Vissa villkor för statsråd och statssekreterare

Fru talman! Jag kan väl inleda med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservationer 1 och 2.

Det förslag vi ska diskutera handlar om att införa vissa restriktioner för statsråd och statssekreterare. Kortfattat och något förenklat går förslaget ut på att man ska upprätta en nämnd som ska pröva om det är lämpligt när ett statsråd eller en statssekreterare tar en ny anställning och går över till det privata näringslivet.

Det är väl bra att regeringen gör en ansats att i någon mån reglera verksamheten för före detta statsråds och statssekreterares fortsatta yrkesverksamhet även utanför Rosenbad. Det handlar inte minst om att upprätthålla allmänhetens förtroende för statsapparatens tjänstemän och såklart även om att upprätthålla den grundlagsfästa principen om statliga tjänstemäns saklighet och opartiskhet.

Detta är dock ett förslag som tyvärr inte går hela vägen. Låt mig därför förklara hur förslaget skulle kunna göras ännu lite bättre.

Min och Sverigedemokraternas mening är att dessa regler även bör omfatta myndighetschefer och andra offentliganställda vars övergång kan orsaka intressekonflikter och påverka allmänhetens förtroende för staten. Samtidigt är det viktigt att påtala att denna reglering inte får utgöra ett yrkesförbud genom att omöjliggöra eller kraftigt försvåra för myndighetschefer att övergå till en anställning i det privata näringslivet.

Jag saknar också den mest uppenbara yrkeskategorin, fru talman, nämligen fackpampar. Karens och ämnesrestriktion bör självklart även omfatta arbetsmarknadens parter. Intressekonflikten i att vara statsråd och att sedan anta en högt uppsatt post i till exempel ett fackförbund är uppenbar, eller torde vara uppenbar för de flesta.

Därutöver anförs i propositionen att inga sanktioner behövs för att säkerställa att dessa regleringar följs. Regeringen hänvisar till den praxis som numera anses gälla hos oss i konstitutionsutskottet, där statsråden försäkrar att de kommer att infinna sig vid förhör när utskottet kallar.

Vi motsatte oss denna lösning och menar att ett beslut av Nämnden för prövning av statsråds och statssekreterares övergångsrestriktioner även bör kombineras med någon form av sanktion, till exempel ett vite. En lag utan straff innebär i praktiken att lagen går att strunta i, vilket såklart är olyckligt. Därför är det principiellt olämpligt att stifta lagar utan några som helst sanktionsmöjligheter.

Nu, fru talman, vill jag nämna något om nämndens sammansättning. Enligt propositionen ska nämnden tillsättas av riksdagen och bestå av fem ledamöter. Den ska ledas av en domare eller en före detta domare. Utöver dessa ska nämnden bestå av ytterligare minst en person med domarbakgrund, som ska vara ersättare för den ordinarie ordföranden, minst en person som ska ha varit statsråd och minst en person som ska ha varit statssekreterare.

Då nämnden tillsätts av riksdagen är det ändå oundvikligt att se att det finns en viss politisk koppling. Nämnden bör - politisk eller ej - ha stöd av personer med god juridisk kunskap, exempelvis domare eller före detta domare. Utöver detta menar vi att partierna ska vara fria att nominera vilka de vill och dem som de finner mest lämpliga.

Slutligen, fru talman, vill jag säga ett par ord om arvodet. Man kan anta att nämndens arbetsbelastning kommer att vara mycket varierande. Det kan exempelvis vara betydligt fler ärenden att behandla vid ett regeringsskifte än under långa tider med en stabil majoritetsregering. Därför föreslår Sverigedemokraterna att ledamöterna ska få ett mötesarvode snarare än ett fast arvode. Detta har de andra politiska partierna tyvärr avvisat.

I detta anförande instämde Fredrik Eriksson (SD).

Fru talman! Konstitutionsutskottets betänkande heter Vissa villkor för statsråd och statssekreterare och baseras på ett förslag från regeringen som heter likadant.

Jag vill börja med en punkt som inte har uppmärksammats så mycket i denna proposition, nämligen statsråds möjligheter att vara föräldralediga.

Konstruktionen för att vara statsråd är sådan att man alltid tjänstgör. Man kan av statsministern medges att vara frånvarande från regeringsarbete och regeringssammanträde om man är sjuk eller har något annat trängande problem, men man tjänstgör alltid.

Det har varit en oklarhet när det gäller föräldraledighet. Detta gäller i samband med nyfödda barn och kanske lite längre tid men också vabbande; hur ska det fungera?

Det har känts som att detta har varit ett olöst problem. Det har kanske inte varit ett problem ekonomiskt för statsråden, för det är ju ett väl avlönat yrke, men är det rätt att frånträda en hundraprocentig insats som statsråd när det förutsätts att det är detta man ska vara? Statsministern kan inte rekrytera statsråd som bara tjänstgör på 12 eller 22 procent när en av kollegorna är borta på grund av exempelvis föräldraledighet.

Det tillsattes en utredning i allmän politisk enighet. Denna har lämnat sina förslag, som innebär att man löser detta problem genom att statsrådet förblir statsråd och har möjlighet och skyldighet att ta del av handlingar. Telefonsamtal och mejlväxling kan förekomma, men statsrådet har ändå möjlighet att vara föräldraledig.

Det går att säga att en symbol för detta är att man gör de ekonomiska förutsättningarna för detta likvärdiga med förutsättningarna för andra tjänstemän i Regeringskansliet och även - tror jag, men jag har inte riktigt sett reglerna där - på vissa andra ställen i den offentliga sektorn.

Det är alltså legitimt att begära att kunna vabba. Det sker en markering av att man gör det, men avdraget är lika stort om man säger att man nu inte kan göra någonting annat än att stå till statsministerns förfogande i händelse av att ens närvaro absolut behövs och att man är hemma på 100 procent. Avdraget på lönen för detta är 10 procent, likaväl som om man vabbar, hämtar barn eller lämnar på morgonen och kommer för sent och är framme först klockan tio eller något sådant.

Detta är en lösning som vi ska få igång, och jag tror att den kommer att stimulera andra människor - även högavlönade och människor i viktiga beslutande positioner - att säga: "Detta måste ju gå. Om det går för statsråd måste det ju kunna gå också i andra ledande arbeten."

Jag hoppas att vi får fina bilder av vabbande statsråd; det är på detta sätt som det kan bli lite av en föregångare!

Den andra delen av förslagen inom Vissa villkor för statsråd och statssekreterare gäller att vi ska införa en aktsamhetsbestämmelse, som jag tillåter mig att läsa lite om:

Statsråd och statssekreterare ska såväl under som efter sitt uppdrag respektive sin anställning - i fråga om statssekreterare - i samband med en övergång till och vid utövandet av ett nytt uppdrag eller en ny anställning eller etablering av näringsverksamhet alltid sträva efter att agera på ett sådant sätt att det inte uppstår någon risk för ekonomisk skada för staten, otillbörlig fördel för någon enskild eller att allmänhetens förtroende för staten skadas.

Detta är en etisk föreskrift som statsrådet och statssekreteraren själv alltid ska tänka på när man till exempel får höra talas om eller får en sorts erbjudande: "Jag kan säga till dig att det går så bra för dig att om du skulle fundera på att sluta vet jag någonstans där du skulle kunna få ett väldigt bra jobb!"

Mer behöver kanske inte sägas, men redan denna hint är inte riktig. Statsrådet måste fundera över om detta är rätt. Då måste man kunna säga att man inte kan svara något annat än att man inte är tillgänglig för det förslaget, eftersom det strider mot det som man ska följa i enlighet med förslaget till lag om restriktioner vid statsråds och statssekreterares övergång till annan än statlig verksamhet.

Fru talman! För att detta ska få styrsel kommer det också att tillsättas en nämnd. Varje statsråd och statssekreterare som ställs inför situationen att få ett erbjudande att söka efter jobb - antingen därför att man har slutat som statsråd eller just är på väg att göra det eller därför att man tänker göra det längre fram - är skyldig att anmäla den situation som har uppstått till denna nämnd.

Då kan nämnden besluta att personen under tolv månader inte får ta denna uppgift, eftersom det finns risk för att de kunskaper som personen har om de centrala beslutsprocesserna i vårt land eller i förhållande till exempelvis EU kan verka gynnsamt för dennes nya arbete och arbetsgivare men samtidigt negativt för staten.

Detta är en regel som kommer att införas den 1 juli. Den kommer att gälla i och med att valet blir klart och vi eventuellt får en regeringsombildning och förändringar av statsråd och statsrådsposter.

Vi anser att detta är ett riktigt sätt att hantera riskerna för känsla av otillbörligt utnyttjande av kunskaper. Vi tror att redan denna lag - den aktsamhetsbestämmelse som jag läste upp - kommer att verka på så sätt att de individer som tar på sig dessa arbeten och ansvarsområden också förstår vad begreppet integritet betyder. Medborgarnas tillit ska upprätthållas.

Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande.

(Applåder)

Fru talman! Som talare efter Björn von Sydow får det bli en variation på temat; det får bli tvåstämmigt. Men vi kan ju vinkla saker på olika sätt även om vi landar i samma yrkande, nämligen bifall till förslaget till beslut i betänkande KU42.

För trekvart sedan talade vi om utsatta grupper i Sverige, nämligen tiggare och människor som utnyttjas sexuellt under slavliknande förhållanden. Nu ska vi tala om en mycket privilegierad grupp människor, nämligen Sveriges regering och dess statssekreterare.

Gruppen är liten men har nu ändå förärats en egen lag om hur de ska göra när de ska ta sig ifrån regeringsarbetet och ut i annan verksamhet, hur de ska göra en så kallad övergång. Detta har varit oreglerat tidigare. Det har fungerat bra ibland. Men det har blivit mycket uppmärksammat i vissa lägen, när man har tagit sig från ett statsrådsuppdrag till något som man kanske till och med har reglerat som regeringsledamot, nämligen att gå över i förtroendeställning i ett företag eller en organisation.

Jag vill inom parentes säga att Sverigedemokraterna känner en oro för risken att regeringsledamöter snabbt går över till arbetsmarknadens organisationer, men de kommer att behandlas på samma sätt. Det handlar ju inte om att man bara ska kunna gå över till näringslivet, utan den här nämnden ska pröva om det är rimligt att till exempel en moderat justitieminister omedelbart blir någonting stort inom Svenskt Näringsliv eller motsvarande. Jag vet att Sverigedemokraterna har tänkt på några andra organisationer.

Det handlar om en grupp som kanske är 50 personer som har haft det absolut högsta förtroende man kan få i Sverige och också har haft det högsta ansvar som man kan ha i Sverige, alltså ansvaret för att styra riket. Dessa personer ska naturligtvis ha en verksamhet efter det att de har lämnat regeringen.

Man kan tänka sig att dessa människor som har haft detta förtroende ändå borde ha omdöme och själva förstå en liten hint, som Björn beskrev, om att de naturligtvis inte ska säga ja till sådana verksamheter, utan att de får vänta tills de har avgått.

Nu har utredningen och erfarenheten dock visat att det krävs en reglering, ett riktmärke för hur man ska bete sig när detta inträffar. De tre typfallen är väl beskrivna. Det är först och främst något som kan vara till skada för staten. Det kan också vara fråga om en otillbörlig fördel, antingen för det avgångna statsrådet eller statssekreteraren eller för den organisation eller det företag som man kommer till. Sist men inte minst är det viktigt att det inte uppstår en skada i allmänhetens förtroende och vad allmänheten anser om de avgångna regeringsledamöterna.

Då måste man, som alltid, göra en avvägning. Man kan tänka sig att det ska vara en karenstid på 6 månader eller 24 månader. I näringslivet har detta prövats. Ett avgångsvederlag fyller funktionen att den som har det ska kunna sätta sig emot sin egen styrelse och säga: Jag tycker inte att ert förslag är bra. Jag avgår. Sedan har man sin försörjning ordnad. Men avgångsvederlaget fungerar också som en karens, för i många av vd-avtalen finns inskrivet att man inte får gå till en konkurrent under en karensperiod. Det fungerar då genom att man är försörjd. Det är samma tanke här, alltså att det ska vara en karens. Då har man kommit fram till att ett år är lagom, och det är en bedömningsfråga.

Det finns en liten finess i det hela, och det är att nämnden, som jag ska säga några ord om, också kan bestämma om en restriktion i typ av uppdrag. Nämnden kan säga att man inte får arbeta på ett visst område, till exempel arbeta med finansiella frågor om man har varit finansmarknadsminister. Det finns alltså en ämnesrestriktion. Det ska då vara särskilt angivna frågor, och de måste vara ganska detaljerat beskrivna.

Det särskilda prövningsorgan som föreslås inrättas med det fina namnet Nämnden för prövning av statsråds och statssekreterares övergångsrestriktioner kommer att fylla en annan funktion än att bara pröva ärenden. Den kommer också att fylla funktionen att vara normgivande, så att de avgångna statsråden och statssekreterarna och de blivande arbetsgivarna inte behöver fronta i debatten, utan man kan rikta frågan och kritiken direkt till nämnden. Jag tror att det kommer att stabilisera diskussionen. Parterna behöver inte föra talan i egen sak när de ska börja arbeta någonstans.

Jag vill också något kommentera Sverigedemokraternas motion. De vill vidga kretsen till att även gälla generaldirektörer och kanske höga domare och andra uppsatta personer i den statliga förvaltningen. Det låter bra, men det kommer att leda till otroligt svåra praktiska omständigheter, för det betyder att man måste införa avlöningen under tolv månader till exempelvis Sveriges domare. Ska de inte kunna gå över till intresseorganisationer, bli advokater eller liknande? Ska inte folk som har suttit högt upp som vd:ar och överdirektörer kunna gå över till någonting annat utan vara tvungna att vänta i ett år? Då blir de ju inte ens anställbara. Man vill ju inte anställa någon om man ska behöva vänta ett helt år på att få personen i fråga.

Det var nog rätt tänkt, fast det blev fel i praktiken, är jag helt övertygad om. Det skulle ju kräva betydande apparatur för att klara detta. Bisysslor är å andra sidan redan reglerade, och det var kanske det som det handlade om.

För att popularisera detta kan man säga att statssekreteraren i Försvarsdepartementet mycket väl kan gå tillbaka till Försvarsmakten och bli general men kan inte bli vice vd på Saab. Och socialministern kan mycket väl bli generaldirektör för Försäkringskassan men inte för Folksam.

Jag har redan yrkat bifall till förslaget till beslut i KU42.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Dag Klackenberg, för frågorna till Sverigedemokraterna som rör vår reservation!

I grund och botten tycker vi att förslaget är bra och ett steg i rätt riktning. Men precis som i mycket annat glömmer man tyvärr någonting viktigt här. Man inför en regel, men man inför ingen möjlighet till sanktion. Det finns alltså inget straffansvar. Det vill säga att i praktiken blir det här en regel som man kan strunta i. Möjligtvis blir det enda straffet någon elak artikel i tidningen, men det kanske inte är så aktuellt när man har avgått som statsråd.

När det gäller att utvidga kretsen tycker jag att det finns ytterligare en krets som vi skulle tala om och som borde omfattas av detta. I mitt anförande nämnde jag ordet fackpampar. Jag tycker att det kan ställas frågor kring hur pass bra det är för förtroendet för hela statsapparaten att statsråd hoppar över till arbetsmarknadens parter direkt efter avslutad tjänst inom staten.

Det här är frågor som vi tar upp i vår reservation, och jag tycker att de är relevanta. Dag Klackenberg får gärna redogöra för sina invändningar, så ser jag fram emot ett intressant meningsutbyte.

Fru talman! Vi får väl pröva oss fram. Jag är helt övertygad om att det tryck som skulle sättas på ett statsråd eller en statssekreterare vid en övergång som nämnden har sagt att man inte borde göra men man ändå gör är en sanktion som kommer att räcka.

Sedan förstår jag inte att en övergång till någon av arbetsmarknadens parter skulle vara speciellt giftig. I så fall skulle väl också övergångar till banker, försäkringsbolag och andra organisationer vara problematiska. Men saken är den att det är nämnden som avgör detta. Nu har inte nämnden sammanträtt och är inte tillsatt, men vi kan ju tänka oss intressanta frågor, som att till exempel statsrådet Bah Kuhnke men inte statsrådet Damberg kan bli vd för Svensk Handel.

Fru talman! Men det är ju precis det här som nämnden har att pröva. Jag får hoppas att både jag och Dag Klackenberg ändå har förtroende för de personer som kommer att tillsättas i nämnden och att de kommer att göra ett bra jobb, och då har de ju de här avvägningarna som de ska göra.

Ponera att riksbankschefen - nu är Riksbanken visserligen en myndighet under riksdagen - skulle få för sig att gå över till en privat bank som vd eller till ett annat toppuppdrag. I dag är det kanske svårt att på annat sätt reglera det och sätta stopp, men jag tycker att detta är en person som ska omfattas av vissa övergångsregler när det gäller att byta från ett sådant jobb till ett annat. Det skulle vara extremt känsligt, och det skulle definitivt innebära konkurrensfördelar.

Jag tycker att detta är ett problem som ska adresseras. Vi gör det i vår reservation, och det är beklagligt att Moderaterna och övriga partier inte väljer att gå oss till mötes.

Fru talman! Val har vi vart fjärde år. Nu har vi möjlighet att införa detta från den 1 juli. Låt oss göra det utifrån det förslag som ligger. Därefter har Sverigedemokraterna och andra fyra år på sig att komma med nya förslag om att det ska utvidgas eller att utvärdera hur arbetet går till.

Fru talman! Vi debatterar nu KU42 Vissa villkor för statsråd och statssekreterare. Tidigare talare har redan redogjort för förslaget, som handlar om att införa restriktioner då statsråd eller statssekreterare tar ett nytt jobb. Tanken med förslaget är att skydda staten från risken att information sprids på ett sätt som kan skada ekonomiskt eller på annat sätt.

Regeringens förslag är efterlängtat och ett vallöfte som såväl Miljöpartiet som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet tidigare gett. Restriktionerna regleras i en ny lag om restriktioner vid statsråds och statssekreterares övergång till annan verksamhet.

Precis som Dag Klackenberg redogjorde för liknar förslaget i mångt och mycket det som finns i näringslivet. Som en kommentar till replikskiftet nyss gäller detta redan i dag för riksbankschefen eftersom Riksbanken har denna typ av övergångsregler. Regeringen och KU har också sneglat på dessa regler.

Regeringens förslag, som behandlas i utskottets betänkande, ger också statsråd möjlighet att vara barnlediga. Ändringen genomförs i lagen om arvoden till statsråd med mera och innebär att avdrag på ett statsråds arvode ska göras med 10 procent per dag när statsrådet är helt eller delvis frånvarande för att ta hand om sitt barn - om statsministern har medgett sådan frånvaro. Det är alltså inte helt fritt att vara barnledig.

Vidare föreslås en ändring i offentlighets- och sekretesslagen som innebär att sekretess ska gälla i ett ärende enligt lagen om restriktioner vid statsråds och statssekreterares övergång till annan statlig verksamhet för uppgift om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men.

Dessa lagändringar föreslås träda i kraft redan den 1 juli 2018 och gäller med andra ord även de ministrar och statssekreterare som eventuellt avgår efter höstens val.

Som jag sa tidigare är det ett jättebra förslag, och jag yrkar bifall till det.

(Applåder)

Fru talman! Jag ska hålla mig kort eftersom många redan har redovisat förslaget.

Det är i tre situationer dessa restriktioner ska träda in. Det är när det finns risk för ekonomisk skada för staten, risk för otillbörlig fördel för någon enskild eller risk för att allmänhetens förtroende för staten ska skadas.

Konstitutionsutskottet har redan börjat leta personer till den nämnd som ska tillsättas. Det är viktigt att nämnden kommer igång med sitt arbete så fort som möjligt, speciellt i anslutning till valet i september.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Fru talman! Jag behöver inte redogöra för ärendet, för det har flera före mig gjort på ett förtjänstfullt sätt.

Låt mig bara påpeka att det är en glädje för Vänsterpartiet att det är så många partier som står bakom detta i dag, för så har det inte sett ut i historien. När Vänsterpartiet har väckt motioner om att införa karantänsregler har inte alls så många varit med på det. Därför är det en glädje för mig att såväl Socialdemokraterna som Moderaterna och flera andra borgerliga partier tycker att detta är en rimlig ordning.

Det är bra att vi nu går vidare med detta. Sedan får vi se om vi behöver fler restriktioner på detta område framöver.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 23 maj.)