Ökad insyn i politiska processer
Betänkande 2025/26:KU39
Var är betänkandet nu?
Betänkandet är redo för beslut
- Debatt
- 2026-06-15
- Beslut
- 2026-06-16
Hela betänkandet
Utskottets förslag i korthet
Insynen i politiska processer ska öka (KU39)
Allmänhetens insyn i politiska processer ska öka. Konstitutionsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag till ny lagstiftning som syftar till detta. Förslaget omfattar två nya lagar samt ändringar i en befintlig lag.
I lagen om insyn i finansiering av partier införs bland annat ett förbud mot att ta emot anonyma och utländska bidrag, oavsett belopp. Partiernas redovisningsskyldighet ska även utökas och granskningen av reglernas efterlevnad skärpas.
En ny lag ska reglera påverkan av beslutsfattare, bland annat genom att påverkansaktörer (lobbyister) ska registrera sig hos Kammarkollegiet, samt redovisa uppgifter om sin kommunikation med politiska beslutsfattare.
Regeringen föreslår även en ny lag som reglerar partipolitiska bidrag från arbetsmarknadsorganisationer, som fackförbund och arbetsgivarförbund. Lagen innebär bland annat att en medlem i en arbetsmarknadsorganisation ska kunna lämna en förklaring om att hans eller hennes medlemsavgift inte får användas som bidrag för partipolitiska ändamål.
Den nya lagstiftningen föreslår börja gälla den 1 juli 2027.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Förslaget avser 1 proposition och 2 motioner.
Från regeringen
Från ledamöterna
Beredning, Genomförd
Alla beredningar i utskottet
Insynen i politiska processer ska öka (KU39)
Allmänhetens insyn i politiska processer ska öka. Konstitutionsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag till ny lagstiftning som syftar till detta. Förslaget omfattar två nya lagar samt ändringar i en befintlig lag.
I lagen om insyn i finansiering av partier införs bland annat ett förbud mot att ta emot anonyma och utländska bidrag, oavsett belopp. Partiernas redovisningsskyldighet ska även utökas och granskningen av reglernas efterlevnad skärpas.
En ny lag ska reglera påverkan av beslutsfattare, bland annat genom att påverkansaktörer (lobbyister) ska registrera sig hos Kammarkollegiet, samt redovisa uppgifter om sin kommunikation med politiska beslutsfattare.
Regeringen föreslår även en ny lag som reglerar partipolitiska bidrag från arbetsmarknadsorganisationer, som fackförbund och arbetsgivarförbund. Lagen innebär bland annat att en medlem i en arbetsmarknadsorganisation ska kunna lämna en förklaring om att hans eller hennes medlemsavgift inte får användas som bidrag för partipolitiska ändamål.
Den nya lagstiftningen föreslår börja gälla den 1 juli 2027.
Förslagspunkter
1. Ökad insyn i politiska processer
Utskottets förslag:
1. lag om insyn i kommunikation med syfte att påverka politiska beslut,
2. lag med bestämmelser om arbetsmarknadsorganisationers bidrag för partipolitiska ändamål,
3. lag om ändring i lagen (2018:90) om insyn i finansiering av partier, med den ändringen att 32 § ska bestå av ett enda stycke.Därmed bifaller riksdagen proposition 2025/26:258 punkterna 1-3 och avslår motionerna
2025/26:4151 av Jennie Nilsson m.fl. (S) och
2025/26:4184 av Malin Björk m.fl. (C).
Reservationer:
- Reservation 1 (S, V, C, MP)
Debatt, Genomförd
Betänkandet bordlades 14 juni 2026 och debatterades i kammaren 15 juni 2026.
Debatt om förslag 2025/26:KU39
Webb-tv: Ökad insyn i politiska processer
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 70 Martin Westmont (SD)
Herr talman! I dag behandlar vi betänkandet KU39 Ökad insyn i politiska processer.
För första gången införs ett system som ger allmänheten bättre insyn i kontakterna mellan organisationer och politiska beslutsfattare. Sammantaget handlar regeringens proposition om att stärka öppenheten, minska risken för otillbörlig påverkan och ge medborgarna bättre möjligheter att granska vem som försöker påverka politiken och hur den politiska verksamheten finansieras.
Propositionen innehåller flera betydelsefulla reformer för att stärka tilliten till vårt demokratiska system, till exempel förbud mot anonyma bidrag.
Betänkandet behandlar även skärpta krav på redovisning av partiers ekonomi samt ökad insyn i hur lobbyister och andra aktörer försöker påverka politiska beslut. Det föreslås att lobbyister och andra organisationer ska registrera sig hos Kammarkollegiet och kunna redovisa den kontakt man haft med politiska beslutsfattare.
Herr talman! Vi kan i betänkandet även ta del av förslag på lagändringar som stärker medborgarnas frihet i fråga om hur deras medlemsavgifter till arbetsmarknadsorganisationer används.
Ett medlemskap i en arbetsmarknadsorganisation har ofta betydelse för den enskilde som väljer ett sådant medlemskap. Det ger många gånger stabilitet och trygghet i vardagen genom att man vet att den anställning man innehar har ett extra skyddsnät.
I många fall är det inte ett realistiskt alternativ att lämna organisationen bara för att man motsätter sig att en del av medlemsavgiften går till ett politiskt parti, då man är beroende av att förbundet står på individens sida vid en eventuell konflikt med arbetsgivaren.
Tidöpartiernas förslag ökar medborgarnas rätt att själva styra över hur deras egna pengar ska kunna användas, vilket känns rätt självklart.
Men, herr talman, trots att detta är en reform som ger ökad valfrihet för medborgarna har förslaget fått en samlad opposition att se rött. Oppositionspartierna – Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet – anser det vara ett dåligt förslag att svenska folket ska få bestämma mer över hur deras egna pengar ska användas.
Regeringens förslag, som stöds av Sverigedemokraterna, är egentligen mycket enkelt: Om en arbetsmarknadsorganisation använder medlemsavgifter för att ge ekonomiskt stöd till ett politiskt parti ska den enskilde medlemmen ha rätt att säga att den egna inbetalade medlemsavgiften inte får användas till det ändamålet.
Det handlar alltså inte om att förbjuda eller inskränka partibidrag. Det handlar inte heller om att förbjuda fackföreningar eller arbetsgivarorganisationer att stödja politiska partier. Det handlar inte ens om att stoppa en enda krona från att gå till ett parti om medlemmarna vill det.
Nej, herr talman, det Tidöpartierna nu vill genomföra är att ge den enskilde medlemmen ett val om hur hans eller hennes medlemsavgift ska användas – ett val att kunna säga nej om man inte vill att ens inbetalade medlemsavgift ska kunna slussas vidare till ett politiskt parti som till exempel Socialdemokraterna. Det är i grunden en fråga om valfrihet, och det är därför anmärkningsvärt att hela den samlade oppositionen motsätter sig denna reform.
Motsättandet kan vi ta del av i den reservation som har inkommit till utskottet. Innebörden av reservationen är att man gärna ser att dagens system, där medlemsavgifter kan slussas vidare till partier, ska fortsätta precis som vanligt.
När det gäller partimedlemskap, kampanjbidrag eller andra politiska donationer utgår vi från individens fria val. Varför ska just medlemsavgifter behandlas annorlunda?
Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet försvarar i praktiken ett system där kollektivets beslut väger tyngre än individens rätt att själv bestämma. Vår sida av politiken tror på valfrihet, på demokrati och på att människor är fullt kapabla att själva bestämma vilket parti man vill stödja eller inte stödja.
Herr talman! Varför är partier som Socialdemokraterna och Centerpartiet så rädda för att låta den enskilde medlemmen själv avgöra om den egna medlemsavgiften ska gå till partipolitik eller inte? Det är faktiskt en fråga som alla som följer denna debatt bör ställa sig. Den som söker kommer också att finna svar.
Herr talman! Det finns en liknande lag i Danmark, just att man som medlem i en organisation inte ska tvingas stödja ett politiskt parti. Det är på tiden att vi genomför en lagändring så att vi får ett liknande system här i Sverige.
Förslaget till förändring är i grunden inte en fråga om fackförbund eller arbetsgivare. Det är inte en fråga om höger eller vänster. Det är en fråga om frivillighet och respekt för den enskildes politiska självbestämmande. Den som vill stödja ett parti ska naturligtvis få göra det, men den som inte vill ska inte heller behöva tvingas att göra det genom sin medlemsavgift till en arbetsmarknadsorganisation.
Sverigedemokraterna välkomnar förslaget i betänkandet och yrkar avslag på reservationen i sin helhet.
Anf. 71 Malin Björk (C)
Herr talman! Ledamoten Westmont uppehöll sig i sitt anförande vid en av de tre delarna som propositionen berör. Det var särskilt intressant eftersom de andra två delarna handlar om hur politiska partier finansieras och vilka kontakter man som politiker har med företrädare för näringsliv eller annat utanför det politiska livet och den påverkan man utsätts för i sitt politiska beslutsfattande.
Vi i Centerpartiet anser att det är viktigt att det genomförs förändringar här, och det är därför bra att förändringarna kommer till stånd, dock inte inför valet i höst. Förändringarna träder inte i kraft före den här valrörelsen.
Martin Westmont uppehöll sig vid den tredje delen av propositionen, nämligen den som handlar om en ny lag som syftar till att när man som medlem betalar sin avgift till fackförening ska man kunna avstå att betala den del som eventuellt ska gå till ett politiskt parti. Det låter bra. Men som centerpartist tycker jag att det är självklart att de lagändringar vi klubbar i riksdagen, särskilt om de begränsar grundläggande fri- och rättigheter, ska vara proportionerliga och träffsäkra. Här kan man konstatera att Lagrådet faktiskt tydligt säger att det inte är så med det här lagförslaget.
Det finns många sätt att runda förslaget. Därför undrar jag på vilket sätt Martin Westmont motiverar att ändringen införs trots att Lagrådet säger att ändringen är tandlös.
Anf. 72 Martin Westmont (SD)
Herr talman! Det är i grund och botten en fråga om valfrihet. Varje individ ska själv få avgöra hur deras medlemsavgift ska användas. Man ska inte tvingas att behöva stödja en viss organisation som är kopplad till ett politiskt parti. Det kan vara fackförbund, och det gäller också andra arbetsmarknadsorganisationer, till exempel Svenskt Näringsliv. Man ska ha den möjligheten om man inte vill stödja ett visst politiskt parti genom en organisation som man har ett medlemskap i.
Det är inte Lagrådet som stiftar lag eller bestämmer vilken politik vi ska driva i Sverige. Lagrådet ger sitt remissvar som den sittande regeringen självklart tar del av. Ibland har de bra poänger, och ibland har de mindre bra poänger.
Anf. 73 Malin Björk (C)
Herr talman! Jag tackar Martin Westmont för inlägget. Jag vet inte om det gav ett tydligt svar.
Jag hör ledamoten tala om tvång att stödja ett politiskt parti. Det finns inget tvingande i ett medlemskap i en förening; inte i en fackförening och inte i någon annan förening heller. Vi har också möjlighet att få insyn i vad en fackförenings pengar går till.
Nu pratar ledamoten om Lagrådet som en remissinstans, men det Lagrådet gör är att titta på om en inskränkning av en av våra grundläggande fri- och rättigheter, föreningsfriheten, är proportionerlig och om den uppnår sitt syfte.
Jag vet inte om ledamoten har läst Lagrådets yttrande noggrant, men jag ser att man verkligen ifrågasätter starkt om syftet som Martin Westmont talar sig varm för kommer att uppnås. Det som är riktigt anmärkningsvärt är att man säger att det är oklart om det faktiskt är förenligt med Europakonventionen.
Jag ställer mig frågan om Martin Westmont bryr sig om ifall det här är en lag som skulle strida mot Europakonventionen, som det ju antyds i Lagrådets uttalande.
Anf. 74 Martin Westmont (SD)
Herr talman! Jag tackar för Malin Björks inspel i debatten.
Vi har fullt förtroende för att ärendet har beretts på ett korrekt och bra sätt, och man har tagit alla lagar och förordningar i beaktande för att komma fram till det förslag som vi har landat i. Vi har även tittat på frågan om en reglering skulle strida mot föreningsfriheten enligt regeringsformen.
Frågan gäller den enskilda personens möjligheter att välja själv hur man vill att ens avgift ska användas. Jag var inne på att en person är medlem i ett fackförbund eftersom det ger en viss trygghet på den arbetsplats man befinner sig. Då kanske det inte är möjligt att lämna fackförbundet eftersom man inte vet hur det kan landa om man hamnar i en konflikt med arbetsgivaren.
Anf. 75 Per-Arne Håkansson (S)
Herr talman! Rätten att fritt bilda och driva föreningar brukar ses som en förutsättning för den svenska demokratin. Även om föreningsfriheten som sådan skrevs in i grundlagen först 1974 betyder det inte att medborgarna innan dess var förbjudna att bilda föreningar. Tvärtom var det en grundläggande rättighet som inte fick snävas in genom lagregleringar. Det ansågs mer eller mindre självklart. Att föreningsfriheten ändå skrevs in var just i syfte att garantera demokratin och skydda medborgarna mot statliga godtyckliga regleringar eller inskränkningar när det gällde föreningsfriheten.
Med det förslag som regeringen nu lägger fram genom sin proposition Ökad insyn i politiska processer, specifikt riktat mot arbetsmarknadens organisationer, menar vi att det är ytterst tveksamt om det är förenligt med regeringsformen och internationella konventioners skydd för föreningsfriheten.
En samlad opposition bestående av Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Vänsterpartiet har lagt fram en reservation. Jag yrkar bifall till reservationen, och det innebär att riksdagen antar regeringens förslag i de två första punkterna, lag om insyn i kommunikation med syfte att påverka politiska beslut och lag om ändring i lagen om insyn i finansiering av partier, med den ändringen att 32 § ska bestå av ett enda stycke. Vidare innebär reservationen avslag på regeringens förslag till lag med bestämmelser om arbetsmarknadsorganisationers bidrag för partipolitiska ändamål. Därmed bifalles motion 2025/26:4151 och 2025/26:4184 samt avslås proposition 2025/26:258 punkt 2.
När det gäller propositionens övriga delar, att påverkansaktörer, eller om man så vill lobbyister, ska registrera sig hos Kammarkollegiet och redovisa uppgifter om sin kommunikation med politiska beslutsfattare, är det en fråga som kan sägas ligga i linje med det lobbyregister som redan finns inom exempelvis EU-parlamentet. Det kan kanske bidra till ytterligare öppenhet och förståelse om opinionsbildning. Om detta har vi från Socialdemokraterna inga invändningar, inte heller när det gäller partiernas redovisningsskyldighet, att den utökas och att granskningen av regelverket skärps.
Vad som är allvarligare är det som tillkommit om föreningsfriheten och som särskilt riktar in sig på fria fackföreningar på arbetsmarknaden. Genom förslaget görs inskränkningar i föreningsfriheten, som under en lång rad av år har fungerat väl. Förslaget har också utretts av en parlamentarisk kommitté, som inte har velat förorda denna lösning. Det finns också flera remissinstanser som har avrått från den.
Herr talman! Det finns också en rad exempel internationellt på hur stater har försökt inskränka arbetstagares och fria fackföreningars rättigheter genom olika reformer. Ett exempel är den tidigare kommunistregimen i Polen. Man införde nya lagar och förbjöd Solidaritet, som i flera år fick bedriva underjordisk verksamhet, innan så småningom folkliga protester och allmänt engagemang ledde till att de första fria valen hölls 1989 och kommunistregimen föll. En fri fackföreningsrörelse och människors rätt att organisera sig blev till slut vägen till ett demokratiskt samhälle.
Herr talman! Att försvåra för människor att organisera sig på ett fredligt sätt är att inskränka demokratin. Nu kanske en del invänder att det förslag som bakats in i den proposition vi här har att ta ställning till inte har så långtgående konsekvenser. Det kan så vara, men även små steg i en viss riktning är värda att ta på allvar och beakta. Det som kan verka harmlöst till en början ger öppningar för nya steg framöver.
Föreningslivets struktur hänger ihop med vår demokrati och den svenska samhällsmodellen. Att som i förslaget som läggs fram öppna för att enskilda medlemmar på ett eller annat sätt ska kunna blockera en förenings beslut innebär en hel del risker som jag tror är bra att tänka igenom.
I lagförslaget tas fasta på just arbetsmarknadsorganisationer, som man säger. Det är inte utan att man kan fundera på syftet och varför det handlar om just partibidrag. Hur bedöms vägföreningar, konsumentföreningar, idrottsföreningar och kulturföreningar?
Det finns en demokratisk struktur som innebär att det i en förening fattas majoritetsbeslut. Det sker i öppna processer på medlemsmöten eller årsstämmor. Den medlem som vill ändra på något får höja sin röst och agera på demokratiskt vis eller helt enkelt lämna föreningen och kanske vara med och bilda en ny, vilket ju också sker i en rad fall. En förening som inte har sina medlemmars förtroende kan i längden inte fungera. Detta sker utan statlig inblandning.
Jag vill hänvisa till texten i vår reservation, herr talman, där det framgår att 2023 års insynskommitté bedömde att det inte bör införas några särskilda krav på att ge möjlighet till samtycke från enskilda medlemmar när det gäller bidrag från organisationer på arbetsmarknaden till partier eller enskilda kandidater. Det finns redan i dag god transparens kring de bidrag som vissa fackförbund och en rad andra organisationer lämnar till olika politiska partier. Uppgifter om bidrag som lämnas finns att tillgå i de rapporter som partierna lämnat in till Kammarkollegiet.
När det gäller arbetstagarorganisationer kan det kanske vara intressant att veta att det vad jag förstår bara finns två fackföreningar, GS-facket och IF Metall, som har stämmo- och medlemsbeslut om att stödja det socialdemokratiska partiet. LO har till exempel inga individuella medlemmar över huvud taget.
Herr talman! Vi anser att skyddet för föreningsfriheten väger tyngre än de inskränkningar förslaget medför, vilka dessutom är mer långtgående än nödvändigt. Det kan vidare ifrågasättas om den föreslagna lagen uppnår det angivna syftet att en andel av medlemsavgiften ska vara frivillig för medlemmarna. Även Lagrådet ifrågasätter just detta, vilket vi också hörde i replikskiftet nyligen, och menar att förslaget inte bör läggas till grund för lagstiftning.
Ett annat syfte uppges vara att en medlem i en arbetsmarknadsorganisation, som det heter, ska kunna uttrycka att den motsätter sig att organisationen lämnar ett penningbidrag till ett politiskt parti. Men denna förklaring ska inte lämnas till organisationen som sådan utan till en revisor, som sedan har att vidarebefordra hur många sådana förklaringar som kommit in. En medlems missnöje med ett beslut om bidrag kommer därför inte att nå fram på annat sätt än via en anonymiserad uppgift om antalet förklaringar som lämnats in. Det är krångligt och byråkratiskt, som jag ser det. Vi noterar också att endast ett mindre antal remissinstanser yttrat sig över förslaget och att Lagrådet framfört att det hade varit önskvärt att regeringen särskilt hade ombett remissinstanserna att yttra sig även i denna fråga.
Herr talman! Vi anser mot denna bakgrund att riksdagen bör avslå förslaget till lag med bestämmelser om arbetsmarknadsorganisationers bidrag för partipolitiska ändamål.
I detta anförande instämde Peter Hedberg (S).
Anf. 76 Mauricio Rojas (L)
Herr talman! Jämförelsen med Solidaritet i Polen och det kommunistiska förtrycket mot fackföreningarna var överdriven. Jag hoppas att ledamoten i framtiden begränsar sina jämförelser till vad som är rimligt.
Sedan vet ledamoten lika väl som jag – om han har läst Lagrådets uttalande ordentligt – att förslaget om möjlighet att välja bort att ge pengar till politiska partier inte kränker den grundlagsskyddade föreningsfriheten. Det är väldigt tydligt i Lagrådets uttalande. Så har det varit i 50 år vad gäller kollektivanslutningen och mycket annat, och det beror på att detta framför allt definieras som en civilrättslig överenskommelse.
Jag vill fråga ledamoten varför man motsätter sig den enkla saken att en person ska kunna säga nej till att bidra till ett politiskt parti som den inte sympatiserar med. Är det inte en minimal princip att människor ska kunna säga nej till påtvingade bidrag till det socialdemokratiska partiet?
Anf. 77 Per-Arne Håkansson (S)
Herr talman! Mauricio Rojas lyfter fram den enskilda medlemmens ställning. Jag vill också lyfta fram föreningsdemokratin och föreningsfriheten. Vi menar att detta är ett tveksamt ingrepp i föreningsfriheten.
Det här kommer att nå fram som anonymiserade förklaringar som lämnats in till en revisor – inför ett årsmöte, antar jag. I det förslag som presenterats har det inte beskrivits vidare hur detta ska fungera i praktiken.
Anf. 78 Mauricio Rojas (L)
Herr talman! Jag tackar ledamoten så mycket för svaret.
Vi är överens om att det finns praktiska problem och att förslaget kanske inte uppnår sitt praktiska syfte. Men det handlar om en princip: Den enskilde medlemmen i en fackförening ska ha rätten att inte ge pengar till Socialdemokraterna. Jag förstår att Socialdemokraterna försvarar rådande ordning, och skälet är ganska självklart. Men jag tycker att denna princip är viktigare än ett partis intressen.
Samma argumentation användes under lång tid för att försvara kollektivanslutningen. Numera är vi alla överens om att den utgjorde en kränkning av individernas politiska frihet. Det var exakt samma argumentation – man skulle kränka föreningsfriheten och så vidare. Men till och med i fråga om kollektivanslutningen fanns rätten att reservera sig. Den enkla rätten fanns då. Här finns den inte, när det handlar om att kollektivansluta plånboken för fackföreningsmedlemmarna.
Anf. 79 Per-Arne Håkansson (S)
Herr talman! Det är intressant att Mauricio Rojas lyfter in just Socialdemokraterna i detta sammanhang. Som jag har bedömt det här handlar det om arbetsmarknadsorganisationers bidrag till olika partier. Enligt vad jag har förstått finns det en rad organisationer som lämnar bidrag till andra partier. Varför riktar Mauricio Rojas in argumentationen och resonemanget just på de fackliga organisationerna, vilka bedriver en verksamhet som är helt öppen för vem som helst att ta del av och delta i?
(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Eftersom detta var en slutreplik har Mauricio Rojas inte möjlighet att svara på frågan denna gång.)
Anf. 80 Mats Green (M)
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.
Jag vill också inleda med att säga att vi i Moderaterna ställer oss bakom de lagförslag som utskottet presenterar i konstitutionsutskottets betänkande nummer 39. Vi anser att det finns ett starkt behov av ökad transparens i politiken. Allmänheten har rätt att veta vilka finansiella intressen som försöker påverka våra politiska processer. Det är en grundläggande demokratisk princip.
Förbudet mot anonyma och utländska bidrag är något vi kan stödja fullt ut. Det är rimligt att svenska partier finansieras av svenska källor och att vi vet vem som står bakom bidragen. Det stärker förtroendet för demokratin när människor kan se vem som försöker påverka politiken.
Kravet på att lobbyister ska registrera sig och redovisa sin kommunikation med politiska beslutsfattare är också något vi kan acceptera. Transparens är viktigt. Om någon försöker påverka politiken bör detta ske öppet och inte bakom stängda dörrar. Det är en rimlig åtgärd för att, återigen, stärka insynen i politiken.
Vi noterar också att utskottet har gjort en grundlig bedömning och kommit fram till att dessa förslag är förenliga med grundlagen och Europakonventionen. Det är viktigt; vi kan inte införa regler som strider mot våra grundläggande rättigheter.
När det gäller det som har diskuterats flitigt i talarstol och replikstolar här tidigare kan jag konstatera att regleringen av arbetsmarknadsorganisationers bidrag för partipolitiska ändamål är en betydelsefull förändring. Utskottet konstaterar att detta är en principiell nyhet i svensk rätt. Det innebär att enskilda medlemmar får rätt att förklara att deras medlemsavgift inte får användas för partipolitiska bidrag. Utskottet har noggrant övervägt om denna reglering är förenlig med föreningsfriheten och bedömer att den är det – precis som den är i de flesta andra demokratiska, icke-korrupta länder som vi vanligtvis jämför oss med.
Vi delar utskottets bedömning att det finns övervägande skäl för denna reglering. Det är viktigt att respektera den enskildes politiska självbestämmanderätt. Medlemmar bör ha möjlighet att säga nej till att deras avgift används för partipolitiska ändamål, om de så önskar.
Utskottet har som sagt, herr talman, gjort en grundlig beredning av dessa förslag. Utskottet konstaterar att underlaget är tillräckligt för att fatta beslut trots att beredningen har ifrågasatts av vissa. Vi kan också konstatera, herr talman, att egenintresset aldrig ljuger, och det är väl egentligen vad detta handlar om.
Sammantaget anser Moderaterna att riksdagen bör anta lagförslagen. De stärker transparensen i politiken, säkerställer att partier finansieras på ett ansvarsfullt sätt och respekterar grundläggande rättigheter. Det ger en ökad insyn i de politiska processerna, och det, herr talman, är bra för demokratin i allmänhet och för vår svenska demokrati i synnerhet.
Anf. 81 Jessica Wetterling (V)
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till den gemensamma reservationen i detta betänkande.
Först tänkte jag ändå vara lite positiv till det här ärendet även om jag har en reservation. I likhet med regeringen anser jag nämligen att allmänhetens insyn i politiska processer måste förbättras. Det är också därför vi i Vänsterpartiet välkomnar de ändringar som föreslås i lagen om insyn i finansiering av partier, som innebär att partier och andra som omfattas av denna lag förbjuds att ta emot anonyma och utländska bidrag, oavsett belopp. Vi välkomnar även att partiernas redovisningsskyldighet utökas och att granskningen av detta regelverks efterlevnad skärps.
Vi står även, herr talman, bakom regeringens förslag om att införa ett så kallat lobbyregister, som ska redovisa kommunikation mellan lobbyister och politiska beslutsfattare. Jag tycker att detta förslag från regeringen är väldigt bra. En sak som jag dock har noterat – och jag tror inte att jag är den enda i oppositionen som har noterat detta – är att både Moderaternas och Kristdemokraternas ledamöter under själva utredningen var emot ett lobbyregister och till och med reserverade sig i den del som rörde just detta. Jag tycker att det är bra att regeringen har kört över sina egna ledamöter och representanter i utredningen. Men det är inte utan att man lite grann börjar undra vem det egentligen är som styr.
Herr talman! I regeringens proposition föreslås också en ny lag med bestämmelser om arbetsmarknadens organisationers bidrag för partipolitiska ändamål. Detta lagförslag innebär att en enskild medlem i en organisation som lämnar bidrag för partipolitiska ändamål ska ha rätt att avge en förklaring om huruvida dennes medlemsavgift får användas för sådana bidrag eller inte.
I frågan om att införa ett krav på samtycke från enskilda medlemmar när organisationer på arbetsmarknaden använder en del av medlemsavgiften för att stödja ett parti ekonomiskt är vår uppfattning att det är klart tveksamt om detta är förenligt med regeringsformen eller de internationella konventionernas skydd för den mycket grundläggande föreningsfriheten. Det är också vad utredningen kom fram till i betänkandet Ökad insyn i politiska processer, där man föreslog att detta förslag inte skulle genomföras. Därför redovisade man det endast som en del av sina överväganden. Även tidigare utredningar har dragit samma slutsats.
Även Lagrådet fastslår i sitt yttrande att underlaget för detta lagförslag framstår som bräckligt då regleringen enligt deras tolkning framstår som en icke-bindande uppförandekod och det saknas möjlighet att ålägga en organisation några sanktioner, enligt förslaget.
Herr talman! Detta är väldigt grundläggande. Det ska inte vara statens sak att göra inskränkningar i hur en förening väljer att fatta sina demokratiska beslut. I dag finns det en välfungerande ordning som utgör en grundläggande del i den föreningsfrihet som vi har i det här landet och som enligt mig i det längsta bör värnas. Ett beslut som pekar ut att vissa delar av en föreningsverksamhet ska omfattas av andra regler än övriga riskerar att öppna en dörr på ett sätt som kan ge långtgående konsekvenser, som inte är proportionerliga med hänsyn till de problem som regeringen säger sig vilja lösa.
Dessutom finns i dag en god transparens kring de bidrag som fackförbund skänker till politiska partier. I Sverige är det väldigt få fackförbund som har beslutat att lämna bidrag till politiska partier. Men rent principiellt tycker jag att det fortsatt bör och ska vara medlemmarna i respektive organisation som avgör hur man på bästa sätt vill bedriva sin verksamhet och förvalta de insamlade medel man har tillsammans.
Jag noterar att utskottets majoritet stöder detta lagförslag. Men vi skriver också i betänkandet att exempelvis Lagrådet anser att det är osäkert om förslaget är förenligt med Europakonventionen. Det är alltså inte så att vi i oppositionen bara hittar på.
(forts. § 14)
Anf. 82 Gudrun Brunegård (KD)
Fru talman! Det var ju uppfriskande med en timmes votering efter sju timmar i kammaren! Nu återgår vi till att göra vår demokratiska plikt i talarstolen.
För lite drygt ett år sedan var jag i Moldavien tillsammans med en delegation från riksdagen. Vårt besök var inriktat på att studera hur svenskt bistånd bidrar till att stärka motståndskraften mot påverkansförsök från främmande makt, närmare bestämt Ryssland.
Man hade i färskt minne ett presidentval där man hade lyckats knyta rysk finansiering till en moldavisk presidentkandidats valkampanj. Genom flera olika led lyckades man spåra hur pengar hade slussats, i fåfänga försök att sudda ut spåren, och genom flera steg ledde spåren ända in i Ryssland. Den korrupte politikern tvingades avgå, och jag vill minnas att han flyttade – till Ryssland.
Vid vårt besök för ett år sedan studerade vi hur FN:s utvecklingsprogram UNDP med svenskt stöd stärkte landets institutioner och därmed ökade motståndskraften mot liknande påverkansförsök inför det då stundande parlamentsvalet. Lyckligtvis avlöpte det väl.
Moldavien är dock inte det enda exemplet; det finns dessvärre flera exempel, senare i tid, på länder där fientliga utländska krafter försöker manipulera väljarkåren med desinformation, smutskastningskampanjer och annat för att destabilisera och undergräva tilltron till de politiska partierna, företrädarna och hela det politiska systemet.
Detta sätter fingret på varför även vi i Sverige behöver se om vårt hus. Därför är det mycket viktigt att vi nu får en lagstiftning på plats som förbjuder partier, deras sidoorganisationer, ledamöter och ersättare för ledamöter samt valkandidater för partier att ta emot anonyma och utländska bidrag, oavsett belopp. Undantaget är mindre bidrag avsedda att täcka utgifter i samband med internationellt partipolitiskt samarbete och bidrag från EU:s institutioner.
Partierna ska bli skyldiga att redovisa vilka medel som har kommit in till verksamheten och varifrån medlen kommer. Granskningen skärps avseende hur regelverket följs. Vidare ska påverkansaktörer, så kallade lobbyister, registrera sig hos Kammarkollegiet och redovisa uppgifter om sin kommunikation med vissa politiska beslutsfattare. Tillsynsmyndighet blir just Kammarkollegiet.
En annan del av det lagförslag som vi i dag diskuterar gäller arbetsmarknadsorganisationers bidrag för partipolitiska ändamål. Tyvärr har tusentals, för att inte säga tiotusentals eller kanske hundratusentals, arbetstagare med borgerliga sympatier mer eller mindre tvångsanslutits till Arbetarepartiet Socialdemokraterna. Ja, inte på så sätt att de har fått medlemskort i partiet, men vare sig de har varit medvetna om det eller ej har de varit med och med sina medlemsavgifter finansierat Socialdemokraternas partikassa och valfond. Så har det varit under tiotals år.
Den lag vi nu ska besluta om innebär att en enskild medlem i en organisation på arbetsmarknaden som lämnar bidrag för partipolitiska ändamål ska ha rätt att avge en förklaring om att ens medlemsavgift inte får användas till sådana bidrag. Förklaringen ska vara bindande för organisationen, och organisationen ska informera sina medlemmar om rätten att avge en sådan förklaring.
Själv hade jag helst velat se lagen träda i kraft med omedelbar verkan, inför höstens val, men dessvärre blir det inte förrän till halvårsskiftet 2027. Jag yrkar ändå bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på yrkandena.
Fru talman! Mig veterligen är detta mitt sista anförande från riksdagens talarstol innan jag avgår, och därför vill jag innan jag lämnar densamma tacka kammarkansliet, talmannen och hela verksamheten för allt det goda stöd och den goda service som jag har fått under de totalt sju och ett halvt år som jag kommer att ha tjänstgjort som riksdagsledamot i kammaren.
Utöver de sedvanliga sammanträdena i kammaren har jag under dessa två mandatperioder dessutom ingått i flera grupper som leds av de vice talmännen, såsom jämställdhetskommittén under förra mandatperioden, styrgruppen för demokratiutveckling i det östliga partnerskapsområdet och den arbetsgrupp som har tagit fram program för riksdagens forskningsdagar.
Jag vill också tacka kollegorna i konstitutionsutskottet och utskottets helt fantastiska kansli. Det är en sådan förmån att få tillgång till den myckna kunskap och det institutionella minne som finns på kansliet och kunna luta sig mot det i det stundom ganska knepiga granskningsarbetet.
Varmt tack, allihop, och allt gott inför sommaren och tiden därefter! Själv drar jag mig tillbaka till den kommunala och regionala demokratiska nivån och ser fram emot att framöver få sova något fler nätter i min egen säng hemma i Vimmerby – med någon utflykt till Stockholm, exempelvis vid veterandagarna. Tack för ordet, och tack för de här åren!
(Applåder)
Anf. 83 Malin Björk (C)
Fru talman! I september är det val, och den här hösten hoppas jag slippa se avslöjanden likt det som TV4:s Kalla fakta kom med mitt under brinnande valrörelse sist det begav sig.
I den journalistiska granskning som publicerades 2022 uppvisade faktiskt fem av åtta riksdagspartier – samtliga fyra Tidöpartier och Socialdemokraterna – stor kreativitet när det gällde att runda bestämmelser i lagen om insyn i finansiering av partier. Det är en lagstiftning som ska ge väljare möjlighet att veta varifrån politiker och politiska partier får sina pengar. Det handlar alltså om att väljare ska få veta vilka som faktiskt sponsrar vem.
Den lagstiftning som rundades hade klubbats här i kammaren bara några år tidigare, men tyvärr visade den sig alltså inte vara särskilt robust. Det var därför nödvändigt att stärka den, något som Centerpartiet faktiskt sa direkt efter Kalla faktas avslöjande. Därför är det glädjande att vi nu får nödvändiga förändringar på plats.
Som har sagts tidigare här i talarstolen stärks nu förbudet mot anonyma bidrag till politiska partier. Sådana bidrag förbjuds oavsett hur stora de är, vilket inte är fallet i dag. Dessutom förbjuds bidrag från utländska aktörer, något som är nödvändigt i det osäkra omvärldsläge som vi lever i, där främmande makt på olika sätt riktar påverkansoperationer mot oss i syfte att försvaga oss och undergräva vår demokrati.
Fru talman! Att väljare får större insyn i politiska processer är både nödvändigt och välkommet. Det handlar i grunden om att värna förtroendet för oss som uppbär politiska uppdrag. Vi behöver alla förtjäna det förtroendet och samtidigt ge våra väljare möjlighet att utvärdera om vi förtjänar det. Den transparens som är nödvändig för att upprätthålla en vital liberal demokrati innebär att väljare ska kunna begära att jag är öppen med vilka som bidrar ekonomiskt till mig och mitt parti och även med vilka kontakter jag har i min politikerroll.
Jag nämnde nyss den ekonomiska aspekten, alltså vilka som sponsrar vem, men detta är inte tillräckligt. Det krävs även information om vilka som på andra sätt försöker påverka politiska företrädare för att väljare ska kunna göra upplysta val. Centerpartiet har länge drivit frågan om att införa ett så kallat lobbyregister, och det är glädjande att vi nu kommer att få ett sådant på plats.
Politiker och politikers nära medarbetare har täta kontakter med aktörer som vill påverka politiska beslut. Den reglering som nu kommer att klubbas igenom innebär krav på transparens när det gäller lobbyisters kontakter med politiska beslutsfattare och syftar till att förhindra korruption i vidare mening, det vill säga olika former av otillbörlig påverkan och intressekonflikter. Med den nya regleringen kommer medborgare lättare att kunna få information om vilka kontakter politiker haft innan viktiga beslut fattas. Det här är nödvändigt, eftersom externa aktörers kontakter med politiker har ökat under de senaste decennierna och blivit allt viktigare för det politiska beslutsfattandet.
Fru talman! Som centerpartist tycker jag att det är självklart att lagändringar som innebär att våra grundläggande fri- och rättigheter inskränks ska vara proportionerliga och träffsäkra. Därför anser jag att det förslag som regeringen lagt fram om en ny lag med bestämmelser om arbetsmarknadsorganisationers bidrag för partipolitiska ändamål inte ska genomföras. Lagen innebär ett krav på samtycke från enskilda medlemmar när organisationer på arbetsmarknaden använder en del av medlemsavgiften för att stödja ett parti ekonomiskt. En sådan lagändring innebär uppenbarligen en inskränkning i föreningsfriheten, och som Lagrådet har påpekat är det högst osäkert om denna inskränkning är förenlig med Europakonventionen. Det borde bekymra fler än mig.
Jag vill framhålla att det redan i dag finns en god transparens kring de bidrag som fackförbund skänker till politiska partier. Dessutom är det högst tveksamt om den nya lagen uppnår det syfte som anges, nämligen att säkerställa att bidrag för partipolitiska ändamål som utgår som en andel av medlemsavgifterna ska vara frivilliga för medlemmarna, vilket Per-Arne Håkansson utförligt redogjorde för i sitt anförande. Lagrådet har ifrågasatt detta, liksom huruvida lagförslaget är proportionerligt, och har funnit att förslaget inte bör läggas till grund för lagstiftning.
Fru talman! Jag vill säga något om beredningen av det här förslaget. Det är ju en fråga som vi i KU har särskilt fokus på. Den parlamentariska kommitté som utredde de frågor som vi debatterar här i dag lade inte fram något förslag om krav på samtycke från enskilda medlemmar när det gäller bidrag från organisationer på arbetsmarknaden till partier. Den lämnade dock, helt i enlighet med direktiven, författningsförslag i denna del. Vid remissrundan uppmanades inte remissinstanserna att särskilt yttra sig i den frågan, och kommittén hade ju sagt att det inte fanns skäl att införa en sådan lag. Det här ledde till att endast ett mindre antal remissinstanser yttrade sig över denna del av förslaget.
Att beredningen sköttes på detta bristfälliga sätt är anmärkningsvärt. Det gör, som Lagrådet konstaterat, att underlaget för lagförslaget är bräckligt. Jag vill, som flera andra, yrka bifall till den reservation som finns i betänkandet.
Avslutningsvis vill jag, liksom Gudrun Brunegård före mig, rikta ett varmt tack till KU:s kansli och till mina kollegor i utskottet, eftersom även jag kommer att lämna utskottet och riksdagen efter den här mandatperioden. Detta är mitt sista anförande. Jag vill också tacka talmannen och kansliet här.
(Applåder)
Anf. 84 Mauricio Rojas (L)
Fru talman! Det har pågått en sekelgammal strid om Socialdemokraternas finansieringsformer. Vi minns fortfarande skandalen kring Socialdemokraternas lotteriverksamhet. Det visade sig att partiets lotteribolag Kombispel använde sig av djupt oetiska försäljningsmetoder, inte minst riktade mot äldre personer.
Konsumentverket och Spelinspektionen konstaterade att Socialdemokraterna hade brustit i kontrollen över verksamheten, att marknadsföringen varit otillbörlig, att konsumentskyddet varit otillräckligt och att telefonförsäljningen inte skett under betryggande former. Spelinspektionen riktade därför en varning och utdömde en sanktionsavgift på 3 miljoner kronor.
Detta ledde så småningom till skärpta regler för partilotterier och, som väntat, till högljudda protester från Socialdemokraterna. Man ville avslå regeringens proposition eftersom den enligt partiets mening var diskriminerande och stred mot regeringsformens bestämmelser om föreningsfrihet. Det är ett argument som påminner om sådana som historiskt har använts för att försvara olika former av partifinansiering som gynnat Socialdemokraterna.
I detta sammanhang konstaterade Lagrådet i december 2024 att förslaget varken var diskriminerande eller stod i strid med regeringsformens bestämmelser om föreningsfrihet och näringsfrihet. Därtill hävdade partiets företrädare i en motion om partipolitiska lotterier att förändringarna ”snarare för tankarna till auktoritära styren än till en livskraftig demokrati”. Det var stora ord för att försvara en finansieringsform som myndigheterna hade riktat allvarlig kritik mot. Socialdemokraterna har alltför ofta haft en benägenhet att sammanblanda det egna partiets intressen med demokratins grundläggande principer.
Fru talman! Samma typ av argument användes under decennier till försvar för kollektivanslutningen av fackföreningsmedlemmar till Socialdemokraterna. Att avskaffa kollektivanslutningen sades hota demokratin och inskränka föreningsfriheten.
I dag råder i stället bred enighet om att systemet innebar en allvarlig kränkning av individens politiska frihet. Hundratusentals svenskar blev partimedlemmar utan att själva ha ansökt om medlemskap, samtidigt som betydande ekonomiska resurser tillfördes partiet genom medlemsavgifter.
När kollektivanslutningen avskaffades vid årsskiftet 1990/91 fortsatte den så kallade facklig-politiska samverkan, bland annat genom organisationsanslutning, att ge Socialdemokraterna betydande organisatoriska och ekonomiska fördelar. I en rapport från 2002, skriven av Johan Forssell och Kristoffer Tamsons, uppskattades värdet av LO:s stöd till Socialdemokraternas valrörelse till över en halv miljard kronor, om man räknade in såväl direkta bidrag som arbetsinsatser från fackligt anställda och förtroendevalda. Det motsvarade mer än fem gånger de sammanlagda valbudgetarna för alla andra politiska partier i riksdagen.
Oavsett hur man värderar den siffran illustrerar den något viktigt: Socialdemokraternas historia är också historien om ett parti som under lång tid haft tillgång till resurser och stödformer som inget annat parti i Sverige varit i närheten av.
Redan vid en riksdagsdebatt i juni 1934 anfördes att Landsorganisationen anslog 250 000 kronor till Socialdemokraternas valrörelse. Som andel av landets bnp motsvarar denna siffra omkring en halv miljard kronor i dagens penningvärde.
Det var vid samma debatt som den blivande folkpartiledaren Gustaf Andersson i Rasjön sa att man måste ”från demokratiska utgångspunkter anse, att det är oriktigt, att en fackföreningsmedlem skall med tvång, mer eller mindre, nödgas tillhöra ett politiskt parti”. På samman sätt tycker vi i dag att det är fel att inte ge den enskilde möjlighet att motsätta sig att ens egen medlemsavgift finansierar ett politiskt parti.
Fru talman! Det vi debatterar i dag handlar ytterst om Socialdemokraternas möjlighet att fortsatt förfoga över ekonomiska resurser från människor som inte är partimedlemmar och som inte ens ges en självklar rätt att motsätta sig att deras medlemsavgifter används för partipolitiska ändamål.
Det är begripligt att Socialdemokraterna av egenintresse försvarar ett sådant system. Att ett utpräglat kollektivistiskt parti som Vänsterpartiet gör det är heller inte särskilt förvånande. Miljöpartiets stöd för denna ordning är inte heller särskilt överraskande. Det som däremot är svårt att förstå är att Centerpartiet väljer att ansluta sig till denna linje.
Det fanns en tid då liberaler och centerpartister stod sida vid sida i kampen mot socialdemokratins anspråk på att i föreningsfrihetens namn kollektivansluta fackföreningsmedlemmar till partiet. Redan 1965 begärde Centerpartiet genom en motion om skydd för medborgarnas politiska integritet att frågan skulle utredas. Folkpartiet ställde sig bakom denna motion. Socialdemokraterna motsatte sig däremot att en sådan utredning skulle genomföras.
I den debatt som ägde rum i maj 1965 betonade den socialdemokratiske socialministern Gustav Möller att kollektivanslutningen fungerar som ett styrkebälte för arbetarrörelsen, både fackligt och politiskt, och att det bidrar till att ge socialdemokratin en ekonomiskt starkare ryggrad.
Så var det då, och i många avseenden är det fortfarande så. Skillnaden är att det inte längre är medlemmarna som kollektivansluts till partiet utan deras plånböcker. Det är deras medlemsavgifter som utan krav på individuellt samtycke kan användas för att finansiera Socialdemokraternas politiska verksamhet.
Fru talman! Centerpartiet var under lång tid en av de starkaste kritikerna av kollektivanslutningen. Partiet argumenterade för att politiskt medlemskap måste bygga på ett personligt och frivilligt ställningstagande. Frågan i dag är varför samma princip inte ska gälla när det handlar om att finansiera ett politiskt parti genom medlemsavgifter.
I den gemensamma reservationen från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet hävdas som första argument att det är tveksamt om ett krav på samtycke från enskilda medlemmar är förenligt med regeringsformens skydd för föreningsfriheten när organisationer på arbetsmarknaden använder en del av medlemsavgiften för att stödja ett politiskt parti.
Det är ett märkligt argument, eftersom Lagrådet vid upprepade tillfällen under de senaste 40 åren har avfärdat just denna invändning. Redan 1985 skrev Lagrådet med anledning av en gemensam motion från Centerpartiet, Folkpartiet och Moderaterna om att genom lag förbjuda kollektivanslutningen att den föreslagna lagen inte stred mot den enligt regeringsformen skyddade föreningsfriheten.
Lagrådets resonemang, som i allt väsentligt är detsamma som regeringen anför i det aktuella fallet, var att grundlagsskyddet gäller i förhållandet mellan den enskilde och det allmänna, inte i förhållandet mellan enskilda. Regler eller förbud av civilrättslig karaktär innebär därför inte någon begränsning av föreningsfriheten i regeringsformens mening.
Fru talman! Det vi föreslår är ingen revolution. Det handlar inte om att förbjuda facklig-politisk samverkan. Det handlar inte om att förbjuda partibidrag. Det handlar endast om att ge den enskilda medlemmen rätten att säga nej.
Den som inte vill att den egna medlemsavgiften ska användas för att finansiera ett politiskt parti ska inte heller tvingas till det. Det är en självklar fråga om politisk integritet, personlig valfrihet och respekt för individen.
Det handlar inte om att förbjuda någon att ge pengar till ett politiskt parti. Det handlar bara om att ingen ska tvingas göra det. Det borde vara en odiskutabel princip i en fri demokrati. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag.
Anf. 85 Jessica Wetterling (V)
Fru talman! Tack, Mauricio Rojas, för ett långt och intressant anförande!
Det är ändå positivt att Mauricio Rojas är så tydlig med hur det kommer sig att Tidöpartierna inför den här lagstiftningen. Det enda syftet är att komma åt Socialdemokraterna och en del av deras finansiering.
Jag hade förstått det om vi fortfarande hade kollektivanslutning, som Mauricio Rojas pratade länge om. Jag håller också med om att det borde vara upp till var och en som är medlem i en organisation att välja att dela organisationens värderingar och därmed de villkor som är grund för medlemskapet.
Om man inte delar grunden för medlemskapet, brukar man, precis som många liberaler nu har gjort, lämna det parti, den fackföreningsrörelse eller den organisation som man fram till då varit medlem i.
Det framstår som att Mauricio Rojas är något avundsjuk på Socialdemokraternas tjocka plånböcker. Jag kan förstå det. Det är mitt parti också. Ännu mer avundsjuka är vi på Centerpartiet, för de har ännu mer pengar, mig veterligen.
I mitt parti har vi infört en regel för medlemmar om att de företrädare som har politiska uppdrag för vårt parti i stället betalar partiskatt. Det är så vi finansierar vår verksamhet. De bidragsgivare som rapporteras in till Kammarkollegiet är framför allt företrädare för vårt politiska parti.
Jag måste få ställa en fråga till Mauricio Rojas, som så oförblommerat erkänner att det enda syftet med detta är att komma åt Socialdemokraterna och förhindra deras framgångar i val. Är det här verkligen rimligt?
Anf. 86 Mauricio Rojas (L)
Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan och det hon säger.
Ledamoten! Meningen är inte att komma åt ett parti. Meningen är att ge frihet åt varenda en att inte behöva bidra med pengar till ett parti som man inte har någon anledning att vilja bidra till.
Att låta personer reservera sig är en rättighet som fanns på den gamla kollektivanslutningens tid. Inte ens den friheten vill man ge i dag.
Vad hände med den reservationsrätt som fanns? Ingen vågade använda den rätten, för människor visste vad det betydde att inte vara med i fackföreningsrörelsen. Vi vet att det leder till sanktioner, direkta och informella.
Ledamoten säger att om man inte gillar föreningen lämnar man den. Det är ett fullständigt obegripligt påstående att man bara ska lämna föreningen när det är föreningen som till syvende och sist kan avgöra om du i morgon har en anställning eller inte.
Föreningen har en så stark rätt att till exempel i samtal med arbetsgivarna bestämma vilka som får gå. Att enskilda personer ska använda den möjligheten att lämna föreningen är fullständigt märkligt. Det är mycket lättare att säga ja. Den lilla friheten att tacka nej borde vara en självklarhet.
Anf. 87 Jessica Wetterling (V)
Fru talman! Tack, Mauricio Rojas, för svaret!
Jag blev inte helt klok på det. Det här har varit en lång dag, och vi verkar heller inte förstå varandra i många andra ärenden.
Mig veterligen står det var och en fritt att välja vilka föreningar man vill vara medlem i. På vår arbetsmarknad finns det fler fackförbund än ett. Det är också möjligt att vara medlem i akassan och inte i själva fackförbundet i övrigt. Då har man inte någon direkt medlemsavgift till ett fackförbund.
Det är ändå lite anmärkningsvärt att man i olika anföranden från Tidöpartierna på något sätt försöker påstå att det inte skulle vara en inskränkning av föreningsfriheten. Det står ganska klart och tydligt att Lagrådet anser att det kan ifrågasättas om den föreslagna regleringen är förenlig med Europakonventionen.
Det är precis som att det som står i vårt betänkande på sidan 17 – som inte är en del av utskottets ställningstagande, utan som är grunden för betänkandet – är fakta som man helt och hållet bara bortser från, fru talman. Jag tycker att det är lite märkligt.
Jag har varit medlem i ett fackförbund i hela mitt liv. Det är Kommunal. Jag har engagerat mig och också lyckats påverka mitt fackförbund på lokal nivå. Jag är övertygad om att om jag hade velat hade jag kunnat engagera mig ännu mer och kunnat påverka ännu mer. De möjligheterna finns i alla partier och i alla organisationer som man väljer att vara medlem i.
Slutligen ska jag helt byta ämne och säga tack så mycket till Mauricio. Jag har uppskattat att ha dig i utskottet. Jag önskar alla en glad sommar! Detta är troligtvis – men det vi inte – det sista anförandet som jag har. Tack så mycket!
Anf. 88 Mauricio Rojas (L)
Fru talman! Jag tackar för de goda önskningarna. Jag önskar detsamma till alla!
Frågan gäller vad Lagrådet säger om föreningsfriheten. Om du verkligen läser vad Lagrådet skriver kan du se att Lagrådet kritiserar regeringen för förslaget. Lagrådet säger att det inte är proportionerligt och att det inte kan uppnå syftet, men inte att det strider mot den grundlagsstadgade föreningsfriheten, tvärtom.
Lagrådet har i 40 år hela tiden sagt samma sak. Den föreningsfrihet som vi talar om, och den är det enda vi talar om här, är den som gäller mellan de enskilda och det allmänna. Här har vi att göra med en typisk civilrättslig reglering. Det har ingenting att göra med grundlagen. Det har Lagrådet fastställt oändligt många gånger.
Det vore bra att inte fortsätta säga saker som inte stämmer. Resten stämmer. Lagrådet är mycket kritiskt. Det är vi helt överens om. Men använd inte argumentet att det skulle strida mot föreningsfriheten.
Vi får se om det strider mot internationella konventioner. Där finns en tveksamhet. Låt oss pröva det. Det är viktigt att ge den frihet som detta innebär till individerna. Låt oss pröva om denna frihet är förenlig med internationella konventioner. Jag tycker att det är värt att göra det. Att förmena individerna den friheten är för mig mycket märkligt.
Tack för de goda hälsningarna! Dem ger jag också till dig och till alla andra!
(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag vet att konstitutionsutskottet har haft en lång debattdag, men fortfarande gäller regeln att tala via talmannen.)
Anf. 89 Jan Riise (MP)
Fru talman! Jag måste inleda med en personlig reflektion. Jag kom in i riksdagen 2022 och hade tidigare mest följt riksdagspolitiken dels från ett ideellt engagemang i kommunen där jag bor, dels från ett allmänt intresse för samhällsfrågor.
Jag hade inte sett vidden av uttryckssätt på sociala medier. Det som är mest smärtsamt är att det är en förhållandevis mycket liten andel av inläggen som kan betraktas som dialog, debatt eller diskussion, utan det är mest av karaktären ”tänk nu något otänkbart” eller motsvarande. Det är väldigt mycket hat och hot.
Jag tänker att vi behöver ta varje tillfälle att försöka få fler intresserade av demokratifrågorna, för demokratins skull helt enkelt, och de förslag vi diskuterar här kan bidra till det.
Hade jag inte suttit här hela dagen så hade jag skrivit upp mig för att delta även i riksdagens tält i Almedalen, för att i varje fall bidra med något.
De förslag vi talar om här har som sagt några viktiga punkter som kan bidra till en ökad insyn i de politiska processerna. Utgångspunkten är att det finns ett berättigat intresse hos väljare och andra att kunna få information om hur både enskilda kandidater och partier finansierar sin verksamhet.
Det är också fullt rimligt att partier och kandidater inte kan ta emot anonyma bidrag eller bidrag från utlandet. Ett sådant förbud måste förstås utformas så att det inte går att komma runt på något enkelt sätt.
Fru talman! Sedan har vi det här med lobbyister och deras kontakter med oss som riksdagsledamöter eller politiska beslutsfattare.
Från mitt partis sida har vi länge drivit frågan om någon form av registrering av sådana kontakter och möten. Det är i allra högsta grad önskvärt att vi kan redogöra för vilka grupperingar som tagit kontakt med oss i syfte att påverka vårt beslutsfattande.
Jag vill ändå för att vara tydlig säga att det inte alls är för att det alltid eller ens ofta är något misstänkt med det. För min del handlar det ofta om minoritetsorganisationer som representerar samer, tornedalingar, judar, romer och sverigefinnar. Det är inte det minsta konstigt.
I min andra roll däremot, som AI-politisk talesperson, händer det att jag tillfrågas av stora amerikanska bolag – ni vet vilka – om att exempelvis ta del av deras syn på den digitala suveräniteten.
Jag tänker att initiativen till att ställa hårdare krav på redovisning av finansiering av kandidater och partier, att förbjuda utländska och anonyma pengar och att utforma ett system för registrering av vilka lobbyister vi har kontakt med kan bidra till en bättre kännedom om, insyn i och förståelse av politikens villkor och förutsättningar.
Sedan har vi, som ingen kan ha missat, ytterligare ett förslag att ta ställning till. Det handlar om ett krav på samtycke från medlemmar i arbetstagarorganisationer avseende dessa organisationers stöd till politiska partier. Det skulle alltså innebära att partistöd från arbetstagarorganisationer i någon mening skulle vara en frivillig insats för medlemmarna.
Lagförslaget är rätt så komplicerat. Medlemmar som skulle vilja avstå föreslås meddela detta till föreningens revisor som i sin tur sammanställer och ser till att bidraget till partier blir motsvarande mindre.
Den viktigaste invändningen menar jag är denna: Vi har en omfattande föreningsfrihet i Sverige. Denna frihet har stor betydelse för den demokratiska utvecklingen i Sverige, liksom för utbildning, kultur, idrott och en rad andra frågor.
Man ska veta att samtidigt som ett antal människor som är anställda i statliga företag, i privata verksamheter eller i andra stora organisationer väljer att vara medlemmar i en arbetstagarorganisation går också en del av det som de åstadkommer till en arbetsgivarorganisation. Det är medlemmarna som betalar den också strängt taget, fast på ett annat sätt. Arbetsgivarnas bidrag till arbetsgivarorganisationer som Svenskt näringsliv är ju inte på något sätt okända. Det lär till och med vara ganska stora pengar.
Under samma period som Mauricio Rojas pratar om har naturligtvis bidrag utgått, inledningsvis kanske till Moderaterna men sedan, på senare år, gärna via institut och föreningar som Timbro och andra.
På så vis har också den opinionsbildningen kunnat bedrivas med pengar från enskilda människor som arbetar i företag, och inte heller där finns möjlighet att göra något avsteg. Jag kan inte som anställd på AB Volvo meddela att jag inte vill att min andel av överskottet ska gå till dessa verksamheter.
Glädjande nog är engagemanget i föreningar överlag mycket stort. Även politiska partier har kunnat se en ökning av antalet medlemmar, större än tidigare.
Slutsatsen är att jag tycker att det är ytterligt tveksamt – vilket också har tagits upp i resonemangen här – om det verkligen är statens uppgift att reglera hur demokratiskt beslutade medlemsavgifter eller andra intäkter används.
Jag yrkar därmed bifall till reservationen.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 16 juni.)
Beslut
Riksdagsskrivelser
Inga riksdagsskrivelser har ännu utfärdats för det här ärendet. För vissa ärenden utfärdas inga riksdagsskrivelser.
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Ökad insyn i politiska processer
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om insyn i kommunikation med syfte att påverka politiska beslut,
2. lag med bestämmelser om arbetsmarknadsorganisationers bidrag för partipolitiska ändamål,
3. lag om ändring i lagen (2018:90) om insyn i finansiering av partier, med den ändringen att 32 § ska bestå av ett enda stycke.Därmed bifaller riksdagen proposition 2025/26:258 punkterna 1-3 och avslår motionerna
2025/26:4151 av Jennie Nilsson m.fl. (S) och
2025/26:4184 av Malin Björk m.fl. (C).- Reservation 1 (S, V, C, MP)
Det här är ett utskottsbetänkande
Ett betänkande innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. På den här sidan kan du följa ärendets gång och ta del av debatt och beslut.