Återrapportering från Europeiska rådets möte

Herr talman! Europeiska rådet träffades i torsdags i förra veckan för det årliga vårtoppmötet, som av tradition brukar ägna extra uppmärksamhet åt olika ekonomiska frågor. Så var det även i år. Mer specifikt var det den akuta energifrågan som tog det mesta av det utrymmet. Som så ofta tog också det omedelbara överhanden över det mer långsiktiga. Det handlade denna gång alltså mer om kris och krig än om klimat och konkurrenskraft, är jag rädd.

Före mötet hölls som vanligt ett förmöte om migrationsfrågor. Vi diskuterade behovet av en ändring i flyktingkonventionens riktlinjer så att de inte tillåts stå i vägen för att döma till exempel våldtäktsmän till utvisning. Sverige har ju ett nyligen inträffat fall där en 16-årig flicka våldtogs men där våldtäkten inte ansågs grov nog för att kunna leda till utvisning från Sverige av gärningsmannen.

Det är en helt orimlig ordning att kriminella ska kunna gömma sig bakom konventionens flyktingstatus. Svensk och europeisk gästfrihet ska inte gälla våldtäktsmän. Sverige fick stöd för den uppfattningen, och vi kommer att fortsätta driva den här frågan. Det ligger i allas intresse att viktiga konventioner inte tillämpas på ett orimligt sätt. Det handlar alltså inte om att riva upp utan tvärtom om att säkra både förtroende och legitimitet för folkrätten.

Själva mötet inleddes sedan med en diskussion om Ukraina. President Volodymyr Zelenskyj deltog den här gången över länk.

Den överskuggande frågan handlade om Ungerns och Slovakiens blockering av stödpaketet om 90 miljarder euro, det som beslutades i december. Trots en i det närmaste öronbedövande kritik från oss andra höll den ungerske och den slovakiske premiärministern emot de beslut som hade behövts för att få stödet på plats. Vi vet inte vad som blir de långsiktiga konsekvenserna av det här agerandet, men vi vet att det är skadligt för Ukraina och för europeisk trovärdighet.

Ungern sa att de kommer att blockera lånet till Ukraina tills den ryska oljan till Ungern åter flödar genom Druzhba-rörledningen, som Ryssland har bombat sönder i Ukraina. Kommissionen för nu diskussioner med Ukraina om att skicka ett expertteam för att bistå med reparationerna. Till denna grupp har också Sverige erbjudit ingenjörskompetens. Vi gör vad vi kan, men sannolikt saknas det möjlighet att komma framåt före valet i Ungern den 12 april.

Diskussionen om Mellanöstern präglades av oro för de pågående våldsamheterna och de uppenbara riskerna för spridningseffekter i regionen. Irans attacker mot sina grannländer fördömdes samtidigt som alla parter manades till de-eskalering, återhållsamhet, fri passage genom Hormuzsundet och respekt för mänskliga rättigheter.

Många konstaterade det uppenbara: EU har mycket begränsade möjligheter att spela roll i den pågående konflikten. Vad vi däremot kan och måste göra är att hantera effekterna på våra egna ekonomier och säkerheten för våra egna medborgare. Det gäller inte minst energi och handel och att noga följa risken för nya migrationsströmmar.

Det finns uppenbara risker, men det finns också en beslutsamhet i EU-kretsen om att erfarenheterna från migrationskrisen 2015 inte får upprepas. Regeringen har tillsammans med likasinnade drivit på för en striktare migrationspolitik så att vi står bättre rustade nu än då, men mer kommer ändå att behöva göras.

Den andra stora frågan var naturligtvis Europas energipriser.

Redan när vi möttes på det informella mötet i februari dominerades diskussionen av en grupp länder anförda av Italiens premiärminister Meloni. De argumenterade för att EU:s klimatpolitik, särskilt utsläppshandelssystemet ETS, riskerar att lägga krokben för tillväxt och konkurrenskraft.

Ett välvilligt sätt att se på det här är att länder som kommer från ett stort fossilberoende har en längre omställningsresa och kan behöva vissa lättnader för att klara de reformer som krävs. Men ärligt talat har det funnits rätt mycket tid att ställa om eftersom hela utsläppshandelssystemet har funnits i över 20 år.

De länder, inklusive Sverige, som har kommit längre i omställningen har dessutom nu för tiden en industri som bygger sin konkurrenskraft och sina affärsmodeller på bland annat den gröna omställningen. Vi har redan betalat en stor del av omställningspriset, och vinsterna skulle gå förlorade om vi nu backade bandet.

EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen framhöll också att vår konsumtion av naturgas har minskat med 100 miljarder kubikmeter tack vare just utsläppshandelssystemet. Utan det hade den nuvarande situationen i Europa varit ännu värre. Då hade vi haft ett långt större strategiskt beroende av fossila bränslen och därmed sämre förutsättningar att hantera den prisosäkerhet som vi ser i dag.

Det fattades inga formella beslut vid mötet, men kommissionen ska nu lägga fram ett lagstiftningspaket med olika åtgärder som ska försöka lindra den svåra situationen som råder för många länder samtidigt som klimatramverket bibehålls.

Från svenskt håll drev vi på både inför och under mötet i frågan om flaskhalsintäkter. Något förenklat – alla kanske inte dagligen tänker på flaskhalsintäkter – handlar det om att förklara varför kommissionens förslag att ta en fjärdedel av de pengar som svenska elkonsumenter har betalat in och använda dem för gemensamma europeiska projekt inte är acceptabelt. Det skulle handla om omkring 5 miljarder kronor varje år, pengar som har betalats av svenska elkonsumenter på grund av stora prisskillnader mellan norra och södra Sverige som i sin tur beror på att vi har introducerat de elprisområden som EU har krävt. Det här är pengar som Sverige ska behålla och använda för att gynna hårt arbetande familjer och företag i Sverige och lätta deras börda efter svåra inflationsår och för att bygga ut de svenska näten.

Vi lade mycket kraft på den här frågan och lyckades få en skrivning i slutsatserna som tar hänsyn till vår speciella situation och som ger oss mycket goda förutsättningar i de fortsatta konkreta förhandlingarna i rådet.

Det mesta av de ekonomiska frågorna hade behandlats i förberedelserna inför mötet och diskuterades inte i detalj, men vi i Sverige har goda skäl att vara nöjda. Slutsatstexten innebär att vi tydligt växlar upp när det gäller att förverkliga den inre marknaden och Europas konkurrenskraft i stort.

Det handlar till exempel om förslaget om en 28:e bolagsregim, som presenterades precis före mötet, och att göra framsteg i spar- och investeringsunionen – det som vi tidigare kallade kapitalmarknadsunionen – för att stärka Europas företags tillgång till riskvilligt kapital.

Regeringen har också varit pådrivande i arbetet med att förenkla EU:s regelverk. Svenska och europeiska företag behöver enklare regler som är enklare att förstå och följa. Det här arbetet är som vi alla vet långtifrån avslutat. Vi har hittills sett tio förenklingspaket, eller omnibussar, som det heter på EU-språk. Vi vill se betydligt fler och inom fler områden. Min uppmaning och min inbjudan till alla riksdagens partier att bistå i det arbetet står alltså fast.

Under eurotoppmötet fick vi på kvällen besök av Europeiska centralbankens ordförande Christine Lagarde, som tidigare samma dag hade meddelat att ECB lämnar sina styrräntor oförändrade. Hon redogjorde för sin syn på det ekonomiska läget och sa att omvärldsläget gör utsikterna betydligt osäkrare än tidigare. Fokus måste nu vara träffsäkra åtgärder som är temporära, inte minst när många länder dessutom har offentliga finanser i ett mycket sämre skick än vi har här i Sverige.

Hennes inlägg understryker ytterligare det jag har sagt tidigare, alltså att vi nu måste göra allt rätt på hemmaplan. Vi råder inte över vare sig råvarupriser i världen eller krig och fred i Mellanöstern, men vi måste göra allt rätt här hemma. Vi kan inte hänge oss åt ekonomiska experiment eller tro och hoppas att det mesta går bra ändå. Nu måste vi hålla kursen, vattna där det växer och fokusera på att få igång de ekonomiska hjulen igen.

Planen var att vi vid mötet även skulle diskutera EU:s långtidsbudget, MFF, men efter 14 timmars förhandlingar om de frågor som jag just redogjorde för och en lunch med FN:s generalsekreterare António Guterres valde rådets ordförande António Costa att skjuta just den frågan till nästa möte.

Därmed är jag färdig med redogörelsen från mötet, herr talman.

(Applåder)

I detta anförande instämde Fredrik Ahlstedt och Ann-Sofie Alm (båda M).

Herr talman! Det finns mycket viktigt att ta upp från EU-toppmötet, inte minst att Ungerns auktoritära högerledare Viktor Orbán stoppade pengarna till Ukraina. Detta är pengar som EU:s ledare var överens om redan i december.

En annan sak är uppgifterna om att samma Orbán har haft en direktlina med Kreml under EU-toppmötena. Jag utgår från att EU nu måste hitta något sätt att runda Orbáns veto och sätta stopp för att Putins man i EU ska kunna fortsätta att gå Rysslands ärenden i Europeiska rådet.

Detta EU-toppmöte skulle handla om konkurrenskraft, men det dominerades än en gång av nya krig och kriser. Jag vill koncentrera mig på det som berör oss närmast här hemma i Sverige, alltså de stigande energipriser som inte minst är en följd av kriget i Mellanöstern. På en presskonferens så sent som i går sa statsministern att det efter mötet i rådet nu är klart att svenska flaskhalsintäkter inte ska skickas till EU samt att de ska kunna användas flexibelt i Sverige.

Vi pratar nu om 85 miljarder. Det är en välkommen utveckling, men statsministerns uttalande verkar i bästa fall vara väldigt optimistiskt och i värsta fall vilseledande. Betyder rådets slutsats verkligen att vi kan använda dessa 85 miljarder som vi vill till svenska hushåll?

Herr talman! Jag tar frågan om Ungern först. Som jag sa var det mycket hårda ord från väldigt många under det pågående rådsmötet. Tyvärr var nog ganska få förvånade över Ungerns ställningstaganden. De har ändrat ett beslut som de var med och fattade tidigare och skyller på en – av Ryssland – förstörd pipeline.

Samtidigt tror jag att de allra flesta också tänkte att vi inte vill bli rekvisita i ett ungerskt val. Ingen vill hjälpa till att spela ett slags roll i Ungerns inrikespolitik, och därför finns det just nu en känsla av att det här valet måste passera innan nästa ställningstagande gentemot Ungern kan tas.

Som alla vet är fördraget som det är – det är inte skrivet för en situation där ett land systematiskt blockerar beslutsfattandet på det här sättet. Man kan väl säga att tålamodet verkligen börjar tryta hos många länder. Vi får se vilka konsekvenser det får, och vi får se vem som representerar Ungern på nästa toppmöte.

När det gäller rådets slutsatser är de alltid skrivna med breda penseldrag, så det står inte exakt så. Jag sa också att vi har fått goda förutsättningar. De yttersta, konkreta, detaljerade besluten om exakt vad länder får göra fattas dock på rådsmötet i energiministerkretsen och först därefter när enskilda länder skickar in ansökningar till EU-kommissionen och begär att få göra saker och ting som inte är självklara.

Det som är klart är att EU inte kommer att lägga beslag på de svenska flaskhalsintäkterna. Exakt vilken rådighet Sverige kommer att ha att utanför regelverket dessutom kunna använda dem för andra syften än vad reglerna föreskriver är inte klart än, men ordet flexibilitet antyder att det kommer att finnas möjligheter.

Herr talman! Statsministern ägnar ofta sin tid åt att berätta om hur saker och ting är och vad andra gör men väldigt lite om vad han själv konkret gör och levererar.

Rådsslutsatserna i den här frågan är en välkommen utveckling, men redan nu kan statsministern alltså inte riktigt bekräfta det han sa så sent som i går. I det här fallet är det ju så att Europeiska rådet inte lagstiftar, utan det gör rådet och Europaparlamentet gemensamt.

Kommer kommissionen att lägga fram ett nytt förslag? Hur har statsministern då säkrat att det finns en kvalificerad majoritet i rådet för den svenska positionen? Vilka kontakter har tagits med Europaparlamentet för att säkra att en majoritet där inte har en annan inställning?

Hur har Kristersson säkrat att det konkreta resultatet blir det som statsministern nu har lovat, alltså att svenska flaskhalsintäkter inte ska skickas till EU och att vi kan använda dessa 85 miljarder till svensk energiförsörjning och svenska hushåll?

Herr talman! Som jag sa fanns det alltså ett akut hot om att man explicit skulle öppna upp för att använda nationella flaskhalsintäkter – varav Sverige står för lejonparten i hela Europa – och ta dem till andra länder som har problem i sin överföringsförmåga, till exempel Tyskland och Polen. Det hotet är explicit avvärjt.

Nästa fråga är: Kommer vi själva att kunna använda en del av de här 85 miljarder kronorna till andra saker än vad det grundläggande regelverket beskriver, nämligen att bygga ut kapaciteten, eller kommer vi som förra gången att tillfälligtvis kunna använda dem till att kompensera svenska elkonsumenter? Det kommer att kräva ytterligare beslut, och något annat har jag heller aldrig sagt.

(Applåder)

Herr talman! Tack, statsministern, för återrapporten!

Inledningsvis vill vi från Sverigedemokraternas sida välkomna den överenskommelse som finns kring flaskhalsintäkterna. Att förslaget om att dessa intäkter skulle tillfalla andra länders energi nu är begravt är ytterst positivt. Vi ser också gärna en möjlighet att använda de här pengarna friare och att man då skulle kunna använda dem för att producera mer energi och inte enbart för att bygga ut näten.

Herr talman! De senaste veckorna har vi märkt av hur pass känsliga de globala handelssystemen är och vad som kan hända om det uppstår problem på ett ställe – och den situationen har vi ju nu. Det är uppenbart att situationen är väldigt volatil. I går lät det som en så kallad TACO från Donald Trump. I dag har vi sett nya stridigheter, och oljepriset som föll i går stiger ju i dag.

Det är positivt att regeringen och Sverigedemokraterna visar handlingskraft. Vi ser nu förslag i vårbudgeten om att sänka skatterna på drivmedel, vilket är till gagn för såväl hushåll som lantbruk, skogsbruk och många andra företag. Det är positivt. Samtidigt kan Sverige inte sänka skatten mer än vi nu har kommit överens om.

Är det här någonting som diskuterades på rådsmötet och någonting som statsministern förväntar sig kan komma in i verktygslådan från kommissionen – att länderna åtminstone tillfälligt får ökad frihet att sänka skatterna på drivmedel?

I detta anförande instämde Erik Hellsborn (SD).

Herr talman! Det enkla svaret är: Ja, det finns en sådan förväntan. Jag tycker inte att det fanns någonting i kommissionens sätt att resonera som på något sätt uteslöt det.

Däremot finns det ju, som alla förstår, statsfinansiella restriktioner i ett antal länder. Den här gången pratar vi alltså om möjligheten att agera på egen bekostnad, inte på andras bekostnad. Ett antal länder har dock helt enkelt betydande restriktioner i sina egna makroekonomier. Jag går inte in på enskilda länder, men jag tror att en del sitter i väldigt tuffa beslutssituationer. Antingen behöver de öka sin statsskuld ännu mer – oklart för hur lång tid – eller få väldigt missnöjda bränsle- och elkonsumenter, som hamnar i ett läge som de inte kan påverka över huvud taget. Det är alltså en otroligt svår situation.

Jag tror att de flesta förstår att det grundläggande problemet här inte enbart är nät och distribution. Att elen kan flöda är i grund och botten bra – om det finns tillräcklig produktion, förstås. Och det är ju det stora bekymret, det vill säga att det är för många länder som tycker att man ska lösa problemen genom att bygga ut näten och för få som är beredda att själva bidra med att bygga ut en fossilfri, stabil elproduktion i sina egna länder.

Det ena är att det tar tid och inte löser några akuta energikriser någonstans, och det andra är att man i så fall måste fatta helt nya sorters beslut. Om man tar bort såväl rysk gas och olja som gas och olja från Gulfen återstår i princip kärnkraft eller att satsa på väldigt stora mängder förnybar energi och hoppas att det inte skapar problem när det inte blåser och så vidare. Som alla förstår har olika länder dessutom lite olika förutsättningar för detta; det är trots allt olika blåsigt och soligt i olika länder. Men att bygga ny produktionskapacitet är helt avgörande.

För svensk del är det ironiskt att vi i södra Sverige nu blir beroende av priset på naturgas, trots att nästan ingen svensk har egen erfarenhet av el gjord på gas. Det går inte.

Herr talman! Jag tackar statsministern för svaret.

Det är positivt om möjligheten till större skattesänkningar kan komma in i verktygslådan så att vi inte får en situation där det tar åtskilliga månader. Förhoppningsvis blir krisen inte så långvarig, men sist tog ju den svenska ansökan väldigt lång tid. Det är positivt om det kan gå snabbare den här gången.

En annan produkt som är väldigt viktig när det kommer till vårt lantbruk är gödselmedel, som i högsta grad berörs av såväl gaspriser som tillgången på en hel del råvaror, och gödselmedel behövs ju om befolkningen i världen inte ska svälta. Här har vi nya styrmedel på EU-nivå. Vi har nya sanktioner på EU-nivå som har drivit priserna uppåt. En möjlighet att få till stånd en sänkning vore att göra ett åtminstone tillfälligt undantag när det kommer till CBAM-förordningen, de så kallade koldioxidtullarna. Är det en fråga som har varit uppe för diskussion?

Herr talman! Jag instämmer i beskrivningen att de stigande kostnaderna vållar problem. Det är ett antal saker som verkligen påverkas snabbt av stigande världsmarknadspriser. Just den frågan var inte explicit uppe, men om Sverige på olika sätt kan verka för lättnader under en pågående krissituation är det klart att vi ska undersöka det.

Herr talman! Jag vill börja med Ungern och Viktor Orbán, som än en gång har blockerat vårt stöd till Ukraina – något som flera av oss ledamöter varnade för.

Samtidigt har det framkommit att Ungerns utrikesminister Péter Szijjártó flera gånger har ringt till Rysslands utrikesminister Lavrov mitt under pågående EU-möte. Ungerns utrikesminister har också besökt Moskva inte mindre än 16 gånger sedan Rysslands folkrättsvidriga, fullskaliga attack på Ukraina. Den senaste gången var så sent som den 4 mars.

I praktiken har Ryssland vetat mer om vad som sker på EU-mötena än vad jag som riksdagsledamot har gjort. I praktiken har Ungern agerat som en spion – en trojansk häst rakt in i EU. Jag undrar vad statsministern anser om Ungerns agerande och vilka åtgärder vi ska vidta mot detta illojala och i praktiken, i och med att man servar Ryssland, fientliga land.

Jag går över till Mellanöstern. Jag tror att vi har riktat alldeles för lite fokus mot vad som sker i Libanon, där Israels markinvasion rullar på. Bomber faller över landet, och det ser ut som att Israel vill skapa ett nytt totalförstört land – givetvis i strid med folkrätten. Precis som man hävdade att alla palestinier i Gaza stöder Hamas pumpar man nu ut bilden att alla libaneser stöder Hizbollah, trots att det inte är ens i närheten av sant.

I punkt efter punkt i slutsatserna ser vi att språket mot Israel har försvagats eller till och med försvunnit. Jag undrar varför EU-ledarna har så otroligt svårt att kritisera Israels regering för dess brott mot folkrätten. Än värre blir det när man tittar på USA. Trots att landet är ansvarigt för och har startat kriget mot Iran, vars konsekvenser statsministern nu oroar sig för, står någon kritik mot USA inte att finna i slutsatserna eller i statsministerns anförande.

Herr talman! Det var flera olika saker som togs upp, och jag börjar med Ungern.

Uppgifterna är inte bekräftade, men de är oroväckande; det är ingen tvekan om den saken. Jag tror inte att någon vet exakt vad som har gjorts. De flesta av oss brukar inte kommentera saker innan vi vet att de är sanna. Att Donald Tusk konstaterar att han för egen del brukar vara ganska varsam med vad han säger kan väl ge en fingervisning om vad i alla fall han misstänker gällande vilken information som kan föras vidare.

Det här i sig var inte uppe vid själva EU-toppmötet, men redan när Ungern under de tidiga dagarna av sitt eget ordförandeskap åkte till Moskva var det många länder som påpekade att ordförandeskapet inte har något mandat, i något avseende, att tala för EU där. Före valet i Ungern tror jag dock inte att det kommer att hända någonting mer i den här frågan. Snarare ser man risken att dras in och bli ett slagträ i ungersk inrikespolitisk debatt, vilket inte skulle gynna oss.

När det gäller Mellanöstern har vi pratat om det här förut: Vi är inte mer eniga i breda Mellanösternfrågor än vad vi är, och det återspeglas gång på gång i slutsatstexterna. Just nu var det dessutom Iran som var i centrum, och när det gäller konsekvensfrågorna – alltså riskerna för världshandeln, energipriser och spridning av säkerhetshot – kan man väl säga att det finns en väldig enighet. När det gäller den grundläggande frågan uppfattar jag att många länder står ungefär där vi står, det vill säga att man anser att Irans regim är farlig för sitt eget lands befolkning och för andra länder. Få kommer att sörja den, som man brukar säga.

Samtidigt är detta inte förenligt med en traditionell syn på folkrätten. Hur kriget slutar kommer i praktiken att avgöra hur vi kommer att se på legitimiteten i detta, och just nu är risken att det här drar ut väsentligt mycket mer på tiden än vad man hade hoppats.

Herr talman! Folkrätten utmanas ju nu, och den utmanas av ledare som vill göra det utan att få några konsekvenser. Därför måste statsministern och Sverige stå upp för folkrätten. Vi kan inte relativisera utifrån vem som begår brott mot folkrätten, utan vi måste stå upp för folkrätten oavsett vilket land det handlar om, hur kriget slutar eller vilken annan formulering man använder.

USA:s och Israels attacker är inte förenliga med folkrätten. Det är inte heller Irans svar. Båda delarna drabbar civilbefolkningen i regionen. Folkrätten handlar om att i alla lägen stå upp för civilbefolkningen mot de här krigshandlingarna, och det måste vi klara av att göra.

Herr talman! Vinner Viktor Orbán det ungerska valet, i så fall sannolikt med hjälp av en rysk påverkansoperation, måste tunga åtgärder sättas in mot hans regering. Likt det ryska styret är den ungerska regimen en kleptokrati som gynnar sig själv, som Financial Times konstaterade. Det räcker inte med en trivsam brevväxling mellan Bryssel och Budapest, utan nu måste man faktiskt på allvar vidta åtgärder mot Viktor Orbán.

Herr talman! Det är väldigt få – nästan ingen – som säger att det här är förenligt med folkrätten. Det är inte heller någon som tycker att den iranska regimen är förenlig med folkrätten. Det är väldigt få som vill fördöma dem som nu hoppas på en förändring i Iran.

Här finns det konkurrerande intressen, och man kan dra den pragmatiska slutsatsen att det är väldigt svårt att åstadkomma de resultat som man skulle vilja se – även om man accepterar dem på det här sättet. Det ser vi antagligen just nu.

Det finns stor risk för spridning till andra ställen och för bredare konflikter där Europa än en gång blir collateral damage i det hela. Det finns väldigt stora risker med detta; det ska inte förminskas på något sätt.

När det gäller Ungern tror jag att vi just nu gör klokast i att invänta det ungerska valet den 12 april. Jag säger det än en gång: Från den svenska regeringens sida lägger vi oss självklart aldrig i andra länders inrikespolitiska val; de ska avgöras av landets befolkning. Efter den 12 april vet vi vilket Ungern vi kommer att ha att göra med i fortsättningen.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Sofie Alm (M).

Herr talman! Det går ju inte att låta bli att kommentera det här med oljeledningen som Ryssland sprängde. EU skickar nu teknisk personal för att hjälpa till att laga den. Den behöver naturligtvis lagas, men anledningen till att man gör det är att Ungern kräver detta för att godkänna de 90 miljarder som ju måste betalas ut till Ukraina.

Hur säkerställer vi att Ukraina får dessa 90 miljarder om detta spricker och Ungern ändå inte går med på att pengarna går till Ukraina?

Sverige driver detta med flyktingkonventionen. Jag hör vad statsministern säger om att det inte handlar om att riva upp utan om att säkra legitimiteten. Min fråga är: Hur ser de andra länderna på det här? Exempelvis Ungern vill ju också riva upp detta, dock kanske inte av samma skäl som Sverige. Jag skulle vilja höra hur diskussionerna går där.

Jag går vidare till synen på kriget mot Iran och på internationell rätt. Att det strider mot internationell rätt har vi konstaterat tidigare. Vi kan också konstatera att skrivningarna är väldigt olika – de är hårt fördömande gentemot Iran, vilket naturligtvis är korrekt, samtidigt som de är väldigt luddiga när det gäller USA. Man står ändå upp för den internationella rätten.

Jag håller med om att vi kommer att få se vad som händer efteråt när det gäller detta. Jag undrar dock om statsministern anser att vi är på väg att cementera en dubbel standard.

Kriget i Mellanöstern kommer ju förr eller senare att leda till en större migration. Hur ser beredskapen ut för den migrationen?

Herr talman! Man ska vara noga och säga att det handlar om laglig olja som flödade och som kommer att flöda igen. Det är inte så att EU försöker att åstadkomma leveranser av illegal olja. Detta är viktigt att ha sagt.

Ungern och Slovakien tillhör ju de länder som fortfarande är mycket beroende av rysk fossil energi, vilket hela Europa borde sluta att vara.

Det finns en paradox här. Beroendet av Ryssland är dåligt och leder nu till de här speciella konsekvenserna, eller svepskälen. Samtidigt finns ett mycket bredare beroende av olja och gas från Gulfländerna som får helt andra, mer prismässiga, konsekvenser.

Vad händer om pengarna inte skulle betalas ut just nu? Utan att vilja förminska frågan det minsta kan jag säga att 8,1 miljarder US-dollar via IMF gör att vi, såvitt jag förstår, inte står inför ett stup när det gäller Ukraina.

Valet i Ungern hålls den 12 april. Det är en hållpunkt. Jag är inte någon pipelineingenjör, men det sägs att det lär ta fem sex veckor att reparera ledningen. Det borde kunna gå vägen, men om det inte skulle gå vägen har vi samma stora problem som om vi över huvud taget inte hade fattat beslutet om de 90 miljarderna. Det här är den huvudsakliga finansieringen för Ukraina som samhälle långsiktigt sett.

Jag går vidare till frågan om migration. Det är ett tjugotal länder som är med på de här mötena. Jag är väldigt säker på att det handlar om att säkerställa legitimiteten i konventionerna och rimligheten hemmavid. Det är inte rimligt att en person som döms för allvarliga brott enligt Europakonventionen tillåts stanna kvar därför att brottslingens anknytning till landet värderas högre än respekten för brottsoffret. Det är heller inte rimligt att den som har flyktingstatus ska kunna begå våldtäkt mot en 16-årig flicka utan att brottet anses grovt nog för att man ska kunna besluta om utvisning. Jag tror att detta strider mot människors rättsuppfattning, och det försämrar dessutom legitimiteten i konventionerna.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Sofie Alm (M).

Herr talman! Våldtäkt mot en 16-åring är ju alltid ett fruktansvärt och vidrigt brott – därom råder det inget tvivel. Det blir ändå intressant att följa utvecklingen när det gäller flyktingkonventionen.

Statsministern nämnde beroendet av olja och gas. Jag kan bara hålla med. Det är anmärkningsvärt att inte fler har hunnit längre med att ställa om.

Nu diskuterades inte budgeten, men jag vill ändå påminna om de otroligt viktiga frågor som rör jämställdhet. Det handlar dels om My Voice, My Choice och rätten till abort samt om att detta så småningom kommer in i budgeten så att det finns en säker finansiering för det, dels om att vi behåller jämställdhet som en viktig faktor när det gäller att titta på biståndet.

Herr talman! I de senare frågorna har vi inte alls ändrat uppfattning – vi hann bara inte med det på mötet. Det kommer garanterat tillbaka på nästa möte. Till Cyperns odelade glädje kommer långtidsbudgeten, som alltid skapar långa diskussioner, att ta nästa möte i anspråk.

Det man kan säga om energifrågan, som jag tycker är lite underrapporterad i Sverige, är att bristerna när det gäller permanent kapacitet i södra Sverige gör att gaspriserna får genomslag på svensk el. Det är absurt att det är på det sättet. Vi skapade oss tidigt ett system med vattenkraft, kärnkraft och andra förnybara energikällor som gjorde att vi i princip var nationellt energioberoende, men nu är det gasen som sätter priset på el i södra Sverige. Det sker långtifrån hela tiden, som i Italien, men alltför stor del av tiden. Därmed blir den dyrare. Så kan vi inte ha det i Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Tack, statsministern, för återrapporten!

Som jag har nämnt några gånger tidigare tycker jag att Storbritanniens rapport, som sammanlänkar miljö, säkerhet och beredskap, blir alltmer tydlig och central för våra samtal. Detta visar sig inte minst i det som reflekteras i rådsslutsatserna. En rysk attack mot ett vattenkraftverk i Ukraina har resulterat i att olja förorenat den stora floden Dnestr, som också rinner genom Moldavien. Nu hotar detta Moldaviens främsta sötvattenskälla, som ger miljontals människor dricksvatten. Det här vattnet, som nu är kontaminerat, försörjer vanligtvis 80 procent av befolkningen i Moldavien.

Det står i rådsslutsatserna att Europeiska rådet fördömer detta, vilket är bra. Det står också att man är beredd att stödja Moldavien, vilket är bra. Min fråga handlar om mekanismerna för detta, och här blir ekocidfrågan relevant ännu en gång. Det är något som får växande stöd. Jag vet också att regeringen har en positiv syn på detta. Vem ska ta initiativ till att driva på och lyfta frågan till Romstadgan?

Det här är ett sätt att jobba med säkerhet proaktivt, innan skadan har skett. Vem är rättsligt ansvarig, och vem ska betala för att sanera och återupprätta säkerheten för befolkningen?

(Applåder)

Herr talman! Frågan är intressant. Jag ska för formens skull säga att just det här inte var uppe på toppmötet. Den här gången diskuterade vi inte heller kriget mot Ukraina i bemärkelsen långsiktigt straffrättsligt ansvar för krigsbrott och skador som åsamkas Ukraina. Vi kommer att ha väldigt starka skäl att på ett bra eller dåligt sätt komma tillbaka till det. När det har klarnat lite grann huruvida de fredsförhandlingar som leds av USA över huvud taget leder någonvart kommer den här frågan att ställas på sin spets. Jag återkommer gärna till den frågan då.

För att bredda frågan ytterligare: Att detta med oljan får konsekvenser är en dålig sak, men något annat vi också har lärt oss av Ukraina är hur otroligt väl olika installationer måste skyddas. Jag såg ett kraftvärmeverk i Kiev som var helt utslaget och därmed också elförsörjningen till en halv miljon människor när vintern var som allra kallast. Detta antyder också vikten av civilförsvar för att kunna upprätthålla allt annat försvar.

De andra frågorna kommer vi att återkomma till.

Herr talman! Jag tackar statsministern för svaret och ser fram emot fortsatta samtal i detta ämne.

Statsministern nämnde också säkerheten för våra egna medborgare, och då vill jag åter lyfta fram miljön. Fundamentet för vår säkerhet är att vi har dricksvatten och en infrastruktur som fungerar. Då är det viktigt att göra insatser i ett tidigt skede för att försöka stävja klimatkrisen och bevara naturen, som är så viktig för vår livsmedelsproduktion.

Här kommer faktiskt frågan om Vättern in. Jag kan tänka mig att den inte var uppe på toppmötet, men jag vill ända ta upp den proaktivt för att försöka skapa en medvetenhet. Vättern är ju norra Europas främsta dricksvattentäkt. Hur jobbar regeringen, och hur går samtalen i Europeiska rådet om vikten av att säkra dricksvattentäkter och hålla dem fria från kontaminering?

Herr talman! Jag får bekräfta att Vättern inte var uppe på EU-toppmötet. Inte ens Mälaren var uppe, vilket man som sörmlänning kan tycka är ännu mer anmärkningsvärt.

Allvarligt talat, när det gäller dricksvattenförsörjning, energiförsörjning, förmågan att upprätthålla sjukvård även i mycket dramatiska lägen och skydd av installationer finns det en helt annan, om än senkommen, medvetenhet nu jämfört med tidigare. Det gäller även hur sårbart allt sådant här också är. Carl-Oskar Bohlin brukar säga att kriget är den dimensionerande faktorn också för allt det civila försvaret. Det är för krigets förfärliga logik som det civila ska klaras ut. Detta ska vi ta med oss, och Ukraina lär oss tyvärr väldigt mycket på denna punkt.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar statsministern för redogörelsen för EU-toppmötet.

Efter andra världskriget slöt de europeiska nationerna sig samman och bestämde sig för ”aldrig igen; vi behöver ta hand om varandra”, och regelverket har under lång tid tjänat oss väl. Men vi utsätts ständigt för nya utmaningar, och i den nya tiden innebär de nya utmaningarna att man också behöver se över gamla regelverk.

Därför var det särskilt intressant att statsministern tog med sig perspektivet hur just Europakonventionens och flyktingkonventionens formuleringar kan slå när man försöker upprätthålla lag och ordning samt rim och reson. Detta upplevde vi ju under flyktingkrisen 2015, och nu finns från svensk sida en bred uppslutning kring att undvika att detta upprepas, med alla de problem och allt det mänskliga lidande det medför.

Kan statsministern utveckla om det fanns någon djupare klangbotten i kretsen av stats- och regeringschefer för de förslag till öppningar och förändringar som han tog med sig till diskussionerna för att skapa mer av rim och reson i detta system? Delar statsministern min oro över att stora svenska partier, såsom Socialdemokraterna, inte klarar av att hålla linjen i migrationsfrågorna i EU-parlamentet och att det här uppstår en spricka i hur trovärdigheten för det svenska perspektivet i implementeringen av det nya sättet för EU att hantera flyktingfrågan står sig långsiktigt?

Herr talman! Om man ska vara lite noggrann var det ena ett formellt rådsbeslut. Erfarenheterna från 2015 har lett oss till slutsatsen att detta inte får upprepas en gång till när det skakar i världen. Det finns jättemycket EU kan göra och som enskilda länder kan göra i samarbete med andra, men 2015 får inte inträffa en gång till. Att bara slå fast detta och inte säga ”det får bli som det blir” var en otroligt viktig slutsats från EU-toppmötet. Detta beslut kan sedan få en massa olika konsekvenser i relationen till exempelvis transitländer vad gäller vad vi kan göra på plats och i närområdet.

Det andra var inte formella rådsslutsatser, men jag nämner det eftersom det var ett tjugotal länder på själva förmötet i ett slags koalition av dem som nu vill se en bredare rimlighetsprövning av migrationspolitiken. Två saker står i centrum. Den ena är Europakonventionen, alltså den som först uppmärksammades efter ett antal fall i många olika länder där människor dömts för brott och skulle utvisas på grund av detta brott men där sedan anknytningen till det nya landet ansågs väga tyngre än själva brottets konsekvenser. Detta kan vara väldigt stötande, för man döms inte lättvindigt till utvisning i Europa.

Den andra är Genèvekonventionen. Vi uppmärksammade deltagarna på att den gör det omöjligt att utvisa den som har flyktingstatus om inte en domstol konstaterar att det rör sig om ett synnerligen grovt brott, och uppenbarligen räcker inte våldtäkt mot en 16-åring, vilket är en alldeles orimlig slutsats.

På båda dessa punkter tror jag att det kan finnas en bred folklig förståelse och rimlighetsuppfattning. Men det handlar också om att långsiktigt värna legitimiteten i viktiga konventioner. Jag är annars rädd att länder börjar lämna konventioner om dessa aldrig går att ändra på.

Herr talman! Det är vanlig, klassisk konstitutionell hushållning att grundregler som inte följer med sin tid och inte uppfattas som relevanta fort blir irrelevanta – även om det givetvis måste finnas en långsiktighet i sådant som rör mänskliga rättigheter.

Herr talman! Så till en annan fråga om långsiktighet. Ukraina befinner sig nu i en väldigt svår situation givet det som har nämnts tidigare om Ungerns sätt att agera. I den ungerska konstitutionen tar det någonstans mellan fyra och åtta veckor efter ett val att bilda en ny regering och få den på plats. Men frågorna som många ställer sig är nog: Hur länge tål Ukraina att vänta, när brinner det till på riktigt och vad har vi för handlingsutrymme för att på bästa sätt mildra konsekvenserna av vad som skulle kunna ske efter valet i april?

Herr talman! Jag uppfattar ingen panik i systemet vad gäller veckorna fram till valet. Dessutom finns det pengar från bland annat Internationella valutafonden. Långsiktigt kan man dock tänka sig riktigt problematiska scenarier, men där är vi inte än.

Som jag sa är fördraget som det är, och enhällighet krävs för ett antal stora beslut. Detta har länge ansetts självklart, för man ska inte kunna köra över enskilda länder. Men det var aldrig tänkt att få dessa konsekvenser.

Jag väntar i några veckor till och ser hur det artar sig. Men att 26 EU-länder stillatigande skulle acceptera att EU inte kan göra något har jag mycket svårt att tro.

Vi lägger oss inte i hur enskilda partier röstar, men det vore en stor fördel om Socialdemokraterna också i EU-parlamentet stod upp för en riktigt stram invandringspolitik.

Herr talman! Jag tackar statsministern för återrapporten och för svar på tidigare frågor, och jag instämmer givetvis i statsministerns bedömning att vi inte ska bli en bricka i inrikespolitiken några veckor före valet i Ungern.

Man kan dock konstatera att de krav som ställs på Ukraina från den ungerska regeringens sida är anmärkningsvärda. De erbjuder sig ju inte ens att själva skicka ingenjörer från ungerskt håll för att laga pipelinen.

Iran diskuterades mycket, av naturliga skäl. Det är en stat som inte följer någon som helst regelbaserad världsordning eller folkrätt. Iran har verkligen använt sig av proxygrupper som har sett till att sätta världen i brand. Det gäller inte minst allt det vi ser i Mellanöstern. Vi ser också hur Iran har fått Hizbollah att skicka in raketer i Israel för att återigen få in Libanon i ett krig som ingen libanes, inte ens de shiamuslimska grupperna, vill ha. Det handlar om krav från en fruktansvärd regim.

Jag tycker att resonemanget i slutsatserna är bra. Det är klart att detta påverkar oss väldigt mycket i Europa; vi märker effekterna på energipriserna.

Det var väldigt viktigt att vi fick ordning på sättet att se på flaskhalsintäkterna. Det var ett totalt orimligt förslag från kommissionens sida, men nu kommer vi förhoppningsvis att kunna se till att det blir en bra användning av pengarna för svenska intressen.

Herr talman! Jag delar ledamotens bedömning. Sedan får vi se vad som händer framöver. Det finns till slut ett bristande tålamod också från andra grannländer i Gulfen, som nu ansätts mycket hårt av Iran. Min bild är att de i grund och botten vill deeskalera konflikten, för de inser att regionens framtid kan slås i spillror på det här sättet. Vi råder dock själva inte särskilt mycket över detta, utan vi tvingas just nu hantera konsekvenserna.

Herr talman! Inför statsministerns medverkan i Europeiska rådets möte hade vi en diskussion om den så kallade 28:e bolagsregimen. Vi har farhågor från svensk sida, men vi ser också fördelar med resonemanget.

Finns det något ytterligare att säga om dessa frågor? Det man kan läsa i slutsatserna säger inte så mycket.

Vi ska väl också vara ärliga med att vi i Sverige har haft en tendens att vara väldigt snabba med att överimplementera saker. Om man ska vara bäst i klassen handlar det inte om att överimplementera, så vi behöver lära oss. Jag skulle gärna vilja höra ett resonemang kring detta.

Jag är glad att Sverige står upp för ETS och utvecklingen med ETS 2. Det är den effektivaste klimatinsats som världen har skådat.

Herr talman! Att stå upp för den europeiska klimatpolitiken är rätt i sig. Men det är också rätt för alla de föregångare i Sverige och i det svenska näringslivet som gör stora investeringar för att de vill det och för att regelverket uppmuntrar det och skapar konkurrenskraft för det. Vi kan inte svika deras arbete. Detta var jag otrolig tydlig med på Europeiska rådets möte, och det gick verkligen fram.

Den 28:e regimen är ett obegripligt uttryck som handlar om att man ska kunna ha regelverk som går över alla andra på vissa områden. De som är mest optimistiska tror att det här ska få stora konsekvenser, och det kanske visar sig att det blir så.

Annars handlar det helt enkelt om att underlätta registrering av bolag i olika länder och om att skicka information till ett ställe i stället för till alla ställen. Men det biter förstås inte på grundläggande frågor som skattepolitik eller arbetsrätt i olika länder, som inte förändras av detta.

Herr talman! Stort tack för återrapporten, statsministern, och för de resonemang som förs!

Det är fullständigt absurt, herr talman, att en och sedan två eftersläntrare blockerar 24 medlemsstater från att gå vidare med utbetalningen av dessa 90 miljarder euro till Ukraina när vi ser hur situationen är i landet. De länder som blockerar detta tar ju inte heller någon finansiell risk.

Det är klart att det här reser frågan om att kunna frångå enhällighet i fler beslut i EU, men jag förstår att detta inte var uppe på rådsmötet.

Herr talman! Statsministern säger här att det sannolikt saknas möjligheter att komma framåt i frågan före det ungerska valet, som jag tror äger rum den 12 april. Men även om oppositionen vinner och det blir ett regeringsskifte i Ungern finns andra länder kvar. Slovakien kan fortsätta att blockera processen. Hur ser man på detta?

Inför det som statsministern säger om att det sannolikt saknas möjligheter känner jag som liberal att det kanske finns en liten glipa här någonstans för att på något sätt kunna runda blockeringen. Är det så, eller bedömer man att detta inte är en framkomlig väg?

Herr talman! Jag får nog luta mig mot Ursula von der Leyens bedömning, och den var inte mer precis än att vi på ett eller annat sätt måste kunna lösa detta.

Det öppnar för optimistiska och mindre optimistiska signaler. Jag tror att hon tänker sig att det första är att ord faktiskt hålls den här gången och att stödet kan betalas ut så fort ledningen är reparerad. Det kan också handla om andra juridiska lösningar. Jag är inte konstitutionell EU-jurist i tillräckligt hög grad för att kunna bedöma om det finns andra vägar i detta.

Däremot kan man antagligen säga att detta, om det skulle fortsätta under lång tid, kommer att väcka den konstitutionella frågan i Europa. Den kanske skulle väckas under alla omständigheter, för den har varit lite slumrande under en längre tid. Detta ställer dock frågan på högkant. Men jag vågar inte ge mig ut på några djupa juridiska vatten när det gäller vilka andra möjligheter som skulle kunna finnas, utan nu tror jag att vi får avvakta i några veckor innan beslut fattas.

Herr talman! Jag är inte heller konstitutionell EU-jurist – tack och lov, för då hade alternativkostnaden varit att jag inte hade kunnat tjänstgöra i den här fantastiska församlingen de senaste 20 åren!

Ett annat område som har varit uppe i hög grad på mötet är självklart det som sker i Mellanöstern. Vi hör att diskussionen, som tidigare har handlat om vad som sker i Iran med alla de massakrer som har skett och så vidare, förflyttas alltmer till att handla om regionen i stort. Den handlar nu om Hormuz, energiflöden och så vidare, och det är klart att det blir så när hela världen nu dras in i detta.

Samtidigt noterar jag i rådsslutsatserna att det bara är den sista punkten som handlar om dem som ändå har drabbats allra hårdast, nämligen 90 miljoner invånare i Iran. Jag vill bara få med att denna fråga fortsatt måste adresseras även när konflikten regionaliseras. Den iranska befolkningen förtjänar frihet.

Herr talman! Jag håller med ledamoten. Fokus på mötet var mycket på konsekvenserna för Europa, men jag tror att det är väldigt många som tänker också på alla de människor i Iran och alla de exiliranier, inte minst i europeiska länder, som inte önskar sig något hellre än just frihet.

Herr talman! Tack så mycket, statsministern, för återrapporten!

Jag vill framföra stort beröm för arbetet med att säkra pengarna för Ukraina. Jag tror dock att EU borde fundera på någon sorts plan B om Orbán – Gud förbjude – vinner valet, även om vi inte vill prata om det. Det skulle inte vara så bra om så skedde med tanke på påverkansmöjligheter från andra länder som står i tacksamhetsskuld och så vidare.

Jag tror också att det är viktigt att vi ser till att skurkstater som Ryssland inte får mer pengar. Jag är därför väldigt bekymrad över pratet om att vi måste sänka bensin- och oljepriserna för att lindra hushållens plånböcker. Jag tror att det finns bättre och träffsäkrare sätt, för vi måste se till att oljestaterna inte får mer pengar. Det är framför allt Ryssland och andra länder som tjänar på detta fossilberoende, som vi tyvärr har gjort alltför lite i Sverige och Europa för att slippa.

Jag tycker att detta var jättebra rådsslutsatser. Det står att vi ska påskynda utbyggnaden av förnybara energikällor – jättebra! Det står också att förenklingsarbetet måste påskyndas. Det borde vara mycket enklare att bygga ut den havsbaserade vindkraften. Att bygga solceller tar också alldeles för lång tid. Där hoppas jag att vi gör framsteg så att allt detta kan gå mycket snabbare.

Jag kan lägga till, herr talman, att det inte gavs några tillstånd till vindkraftverk i Sverige förra året. Det finns alltså mycket att göra även på hemmaplan om man vill gynna förnybara energikällor.

Under punkt 47 tar man också upp det minskade strategiska beroendet i fråga om kritiska förmågor, men sedan står det inte så mycket mer. Jag tycker att detta är en väldigt viktig fråga som man måste jobba mycket mer med. Vi kanske kunde få höra lite om huruvida det var någon diskussion på rådsmötet om detta och om hur man kan göra. Det är lite tvetydigt vad detta kommer att betyda i verkligheten.

Herr talman! När det gäller energifrågan är det alldeles uppenbart, även om olika länder uttrycker det lite olika, att framtiden är fossilfri med mer kärnkraft och mer förnybart. Det skriver allt fler länder under på, även de som har en lång resa dit.

När vi gjorde oss oberoende av olja för elproduktion i Sverige var det för att oljekrisen den gången drev upp priserna. Sedan lade vi till alla klimatskäl för att göra oss fossilfria, och nu lägger vi till alla säkerhetspolitiska skäl för fossilfrihet.

För oss är slutsatsen helt solklar. Fortfarande är dock många länder mycket mer fossilt beroende än man kan tro. Det absurda förhållandet att gasgenererad el slår in över landsgränser är provocerande, skulle jag säga. Vi som fattade så kloka beslut på 50, 60- och 70-talen påverkas i dag av dyr el av helt andra skäl. Jag är mycket för internationellt samarbete, men den svenska energipolitiken ska inte stå och falla med italiensk eller tysk gasimport.

Sedan vill jag vara lite noga: Den svenska regeringen lägger sig inte i inrikespolitiken i andra länder. Jag tycker att det är en viktig princip. Det har blivit alltmer populärt i andra länder att göra sådant. Vi tänker inte ändra vår policy. Vi låter andra länders befolkningar fatta sina beslut i demokratiska val. Jag tänker alltså inte ha någon åsikt om det ungerska valet.

Men bara för att tala klartext: De här 90 miljarderna är plan B. Plan A var att använda frysta ryska tillgångar. Det fick vi inte stöd för. Detta var plan B, vilket bara gör saken ännu allvarligare.

Herr talman! Jag tackar statsministern för återrapporten.

Den brittiska underrättelsetjänsten pekar på kopplingar mellan naturrisker och säkerhet. I en nylig rapport beskriver man att vi riskerar en systemkollaps inom fem år om vi inte agerar annorlunda.

Vi har också en rad myndigheter, råd och andra som gör dessa kopplingar. Även Svenskt Näringsliv pekar på olika kopplingar mellan säkerhet och klimat.

Ändå inleder statsministern ganska uppgivet i kammaren med att tala om att vi ännu en gång har haft en diskussion om kris och krig och inte om klimat och konkurrenskraft. Man kunde ju tycka att statsministern själv var en aktör på mötet och därmed kunde ha kopplat samman dessa.

Klimatpolitiska rådet sa i en rapport som presenterades 2026 att man vill se en aktiv politik för Europas säkerhet och konkurrenskraft när det gäller just klimatpolitiken. De hör alltså ihop. Man behöver säkra EU:s klimatpolitik och integritet för densamma för att klara säkerheten.

Svenskt Näringsliv har också uttryckt ett väldigt starkt samband mellan EU ETS och vikten av att det gynnar näringslivet och leder till investeringar och utsläppsminskningar.

Med det sagt: Hur aktivt arbetar statsministern för att koppla samman klimat och säkerhet? Och hur värnar man EU ETS, som nu är nästa lagstiftning som står i skottgluggen?

Vi hörde här att statsministern kände sig trygg med diskussionen om ETS på Europeiska rådet. Men då vill jag likt min kollega Matilda Ernkrans påpeka att lagstiftningsinstitutionerna snart kommer att sätta igång och kanske mala samman EU ETS i en massa undantag och kryphål.

Vad gör statsministern för att säkra integriteten för EU ETS?

(Applåder)

Herr talman! Jag börjar bakifrån. Det här var alltså Europeiska rådets beslut, nota bene – inte mer och inte mindre. Sedan finns det lagstiftningsprocesser som inkluderar betydligt fler institutioner.

Europeiska rådet står bakom den grundläggande idén och arkitekturen bakom ETS, alltså utsläppshandelssystemet. Det var inte konfliktfritt, men det gör Europeiska rådet. Sedan kommer det att ske många processer där detta ska detaljregleras och preciseras inför den översyn som redan sedan tidigare skulle göras. Det är viktigt att ha sagt. Den var Sverige också mycket drivande för.

Sedan var det säkerhetshoten. Det som har hänt de senaste decennierna är att säkerhetshoten blivit mycket mer mångfasetterade – miljö och klimat, social sammanhållning i olika länder, invandring och migration, industrispionage och hybridaktiviteter. Det är en mycket bredare palett av säkerhetshotande frågor som ett modernt land i dag på olika sätt måste kunna adressera.

Därför var den brittiska rapporten bra. Den understryker att även de aspekterna är viktiga i det här avseendet. Jag tycker att det bara är bra.

Vi jobbar i dag mycket bredare med dessa frågor i Sverige än vad vi gjort tidigare. Bara det att vi gifter ihop civilförsvar och militärt försvar på ett helt annat sätt och återaktiverar civilplikten skapar helt nya möjligheter för unga killar och tjejer att göra nytta för det svenska totalförsvaret, som kan inbegripa väldigt mycket mer än att vara i uniform med vapen i hand. Allt detta är bra – av tråkiga skäl, ska man lägga till.

Sedan var jag inte det minsta uppgiven. Jag konstaterade bara, med anledning av tidigare diskussioner vi haft i den här kretsen, att kortsiktiga – om än viktiga – kriser tenderar att ta allt syre på europeiska toppmöten. Långsiktiga frågor som reformering av inre marknaden och konkurrenskraftsfrågor tar inte lika mycket omedelbart syre, även om vi i Sverige verkligen gjorde vår del för att de skulle ta syre i den här diskussionen.

Herr talman! Tack, statsministern, för en god genomgång!

Kriget i Iran riskerar att leda till en ny flyktingvåg liknande den vi såg 2015. Några stora migrationsströmmar har inte kunnat ses ännu, men det kan komma att ändras om konflikten blir långvarig – något som inte minst Svenska institutet för Europastudier har pekat på. Det är givetvis inget som ligger i Sveriges eller Europas intresse.

Statsministern nämnde detta som hastigast under sin genomgång, men jag undrar om statsministern skulle kunna utveckla lite mer vad Sveriges regering tillsammans med övriga europeiska regeringar vill göra för att förhindra att ett migrationskaos som det 2015 upprepas.

Jag undrar inte minst hur det ser ut med enigheten mellan de olika EU-länderna. Vi vet till exempel att den socialistiska regeringen i Spanien har en syn på asylinvandring som drastiskt skiljer sig från Sveriges och många andra EU-länders syn.

Herr talman! Spanien är nog det land som tydligast avviker från den nya normaluppfattningen i Europa. Varje land har naturligtvis rätt till sin åsikt, men i den mån det får konsekvenser för andra länder är det en gemensam fråga.

Jag tycker att det beslut vi fattade på Europeiska rådet den här gången mer ska ses som ett slags portalparagraf. Vad som än händer kommer 2015 inte tillåtas upprepas en gång till. Det betyder inte att Europa står uppgivet inför detta och inte kan göra någonting. Det finns mycket Europa som gemenskap och enskilda länder kan göra för att hjälpa till i närområdet och hjälpa transitländer på olika sätt.

Det är absolut inte så att vi struntar i det som händer i Mellanöstern. Men svaret på frågan kan inte vara ett upprepande av 2015.

Återrapporteringen var härmed avslutad.