Våldsbrott och brottsoffer

Anf. 23 Maria Strömkvist (S)

Fru talman! I detta betänkande, Våldsbrott och brottsoffer, behandlar justitieutskottet ungefär 170 motionsyrkanden från allmänna motionstiden. I en majoritet av dessa yrkanden handlar det om att en kvinna eller ett barn är brottsoffer och att en man är gärningsperson. Anledningen till det, för att vara tydlig, är att motionerna till största del handlar om mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt kontaktförbud.

De senaste månaderna har just mäns våld mot kvinnor verkligen varit uppe på den politiska dagordningen och, skulle jag vilja säga, varit aktuellt i människors vardag. Skriverierna har varit många, och diskussionerna har tydliggjort problemet med mäns våld mot kvinnor och tydligt visat att familjetragedier och annat som sker i hemmet inte är något som vi andra inte bryr oss om. Det är bra. Den debatt som nu förs om det strukturella våldet mot kvinnor är efterlängtad, och det är bra att fler engagerar sig i frågan.

Vi socialdemokrater har två tydliga prioriteringar i kriminalpolitiken: mäns våld mot kvinnor och gängkriminalitet. Dessa två prioriteringar är likvärdiga. Tyvärr är det svårare att få uppmärksamhet för den första frågan, men arbetet pågår oavbrutet.

Även om den mediala debatten om mäns våld mot kvinnor nu har svalnat lite har inte vårt arbete med att bekämpa den svalnat.

De senaste veckorna har vi kunnat meddela flera åtgärder. Vi vill till exempel skärpa straffet för grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning. Fotboja ska kunna användas oftare. Vi vill också se över reglerna kring umgänge, då ett barn inte ska tvingas umgås med pappan om han är en förövare. Utredningar har tillsatts och lämnat sina förslag. Det är en del i denna process som gör att vi här i riksdagen senare kan fatta beslut om nya lagförslag.

Fler åtgärder kommer att vidtas då regeringen bereder en större åtgärdslista för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Det krävs många åtgärder på många olika områden för att få slut på våldet.

Sedan 2016 arbetar vi socialdemokrater efter en sammanhållen strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. De satsningar vi har gjort på polisen har möjliggjort rekryteringen av 350 nya utredare som inriktar sig särskilt på sexualbrott, våld i nära relationer, våld mot barn och hedersrelaterade brott. Vi har också gett kvinnojourerna ökade resurser.

Fru talman! Det räcker dock inte. Det är alldeles uppenbart - det står bortom allt tvivel - att mer behöver göras. Vi ska ha en nollvision mot dessa brott, och då måste vi bekämpa och förebygga att de sker. Men de frågorna hamnar ju inte i detta betänkande, för det är ett annat utskott som har de så viktiga frågorna om det förebyggande arbetet. Mäns våld mot kvinnor och pojkars våld mot flickor är ett av vårt samhälles största problem, och det är varken nytt eller har kommit hit. Vår uppgift som samhällsmedborgare måste vara att göra allt vi kan för att detta ska få ett slut.

Fru talman! I dag debatterar vi i riksdagen ett betänkande där motioner som skrevs i höstas behandlas. I april tillsatte regeringen en utredning för att ta fram en nationell strategi för att förebygga och bekämpa våld mot barn. 2020 års sexualbrottsutredning lämnade sina förslag tidigare i veckan - jag tror att det var i går. Och så ser det ut: Det kommer nya förslag, och nya utredningar tillsätts.

Jag är övertygad om att vi alla här inne, och många med oss, vill att våldet ska upphöra. Det finns en bred samsyn kring dessa frågor. Det är bra, för vi måste alla göra allt vi kan för att få ett slut på mäns våld mot kvinnor. Och förutom att se den drabbade kvinnan måste vi alla även se den man som slår - och vi måste reagera.

Med det sagt, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 32.

Anf. 24 Ellen Juntti (M)

Fru talman! I dag ska vi debattera motionsbetänkandet gällande våldsbrott och brottsoffer. Vi moderater står bakom alla reservationer där vi finns med, men jag yrkar bifall enbart till reservation nummer 38.

I det här betänkandet finns många bra förslag. Utskottet föreslår många tillkännagivanden som är väldigt bra. Jag kan dock inte nämna alla förslag här i dag, så jag har valt ut några.

Den senaste tiden har våld i nära relationer uppmärksammats. Nyligen mördades fem kvinnor under en treveckorsperiod. Många barn får leva sina liv utan sin mamma. Förra söndagen var det mors dag, fru talman - med all säkerhet en mycket smärtsam dag för de barn som har mist sina mammor.

Vi moderater har under lång tid arbetat för skärpningar när det gäller våld i nära relationer. I det här betänkandet föreslås flera tillkännagivanden som gäller just detta. Det är mycket bra, men det måste också bli verkstad. Det kan inte bara bli tomma ord.

Vi moderater har under flera år drivit frågan om att elektronisk övervakning, alltså fotboja, ska användas i fler fall än i dag. I dag gäller att ett kontaktförbud först måste brytas innan ett beslut om fotboja ska kunna tas. Det är helt orimligt och kan innebära en stor fara för den utsatta kvinnan - eller mannen, för den delen. I vissa fall är det ju män. Vi vill att en riskbedömning ska göras i varje enskilt fall och att fotboja ska kunna användas direkt, som förstahandsåtgärd.

Redan för tre år sedan tillkännagav riksdagen att ett utvidgat kontaktförbud med fotboja ska kunna beslutas som förstahandsåtgärd. Trots att det har gått över tre år har regeringen inte återkommit med något lagförslag, men man har informerat om att man avser att återkomma under mandatperioden.

Regeringen påstår att den tar våld i nära relationer på allvar; vi hörde alldeles nyss från den socialdemokratiska ledamoten att detta är en tydlig prioritering från regeringens sida. Då kan man ju undra om det verkligen ska ta över tre år innan regeringen kommer med lagförslag. Hur många år tar det i så fall för sådana förslag som inte är prioriterade? Det har som sagt gått över tre år sedan riksdagens tillkännagivande, och jag hoppas att regeringen slutar prata och i stället sätter fart och återkommer med lagförslag snart, så att inte fler kvinnor mördas.

Fru talman! Vi moderater har föreslagit en total översyn av stödet till brottsoffer samt att det ska inrättas en koordinerande funktion från samhällets sida. En avhandling har visat att det är svårt att få en helhetsbild över vilket stöd som finns för brottsoffer.

Avhandlingen visade att ungdomar som utsatts för brott inte fått det stöd som de hade velat ha och behövt. Det hade varit stort fokus på psykosocialt stöd, men ungdomarna hade önskat mer praktiskt stöd i rättprocessen samt information om vad det är som gäller för ekonomisk ersättning och vilket professionellt stöd de kan få. En brottsutsatt behöver olika typer av stöd samtidigt, och därför behövs en koordinerande funktion som kan hjälpa till att få en helhetsbild över stödet.

Fru talman! Hedersrelaterat våld och förtryck hör inte hemma i Sverige. Ingen människa, oavsett kön eller härkomst, ska få sin frihet beskuren av närmast medeltida normer. Hela samhället måste markera med betydligt större kraft att vi inte passivt tittar på när allt fler vittnar om hur hedersnormer får fäste. Därför är det viktigt med skärpt lagstiftning. Det handlar också om att ge brottsoffren upprättelse.

I Sverige ska ingen ha rätt att hindra någon annan från att gå ut och röra sig fritt, träffa kompisar, klä sig som de vill, jobba eller skaffa sig en utbildning. Men i dag lever många vuxna och barn under hedersrelaterat våld och förtryck. Detta våld och förtryck utövas ofta kollektivt av släkten. Kontrollen av flickors och kvinnors sexualitet är central, och valet av partner är inte personens utan familjens - eller, ibland, hela släktens. Våldet och förtrycket drabbar såväl flickor och kvinnor som pojkar och män, och det är både män och kvinnor som är förövare. Många gånger tror man att det bara är män som är förövare, men det stämmer inte. Kvinnor kan också vara förövare och förtryckare.

Religion, kultur eller kontrollbehov som går ut på att begränsa någon annans frihet och rätt att bestämma över sitt eget liv hör inte hemma i Sverige. Det hör inte hemma i Sverige! Är det så att man inte är nöjd med det får man kanske tänka sig att flytta till något annat land, för det hör inte hemma här.

Om förhör hålls med ett barn som misstänks vara utsatt för hedersrelaterad brottslighet ska vårdnadshavare enlig lag underrättas så snart som möjligt om det inte försvårar utredningen. Det kan innebära problem i de fall socialtjänsten inte har beslutat om att barnet ska omhändertas direkt efter förhöret. Det kan även innebära osäkerhet för barnet, som ju är utlämnat till familjen. Därför bör underrättelse till vårdnadshavare kunna skjutas upp om det är till men för barnet.

Av samma skäl ska det finnas möjlighet att underlåta underrättelse, det vill säga att inte underrätta föräldrarna över huvud taget, om man har hållit förhör med ett barn där det finns misstanke om hedersrelaterad brottslighet. Lagen är inte utformad med tanke på en hederskontext. Det måste finnas möjligheter för polisen att i vissa fall till exempel hålla ett förhör oavsett om vårdnadshavare har gett sitt medgivande.

Den 1 juli 2020 trädde nya lagar och regler i kraft som motverkar hedersrelaterad brottslighet. Det handlar till exempel om en straffskärpningsgrund för brott med hedersmotiv, nya bestämmelser om barnäktenskapsbrott och möjlighet att besluta om utreseförbud för att förhindra barnäktenskap och könsstympning. Det är bra att skyddet mot hedersrelaterad brottslighet har stärkts, men det behövs mer.

Hedersbrottsligheten präglas ofta av tystnadskultur i förhållande till myndigheter och polis. Vi moderater har motionerat om att det ska bli straffbart att underlåta att anmäla eller annars avslöja äktenskapstvång och barnäktenskap, för vi tror att det kan motverka tystnadskulturen. Det är mycket bra att riksdagen kommer att rösta för Moderaternas förslag att det ska kriminaliseras att inte anmäla eller avslöja äktenskapstvång och barnäktenskap.

Fru talman! Till sist vill jag nämna vårt förslag om kartläggning av sexualbrotten. Under många år har sexualbrotten ökat kraftigt, och det behövs en kartläggning för att kunna bekämpa dessa allvarliga brott. Kartläggningen ska omfatta brottslighetens karaktär, var och i vilka sammanhang brotten begås samt vilka som är gärningsmän och vilka som är brottsoffer. Syftet är naturligtvis att bekämpa sexualbrott.

Anf. 25 Ebba Hermansson (SD)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nummer 2.

Den 3 mars i år var Sarah Everard på väg hem från en vän på kvällen. Det var en helt vanlig kväll. Promenaden var inte ens en timme lång. Sarah hade vidtagit alla de försiktighetsåtgärder som många kvinnor känner att de måste vidta när de ska vistas ensamma utomhus på kvällstid. Hon bar färgstarka kläder, hade stoppat in håret så att det inte gick att greppa tag i det bakifrån, talade med sin pojkvän i telefon och valde en upplyst väg. Hon hade med andra ord gjort allt det som kvinnor ofta får lära sig att de ska göra för att minska risken att bli överfallna.

Förutom det rent absurda i att det ofta är på kvinnor ansvaret för att inte bli överfallna läggs finns också ett annat faktum: Möter man fel person spelar det ingen som helst roll vilka åtgärder man vidtagit. Sarah kom aldrig hem den kvällen. Hon kom faktiskt aldrig hem mer. En vecka senare hittades hennes kvarlevor i ett skogsparti.

Ilskan och sorgen som bröt ut efter detta brutala mord var naturligtvis massiv, och inte blev det bättre av att polisen i London gick ut och uppmanade kvinnor att hålla sig hemma ett tag framöver för att det kanske var bäst så. Återigen, men med andra ord: Om du är kvinna är det bäst att inte utmana ödet. För många kvinnor inföll sig också genast tanken: Det som hände Sarah hade lika gärna kunnat hända mig. Sanningen är: Det hade det. Och för många kommer det också att hända. Varje dag, varje timme och varje minut faller kvinnor offer för mäns våld - i det offentliga rummet, i hemmet, på arbetsplatsen och i skolan.

I april rapporterades om att inte mindre än fem kvinnor på tre veckor mördats av en närstående. Detta föranledde - äntligen - en välbehövlig diskussion om mäns våld mot kvinnor. Det hölls partiledarsamtal samt en särskild debatt i riksdagen. Frågan togs även upp i Agendas partiledardebatt. Det finns uppenbarligen en vilja till förändring och ett starkt engagemang.

Men lika fort som diskussionen uppstod, lika snabbt dog den ut. Det är nästan som att det bara finns ett begränsat antal av årets 52 veckor då de här frågorna kan diskuteras, trots att vi vet att detta pågår samtliga veckor. Men nu har vi den här debatten, som jag - om det inte redan blivit tydligt - tänkte ägna åt just mäns våld mot kvinnor.

Fru talman! Sverigedemokraterna har genom ett antal riksdagsmotioner genom åren tryckt på för åtgärder som skulle göra skillnad för dem som utsatts för våld i sina relationer. Det handlar bland annat om åtskilliga straffskärpningar, vilka avhandlades i föregående debatt, elektronisk övervakning vid kontaktförbud, förvaringsdomar för personer som bedöms ha en hög risk att återfalla i brottslighet samt underlättande av skadeståndsförfarandet när brott ändå begås. Några av dessa förslag riktas i dag som tillkännagivanden till regeringen, vilket är ett bevis på att det finns en stor uppslutning i justitieutskottet, något som är väldigt glädjande. Här kan man exempelvis nämna de centerpartistiska förslag som lyckats samla alla partier och ena utskottet. Detta är värt att uppmärksamma.

Men det finns också förslag som inte kom så långt. Jag skulle här vilja nämna förslaget om en haverikommission vid varje fall av dödligt våld mot kvinnor i nära relationer. Anledningen till att jag tar upp det här förslaget är inte bara att jag tycker att det är genuint bra, utan också för att det är ett utmärkt exempel på hur politiker ibland faktiskt sviker dem som utsatts.

När den här diskussionen var som mest intensiv var det flera partier som gick ut och krävde just en haverikommission - gott så. Men faktum är att när förslaget väl lades skarpt av Sverigedemokraterna på justitieutskottets bord var det inget av de andra partierna som anslöt sig. Rent hypotetiskt skulle det naturligtvis kunna vara så att man har ändrat sig under de dagar som gått mellan utspel och skarpt förslag och inte längre vill se en haverikommission. Men jag kan ändå inte låta bli att undra om det inte kanske faktiskt har mer att göra med att just det här förslaget kom från Sverigedemokraterna. Om så var fallet, fru talman, tycker jag att det är väldigt olyckligt. Vi lägger ju nämligen inte fram politiska förslag för vår egen skull; vi gör det för dem vi är satta att representera, i det här fallet våldsutsatta kvinnor. Jag kan verkligen bara beklaga att vi i det här fallet inte levde upp till vårt ansvar.

Just det här med ansvar tänker jag också avsluta mitt anförande med. Det är intressant och viktigt, men tyvärr läggs ofta ansvaret på fel person. Det är inte kvinnors ansvar att inte bli överfallna och slagna. Kvinnor ska inte hålla sig hemma för att inte utmana ödet. Kvinnor ska inte behöva gå under jord för att undslippa sina förövare.

Ansvaret ska till 100 procent läggas på förövaren. Det är han som ska flytta på sig. Det är han som ska spärras in. Det är han som ska berövas sin frihet. Allt annat är helt enkelt fel. Vårt ansvar som politiker är att göra precis allt som står i vår makt för att vi fortsatt ska kunna vara ett av världens minst ojämställda länder och för att alla kvinnor ska kunna ta sig hem.

(forts. § 11)

Anf. 101 Johan Hedin (C)

Fru talman! Först av allt vill jag rikta ett stort och uppriktigt tack till samtliga partier för det stöd ni visar för Centerpartiets förslag om främst våld i nära relationer i detta betänkande. Det är inte alls någon självklarhet att ställa sig bakom andra partiers motioner även om man i sak håller med. Och när vi började bereda betänkandet var tonläget uppskruvat på Twitter och andra ställen. Trots det visade ni prov på stor professionalism och stort mod och ledarskap i att sätta Sveriges bästa i främsta rummet. Tillsammans satte vi våldsutsatta kvinnors intressen framför partiintressen. Det lovar gott inför framtiden. Låt oss fortsätta så.

Fru talman! För snart ett och ett halvt år sedan hade vi en särskild debatt om just våld i nära relationer. Den föranleddes av nattsvarta siffror om det dödliga våld inom hemmets fyra väggar som hade ägt rum året innan.

Jag hade räknat med ett stort medieuppbåd och tagit med mig en pressekreterare för att hjälpa till att ordna med intervjuer. Någon månad innan hade vi haft en annan särskild debatt - om ni minns - om de sex imamer som hade utvisningsbeslut på sig men där utvisningarna inte kunde verkställas eftersom verkställighetshinder kom i vägen. Då var det fullt pådrag här utanför i kammarfoajén, och jag tror att vi alla som var med i debatten fick ta intervjuer med de flesta stora medier den dagen. Döm om min förvåning när det var helt tomt här utanför när vi sedan skulle debattera mäns våld mot kvinnor. Det är en brottslighet som skördar nästan lika många mordoffer som gängvåldet.

Anna som skulle hjälpa mig med pressfrågor den dagen satt utanför och väntade. Ett par journalister gick förbi, men de var inte alls intresserade av vare sig debatten eller de policyförslag som kunde tänkas lösa det allvarliga samhällsproblem som årligen kostar ett drygt femtontal kvinnor livet. Just det året hade det varit hela 22. Det är ett samhällsproblem som tvingar tiotusentals mest kvinnor, men även män, att leva ett liv i ständig rädsla, utan frihet, utan hopp.

Ingen ska missförstå mig på den här punkten. Frågorna om verkställighetshinder och hot mot vår säkerhet, liksom gängvåldet, är utomordentligt viktiga. Men faktum är att våld mot kvinnor också är ett mycket stort hot som måste tas på allvar.

Frustrationen över hur lite kraft som ägnas åt det hotet satte igång processer hos oss. Vi satte igång ett utvecklingsarbete som utmynnade i kommittémotionen Våld i nära relation - ett samhällsproblem.

Vi som debatterar här i dag står nu enade bakom flera av förslagen.

De brister som både polis och åklagare lyfter fram i sitt interna utvärderingsarbete när det gäller våld i nära relationer måste åtgärdas. Till det kan också kopplas punkten om att vi måste gå till botten med hur det kan komma sig att kvinnor år ut och år in kan utsättas för fruktansvärda kränkningar och svåra brott, och till och med mördas, trots att såväl rättsvårdande som sociala myndigheter är väl medvetna om att det finns en allvarlig våldsproblematik.

Uppklarandeprocenten för dessa brott liksom för sexualbrott är katastrofalt låg. Det har rimligen många orsaker, men dessa orsaker måste analyseras och brytas ned en för en, steg för steg, för att vi ska kunna ha en nollvision för våld i nära relationer - och vi ska kunna ha det i hela landet. Därför måste också kompetens för att hantera dessa allvarliga frågor finnas i landets alla delar.

Alla som i sin yrkesroll kommer i kontakt med brottsoffer utsatta för våld i nära relationer måste ha kompetens just när det gäller våld i nära relationer.

Allt detta är vi nu eniga om. Riksdagen ger i och med detta en tydlig beställning till regeringen. Nu är det deras tur att ta över stafettpinnen, förr hellre än senare. De utsatta kvinnorna kan inte vänta. De svävar faktiskt och bokstavligt talat i livsfara.

Fru talman! En punkt som vi inte fick igenom denna gång var förslaget om att automatiskt utfärda kontaktförbud vid dom för våld i nära relationer. Det kanske känns lite futtigt att lyfta fram det nu när vi får igenom så mycket annat, men förslaget är en viktig bit i pusslet som ska läggas för att skydda de våldsutsatta.

För inte länge sedan kunde vi läsa om våldsutsatta kvinnor som inte hade fått igenom kontaktförbud. I ett uppmärksammat fall gick det så fruktansvärt illa att en kvinna mördades innan hon hade hunnit få igenom det kontaktförbud som hon skulle ha fått mot sin mördare.

För att minska risken vill vi vända på steken och se till att kontaktförbud blir huvudregel och att undantag sedan får prövas i stället för att det som nu blir långdragna processer som kräver en hel del engagemang av brottsoffret.

Jag vill därför yrka bifall till reservation 23 om automatiskt beslut om fotboja vid dom för brott i nära relation.

Anf. 102 Linda Westerlund Snecker (V)

Fru talman! Sex säljer, i allt från läckra bilder på bikinikroppar på affischer på stan och glamorösa Instagram Reels med träningskläder till att det är just sex som säljs. Möjligheterna att sälja sex är enorma, både digitalt och fysiskt, genom massagesalonger, sexturism, telefonsexlinjer, sugardejtning och Onlyfans. Möjligheterna är oändliga, och så är antagligen även pengarna som strömmar genom denna både öppna och gömda marknad.

Ofta är det kvinnor som på olika sätt utnyttjas. Det som först var roligt och frivilligt blir efter en tid ett tvång, från att mer avklädda bilder krävs för att kontot ska växa eller att de där fotona man ställde upp på visade sig vara något helt annat till att kvinnor från fattiga länder genom fattigdomens tvång hamnar i prostitution, människohandel och trafficking. Det är fruktansvärda situationer.

Historierna är olika, men vad vi vet är att detta är en ljusskygg bransch som vi måste lära oss mer om.

Det finns 40 miljoner prostituerade i världen. Genomsnittsåldern är 13 år.

Kopplingen mellan pornografi, prostitution och trafficking måste utredas. Gränserna mellan de olika områdena har suddats ut, och det är ofta samma grupper av ekonomiskt utsatta eller på andra sätt sårbara kvinnor som utnyttjas i de olika verksamheterna. Det är till exempel inte ovanligt att sexuella övergrepp filmas och sprids som pornografi. Vidare har gränsen mellan sexköp och porrkonsumtion luckrats upp eftersom köparen i dag kan beställa livesex online. Framför allt finns det stora ekonomiska intressen inom pornografin, vilket gör att gränserna suddas ut och sexuella övergrepp och andra former av kriminella övergrepp förekommer för att det skapar intresse och intäkter.

Pornografin används, precis som trafficking och prostitution, som ett maktmedel för att förtrycka, förnedra och skaffa sig ekonomiska medel. Såväl sexhandeln som porrindustrin har kopplingar till annan grov kriminalitet, och det är övergreppen och kriminaliteten vi måste komma åt.

I Sverige har det under de senaste årtiondena genomförts ett antal utredningar, studier och kartläggningar av olika aspekter av verksamheter som kan antas vara en del av den internationella prostitutionsindustrin.

Polisen efterfrågar forskningsstudier av sexhandelns kopplingar till organiserad brottslighet. Är det så att gängkriminaliteten får in cash inte bara via narkotika och vapen utan även via pornografi och prostitution?

Forskningsstudien som Vänsterpartiet föreslår och som flera andra partier stöder - vilket är otroligt bra - bör kartlägga ägandestrukturer, de verkliga huvudmännen och andra aktörer inom den svenska prostitutionsverksamheten och pornografibranschen samt massagesalonger, sex och porrklubbar, organisatörer av sexturistresor och förmedling av prostituerade personer på internet, via mobilappar, på chattlinjer och telefonsexlinjer och via kasinon och andra legala spelverksamheter.

Fru talman! Svaret på frågan om vem som är utnyttjad och varför och på vems villkor är inte alltid svart eller vitt. Det som börjar som en rolig grej, att dejta en äldre man för att dryga ut det skrala CSN-lånet, kan sluta i våldtäkt. Att publicera empowering bilder kan sluta i stor utsatthet. Det behöver inte vara så, men risken finns och vi kan inte vara naiva inför att sådana saker händer.

Sugardejtningsrelationer består i ett arrangemang mellan en äldre, ofta välbärgad man och en yngre kvinna eller minderårig flicka. Kontaktförmedlingen sker via dejtningssajter eller appar. Sugardejtning är enligt polisen den absolut vanligaste plattform där barn och unga gör sin prostitutionsdebut.

Sugardejtningsplattformar genererar utöver sexköp en mängd annan sexualbrottslighet riktad mot barn. Dessvärre är det svårt för polisen att komma åt sugardejtningssajter och få dem fällda för koppleri och främjande av prostitution eftersom sajterna och apparna som används finns utomlands.

Ett liknande fenomen är Onlyfans, som är en betalsajt på sociala medier. Användare prenumererar med varierande summor per månad för att ta del av exklusiva bilder och filmer. Till skillnad från många andra sociala medieplattformar tillåter Onlyfans pornografiskt material.

En stängd plattform som tillåter nakenhet kan bli en individs frigörelseplattform där den egna sexualiteten kan utvecklas. Men det kan också bli precis tvärtom. Unga personer kan uppleva sig tvingade att publicera mer och mer utmanande foton och videor för att fansen ska bli nöjda.

Var gränsen går för sexköp är en svår avvägning, men när plattformar skapas måste det finnas en medvetenhet om att möjligheter också kan skapa utsatthet och leda till att unga människor utnyttjas sexuellt.

Under coronapandemin har sajter som Onlyfans vuxit kraftigt.

Under en insats i Sverige mot sexuell exploatering som genomfördes inom Empact sökte polisen särskilt efter unga svenska kvinnor och flickor, män och pojkar som riskerade att utnyttjas i prostitution via dejtningssajter. Syftet var att komma i kontakt med denna grupp av sexuellt utnyttjade individer och förmedla direkt kontakt med socialtjänsten. Totalt anträffades 18 unga som fick möjlighet att upprätta en sådan kontakt, och av dessa var det cirka hälften som upprätthöll kontakten.

Vänsterpartiet anser att åtgärder omgående måste vidtas för att försvåra det koppleri som sker via så kallade sugardejtningssajter. Regeringen bör ge Polismyndigheten i uppdrag att särskilt söka efter unga människor som riskerar att utnyttjas i prostitution via dejtningssidor på nätet eller dejtningsappar genom så kallad sugardejtning. Syftet ska vara att förmedla direkt kontakt med socialtjänsten för att de utsatta ska få hjälp och stöd att lämna prostitutionen.

Jag yrkar bifall till reservation 5.

Anf. 103 Andreas Carlson (KD)

Fru talman! Vi debatterar justitieutskottets betänkande om våldsbrott och brottsoffer. Utskottet föreslår tio tillkännagivanden till regeringen. Också här ges flera bakläxor i fråga om regeringens arbete när det gäller de allra mest utsatta i vårt samhälle, nämligen våldsbrottsoffer. Det finns dock också ljuspunkter i detta betänkande, som Johan Hedin var inne på i sitt anförande.

Under de veckor då våld i nära relationer kom i fokus - man hade kunnat önska att dessa frågor var i fokus ytterligare några veckor, för att inte säga månader eller år - var det faktiskt så att regeringspartierna lämnade flera reservationer i justitieutskottet. Vi har ett enigt utskott på flera viktiga punkter. Det handlar om att det brottsutredande arbetet kring våld i nära relationer behöver effektiviseras, om att kunskaperna om våld i nära relationer behöver stärkas, om att det bör tillsättas en utredning om kartläggning av dödligt våld i nära relationer och om att öka användningen av elektronisk övervakning av kontaktförbud.

Ett enigt utskott, och förmodligen en enig riksdag, kommer att ställa sig bakom detta. Det är en väldigt viktig markering. Det räcker dock inte med detta, utan det måste också omsättas i handling. Där ligger nu ett stort ansvar på regeringen att agera.

Det räcker inte med dessa förändringar. Det finns ju andra förslag i detta betänkande som tyvärr inte har ett enigt utskott bakom sig. Det räcker inte med de här förslagen, utan det krävs också resurser - det kostar pengar att arbeta aktivt och bedriva ett arbete som har effekt.

I frågestunden alldeles nyss tog jag upp den artikel som i dag publicerades i Svenska Dagbladet där en polis och ett huvudskyddsombud vid polisen i Stockholm konstaterar att resurser för arbetet mot kvinnovåld skärs ned. Det är anställningsstopp för civila utredare. Man har inte längre råd att ta in timanställda pensionärer, som tidigare har kunnat gå in och hjälpa till och göra ett fantastiskt arbete utifrån den erfarenhet och kompetens de har. Man kan inte längre återanställa, och personal på Polismyndigheten får jobba så mycket att människor går in i väggen och blir sjukskrivna.

Det här är oerhört allvarligt, och det krävs riktade resurser för att träffa detta. Kristdemokraterna föreslår totalt 5,4 miljarder kronor mer till Polismyndigheten. Vi har också ett förslag om en riktad satsning just för att återanställa pensionerade poliser. Inte minst här i Stockholm har man kunnat visa att de gör fantastiska insatser och har kunnat damma av utredningar som har legat på hög och där brottsoffer inte har fått upprättelse eftersom man inte har kommit i mål. Det har man lyckats göra, men nu är det stopp för det eftersom resurserna fattas. Detta tål att nämnas och är viktigt att prioritera när vi debatterar våldsbrott och brottsoffer, fru talman.

Ett annat förslag till tillkännagivande som jag vill lyfta upp, och som jag förstås yrkar bifall till, handlar om att effektivisera hanteringen av ersättning till brottsoffer.

Hela rättsväsendet ska genomsyras av ett tydligt brottsofferperspektiv med vilket brottsdrabbade får ökad uppmärksamhet och upprättelse. Detta innefattar ett respektfullt och korrekt bemötande från de aktörer som kommer i kontakt med ett brottsoffer samt upprättelse genom att rättsväsendet gör sitt yttersta för att klarlägga skuldfrågan och utdöma rättvisa straff och genom att skadestånd betalas ut.

För vår del handlar det också om att detta ska ske per automatik. Skadeståndet ska betalas ut automatiskt från staten till brottsoffret, och det ska sedan vara staten som driver in pengarna från gärningsmannen. Det ska vara statens - inte brottsoffrets - uppgift att kräva in pengarna.

Dagens system innebär att brottsoffret ibland själv behöver kontakta den skadeståndsskyldiga för att få sin ersättning. Brottsoffret tvingas att lägga både tid och kraft på att få sin självklara rätt - sitt skadestånd. Vi menar att detta många gånger blir en andra kränkning - först utsätts man för brottet, och sedan får man många gånger år efter år försöka att driva in det skadestånd som man har tilldömts.

Vi vill ändra på detta, och det är glädjande att en majoritet i riksdagen nu ställer sig bakom det.

Ett annat tillkännagivande som finns i betänkandet och som jag vill ta upp rör kriminalisering av underlåtenhet att anmäla eller annars avslöja äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott. Vi menar att detta är väldigt angeläget. I sammanhanget vill jag lyfta Kristdemokraternas förslag att införa en särskild tvångsäktenskapsenhet vid polisen, enligt brittisk modell, som vi redogör för i reservation 12.

När det gäller det tillkännagivande i betänkandet som rör barnahus är Kristdemokraternas uppfattning att barnahus ska finnas tillgängliga i hela landet. För barn och unga som blivit utsatta för brott är barnahus ett viktigt arbetssätt. Där samarbetar exempelvis polis, åklagare, socialtjänst, barnskyddsteam, barn- och ungdomspsykiatrin och krisstödjare kring barn som har blivit utsatta för fysiskt eller psykiskt våld eller övergrepp. Alla är speciellt utbildade för att jobba med barn, och lokalerna är ofta väl anpassade.

Barnahusverksamheterna i Sverige har utvärderats. Många fungerar väldigt bra, men det finns regionala skillnader. Detta medför, menar vi, risker för att barn som utsatts för brott inte får ett likvärdigt bemötande, stöd och skydd, vilket i framtiden kan komma att innebära stora svårigheter för det utsatta barnet.

Det är enligt utskottets mening viktigt att de brister som slutredovisningen pekar på åtgärdas skyndsamt, och det är positivt att utskottet föreslår att det riktas ett tillkännagivande om detta.

Fru talman! Jag vill också ta upp några reservationer som vi inte har fått utskottets stöd för. Det handlar om arbetet mot prostitution och människohandel. Där har vi en reservation som gäller polisens arbete. Det finns en annan reservation som gäller sugardejtning och ytterligare en reservation som vi står bakom som handlar om skärpta straff för att motverka människohandel.

Det är uppenbart att mer behöver göras när det gäller att bekämpa människohandel och att människor utnyttjas på de allra vidrigaste sätt. Det finns flera förslag i detta betänkande som träffar just detta, och Kristdemokraterna står givetvis bakom dem.

Den reservation som jag yrkar bifall till handlar om brott mot äldre; det är reservation 3. Sveriges äldre är utsatta, och de är särskilt utsatta för bedrägerier. Ofta handlar det om faktura- och kortbedrägerier. Vi vill att straffen för brott som riktar sig mot äldre ska skärpas. Vi behöver även skaffa djupare kunskap om äldres utsatthet för brott och genom informationsinsatser stärka de äldres beredskap och kunskap för att de själva ska kunna värja sig mot dessa bedrägliga kriminella, som många gånger skor sig på äldres godtrogenhet.

Äldre behöver också få hjälp och stöd när de har drabbats av brott. Riktade stödinsatser och brottsofferstöd för äldre bör finnas i alla delar av vårt land.

Med detta yrkar jag bifall till reservation 3. Jag står givetvis bakom även våra övriga reservationer, men för att spara tid vid voteringen yrkar jag inte bifall till dem.

Anf. 104 Johan Pehrson (L)

Fru talman! När man inte lyckas se till att människor inte begår brott, genom att man har en aktiv arbetsmarknadspolitik och skapar jobb i Sverige och genom att man ser till att psykiatrin och polisens förebyggande arbete funkar och att missbruksenheter kan ta emot människor med problem, är det näst bästa att man kan skydda och stödja dem som har blivit utsatta för brott. Vi vet ju om att den som är ett brottsoffer lätt blir ett brottsoffer igen. I den så kallade viktimologiska forskningen är detta ingen nyhet, utan vad man ska göra för att göra så lite skadligt som möjligt är ett särskilt område. Man ska minska skadorna och försöka se till att brottsoffer inte blir brottsoffer igen.

Det finns ett antal saker i detta betänkande från justitieutskottet som är centrala, och de spänner över ett väldigt brett fält.

Man kan också lägga till att det inte ska begås några brott och att skadan av brott ska minimeras. En tredje faktor är att människor ska få upprättelse genom att brott som har begåtts klaras upp och att påföljden är relevant. Det är en viktig del av stödet till brottsoffret att den som man har blivit utsatt för blir inlåst.

Jag ska ta upp några saker som är viktiga för oss från Liberalerna. En sådan är den breda enigheten när det gäller mäns våld mot kvinnor. Det är tyvärr ingen ny sak. Under eftermiddagen här har det förts en diskussion fram och tillbaka om det är ett importerat problem eller om det beror på gamla kulturer. Jag ska inte svära, men det är strunt samma. Vi ska se till att män i Sverige inte begår våld mot kvinnor. Då finns det ett antal saker som vi har kommit fram till och som vi från Liberalerna är väldigt glada för.

Vi tycker dock att man skulle kunna gå längre med automatiska kontaktförbud och att vi ska utvärdera detta med kontaktförbud i det egna hemmet. Vi har skärpt detta. Men vi liberaler får signaler, inte minst när vi är ute och träffar ideella organisationer som kvinnojourer och tjejjourer, om att det här fortfarande är ett problem. Därför har vi med detta i våra reservationer.

Det är läge för oss alla i den här kammaren att skänka en tanke och ett tack till dem som sliter hårt i brottsofferjourer och som vittnesstöd och inte minst kvinno- och tjejjourer som gör ett enormt arbete för att minska lidandet. När man inte klarar av att stoppa påverkan från någon annan är det en fantastisk verksamhet.

Vi har laddat med resurser för ett långsiktigt stöd. Mer kan göras, och det kommer Liberalerna att återkomma till i budgetsammanhang. Men vi är glada för det som har gjorts hittills.

Utskottet hade en utfrågning för inte så länge sedan om våld mot kvinnor. Då fick vi reda på att stöden har kommit fram. Men man väntar sig att det kan bli ytterligare behov när pandemieländet är över.

För Liberalerna är det viktigt att man ser en kvinna som utsätts av våld från en man. Men det finns också kvinnor som utsätts av våld från kanske femtio olika män i det så kallade klanväldet, det så kallade hedersrelaterade våldet och förtrycket. Det är en väldigt speciell situation.

Under den här mandatperioden har vi föreslagit ett antal skärpningar när det gäller tvångsgifte för att förhindra och markera mot tvångsgifte och stödja dem som utsätts för det. Vi går fram på ett brett fält, vilket är väldigt viktigt, men det återstår ganska mycket att göra.

Vi har tidigare under dagen, fru talman, också hört om grundläggande funktioner som måste åtgärdas när det gäller kusinäktenskap. Det är inte bara dåligt från genetisk synpunkt. Det är olämpligt av många skäl, som makt- och kontrollskäl. Detta måste vi sätta stopp för. Det är helt obegripligt att vi inte har gjort det.

Sedan tycker jag att Linda Westerlund Snecker hade en bra poäng när hon lyfte upp detta med sugardejtning och gränslandet mellan relation och prostitution. Här vill jag gärna slå ett slag för den forskning om detta som bedrivs vid Örebro universitet. Jämställdhetsnätverket här i riksdagen, där jag själv har medverkat, var inbjudna av Örebro universitet för att prata om detta.

Här är det en gråzon som är plågsam. Från att ha varit något konstigt spännande kan det leda till någonting som är väldigt förtryckande och direkt kriminellt.

Forskningsprojektet, som pågår till och med nästa år, fokuserar på den så kallade ökade instrumentaliseringen av intimiteten som sker i vårt samhälle, vilket man inte minst måste ha moraliska synpunkter på. Men det är lite svårt att ha politiska synpunkter på detta. Människor får ju göra vad de vill i ett fritt land, men man måste ändå hävda att det finns problem med detta.

På samma sätt är det med normaliseringen av sexualitet som en kommodifiering, något som man utför utan någon större relation. Det är ungefär som när vi pratar om pornografi. Jag ser allt elände som finns där, men man måste ju acceptera en frihetsgrad. Någonstans finns det dock en gräns, en knivsegg, där man måste säga att här går det för långt. Där är projektet om sugar dating väldigt värdefullt. Det kommer förhoppningsvis att bidra till att vi får en klarare syn och skrapa undan all naivitet som finns runt detta.

Detta var lite om hedersrelaterat våld och förtryck, prostitution, utsatta kvinnor och de ideella organisationerna.

Jag vill också lyfta fram frågan om äldres utsatthet. Under den eländiga pandemin har vi hört hur inte minst äldre kan ha farit mycket illa av partnervåld. Man kan understryka att det kan vara åt båda håll, eftersom den fysiska styrkan och övertaget hos mannen kan upphöra på ålderns höst. Detta tar vi liberaler upp i reservation nummer 1.

För tids vinnande, fru talman, yrkar Liberalerna och jag bifall till reservation nummer 1 men står självklart bakom alla våra reservationer.

Anf. 105 Rasmus Ling (MP)

Fru talman! De män som slår och mördar måste möta samhällets samlade kraft, och de kvinnor som faller offer för våld måste möta samhällets fulla stöd. Det har gjorts mycket på det här området, men betydligt mer måste komma till för att möta detta enorma samhällsproblem.

Ett problem som finns i dag är att män, som det oftast är, som dömts till kontaktförbud alldeles för enkelt kan bryta mot det utan att det får vidare konsekvenser. Så ska det inte vara. Regelverket måste skärpas här. Den som bryter mot ett kontaktförbud ska få fotboja.

Flera frågor som rör stöd till brottsoffer ligger också på andra utskott utanför det här betänkandet men är ändå värda att ta upp i det här sammanhanget. En sådan fråga är boendesituationen. Alla de kvinnor som är i en relation där det förekommer våld, och som inte kan lämna den på grund av att de inte har en sådan bostadssituation att de kan ta sig vidare, är ett problem som vi måste rikta mycket större fokus på. Det är ingen enkel sak att lösa i bostadsbristens Sverige, men det är otroligt viktigt att göra mer på både nationell och kommunal nivå för att komma åt problemet. Ingen ska vara kvar i ett förhållande som man inte vill, särskilt när det förekommer våld, på grund av att bostadssituationen inte går att lösa.

Fru talman! Finansieringen av kvinnojourer är en annan oerhört central fråga. Under den öppna hearing som vi hade för ett par veckor sedan i utskottet var det flera organisationer som lyfte detta. Det är någonting som vi måste lösa. Det är inte rimligt att de organisationer som jobbar med de här oerhört viktiga frågorna inte får en rimlig framförhållning och kan planera sin verksamhet. Man måste ha långsiktighet och framförhållning i ekonomin. Det är något som jag hoppas att vi över partigränserna kan enas om framöver.

Fru talman! Jag ska slutligen säga något om personer i prostitution, som borde ges brottsofferstatus. Den som köper sex av 15-18-åringar borde regelmässigt ha gjort sig skyldig till våldtäkt mot barn.

Med detta vill jag yrka bifall till reservationerna 25 och 27, som har så kallad falsk majoritet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 9 juni.)