Fru talman! Konstitutionsutskottets betänkande heter Vissa villkor för statsråd och statssekreterare och baseras på ett förslag från regeringen som heter likadant.
Jag vill börja med en punkt som inte har uppmärksammats så mycket i denna proposition, nämligen statsråds möjligheter att vara föräldralediga.
Konstruktionen för att vara statsråd är sådan att man alltid tjänstgör. Man kan av statsministern medges att vara frånvarande från regeringsarbete och regeringssammanträde om man är sjuk eller har något annat trängande problem, men man tjänstgör alltid.
Det har varit en oklarhet när det gäller föräldraledighet. Detta gäller i samband med nyfödda barn och kanske lite längre tid men också vabbande; hur ska det fungera?
Det har känts som att detta har varit ett olöst problem. Det har kanske inte varit ett problem ekonomiskt för statsråden, för det är ju ett väl avlönat yrke, men är det rätt att frånträda en hundraprocentig insats som statsråd när det förutsätts att det är detta man ska vara? Statsministern kan inte rekrytera statsråd som bara tjänstgör på 12 eller 22 procent när en av kollegorna är borta på grund av exempelvis föräldraledighet.
Det tillsattes en utredning i allmän politisk enighet. Denna har lämnat sina förslag, som innebär att man löser detta problem genom att statsrådet förblir statsråd och har möjlighet och skyldighet att ta del av handlingar. Telefonsamtal och mejlväxling kan förekomma, men statsrådet har ändå möjlighet att vara föräldraledig.
Det går att säga att en symbol för detta är att man gör de ekonomiska förutsättningarna för detta likvärdiga med förutsättningarna för andra tjänstemän i Regeringskansliet och även - tror jag, men jag har inte riktigt sett reglerna där - på vissa andra ställen i den offentliga sektorn.
Det är alltså legitimt att begära att kunna vabba. Det sker en markering av att man gör det, men avdraget är lika stort om man säger att man nu inte kan göra någonting annat än att stå till statsministerns förfogande i händelse av att ens närvaro absolut behövs och att man är hemma på 100 procent. Avdraget på lönen för detta är 10 procent, likaväl som om man vabbar, hämtar barn eller lämnar på morgonen och kommer för sent och är framme först klockan tio eller något sådant.
Detta är en lösning som vi ska få igång, och jag tror att den kommer att stimulera andra människor - även högavlönade och människor i viktiga beslutande positioner - att säga: "Detta måste ju gå. Om det går för statsråd måste det ju kunna gå också i andra ledande arbeten."
Jag hoppas att vi får fina bilder av vabbande statsråd; det är på detta sätt som det kan bli lite av en föregångare!
Den andra delen av förslagen inom Vissa villkor för statsråd och statssekreterare gäller att vi ska införa en aktsamhetsbestämmelse, som jag tillåter mig att läsa lite om:
Statsråd och statssekreterare ska såväl under som efter sitt uppdrag respektive sin anställning - i fråga om statssekreterare - i samband med en övergång till och vid utövandet av ett nytt uppdrag eller en ny anställning eller etablering av näringsverksamhet alltid sträva efter att agera på ett sådant sätt att det inte uppstår någon risk för ekonomisk skada för staten, otillbörlig fördel för någon enskild eller att allmänhetens förtroende för staten skadas.
Detta är en etisk föreskrift som statsrådet och statssekreteraren själv alltid ska tänka på när man till exempel får höra talas om eller får en sorts erbjudande: "Jag kan säga till dig att det går så bra för dig att om du skulle fundera på att sluta vet jag någonstans där du skulle kunna få ett väldigt bra jobb!"
Mer behöver kanske inte sägas, men redan denna hint är inte riktig. Statsrådet måste fundera över om detta är rätt. Då måste man kunna säga att man inte kan svara något annat än att man inte är tillgänglig för det förslaget, eftersom det strider mot det som man ska följa i enlighet med förslaget till lag om restriktioner vid statsråds och statssekreterares övergång till annan än statlig verksamhet.
Fru talman! För att detta ska få styrsel kommer det också att tillsättas en nämnd. Varje statsråd och statssekreterare som ställs inför situationen att få ett erbjudande att söka efter jobb - antingen därför att man har slutat som statsråd eller just är på väg att göra det eller därför att man tänker göra det längre fram - är skyldig att anmäla den situation som har uppstått till denna nämnd.
Då kan nämnden besluta att personen under tolv månader inte får ta denna uppgift, eftersom det finns risk för att de kunskaper som personen har om de centrala beslutsprocesserna i vårt land eller i förhållande till exempelvis EU kan verka gynnsamt för dennes nya arbete och arbetsgivare men samtidigt negativt för staten.
Detta är en regel som kommer att införas den 1 juli. Den kommer att gälla i och med att valet blir klart och vi eventuellt får en regeringsombildning och förändringar av statsråd och statsrådsposter.
Vi anser att detta är ett riktigt sätt att hantera riskerna för känsla av otillbörligt utnyttjande av kunskaper. Vi tror att redan denna lag - den aktsamhetsbestämmelse som jag läste upp - kommer att verka på så sätt att de individer som tar på sig dessa arbeten och ansvarsområden också förstår vad begreppet integritet betyder. Medborgarnas tillit ska upprätthållas.
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande.
(Applåder)
