Frågestund

Fru talman! Jag har en fråga till finansminister Magdalena Andersson.

Den helg vi precis genomlevde var en bättre sådan. Regeringen backade från inte mindre än två utredningar och skatteförslag. På lördagen backade regeringens företrädare från bankskatten, som riskerade jobb inte minst i mindre sparbanker. När man inte trodde att det kunde bli bättre backade de från kilometerskatten dagen efter.

Det här är väldigt bra. Det finns de som säger att de här processerna aldrig skulle ha inletts, men jag tycker att man kan kosta på sig att ge beröm till regeringen enligt receptet bättre sent än aldrig.

Dock finns det fortfarande orosmoln som vi måste göra någonting åt. Det gäller inte minst 3:12-reglerna, som många småföretagare är oroliga inför. Allt fler remissinstanser lyfter fram invändningar, allt fler partier likaså – däribland så sent som i dag finansministerns regeringskamrater i Miljöpartiet.

Vi vill ha besked. Sveriges företagare vill ha besked. När skrotar regeringen 3:12-hotet?

Fru talman! Sveriges företagare är oerhört viktiga för Sverige. Inte minst de mindre företagen står för såväl jobb och tillväxt som entreprenörskap. Det är också därför det är viktigt för regeringen att värna de mindre företagen.

När jag träffar företagare tar de ofta upp frågan om problem att hitta rätt kompetens hos arbetskraften de vill anställa. Det är svårt att hitta bostad om någon ska flytta till jobbet och har problem med infrastrukturen.

Det här är frågor som regeringen adresserar, för vi tycker att det är viktigt med ett livskraftigt näringsliv.

Det är också viktigt att det finns en rimlig beskattning i Sverige. Det är därför man har sett över 3:12-reglerna. Regeringen analyserar nu förslaget men också de remissynpunkter som har kommit in. Vi kommer med besked senast i samband med budgetpropositionen i höst.

Fru talman! Jag tolkar det som en öppning – att regeringen faktiskt kan backa från de förslag som utredningen presenterat.

Som sagt har också ett av regeringspartierna i dag meddelat att man inte ställer upp på grunddragen, huvuddragen, i utredningen.

Jag skulle dock vilja, och min beställning till finansministern är, att det här beskedet kommer så snart som möjligt. Oron i företagarledet finns där, och redan nu försöker man hitta sätt att komma billigt undan. Vi måste stoppa det här, och vi måste göra det så snabbt som möjligt.

Fru talman! Det som Emil Källström gärna vill bortse från är att en del utnyttjar reglerna som vi har i dag för att undgå att betala statlig skatt och på så sätt drar isär Sverige och ökar inkomstklyftorna.

I veckan kunde vi till exempel läsa i Dagens industri om människor med ytterst höga inkomster som sitter på styrelseuppdrag och använder de här reglerna för att inte betala inkomstskatt på de styrelseuppdragen. Det är inte så att de har riskerat något kapital, utan det är ett rent sätt att undvika att betala skatt. Det är inte okej, och det måste vi också ha med i beräkningen.

(Applåder)

Fru talman! Även min fråga är till finansministern.

Skatteverket har plötsligt genom ett så kallat rättsligt ställningstagande bestämt sig för att om någon som har en bostadsrätt köper till en parkeringsplats eller en annan mindre yta ska hela bostadsrätten anses såld. Det innebär att man ska betala skatt på vinsten om lägenheten har ökat i värde – trots att man bor kvar och trots att man aldrig har haft pengarna i sin hand. Detta nya sätt att se på saken kan dessutom gälla bakåt i tiden.

För många familjer kan det här innebära en ekonomisk katastrof. På ett fåtal dagar har jag fått en enorm mejlskörd med exempel från förtvivlade bostadsrättsinnehavare. ”Ska min familj bli tvungen att flytta för att vi har köpt till ett par kvadratmeter från trapphuset?” är en fråga som jag har fått.

Därför undrar jag och många med mig: Hur tänker regeringen agera med anledning av Skatteverkets beslut så att familjers ekonomi inte sätts på spel?

Fru talman! Tack, Maria Malmer Stenergard, för att du tar upp en viktig fråga!

Det är viktigt att säga att det här inte på något sätt är ett beslut som regeringen har fattat, utan det är Skatteverket som har gjort ett ställningstagande i fråga om hur det menar att man ska tolka lagen. Det är heller ingenting som är avgjort i domstol.

Inkomstskattelagen innehåller ingen uttömmande reglering av exakt när en avyttring uppfattas ha skett. Därför är det här en fråga för rättstillämpningen. Riksdagen stiftar lagar, och sedan är det upp till rättstillämpningen att avgöra hur man tolkar dessa lagar. Men självklart följer regeringen den här utvecklingen noggrant.

Fru talman! Ja, det är viktigt med en enhetlig rättstillämpning. Därför kan rättsliga ställningstaganden vara bra när man utgår från vad som hittills har framkommit i till exempel domstolsavgöranden.

Men det är inte det Skatteverket gör här. Skatteverket stiftar i praktiken ny lag – utan utredning, utan konsekvensanalyser och utan förutsägbarhet. Det kan jag inte acceptera, och det tycker jag inte att regeringen heller borde göra.

Fru talman! De rättsliga ställningstagandena är ju ett sätt för Skatteverket att försöka åstadkomma en mer enhetlig och likformig rättstillämpning inom myndigheten så att man inte bedömer det här på ett sätt i Stockholm och på ett annat sätt i Göteborg. Det är alltså ett sätt att styra myndigheten så att var i landet man bor inte ska spela någon roll för hur Skatteverket tillämpar lagen. Det tycker jag också är viktigt.

Jag tror att vi kommer att få följa rättstillämpningen av den här frågan genom rättssystemet, och det kommer att vara mycket intressant.

Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Morgan Johansson.

Parallellt med att förtroendet för svensk polis sjunker kom nyligen Brottsförebyggande rådets rapport, och i januari presenterades dramatiska siffror gällande antalet kvinnor i Sverige som upplever otrygghet.

Det visar sig att en tredjedel av dem som har svarat på Brottsförebyggande rådets enkät känner otrygghet i sitt eget bostadsområde på kvällstid – en dramatisk ökning – och att 12 procent helt och hållet avstår från att gå ut på kvällen. Det är alltså en dramatisk ökning, och Brottsförebyggande rådet säger att detta är alarmerande.

Min fråga till justitieministern och regeringen är: Vad tänker ni göra åt den här situationen?

Fru talman! Vi har sett en sådan utveckling, och jag skulle säga att vi har sett den under en längre tid – dels att fler kvinnor uppger att de har utsatts för brott, dels att fler känner sig mer rädda för att gå ut.

Jag tror att det är oerhört viktigt att vi sänder signaler om att vi inte kan acceptera detta. Vi måste se till att polisen arbetar mer intensivt för att bekämpa den här typen av brott, och vi måste skärpa lagstiftningen.

Som Roger Haddad kanske vet ligger nu på mitt bord Sexualbrottskommitténs förslag med en lång rad förslag till skärpningar av olika lagar och av straffen för grova övergrepp. Det här betraktar jag som en av de viktigaste straffrättsliga reformer som vi kommer att gå fram med under den här mandatperioden, och vi kommer att göra det under det här året.

Fru talman! Tack, statsrådet! Med den situation som svensk polis befinner sig i är det klart att det inte bara gäller att skärpa lagstiftningen; vi måste också ha poliser ute som kan gripa in.

Jag vet att du häromdagen uppvaktades om lex Lotta av personer som driver frågan om att socialtjänst och polis bättre ska kunna larma när det gäller sexualbrott och våldsbrott. Liberalerna stöder ett sådant initiativ. Är det också regeringens mening?

Fru talman! Svaret på den frågan är ja. Jag tog emot den grupp som jobbar med dessa frågor som en uppföljning till det uppmärksammade dödsfallet. Detta handlar i mycket stor utsträckning om att se till att myndigheterna samverkar på ett bättre sätt. Det handlar både om rättsväsendet och om det stöd som socialtjänsten kan ge.

Det finns en utredning på Socialdepartementet, som ser över hur dödsfallsutredningarna görs just för att ta reda på vad som gått snett i samhället och om vi kan göra något för att förbättra det. Det tror jag är en av de viktigaste frågorna, som vi måste arbeta vidare med.

Fru talman! Jag blev förra veckan uppmärksammad på att regeringen aviserat att man avser att införa en handlingsplan mot så kallade falska nyheter. I en intervju i en kvällstidning förklarar finansministern att yttrandefrihet är viktigt men att det å andra sidan behövs kontroll av vilka nyheter människor tar del av. I slutet av intervjun ger ministern också exempel på en fejknyhet som hon själv ska ha blivit utsatt för, nämligen att Sverige behövt låna för att finansiera flyktinginvandringen.

Min vana trogen går jag till källan för detta påstående; det visar sig vara en artikel i DN från 2015. Det enda problemet med denna så kallade fejknyhet är att den varken är fejk eller någon nyhet. Källan som säger att regeringen mycket riktigt behövt låna för att finansiera flyktinginvandringen till Sverige är ingen mindre än finansministern själv.

Det är säkert fler än jag som är förvirrade nu. Så för tydlighetens skull frågar jag Magdalena Andersson: Vilket av hennes två uttalanden är egentligen fake news?

Fru talman! Det där var svaret på en fråga om exempel på faktaresistens: att människor har svårt att ta till sig fakta. Det är faktiskt så att Sverige har haft överskott i statsfinanserna ända sedan jag tog över som finansminister. Det var underskott under hela förra mandatperioden, under ledning av Fredrik Reinfeldt och Anders Borg, men sedan vi tog över har det varit överskott i statsfinanserna. Det innebär att vi varken 2015 eller 2016 lånade ett enda öre till flyktingmottagandet.

Den artikel du hänvisar till är dock från hösten 2015. Då såg det i prognosen ut som om vi inte skulle nå överskott 2016 eller 2015. Men det har vi gjort. Så ekonomin har gått mycket bättre än vad vi vågat hoppas på, och varken 2015 eller 2016 lånade vi till flyktingmottagandet. Det är fakta, men det är svårt för många att ta till sig.

(Applåder)

Fru talman! Budgetsaldot för 2015 var ett underskott på nästan 33 miljarder kronor. Det går att läsa på s. 2 i Ekonomistyrningsverkets rapport. Där står det klart och tydligt. Är det fortfarande finansministerns uppfattning att vi inte behövt låna till invandringen, eller erkänner hon att hon själv spridit fake news? Och vilken trovärdighet ger det i så fall för regeringens förmåga att avgöra vad som är sant och inte?

Eftersom jag inte fick något svar på min första fråga formulerar jag om den: Ser inte finansministern någon risk med att anklaga allt och alla för fake news, så fort man inte håller med?

Fru talman! Jo, det skulle vara mycket problematiskt om det var det jag gjorde. Men så är det naturligtvis inte. Det är viktigt att vi använder fakta i debatten. Jag vet inte vad det står för datum på din rapport, men vi fick senast i går siffor från Statistiska centralbyrån som visade ett överskott i de offentliga finanserna på 40 miljarder förra året. Vi hade alltså ett stort överskott trots flyktingmottagandet. Det beror på att denna regering har tagit ansvar för statsfinanserna, hållit hårt i pengarna, sett till att fler människor kommit i arbete, stoppat de utgifter som har skenat och bekämpat skattefusket mer aktivt än tidigare.

(Applåder)

Fru talman! För snart två år sedan beslutade regeringen att tillsätta en utredning om hur en avståndsbaserad vägslitageskatt för tunga lastbilar skulle kunna utformas. Skatten är tänkt att omfatta svenska och utländska lastbilar som trafikerar de svenska vägarna. Syftet är bland annat att flytta över mer gods från väg till järnväg och sjöfart och att få mer ordning och reda i åkeribranschen.

I veckan lämnade Vägslitageskattekommittén sitt slutbetänkande, och i anslutning till kommitténs presentation meddelade finansminister Magdalena Andersson att regeringen inte kommer att gå vidare med alla utredningens förslag. Jag vill därför fråga finansministern varför regeringen säger nej till utredningens förslag och om detta nej betyder att det inte kommer att införas någon vägslitageskatt.

Fru talman! En av tankarna med vägslitageskatten var att den skulle kunna öka kontrollen på de svenska vägarna så att vi kunde bli av med en del av den illojala och osjysta konkurrens från utländska åkare som vi i dag ser. Så vill vi inte att det ska fungera i Sverige, och med en ökad övervakning skulle man kunna förbättra konkurrenssituationen för de svenska åkarna. Det var ett av syftena med skatten.

Men i det förslag som nu har lämnats uppfylls inte det kravet i utredningen, och därför kan vi inte genomföra förslaget. Den här regeringen skulle aldrig göra något som försämrar konkurrenskraften för svenska åkare – tvärtom. Vi vill att de svenska åkarna ska ha bra och sjysta villkor och möjlighet att konkurrera på ett bra sätt på de svenska vägarna.

Fru talman! Tack för svaret, finansministern! Det är förstås väldigt bra att regeringen värnar om svensk åkerinäring och tar frågan om sjysta villkor och sund konkurrens på allvar. Under de drygt två år som regeringen har styrt landet har vi bland annat fattat beslut om tuffa sanktionsavgifter för brott mot cabotageregler och kör- och vilotider. Vi har fattat beslut om att ge polisen mer pengar till kontroll och möjlighet till klampning av fordon. Vi har också fattat beslut om att utreda frågan om ett vassare beställaransvar.

Fru talman! Det är väldigt viktigt att vi får ordning och reda på vägarna och sjysta villkor. Något annat som är viktigt är att det, om man ska ha en sådan här skatt, finns möjlighet att ta hänsyn till att det ser olika ut i olika delar av landet. I vissa delar av landet finns inga alternativ till vägtransport. Det är också viktigt att se hur det kan fungera för enskilda näringar.

Med de utgångspunkterna – hur man kan säkra konkurrenskraften för enskilda näringar och för den svenska åkerinäringen – kommer vi att fortsätta att arbeta med ett sådant här förslag.

Fru talman! Som många gånger tidigare tänkte jag från Vänsterpartiets sida lyfta upp situationen för de ensamkommande barn som befinner sig i Sverige i dag. Många av dem som har flytt från krig och fattigdom väntar i dag på utvisning eller har av regeringen fått höra att de får vara kvar här under gymnasietiden för att därefter utvisas.

I magasinet Artikel 14, som ges ut av Flyktinggruppernas riksråd, får vi se ett antal exempel på hur barn far illa och hur motivationen för att studera i skolan minskar för att man helt enkelt inte står ut med vad som kan vänta i framtiden.

Vi är många där ute, både lärare och politiker, som tycker att detta är en ohållbar situation. Varför står migrationsministern ut med att det ser ut på det här sättet, och varför har regeringen ingen annan lösning på denna fråga än att fortsätta med sin inhumana flyktingpolitik?

Fru talman! Först vänder jag mig starkt mot beskrivningen av vår flyktingpolitik som inhuman. Vi är det land som har tagit det största ansvaret för den globala flyktingkrisen av alla länder i Europa. Vi är mitt uppe i både mottagandet och prövningen av tiotusentals fall, däribland ett ganska stort antal ensamkommande barn. 35 000 ensamkommande barn kom till Sverige 2015. Av dem har hittills ungefär hälften fått sin sak prövad. Ytterligare ungefär 18 000 väntar.

Det är viktigt att säga att vi när det gäller ensamkommande barn faktiskt har en väldigt hög bifallsfrekvens; den ligger på nästan 90 procent. Men det är samtidigt viktigt att säga att vi har en reglerad invandring till Sverige. Det innebär att den som har skyddsbehov får stanna. Den som inte har det måste vara beredd att åka tillbaka. Men vi avvisar inga ensamkommande minderåriga tillbaka till hemlandet om det inte finns ett ordnat mottagande där. Det tycker jag är viktigt att poängtera.

Fru talman! Jag vet inte riktigt om jag kan tacka för ett icke-svar. Diskussionen handlar inte om den reglerade invandringens vara eller inte vara, eller om Sverige har tagit emot flyktingar eller inte. Vad det handlar om är den psykiska ohälsa som växer bland många flyktingbarn i dag på grund av den inhumana flyktingpolitik som regeringen valde att driva sedan man glömt bort Stefan Löfvens ord om refugees welcome.

I tidningen jag nämnde kan man läsa: ”Vad svarar jag när han säger att han hellre dör än åker tillbaka?” Detta säger Åsa Eliasson, som är studie- och yrkesvägledare på en skola. Frågan är, Morgan Johansson: Vad svarar du dessa elever, som säger att de hellre dör än åker tillbaka? Vad svarar du de ungdomar som har flytt från Iran men därefter avvisas till Afghanistan, där de aldrig har varit?

Fru talman! Mitt svar är att de kommer att gå igenom den rättssäkraste prövning som finns i världen när det gäller asylskäl. Men samtidigt måste Sverige kunna upprätthålla en reglerad invandring. Vi kan inte ha en fri invandring för vissa grupper. Vi måste försöka se till att ge skydd åt dem som behöver skydd. De som inte behöver skydd kommer att behöva åka tillbaka.

Detta är ingen lätt fråga. Det är ett etiskt dilemma. Skulle vi gå en annan väg skulle Sverige praktiskt inte kunna klara av detta.

Fru talman! Jag har en fråga till miljöminister Karolina Skog.

Problemet med att vi får alltmer plast i våra hav har uppmärksammats mer och mer. Plastens fördelar – att den är lätt och långlivad – är också dess största nackdelar. Fiskar och andra djur som lever i havet tar skada genom att de fastnar, snärjer in sig i plast eller helt enkelt äter den i tron att det är mat. Mer än 1 miljon fåglar och flera hundra tusen däggdjur dör varje år på grund av plast.

Dessutom bryts plasten ned till mindre partiklar, som kan komma in i näringskedjan. Dessa små partiklar drar också med sig andra miljögifter.

Detta är ett accelererande problem över hela världen. Om vi inte får stopp på detta har vi snart mer plast än fisk i våra hav. Min fråga till miljöministern är därför hur Sverige kan bidra till att minska platsen i haven och hur regeringen arbetar nationellt och internationellt med frågan.

Fru talman! Tack, Stina Bergström, för att du tar upp en oerhört viktig fråga! Plast i haven håller på att bli ett av de riktigt stora miljöproblemen i världen. Den orsakar stora skador på de djur som lever i vattnen och också på haven som fungerande ekosystem. Det drabbar också oss människor eftersom plasten går in i de fiskar som vi senare äter.

Regeringen tar denna fråga på mycket stort allvar och har initierat ett brett arbete som handlar om en fungerande avfallshantering i Sverige, att motarbeta nedskräpning och hantera det som faktiskt kommer ut, men det kanske viktigaste är ett mycket aktivt internationellt arbete.

På den FN-konferens som vi kommer att vara delvärdar för i New York i juni kommer den här frågan att vara väldigt stor. Jag vet att flera stora FN-organ förbereder handlingsprogram som de kommer att presentera vid konferensen.

Fru talman! Tack för svaret, miljöministern! Jag har hört om denna konferens som ska äga rum i New York. Det är Sverige och Fiji som är initiativtagare och ordförande vid konferensen. Som svensk miljöpolitiker är jag väldigt stolt över att vi kommer att göra detta. Det är ju den största konferensen sedan Stockholmskonferensen 1972.

Ministern nämnde lite grann vad hon har för tankar om vad som kommer att bli resultatet av konferensen, men jag skulle vilja höra lite mer om vilka konkreta resultat ministern hoppas att den ska leda till.

Fru talman! Det vi från svensk sida arbetar med som del av vår förberedelse inför konferensen är att se över de samarbeten vi har, framför allt med FN:s miljöorgan UN Environment och med de stora miljöorganisationerna, för att se hur vi kan stärka dem och använda de resurser vi har. Vi är ju en stor finansiär av UN Environment och av flera av de globala miljöorganisationerna. Vi kommer att fokusera arbetet med den här frågan på att använda våra gemensamma resurser för att hitta de effektivaste vägarna framåt.

Fru talman! Jag har en fråga till finansminister Magdalena Andersson.

Under Alliansens regeringstid sänkte vi vid fem tillfällen skatten för pensionärer med sammanlagt 13 miljarder kronor, vilket motsvarar i genomsnitt en månadsutbetalning extra till landets pensionärer. Fortfarande är det dock så att pensionärer betalar mer i skatt än löntagare, vilket vi kristdemokrater tycker är fel.

Som finansministern säkert redan har uppmärksammat föreslår Kristdemokraterna att skillnaden nu ska tas bort. Vi lägger därför ytterligare 14 miljarder på att ta bort denna skillnad. Som jag minns det uppmärksammade också Socialdemokraterna detta och lovade före valet att avskaffa pensionärsskatten. Min fråga är: Är regeringen beredd att i likhet med Kristdemokraterna lägga fram ett sådant förslag i nästkommande budget?

Fru talman! För ordningens skull kanske det är bra att påminna om att Kristdemokraterna satt i regeringen och införde den orättvisa skatteklyfta som innebär att alla de pensionärer som har byggt upp vårt land, det Sverige som vi alla är så stolta över, ska betala högre skatt på samma inkomst än vanliga löntagare. Kristdemokraterna var med och både införde och administrerade detta i åtta år. Kristdemokraterna vill regera i en allians som vill vidga klyftan ytterligare genom ett sjätte jobbskatteavdrag.

Den här regeringen är tydlig. Vi vill inte ha denna skatteklyfta. Vi har tagit ett första steg för att avskaffa den. Vi har gjort det för de pensionärer som har den lägsta pensionen, och vi vill naturligtvis ta ytterligare steg när statsfinanserna så tillåter.

(Applåder)

Fru talman! Tack, finansministern, för svaret! Det är ju alldeles riktigt att jobbskatteavdraget gav den här effekten, och det har också regeringen valt att behålla. Man stöder stegen i jobbskatteavdraget.

Min undran är: Hur mycket sänkte Socialdemokraterna skatten för pensionärer med under sin tidigare regeringsperiod, innan vi tog vid, och hur mycket har man sänkt den med hitintills? Den sänkning som statsrådet nu talar om nu är vad jag förstår ungefär 14 kronor. Kan det vara i den storleksordningen som man har sänkt?

Fru talman! För de pensionärer som har den lägsta pensionen handlar det naturligtvis om ytterligare resurser och möjligheter att få vardagen att gå runt. Vi har också höjt bostadstillägget för de pensionärer som har låga pensioner och svårt att få vardagen att gå ihop. Vi har också infört avgiftsfri sjukvård för de allra äldsta, de som är 85 år och äldre. Den här regeringen värnar om pensionärerna. Vi är stolta över våra äldre i Sverige, och vi vill att de ska ha en trygg och bra ålderdom. Till skillnad från de borgerliga partierna vill vi inte att de ska straffas med att behöva betala högre skatt.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill fråga utrikesministern angående Turkiet.

I Turkiet vet vi alla att det finns ett stort antal fängslade personer. Det uppgår nu, enligt de uppgifter som finns tillgängliga, till över 40 000. Detta är naturligtvis allvarligt. Flera väntar på dom i domstol. Domar har börjat verkställas nu.

Med anledning av detta undrar jag om utrikesministern är beredd att ta upp frågan om Turkiet och de fängslade personernas rättssäkerhet. Jag vet att det kommer att vara möte i EU för ministrarna. Jag har inte sett att det finns något på dagordningen som handlar om situationen i Turkiet, men frågan är allvarlig, och jag skulle vilja säga att den blir mer och mer akut för varje dag. Därför undrar jag om utrikesministern kommer att ta upp frågan om fängslade i Turkiet, och i så fall på vilket sätt.

Fru talman! Detta är en otroligt viktig fråga. Utvecklingen i Turkiet är extremt oroande. Vi har inte bara sett omfattande arresteringar utan också avskedanden och uppsägningar av journalister, akademiker och oppositionella. Detta urholkar hela det turkiska demokratiska samhället. Nu kommer också förändringar av konstitutionen att försvaga parlamentets roll.

Detta tas regelbundet upp på utrikesministrarnas möten i EU-sammanhang. Jag hoppas att vi på måndag får tillfälle att tala om det även om det formellt inte är uppe som en punkt på dagordningen. Detta ligger i vårt intresse att ständigt bevaka detta, och i alla de kontakter vi har bilateralt och via EU måste dessa frågor tas upp.

Fru talman! Den 16 april går Turkiet till folkomröstning angående presidentens position och hur den ska se ut. Vad jag har förstått finns det inget som tyder på att antalet fängslade personer har minskat. Det finns heller ingenting som tyder på att det är vissa grupper som är fängslade mer än andra. Det är ett stort antal fängslade, och det har inte hänt mer än att personer har satts i fängelse.

Jag hoppas verkligen att utrikesministern ser till att ta upp frågan.

Fru talman! Margareta Cederfelt! För mig är det en stor styrka att vi har en politisk samsyn i Sveriges riksdag i dessa frågor. Vi har ofta debatter om vad som pågår i Turkiet. Att jag har med mig det också när jag åker till utrikesministrarnas möte är verkligen en stor tillgång. Framför allt är detta att man fängslar och åtalar oppositionspolitiker mycket allvarligt för utvecklingen. Det hör inte hemma i ett demokratiskt samhälle.

Jag har ingenting emot att ta upp frågan när jag träffar mina kollegor även om det inte formellt står på dagordningen.

Fru talman! Justitie- och migrationsministern! Sverige har den senaste tiden haft en oansvarig invandring med konsekvensen att vi numera har ett femtiotal no-go-zoner, som ni i regeringen vill förneka. I dessa no-go-zoner kan inte ambulans- och räddningstjänstpersonal utföra sitt viktiga uppdrag att rädda liv och egendom utan att riskera sina egna liv och bli utsatta för stenkastning, våld, skadegörelse på fordon och utrustning och så vidare. De kan inte utföra sina uppdrag utan hjälp av polisen, som först måste säkra området innan de kan göra sina insatser.

Är det så ni i regeringen vill ha det? Ambulansfackets ordförande Gordon Grattidge meddelar att personalen numera är i behov av skyddsutrustning i form av hjälmar, västar med mera för att kunna sköta sina uppdrag i dessa områden.

Kan herr minister förneka att dessa no-go-zoner existerar då det är precis som jag har beskrivit Sverige i dag?

Fru talman! Det finns inga no-go-zoner i Sverige. Det finns områden där vi har en högre brottslighet än i andra områden, och det är just i de områdena som vi måste ha en ännu större polisnärvaro och en ännu större närvaro, ska jag säga, av myndigheter generellt sett. Det är precis detta vi gör. Men det finns inga områden i Sverige där polisen inte vågar gå in eller där de inte vågar arbeta – det är en bild som man ofta försöker sprida, inte minst i internationella medier.

Det vi nu gör när det gäller polisinsatser är att vi koncentrerar resurserna till de områden där vi behöver det mest. Vi ökar antalet poliser. Vi har fler poliser i år än vad vi hade förra året. Vi fördubblar intagningen till Polishögskolan. Vi ger också poliserna bättre instrument. Vi lade alldeles nyss fram förslag om hårdare straff för grova våldsbrott. Vi kommer under det här året att gå fram med hårdare straff för vapenbrott.

Men än en gång: Sprid inte bilden av att det finns områden där polisen inte vågar vara, för så är det faktiskt inte!

Fru talman! Sverige är inte längre den trygga platsen. Regeringen fortsätter att försköna begreppet no-go-zoner. Man har tidigare, vid upprepade tillfällen, förnekat att de existerar och kallat dem som använder begreppet för lögnare. Ambulansfackets ordförande uppgav dock nyligen att han tycker att det är ett relevant begrepp som väl beskriver verkligheten för förbundets medlemmar. Menar ministern och regeringen att ambulansfacket ljuger?

Fru talman! Nej, vad jag säger, Sara-Lena Bjälkö, är: Den bild som ni försöker sprida, det vill säga att det finns områden i Sverige dit polisen eller andra myndigheter inte vågar gå, stämmer faktiskt inte. Det är tvärtom. Det är i dessa områden som vi nu förstärker allra mest.

Vi talar om 14 områden i Sverige. I alla de 14 polisområdena har vi nu förstärkt polisnärvaron, och vi kommer att fortsätta att göra det. Men man ger en vrångbild och en nidbild inte minst i internationella medier om man säger att vi har no-go-zoner i Sverige.

Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Morgan Johansson om assisterad befruktning.

Då svenska kvinnliga par väljer att genomföra insemination på annat sätt än genom en svensk klinik kommer det barn som sedan föds att enbart ha en rättslig förälder – det är den kvinna som föder barnet. Som regel genomförs det sedan en adoption där även den kvinna som inte har fött barnet får det rättsliga föräldraskapet och ansvaret för barnet. Frågan har utretts vid flera tillfällen utan att det har lett till någon förändring.

Fru talman! Ser statsrådet att det går att stärka barns juridiska trygghet då de tillkommer i svenska samkönade kvinnliga relationer, där inseminationen genomförs utanför en svensk klinik?

Fru talman! Det korta svaret på den frågan är att det faktiskt finns ett sådant förslag. Det kom en utredning förra året. Den utredning som bland annat tittade på surrogatmödraskap tittade också på den här frågan. Utredningen har varit ute på remiss. Remissutfallet i denna del har varit positivt. Då handlar det om de fall där insemination har skett utomlands. Det ska också kunna utgöra grund för föräldraskap. Som jag bedömer det kommer vi att kunna gå vidare med ett sådant förslag till riksdagen.

Den andra delen, som frågeställaren också berör, gäller föräldraskapspresumtionen som sådan. Regeringen kommer inom kort att göra en översyn i den delen.

Vi lär nog klara av de frågorna under denna mandatperiod.

Fru talman! Tack för svaret! År 2015 trädde den lag i kraft i Sverige som gav lesbiska par möjlighet till assisterad befruktning på klinik. Det var en välkommen reform som genomfördes av den socialdemokratiska regeringen. Men lagen ger inte utrymme för att godkänna inseminationer gjorda utomlands. När gifta par flyttar tillbaka till Sverige tvingas de adoptera sina egna barn, trots att de är föräldrar.

Jag hoppas att ni kan hjälpa de drabbade familjerna.

Fru talman! Ja, som sagt, det finns ett sådant förslag i den utredning som kom förra året. Remissutfallet har varit positivt. Jag ser att vi kommer att kunna gå vidare med ett sådant förslag. Vi kommer också att titta på föräldraskapspresumtionen som sådan. Då gäller det också för alla par som genomför detta på svensk botten, så att säga. Vi ska nog kunna lösa de frågorna.

Fru talman! I energiöverenskommelsen enades man om att tillståndsprocessen kring småskaliga vattenverksamheter ska utföras med en rimlighet vad gäller avvägning mellan faktisk kostnad och miljönytta och att en fondlösning som ännu inte är på plats ska inrättas för att hjälpa enskilda vattenkraftsägare som hamnar i kläm.

Riksdagen har riktat ett tillkännagivande om att särskild hänsyn ska tas till småskaliga vattenverksamheter när man arbetar fram ett nytt regelverk. Regeringen har också aviserat att nya regler för vattenverksamheter snart kommer att landa på riksdagens bord, vilket är väldigt bra.

Vi befinner oss alltså i en mellanperiod i väntan på ett nytt regelverk. Trots det har regeringen valt att forcera tillsynen genom att skjuta till extra pengar till länsstyrelser för ökad tillsyn under 2017. Länsstyrelsen i Västra Götaland, där det redan finns flera exempel på vattenkraftsägare som riskerar personlig konkurs, får till exempel 1,3 miljoner för tillsyn under 2017.

Desperata vattenkraftsägare ropar på moratorium tills ett nytt regelverk är på plats. Regeringen svarar med en ökad tillsyn. Min fråga till miljöministern är: Varför?

Fru talman! Situationen för den småskaliga vattenkraften har diskuterats många gånger i kammaren. Det vi då diskuterar – det är viktigt att komma ihåg – är reformer som den förra regeringen drog igång. Det är stora reformer – våra myndigheter jobbar för att klara av att genomföra dem.

Nu ser vi gott om politiker från den borgerliga sidan som förfäras av konsekvenserna av de stora reformer som de själva drog igång. De förväntar sig att vi ska stoppa dem.

Vi har gjort en bra överenskommelse inom energiöverenskommelsen. Det handlar om en finansiering, vilket självklart är den viktiga delen, men också om en grundläggande princip för hur de här frågorna ska hanteras framöver.

Jag har sagt – jag har många gånger aviserat det – att jag kommer att återkomma till riksdagen med en proposition där de här förslagen läggs fram. Där ska vi hantera dessa frågor. Vi ska göra detta i laga ordning.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Jag förstår att det inte är möjligt för regeringen att styra en myndighet. Men att förstärka en budgetpost på detta sätt ger en väldigt tydlig signal. Signalen är inte direkt att man ska minska tillsynen, utan signalen är snarare att man ska öka tillsynen. Eftersom det faktiskt är så att ett nytt regelverk håller på att arbetas fram skulle man ju kunna tänka sig att försöka hitta en annan lösning.

Jag kan inte se detta som något annat än en ren provokation. Har regeringen några som helst planer på att underlätta för de enskilda vattenkraftsägare som nu kommer i kläm?

Fru talman! Jag har stor förståelse för de enskilda fastighetsägare som sitter med svåra frågor kring hur man ska hantera de verk som inte längre används, som har kulturmiljövärden men som också kan vara problematiska ur tillståndssynpunkt. Vi har haft regler för detta under en lång tid i Sverige, men väldigt många verk har fortfarande inte tillstånd.

Vi ska hantera detta med rimlighet och försiktighet, och jag kommer att återkomma till riksdagen med en proposition.

Fru talman! Min fråga går till utrikesministern.

Utrikesministern är mycket engagerad i bland annat nedrustningsfrågor som en del i den feministiska utrikespolitiken. Under den här veckan har vi kunnat läsa både i Aftonbladet och i intervjuer att utrikesministern har uttalat sin oro över de växande militärutgifterna i världen och aviserade ökade satsningar på kärnvapen.

Jag tvivlar inte på utrikesministerns engagemang för nedrustning, men jag vill ställa en fråga om vad som hände förra veckan när utrikesministern var i Moskva och träffade den ryske utrikesministern. Tog utrikesministern upp dessa frågor kring den ryska ökande militära förmågan och den väldigt högstämda kärnvapenretoriken som kommer från Ryssland just nu?

Fru talman! Jajamän! Det är det korta svaret. Det gjorde jag absolut. Det här är ju någonting som försätter oss alla i stor fara. Om nu både Ryssland och USA bestämmer sig för att rusta upp sina kärnvapen och investera i moderniserade kärnvapen eller helt nya vapenslag som också medför kärnvapen gör det inte världen säkrare utan osäkrare, och det är väldigt viktigt att vi försöker hålla emot på alla sätt och vis.

Det är klart att om man också, som i USA:s fall och förvisso också i Rysslands fall, tar pengar från till exempel diplomati, samarbete eller miljöinvesteringar och i stället lägger dem på nya kärnvapen är vi alla i fara, och därför var det viktigt för mig att också ta upp det när jag pratade med Rysslands utrikesminister.

Fru talman! Det tycker jag var bra. Samtidigt är jag rädd för att vi riskerar att hamna i lite av en kålsuparteori, det vill säga att det liksom är två sidor av samma mynt. Jag måste ändå fråga utrikesministern om hon inte ser värdet av ett militärt starkt USA som en garant för att kunna upprätthålla den transatlantiska länken och ta ansvar och hjälpa oss med den europeiska säkerheten.

Fru talman! Vi värnar det transatlantiska samarbetet, och vi hoppas fortfarande att vi ska få en amerikansk partner att också diskutera kärnvapennedrustning med. Jag tror inte att vägen framåt i första hand är en kraftig kapprustning i världen, utan jag tror mer på diplomati och samarbete och att använda hela verktygslådan, vilket kan bidra till att göra också utrikespolitiken till den främsta försvarslinjen.

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till utrikesminister Margot Wallström.

I dag är det exakt ett år sedan miljö- och urfolksrättsaktivisten Berta Cáceres mördades för sitt motstånd mot det av regeringen och utländskt bistånd sanktionerade vattenkraftsbygget. Honduras är det farligaste landet i världen för miljörättsaktivister, enligt en ny rapport från organisationen Global Witness.

Enligt rapporten har 123 aktivister mördats i Honduras sedan statskuppen 2009. I förra veckan antogs en ny lag som ökar risken för att miljö och människorättsaktivisters arbete kommer att klassas som terrorism. Sverige verkar för att respekten för mänskliga rättigheter i Honduras ska stärkas, men det behöver göras mer.

Min fråga är: Vad anser regeringen att Sverige kan göra inför den akuta situationen för miljö- och människorättsförsvarare?

Fru talman! Tack så mycket för frågan, Marco Venegas! Vi borde kanske oftare diskutera vad som händer i Honduras – det är inte så ofta vi gör det i den här kammaren.

Honduras präglas av väldigt starka politiska spänningar och även oroligheter efter det val som man genomförde. Det var som sagt ett år sedan Berta Cáceres dödades, och omständigheterna kring hennes död är fortfarande oklara. Det vi ser nu är att situationen för MR-försvarare och hbtq-personer är mycket svår.

Vi har svenska enskilda organisationer på plats, och vi har också beslutat att finansiera begränsade insatser i Honduras liksom i El Salvador inom utvecklingssamarbetet. Det är inriktat mycket mot korruption och mot att bekämpa straffrihet. Det är vägen framåt när vi fortsätter att engagera oss för Honduras och El Salvador.

Fru talman! Tack för svaret, utrikesministern! Det är precis som ministern upprepade: Attacker mot miljö- och människorättsförsvarare i Honduras sker på grund av korruption, straffrihet och ett bristande skydd från statens sida.

Såväl svenska som internationella organisationer vittnar just om att det pågående institutionella arbetet mot korruption och straffrihet som kallas för Maccih inte har haft det mandat som behövs för att kunna agera lite mer kraftfullt.

Min fråga blir därför: Ämnar regeringen sätta mer tryck på den honduranska regeringen, och hur?

Fru talman! Det kan vi naturligtvis göra i våra bilaterala kontakter, och i internationella sammanhang kan vi fortsätta att sätta press på Honduras. Det är i själva verket så att vi har haft flera MR-rapporter som pekar ut Honduras som ett av världens farligaste länder att verka i som MR- och miljöaktivist.

Vi bereder ett möjligt stöd till den mission mot korruption och straffrihet som Marco Venegas refererar till, och det tror vi är vägen framåt liksom att ge stöd till de organisationer som just nu är aktiva lokalt i Honduras.

Fru talman! Över 300 så kallade svenskar har rest till Syrien och Irak för att delta i Islamiska statens terrorkrig. Av dem har 150 kommit tillbaka. Ingen är fälld för något brott eller på annat sätt försatt under någon form av tvångsåtgärd. De lever i Sverige precis som alla andra. Försörjda av skattemedel kan de fortsätta rekrytera islamister och samla in pengar till terrorkriget, och behöver de mer pengar eller stöd kan de vända sig till någon av våra myndigheter, som då bistår med utbildning, arbetsförmedling eller andra tjänster.

När Morgan Johansson i sammanhanget väljer att reagera starkt gör han det gentemot dem som tycker att Sverige välkomnar IS-krigare med öppna armar – enligt Johansson en felaktig uppfattning som skadar bilden av Sverige.

Morgan Johansson! Att inte vägra inresa för IS-terrorister, att inte klippa deras medborgarskap, att låta dem gå fritt på svensk mark försörjda av svenska skattemedel – det är något som skadar bilden av Sverige, för det är att välkomna IS-terrorister med öppna armar. Kan inte ministern förstå logiken i detta påstående?

Fru talman! Adam Marttinen säger att ingen av de här personerna är utsatta för några som helst tvångsåtgärder och att vi inte har någon kontroll över dem över huvud taget.

Men då har inte Adam Marttinen någon som helst aning om vad han talar om. Eller har han insyn i hur Säkerhetspolisen arbetar? Vet han hur Säkerhetspolisens arbete ser ut, riktat mot just de här individerna?

Det vet han inte, för det här är inte några öppna källor. Det är inte så vi redovisar exakt vilka metoder vi använder för att hålla kolla på de här individerna.

Stå därför inte och sprid en bild av att vi inte gör någonting mot den här gruppen, Adam Marttinen! Det är faktiskt precis tvärtom: I de fall vi kan se att någon har begått ett terrorbrott utomlands kommer det att gå till domstol, och de kommer också att dömas. Vi har för övrigt redan sådana domar när det gäller människor som har begått terrorbrott utomlands.

Sprid alltså inte en bild av att vi står med öppna armar och inte bryr oss om ifall det kommer tillbaka hemvändare från de här länderna, för det är grundfalskt!

Fru talman! Mot bakgrund av skillnaderna i våra politiska förslag är det fortfarande min uppfattning att regeringen välkomnar IS-krigare med öppna armar. Med de straff som regeringen har förenat terrorresorna med tror jag knappast att någon av de mördarna sitter och skakar av rädsla just nu. Genom bibehållna medborgarskap vill regeringen garantera IS-krigarna livstids försörjning med hjälp av svenska skattemedel.

Fru talman! Jag tror inte att regeringen behöver oroa sig för att vår kritik i det här sammanhanget skadar bilden av Sverige. Vet ni vad? Den skadar de bra på egen hand.

Fru talman! När vi säger att Sverigedemokraterna skadar bilden av Sverige beror det på att människor som Adam Marttinen pratar om saker och ting som de inte har någon som helst aning om. De bara slänger ur sig sådana påståenden. Det skadar bilden av Sverige.

Tänk om någon faktiskt tror på det ni skriver i The Wall Street Journal, Adam Marttinen. Tänk om amerikanska myndigheter tror på detta. Varför ska de upprätthålla de viseringsregler som i dag gäller för svenska medborgare? Tänk om andra länder tror på detta.

Prata inte om sådant du inte vet någonting om, Adam Marttinen. Det är en grundregel.

(Applåder)

Fru talman! Min fråga går också till statsrådet Morgan Johansson.

När ensamkommande unga anses vara 18 händer det alltför ofta att samhällets stöd mer eller mindre försvinner. I praktiken försvinner rätten till god man. Dessutom får den unga ofta flytta från stödboende eller HVB till asylboende för vuxna.

Unga asylsökande som är över 18 år anses ofta direkt som vuxna och inte i behov av samma stöd som tidigare. För unga som är placerade i samhällets vård gäller annars SoL upp till 21.

Varför behandlas inte unga asylsökande på samma sätt som andra unga? Borde inte alla unga som har behov av samhällets stöd också få det?

Fru talman! Det stöd och den hjälp vi ger till de unga som har kommit till Sverige är förmodligen bättre än vad något annat land ger.

Sedan har det naturligtvis varit en diskussion om åldersbedömningar, det vill säga hur gamla ungdomarna är. Det har varit ett problem att det inte har funnits på plats en ordning för medicinska åldersbedömningar. Det hade blivit ytterligare ett bevismedel för ungdomarna i asylprocessen. Det gäller också i vilken boendeform de ska placeras.

Nu har den frågan lösts. Det kommer ett nytt system för medicinska åldersbedömningar på plats redan nästa vecka. Den 7 mars kommer äntligen systemet att gå igång.

Sverige har tagit emot ungefär 35 000 asylsökande barn på ett enda år. Vi ser nu till att ta hand om dem på ett så bra sätt som ett välfärdsland kan göra.

Fru talman! Ja, absolut! Problemet är dock att en åldersuppskrivning inte kan överklagas, och som det ser ut nu agerar kommunerna olika efter att Migrationsverket har gjort sin bedömning och innan den har vunnit laga kraft. Den unga blir av med sin gode man i vissa fall och får flytta till ett annat boende. Det är vad min fråga rör.

Vad avser statsrådet att göra för att alla kommuner dels ska ge samma stöd som alla har rätt till, dels agera lika?

Fru talman! Det är i grunden en kommunal fråga hur de ska göra i dessa fall.

Om man är över 18 år är man faktiskt vuxen. Det gäller både oss som har bott i landet och dem som har kommit hit. Det är de regler som de har att förhålla sig till.

Sedan var det frågan om att överklaga en åldersuppskrivning. Problemet är att möjligheten till medicinsk åldersbedömning inte har funnits. Nu finns ytterligare ett bevismedel, vilket gör att den delen kommer att bli rättssäkrare än tidigare.

Fru talman! Min fråga går till utrikesministern.

Sveriges utrikespolitiska engagemang bygger på respekt för internationella regler och normer. Vi sätter människors frihet högt på dagordningen, och vi vill givetvis få med oss andra länder i detta. Samtidigt vet vi att mänskliga rättigheter ifrågasätts och kränks i många länder. Traditionella påverkansstrategier genom militära och ekonomiska medel har visat sig vara ineffektiva och mycket kostsamma.

UD är bland de få i världen som producerar rapporter om mänskliga rättigheter i andra länder. En del länder använder liknande rapporter för att ranka andra länder utifrån deras respekt för mänskliga rättigheter, vilket har visat sig vara ett effektivt instrument i kombination med andra påverkansstrategier.

Hur kan vi arbeta för att få andra länder att respektera grundläggande mänskliga rättigheter? Vilka andra instrument kan tänkas användas för att uppnå utrikespolitiska mål?

Fru talman! Regeringen är aktiv inom ramen för Europeiska unionen och i FN för att lyfta upp frågor om mänskliga rättigheter. Genomgående i våra bilaterala relationer är detta det samtalsämne vi alltid tar upp.

Jag var i går vid rådet för mänskliga rättigheter i Genève och diskuterade dessa frågor. Vi lyfte upp sexuell och reproduktiv hälsa, civilsamhällets utrymme samt begränsningar i press- och yttrandefrihet.

Vi presenterade en MR-skrivelse till riksdagen i december förra året. Där försökte vi att ge överblicken och plattformen utifrån vilken vi ska agera när det gäller försvaret av mänskliga rättigheter. Nu kommer vi också i vår att presentera landspecifika MR-rapporter. Det kommer att bli mer än ett hundratal sådana rapporter, och vi är i full färd med att sammanställa dessa. De kommer också att ta upp frågor om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer.

Fru talman! Tack, utrikesministern, för ett bra svar!

Det är bra och viktigt att regeringen jobbar på flera fronter. Ibland kan det vara svårt för små och demokratiska nationer som Sverige att påverka större länder med ekonomiska sanktioner. Samtidigt ska man inte underskatta Sveriges status som humanitär stormakt och vår legitimitet i MR-frågorna.

Hur använder Sverige i dag sin legitimitet i MR-frågorna för att också påverka andra länder?

Fru talman! Vi märker att man gärna lyssnar på Sverige därför att Sverige inte är en gammal kolonialmakt. Sverige hotar inte någon militärt. Man upplever att vi har en lång demokratisk tradition och ett försvar för mänskliga rättigheter som är välkända runt om i världen. Sverige har en stark röst, och vi försöker förstås att alltid i våra bilaterala kontakter framföra den agendan i frågor som rör allt från diskriminerande lagstiftning till våld mot kvinnor. Vi ska fortsätta det arbetet.

Fru talman! De svenska utsläppen av växthusgaser ökar. Det visar den senaste statistiken från Statistiska centralbyrån. Detta är naturligtvis såväl allvarligt som oroande, men det är också ett rejält underbetyg för regeringens klimatpolitik.

Regeringen har höga ambitioner på klimatområdet, men den har uppenbarligen en bristande förmåga att föra en kostnadseffektiv och resultatinriktad politik. Därför stiger nu utsläppen.

Nu har den parlamentariska Miljömålsberedningen föreslagit långsiktiga och ambitiösa mål för den svenska klimatpolitiken. För att vi ska klara målen behövs en långsiktig politik som bland annat påskyndar omställningen av fordonsflottan. Miljöministern har sagt att hon vill se över möjligheterna att göra information om drivmedlens miljöpåverkan obligatorisk. Det kan vara bra. Men det är viktigare att föreslå åtgärder som ökar användningen och produktionen av biodrivmedel.

Kommer ett sådant förslag, eller är det bara förslag om obligatorisk märkning av drivmedel som är på gång?

Fru talman! Tack för frågan, Johan Hultberg!

Det är en otroligt viktig och god förutsättning för det svenska klimatarbetet att det finns ett brett stöd baserat i Miljömålsberedningens gedigna arbete. Med bas i detta tittar vi nu över en rad styrmedel som behövs. Man var också överens i kommittén om att det behövs nya styrmedel.

Att det ska vara bättre information om vilket bränsle som finns i pumpen är en del, men det ska också finnas bättre och långsiktiga förutsättningar för dem som vill investera och sälja bra drivmedel. Vi kommer att lägga fram ett sådant förslag, och det bereds nu i Regeringskansliet.

Det oroar mig att när det gäller en del andra förslag som också behövs för att vi verkligen ska komma framåt, som även Miljömålsberedningen har aviserat, säger oppositionen nej, nej och åter nej, exempelvis till kraftfulla styrmedel för att minska utsläppen av klimatgaser.

Fru talman! För mig är det uppenbart att de skarpa förslagen lyser med sin frånvaro i kammaren. Det är mycket tal från regeringen, men de konkreta resultaten uteblir.

Transportsektorn står för en tredjedel av de svenska utsläppen. Då är det helt fundamentalt viktigt att vi snabbt skapar förutsättningar för omställningen.

Regeringen har tyvärr gjort det dyrare att köpa supermiljöbilar och att tanka förnybart. Det håller inte. Det behövs långsiktiga villkor för biodrivmedlen. Svaret har år efter år varit att förslagen kommer, men de finns fortfarande inte med på regeringens propositionslista. När kommer skarpa förslag?

Fru talman! Det första steget i att införa de förslag som Miljömålsberedningen tog fram är att gå fram med den klimatlag som vi är överens om. Det sätter ramverket. Men för att fylla detta med innehåll behövs också en mer offensiv klimatpolitik, och där måste transporterna vara i fokus.

Jag garanterar att det kommer förslag. Vi behöver inte bara ett eller två förslag utan en lång rad förslag som påverkar hela transportsektorn – och allra mest i städerna, där omställningsmöjligheten är som störst.

Fru talman! Min fråga går till finansminister Magdalena Andersson. Regeringen har utmanat mäktiga ekonomiska intressen genom förslagen på bankskatt, nya 3:12-regler etcetera. Efter tidigare borgerliga regeringars 140 miljarder i skattesänkningar är nu dessa intressen på krigsstigen i fråga om både skatteförändringar och stopp för vinster i välfärd.

Vilka förhoppningar har finansministern om en mer seriös dialog med de ansvarskännande krafterna inom näringslivet och banksektorn om skatteförändringar?

Fru talman! Det är viktigt att vi kan föra en dialog på en rimlig nivå. Senast i går när jag var i Falkenberg hörde jag att någon från näringslivet hade sagt att regeringen ägnar sig åt planekonomi. Det är ett av de konstigare uttalanden från en näringslivsrepresentant som jag har hört på länge.

Det är viktigt att vi kan diskutera dessa frågor, för svenska folket ser stora problem med att pengar som vi tar in i skatt för att alla barn ska få en riktigt bra skola i stället går ned i fickorna på riskkapitalister, som gör stora vinster som de inte ens betalar skatt för i Sverige utan skickar iväg till skatteparadis.

Det är inte ett okej sätt att bedriva verksamhet i Sverige. Det vill vi förändra, och vi har svenska folket med oss. Därför är det viktigt att vi kan föra en debatt på en rimlig nivå i dessa frågor också med det svenska näringslivet.

Fru talman! Jag tackar finansministern för svaret.

Jag har en uppföljande fråga. Kan det nya förslaget om höjd avgift till resolutionsreserven och fortsatt beredning av finanssektorns underbeskattning leda till ett ökat samförstånd i denna fråga?

Fru talman! Tanken med en bankskatt är att minska den skattefördel som bankerna har i dag som innebär att de inte behöver betala moms. Samtidigt som bankerna har en skattefördel i dagens system gör de otroligt stora vinster. Förra året var det 80 miljarder efter skatt. Här finns alltså möjlighet för bankerna att bidra mer till det gemensamma.

Därför ska vi se över om vi kan vidareutveckla förslaget som finns så att det verkligen blir en skatt. Men det är också viktigt att bankerna bidrar till den finansiella stabiliteten – därav förslaget om resolutionsavgiften.

Fru talman! Min fråga går till justitieministern.

Polens högsta domstol har slagit larm om att landets regering är på väg att politisera tillsättningen av domare. Den polska regeringen vill ändra i det oberoende juridiska råd som hittills utsett domare. Politiker ska i stället få vetorätt.

Senast jag mötte statsrådet Johansson i kammaren debatterade vi domstolarnas oberoende. Min fråga i dag gäller den svenska ordningen för domartillsättningar.

Genom inrättandet av Domarnämnden, som kan sägas motsvara Polens juridiska råd, har regeringen fått mindre att säga till om. Men man har fortfarande sista ordet och kan enkelt besluta i strid med nämndens förslag. Om till exempel statsministern vill utse en politisk vapendragare till hovrättspresident eller justitieråd är det fullt möjligt, precis som vi nu ser i Polen.

Mot denna bakgrund undrar jag om justitieministern är beredd att minska risken för politisering av domarutnämningar i Sverige.

Fru talman! Jag tycker att nuvarande ordning är tillfredsställande. Den tillkom för några år sedan i en bred grundlagsuppgörelse mellan alla riksdagens partier utom Sverigedemokraterna.

Vi har ett stort antal utnämningsärenden per år, och det är ytterst sällan regeringen ändrar i Domarnämndens förslag. Har vi någon gång gjort det har det handlat om att fylla en lucka som inte har fyllts på grund av att det har varit svårt att rekrytera.

Det bästa sättet att upprätthålla grundläggande demokratiska principer i ett land är att skapa blocköverskridande uppgörelser för varje steg man ska ta med grundlagarna och att aldrig göra det till en partipolitisk stridsfråga. Det är här Polen har gjort fel och vi har gjort rätt.

Fru talman! Jag är fullt medveten om de breda uppgörelserna på grundlagsområdet, inte minst när det gäller förstärkningen av domstolsmakten i Sverige. Vi har en sådan överenskommelse, och jag högaktar den.

Men överenskommelsen kom till 2011, och det har gått ett antal år. I dag har vi en lite annorlunda värld nära inpå oss. Vi ser i både Polen och Ungern tendenser som är klart oroväckande, och vi har en möjlighet att föregripa att något liknande händer i Sverige. Därför kvarstår min fråga.

Fru talman! Både Polen och Ungern hade den typ av judicial council som ofta förs fram av inte minst Maria Abrahamsson. Men det hjälpte inte.

När mer auktoritära krafter får makten finns det en risk att de passar på att köra över tidigare regleringar. Därför är det viktigt att vi håller på detta att vara överens över blockgränsen när vi gör grundlagsförändringar.

Fru talman! Också min fråga går till minister Morgan Johansson.

För några dagar sedan kom Brottsförebyggande rådets rapport om brottsutvecklingen i Sverige, som också har nämnts tidigare under frågestunden. Några exempel på det som står i den är att andelen brottsutsatta har minskat, vilket givetvis är jättebra. Tyvärr har inte brott mot person minskat på samma sätt utan pendlat upp och ned. Det härleds till att en stor andel av dessa brott är hot och trakasserier, vilket har varierat mycket.

En annan minskning gäller andelen hushåll som har utsatts för stöld. Under 2015 utsattes knappt 10 procent för stöldbrott, och det är en minskning med 3 procentenheter på tio år.

Något som har ökat är dödligt skjutvapenvåld mot män medan dödligt våld i relationer har minskat.

Jag förstår att justitieministern följer detta, och jag undrar vilka tankar han har kring rapporten.

Fru talman! Mina tankar är just att det är en blandad bild, precis som Elin Lundgren säger.

Det positiva är att den totala utsattheten för brott minskar, liksom stöldbrotten och ungdomsbrottsligheten. Dödligt våld per capita minskar också trendmässigt om man ser det över 20 år. Det gäller särskilt dödligt våld riktat mot barn och kvinnor.

När det gäller det negativa sticker en sak ut, nämligen män som skjuter mot andra män. Nu är vi uppe på samma nivå som i slutet av 90-talet. Detta kan vi aldrig acceptera, och därför måste vi mobilisera polisresurser i de områden där dessa skjutningar görs, lagföra de mest brottsaktiva individerna och skärpa straffen för vapenbrott så att vi får bort dessa brottsaktiva individer från gatorna så effektivt som möjligt.

Fru talman! Min följdfråga handlar just om vilka som begår brott. Vi vet sedan tidigare att gruppen män löper mycket större risk att hemfalla åt kriminalitet än vad gruppen kvinnor gör. Detta är ett allvarligt jämställdhetsproblem där män har dragit det kortaste strået.

Vad tror justitieministern att vi kan göra åt detta?

Fru talman! Det handlar om att både bekämpa brotten och brottens orsaker. Det gäller att dels mobilisera polisen, dels se till att det blir högre straff för denna typ av brott.

När det gäller gängkriminaliteten gäller det att ha attityden att staten alltid kommer att vara starkare än gängen. Vi kan aldrig acceptera att de organiserade ligorna får breda ut sig. Till syvende och sist handlar det om att förebygga bättre och att bryta nyrekryteringen till de kriminella gängen.

Fru talman! I går släppte Socialstyrelsen en rapport som visar att andelen läkare i Sverige har blivit högre. Det är väldigt glädjande.

I samma rapport konstaterar myndigheten att utvecklingen för specialistsjuksköterskor går åt motsatt håll om man jämför andelen legitimerade inom vården med befolkningen. Specialistsjuksköterskornas andel har minskat med hela 7 procent, vilket riskerar patientsäkerheten.

Rapporten visar att den främsta anledningen till den negativa utvecklingen är att den ekonomiska vinningen av att vidareutbilda sig har varit liten.

Min fråga till Magdalena Andersson är: Tror finansministern att det blir fler eller färre som väljer att specialistutbilda sig när man med regeringens skattepolitik med stor sannolikhet kommer att drabbas av att få betala statlig inkomstskatt?

Fru talman! Det återstår att se om vi kommer att få se en oerhört stor förändring av antalet ungdomar som söker till universitetet eller människor som söker till vidareutbildningar på grund av de skatteförändringar som regeringen har gjort. Hittills har vi inte sett något sådant, utan söktrycket till universitets- och högskoleutbildningar tycks vara fortsatt starkt.

Jag tror kanske inte att den statliga inkomstskatten är det främsta som ungdomar tänker på när de funderar på att utbilda sig till läkare eller inte.

Vad gäller specialistsjuksköterskor har regeringen nyligen öronmärkt 300 miljoner för att fler ska få möjlighet att bli specialistsjuksköterska. Regeringen försöker stötta landstingen i det viktiga arbetet med att vidareutbilda specialistsjuksköterskor. Här är det naturligtvis viktigt att landstingen tar sitt ansvar som arbetsgivare så att det är en bra arbetsmiljö för alla som jobbar i vården, också för specialistsjuksköterskor.

Fru talman! Jag har absolut ingenting emot regeringens satsning på specialistutbildning, men samtidigt säger myndigheten att man tror att det kommer att ta minst fem sex år att vända spiralen. Då är det otroligt viktigt att befintliga specialistsjuksköterskor jobbar fler timmar.

Tror ministern verkligen att detta kommer att ske nu när de förutom de historiskt höga kommunalskatterna dessutom ska betala statlig inkomstskatt?

Fru talman! Jag har debatterat olika skattefrågor med Helena Bouveng många gånger under de senaste två och ett halvt åren, och varje gång har hon pekat på de katastrofala förändringar som kommer att ske i samhället på grund av regeringens skattepolitik.

Det vi kan konstatera efter två och ett halvt år är att vi har den högsta sysselsättningsgrad som Eurostat någonsin har uppmätt i EU, och att vi har den lägsta ungdomsarbetslösheten på 13 år. Vi ser att arbetslösheten generellt sjunker, och vi ser att även långtidsarbetslösheten sjunker.

Alla de förskräckliga saker som skulle hända har inte hänt hittills, Helena Bouveng.

(Applåder)