de allra sjukaste djuren. Därför har de inte tid att komma ut för den typen av insatser.

För Johan och gänget på Godås gård får detta stora konsekvenser, inte minst när vi nu närmar oss sommaren. Tjurarna måste ju kastreras innan de släpps ut på bete. Om ingen veterinär kan komma dit och göra det måste djuren hållas inne. Det medför en ökad kostnad för foder och strö, som man hade kunnat undvika om djursjukvården hade fungerat ändamålsenligt.

Herr talman! Utöver veterinärbristen är den höga kostnaden för veterinärvård en fråga som har fått allt större utrymme i den politiska debatten den senaste tiden. En undersökning som Agria har gjort visar att nio av tio djurägare är oroade över veterinärräkningarna. En av tre undviker till och med att ta sitt djur till veterinären även om det kanske skulle behövas, för man är livrädd för vad räkningen ska landa på. Det är väldigt allvarligt ur ett djurskyddsperspektiv.

Men det är inte heller konstigt med tanke på hur mycket dyrare det har blivit de senaste åren. Det har till och med blivit så illa att hussar och mattar tvingas lämna ifrån sig sina hundar för att de inte har råd att ha kvar dem.

Vi socialdemokrater ser allvarligt på att det snart blir en klassfråga om man ska ha råd att ha en hund eller katt i familjen eller inte. För att komma till rätta med detta krävs inte bara bättre konkurrens på veterinärmarknaden utan även ökad pristransparens. Vi vill att det ska vara enklare för djurägare att i förväg ta reda på hur mycket ett ingrepp kommer att kosta. Därför vill vi se till att veterinärmottagningarna lämnar prisindikationer för olika typer av behandlingar. Djurägare ska också tydligt informeras om vilken kostnad som tillkommer när en tjänst utförs som en akutbehandling. Även i akuta fall ska djurägare kunna göra ett aktivt val.

Vi vill också se tydligare prisjämförelseverktyg mellan försäkringsbolag. Otydliga prisuppgifter gör det svårt att göra medvetna val, vilket kan leda till att man till och med avstår från att teckna en försäkring. Vi tycker att det är synd att regeringens proposition utelämnar den här typen av förslag, som hade behövts för att undvika överprissättning och för att förbättra prisnivån för svensk veterinärvård.

Herr talman! Dagens debatt handlar om så mycket mer än bara veterinärbrist och hälso- och sjukvård för djur. I dag debatterar vi även den övergripande djurskyddspolitiken i Sverige.

Om något har blivit tydligt för mig den senaste tiden är det att bilden av vad ett gott djurskydd är kan skilja sig väldigt mycket beroende på vem man frågar. För mig innebär ett gott djurskydd inte bara att våra djur håller sig friska och får rent vatten och bra foder - för mig är det minst lika viktigt att våra djur hålls i en god miljö och att de har möjlighet att utföra sina naturliga beteenden. Grisar ska kunna böka, helst utomhus men annars inne i boxen med tillgång till halm, hönor ska kunna sandbada och hästar ska ha tillräckligt med utrymme för att kunna röra sig i alla sina gångarter. Hundar ska promeneras och aktiveras på det sätt som passar för rasen.

Jag vill påminna ledamöterna i den här kammaren om att djurens rätt till naturligt beteende är en av portalparagraferna i den svenska djurskyddslagen. Det är detta som gör oss unika jämfört med andra länder. Därför reagerar jag och många andra starkt på konkurrenskraftsutredningens förslag om att inskränka svenska mjölkkors rätt till bete.

Därför reagerar jag liksom väldigt många andra starkt på konkurrenskraftsutredningens förslag om att inskränka svenska mjölkkors rätt till bete. Utredaren påstår ju att lösdriftsstallar erbjuder likvärdiga förutsättningar att tillgodose kornas behov, men detta påstående är alltså inte vetenskapligt förankrat - inte ens när det gäller de moderna lösdriftsstallar som man gärna pratar om.

Det är också fel att prata om beteskravet som något som bara innebär merkostnader, för kor som släpps ut på bete håller sig friskare och drabbas inte i lika hög grad av kostsamma produktionssjukdomar såsom hälta och juverinflammation. De rör sig också mer och ges möjlighet att utföra sociala beteenden som är starkt motiverande för dem.

Beteskravet är också den enskilt största anledningen till att Sveriges kommuner och regioner kan upphandla svenska mejeriprodukter och svenskt nötkött i så stor utsträckning som i dag.

Vi Socialdemokrater tycker att det är viktigt att beteskravet finns kvar och yrkar därför bifall till reservation 16.

Herr talman! Jag vill att Sverige ska fortsätta vara ett föregångsland vad gäller djurskydd och djurhälsofrågor. I stället för att vi ska inskränka vår egen lagstiftning behöver resten av EU komma i kapp Sverige.

Vi vet att EU:s nuvarande djurskyddslagstiftning är föråldrad och i stort behov av uppdatering. Den behöver förändras så att den kan möta de senaste vetenskapliga rönen och samhällets förväntningar.

Därför var det väldigt glädjande att EU-kommissionen som en del av Farm to Fork-strategin fick i uppdrag att utreda och presentera förslag på nya regler för bland annat djurhållning, transport och slakt samt märkning av livsmedel.

Tyvärr verkar det nu som att delar av förslaget kommer att stoppas helt eller att kommissionen väljer att presentera ett urvattnat förslag till lagstiftning.

Högljudda kritiker menar att det nya lagförslaget skulle slå ut hela det europeiska lantbruket och livsmedelsproduktionen i stort eftersom det är omöjligt att uppfylla hårdare krav. Men vi här inne vet ju att det inte stämmer. Svenska lantbrukare har visat att det är möjligt och levererar dagligen livsmedel från verksamheter med höga djurskyddskrav och låg antibiotikaanvändning.

Herr talman! Jag vill se friska och välmående djur i hela Europa och en marknad där svenska lantbrukare möter rättvisa konkurrensförutsättningar.

(Applåder)

I detta anförande instämde Joakim Järrebring och Björn Petersson (båda S).

Anf. 124 Marléne Lund Kopparklint (M)

Herr talman! Det finns många punkter som jag skulle vilja ta upp med riksdagsledamoten Skönnbrink, men jag väljer att hålla mig till ett fåtal.

Under förra mandatperioden, när Socialdemokraterna innehade regeringsmakten, lyfte jag vid upprepade tillfällen fram frågan om den akuta veterinärbristen i bristen. Redan i februari 2020 ställde jag en interpellation till dåvarande landsbygdsminister Jennie Nilsson och frågade vilka åtgärder regeringen avsåg att vidta för att hantera den akuta situationen och bristen på djursjukskötare och veterinärer.

Trots dessa påtryckningar och detta uppenbara behov av omedelbara insatser valde regeringen att enbart tillsätta en utredning. Socialdemokraterna tillsatte en utredning.

Herr talman! Detta var en otillräcklig åtgärd som inte adresserade den akuta situationen. Det påpekade jag också i skriftliga frågor, där jag underströk att en utredning inte hjälpte mot den akuta bristen på veterinärer, att flera jourverksamheter fick stänga under sommaren och att det behövdes mer kraftfulla åtgärder för att förhindra onödigt lidande för lantbruksdjur och husdjur.

Socialdemokraterna föreslår att man ska begränsa vinstintresset inom veterinärbranschen. Det är riktigt intressant att lyssna på, men det skulle vara ännu mer intressant att lyssna på hur man tänker lösa den ekvationen. Som jag undrade i ett tidigare replikskifte: Ska man lösa den med att subventionera djursjukvården? Ska man lösa den med att minska kvaliteten så att lantbruksdjuren blir utan den kvalitetsdjursjukvård de behöver? De lantbrukare som kräver specialisthjälp kommer inte att få den eftersom man är tvungen att skära ned på allting. Hur ska man lösa det?

Anf. 125 Sofia Skönnbrink (S)

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågorna!

Ledamoten säger att det enda vi gjorde var att tillsätta en utredning. Men vi tillsatte en utredning.

Utredningen presenterade sitt förslag ganska snart efter att Peter Kullgren hade tillträtt som landsbygdsminister. Över två år tog det innan landsbygdsministern valde att gå vidare med delar av utredningens förslag. Det är den proposition som vi hanterar här i kammaren i dag.

Utredningen var på många sätt viktig och bra. Det som är beklagligt är att man inte agerade tidigare utan drog det i långbänk under så lång tid.

I regeringsställning utökade vi också antalet utbildningsplatser, vilket var ett viktigt steg.

Ledamoten tar återigen upp vinstintresset. Självklart ska ett företag kunna ta ut vinst så att man kan se till att personalen får lön och att verksamheten går runt. Det jag försökte lyfta fram i mitt anförande är de fruktansvärda ockerpriser på svensk veterinärvård som vi ser i dag och som i sin tur trissar upp priset på försäkringspremier. Det är en ond spiral där det inte verkar finnas något stopp, och där har det hänt väldigt mycket på bara några år.

När man ser den utvecklingen är det dags att agera. Jag tycker inte att det är klokt att de som tillverkar chokladen Mars ska driva veterinärkliniker i Sverige och ta ut vinst för det.

(Applåder)

Anf. 126 Marléne Lund Kopparklint (M)

Herr talman! Riksdagsledamoten har rätt i en sak: Det har hänt otroligt mycket under de senaste åren. Den avancerade tekniken har gått framåt. Forskningen om hur man kan hjälpa djur på bästa sätt har gått framåt.

Riksdagsledamoten pratar om att man har rätt att ta ut vinst för omkostnader, löner och så vidare. Men ska inte företagen inom djurhälsovården kunna betala omkostnaderna för den specialistvård som faktiskt finns i dag? Det har ju skett en förändring när det gäller djurhälsovården, precis som det har skett en förändring inom humanvården.

Det har alltså riksdagsledamoten rätt i - det har hänt otroligt mycket på det här området de senaste åren. Då kostar djurhälsovården mer, sett till den avancerade teknik man har, och då måste man få ta ut vinst för omkostnaderna. Annars måste man ju sänka kvaliteten. Den ekvationen är inte så svår att förstå.

Vår regering har gjort saker på två år. Ni i Socialdemokraterna och den grönsocialistiska ledningen där satt en hel mandatperiod och gjorde ingenting. Ni kom fram med en utredning som blev klar när vi tog över makten.

Riksdagsledamoten säger att vi har hållit på i två år och inte fått fram något, men riksdagsledamoten kan ju svara på vad ni gjorde under fyra år när det gäller veterinärbristen som jag upprepade gånger var uppe och pratade om. Mina kollegor var också uppe och pratade om veterinärbristen. Det behövde skapas fler veterinärplatser och fler djursjukskötarplatser, men det blev inget av det. Under tiden fick djur lida för att jourverksamheter fick stänga och det inte fanns tillräckligt mycket personal för att utföra den djursjukvård som krävdes.

Anf. 127 Sofia Skönnbrink (S)

Herr talman! Det verkar som att ledamoten inte lyssnar på vad jag säger eller väljer att feltolka mig.

Det jag pratar om är ockerpriser. Jag pratar om stora vinster som plockas ut till aktieägare. Det avskyr jag, även i skolan - hade skolan gått med vinst som hade genererat mer avancerade datorer eller bättre skolböcker hade det varit helt fine. Det är också helt fine om den stora vinsten leder till att man kan röntga travhästar på ett mer effektivt sätt ute på travbanorna. Det är inte det jag pratar om. Det jag pratar om är de stora vinster som försvinner bort.

Avancerad vård är jättebra, men jag har också mött djurägare som mött djurhälsopersonal och blivit rekommenderade insatser som de inte orkat stå emot. Det enda man vill är att ens djur ska överleva; det förstår vem som helst. Man är beredd att göra vad som helst för att få åka hem med sin hund eller sin katt. Jag vill inte se ett Sverige där veterinärer rekommenderar djurägare alltmer avancerade ingrepp för att kunna ta ut lite extra pengar att skicka till sina aktieägare. Det är det jag ute efter och vill sätta fingret på.

(Applåder)

Anf. 128 Magnus Oscarsson (KD)

Herr talman! Här i kammaren debatteras i dag betänkandet om bättre förutsättningar inom djurens hälso- och sjukvård samt djurskydd. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Sverige har ett bra och robust djurskydd. Det har vi haft i många år. Detta visar sig också väldigt tydligt när det gäller hur mycket antibiotika som används i svensk djurhållning. Sveriges bönder använder minst antibiotika i hela EU. Det är väldigt bra. Hur mycket som används är en av de viktigaste frågor vi har hand om.

För några år sedan var jag i Paris med miljö- och jordbruksutskottet. Där funderade de på om det här var en viktig fråga. Nu har alla börjat förstå att det här är en jätteviktig fråga - kanske en av de viktigaste vi har att behandla framöver. Ibland verkar det som att politiken vill ta åt sig äran, men det är våra duktiga jordbrukare som ska äras och tackas för att det är på det sättet.

Herr talman! Vi har ett stort bekymmer med att det finns för få veterinärer i landet. Det är en mycket viktig fråga, som vi hörde här inledningsvis. Det är viktigt att det i hela landet ska gå att få en veterinär när ett djur blir sjukt. Regeringen har skjutit till pengar till distriktsveterinärerna, och regeringen kommer med fler förslag under våren för att förbättra detta.

Jag är glad att vi har en regering som vill satsa på svenskt jordbruk med en uppdaterad livsmedelsstrategi där ökad livsmedelsproduktion är en bärande del. Vi kan inte bara hoppas på att andra länder ska hjälpa oss vid en kris eller krigssituation. Vi måste själva se till att det finns mat i våra förrådshus. Vårt lands skafferi ska inte vara halvtomt, utan det ska bågna av mat. Det ska vara så mycket att vi också kan hjälpa andra länder som behöver vår hjälp.

Sverige har mycket bra förutsättningar för att odla och producera livsmedel. Under många år bakåt i tiden har dock antalet bönder minskat i stort antal. Antalet mjölkkor har också minskat. Faktum är att vi i Sverige aldrig har haft så få jordbrukare eller mjölkkor i landet. Detta vill regeringen göra något åt. Vi vill att svenskt jordbruk ska vara lönsamt och att konkurrenskraften ska stärkas.

Herr talman! Det var därför regeringen tillsatte utredningen om animalieproduktion med hög konkurrenskraft och gott djurskydd. Den hade förra landshövdingen Elisabeth Nilsson som utredare. Det kom många bra och viktiga förslag som exempelvis att förenkla regelverket för läkemedelsanvändning för jordbrukare, att göra skyddsjakt enklare och att staten ska gå in med kreditgarantier. Den fråga som kanske blev störst var nog förslaget om att mjölkkor i lösdrift ska undantas från beteskravet.

Det är ingen hemlighet att vi kristdemokrater litar på Sveriges mjölkbönder. De, om några, vet bäst när korna ska vara inne i djurstallet och när de ska gå ut. Därför är flexibiliteten en viktig fråga för många av Sveriges mjölkbönder. Det är också viktigt att komma ihåg att en ladugård förr - exempelvis när min pappa var bonde - inte såg ut som i dag, när mjölkstallarna är ljusa, stora och har en helt annan komfort.

Herr talman! Under mjölkkrisen ställde jag väldigt många frågor till dåvarande landsbygdsministern gällande om vi kunde ge en djurväldfärdsersättning för kor som är ute - precis som mjölkbönderna i Finland får.

Jag fick svaret att det inte går när vi har en lag om beteskrav. Det är omöjligt. Med en förändrad beteslagstiftning kommer det att vara möjligt.

Anf. 129 Sofia Skönnbrink (S)

Herr talman! Tack, ledamoten Oscarsson, för anförandet!

Beteskravet tänker jag att andra här i kammaren kommer att ta upp, så jag låter den frågan vara just nu. Jag vill dock i alla fall säga att det inte handlar om att vi inte litar på bönderna, men vi ser inte heller fördelen med att häva beteskravet. Detta nämnde jag också kopplat till offentlig upphandling, där hållbarhetskriterier är en viktig del. Vi har haft ett tidigare replikskifte i livsmedelsdebatten om detta.

Det jag vill fokusera på nu är det ledamoten själv är inne på, alltså att vi har svårt att få till nya lantbruk. Det gäller inte minst i norra delen av Sverige. Detta hänger ihop med tillgången till veterinärer. Jag nämnde i mitt anförande också att det är svårt att få till rutinmässiga besök, eftersom de behöver åka på det allra mest akuta.

År 2023 skrev Länsstyrelsen i Västerbotten ett brev till regeringen där man slog larm om att hela inlandet stod utan veterinärservice på kvällar, nätter och helger. Då är det inte så svårt att förstå att allt färre lantbrukare väljer att etablera sina verksamheter norr om Dalälven.

Det är dock inte bara i norra Sverige det krisar. Det är även i södra delen av landet, exempelvis i Småland, där många sysslar med just djuruppfödning. Jordbruksverket har precis meddelat att det från och med den 10 mars i år inte kommer att finnas någon jourhavande veterinär tillgänglig där längre. Det får såklart negativa konsekvenser för det svenska lantbruket. Detta borde därför vara en prioriterad fråga för regeringen, om man vill öka livsmedelsproduktionen och minska sårbarheten.

Min fråga till ledamoten blir därför varför man väljer att inte ställa krav på privata aktörer att ta ett större ansvar när det gäller beredskap och jour.

Anf. 130 Magnus Oscarsson (KD)

Herr talman! Jag tackar Sofia Skönnbrink för frågan!

Jag måste ändå svara på den första delen, som handlade om offentlig upphandling. Precis som ledamoten var inne på hade vi en sådan debatt för en tid sedan. Om vi kort ska ta den delen tycker jag att det alltid är viktigt att faktagranska ett sådant påstående som ledamoten kommer med i sitt anförande. Även nu säger ledamoten att man inte vill köpa mjölk från särskilda gårdar om det skulle bli så.

Faktum är att 90 procent av alla landets kommuner köper ekologisk mjölk. När det gäller ekologisk mjölk är korna ute. Det är ju ett krav för ekologiskt. Det är intressant att få fakta om detta. Det är så det ser ut. Av alla som i dag köper handlar 90 procent ekologiskt. Det kommer ändå att fortsätta. Det är intressant.

Ledamotens andra fråga lyfter fram något jätteviktigt, nämligen hur det ser ut i exempelvis den norra delen. Som exempel kan jag säga att Jordbruksverkets nordligaste kontor är i Uppsala. Det visar kanske en del i hur det har varit. Här måste det bli förändring. Nu har livsmedelsstrategin detta som en punkt, alltså att utreda hur vi ska få igång detta i hela landet.

I dag är livsmedelsförsörjningen för dålig i norra delen. Det är väldigt sorgligt med tanke på att det finns så mycket åkermark och betesmark. Vi skulle kunna ha mycket mer produktion.

Anf. 131 Sofia Skönnbrink (S)

Herr talman! Vi betar väl av betesrätten ändå, eftersom det var det ledamoten valde att svara på. Ledamoten säger att man ska hålla koll på fakta. Ledamoten lyfter själv upp djurvälfärdsersättning, vilket man bland annat efterfrågar från branschen, både kopplat till EU och internt inom Arla. Vad jag förstått är det - eftersom det redan är praxis i Sverige - inte garanterat att bönderna kommer att få den här typen av djurvälfärdsersättning av Arla. Vad jag har förstått betalar de ju ut detta till finska och danska bönder. Jag tänker att man kanske får dra i sin egen koncern.

Jag går tillbaka till det här med veterinärer som inte kan nås i tid vid akuta situationer. Det kan leda till nödslakt eftersom man inte har något annat val om man inte får hjälp i tid. Det innebär ett produktionsbortfall, vilket är ekonomiskt kännbart för en lantbrukare - särskilt om det drabbar flera djur i besättningen eller särskilda nyckeldjur.

Veterinärhjälp behövs även i det förebyggande arbetet; distriktsveterinärerna hjälper ju våra lantbrukare med hälsoövervakning, vaccinationer, dräktighetsundersökningar, juverhälsokontroller med mera.

Därför frågar jag återigen varför regeringen inte vill se över möjligheten att fördela ansvaret för den veterinära beredskapen och jouren på ett rättvisare sätt.

Anf. 132 Magnus Oscarsson (KD)

Herr talman! Jag börjar med den första frågan så att vi inte tappar bort oss här.

Jag tänker att regeringen ser över det här. Vi har ett stort bekymmer som vi måste göra något åt. Det sista jag hörde var att regeringen måste göra allt den kan för att se till att det finns veterinärer i hela landet. Det vill jag säga till att börja med.

Sedan måste jag ändå säga följande: Ni som var med 2014, 2015 eller 2016 vet att det var väldigt tufft på den tiden, med enormt dåliga mjölkpriser för mjölkbönderna. Det var då vi lyfte fram förslaget att man likt Finland faktiskt kan låta staten gå in och stötta. Då fick vi svaret från den dåvarande socialdemokratiska ministern: Det går inte. Vi har lagar i Sverige, och beteskravet är reglerat i lag. Därför kan vi inte gå in och ändra det och ge stöttning i form av ersättning till Sveriges mjölkbönder.

Det var svaret jag fick då. Jag tänker: Om man skulle släppa på det här - om man skulle göra det som vi hoppades - skulle det bli mycket enklare att göra det som de gör i Finland. Finland är ju också med i EU. På det sättet skulle vi alltså kunna stötta om det behövs och göra det här mer flexibelt. Jag tror nämligen att det är det som är viktigt för våra svenska mjölkböcker, det vill säga att känna att det finns flexibilitet i systemet och att vi litar på dem. De vet bäst när korna ska vara ute och när de ska vara inne.

Anf. 133 Stina Larsson (C)

Herr talman! En höna behöver en bur på fyra kvadratmeter för att må bra. Ett marsvin behöver tre kvadratmeter och en kanin fem kvadratmeter. Det är större än en kalvs yta, kan man konstatera. Vidare ska reptiler inte ges levande insekter på grund av att det finns risk för lidande för insekten.

Det här var Jordbruksverkets förslag till nya regler för smådjur. De kom förra veckan, ungefär samtidigt som regeringen tänkte presentera sin livsmedelsstrategi. Nu har ju förslagen inte blivit verklighet - än i alla fall - så min fråga är egentligen: Vad tycker ledamoten om dessa förslag?

Anf. 134 Magnus Oscarsson (KD)

Herr talman! Tack, Stina Larsson, för din fråga!

Det är ju jätteintressant, tycker jag, att Jordbruksverket gjorde på det här sättet. Jag reagerade väldigt starkt, kan jag säga. Det är så många som jobbar med det här runt om i Sverige, och det är många som har det som hobby och så vidare. Jag reagerade på sättet som man pratar om det här på. Jag förstår naturligtvis intentionen, men det skulle slå väldigt fel. Jag tror dessutom att en kanin skulle ha uppåt tio kvadratmeter - var det inte så? Det var i alla fall väldigt mycket, och oavsett vilket tror jag inte att det är gångbart.

Jag tycker att det är jättebra att man tar tillbaka det här och ser över det så att vi kanske får något helt annat.

Anf. 135 Stina Larsson (C)

Herr talman! Jag instämmer i att de här reglerna var en skrivbordsprodukt och någonstans väldigt orimliga. De skulle enbart gälla smådjur för hobbyverksamhet och inte de djur som finns på våra större gårdar. De skulle gälla hönor som man har som husdjur eller som kanske lever i ett hönshus i liten skala.

Jordbruksverket tog tillbaka regelförslagen efter påtryckningar från många organisationer och efter stor kritik i sociala medier. Centerpartiet kallade minister Kullgren till utskottet för att svara på frågor. Man inser att någonting hände på vägen.

Regelförslagen kommer dock tillbaka; det är bara en tidsfråga. Där tänker jag att vi måste ta hänsyn till den småskaliga produktionen, eftersom den är en del av beredskapen och självförsörjningen. Vi är också beroende av att se till att våra lantraser finns kvar. En levande landsbygd ökar förståelsen för var maten kommer ifrån, och jag tänker att barn och familjer måste kunna leva med djur och husdjur nära.

Vad avser ledamoten att göra för att säkerställa att regelverket för smådjur framöver är väl underbyggt, väl genomförbart och någonstans rimligt?

Anf. 136 Magnus Oscarsson (KD)

Herr talman! Tack återigen, Stina Larsson, för frågorna! Jag håller helt med dig.

Jag tänker så här: Det är myndigheterna som gör detta, och det är väldigt svårt att gå in i förväg och tycka och tänka. Som ledamoten var inne på var det mycket i sociala medier, och det var många som hörde av sig. Det gäller även politiskt; det var inte bara ledamoten som hörde av sig och tyckte att det här var helt ogenomtänkt, utan det var andra också.

Jag tänker mig - och hoppas ändå - att man från myndighetens sida på något sätt lär sig att leva lite mer i verkligheten, kanske. Så tänker jag. Vi får se vad som kommer, men jag har hopp om att det i alla fall blir mycket bättre.

Anf. 137 Rebecka Le Moine (MP)

Herr talman! De senaste 25 åren har nio av tio svenska gårdar lagts ned. Jag tror att det finns en väldigt bred uppfattning att det är en trend som måste vändas. Vi behöver vända trenden att gårdarna blir färre men större.

Livsmedelsstrategin har tagits upp. Den fokuserar väldigt mycket på export. Den är inte skriven för att vända trenden och öka beredskapen och självförsörjningsgraden av livsmedel. Jag undrar lite grann vilka åtgärder regeringen och ledamoten tänker sig för att på riktigt vända den här trenden.

I dag, när matjättarna och matpriserna är ett väldigt stort debattämne, tycker jag att det finns anledning att se över hela systemet. Vilka är det som i dag står med stora risker och små marginaler? Jo, det är bönderna. Vilka är det som i dag tar väldigt små risker men har väldigt stora marginaler? Det är matjättarna. Det menar jag är ett fundamentalt feltänk. Jag ser inte heller att det egentligen adresseras eller att det läggs fram realistiska förslag om detta i livsmedelsstrategin, som har ett ensidigt fokus på att fortsätta business as usual och öka exporten.

Min fråga till ledamoten är: Vilka konkreta förslag tänker man att man kan vidta för att helt enkelt vända den här trenden och göra det möjligt för alla småskaliga bönder i Sverige att överleva?

Anf. 138 Magnus Oscarsson (KD)

Herr talman! Tack, Rebecka Le Moine, för frågan!

Ja, vi är överens om en del där, Rebecka - bland annat att vi har sett en utveckling där det har blivit färre mjölkbönder, eller gårdar över huvud taget, i vårt land. Jag tror att många bönder ändå är glada över att vi i den här kammaren pratar om det här och är intresserade av hur vi ska kunna förbättra det. Det är ju ändå det som är viktigt: Hur kan vi förbättra för Sveriges mjölkbönder och för våra bönder över huvud taget?

Jag tror att det finns några saker som är viktiga. Här i kammaren brukar vi prata om att lönsamheten måste öka. Vi måste också se till att konkurrenskraften stärks och att regelkrånglet minskar. Regelbördan nämns återkommande när jag är ute och pratar med bönder.

Jag håller dock inte med om att man ensidigt pratar om export i livsmedelsstrategin. Tvärtom talar man faktiskt om tre ben: export, robusthet samt svensk mat och gastronomi. Robusthet är någonting som är jätteviktigt i vår tid. I mitt anförande var jag inne på hur det ser ut nu. Vi kan i dag inte försörja vårt lands invånare som vi skulle behöva kunna. Därför är det bra att regeringen ser till att jobba med dessa frågor. På punkt efter punkt har regeringen sett till att underbygga mer, så att det går att sätta mat på bordet i en krissituation. Det kommer att ta tid att bygga upp detta, men resan har åtminstone börjat. Den började egentligen 2017, med livsmedelsstrategin, och den fortsätter nu.

Anf. 139 Rebecka Le Moine (MP)

Herr talman! Det känns ändå som att detta inte rimmar så väl med de förslag till åtgärder som nu finns på regeringens bord för att läggas fram. Vi har varit inne på det tidigare gällande betesrätten. Konsekvensen av att slopa detta blir inte att man stöttar de småskaliga bönderna, utan risken är att fler mjölkgårdar köps upp. Detta riskerar att snedvrida konkurrensen för alla de bönder som har en bra djurhållning och kor som kan gå ute.

Ledamoten pratade i sitt anförande om stoltheten över svensk djurskyddslagstiftning när det gäller antibiotika och liknande. Jag tycker att det rimmade väldigt illa med att han i nästa andetag ville backa från de framsteg som har gjorts, med ursäkten att det skulle stärka konkurrenskraften. Jag tycker att fokuset på konkurrenskraft egentligen inte leder till det vi vill när vi pratar om höjd beredskap och om att bryta trenden att gårdar läggs ned i Sverige. Man skulle behöva se detta ur ett annat perspektiv.

När det gäller beredskap skulle man kunna lägga fram många fler förslag som syftar till att göra en omställning från att bara ta fram grödor och liknande till att fokusera mer på växtbaserade proteiner, som går mycket lättare att lagra i tider då vi behöver öka vår livsmedelsförsörjning. Där finns det en hel del som jag, i all välmening, skulle vilja skicka med.

Det pratas mycket om regelförenklingar. Varför inte ta fram ett paket som syftar till regelförenklingar för Sveriges bönder, som redan i dag ligger i framkant i den gröna omställningen och som redan i dag jobbar med miljö, klimat och djurvälfärd?

Anf. 140 Magnus Oscarsson (KD)

Herr talman! Tack, Rebecka Le Moine, för dina frågor!

Det var spännande att du tog upp regelförenklingar. Jag håller på och jobbar med sådant. Efteråt kan vi diskutera exakt hur du menade - jag var inte riktigt med på det, men jag tar gärna input från vad du sa.

Beteskravet har ju blivit en stor fråga. Det finns gott om känslor i det här. För att vara ärlig upplever jag också att det ibland finns en ganska stor okunskap. Jag undrar hur många av dem som tycker så mycket som egentligen själva har varit ute och träffat mjölkbönder i deras kontext, vid deras gårdar, med nybyggda stallar med mera. Där någonstans måste man ju börja. Man kan naturligtvis ha en åsikt, men man behöver ha lite fakta när man pratar om det här.

Jag hör från olika håll att det skulle vara mycket sämre när det gäller djurhållningen. En riktigt varm sommardag går kon inte ut; det vill den inte göra. När det är väldigt smutsigt - när det har regnat 30, 40 eller 50 millimeter eller kanske ännu mer - går den inte heller ut. Om den går ut blir den väldigt smutsig. Det skapar sjukdomar.

Vi lever i olika världar. Någonstans där måste vi börja prata. Vi kan ha åsikter om vad som är helt fel eller helt rätt, men vi måste ändå ha faktaunderlag.

Faktum är att de flesta kommer att ta ut korna. 80-85 procent kommer att fortsätta vilja ha korna ute. Det är detta vi har att prata om. Det bästa är att ha flexibilitet och att lita på Sveriges bönder.

Kenneth G Forslund

Anf. 141 Förste vice talman Kenneth G Forslund

Jag påminner ledamoten om att vi inte använder tilltalet "du" i kammaren.

Victoria Tiblom (SD)

Anf. 142 Victoria Tiblom (SD)

Herr talman! I dag debatterar vi betänkandet Bättre förutsättningar inom djurens hälso- och sjukvård samt djurskydd. Sverigedemokraterna står bakom samtliga sina reservationer, men för att vinna tid yrkar jag bifall endast till reservation 35.

Detta är ett omfattande betänkande som innehåller många olika delar rörande djur. Jag väljer att göra ett par nedslag.

De flesta talar om hunden - och även om andra husdjur - som människans bästa vän. Vi har en lång tradition av husdjur, och de flesta räknar dem som familjemedlemmar. Att äga ett husdjur är ett stort ansvar, och i det ansvaret ligger att se till att djuret får den vård det behöver i tid.

För att man ska kunna fatta bra beslut om försäkringar och vård behövs god information. Det gäller särskilt vid akuta ingrepp när man snabbt, och ofta i en känslosam situation, behöver fatta beslut om vilken vård man - med eller utan försäkring - har möjlighet att betala för. Samtidigt har vi de senaste åren kunnat se kraftiga prisökningar för veterinärvård, vilket gör att många djurägare väljer att dröja med besök hos veterinären om det inte är absolut nödvändigt.

Det är en sorglig utveckling att många i dag inte har råd att ge sitt husdjur den vård som behövs. Därför är det glädjande att Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen har gett Konkurrensverket i uppdrag att kartlägga pristransparensen inom veterinärmarknaden och utreda hur denna påverkar priserna och kostnadsutvecklingen. Konkurrensverket ska också vid behov identifiera om det finns information som inte är allmänt tillgänglig och som skulle kunna förbättra pristransparensen på veterinärmarknaden - exempelvis information om vad olika operativa ingrepp kostar - samt lämna förslag på åtgärder.

En annan del i uppdraget är att titta på prisutvecklingen i jämförbara länder i Europa och föra dialog med branschen och försäkringsbolagen. Man ska inte behöva hamna på ruinens brant för att ett husdjur blir allvarligt sjukt eller skadat.

Vi sverigedemokrater kommer att följa utvecklingen och avser att undersöka andra åtgärder för att se vad som finns att göra på sikt för att motverka och få ned omotiverat höga kostnader för veterinärvård.

Herr talman! Det råder brist på veterinärer i vårt land. Vi behöver göra det mer attraktivt att bli veterinär och att vara verksam inom lantbrukssektorn. Platserna på veterinärutbildningarna behöver också bli fler. Ett sätt att komma till rätta med bristen på veterinärer är att utländska veterinärer får möjlighet att etablera sig i Sverige.

Det är viktigt att fler veterinärer väljer att vara verksamma inom lantbruksnäringarna. En lösning är att fler med egen erfarenhet från animalieproduktion antas till veterinärutbildningen. Förslagsvis skulle SLU, likt läkarprogrammet, börja med alternativt urval, vilket skulle innebära att det inte skulle krävas toppbetyg för att utbilda sig till veterinär. I stället skulle ett flertal intervjuer genomföras. Detta skulle kunna vara en väg in för djurintresserade som saknar betygen. Vi behöver tänka nytt för att få fler veterinärer i Sverige.

Herr talman! Vi talar om hur mycket vi värnar djuren i Sverige, och ändå kan vi i samtliga livsmedelsbutiker köpa foie gras, en produkt som tillkommer under fruktansvärda förhållanden. Tvångsmatning, särskilt i produktionen av foie gras, är förbjuden i flera länder, inklusive Sverige. Trots det kan produkterna fortfarande saluföras i Sverige då import av animalier framställda genom tvångsmatning är tillåten. Vid produktion av foie gras tvångsmatas gässen dagligen, och när de är redo för slakt har deras lever svällt upp till tio gånger sin normala storlek. Många gäss dör före slakt på grund av skador på organ eller kvävning.

Vi anser att det är nödvändigt att arbeta för ett importstopp för animalier som framställts genom skadlig tvångsmatning. Djur som slaktats utan bedövning eller plågats ihjäl i andra länder bör inte få säljas i Sverige. Sveriges regering bör arbeta internationellt för att förbjuda produktionen av foie gras och andra former av tvångsmatning, och ett importförbud bör införas för att sätta press på andra länder. Tills försäljning av sådan mat upphör i Sverige bör regeringen verka för tydlig märkning av dessa produkter för att uppmärksamma konsumenten på produktionsmetoden.

Herr talman! Djur kan inte föra sin egen talan, vilket gör dem beroende av oss människor och vår välvilja. Därför är det viktigt att arbetet med djur och hanteringen av brott mot djur sköts på ett korrekt och effektivt sätt. Dessvärre kräver denna typ av arbete ofta både resurser och specialkompetens som är ovanliga inom den ordinarie polisorganisationen.

I Stockholm finns Sveriges enda särskilda djurskyddspolis, och det är positivt att det finns i alla fall en sådan. Men det finns ett stort behov av att nationellt ta ett samlat grepp och säkerställa kompetensförsörjningen gällande djurskydd inom polisen. För att skapa förutsättningar för en högre komptensgrad inom djurskydd behöver det säkerställas att djurskydd blir en obligatorisk del inom ordinarie polisutbildning - detta i syfte att stärka kompetensförsörjningen inom polisen på området.

Anf. 143 Sofia Skönnbrink (S)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.

Få av oss har missat rapporteringen om aggressiva hundar och det ökade antalet hundangrepp i Sverige. Nu senast läste jag om en hund i Forshaga som hade attackerat en polis. Lyckligtvis blev polisen inte allvarligt skadad, men vi vet att det har förekommit anfall med dödlig utgång, vilket är fullständigt oacceptabelt.

Herr talman! En viktig del i att undvika att dessa hundangrepp sker är att våra myndigheter har tillräckliga befogenheter att agera så att aggressiva hundar kan omhändertas i tid. En annan viktig del är att kunna utfärda djurförbud, bland annat mot de oseriösa uppfödare, inte sällan med kriminell koppling, som tjänar snabba pengar på djurens bekostnad. Flera av oss här har säkert sett Kalla faktas dokumentär där det framkommer att hundar marknadsförs som dödsmaskiner.

Herr talman! Hårdare tag mot organiserad brottslighet brukar vara en prioriterad fråga för Sverigedemokraterna. Därför var det väldigt förvånande att läsa att ni föreslår att beslut om djurförbud bör flyttas till domstol. Det skulle innebära att länsstyrelserna förlorar ett av sina viktigaste verktyg för att kunna hantera allvarliga djurskyddsärenden och komma åt oseriösa aktörer. Ledamoten säger helt riktigt att djur inte kan föra sin egen talan. Därför behöver länsstyrelserna ha ordentliga verktyg för att kunna agera om djur utsätts för vanskötsel eller försummelse.

Kan ledamoten förklara varför det är en bra idé att flytta beslut om djurförbud till domstol?

Victoria Tiblom (SD)

Anf. 144 Victoria Tiblom (SD)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Precis som ledamoten säger är det ett stort problem med uppfödning av en viss typ av hundar. Även hundsmuggling är ett stort problem. Här behöver vi sätta in fler åtgärder. Alldeles för många hundar far illa genom hur de kommer in i vårt land.

När det gäller länsstyrelsernas respektive domstolarnas befogenheter får man titta lite närmare på det. Det viktigaste är dock att få bukt med hundsmugglingen. Nu när man upptäcker hundsmugglare vid gränsen, främst vid Öresundsbron och vid Helsingör-Helsingborg, tar man hand om hundarna, som tyvärr ofta får avlivas, medan smugglaren skickas tillbaka över gränsen. Men man borde även beslagta själva fordonet som hundarna har transporterats i, för då skulle det innebära en större risk för hundsmugglarna. Nu blir de av med hundarna men åker tillbaka till andra länder, fortsätter att föda upp dessa hundar och transporterar dem sedan under fruktansvärda förhållanden till Sverige.

Anf. 145 Sofia Skönnbrink (S)

Herr talman! Hundsmuggling är en annan viktig fråga som inte har fått så mycket utrymme i dagens debatt. Jag har själv haft en interpellationsdebatt med landsbygdsministern om detta.

Jag återgår dock till frågan om djurförbud och att Sverigedemokraterna vill att domstolarna ska fatta beslut i denna typ av ärenden. Jag menar att detta är helt fel väg att gå. Djurförbud utfärdas när allt annat man har försökt med inte fungerar, till exempel tillsägelser och förelägganden med vite. Djurförbud utfärdas ytterst sällan. Det kan vara till personer som vanvårdar djur eller på det grövsta sätt inte lever upp till djurskyddslagens krav. Att lägga detta på domstolarna skulle fördröja processen och eventuellt leda till ännu mer lidande för djuren.

Ledamoten säger att Sverigedemokraterna vill komma åt de oseriösa uppfödarna. Dessa uppfödare avlar ju inte sällan på extremt stor kamplust. Bara det är ett brott mot djurskyddslagen, för det får inte förekomma i Sverige.

Jag förstår fortfarande inte varför Sverigedemokraterna väljer att föreslå en förflyttning av djurförbud till domstol eftersom det försämrar myndigheternas möjlighet att agera i denna typ av ärenden.

(Applåder)

Victoria Tiblom (SD)

Anf. 146 Victoria Tiblom (SD)

Herr talman! Vi har sett att det kanske inte har fungerat så väl. Vi vet alla att länsstyrelserna är överbelastade och har tillsyn över väldigt många djurskyddsärenden. Att i stället lägga över detta på domstolarna kan vara en annan väg att gå, och ibland måste man kanske pröva nya vägar för att komma fram till bättre resultat.

Anf. 147 Elin Nilsson (L)

Herr talman! I Sverige har vi en lång tradition av att värna djurens välbefinnande, och det ska vi vara stolta över. Vi har en av världens starkaste djurskyddslagstiftningar, och vi vet att ett gott djurskydd går hand i hand med en välfungerande och patientsäker djurhälsovård.

Men vi står inför utmaningar. Tillgången till veterinär service varierar i landet, arbetsbelastningen för djurhälsopersonal är hög och tillsynen av verksamheten behöver skärpas. Regeringens förslag i propositionen som vi nu debatterar syftar till att skapa bättre förutsättningar för att säkerställa god och trygg djurhälsovård i hela landet.

I propositionen fastslås att skyddade titlar endast ska få användas av personer som har rätt utbildning och uppfyller lagens krav. Den som saknar behörighet ska inte kunna använda titlar som kan förväxlas med dessa. Det handlar om att värna kvalitet och förtroende och djurens rätt till professionell vård.

Efter många år som inspektör på Inspektionen för vård och omsorg, alltså den myndighet som utövar tillsyn över humanvården - den vård som vi människor får, där jag arbetade med frågor som rör legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal, vet jag hur viktigt detta är. Det är ett viktigt redskap för att skydda patienter, i det här fallet djuren och djurägarna.

Man ska skydda dem från charlataner, för det finns lurendrejare som utger sig för att ha en viss kompetens eller en viss utbildning men som faktiskt inte har det. Det händer inte så ofta och är inte särskilt vanligt, men när det händer orsakar det stor patientskada. Det är dessutom skadligt för tilltron till systemet. Därför är ett system med skyddade titlar viktigt.

En sak till som jag vill bemöta och som har tagits upp tidigare här i debatten är de prisökningar som jag tror att varje djurägare är medveten om. Det har blivit otroligt dyrt att besöka veterinären. Det här är en fråga som vi inom regeringssamarbetet diskuterar. Det finns ett engagemang även hos oss, precis som hos oppositionen.

Därför gav regeringen tidigare i mars Konkurrensverket i uppdrag att kartlägga pristransparensen inom djursjukvården. Konkurrensverket ska analysera frågan och genomföra en utredning med fokus på priserna för djursjukvård avseende sällskapsdjur i hela landet med mera. Detta är viktigt för att få en bild av hur läget ser ut. Uppdraget ska redovisas i mars 2026. Det är viktigt att saker görs ordentligt, och det tar som bekant ofta tid.

Herr talman! Jag skulle kunna tala länge om den proposition vi debatterar här i dag, men för att hinna med allt jag vill säga ska jag raskt hasta vidare till en annan fråga som har tagits upp här i dag, nämligen beteskravet.

Vårens kosläpp närmar sig. Snart kommer man att kunna se kor dansa ut runt om i vårt avlånga land - ut i hagarna, ut på grönt gräs - efter en vinter inomhus. Det är ett härligt vårtecken. Sedan 1988 får alla mjölkkor i Sverige vistas utomhus och beta grönt gräs minst sex timmar per dag under sommaren. Det är viktigt därför att mular som är skapta för att beta måste få göra det.

Nu luftas tankar om att återigen stänga in korna för att göra djurhållningen mer lönsam. Det skulle vara helt fel väg att gå, enligt oss i Liberalerna. Att alla svenska mjölkkor får vara ute och beta grönt gräs i en naturlig miljö och få utlopp för sina naturliga beteenden är en kvalitetsstämpel för svenskt jordbruk.

Utan böndernas ansvarstagande och hänsyn till djuren skulle köttet och mejeriprodukterna drabbas av en fadd eftersmak. Om vi tar bort beteskravet försämrar vi jordbrukets ställning snarare än stärker den, särskilt mot utländsk konkurrens. Svensk mjölk och svenskt kött är synonymt med friska djur som tas väl om hand och som får beta utomhus. Våra ambitiösa svenska djurskyddsregler ger högre produktionskostnader - absolut - men det måste få kosta att djuren mår bra. Min bild är att många konsumenter är villiga att betala mer för den svenska mjölken och det svenska köttet.

Att beteskravet är en viktig fråga fick vi bevis för här i går i riksdagen när vi tog emot en namninsamling med närmare 140 000 underskrifter; jag kommer inte ihåg den exakta siffran. Att försöka öka konkurrenskraften genom att försvaga djurskyddet skulle få ett högt pris. Det vore helt fel väg att gå. I stället för att sänka svenska krav måste vi höja lägstanivån i hela EU. Då blir också politiken mer rättvis för svenska bönder. Slopat beteskrav är egentligen ingenting annat än en falsk konkurrensfördel för de stora enheterna. De stora kommer att bli större och de små färre.

Herr talman! Liberalerna har i decennier arbetat för ett starkare djurskydd för alla djur på europeiska gårdar. Den liberala Europaparlamentarikern Marit Paulsen ledde på sin tid framgångsrikt arbetet med att få till stånd en gemensam europeisk djurskyddslag för minskad antibiotikaanvändning och ökad djurvälfärd. Den gav oss en lägsta ribba för hur djur får behandlas i Europa. Men arbetet måste fortsätta. Ingen ko har valt sin tillvaro. Det har faktiskt vi gjort åt den. Vi har valt att hålla kor för att de ger oss mjölk och kött. Vi har ett ansvar för de djur vi föder upp. De behöver få utlopp för sina naturliga beteenden. Kor måste få beta.

Vi liberaler kommer att fortsätta kämpa för att höja djurskyddets miniminivå. Här behöver EU bli mer som Sverige. Liberalerna vill ha ett starkare djurskydd i hela EU. Det går väldigt sakta, så vi måste driva på. För oss är det en självklarhet att alla kor ska få beta utomhus, både i Sverige och i resten av Europa.

Slutligen, herr talman, är nu utredningsbetänkandet med förslag om slopat beteskrav ute på remiss. Sedan ska frågan hanteras inom regeringssamarbetet. Min och Liberalernas ingång i frågan är känd. Vårt budskap är tydligt: Vi kommer att kämpa för att förslaget om slopat beteskrav inte blir verklighet. Vi står upp för kornas rätt till bete.

(Applåder)

Anf. 148 Stina Larsson (C)

Herr talman! Vi står bakom mycket i den proposition som ledamoten och regeringen har presenterat. Där finns bra satsningar på veterinärerna som gör att vi lättare kan hjälpa våra djur och djurägare.

Ledamoten Nilsson och Liberalerna har den senaste tiden slagit sig för bröstet och anser sig vara kornas beskyddare, då de till varje pris vill hävda betesrätten. Men betesrätten har också sina baksidor. Nu under våren har det konstaterats att fallen av blåtunga har ökat kraftigt i Sverige. Det är en smitta som sprids via svidknott när korna går ute. Efter förra sommarens insektsbett visar den sig nu i form av missbildade kalvar, som ibland föds med en halv hjärna. Många djur måste avlivas, vilket är en tragedi för djurägarna och hela besättningen.

Vad tycker ledamoten och regeringen att vi bör göra för att minska denna smitta och hjälpa lantbrukarna?

Anf. 149 Elin Nilsson (L)

Herr talman! Tack, ledamoten Larsson, för frågan!

Det är verkligen en tragedi både för de djur och för de lantbrukare som drabbas. Det här är en fråga som vi behöver fästa stor vikt vid att hantera. Jag är inte i detalj inläst på exakt vad man gör för att bekämpa blåtunga, men det är klart att det kan behövas ökad flexibilitet när det gäller om djuren måste hållas ute eller inne. Det är faktiskt djurens välfärd som ska gå först.

Det utredningsbetänkande som har presenterats och som jag nämnde i mitt anförande innehåller tyvärr förslag där det inte finns någon flexibilitet utan bara antingen eller, vilket enligt min uppfattning är en brist. Men det är absolut en fråga som fortsatt kan diskuteras.

Anf. 150 Stina Larsson (C)

Herr talman! Jag delar ledamotens inställning att det behövs större flexibilitet och lokala hänsyn till väder, blöta i marker och andra förutsättningar. Om jag får önska något skulle det vara att Jordbruksverket, i stället för att prioritera storleken på burar för hobbyhöns, prioriterar att ta fram ett program för vaccination, hitta rutiner för provtagning, hitta personal som kan stötta veterinärerna och se hur man kan få en så smidig hantering som möjligt för avlivning och kadaverhantering.

Men det här kostar pengar. Det finns krav på och förslag om att regeringen borde tillföra runt 100 miljoner kronor till de över 400 besättningar, framför allt i södra och västra Sverige, där det finns konstaterade fall. Det är en rejäl kostnad som man har räknat ut.

Mina frågor är: Hur ser ledamoten på det här beloppet? Är regeringen beredd att skjuta till dessa medel för att säkerställa att de här lantbrukarna, som i dag har tuffa förutsättningar, ska kunna klara smittan och hantera blåtungan framöver?

Anf. 151 Elin Nilsson (L)

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågorna!

Jag håller verkligen med om att det här är en fråga som Jordbruksverket bör prioritera. Verket bör fokusera på hur man kan stötta de lantbrukare som drabbas men också på hur man kan arbeta mer förebyggande.

Vaccination är såklart en viktig del i detta, men som jag har förstått det finns det inget vaccin som det räcker att ge ett djur bara en gång, utan man måste vaccinera varje år. Det är något som det verkligen vore värt att se över. Går det att stötta, prioritera eller få fart på arbetet med att ta fram ett vaccin som det räcker att ge djuret en gång för att det ska få ett livslångt skydd? Det skulle också spara väldigt mycket pengar.

Ledamoten nämnde hobbyhönsen och den diskussion som fördes för två veckor sedan om Jordbruksverkets nya rekommendationer, riktlinjer eller vad det nu var. Jag tycker att det är bra att en översyn görs. Det var länge sedan sist, och mycket har hänt. Vi ska inte stå här och peka med hela handen när det gäller vad en myndighet gör, och ministern ska absolut inte göra det - det är viktigt.

Men man kan ändå ha lite tankar och åsikter om det här. Det är bra att Jordbruksverket har tagit tillbaka frågan och ser över den för att undersöka om man kan hamna på en rimligare nivå. Det var väldigt stora utökningar i vissa delar, samtidigt som jag hade önskat att Jordbruksverket hade gått längre i andra.

Jag personligen - det här är inte mitt partis åsikt - tycker faktiskt inte att man ska ha tropiska fåglar i bur i Sverige. De bör kunna flyga fritt i Amazonas; där har de det som allra bäst.

Anf. 152 Sofia Skönnbrink (S)

Herr talman! Jag kommer att ta mig friheten att bemöta det som ledamoten Oscarsson sa om att det ibland verkar som att vi inte har varit ute och sett några mjölkgårdar.

Två av mina närmaste vänner är mjölkbönder. Jag har jobbat på mjölkgård, och jag har också varit ute och inspekterat ett flertal gårdar. Man kan konstatera att det inte alltid är jättehögt i tak med bra ljusinsläpp och borstar som går 24:7, utan det ser väldigt olika ut. Om man ska dra en parallell, herr talman, kan man säga att det finns allt ifrån dyra Hiltonhotell till billiga hostels. Det är just därför jag är skeptiskt till att man ska undanta alla mjölkkor i lösdrift, precis som ledamoten Elin Nilsson sa.

Låt mig återgå till vårt replikskifte. Jag är väldigt glad över att Liberalerna som parti och ledamoten själv går ut och står upp för svenska kors rätt till bete. Det är jätteviktigt. I går tog vi emot Djurens Rätts namnunderskrifter från kampanjen Jag vill beta. 165 076 unika personer har skrivit under namninsamlingen. Det säger ganska mycket.

Detta visar att det här är en viktig fråga inte bara för djuren utan också för oss som bor här i Sverige. Vi bryr oss om hur våra djur har det, och vi är många som tycker att kor ska få gå ute på sommaren och beta och röra sig fritt. Det handlar om djurvälfärd på riktigt.

Men jag är också orolig, för även om Liberalerna säger att ni kommer att stå upp för kornas rätt till bete är ni också det minsta partiet i regeringsunderlaget. Kristdemokraterna är som vi vet motståndare till betesrätten, och de innehar landsbygdsministerposten.

Min fråga blir därför: Om regeringen går fram med den här typen av förslag som innebär slopad betesrätt för alla kor i lösdrift - vad kommer då Liberalerna att göra? Kommer ni att stå upp för korna även om det innebär att ni måste gå emot era samarbetspartier?

Anf. 153 Elin Nilsson (L)

Herr talman! Tack, ledamoten Skönnbrink, för frågorna!

Här delar vi verkligen ståndpunkt i vår kamp för att korna fortsatt ska få komma ut på bete. Jag har precis som ledamoten varit ute på en hel del verksamhetsbesök. Jag har under året besökt ladugårdar från Skåne i söder till Boden i norr, där jag var för ett par veckor sedan. Där har man alltså också mjölkproduktion. Det är väldigt olika förutsättningar i olika delar av landet. Det som förenar är kraften och viljan att ha ett hållbart lantbruk, och man kämpar på med de förutsättningar som ges.

Beteskravet kommer alltid upp när man är ute och diskuterar. Jag brukar säga: Vi kanske inte tycker exakt lika, men för oss är det här viktigt. Då säger de flesta bönder: Vi kommer ändå att släppa ut våra kor.

Men precis som ledamoten säger är det väldigt olika nivå på lösdriftsstallarna. Om det hade varit samma fantastiska nivå på alla hade det varit lättare att förstå varför man föreslår det slopade beteskravet. Men det tas inte alls i beaktande i utredningen, vilket jag tycker är en brist. Jag hade hoppats på det. Vi hade ändå stått upp för ett bevarat beteskrav.

Men nu är det som det är. Vårt nej är skarpt. Samtidigt är det här en fråga som man kommer att förhandla om och diskutera i regeringssamarbetet, som man gör i alla samarbeten. Precis som jag sa tidigare är vi liberaler dock väldigt tydliga i vårt budskap: Vi vill att beteskravet bevaras, och vi kommer att göra allt vi kan för att så ska ske.

Anf. 154 Sofia Skönnbrink (S)

Herr talman! Tack, ledamoten, för svaret!

Vi kan passa på att tydliggöra att det inte är alla i branschen som är negativt inställda till beteskravet. Man kommer fortsatt att släppa ut korna på bete, och man har löst det så att man har spridit ut åkrarna där korna ska hållas. Man har köpt upp olika typer av arealer för att det ska vara möjligt, och man kör ut korna med traktorer och annat för att nå betesmarkerna. Det går alltså att lösa, och det är många som vill göra det.

Jag hör vad ledamoten säger. Vi kan hoppas att man väljer att backa på förslaget på grund av att det, som jag sa i mitt anförande, inte är underbyggt med vetenskapliga studier. Jag tror också att motståndet kommer att bli väldigt starkt. Jag nämnde just namnunderskrifterna, och vi vet att det finns många företrädare för den linjen ute i landet som kommer att svara på remissen.

Vi får hålla tummarna för att man inte går vidare med detta, för jag tror inte att man är medveten om vilka konsekvenser det kommer att få. Det gäller inte minst den offentliga upphandlingen, där beteskravet är ett viktigt verktyg för att kunna prioritera svenska produkter framför utländska.

Skulle vi ändå kunna förvänta oss att Liberalerna väljer att rösta emot den typen av förslag?

Anf. 155 Elin Nilsson (L)

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan!

För att vara krass: Vi är lojala med regeringssamarbetet. Våra strider sker på Regeringskansliet och i det samarbete vi har här i riksdagen. Sedan förhandlar vi, och så kommer vi fram till ett svar. Då är vi lojala med det och röstar som regeringssamarbetet har kommit fram till.

Men innan man är där pågår väldigt hårda förhandlingar, mycket diskussioner och stötande och blötande av allting som gör att man i alla frågor sedan landar i någonting som alla kan stå bakom. I den här frågan står vi på olika platser, men målet är ändå att komma fram till någonting som alla är nöjda med.

Det här är en viktig fråga för oss liberaler, och vi har hög svansföring här. Jag hoppas att det sänder en signal till våra samarbetspartier om hur viktig frågan är för oss. Den är viktig just för att den är så viktig för kornas välmående.

Om man slopar beteskravet kommer många kor fortsatt att få gå ut - absolut. Men det kommer också att finnas kor som aldrig får se dagsljus, känna solens strålar och beta grönt gräs för att de i stället går inne. Så vill inte vi ha det, och det är inte den bild vi vill ge av Sverige. Det är också min bild att en majoritet av svenska folket inte vill ha det så.

Anf. 156 Rebecka Le Moine (MP)

Herr talman! Jag vill verkligen tacka ledamoten Nilsson för tydligheten och för klara besked som håller över tid.

Vi från Miljöpartiet och jag personligen vet hur svårt det kan vara att som mindre parti ha tuffa förhandlingar med större partier där man inte riktigt delar samma ingångsvärden. Det har dock betydelse. De 165 076 namnen har betydelse. Det som sägs och de ståndpunkter som slås fast i den här debatten har betydelse.

Vi ska komma ihåg, herr talman, att politik är att vilja, att vilja någonting tillsammans, att vilja någonting tydligt och att ha en riktning. Jag vill med detta ge all kredd till ledamoten för att tydligt ha manifesterat detta och önska all lycka till.

Ledamoten representerar ett liberalt parti som är väldigt EU-vänligt. Ibland blir vi lite bortfintade: Det där tar vi på EU-nivå. Det finns en hel del frågor där EU-maskineriet går långsamt, samtidigt som frågorna är oerhört brådskande - frågor där vetenskapen kommer i fatt och där opinionen manifesterar sig tydligt. Jag menar att djurvälfärden absolut är en sådan fråga. Här har kommissionen verkligen gjort många besvikna, inklusive mig.

Jag skulle vilja fråga ledamoten vilka förslag hon har och hur hon driver på för att höja djurvälfärden i hela EU och se till att de svenska bönderna, som har högre välfärd för sina djur, faktiskt blir vinnare i detta rent ekonomiskt och konkurrensmässigt.

Anf. 157 Elin Nilsson (L)

Herr talman! Jag tackar Rebecka Le Moine dels för medskicket och lyckönskningen, dels för frågorna.

Som liberaler sätter vi stor tilltro till EU-samarbetet. EU har historiskt levererat stora framsteg när det gäller djurvälfärd. Man har satt upp gemensamma ramverk som har inneburit stora förbättringar för djur inom unionen. Jag delar dock bilden att detta den senaste mandatperioden kom lite på skam. Det gick väldigt sakta. Kommissionen levererade inte det man utlovade. Det kom något urvattnat förslag som var långtifrån vad vi som parti hade velat se.

Nu har man tillsatt en djurrätts- eller djurskyddskommissionär - jag är inte helt säker på titeln - som ska ansvara för djurskyddsfrågorna. Det återstår väl att se vad den personen kommer att leverera och hur färgad kommissionären är av att komma från Ungern, som kanske inte går i främsta ledet när det gäller djurskydd inom samarbetet.

Det vi gör på hemmaplan är att hålla frågan levande. Vi lyfter att ett starkt djurskydd i Sverige är en konkurrensfördel inte bara för Sverige gentemot den europeiska marknaden utan också för EU som helhet gentemot andra länder man handlar med. Det är någonting som konsumenter efterfrågar. Det är också starkt kopplat till miljöfrågan, som också är viktig och där EU har hög svansföring.

Det finns alltså många sätt att påverka.

Anf. 158 Rebecka Le Moine (MP)

Herr talman! Tack för svaret, ledamoten!

Som nämndes tidigare fanns det ganska höga förhoppningar om att EU och kommissionen skulle komma längre. Detta har som bakgrund att mer än 1 miljon européer skrev under en namninsamling för att lyfta ett medborgarinitiativ, som det heter.

En del i detta handlar om burhållning. Jag tänker att man med denna intention och väldigt tydliga manifestering skulle kunna gå längre med detta i medlemsländerna. I Sverige har regeringen faktiskt vidtagit åtgärder på ett bra sätt vad gäller minkarna, men det finns också burhöns som fortfarande inte har möjlighet att utföra sina naturliga beteenden. Här skulle man kanske nationellt kunna komma snabbare framåt än vad EU-maskineriet nu klarar av. I många andra länder i Europa har man redan lyckats komma längre och fasat ut burhållning av höns.

Jag har också en annan och mer konkret fråga om EU-samarbetet. Tycker ledamoten att det vore bra om EU kunde ha mer sanktioner gentemot de länder där det finns uppenbara brister och där EU:s djurskyddsrevision riktar skarp kritik? Vi från Miljöpartier driver åtminstone att varor från länder där detta är konstaterat inte ska ha tillgång till EU:s öppna marknad utan i så fall få stanna inom det land där de är producerade. Det måste finnas en tillit till och en garanti för att vi lyckas hålla de höga standarder som vi ändå har lyckats komma fram till.

Anf. 159 Elin Nilsson (L)

Herr talman! Att vi nu snart ser den sista minkfarmen i Sverige stänga är fantastiskt. Det är något som båda våra partier länge har kämpat för. Jag är väldigt stolt och glad över att ingå i ett regeringssamarbete som ser till att så sker. Det är ett viktigt första steg.

Jag personligen tycker absolut att man bör se över burhönsens tillvaro. Alla djur ska ha rätt att utföra sina naturliga beteenden och leva under drägliga förhållanden så långt det går. Vi har ett ansvar mot de djur vi håller.

Jag tänkte också svara lite mer på vad vi gör för att påverka EU-samarbetet. Vi har ganska mycket kontakt med andra liberala partier i andra EU-länder. Detta är en fråga som jag gärna tar tillfället i akt att diskutera med mina kollegor ute i Europa, både i Europaparlamentet och i olika medlemsländer, för att på så sätt skapa en större samsyn och få till ett större driv i frågorna. Det är ett viktigt redskap för att skapa opinion.

Kajsa Fredholm (V)

Anf. 160 Kajsa Fredholm (V)

Herr talman! Att ta sitt husdjur till veterinären är dyrt och har blivit allt dyrare de senaste åren. Enligt en utredning som ett försäkringsbolag gjorde i fjol hade priset för en medelskada på katt i snitt ökat med 25-55 procent mellan 2018 och 2023.

Transparensen kring vad en operation eller behandling kostar är väldigt bristfällig. Det är först efter att den har genomförts som djurägaren får notan och faktiskt kan veta vad kostnaden landar på.

Det behöver införas en så kallad referensprislista där djurägare kan se och jämföra priser för olika behandlingar. Detta är något som vi i Vänsterpartiet föreslår. Jag vill därför yrka bifall till reservation 2 i betänkandet, som handlar just om det.

En referensprislista är ett bra sätt att öka transparensen men kommer inte helt åt de oskäliga prisökningar som oligopolen skapar. Därför behöver det tas ytterligare steg för att förbättra konkurrensen och få ned priserna.

Herr talman! Veterinärkostnaderna har ökat i hela landet men skiljer sig samtidigt åt beroende på var i Sverige man bor. Dessa priser måste ned, och de måste bli mer likvärdiga i landet.

Vi vill även utreda möjligheten till nationella tariffer, där ansvarig myndighet ges i uppdrag att ta fram fasta priser i veterinärvården. Tyskland har redan ett system med tariffer, och det vi vill se i Sverige är någonting liknande.

Herr talman! Att två aktörer dominerar veterinärmarknaden är ett marknadsmisslyckande. Dagens oligopol behöver brytas upp. Vi föreslår därför att ett marknadsundersökningsverktyg införs som ger Konkurrensverket möjlighet att identifiera och åtgärda strukturella problem på marknader där konkurrensen fungerar dåligt - i det här fallet veterinärmarknaden.

Herr talman! Djurens välmående är en grundläggande värdering i vårt samhälle. Att våra djur ska få leva under förhållanden som respekterar deras naturliga behov och beteenden är något som de flesta av oss håller med om.

I Sverige har vi haft lagen om kors betesrätt sedan 1980-talet. Men nu hotas den av regeringen. Vad innebär lagen? Jo, att alla nötdjur över sex månader, förutom tjurar, ska kunna komma ut på bete under sommaren. Har man sett kor på bete sommartid förstår man att det är en viktig del i deras naturliga beteende. Även forskningen har kommit fram till att korna mår bättre när de kan komma ut. Kornas hälsa förbättras på en rad sätt. De får bättre klövhälsa och benhälsa samt en minskad förekomst av inflammationer. Kor är djur som är anpassade för att beta. Om en ko inte får beta så mår den dåligt. Det är inte svårare än så.

Lagen om betesrätt var en del i den nya djurskyddslagen som kom 1988 efter en kampanj ledd av författaren Astrid Lindgren, som var starkt engagerad i djurrättsfrågor.

Djurskyddslagen säger att djur ska hållas så att de kan bete sig naturligt. Det vore att gå åt helt motsatt håll om vi slopade beteskravet. Livsmedelsgrossisterna menar att ett slopat beteskrav hindrar försäljning av svenskt nötkött inom offentlig sektor. De menar att betesrätten är avgörande för att kunna servera svenskt kött i våra skolor och på våra sjukhus. Betesdrift används i hög utsträckning som hållbarhetskriterium i den offentliga upphandlingen.

Herr talman! Jag är säker på att korna vill behålla beteskravet, och det vill också över 160 000 engagerade människor som skrivit under ett upprop som överlämnades till riksdagen i går. Vi i Vänsterpartiet vill behålla beteskravet. Det gynnar både naturen och de mindre och mellanstora mjölkgårdarna som i dag är viktiga att värna, inte minst av beredskapsskäl. Betande djur har stor betydelse för den biologiska mångfalden. Vi är för ett system som slår vakt om kornas rätt att beta ute och att de som förlänger betestiden därutöver kan få bra ersättning. Vi vill att de lantbrukare som har naturbetesmarker med betesdjur ska få hundraprocentig kostnadstäckning, vilket de inte har i dag.

Herr talman! År 2019 fick Sverige en ny djurskyddslag. Den nya lagen innehåller framför allt tydliga skrivningar om vad som ska anses vara naturligt beteende för ett djur som hålls i fångenskap och att djuren ska ges möjlighet att agera utifrån det beteendet. Trots det fortsätter Sverige att tillåta att hönor hålls i bur för äggproduktion. Alltför ofta läser vi om missförhållanden inom svensk kycklingindustri. Djurskyddslagens skrivningar om djurens rätt till naturligt beteende räcker uppenbarligen inte till.

Herr talman! Det pågår i dag tyvärr ett systematiskt djurplågeri i flera av Sveriges kycklingfabriker. Det finns granskningar av aveln i svensk kycklingindustri där det avslöjas att ett företag har fortsatt att snurra och trampa ihjäl djur som var vid medvetande trots att länsstyrelsen har påpekat brister.

Organisationen Djurens Rätt har gjort en kartläggning av kontroller som har gjorts hos de fyra största kycklingfabrikerna i landet. Kartläggningen visar på stora brister. Det är problem med klämda vingar och huvuden, hög dödlighet vid transporter samt frätskador från avföring som leder till uppfläkt hud ned till muskulaturen. Det här innebär ett stort lidande eftersom kycklingarna befinner sig i en så smutsig miljö att de får skador under fötterna. Men de transporteras ändå till slakteriet där de sedan tvingas att sitta i transportburar under flera timmar.

Ett annat problem är framavlade turbokycklingar. Det är kycklingar som är avlade för att så snabbt som möjligt få stora bröstmuskler för köttproduktion. Deras slaktålder är normalt 35 dagar, men de växer så snabbt att de får ont, blir sjuka och ofta dör i förtid. Det här var några exempel på vad som förekommer i dag inom svensk kycklingindustri.

Vi i Vänsterpartiet anser att de rådande missförhållandena inom svensk kycklingindustri måste åtgärdas så snart som möjligt. Och de brister som har uppmärksammats i djurvälfärden tyder på att problemet är strukturellt. Det räcker alltså inte att ansvariga chefer på avslöjade företag avgår.

Vi har i vår budget föreslagit ett ökat anslag med 100 miljoner kronor för att utöka länsstyrelsernas djurskyddskontroller. Det är ett steg i rätt riktning för att stärka djurvälfärden inom kycklingindustrin, men det är inte tillräckligt. Det behövs även starkare krav på bättre förhållanden. Det kan vara att kycklingarna ska ha tillgång till en större yta, förbud mot turbokycklingar, förbättrade bedövningsmetoder och förbättrade möjligheter till ett naturligt beteende och utevistelse.

Vänsterpartiet anser att det är hög tid att Sverige nu tar steg för en stärkt djurvälfärd och en minskad industriell kycklingproduktion. Regeringen behöver genom praktisk handling åtgärda de problem och lidanden som blir allt tydligare för varje år som går. Vi anser att det är hög tid att förbättra djurskyddspolitiken så att den i högre grad baseras på respekt för djuren.

Anf. 161 Magnus Oscarsson (KD)

Herr talman! Jag tackar ledamoten Kajsa Fredholm för hennes anförande.

Jag lyssnade på ledamoten, och det var mycket som var negativt. Jag förstår inte hur det kan vara så illa som ledamoten säger. Jag vet, och det vet säkert ledamoten också, att det finns kontrollanter som tittar noga på hur det fungerar med djurskyddet, särskilt i fråga om kycklingproduktionen.

Litar inte ledamoten på de kontrollanter som gör kontroller hos jordbrukarna? Ledamoten målar upp en oerhört negativ bild, och jag skulle därför vilja höra om ledamoten litar på kontrollanterna.

Kajsa Fredholm (V)

Anf. 162 Kajsa Fredholm (V)

Herr talman! Jag "pinpointade" några problem. I det stora hela kan jag hålla med om att jämfört med EU har vi det förvånansvärt bra.

Jag fick frågan om jag litar på kontrollanter eller inte. Men det är inte det som är problemet. Man har gjort kontroller, och det har visat sig vid kartläggningar - som finns på nätet - att det finns problem hos de fyra största kycklingfabrikerna. Kontrollanterna litar jag naturligtvis på. Vad jag säger här är vad kontrollanterna har kommit fram till. Dem litar jag absolut på.

Anf. 163 Magnus Oscarsson (KD)

Herr talman! Jag tycker ändå att det blir lite konstigt. Ledamoten målar upp en väldigt mörk bild och att de här kycklingarna lider något förfärligt.

Vi har ett system i vårt land med kontrollanter som är ute och ser över detta. Om det är något problem, till exempel med inlastning i kycklingstallarna, säger de till, och då åtgärdar jordbrukarna det.

När jag lyssnade på ledamoten kändes det nästan som att de håller på med något halvkriminellt. Det var en väldigt mörk bild. Därför kände jag mig tvungen att ta replik. Jag hoppas att ledamoten inte har en så negativ bild av svensk kycklingproduktion. Den är nämligen väldigt viktig för vårt land.

Om det skulle vara så som ledamoten har sett, på nätet och allt vad ledamoten sa, tycker jag att ledamoten ska kontakta bönder som håller på med detta. De kan ge en bra bild av hur det ser ut. Och om det skulle vara så illa som ledamoten är inne på blir det ändå en rättssak. Vi har ju ett sådant system. Inget ska gå under radarn. Man löser saker på plats och har en god relation med våra producenter. Det är jätteviktigt att lyfta fram.

Kajsa Fredholm (V)

Anf. 164 Kajsa Fredholm (V)

Herr talman! Nu blev det lite likadant. Det är inte så att jag inte litar på kontrollanter eller på de flesta lantbrukare. Det jag kritiserade var kycklingindustrin.

När det gäller fyra stora producenter i landet har länsstyrelserna kommit fram till att det är så förfärliga förhållanden som jag lyfte fram. Man har, vad jag har läst, kontrollerat tre fyra år tillbaka, och samma typ av problem återkommer varje år. Det finns alltså saker som behöver åtgärdas där. Det vore bra om ledamoten tog till sig det.

(Applåder)

Anf. 165 Stina Larsson (C)

Herr talman! Förra helgen besökte jag min väninna och hennes familj. Familjen har 24 hönor och tuppar som bor i den gamla lekstugan i trädgården. Det är sonen Hugo som är ansvarig för hönsen. I helgen, när jag var där, blåste det rejält. Man kan säga att det var storm i Skåne. Hönorna hade inte tagit sig in i lekstugan under kvällen, och när vi skulle titta till dem satt ett tiotal i lä bakom planket. Hugo och jag fångade och bar in dem en och en. Det är fina, stora och tunga blommehöns som väger 2-3 kilo styck. De kom in i sin lekstuga där de har fullt med fina sittpinnar och reden. De ger fullt med ägg som täcker familjens och grannarnas behov. Jag kan konstatera att dessa höns mår bra.

Det tycker dock inte Jordbruksverket, herr talman. Jordbruksverket drog nyligen tillbaka sitt förslag om nya utrymmesregler för den som håller exempelvis höns som sällskap eller som hobbyverksamhet. Förslaget innebar drastiskt ökade krav på både inomhus- och utomhusytor. Dessa regler skulle alltså gälla höns och andra smådjur som hålls som sällskap eller som hobbyverksamhet, inget annat.

Bakgrunden till tillbakadragandet var omfattande kritik från djurägare. Även vi i Centerpartiet var kritiska till förslaget. Vi kallade därför ansvarig minister, Peter Kullgren, till riksdagens miljö- och jordbruksutskott för att han skulle förklara sig. Som tur var behövde han inte komma.

Hur kunde det bli så fel? Jordbruksverket motiverade ändringen med att det inte finns någon ekonomisk hänsyn att ta när det kommer till just hobby- och sällskapshöns, till skillnad från de höns som hålls inom storskalig verksamhet för ägg- och köttproduktion. Jag anser att det är ett förenklat sätt att se på saken.

I fråga om det förslag som ska ses över igen vill vi att regeringen förtydligar för Jordbruksverket att de inte kan stirra sig blinda på metrar och centimetrar utan måste kunna lyfta blicken. Vi behöver färre regler, inte fler, för att möjliggöra för hobby- och sällskapsdjur.

För det första behöver Jordbruksverket beakta att det nya regelverket inte får slå sönder det värdefulla bevarandearbete som bedrivs i Sverige för äldre svenska lantraser, till exempel den skånska blommehönan.

För det andra behöver regeringen och Jordbruksverket ta till sig att omvärldsläget har förändrats drastiskt och att en småskalig och decentraliserad matproduktion är en del av den svenska livsmedelsberedskapen. Det är bättre att staten satsar på att det ska finnas levande höns i villakvarter än på att lägga miljarder på att lagra matkonserver.

För det tredje behöver regeringen slå ett slag för den levande landsbygden, folkhälsan och förståelsen för var maten kommer ifrån. För få barn har fått höra en tupp gala eller fått chansen att plocka ett nyvärpt ägg från redet. Ett Sverige där det bara finns plats för likadana vita ägg i förpackningarna är ett fattigare Sverige.

Herr talman! Ungefär samtidigt som jag hälsade på Hugos hönor diskuterades det gemensamma utkastet till betänkandet om djurvälfärd under transport i EU. Men många av de mer omdiskuterade delarna i EU-kommissionens förslag, såsom transporttider, temperaturer och utrymme, saknades helt och hållet.

EU-kommissionen meddelade 2020 att de planerade en översyn av djurskyddslagstiftningen och att förslag om ändrade regler för bland annat slakt och burhållning skulle presenteras. Av detta blidde det nästan ingenting. Hittills har endast förslag om djurtransporter och regler för hundars och katters förhållanden lagts fram.

Rapportörerna är överens om att alla djurtransporter ska ha ett gps-system och att transportörerna ska genomgå utbildning för att få köra djur. Däremot saknas ändringsförslag för många delar av EU-kommissionens förslag där rapportörerna inte kunnat komma överens, till exempel om hur många transporttimmar som ska tillåtas, vilka temperaturförhållanden som ska råda under transporten, hur mycket utrymme djuren ska ha när de transporteras och om djur även fortsättningsvis ska kunna transporteras till länder utanför EU. Det är alltså långt lägre krav än vi har för djurtransporter i Sverige.

Detta borde regeringen lägga sin energi på. Regeringen borde i förhandlingarna se till att betona djurvälfärd och höga krav, för djurens bästa och för att vi ska få lika villkor. Det har vi också framfört i överläggningar med regeringen.

Vi får se hur det kommer att bli. Övriga europaparlamentariker i jordbruksutskottet och transportutskottet har fram till den 10 april på sig att inkomma med ändringsförslag till utkastet till betänkandet. Parlamentet planerar att rösta om sin position till EU-kommissionens förslag i oktober 2025, alltså till hösten.

Herr talman! De europeiska djurskyddsreglerna måste skärpas. Sverige är en förebild i sammanhanget. Men för en rättvis konkurrens på den inre marknaden och för djurens välfärd krävs en uppdatering som moderniserar och skärper EU:s krav. En sådan skärpning bör bland annat innebära ett förbud mot att hysa djur i bur. Det gäller inte minst för hönor.

Överlag bör kraven på djurskydd och miljöhänsyn inom djurhållning höjas till svensk nivå. Sverige har länge legat steget före, och det är viktigt för både lantbrukets konkurrensvillkor och djuren att resten av EU kommer i kapp. Det handlar om alltifrån att införa förbud mot rutinmässig svanskupering av grisar till att transporter av djur till slakt inte ska behöva ta mer än åtta timmar. Det bör även göras stärkta gemensamma insatser för att hantera och förhindra spridningen av smittsamma djursjukdomar, exempelvis afrikansk svinpest.

För att detta ska prioriteras behövs en kommissionär med ansvar för djurvälfärdsfrågor, striktare EU-regler, bättre uppföljning av reglerna och ett ökat fokus på dessa frågor. Därför vill jag yrka bifall till reservation 13. Det är där vi kan göra mest skillnad för djuren.

Herr talman! Jordbruksverket gör också mycket bra saker. Hanteringen av den afrikanska svinpesten bland vildsvinen i Fagersta har varit exemplarisk. Tillsammans med kommunen, civilsamhället, markägarna, jägarna och veterinärerna har man på ett effektivt sätt lyckats få bort denna smitta - precis enligt regelboken.

Nu är dock en ny smitta på gång. Under årets första månader har virussjukdomen blåtunga drabbat allt fler lantbrukare i sydvästra Sverige. Enligt Statens veterinärmedicinska anstalt har över 400 besättningar drabbats.

Blåtunga smittar huvudsakligen via knott under sommarhalvåret, och nu syns konsekvenserna av smitta som spreds under förra sommaren. Det tar sig framför allt uttryck i form av att kalvar föds med olika sorters missbildningar, bland annat på hjärnan. Det gör att djuren i många fall inte är livsdugliga utan måste avlivas.

Förutom det emotionella lidandet för lantbrukaren blir det även en kännbar ekonomisk påverkan. Det handlar dels om förlusten av djur, dels om kostnaden för vaccinering, provtagning, veterinärbesök, avlivning och kadaverhantering - i en bransch som redan sedan tidigare har små marginaler och som är oerhört viktig för Sveriges beredskap.

Från lantbrukarnas sida efterfrågas nu en tydlig strategi för hur smittan ska motverkas och hur kostnaderna ska fördelas. Förslag har kommit om att regeringen ska tillföra omkring 100 miljoner kronor för att täcka kostnader för vaccinering och provtagning. Utifrån hur smittspridningen går till kan det även finnas anledning att besluta om undantag från de rådande beteskraven inför kommande sommarsäsong. Frågan är vad ansvariga myndigheter och regeringen gör för att lösa situationen.

Herr talman! Detta är inte något enstaka fall. Smittor och sjukdomar är något vi måste leva med. Men det finns såklart mer: fjäderfä som drabbas av fågelinfluensa och hästar som drabbas av hästinfluensa, kvarka eller som nu i Skåne en form av coronavirus. Ridskolor och stuterier har fått ställa in tävlingar och annan verksamhet.

Distriktsveterinärerna har ett stort ansvar på de flesta platser. Det är bra att regeringen nu möjliggör för fler veterinärer i Sverige. Jag är glad att regeringen har lyssnat på flera av våra förslag, såsom att tillåta journaler på engelska och att ha samverkan med veterinärer från andra nordiska länder.

Det är smittorna och det systematiska arbetet som regeringen och Jordbruksverket borde lägga kraft på, med rutiner och verktyg för att bromsa smittor och med ett vaccinationsprogram för blåtunga i stället för verklighetsfrånvända regler som att ett marsvin måste ha en bur på minst tre kvadratmeter.

Att vi ständigt behöver arbeta för att förbättra djurvälfärden och djurhälsan råder det inga tvivel om. Men vi får inte tillåta oss att bli enögda eller hamna i ett läge där vi sväljer kameler och silar mygg. Regeringen kan göra massor för att fler djur ska ha det bra, framför allt i EU, i stället för att fokusera på antalet kvadratmeter för Hugos hönor.

(Applåder)