Anf. 3 Mia Sydow Mölleby (V)
Herr talman! Vänsterpartiet vill ha ett jämlikt, hållbart och rättvist samhälle. Vi vill minska klyftorna och stärka den generella välfärden med satsningar som ger bättre kvalitet, bättre arbetsvillkor, fler arbetstillfällen och, inte minst, en välfärd som omfattar fler. I vår budgetmotion Vägen ur krisen - en plan för jämlikhet och grön omställning presenterar vi ett reformerat skattesystem för att öka jämlikheten genom omfördelning och för att lyckas med den gröna omställningen.
När var och en gör saker var för sig, utan hänsyn till att våra liv är sammanbundna i ett samhälle, drar de rika ifrån, välfärden kollapsar och klimatet havererar. När vi gör saker tillsammans blir det bättre för oss alla. Då kan vi stärka välfärden, öka friheten för de allra flesta, skapa rättvisa och jämlikhet samt lyckas med den nödvändiga omställningen. Då skapar vi också ett starkt samhälle som kan stå emot och hantera de svårigheter som vi möter, till exempel i form av coronapandemin. Då har vi en välfärd som fungerar.
Vänsterpartiets förslag inom utgiftsområde 1, som vi pratar om nu, är en del av vårt gemensamma hela budgetalternativ. Eftersom riksdagsmajoriteten i det första steget i budgetprocessen har gett politiken en annan inriktning än den vi önskar avstår vi från ställningstagande när det gäller anslagen inom utgiftsområdet.
Jag vill dock ändå passa på att redogöra för de prioriteringar inom området som vi vill göra. De flesta som jag tar upp skiljer sig från regeringens.
Det är tydligt och klart att det behövs ytterligare åtgärder för att stärka samtliga nationella minoriteters inflytande och möjligheter att bevara och utveckla sina språk. Den romska minoriteten är särskilt utsatt för diskriminering, bland annat på arbets- och bostadsmarknaden. Samlande kulturella institutioner är också något som saknas för gruppen. Antiziganismen är utbredd i hela Europa, och arbete för romsk inkludering behövs och bedrivs inom hela EU - mer eller mindre lyckosamt, får man väl säga.
I budgeten finns därför ett särskilt anslag för den romska minoriteten, ett anslag på 1 ½ miljon. Det tycker vi är alldeles för ynkligt med tanke på de stora behov som finns. Därför föreslår vi att anslaget höjs och avsätter 12 miljoner för att kunna återuppta det stora arbete som pågick före 2019.
Sametinget är en viktig och alldeles speciell institution. Det är ett parlament för samerna och en myndighet med en del specifika uppgifter. Sametinget företräder i olika sammanhang samiska intressen. Under många år har det förts diskussioner för att få till en konsultationsordning för att stärka samernas delaktighet och göra det möjligt med ett verkligt inflytande över beslut som påverkar samiska intressen. Nu har regeringen flaggat för att det ska komma ett förslag på hur en sådan konsultationsordning ska se ut.
För att Sametinget, samebyar och samiska organisationer i övrigt ska få faktiska möjligheter att delta fullt ut i konsultationer behövs det resurser. Vänsterpartiet avsätter därför 10 miljoner för detta ändamål. Vi avsätter också en halv miljon för identifiering av samiskt skelettmaterial i statliga samlingar, en kartläggning av hur museer och institutioner har tillskansat sig materialet samt en återföring av de samiska kvarlevorna. För att ytterligare förstärka det viktiga arbetet med de samiska språken avsätter vi 1 miljon till en stipendieordning för språkstudier.
Totalt gör vi alltså en satsning på 11 ½ miljon på Sametinget.
I går överlämnade JO sin ämbetsberättelse till riksdagen, och det var väldigt tydligt att svenska myndigheter har brister när det gäller att tillgodose grundläggande rättigheter. Ibland låter det som att allt är frid och fröjd när det kommer till mänskliga rättigheter i Sverige, men när man lyssnar på JO tonar en annan bild fram. Ett svenskt MR-institut som kan driva på för att alla ska få sina mänskliga rättigheter respekterade behövs helt klart. Det är bra att regeringen går vidare med det arbetet och avsätter medel för det.
I vår budget avsätter vi också ytterligare medel till Datainspektionen, som nästa år byter namn till Integritetsskyddsmyndigheten. Det är ett bra namnbyte eftersom det säger mycket mer om vad myndigheten gör. Läget på myndigheten har länge varit ansträngt med fler uppgifter men inte motsvarande tillskott av resurser. Exempelvis har handläggningstiderna för tillstånd till kamerabevakning varit alldeles för långa. Man har också fått väldigt många fler anmälda personuppgiftsincidenter. De ökade till mer än det dubbla mellan 2018 och 2019. Därför har myndigheten inte heller kunnat bedriva så mycket tillsyn på området som man velat.
Har då regeringen tillfört mer medel till myndighetens viktiga integritetsskyddsarbete? Nej, i stället har den långa handläggningstiden använts som argument för att helt enkelt slopa kravet på tillstånd för kameraövervakning i flera fall. Vänsterpartiet tycker att det är viktigt att värna människors integritet, och därför avsätter vi 20 miljoner för att myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter, bland annat inspektioner och tillsyn samt hantering av anmälningar med anledning av GDPR och kamerabevakningslagen.
Och hur ska vi då finansiera det här? I vårt budgetförslag minskar vi anslaget till den kungliga hov- och slottsstaten med 19 miljoner. Under många år har anslaget ökat av olika skäl som bröllop, dop och så vidare, men anslaget har sedan inte återgått till tidigare nivåer.
En intressant sak för i år är att de myndigheter som sorterar under regeringen får ett minskat anslag i något som regeringen kallar en generell besparing. Sametinget får neddraget anslag. Även Regeringskansliet, länsstyrelserna, Justitiekanslern, Integritetsskyddsmyndigheten och så vidare drabbas av detta men inte den kungliga hov- och slottsstaten. Här ökar regeringen i stället anslaget med 3 miljoner.
Vi minskar också arvodet till riksdagens ledamöter. Vi tycker att riksdagsuppdraget är ett viktigt förtroendeuppdrag. Det är självklart att ledamöterna ska ha bra förutsättningar och möjligheter att utföra sitt uppdrag. De ska inte heller känna att de måste ta andra uppdrag vid sidan om, för de behöver verkligen fokusera på det viktiga uppdraget här i riksdagen. Det ska helt enkelt vara bra betalt.
Samtidigt är det viktigt att vi som företräder hela befolkningen inte lever under förutsättningar som är helt olika de flesta människors. Vi har landat i att en rimlig nivå på arvodet skulle vara ett prisbasbelopp, i dag 47 300 kronor. Det är också en väldigt hög ersättning men drygt 20 000 kronor lägre än i dag. En fördel med att knyta det till prisbasbeloppet är också att det är en tydlig och fast beräkningsgrund som inte behöver beslutas särskilt varje år.
Dessutom vill vi ta bort de extra ersättningar som finns direkt knutna till riksdagsuppdraget, till exempel ersättningar för uppdrag som ordförande och vice ordförande i utskotten. Den kostnaden är inte förutsägbar eftersom utskotten på eget bevåg kan bestämma sig för att ha flera vice ordförande. Nu har vi till exempel flera utskott som har en ordförande och tre vice ordförande. Det tycker vi är helt orimligt.
Det här gör att vi minskar det här anslaget med 121 ½ miljon, alltså lite drygt 10 miljoner i månaden bara på ledamöternas ersättningar.
Det här är vad vi vill göra inom utgiftsområde 1 och en del av vårt budgetalternativ som helhet. Vi avstår därför från att ta ställning där.
I de andra beslutspunkterna som rör namnbytet av Datainspektionen, Regeringskansliets arbete och utrikesförvaltningen står vi bakom utskottets förslag till beslut.