Vattenvård

Herr talman! Vattenvårdsbetänkandet är ett återkommande motionsbetänkande. I år behandlas ett trettiotal motionsyrkanden och elva reservationer. Jag står såklart bakom alla de fem moderata reservationerna, men för att spara allas vår tid yrkar jag enbart bifall till reservation 1, som är Alliansens reservation, och reservation 7 från Moderaterna.

Vattenvård

Herr talman! Sverige har med sina 2 400 kilometer kust en av Europas längsta kustlinjer, från Haparanda i norr till Strömstad i väst. Sverige omges av Östersjön i öst och syd och av Kattegatt och Skagerrak i väst. Räknar vi sjöar och älvar närmar vi oss 38 000 mil stränder. Längs med kusten och i haven lever som vi vet en stor del av vår biologiska mångfald.

Men haven utsätts också för stora påfrestningar. Tro mig - som gotlänning vet jag att omfattande algblomning är något som påverkar det dagliga livet. Det är mer än fina flygbilder från Nasa - det är en hämmande faktor för en ö som annars är ganska populär för badande svenskar och internationella turister. Vi är kort sagt beroende av att Östersjön är välmående och livskraftig.

Men så ser situationen kanske inte riktigt ut i dag. Östersjön är ett av världens mest förorenade innanhav. Ett begränsat vattenutbyte med Nordsjön i kombination med övergödning leder till syrefria bottnar. Fiskar, havskräftor och räkor dör eller flyr till friskare vatten. Lägg därtill problematiken med invasiva arter på västkusten och det marina skräpet, som bioackumuleras i näringskedjan och i vissa fall påverkar även våra större matfiskar.

Herr talman! Utmaningen att säkerställa rena hav är stor. Men havs- och vattenmiljön har under lång tid varit ett prioriterat politikområde för Moderaterna och alliansregeringen. Låt mig därför kort redogöra för vilka insatser som gjordes mellan 2006 och 2014.

Som ordförandeland i EU drev Sverige på för en gemensam strategi för Östersjön. Tidigt slog vi fast att samarbete med övriga åtta länder runt Östersjön är helt centralt.

Sveriges första marina nationalpark inrättades år 2009 i Kosterhavet. Det var en viktig milstolpe som åtföljdes av ett etappmål för skydd av marina områden.

Som första land i EU förbjöd Sverige år 2009 fosfater i tvätt- och rengöringsmedel. Detta förbud har nu även övriga EU-länder infört. Vi är ett grönt föregångsland.

Som ordförandeland för Helsingforskommissionen 2010-2012 drev Sverige på för genomförandet av Baltic Sea Action Plan. Tillsammans med Finland har vi dessutom inrättat Baltic Sea Action Plan-fonden, som finansierat över 30 projekt runt Östersjön med syftet att minska näringsläckaget och förbättra reningen.

År 2011 inrättades Havs- och vattenmyndigheten, som nu tar ett samlat grepp om havs, vatten- och fiskefrågor. Det som tidigare var en otydlig post i budgeten blev en havsmiljömiljard.

År 2013 presenterades kemikaliepropositionen På väg mot en giftfri vardag med nya etappmål och insatser för att nå både generationsmålet och miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. En samlad strategi för arbetet för en giftfri miljö föddes här, och det finns fortfarande flera bra förslag för den nuvarande regeringen att plocka upp och göra till verklighet.

Kort sammanfattat: Alliansregeringen har enträget jobbat med frågor som rör havs- och vattenmiljön. Vissa resultat har visat sig, bland annat när det gäller minskat näringsläckage. Men många resultat kommer att dröja lång tid. Frukterna av det arbete som hittills har gjorts kommer inte att kunna skördas fullt ut än på många år. Det är tydligt för mig att arbetet för en förbättrad havsmiljö kräver långsiktighet i planeringen och insatserna, men framför allt tålamod. Oavsett dagens ambitionsnivå är vi nämligen decennier från ett helt rent hav.

Herr talman! Jag vill särskilt lyfta fram tre ämnen som berörs i detta motionsbetänkande.

För det första: Miljösituationen i våra hav är kritisk och kräver ganska långtgående insatser och stort engagemang för att minska utsläpp och miljöpåverkan. Sverige bör här fortsätta vara en pådrivande kraft i havsmiljöarbetet, mot övergödning, mot giftiga utsläpp och mot nedskräpning - både regionalt och internationellt.

Mätning och uppföljning av miljötillståndet i svenska hav och vatten är nödvändigt för att man ska få tillräcklig kunskap om halterna av skadliga ämnen i fisk och dricksvatten. En bra miljö i våra hav är också viktig för flera näringar, till exempel turism och fiske.

Därför vill jag passa på att yrka bifall till reservation 1, där allianspartierna utvecklar detta resonemang ytterligare. Som en liten bisats kan jag också nämna att jag ser fram emot att Alliansens dricksvattenutredning snart lämnar sitt slutbetänkande. Enligt Livsmedelsverkets granskning får 3,4 miljoner svenskar sitt vatten från täkter som är påverkade av PFAS. Här behövs krafttag, och det är tydligt.

För det andra: Mellan 4 000 och 8 000 kubikmeter skräp flyter årligen i land på västkusten. Det orsakar stora kostnader för berörda kommuner och är ett stort problem för såväl boende som det lokala näringslivet. Att ta hand om det marina skräpet är i dag ett kommunalt ansvar. Vi anser att berörda kommuner bör stödjas bättre, liksom de många frivilliga initiativ som tas i arbetet mot det marina skräpet.

I augusti 2009 inrättade alliansregeringen det så kallade LOVA-stödet för att stödja just lokala åtgärder för bättre vattenmiljö. Över 700 projekt genomfördes inom ramen för LOVA de första fyra åren, och miljö- och jordbruksutskottets granskning år 2014 säger att LOVA är välfungerande.

Ett tillkortakommande i dag är däremot att LOVA inte täcker alla åtgärder som skulle behövas för en bättre vattenvård i alla avseenden. Moderaterna föreslår därför att LOVA-stödet breddas så att det även blir möjligt att få stöd för åtgärder som syftar till att minska problemen med just marint skräp och mikroplast. Därför vill jag yrka bifall till Moderaternas reservation nr 7.

Havet är vår gemensamma angelägenhet. Det faller lite på sin egen orimlighet att några få västkustkommuner ensamma ska bära kostnaden för internationella skräpmassor. Här måste jag säga att jag är förväntansfull inför den kartläggning som Naturvårdsverket just nu gör av det marina skräpet och dess källor. Den ska vara klar den 15 juni 2017. Jag är glad att regeringen lyssnat på Alliansens tillkännagivande om just marint skräp och tillsatt utredningen. Mina kollegor i utskottet fortsätter också enträget att interpellera berörda ministrar i ämnet.

Herr talman! För det tredje, och sista: Ska vi på allvar komma till rätta med Östersjöns hälsa krävs också internationella krafttag. Kemikaliepropositionen, LOVA-stödet och marina nationalparker är Sveriges bidrag. Men andra måste också dra sitt strå till stacken.

Titta till exempel åt öst. Där är det inte självklart att samma hänsyn tas som i Sverige. Utsläppen från ryska Kaliningrad, med bara 1 miljon invånare, står för ett fosforutsläpp på 300 ton årligen. Det är, för att sätta det i ett sammanhang, lika mycket som hela Sveriges fosforutsläpp med tio gånger fler invånare. Vattnet i Kaliningrad visar rester av oljeprodukter som ligger 1 000 gånger över det ryska gränsvärdet, enligt Transparency International. Fosforhalten ligger över 50 gånger den tillåtna.

Här behövs lösningar som främjar ny teknik, internationellt samarbete och ett gemensamt ansvar för Östersjön. I det specifika fallet kan vi också nämna uppföljning och ansvarsutkrävande. De pengar som avsätts ska användas på ett kostnadseffektivt sätt och kännetecknas av additionalitet. Man kan lätt undra var de 140 Sidamiljoner som har pumpats in i Kaliningrad har tagit vägen. Här är Romson och Lövin skyldiga svaret.

Herr talman! Om dessa tre frågor tror jag att vi kan träta, och vi kan få återkomma till dem även vid senare tillfällen. Något som jag däremot hoppas att vi kan fortsätta att vara eniga om som behandlas i betänkandet är vattendirektivet.

Jag menar att det är en styrka att utskottet visar på stor enighet här. Kostnadseffektivitet bör vara högt på dagordningen när åtgärderna ska implementeras. Åtgärderna bör förenas med en helhetssyn där man också tittar på arbetstillfällen i hela landet och det konkurrenskraftiga jordbruket. Det är en balanserad betänkandetext. Jag är glad att vi är eniga. Nu gäller det också att de på andra sidan vattnet från riksdagshuset är eniga.

Herr talman! Det finns mycket att säga om vattenvården. Det är kanske för att lösningarna på problematiken utgörs av en hel verktygslåda. Jag vill sammanfattningsvis säga: Mycket har gjorts, men vi är ännu inte i mål. För den regering som vill se levande hav och vattendrag finns fortfarande ett stort jobb att göra.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill först från Sverigedemokraternas sida yrka bifall till vår reservation nr 6, Syresättning av Östersjön. Vi står också bakom de övriga yrkanden vi har från Sverigedemokraterna.

Först vill jag framföra att det är mycket glädjande att vi i utskottet, förutom Vänsterpartiet, har enats om ett gemensamt ställningstagande om vattenvårdsdirektivet. Jag återkommer till den frågan lite senare i mitt anförande.

Herr talman! Övergödning, i synnerhet tillförsel av kväve och fosfor, orsakar syrebrist, bottendöd och algblomning i en omfattning som frekvent kan beskrivas som alarmerande. Källorna till övergödningen kan vara olika. Det kan vara luftnedsläpp, orenade avlopp, näringsläckage eller den interna påverkan som kommer av de redan befintliga döda havsbottnar som finns i främst södra Östersjön.

Problemet är inte nytt. Sedan tidigare pågår regionala initiativ för att reducera näringsläckaget. I det här sammanhanget kan nämnas Helsingforskommittén, eller Helcom, som bildades 1974. Det är ett forum för samordning av miljöfrågor med anknytning till Östersjön som omfattar samtliga nio EU-länder med Östersjökust.

Vetenskapen tillhandahåller flera förklaringsmodeller till varför Östersjön är övergödd, vilket i nästa steg utmynnar i olika teorier om vilka åtgärder som är mest effektiva för att motverka övergödningen. Ur politisk synvinkel anser vi det diskutabelt att vi som politiker ska diktera vilka åtgärder som ska prioriteras framför andra.

Förvisso förordar vi en fortsatt restriktiv hållning när det gäller utsläpp av kväve och fosfor från källor till lands. Vi ställer oss till exempel positiva till fortsatta försök med strukturkalkning som kan minska näringsläckaget från vissa typer av jordar. Arbetet med att frivilligt minimera näringsutsläpp från jordbruk och andra källor anser vi är det bästa sättet att arbeta för det, och det bör i princip fortgå.

KTH, Kungliga Tekniska högskolan, har bedrivit och bedriver flera försök inom energiteknik och miljö. På flera håll i Östersjön, bland annat i Finska viken, har det gjorts flera försök med syresättningspumpar som drivs av en generator som tar sin energi från vågorna, alltså ett självgående system. Det är ett mycket intressant försök.

Som även nämns i miljö- och jordbruksutskottets betänkande finns det andra försök där man blandar in aluminium med bottensediment för att förhindra fosforutsläpp. Här kan man till exempel använda restprodukter från kalkbrott. Det är en intressant del. I vissa sjöar har man till exempel provat med lågflödesmuddring, och man testar att suga upp organiskt material från sjö- eller havsbottnar. Även biomassauttag genom att till exempel ta ut fisk, alger och tång är intressant.

Sverigedemokraterna tar alltså inte principiellt ställning i en vetenskaplig diskussion. Däremot vill vi avsätta medel, och gör det i vår budget, för fler större pilotprojekt i syfte att minska just övergödningen. Exakt hur dessa medel ska fördelas bör avgöras av ett råd med stark vetenskaplig förankring.

Herr talman! Den 20 februari 2015 hade jag en debatt i kammaren med Åsa Romson om vattendirektivet. Det var mig veterligen första gången det lyftes fram på detta sätt i kammaren. Efter det har det skett en omfattande opinionsbildning, och ett flertal kommuner, vattenmyndigheter och Jordbruksverket med flera har gjort gemensam sak och begärt att regeringen ska fatta ett beslut i frågan.

Om det föreslagna åtgärdsprogrammet för att uppfylla vattendirektivet skulle genomföras fullt ut skulle det få långtgående konsekvenser för svensk livsmedelsproduktion. Effekterna skulle bland annat bli att mer än 150 000 hektar produktiv åkermark skulle omvandlas till våtmark och ytterligare 50 000 hektar åker riskera omfattande och begränsande växtodlingsföreskrifter.

Därutöver fanns krav på omprövning av kanske 2 000 småskaliga vattenkraftverk - det är för övrigt någonting som drivs i dag - och även närmare 365 000 enskilda avlopp. I båda fallen handlar det om miljardbelopp i kostnader för landsbygdsbefolkningen och de verksamheter som är knutna till landsbygden.

Sverige valde år 2004, till skillnad från övriga EU-länder, att göra miljömålen juridiskt bindande genom att upphöja miljökvalitetsnormerna till svensk lag. Regleringen är oklar, och risken är stor att dessa krav får långtgående rättsliga konsekvenser för enskilda fastighetsägare och leder till försämrad konkurrenskraft för svenska lantbrukare. Samtidigt får inte åtgärder enligt Miljöbalken orsaka icke-proportionella kostnader, vilket betyder att en kostnad inte får vara större än miljönyttan. Här finns en inbyggd konflikt.

Herr talman! Vi anser att det svenska regelverket bör ändras så att ramdirektivets mål för ekologisk status formuleras som ett miljömål medan miljökvalitetsnormerna ska reserveras för gränsvärden för lägsta godtagbara miljökvalitet. Det är så här man jobbar i resten av Norden, och vi måste nå en samstämmighet med de andra nordiska länderna.

Det finns fler frågor som är obesvarade, till exempel hur åtgärderna ska finansieras. I förslaget på förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt för 2015-2021 anger man följande: "Det måste poängteras att de åtgärder som kan finansieras via statliga anslag bara täcker en liten del av det totala åtgärdsbehovet. Huvudprincipen måste vara att när förorenaren/användaren kan identifieras ska denna också stå för huvuddelen av kostnaderna för nödvändiga åtgärder. Detta kräver i sin tur kraftigt ökade resurser till tillsyn och prövning på myndigheter och kommuner."

Här talar man alltså om ineffektiva åtgärder som ska genomföras med metoder som inte hör hemma i en rättsstat. Man lägger hela ansvaret för vattendirektivets genomförande i lantbrukets eller landsbygdens knä samt blundar för alla andra miljöproblem som vi har i våra vatten i dag. Svenskt lantbruk ligger långt framme när det gäller att skydda miljön. Det är inte ytterligare pålagor eller ytterligare snaror som ska till om det ska kunna produceras samhällsnytta, utan man måste jobba på frivillig basis.

Ett framgångsrikt miljöarbete och åtgärdsprogram måste bygga just på detta förtroende mellan aktörer, en lokal delaktighet och ersättningar från staten för de merkostnader som den enskilde näringsidkaren eller fastighetsägaren kan påföras. Vi måste också prioritera; vi måste prioritera miljönytta som är kopplat till kostnader. Här kan jag lyfta fram anpassade skyddszoner som ett kostnadseffektivt och bra exempel på hur man kan jobba.

Herr talman! Vattenmyndigheterna har nu tagit fram ett utkast till åtgärdsprogram och förvaltningsplan för 2016-2021. Åtgärdsprogrammen ska nu prövas av regeringen. Enligt en uppgift från Miljö- och energidepartementet är målsättningen att regeringen ska fatta sitt beslut före sommaren 2016. Personligen kan jag tvivla på huruvida den nu sittande regeringen klarar av detta, men större mirakel har väl skett förr.

Som jag har nämnt i mitt anförande anser vi i Sverigedemokraterna att vattendirektivet och dess förslag till åtgärder måste präglas av kostnadseffektiva åtgärder. Det bör finnas en balans mellan god vattenmiljö och ett hållbart och konkurrenskraftigt jord- och skogsbruk.

Vidare anser vi att vattenmyndigheterna alltid ska göra konsekvensanalyser av påverkan på jordbruks- och vattenverksamheter. Den svenska implementeringen av vattendirektivet måste ses över så att viktiga samhällsintressen kan vägas politiskt mot varandra. Det måste gå att förena god vattenkvalitet med en svensk livsmedelsproduktion.

Herr talman! Ett livskraftigt jord- och skogsbruk är en förutsättning för en levande landsbygd. Landsbygdens villkor och de gröna näringarna utgör därför kärnan i vår Sverigevänliga politik.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vattenvård

(forts. § 8)

Vattenvård

Herr talman! I och med detta betänkande tänkte jag ta upp två saker jag tycker är väsentliga.

Det första att konstatera är att en god vattenkvalitet och vattenmiljö är en absolut livsnödvändighet. Därför är det viktigt att alla aktörer arbetar för att påverkan på vatten ska bli så liten som möjligt. En del i detta arbete är implementeringen av EU:s vattendirektiv. Medlemsstaterna har enligt detta att fastställa både vad en god status är och mål- och miljökvalitetsnormer. Därtill ska de upprätta förvaltningsplaner och åtgärdsprogram för att nå en god vattenstatus.

Vattenmyndigheten har i vårt land tagit fram förslag till åtgärdsprogram för hur vi ska nå målen med de vattendirektiv vi lever under. Det är bara att konstatera att de föreslagna åtgärdsprogrammen för vattendirektivet är ambitiösa, och de måste så vara för att vi ska nå de uppsatta målen. Men, herr talman, åtgärdsprogrammen kräver politiska avvägningar, och frågan om avvägningarna ligger just nu hos vår regering.

Därför tycker jag att det är mycket glädjande att sju av åtta riksdagspartier nu har ställt sig bakom bland annat en centerpartimotion om att regeringen bör analysera hur de samhällsekonomiska kostnaderna är förknippade med åtgärdsprogrammet för vattendirektivet. Man ska också prioritera de mest kostnadseffektiva åtgärderna för att uppnå vattendirektivets mål och säkerställa att åtgärderna förenas med jobb i hela landet samt ett konkurrenskraftigt jordbruk och andra miljömål vi har satt upp. Här förutsätter jag att regeringen, som har avgörandet i sin hand, verkligen hörsammar vad riksdagen nu i nästan total enighet begär av den.

Det andra jag tänkte ta upp i den här debatten, herr talman, är skyddet av våra vattentäkter. Alliansregeringen tillsatte en utredning kring denna fråga, för vi vill ju alla ha en trygg och säker dricksvattenförsörjning. Ibland förutsätter det skapandet av så kallade vattenskyddsområden. När områden blir skyddade på olika sätt påverkar det andra verksamheter och framför allt markägaren - fastighetsägaren - i väldigt stor utsträckning. Detta är i sin tur en påverkan på och ett inskränkande av den äganderätt som numera är grundlagsfäst i vårt land.

Därför tycker jag att det är viktigt att det när det är nödvändigt att inrätta denna typ av skydd - för det är det ibland - av i det här fallet vatten finns fungerande dialogmodeller som inkluderar också fastighetsägaren och markägaren, som alltså har ett grundlagsskyddat ägande av sin fastighet. Här tycker jag att regeringen måste ta på sitt ansvar att se till att det i det fortsatta arbetet blir en förbättrad dialog i det arbete som ibland måste till.

Det är också viktigt, tycker jag, att de ekonomiska kostnader som kan uppstå i samband med att denna typ av skydd kommer till fördelas på ett rimligt och rättvist sätt så att fastighetsägaren också inkluderas i dem som kan få ersättning för en förlorad brukningsmöjlighet av till exempel sin fastighet.

Detta har vi uttryckt i en reservation, och jag vill avslutningsvis yrka bifall till reservation nr 11, herr talman.

Herr talman! Detta betänkande handlar om hur vi kan rädda våra sjöar, älvar och hav - hur vi kan rädda dessa vattendrag från övergödning, utfiskning, stora utsläpp av kemikalier och annat.

Situationen är akut. Vi vet sedan tidigare att Östersjön är ett av världens absolut mest förorenade hav. Ungefär en tredjedel av bottnarna är akut drabbade av syrebrist och ungefär en femtedel är döda redan nu. Vi vet att många fiskarter är mer eller mindre utfiskade. Och vi vet att orsakerna är det storskaliga industriella fisket, utsläpp från transporter och industrier, utsläpp från andra länder som självklart migrerar vidare hit och inte minst vårt eget jordbruk.

En annan stor utmaning vi har framför oss, och som tas upp i betänkandet, är våra älvar som till största delen är uppdämda med ungefär 2 000 vattenkraftverk och dammar. Det innebär väldigt stora ingrepp i den biologiska mångfalden och försvårar eller omöjliggör för fisken att vandra och att fortplanta sig.

Man ska komma ihåg att av de ungefär 2 000 dammar som finns har nästan alla gamla tillstånd, och den största delen av de ungefär 2 000 dammarna och vattenkraftverken är småskaliga och producerar en inte särskilt betydande mängd energi.

Nu är det dags för politisk handling. En del har redan gjorts, men mer måste förstås göras. Jag välkomnar att vi i Vänsterpartiet har kunnat vara med och backa upp rätt kraftigt höjda anslag, både till havsmiljön och till biologisk mångfald i vid bemärkelse. Men vi måste fortsätta arbetet, och det handlar inte minst om att minska utsläppen från jordbruket. Här finns det väldigt mycket att göra. Vi i Vänsterpartiet tycker till exempel att det behövs en skatt på konstgödsel. Vi måste också se till att utsläppen från transporterna minskar och intensifiera det internationella samarbetet.

Det kommer också att bli allt viktigare hur vi planerar i framtiden, särskilt i närheten av vattendrag. I ljuset av detta vill jag dra uppmärksamheten till en dom från EU-domstolen i fjol som brukar kallas för Weserdomen eller Bremendomen. Weser kommer från floden Weser, som rinner i Tyskland nära staden Bremen. I det här fallet ville man muddra och fördjupa rännan i floden. Domen vägde de intressena mot EU:s vattendirektiv och konstaterade att man inte får göra saker som leder till försämringar i vattenkvaliteten. Domen gäller nu i hela EU och kommer att bli vägledande för framtida planering och en del rättsfall även i Sverige.

I det här ärendet behandlas EU:s ramdirektiv för vatten - det som brukar kallas för EU:s vattendirektiv och som är från år 2000. Det handlar inte minst om vilka krav vi ska ställa på vattenkraften. Vi i Vänsterpartiet tycker att det är en bra idé att de dammar och vattenkraftverk som finns måste ha riktiga tillstånd och att de måste vara helt i linje med god vattenkvalitet och våra miljömål.

Det här ärendet handlar också om implementeringen av EU:s vattendirektiv i vidare bemärkelse. Vi vet ju att vi inte har nått målsättningarna till 2015 om en god vattenkvalitet. När man läser olika utvärderingar, till exempel vattenmyndigheternas bedömningar, blir man ganska förskräckt då man ser att vi är väldigt långt ifrån att uppnå till exempel god ekologisk status i våra vattendrag.

Då måste jag ställa en fråga till de andra partierna, eftersom det bara är Vänsterpartiet som inte ställer upp på den formulering som finns i det här betänkandet. I betänkandet säger de borgerliga partierna, Sverigedemokraterna, Socialdemokraterna och även Miljöpartiet att vid implementeringen av EU:s vattendirektiv ska man se till att det är de mest kostnadseffektiva åtgärderna som ska gälla. De säger att man ska ta hänsyn till att det ska skapas jobb i hela landet. Man ska också ta hänsyn till att vi ska ha ett konkurrenskraftigt jord- och skogsbruk.

Nu är det kanske inte någon som är motståndare till kostnadseffektivitet, jobb, jord- och skogsbruk - allt det där är ju viktigt. Men jag måste ändå fråga er partier: Varför ska vi ställa dessa specifika krav på implementeringen av vattendirektivet? Vattendirektivet handlar ju kort och gott om att vi ska ha rent vatten. Det är ett miljödirektiv.

Nu vill ni lägga till olika förbehåll och säger att vi inte kan implementera direktivet rakt av, utan först måste vi balansera det och se om det verkligen är kostnadseffektivt och om det verkligen skapar jobb i hela landet. Hur tusan ska implementeringen av någonting i södra Sverige kunna skapa jobb i norra Sverige? Jag har inte en aning, men ni får gärna svara på det. Och på exakt vilket sätt ska man då ta hänsyn till jord- och skogsbruk?

Jag måste säga att de formuleringar som ni har kommit överens om är en blandning av självklarheter och att slå in öppna dörrar, men det är också rena stolligheter och helt kontraproduktivt utifrån ett miljöperspektiv.

Därför skulle jag vilja ställa en fråga till de borgerliga partierna, Sverigedemokraterna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Ni som redan har talat kan gärna begära replik på mig så att vi kan diskutera det här mer. Vid implementeringen av vattendirektivet - jag vill understryka att det är ett arbete som pågår i regeringen och att regeringen avser att komma med ett konkret förslag - upprättas det miljökvalitetsnormer för att ha indikatorer och kunna göra konkreta bedömningar av hur arbetet går. Är det bra eller dåligt med miljökvalitetsnormer? Att förorenaren betalar är en vägledande princip i allt miljöarbete i Sverige. Ska inte den gälla i vattendirektivet? Ska vi hitta på något nytt? Jag hoppas att god ekologisk status i alla vattendrag gäller, men jag blir faktiskt ganska osäker. Jag vill också fråga er: Vilken annan miljölagstiftning ska förses med de här förbehållen?

De borgerliga partierna, Sverigedemokraterna, Miljöpartiet och Socialdemokraterna är svaret skyldiga, och jag hoppas att jag får det.

Herr talman! Det är svårt att hålla sig när Jens Holm så tydligt vill ha en replik om det här ämnet, och det är klart att om han söker det ska han också få det.

Jag vill uppehålla mig vid just det som Jens Holm talar om, nämligen vattendirektivet och att man vid implementeringen av EU-lagstiftningen behöver göra vissa avvägningar. När en sådan här ändå ganska genomgripande åtgärd vidtas kan jag tycka att det är rimligt att också titta på andra faktorer. Det är till exempel väl känt att när man bygger ett hus tar man en del mark i anspråk, och då kanske den biologiska mångfalden minskar. Men det finns ju olika mål som samhället strävar mot.

Vi kan ta ett annat ämne som Jens Holm ofta och gärna pratar om, och som jag är ganska engagerad i, nämligen kalkbrytningen på Gotland. Om man enbart går på vetenskapliga mätningar och tittar på att det försvinner en del träd så att det blir ett hål är det klart att man inte ska kunna bryta kalk. Men sedan inser man att kalkindustrin och cementindustrin är viktiga för att vi ska kunna bygga hus i Sverige och ha en levande industri. Det tror jag blir problematiskt om miljöansvaret ska vara överordnat i allt. Om man inte ska titta på några andra faktorer måste Jens Holm svara på frågan: Hur ska vi göra med vattenkraften om också den storskaliga vattenkraften påverkas, och hur vi ska göra med cementindustrin, om den ska flytta utomlands?

Är det inte rimligt att man när man gör genomgripande förändringar också tittar på andra faktorer? Eller är miljön det enda vi ska titta på i allt?

Herr talman! Jag lyssnade noga på ditt inlägg tidigare, Jesper Skalberg Karlsson. Du gjorde stundtals en vacker beskrivning av vatten- och havsmiljöarbetet i Sverige.

Men det fanns några brister när du kom till att detta arbete måste fortsätta. Då var det inte lika konkret längre. Jag hörde inga konkreta förslag, till exempel att Moderaterna backar upp regeringens och Vänsterpartiets kraftiga höjningar av anslagen till havsmiljöarbetet och till biologisk mångfald överlag. Och när du talade om LOVA-bidraget hörde jag inget om att det under ett år inte fanns några pengar till detta från den borgerliga regeringen.

Men låt oss lämna det därhän.

Jag tycker att det är en självklarhet att man gör en rimlighetsbedömning. Det står inskrivet i miljöbalken, och det är vägledande vid alla implementeringar av lagar. Jag tycker inte att det är några konstigheter, och det var därför jag sa att ert tillkännagivande är en blandning av självklarheter, att slå in öppna dörrar och sådant som är rent kontraproduktivt för miljön.

Jag skulle vilja höra från Moderaterna: Vill ni att man ska fortsätta att arbeta med till exempel miljökvalitetsnormer i vattendirektivsarbetet? Är det "förorenaren betalar" som ska gälla? Ska god ekologisk status för alla vattendrag gälla? Vilken annan miljölagstiftning är ni beredda att ge de förbehåll som ni har skrivit in här?

Herr talman! När jag läste regeringens ekonomiska vårproposition konstaterade jag att många av de satsningar som tidigare utlovats nu skjuts på framtiden. Det har varit stora löften, men nu inser man att det inte kommer att gå i den takt som regeringen har utlovat.

När det gäller stora utgifter tror jag att man ska akta sig för att slå sig för bröstet över hur mycket pengar man gör av med. Vi konstaterar nu att med den rödgröna budgeten minskar underskotten under de kommande åren, i ett läge då vi egentligen borde spara. Överskottsmålet är långt borta. Ekonomistyrningsverket säger dessutom att vi inte kommer att vara i närheten av det balansmål som finansministern har talat så varmt om. Vi har underskott under hela konjunkturcykeln, vilket såklart är allvarligt.

Låt mig återgå till min ursprungliga fråga om vad man ska prioritera. Jens Holm säger att det är självklara skrivningar. Vad är det då i den vänsterpartistiska reservationen som är så väsensskilt från den regering man faktiskt stöder och från den centermotion som ligger till grund för formuleringen som partierna i utskottet har ställt sig bakom?

Herr talman! Jag konstaterar att jag inte fick svar på mina frågor om miljökvalitetsnormer, förorenaren betalar, god ekologisk status i alla vattendrag och i vilken annan miljölagstiftning man ska lägga in sådana här förbehåll. Men det finns kanske andra borgerliga politiker som vill svara på det längre fram i debatten.

Om vi stiftar en lag om klimatanpassning kräver vi inte att den lagen måste skapa jobb i hela Sverige. Det vore orimligt att ställa sådana krav. När vi implementerar Reachförordningen, som handlar om kemikalier, säger vi inte att Reachförordningen måste leda till ökad livsmedelsproduktion och ökad produktivitet i skogsbruket. Det är ju en kemikalielag. Det andra handlar om klimatet, och då gör vi på det sättet.

Vid tillämpning av lagar gör man alltid en rimlighetsbedömning, och det kommer man att fortsätta att göra.

Jag konstaterar att tillkännagivandet fortsätter att skapa fler frågetecken än det rätar ut. Ytterst är jag rädd för att havsmiljöarbetet kommer att förlora på det.

Herr talman! Nu debatterar vi vattenvård. Man kan säga att det handlar om en långsiktigt hållbar förvaltning av hav, sjöar och vattendrag.

Jag yrkar bifall till reservation nr 2 där Liberalerna lyfter fram vikten av havsplanering, men jag står givetvis även bakom de två andra reservationerna där Liberalerna är med.

I övrigt yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och speciellt till det tillkännagivande till regeringen om vattendirektivet som finns under punkt 9. Det är ett tydligt och brett tillkännagivande. Utgångspunkten är givetvis att Sverige behöver ett ambitiöst åtgärdsprogram för att nå målen i vattendirektivet. Vattenmyndigheternas förslag till åtgärdsprogram ska nu prövas av regeringen, och detta åtgärdsprogram sträcker sig från 2016 till 2021.

Liberalernas utgångspunkt är att det i grunden inte behöver vara något motsatsförhållande mellan god vattenmiljö och konkurrenskraftigt, hållbart jordbruk och skogsbruk. Det vill vi till att börja med slå fast.

Tillkännagivandet innebär att man ska lyfta in begreppet "samhällsekonomiska kostnader" och att man ska ta hänsyn till dessa vid genomförandet av specifika åtgärder. Som Jens Holm säger är det kanske inte så märkligt att man ska prioritera de mest kostnadseffektiva åtgärderna där man får mest miljönytta för pengarna. I grunden handlar det om att prioritera rätt åtgärder i rätt ordning. Då behöver vi inte använda ordet "stolligheter", utan vi kan nog vara överens om det, Jens Holm.

Tillkännagivandet lyfter också upp behovet av konsekvensanalyser av påverkan på jordbruk och vattenverksamhet. Det är viktigt att vi är tydliga på den punkten. Vi måste veta vad det innebär.

När åtgärdsprogrammen läggs fram handlar det om grundteser som att förorenaren betalar och att man ska rätta till det. Men det gäller ändå att se vad det får för konsekvenser. Nu får vi åtgärdsprogram, men man har inte diskuterat de ekonomiska grunderna, alltså vem som ska betala och så vidare. Det är nästa steg.

Herr talman! Jag vill också uppmärksamma kammaren på att riksdagen redan för två veckor sedan beslöt om ett tillkännagivande till regeringen om utformandet av tillståndsprocesser enligt miljöbalken för vattenkraftverk.

Det innebär sammanfattningsvis att det är högst rimligt och nödvändigt att all vattenkraft har moderna tillstånd enligt miljöbalken. Men det kräver att själva regelverket för tillståndsprocesserna för detta kan anpassas till verksamhetens storlek. Annars blir det direkt kontraproduktivt.

Tillståndsprocesserna i sig får inte vara så krångliga och kostsamma att det till slut inte finns några resurser kvar för att genomföra relevanta åtgärder. Det kan handla om fiskvandringsvägar och många andra åtgärder för att stödja den biologiska mångfalden.

Vattenkraftverk ska inte läggas ned på grund av att de är små utan för att de i vissa fall gör så stora miljöstörningar att det inte går att åtgärda.

Jag ser positivt på att regeringspartierna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet, har glidit lite i denna fråga och ställer sig bakom dagens tillkännagivande. Det är bra.

Liberalerna tycker att det är bra att det finns en vattenverksamhetsutredning och att man jobbar vidare med den som grund och ska lägga fram en proposition i höst om vattenverksamhet.

Efter det riksdagsbeslut som vi fattade för 14 dagar sedan och det beslut som vi troligtvis kommer att fatta i dag har regeringen bollen, och man har nu två tydliga ställningstaganden från riksdagen att förhålla sig till. Det är viktigt i sammanhanget. Det handlar både om det som beslutades utifrån civilutskottets förslag och om dagens beslut.

Liberalerna prioriterar, som många andra partier, havsmiljö- och vattenfrågorna högt. Det framgår förhoppningsvis av detta betänkande, och det framgick väl också av vårt budgetförslag för 2016. Där prioriterade vi miljöövervakning och inte minst strandstädning. Vi lade in ett permanent anslag till kommunerna för att stödja just den nödvändiga uppröjningen av våra stränder.

Det samlas oerhört mycket skräp, inte minst längs Bohuskusten. I morse kunde man läsa i en av Bohusläns lokaltidningar att det finns en referensyta på ön Saltö utanför Strömstad. Den gränsar till Kosterhavets nationalpark, och här har mätningar gjorts i Nordsjökommissionens regi sedan 2001.

Man kan nu konstatera att stranden på Saltö är en av Europas skräpigaste och att skräpmängden ökar för varje år. Man vet inte riktigt varför, men vi vet att skräpet hamnar i Bohuslän därför att havsströmmarna virvlar upp och samlar ihop Europas skräp längs den svenska kusten.

Det viktiga är att man åtgärdar saker och ting vid källan. Där har vi internationella samarbeten inom Helcom, Ospar och så vidare, men det är bara att konstatera att det kommer att ta lång tid innan vi får bukt med detta. Det är därför städningen är så viktig.

Det handlar om estetik och inte minst om att den så viktiga turistnäringen blir svårt lidande om vi inte kan hålla våra stränder rena. Det handlar också om mer långsiktiga problem i och med att all plast på stränderna bryts ned och hamnar i kretsloppen.

Herr talman! I dagens betänkande har Liberalerna tre reservationer. Den första har vi ihop med de övriga allianspartierna, och den handlar om havsmiljöarbetet. Jesper Skalberg Karlsson beskrev på ett bra sätt hur alliansregeringen har jobbat med denna fråga. Det är viktigt att Sverige fortsätter att vara en drivande kraft både regionalt och internationellt.

Reservationen har också en parallell till det tillkännagivande som finns i betänkandet. Det handlar om hur processer ska gå till. Vi skriver att de myndigheter som har ansvar för tillståndsgivning och vägledning enligt miljöbalken ska utnyttja resurser effektivt och sätta medborgare och företag i centrum. Det handlar om dialog mellan politiken och myndigheter och mellan myndigheter och enskilda och om att ta till vara den kunskap som finns.

I den andra reservationen lyfter vi liberaler fram att det är viktigt att hålla uppe takten i havsplaneringen. Grundstenen här är att den statliga havsplaneringen kommer på plats och kopplas till den kommunala kustvattenplaneringen. Att vi har dessa viktiga planeringsinstrument på plats är grundläggande för att vi ska kunna göra bra avvägningar mellan alla de anspråk som görs på havet.

Jag kan räkna upp fiske, sjöfart, turism, vattenbruk och energiproduktion - både vind- och vågkraft - och det kan vara rena bevarandeintressen när det gäller ekosystem, biologisk mångfald och säkert mycket annat som jag inte kommer att tänka på just nu.

Vi har ytterligare en reservation. Den handlar om att vi vill stärka den havs- och vattenrelaterade miljöövervakningen. Vi har även prioriterat detta i vårt budgetförslag, för att tillföra resurser till Havs- och vattenmyndigheten för detta ändamål.

Man kan säga mycket om vattenvård. Det ligger mig väldigt varmt om hjärtat, men jag nöjer mig med detta i dag.

Herr talman! Vattnet är vårt viktigaste livsmedel. Utan vatten kan vi människor inte överleva mer än några dagar. I min valkrets, Örebro län, finns många sjöar och vattendrag, som det gör i hela Sverige. En av de viktigaste sjöarna är Vättern, som anses vara Europas största dricksvattenreservoar. Den ska vi vara rädda om.

Vattnet har naturligtvis många olika funktioner och användningsområden. Hav, sjöar och vattendrag utgör livsmiljö för ett mycket stort antal organismer. Vattenvägar är viktiga som transportleder, och ur vattenkraft får vi också elektricitet. Sjöar, älvar och andra vattendrag är också viktiga för människors rekreation. När vi utformar vattenpolitiken här i riksdagen måste vi alltså ta hänsyn till ett stort antal faktorer.

EU:s ramdirektiv för vatten från 2006 är en ram för skydd av inlandsvatten, transnationellt vatten och kustvatten. Syftet med ramen är att säkerställa en god yt- och grundvattenstatus. I EU:s övriga medlemsländer fattas dessa beslut av regeringarna. I Sverige är besluten delegerade till de fem vattendelegationerna.

Besluten om vattenförvaltningen innebär omfattande avvägningar mellan olika intressen, där mångmiljardbelopp står på spel. Enligt vattendirektivet ska kostnaderna för vattenvård vägas mot nyttan av åtgärderna.

Miljömålsberedningen har framfört att vattendelegationerna inte är konstruerade för att göra svåra politiska avvägningar mellan nytta och kostnader. Detta ställer stora krav på konsekvensanalyser och innebär samtidigt avvägningar av politisk karaktär.

Vi har bra tillgång till rent dricksvatten i vårt land, liksom att det finns gott om naturliga miljöer för vattenlevande djur och växter av olika slag. I många andra länder, framför allt i södra Europa, är vatten en bristvara. EU:s vattendirektiv är för dessa länder helt avgörande för att lyckas uppnå god vattenstatus.

Även om det uppstår vattenbrist framför allt på Öland och Gotland är situationen annorlunda i vårt land än i många andra länder. Detta behöver vi ha i åtanke vid genomförandet av vattendirektivet i Sverige.

Herr talman! Den tolkning som de svenska myndigheterna gör innebär att alla vandringshinder för fisken i våra vattendrag måste omprövas och helst tas bort. Många av dessa fördämningar har funnits sedan flera hundra år tillbaka. De dammar som inte har tillstånd enligt miljöbalken måste i dag ansöka om sådana tillstånd. Ofta blir det avslag.

Mark- och miljööverdomstolen slog 2012 fast att gamla privilegiebrev och urminneshävder inte kan jämställas med tillstånd enligt miljöbalken. Även sådana anläggningar som uppförts innan det infördes krav på tillstånd måste ägaren nu söka tillstånd för, vilket jag menar är orimligt.

En konsekvent rivning av alla dammar som anses sakna tillstånd utifrån mark- och miljööverdomstolens prejudikat skulle innebära att prima åkermark läggs under vatten, vilket minskar möjligheterna till livsmedelsproduktion samtidigt som stora kulturvärden hotas.

Ett sådant tydligt exempel är Brevens Bruk, som ligger i Örebro kommun. Dammarna har funnits i flera hundra år. Bruket har funnits sedan 1600-talets början. I dag är det en viktig del av vårt kulturarv och en verklig turistattraktion.

När bruket beslutade sig för att renovera sin kraftstation, som funnits sedan 1930-talet, krävde länsstyrelsen utifrån vattendirektivet att lagligheten i hela verksamheten skulle prövas, vilket slutade i att bruket dömdes att antingen investera ett mångmiljonbelopp i fisktrappor eller riva dammarna för att återställa miljön i dess ursprungliga skick. Så blev domen.

Borttagandet av dammar hotar att uppströms tömma sjöar på vatten samtidigt som det leder till ökad översvämningsrisk nedströms. Även grundvattennivåer, och därmed vattenföringen i kringliggande brunnar, påverkas.

Kristdemokraterna vill att kulturmiljö, småskalig vattenkraft och den enskilda äganderätten ska uppvärderas. Vi stöder självfallet inriktningen att undanröja vandringshinder för fisk, men det måste göras en avvägning från fall till fall. Vi anser inte att privatpersoner ska ta så stor kostnad som de nu tvingas göra.

Avsaknaden av offentlig finansiering för privatägda anläggningar medför att enskilda drabbas av ekonomiska konsekvenser som inte står i rimlig proportion till åtgärdens betydelse. Enskilda dammägare tvingas välja mellan att investera mångmiljonbelopp eller att återställa den ursprungliga miljön, med omfattande skador på kulturmiljö, jordbruk och tredje man som följd.

I de fall där rivning av dammar eller att bygga vandringsväg för fisk verkligen är lämpliga åtgärder bör dessa i första hand finansieras av offentliga medel. Länsstyrelsernas bidragsregler borde förändras så att det klart framgår att även de dammägare som har blivit ålagda att genomföra en viss åtgärd kan omfattas av statligt stöd inom ramen för så kallade LONA-bidrag. En sådan åtgärd brådskar då dammrivningar redan pågår.

Herr talman! När det gäller havsmiljöarbetet kan vi konstatera att miljösituationen i våra hav är kritisk och kräver långtgående insatser och stort engagemang för att minska utsläpp och miljöpåverkan. Mätning och uppföljning av miljötillståndet i svenska hav och vatten är nödvändigt för att få tillräcklig kunskap om halterna av skadliga ämnen i fisk och dricksvatten.

Nyligen presenterade Europeiska revisionsrätten en rapport om övergödningen av Östersjön. Slutsatsen är att situationen är fortsatt bekymmersam. Det är viktigt med fortsatta åtgärder för att begränsa läckaget av näringsämnen till våra vattendrag som rinner ut i just Östersjön.

En bra miljö i våra hav är också viktigt för flera näringar, som turismen och fisket. För att nå ett långsiktigt resultat kräver arbetet med generationsmålen och miljökvalitetsmålen en effektiv myndighetsstruktur och styrning.

Det är angeläget med åtgärder för att förenkla och effektivisera tillståndsgivning och att prövning och vägledning enligt miljöbalken kommer till stånd. Dialogen mellan regeringen och myndigheterna måste också förbättras.

Vi behöver i vår vattenpolitik ta hänsyn till pågående klimatförändring. Sverige påverkas av den globala klimatförändringen. I södra Sverige kommer nederbörden att minska under sommarmånaderna. Vi kan då räkna med akut torka inte bara på Öland och Gotland utan också i andra delar av södra och sydöstra Sverige.

Jag vill avslutningsvis, herr talman, yrka bifall till Alliansens reservation 1 om havsmiljöarbetet samt utskottets förslag i övrigt inklusive tillkännagivandet till regeringen om vattendirektivet under punkt 9.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Vänsterpartiets reservation 8, som rör vattendirektivet. Jag ber om ursäkt för att jag glömde att göra det i mitt anförande.

Sedan vill jag fråga Lars-Axel Nordell: På vilka andra områden inom miljölagstiftningen och annan lagstiftning tycker ni att man ska lägga in förbehåll på lagstiftningen där man kräver att det också måste skapa jobb i hela landet, att det också måste vara bra för jordbruket och att det hela tiden ska vara kostnadseffektivt? Kan det vara så på kemikalielagstiftningsområdet? Kan det vara så om vi stiftar en lag om handikappanpassning av bostäder? Kan det vara så ifall vi stiftar en lag om att förbjuda farliga ämnen i textilier?

Jag tycker att det är viktigt att Kristdemokraterna svarar på det. Jag tycker att det tillkännagivande som Lars-Axel Nordell just yrkade bifall till väcker en hel del frågor om hur långt vi kan gå när det gäller progressiv lagstiftning.

Herr talman! Tack för frågan!

Vi har en situation där vi har kommit överens - alla partier i utskottet utom just Vänsterpartiet - om en skrivning som innebär att vi ser detta som angeläget. Vi har lagt in att det ska vara kostnadseffektivt och att det ska vara ändamålsenligt. Jag tycker att det är bra att vi har kommit fram till en gemensam hållning och att vi kan gå fram till regeringen med ett tillkännagivande om detta.

Jag ser inte de motsatsförhållanden som Vänstern vill måla upp, att sätta åtgärd mot åtgärd, och att det skulle finnas ett motsatsförhållande mellan till exempel detta med jobb och att få en bättre miljö. Tvärtom ser vi mer och mer att det går hand i hand. De här motsatsförhållandena behöver inte skapas. Jag tycker att det är bra att vi har kunnat komma fram till just det förhållningssättet och vara överens om det.

Det Jens Holm försöker ifrågasätta ifrågasätter jag.

Herr talman! Det blir lite konstigt. Det är ju ni som konstruerar den här motsättningen. Om det inte fanns en motsättning med jobb i hela landet, med jordbruket och med kostnadseffektivitet, då hade ni väl inte behövt något tillkännagivande om det? Det är ju ni som skickar den här signalen till regeringen och säger att detta måste förenas med jobb i hela landet och med ett jordbruk som producerar livsmedel och att det måste vara kostnadseffektivt - annars kan man inte göra det.

Jag kan inte dra någon annan slutsats. Du, Lars-Axel, får förklara för alla som lyssnar på den här debatten: Vad är det ni menar? Om det är som du säger, att det inte finns någon som helst motsättning - den uppfattningen kan jag dela, och det är därför jag inte tar upp de här frågorna - varför tar ni då upp detta?

Herr talman! Om det nu är så som vi hörde i en tidigare debatt, att Jens Holm tycker att detta är att slå in öppna dörrar, då borde vi kunna vara överens om att markera att detta är viktigt.

Det är genom att det finns jobb och genom att det finns arbetade timmar som vi finansierar vår välfärd. Det vi pratar om nu är också en del av välfärden. Välfärden är inte bara skola och sociala insatser. Det handlar också om att människor har en välfärd där man bor och att vi har en natur som är viktig och som är rekreationsområden. Detta är en helhet.

Jag är ledsen, men jag ser inte den motsättning som Jens Holm målar upp. Om vi nu kan hitta områden som stöder varandra, som till exempel Hagainitiativet har lyft upp, där företagen ser en fördel i att göra insatser på miljöområdet, är det jättebra. Det tycker jag att Vänstern borde anamma, trots att man tidigare har varit tveksam till privat företagande. Men vad jag förstått har man börjat svänga, och det gläder mig.

Herr talman! I dag debatterar vi miljö- och jordbruksutskottets motionsbetänkande om vattenvård. Motionerna omfattar många frågor, bland annat åtgärder mot övergödning och föroreningar i haven, åtgärder med anledning av vattendirektivet, åtgärder för att förbättra rening av avloppssystem, dialogmodeller och inte minst vattendirektivet.

Herr talman! Vatten och vattenfrågor är centrala för hur vi människor ska klara oss nu och i framtiden. Ingen vill se ett förgiftat vatten eller hav. Ingen vill se slemmigt och ibland giftigt vatten på grund av övergödning. Alla vill vi ha en biologisk mångfald i våra vatten. Här råder det inga delade meningar i riksdagen. Frågan gäller hur.

Vattenvårdsmotionerna spänner över ett stort område, men jag tänkte koncentrera mig på det tillkännagivande som utskottet gör. Först vill jag dock ta upp en fråga som är ständigt återkommande så fort havsmiljön kommer på tal, och det är den enorma nedskräpning som sker i havet.

Häromdagen var jag ute en sväng med båten i Bohusläns skärgård och gick iland på några holmar. Jag har nog aldrig sett så mycket skräp, framför allt plastskräp, på stränderna som i år. Något måste göras, och det måste göras internationellt, för att minska och till slut få stopp på nedskräpningen.

Just nu handlar det om att få bort skräpet från stränderna, och det är kommunernas huvudbry. Den frågan har vi diskuterat under alla år som jag har varit riksdagsledamot.

Vi socialdemokrater hade ett system fram till 2006 där kommunerna kunde använda arbetsmarknadsåtgärder för att städa stränderna. Detta tog Alliansregeringen skickligt bort, och kommunerna fick betala till hundra procent.

Nu har S- och MP-regeringen beslutat om ett antal miljoner årligen till kommunerna för strandstädning, och återigen kan kommunerna använda statliga medel i form av arbetsmarknadsåtgärder. Vi pratar inte bara om hur synd det är om kommunerna som får betala för att ta bort den skit som andra släpper i havet. Vi ser till att de får ekonomisk kompensation för åtgärderna. Detta är tvärtemot vad alliansregeringen gjorde. Det förunderliga är att varje år, oavsett om de är i opposition eller majoritet, pratar de borgerliga partierna om att strandstädningen måste betalas av staten. Men de bara pratar och pratar och skriver och skriver utan någon som helst tanke på att genomföra det. Ett exempel på detta är Moderaternas motion nr 7 där de återigen kommer med förslag på hur de ska kompensera kommunernas kostnader för strandstädning. Det är något sämre än det förslag som finns i dag, men det är ändock ett förslag.

Herr talman! Hur många gånger tror Moderaterna att man kan lura bland andra invånarna i Bohuslän? Moderaterna pratar om statliga pengar till strandstädning, men aldrig en gång under nio alliansbudgetar har det kommit ett enda öre. Däremot tar ni bort resurser för strandstädning så fort ni kommer åt. Det är otroligt att ni inte skäms ett enda dugg. Om ni ändå hade haft vett att vara tysta i frågan. Nej, ni återkommer år ut och år in med tomma löften som ni bevisligen aldrig ämnat eller ämnar genomföra.

Herr talman! Tillkännagivandet som vi gör i dag rör vattendirektivet. Det är få frågor som jag som ledamot fått så många samtal och gjort så många besök hos berörda personer om som när det gäller vattendirektivet och utredningen om vattenverksamheter.

Några av de här människorna är oroliga, och andra mår mer eller mindre dåligt utifrån hur de upplever att de behandlats av myndigheterna. Det är människor som långt ifrån känner sig lyssnade på och som upplever att de körs över gång på gång. De upplever att statens långa arm i form av länsstyrelser behandlar sak och person olika på olika håll i landet, vilket gör att det finns risk för att alla inte är lika inför lagen.

Det finns länsstyrelser som på ett mycket bra sätt tagit sig an frågan, men det finns också många länsstyrelser som får kraftig kritik från verksamhetsutövare.

Jag som riksdagsledamot och förtroendevald har till uppgift att vara uppmärksam på hur samhällsmedborgare blir behandlade och hur våra beslut här i riksdagen genomförs. Det här är människor som jag ska företräda. Det är människor som har satt sin tillit och sina demokratiska värderingar till oss här i riksdagen. Det är människor som tror att det är politiker i riksdag och regering som styr men fått uppfattningen att det är myndigheterna som formar spelreglerna.

Därför har jag engagerat mig i denna fråga, och därför har vi socialdemokrater ställt oss bakom tillkännagivandet om hur vi vill att vattendirektivet ska genomföras.

När nu regeringen fattar sitt beslut är jag övertygad om att man lyssnar och väver in riksdagens synpunkter på ett bra sätt. Det som står i tillkännagivandet kan verka vara en självklarhet. Utskottet, i likhet med regeringen, anser att en god vattenmiljö inte står i kontrast till ett hållbart, konkurrenskraftigt jord- och skogsbruk. Det tycker jag är viktigt att poängtera. Vi tror inte att en god vattenmiljö står i kontrast till ett hållbart och konkurrenskraftigt jord- och skogsbruk.

Åtgärdsprogrammen för vattendirektivet är ambitiösa och behöver vara det i och med att vi inte bedöms nå målen i vattendirektivet i tid. Det kan kosta för landet Sverige.

Utskottet anser att de samhällsekonomiska kostnaderna av genomförandet av åtgärderna bör analyseras, och därefter bör de mest kostnadseffektiva åtgärderna prioriteras. Det är absolut en självklarhet. Måste man verkligen skriva det? Ja, när jag har åkt runt till verksamhetsutövarna har jag insett att vi måste skriva det.

Vattenmyndigheterna bör lämna förslag på hur deras förslag ska finansieras, och kostnaderna som dessa medför bör vara tydliga. Det är också en självklarhet. Vidare bör vattenmyndigheterna göra konsekvensanalyser av påverkan på jordbruk och vattenverksamheter samt möjligheten till jobb i hela landet i kombination med att miljömålen ska nås. Det står inte att det måste skapa jobb, utan det står att vi ska se vilken påverkan detta har på jobb och annan verksamhet.

Vattenverksamhetsutredningen har sett över dagens regler om vattenverksamheter, utredningens förslag har remitterats och förslagen bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

För två veckor sedan, som Lars Tysklind sa här, gjorde riksdagen ett tillkännagivande i likhet med det tillkännagivande som vi tar ställning till här i dag. Det innebär att regeringen även bör presentera förslag på hur tillståndspliktiga vattenverksamheter kan få tillstånd på ett modernt och samhällsekonomiskt effektivt sätt i överensstämmelse med de miljökrav som ställs i miljöbalken och EU-rätten. Tillståndsprövningens och åtgärdernas eventuella ekonomiska konsekvenser särskilt för mindre verksamheter behöver också beaktas.

Ett hållbart finansieringssystem där hela vattenkraftsbranschen kan bidra till kostnadsdelning för de mest angelägna åtgärderna ur miljöhänsyn behöver utvecklas med utgångspunkt i de förslag som branschen själv presenterat.

Herr talman! Vattenverksamhetsutredningen hade som syfte att se till att vi får en biologisk mångfald i våra rinnande vatten genom att vattenverksamheter ska prövas enligt miljöbalken, inte att vi ekonomiskt ska gynna sysselsättningen inom advokatskrået.

Alliansregeringen skickade ut riktade pengar till länsstyrelserna för att sätta igång prövningen av vattenverksamheten. Det var väl där det började gå snett. Vattenverksamheter med tillstånd i någon form gick man inte på. Vattenverksamheter som inte kunde uppvisa tillstånd eller hävd hamnade i rättsväsendet med stora juridiska kostnader som följd.

Systemet gör ingen skillnad på små vattenverksamheter och hur man behandlar de största kraftverken i Sverige. Men i dag är det många små vattenkraftsägare som uppfattar att de behandlas hårdare än de stora. Uppfattningen ute i landet är att systemet slår hårdast mot de minsta kraftverksägarna som ofta är enskilda privatpersoner eller småföretag på landsbygden. De saknar särskilda resurser men har kommit att bli de som så gott som ensamma ska bära samhällets kostnader för miljöanpassning och restaurering av vattendrag. De ekonomiska konsekvenserna riskerar i många av dessa fall att leda till personliga tragedier där jord- och skogsbruksrörelse och bostad kan tas i anspråk för att bekosta processer och åtgärder. Till viss del är det beroende på under vilken länsstyrelse vattenverksamheten är belägen.

Det som jag inte vill ska ske är att pengar som verksamhetsutövaren nu får lägga på juridiska kostnader kommer att vida överstiga vad det skulle kosta att åstadkomma en biologisk mångfald med fisktrappor och andra åtgärder. Då har vi ju missat syftet med det vi gör.

Nu pågår det flera rättsprövningar i dessa ärenden. Det vi behöver fundera på, anser jag, är om inte dessa prövningar borde få anstå tills vi får en helhetsbild av hur vattenverksamheten bör behandlas så att det kan bli en likabehandling som också gynnar den biologiska mångfalden och inte minst att kostnaderna går till miljöåtgärder och inte till jurister. Det kan inte vara rimligt att ha samma förfarande för de små vattenverksamheterna som för de allra största. Det måste, som det står i tillkännagivandet, vara möjligt att göra en förenklad tillståndsansökan för de små där det klart framgår vad som måste till för att få ett tillstånd utifrån miljöbalken.

Herr talman! Att det kommer att försvinna vattenverksamheter som inte klarar av miljökraven är helt uppenbart. Men det ska vara på grunder som är tydliga för alla parter.

Med detta vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet inklusive tillkännagivandet och avslag på samtliga motioner.

(Applåder)

I detta anförande instämde Patrik Björck (S).

(forts. § 11)

Vattenvård

Herr talman! Jag vill fråga Socialdemokraterna om de kommer att fortsätta att ställa dessa krav på andra områden. Om vi stiftar en kemikalielag, kommer ni då att kräva att den måste leda till jobb i hela landet? Om vi förbjuder farliga ämnen i textilier, är det då viktigt att det också leder till ökad jordbruksproduktion eller att det är kostnadseffektivt? Det är min ena fråga.

Sedan vill jag ta upp ett exempel för att göra detta väldigt konkret. Det här handlar ju om tillämpning av vattendirektivet. Vi behöver rent vatten i hela landet, men vi har inte uppnått det. Situationen är väldigt allvarlig.

Myndigheterna kan, till exempel, föreslå att en jordbruksverksamhet ska anlägga så kallade skyddszoner på en eller några meter utanför en åker som används till livsmedelsproduktion där det får växa gräs och där man inte producerar livsmedel. Det kanske påverkar produktionen med några promille. Det gör det antagligen eftersom det tas i anspråk ett par meter kring åkern. Det innebär att det blir en påverkan på jordbruket. Hur tycker Jan-Olof Larsson att man ska göra bedömningen?

Om man beslutar att det är dags att riva några dammar i Skåne, därför att de har så omfattande påverkan på vattenkvaliteten, leder detta inte till några nya jobb, särskilt inte i hela landet och i Norrlands inland. Hur ska man göra bedömningen då? Det tycker jag att Socialdemokraterna bör kunna svara på.

Herr talman! I tillkännagivandet står det att vattenmyndigheterna bör göra konsekvensanalys av vilken påverkan på jordbruket vattenverksamheten har på möjligheten till jobb i hela landet i kombination med att målen ska nås. Det står inte att det ska skapas fler jobb. Det kan vara så att man river ett par dammar som inte fyller någon funktion och som inte går att åtgärda på ett biologiskt bra sätt. Det kan ju ge fler jobb om man kanske utvecklar det till sportfiske och så vidare.

Men det som vi tycker är viktigt är att man måste göra konsekvensanalyser av hur det påverkar uppåt, nedåt etcetera. Jag ser inte att det står någonstans om att det ska generera jobb i hela landet. Att man måste göra bedömningar när det införs miljökrav kommer att kosta för enskilda personer, men så som den här frågan har behandlats - inte minst vattenverksamheten - har man hoppat på de människor som har minst resurser. De kan då behandlas enligt miljöbalken, och det innebär att den enskilde får stå för hela kostnaden.

Skulle länsstyrelsen begära omprövningar, då får staten vara med och betala, men det har man hoppat över i det här läget för att i stället vänta på propositionen som ska komma i höst. Jag och vi socialdemokrater tycker att vi ska vänta på propositionen så att vi kan behandla alla på samma sätt, även dem som har minst resurser för att slåss juridiskt.

Herr talman! Hade man vid tillämpningen av vattendirektivet i Sverige bort göra skillnad på små och stora utövare - som jag förstår Jan-Olof - varför skriver ni inte det i tillkännagivandet?

Du sa i ditt anförande, Jan-Olof, att det blir väldigt krångliga och långa juridiska processer. Jag ser också det problemet, men varför skriver ni inte det i tillkännagivandet?

Ni skriver ändå att vattenmyndigheterna bör göra konsekvensanalyser av påverkan på jordbruk och vattenverksamheter samt möjligheten till jobb i hela landet. Om man lägger fram förslag om att ha en skyddszon vid en åker, då ska man också analysera om det blir jobb i hela landet av skyddszonen. Hur påverkar det jordbruksproduktionen?

Jag är rädd för att man skapar förbehåll i miljöpolitiken. Man säger inte rakt av att det viktiga är rent vatten, punkt slut. Man försöker att klistra på en massa andra saker. Det var därför jag tog upp exemplen som Jan-Olof Larsson inte kommenterade.

Nästa kemikalielag som vi klubbar igenom i denna kammare, ska den också skapa jobb i hela landet? Ska det göras en avvägning av hur mycket livsmedel som mer eller mindre kan påverkas av den kemikalielagen?

Om vi vill förbjuda farliga ämnen i textilier, ska man då ha olika förbehåll för det? För mig känns det här som ett helt nytt sätt att förhålla sig till miljöpolitiken. Det är helt naturligt att man gör avvägningar. Miljöbalken och annat finns ju redan, men ni tar ett steg längre.

Nu har vi hamnat i den konstiga situationen att jag har full tilltro till regeringens arbete. Regeringen bereder frågan. Vi behöver inte det här tillkännagivandet. Jag yrkar avslag på det.

Herr talman! I det här fallet är det ett antal länsstyrelser som har behandlat likalydande frågor på flera olika sätt. Det är en anledning till att vi från Socialdemokraterna har reagerat och skickat in tydliga pekpinnar om hur vi tycker att man ska göra analysen.

Det är klart att vi ska ha rent vatten. Det är också en självklarhet - och det skulle egentligen inte behöva skrivas ned - att man måste analysera effekterna av de beslut som vi fattar här. Man kan inte bara ha ett stuprörstänkande, utan man måste se helheten. Men grunden är att vi ska ha tillgång till rent vatten i hela landet. Det måste vi värna och skydda.

Frågan om behandlingen av små och stora vattenkraftverk finns med i betänkandet. I dag gäller detta framför allt små kraftverk, eftersom de inte har fått samma typ av tillstånd. Man har en gång fått pengar från staten för att anlägga kraftverk som sedan gynnats på olika sätt. Men nu sätter staten klackarna i backen och kontrollerar dem som måste kontrolleras enligt miljöbalken, eftersom de får betala kostnaden själva. Då är det i regel små kraftverk det är fråga om. De stora ger man sig inte på i det här fallet.

Vi anser att det borde vara rimligt att hitta ett annat förfaringssätt för de små vattenkraftverken. Man skulle kunna tala om på ett tydligt sätt vilka åtgärder som behöver vidtas för ett godkännande, som att anlägga fisktrappor eller annat, och att det kommer att kosta 175 000 kronor eller vad som nu är fallet. I stället får vattenkraftsägaren i dag lägga ut flera hundra tusen kronor på jurister, men han vet inte hur det går i slutändan. Det är inte rimligt att utsätta människor för det, tycker vi.

Herr talman! Jag börjar med en kommentar. Jan-Olof Larsson sa att vi borde ha vett att hålla tyst. Men från Liberalernas sida skäms vi inte alls för det förslag vi har om strandstädning. Vi har lagt in 15 miljoner i vårt budgetförslag för ett permanent anslag. Det kan jämföras med de 8 miljoner fram till 2018 som regeringen har. Det kan vi väl vara överens om. När det gäller arbetsmarknadspolitiska åtgärder är kanske detta en sådan fråga som just strandstädningen. Det var ingen bra metod.

Jag skulle vilja ställa en liten kontrollfråga på en punkt där jag tycker att regeringens politik och regeringspartiernas politik spretar lite. Vi diskuterade för 14 dagar sedan civilutskottets betänkande nr 13. Där finns ett tillkännagivande som alla partier utom de rödgröna ställt sig bakom om att göra skillnad på småskalig och storskalig vattenkraft i tillståndsprocesserna. Vi var i tillkännagivandet väldigt tydliga med att det definitivt inte handlade om att vi inte skulle pröva enligt miljöbalken. Det måste ju vara en grundtes i dag att alla bör ha ett modernt tillstånd enligt miljöbalken. Det är en väldigt olycklig situation att ett stort antal av de ca 1 800 små vattenkraftverken och även en del av de stora inte har tillstånd enligt modern lagstiftning.

Det handlar alltså om processerna. Och det är precis detta Jan-Olof Larsson i dag talar sig väldigt varm för: att vi måste göra skillnad på storskalighet och småskalighet och att processen i sig inte ska få knäcka de resurser man har för att vidta de konkreta miljöåtgärderna. Man kan därför undra om ni inte riktigt har diskuterat samman er. Är det dagens besked som gäller, eller gäller fortfarande det besked som gällde för 14 dagar sedan?

Herr talman! Det är bra att Liberalerna har avsatt 15 miljoner i budgeten i opposition. Men Lars Tysklind har suttit här lika länge som jag, sedan 2002, och under 2007 och nio år framåt lade inte Lars Tysklind en enda krona på strandstädning, för han fick inte igenom det med Moderaterna och de andra. Ni kunde ha varit tysta i dag, men det var inte Moderaterna. Det var det jag påpekade.

Vi är helt överens om att prövning ska ske enligt miljöbalken. Sedan tycker jag bara att Lars Tysklind ska vara oerhört glad över att vi nu står upp för detta. Det har gått 14 dagar, men det kan väl vara dags att säga att vi stöder detta initiativ fullt ut. Inom den småskaliga vattenkraften ska man kunna lägga pengarna på åtgärder i stället för på jurister. I dag är systemet helt skevt. Om man som liten företagare ger sig in i processer vet man inte vad det kostar, men det är fråga om flera hundra tusen kronor, och i slutändan vet man ändå inte om man får tillstånd. Får man inte tillstånd får man kanske lägga ut en halv miljon eller 1 miljon på att riva bort. Det är ett ganska rättsosäkert sätt att behandla den småskaliga vattenkraften, tycker vi från Socialdemokraterna. Det finns inga stora som man har gett sig på.

Var glad att vi stöder ditt förslag, Lars Tysklind!

Herr talman! Lars Tysklind är väldigt glad för detta!

Jag vill återigen betona att det här inte handlar om att vi inte skulle ställa relevanta och tydliga miljökrav och kräva de åtgärder som går att vidta. Jan-Olof Larsson kan säkert hålla med mig igen. Det handlar om att förenkla administrationen och själva processen.

Man har kontakter med ägare till små vattenkraftverk, och de är beredda att vidta miljöåtgärder. Vattenkraften har en stark lokal påverkan på den biologiska mångfalden. Det går det inte att sticka under stol med. Det är kanske just inom den småskaliga vattenkraften som man med relativt små åtgärder kan vinna väldigt mycket miljönytta. Det är klart att vi ska optimera även i de stora kraftverken, men det kanske är lite svårare att ge sig på Luleälven med dess tolv kraftverk och få ett fungerande system.

Det finns exempel där det har fungerat väldigt bra. I Faxälven - någonstans i norra Jämtland, tror jag - har man med bibehållen kraftproduktion i fyra kraftverk lyckats skapa en fri fiskvandringsväg på 17 mil. Det är klart att det går att kombinera vattenkraftsproduktion med fiskvandring och biologisk mångfald. Det är väl de utgångspunkterna vi måste ha när vi nu går vidare i denna fråga - hand i hand höll jag på att säga.

Herr talman! Vi är helt överens om att man ska följa miljöbalken och att det ska finnas tydliga krav. Som ägare av småskalig vattenkraft eller vad det nu är för verksamhet ska man veta att om man investerar en viss summa pengar för att skapa bra biologisk mångfald och rätta till problem får man sedan sitt tillstånd. Då ska man också kunna göra bedömningen att det kostar så mycket pengar att man hellre avstår och river anläggningen. Jag är helt säker på att många små vattenkraftverk aldrig kommer att få tillstånd, då de inte klarar av att uppnå den biologiska mångfalden på ett bra sätt. Men i dag finns det oerhört många som uppnår den på ett mycket billigt sätt i stället för att gå den juridiska vägen. I slutändan tror jag att vi är ganska överens om hur vi ska dra det här vidare.

Ett problem har varit hur man har blivit behandlad i de olika länsstyrelserna. Jag sätter min tilltro till att det slutligen blir en vattenmyndighet som kan behandla folk på olika ställen i Sverige enligt samma normer. Det hade varit tacknämligt, för det finns många som har lidit ont på olika ställen i Sverige på grund av behandlingen från våra myndigheter, som vi egentligen är ansvariga för.

Herr talman! Jag tackar utskottets ledamöter för en väldigt engagerad debatt i vattenvårdsfrågorna. Jag var sist ut även i förra årets vattenvårdsdebatt och kan konstatera att det är lika starkt engagemang i frågan i år som det var förra året. Det bådar gott, för det behövs.

I dag lämnades det över ett nytt åtgärdsprogram för havsmiljön från Havs- och vattenmyndigheten. Det är tråkigt, för det står att målet om en god havsmiljöstatus till 2020 inte kommer att uppnås. Vidare sägs att de största orosmomenten är övergödning, farliga ämnen och fiske. Påverkan av turism och andra näringar ökar också. De viktigaste belastningarna är uttag av arter genom fiske samt tillförsel av näringsämnen och gifter. De senare har faktiskt främst landbaserade källor, och det är där en stor del av åtgärdsarbetet måste göras.

Precis som är fallet i många andra frågor är vattenvården och vattenfrågorna inte någonting som är avgränsat, utan det som vi gör på land kommer vi också att se i havet. Jag skulle vilja därför vilja gå tillbaka lite i tiden och börja någon helt annanstans, nämligen i Paris i höstas - eller vintras, var det väl nästan. Där slöts ett historiskt klimatavtal.

En av de stora saker som man talade om innan var hur man skulle kunna hålla temperaturökningen i världen så låg som möjligt. Få trodde att vi skulle komma överens under två grader. Sverige var drivande i förhandlingarna. Vår klimat- och miljöminister fick till och med leda vissa av förhandlingarna, och vi nådde ett resultat som var bra, men inte det bästa.

I morgon när Åsa Romson kommer att skriva under avtalet i New York står det att ökningen av jordens medeltemperatur ska hållas klart under två grader och att ansträngningar ska göras för att hålla ökningen under en och en halv grad. Det är som sagt en glädjande nyhet. Men det är också något väldigt tråkigt.

Det betyder att vi redan nu lever i en värld där medeltemperaturen har ökat och kommer att fortsätta att öka. Vi accepterar de katastrofala följderna som det medför. Men hur har det med vattenvård och hav att göra? Vatten är ju vatten. När man talar om klimat och koldioxid handlar det om luft, tänker man kanske ofta.

När vi har så pass mycket koldioxid i luften som vi har nu buffrar det. Det reagerar med havet och gör det surt. Jag tror att många i min generation har varit med och kalkat sjöar på NO-lektioner på grund av surt regn, sur nederbörd och hur man bedriver skogsbruk. Man fick se skräckbilder om statyer som började vittra sönder på grund av surt regn.

Om någon för 20 år sedan hade sagt till mig att vi skulle ha så pass mycket mänsklig påverkan att vi kunde försura ett helt hav hade jag nog skrattat, men så är det. Hur det nu har gått till, för havet är stort. Medeldjupet på havet är nästan fyra kilometer. Även om vi skulle platta ut jorden med land och alltihop skulle vi fortfarande få ett medeldjup på nästan 2,6 kilometer.

Det är djupt, brukar man säga. Ja, det är väldigt djupt. Det är över en mil på det djupaste stället. Skulle man stoppa ned världens högsta berg, Mount Everest, i Marianergraven, som är det djupaste stället, skulle man kunna stå på toppen och fortfarande ha två kilometer vatten ovanför huvudet. Det är enorma massor med vatten. Trots det har vi med mänsklig aktivitet lyckats rubba balansen i denna väldiga vattenmassa.

Det som vi gör på land påverkar havet. Det är inte nog med att vi får koldioxid som buffrar så att vi får ett surt hav. När vi värmer jorden får vi också ett varmare hav, och varmt vatten tar större plats än kallt vatten. Det ligger i vattnets fysikaliska egenskaper. Förutom att vi har ett varmt klimat där isar smälter och vi får en höjning av vattenståndet kommer också vattnets inneboende egenskaper att göra att vi får än högre vatten, eftersom varmt vatten tar med plats än kallt vatten.

Det blir stora konsekvenser för hela jorden men framför allt för de låglänta länderna där man redan nu känner av detta. Vi har önationer som Fiji och Maldiverna som kämpar för sin överlevnad. I Bangladesh har odlingsgränsen mot havet flyttats flera kilometer, och saltvatten tränger upp på odlingsmarken. Det har lett till att människor måste fly, för i tätbefolkade länder finns ingen ny mark att bryta. Klimatflyktingarna är redan ett faktum.

Ett surt hav är också ett ogästvänligt hav. Vi talade om NO-lektioner förut. Jag vet inte om ni kommer ihåg när man på kemilektionerna tog ett ägg och lade i ättika över natten. När man kom nästa dag fanns det inget äggskal kvar på ägget, för sura saker löser upp kalk.

Det händer också i havet. Väldigt många av våra djur i havet har skal. Det är inte för inte de kallas för skaldjur. Det är en sak att ha hål i tänderna. Men att som räka ha hål i skalet funkar inte så bra. Vi ser stora problem med larvutveckling och sådant med den framtida försurningen som vi har i havet.

En forskare som forskade på detta och som uttalade sig i DN förra veckan sa: Vi kommer förmodligen inte att förstöra allt liv i havet. Vissa organismer kommer att överleva. Men många arter dör med stor sannolikhet ut.

Det är en deprimerande framtid man kan måla upp. Det är just därför som det är så viktigt och på ett sätt glädjande att se att vår regering nu har tagit ett ansvar i dessa frågor och gått fram. Vi har en regering som har deklarerat att Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsland. Det är stort. Det påverkar inte bara där vi lever nu utan också haven och vattnet som sådant.

När vi ändrar klimatet kommer även de andra delarna i vattnet att ändras. Flera delar av Sverige kommer att bli torrare. Det innebär andra hinder för fiskvandringsvägar än de kraftverk som vi har talat om tidigare. Åar och älvar kommer kanske att bli mycket torrare. Det kommer att ändra grundvatten, och det kommer att ändra dricksvattentäkter.

Andra delar kommer att bli blötare. Prognoserna ser ut som att vi kommer att få så mycket regn över Östersjöområdet att vi kommer att sänka salthalten. Det blir alltså för sött för de arter som lever där nu, men för salt för sötvattensarter att komma ut dit. Det gör att världens mest förorenade hav som redan är artfattigt kommer att bli ännu mer artfattigt. Allt det innebär uteblivna ekosystemtjänster.

Till det kommer de övriga saker som jag har tagit upp här: miljöförstöring, nedskräpning, överfiske, kemikalier och läkemedelsrester. Sedan 1900-talet har världens fiskbestånd i havet minskat med 90 procent. Fortsätter det så här kommer vi att ha mer plast i havet än fisk 2050.

Medeltemperaturen har redan ökat med en grad, och koldioxidkoncentrationen har tiodubblats. De pågående förändringarna orsakar utan tvekan väldigt stora problem för våra vattenlevande organismer och därmed också för vår överlevnad.

Det är 70 procent av jordens yta som består av vatten, och ungefär 1 procent av det är sötvatten. Men vattnet finner inga gränser. Därför är det så viktigt att vi jobbar med dessa frågor internationellt och i samarbete. Jag vet att den reservation 1 som många alliansföreträdare har yrkat bifall till här handlar just om det internationella och regionala arbetet. Där är Sverige och vad vi nu gör så ledande.

Vi kan titta på arbetet med klimatmötet. Vi har en ny strategi för Arktis och hur man ska sig an det. Vi har tre ministrar som har gått ut och talat om det. För att skydda Arktis natur arbetar man för ett starkare klimatarbete, för mer juridiskt skydd för den känsliga naturen och för att minska riskerna med oljeborrning och överfiske. Det är att ta ansvar.

Detsamma gäller också Sveriges arbete med FN:s hållbarhetsmål som klubbades i höstas. Det är 17 nya mål för en hållbar utveckling som ska räcka fram till 2030. Det är allt från att utrota fattigdom till utbildning, hållbar energi med flera. Enligt OECD har Sverige de bästa förutsättningarna av alla länder att genomföra agendan. Då ska vi inte bara sätta oss och göra det själva, utan där vi kan hjälpa till ska vi också hjälpa till att leda arbetet.

Där har vi sagt att vi tar ansvar för mål 14 som handlar om ett hållbart hav. Det är en prioriterad svensk fråga. Sverige ska tillsammans med önationen Fiji ta ansvar för ett globalt partnerskap för det. Vet ni: Det finns inget internationellt organ som har hand om havsfrågorna. UN-Water handlar om sötvatten. Sverige såg här ett gap, och vi har faciliteterna att kunna göra detta. Där har vi varit pådrivande.

Vi har en gemensam fiskeripolitik inom EU där Miljöpartiet har varit en av dem som varit väldigt pådrivande. Den är nu på plats, och regeringen bevakar och försöker säkerställa att den efterlevs. Till det förs allting som vi gör på hemmaplan. Mycket har redan tagits upp här i dag.

Vi har också uppdrag på gång om giftfria och resurseffektiva kretslopp och hur mikroplaster ska tas bort och försvinna från miljön. Vi har stärkt miljöövervakningen. Jordbruksverket har fått i uppdrag att ta fram nya förslag på miljöåtgärder inom landsbygdsprogrammet framför allt för att få till myllrande våtmarker.

Jag tror att vi tillsammans i utskottet med regeringens förslag och vår politik kan ändra den nu så dystra världen.

(Applåder)

Herr talman! Det jag gillar med ett miljöparti är att man sätter miljön först, och inget annat. Man säger inte: Först jobben, och sedan får miljön komma. Man säger inte: Först jordbruket och livsmedelsproduktionen, och sedan får miljön komma. Det är miljön man sätter i första rummet. Jag tycker att Emma Nohréns inlägg var i precis den andan.

Därför blev jag besviken både på Miljöpartiet och på Socialdemokraterna vad gäller betänkandet. Man kan tycka att det är en liten sak. Det handlar om implementeringen av åtgärdsprogram för vattendirektivet, och S och MP har gått med på förslag från de borgerliga partierna tillsammans med Sverigedemokraterna om att man ska ta hänsyn också till kostnadseffektivitet, till jordbruksproduktion och till jobb i hela landet. Kan det vara så allvarligt?

Jag tycker att det är lite allvarligt, för vattendirektivet handlar om rent vatten. Det handlar inte om att vi bara kan få rent vatten om vi automatiskt också skapar jobb i hela landet. Det handlar inte om att vi ska få rent vatten om det medför ökad livsmedelsproduktion i jordbruket. Med det tillkännagivande ni gör skapar ni en massa förbehåll för implementeringen av vattendirektivet. Det tycker jag är oroväckande.

Jag tog upp några konkreta exempel tidigare. Man kan komma med krav på skyddszoner på en åkermark, och det kanske blir minimalt lite mindre livsmedelsproduktion. Om man drar det här till sin spets kanske det inte går att ställa dessa krav. Eller ska man kunna riva dammarna nere i Skåne när vi vet att det inte automatiskt skapar jobb i Norrlands inland? Jag tycker att Emma Nohrén bör svara på detta.

Herr talman! Tack, Jens Holm, för frågorna! Jag tror inte att det råder något som helst tvivel om att vi sätter miljöfrågorna främst. Vi ser att fysisk påverkan på vattendrag, till exempel anlagda dammar, har stora negativa effekter på vattenmiljön. Det är den största anledningen till att man i dag inte uppfyller god ekologisk status och god ekologisk potential inom EU:s vattendirektiv.

Detta är någonting som skulle ha varit implementerat redan 2000. Det har varit flera programperioder, och Sverige har fått backning. Men att som Jens Holm säga att vi är emot att det ska genomföras för att man läser tillkännagivandet som han gör är helt fel. Du sa själv att det gäller om man drar det hela till sin spets. Ja, det tycker jag. I tillkännagivandet och förslaget står att de mest kostnadseffektiva åtgärderna för att uppnå vattendirektivets mål bör prioriteras. Det står alltså inte att de ska prioriteras. Det är inte överordnat. Men om man drar det till sin spets, som Jens Holm, kan vi göra tvärtom. Om vi vänder på orden blir Vänsterpartiet emot jobb i hela landet, emot jordbruk och emot de andra sakerna.

Jag tycker inte att det här ger en rättvis bild av vad vi vill, och jag tror att Jens Holm lägger för stor vikt vid semantik.

Herr talman! Till att börja med kan man säga att samma diskussion fördes för några veckor sedan i civilutskottet, som Lars Tysklind från Liberalerna tog upp. Då gjorde Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna en helt annan bedömning. Man hade en reservation, och man gick inte med på detta eftersom implementeringen av vattendirektivet är så viktigt. Så hade ni kunnat göra här också.

Jag vet att jag kanske drar det lite till sin spets. Men å andra sidan tycker jag att om man är miljövän i detta avseende ska man ställa sig frågan: Blir det lättare eller svårare att implementera vattendirektivet i Sverige om man samtidigt säger att man också ska ta hänsyn till om det skapar jobb i hela landet, ta hänsyn till jordbruket och ta hänsyn till om det är kostnadseffektivt eller inte?

Vi gör inte så här i någon annan miljölagstiftning, Emma Nohrén. Vi ställer inte upp sådana här specifika krav, även om man alltid gör en balans för implementering. Men det tycker jag är en annan sak. Kan du vara snäll och svara på frågan: Tycker du att det blir lättare och bättre för miljön vid implementeringen av vattendirektivet med det tillkännagivande som ni nu har kommit med?

Herr talman! Tack för diskussionen, Jens Holm! Jag tror att det kommer att bli intressekonflikter i frågan oavsett hur man gör. Vi har miljöbalken och EU:s ramdirektiv först, och de ska självklart uppfyllas. Precis som du själv tog upp har vi Weserdomen, som säger att man inte kan gå nedåt i miljökriterier. Det ska hela tiden bli bättre.

Vi har inte så god miljökvalitetsstatus på vatten som vi nog lite naivt trodde att vi hade i Sverige. När man började gå igenom detta såg man att vi inte hade det. Vi ser en massa hinder, men vi måste beta av dem i rätt ordning. Vi har haft ett åtgärdsprogram på remiss. Det kom in 184 remissvar, och detta bereds nu inom Regeringskansliet. Jag tror att vi kan vara trygga med att det som sedan kommer ut därifrån inte är gjort för att det ska försvåra det hela eller för att miljökraven ska bli lägre. Det handlar om att vi ska implementera och få ut så mycket miljönytta som möjligt och detta på ett enkelt sätt.

Vi måste uppnå god miljöstatus i vattnet, och jag är alldeles säker på att både det och den blivande propositionen om vattenverksamheter kommer att bidra till detta.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 27 april.)