Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning

Fru talman! Vi har nu att debattera kanske det viktigaste utgiftsområdet i hela statsbudgeten, nämligen det som handlar om utbildning och forskning.

Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och även klargöra att jag nu talar om Liberalernas politik för hela utgiftsområdet.

Fru talman! Den senaste Pisamätningen kom förra vintern. Den visade på det största kunskapstappet för svenska skolelever någonsin. Var fjärde elev kan inte läsa ordentligt. Fler än 61 000 niondeklassare har blivit underkända i läsförståelse de senaste nio åren. Varje år lämnar nästan 20 000 elever grundskolan utan behörighet till gymnasiets nationella program.

I veckorna kom undersökningarna Piaac och Timss, där man bland annat har undersökt matematikkunskaper hos grundskoleelever och även vuxnas läsförståelse. Här ser vi faktiskt ljusglimtar, och det är bra. Sverige presterar förhållandevis bra i de här undersökningarna. Dock lämnar de en viss besk eftersmak. Vi är ett av de länder som är sämst på att kompensera för elevers hemförhållanden. Likvärdigheten är för dålig, och det kompensatoriska uppdraget misslyckas vi ofta med i Sverige.

Fru talman! Universitetslärare larmar om att studenter som antas till landets topputbildningar har svårt att ta till sig kurslitteratur. De vittnar också om bristande kunskapsförmedling i det svenska skolsystemet.

Hur hamnade vi då här? Jo, fru talman, för en 30, 35 år sedan gjordes mycket stora förändringar i svenskt skolväsen som sammantaget har inneburit att vi står lite sämre rustade i dag. Vi har sett fallande kunskapsresultat till följd av de här förändringarna. Lärarnas status har försvagats, och vi ser betydande ordningsproblem i svensk skola. Det här är en följd av många av de reformer som gjordes i början av 1990-talet och även i slutet av 1980-talet - kommunaliseringen, friskolereformen, målstyrningen, den nya så kallade moderna pedagogiken och mycket annat.

Fru talman! Den här regeringen försöker nu vända utvecklingen. Vi lägger om skolpolitiken till att fokusera mer på faktakunskap, särskilt i de unga åldrarna.

Alltför länge har Sveriges elever utsatts för experiment utan vetenskaplig förankring. Tanken har ofta varit god, men resultaten har blivit förödande. Så kallad lyssneläsning har blivit en etablerad lärandeform där eleverna helt enkelt ska lyssna på texter i stället för att lära sig läsa. Det är ett oerhört svek, fru talman, särskilt mot de elever som behöver skolan mest.

Vi gör nu om skolans läroplaner. Kursplaner ska lägga större vikt vid faktakunskaper och att grunderna sitter. Det kommer att hjälpa alla elever.

Sju av tio barn har en skärm i stället för en bok vid läggdags. Var tredje förälder bråkar om skärmtid. Det är inte konstigt att många oroar sig över att barns liv äts upp av sociala medier. Vi måste våga sätta gränser, särskilt i skolan.

För att mota läskrisen går vi nu från skärm till pärm i svensk skola. Eleverna får ordentliga läroböcker och riktig skönlitteratur. Vi försöker fasa ut distraherande skärmar från undervisningen. Den tidigare regeringen hade ett mer okritiskt förhållningssätt och en övertro på digitala läromedels potential.

Fru talman! I budgetpropositionen för 2023 avsatte vi medel och införde ett statsbidrag för inköp av riktiga böcker. I år landade det på 658 miljoner kronor. Den satsningen stärks i strävan mot principen att varje elev ska ha en lärobok per ämne. Vi har drivit igenom lagstiftning om att alla skolor ska ha ett bemannat skolbibliotek. Vi är fast beslutna att vända den här läskrisen.

Fru talman! Otryggheten i skolan ökar. I många klassrum är det så stökigt att eleverna inte kan koncentrera sig på undervisningen. Detta riskerar särskilt att drabba pojkar från studiesvaga hem. En ny statlig satsning ska underlätta för skolor att anställa fler utbildade personer som kan bidra till ökad trygghet och studiero i skolan. Det kan handla om att inrätta trygghetsteam som arbetar för lugn och ro, trivsel och trygghet i och utanför klassrummen. Det kan bidra till fler speciallärare och mindre undervisningsgrupper.

Tidigare regeringar har varit rätt ovilliga att satsa på mindre grupper utanför klassrummet. Man har menat att det skulle vara exkluderande. Vi menar att det är tvärtom. Om eleverna får det stöd de behöver får alla en rättvis chans.

Fru talman! Vi vill vara tydliga med att det är läraren som bestämmer. Vi satsar därför på akutskolor där elever som stör eller skapar otrygghet tillfälligt kan placeras. Dessutom stärker vi skolans och socialtjänstens möjlighet att jobba sida vid sida för att tidigt fånga upp elever med hög frånvaro genom fler sociala team. Vi utreder också frågan om ett nationellt frånvaroregister.

Fru talman! Vi vet att tidiga insatser gör stor skillnad. Därför gör vi från och med 2028 den svenska grundskolan tioårig. Alla elever kommer att gå i tio år, och förskoleklassen kommer att bli årskurs 1. Genom att låta sexåringars undervisning följa grundskolans ämnes- och kursplaner skärps fokus på tidig läs- och skrivträning.

Vi inför fortbildning för lärare så att de genom vetenskapligt belagda metoder får bättre verktyg för att stötta elever i deras språk, läs- och skrivinlärning. Skolan är full av skickliga lärare. Det vet vi, fru talman. Men vi vet också att många lärare upplever att deras utbildning inte gett dem tillräcklig kunskap om vilka metoder för läs- och skrivinlärning som fungerar bäst. Alltför ofta baseras fortbildningen inte heller på vetenskaplig grund utan på pigga koncept som friskoleägare eller kommunpolitiker köpt in. Så kan det inte få fortsätta. Ett nationellt professionsprogram för rektorer, lärare och förskollärare kommer att införas under kommande år.

Lärarutbildningarna behöver hålla högre kvalitet. Vi har nu en utredning att ta ställning till. Den kom för några veckor sedan och föreslår höjda krav på lärarutbildningarna, både lärarprogrammet och förskollärarprogrammet. Jag välkomnar verkligen detta.

Vi vill stärka kunskaperna i svenska. Skolan kan vara en av de få platser där elever med föräldrar som inte har svenska som modersmål regelbundet möter det svenska språket. För att stärka kunskaperna i svenska avser regeringen att införa en försöksverksamhet med språkstärkande insatser för elever som har behov av intensivträning i svenska. Just nu utreds också införandet av en obligatorisk språkförskola och ett maxtak för antalet barn i förskolegrupper.

Framgent kommer riksdagen att behöva reformera även friskolesystemet i grunden. Oseriösa aktörer vars främsta målsättning är att tjäna snabba pengar har fått verka i skolans värld under alltför lång tid. Det måste få ett slut. Den enda drivkraften vi kan tolerera hos dem som driver skolor är elevernas bästa. Det måste vara utgångspunkten för alla huvudmän för skolor i Sverige.

Men det är inte bara i fristående skolor vi ser problem. Det skiljer sig också väldigt mycket mellan kommunala skolor och mellan kommuner, inte minst när det gäller hur mycket resurser man allokerar till skolan. Det skiljer 70 000 kronor per elev mellan den kommun som satsar mest på skolan och den som satsar minst. Därför utreder vi en nationell skolpengsnorm. Vi vill öka likvärdigheten.

Fru talman! Uppfinningsrikedom, innovationer och vetenskap har gjort Sverige till en rik kunskapsnation. Vi ska fortsätta tävla med de bästa i teknikutvecklingen och inte vara något lagomland. Med Liberalerna i regeringen görs därför en historisk satsning på svensk forskning. Den nya forskningspropositionen innehåller satsningar på 6,5 miljarder kronor och har fokus på bland annat spjutspetsforskning och banbrytande teknologi.

Vi satsar stort för att hänga med i AI-utvecklingen och möta behoven i klimatomställningen. Vi utvecklar svenska forskningsmiljöer för att locka och behålla de bästa forskarna. Vi prioriterar rymdforskning men också förståelsen för vilka metoder som funkar bäst i skolan för att möta läskrisen. Jag vill vara tydlig med att det är spetsforskning som gör Sverige relevant i forskningssammanhang - inte att man är lagom bra på allt.

Den här regeringen, till skillnad från de tidigare, vågar satsa på den bästa forskningen och de bästa forskarna. Sverige ska vara ett land som tilldelas Nobelpris, inte bara ett land som delar ut Nobelpris.

Fru talman! Den här skolbudgeten sätter fokus på att fler elever ska få de grundläggande färdigheterna på plats tidigt. Inget är viktigare än att alla elever ska kunna läsa, skriva och räkna redan i lågstadiet. Vi har påbörjat arbetet med att ta tillbaka skolan till grunderna, där eleverna är trygga och lär sig mer. Grunderna i klassrummen och skolsystemet måste fungera; det är viktigt för alla, men särskilt för de elever som behöver skolan mest.

Fru talman! Det handlar om grunderna i skolan och om spetsforskning i världsklass. Man kan helt enkelt se när det är liberaler som styr på Utbildningsdepartementet.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Fredrik Malm, för genomgången av hela utbildningsutskottet!

Det finns mycket som är jättebra och som ledamoten Malm och jag är överens om att det behöver satsas på. Det handlar om läsning och mycket annat.

Det finns en läskris - sannolikt flera. En av dem är nog regeringens oförmåga att läsa statistik. Vad gäller hur skolresultaten faktiskt ser ut är det så att nästan oavsett vilken vi tittar på av de undersökningar som har kommit senaste tiden ligger Sverige i topp - om man sorterar fram dem som pratar svenska hemma, vill säga. Det är viktigt att ha med sig om vi ska lösa problemen i svensk skola, för det finns många att ta av. Ett av dem är den enorma utslagningen.

Vi tittar på vad regeringen faktiskt gör. Det är fint att man säger mycket saker, men i verkligheten handlar det också om vad man gör - och det är inte att satsa på skolan. Jag tror att samtliga partier på oppositionssidan i dagsläget satsar mer på skolan än vad Liberalerna får till i regeringen.

Vi ser att pengar går dit där de inte gör någon skillnad. Det läggs en massa pengar på akutskolor, som kan vara bra på vissa ställen. Men om man kräver att det ska vara akutskolor som pengarna läggs på går det inte att lägga dem på det som faktiskt behövs. Det finns inget förtroende för att professionen vet bäst själv och faktiskt kan värdera vad pengarna ska läggas på. Det är därför vi i Centerpartiet vill ha ett sektorsbidrag i stället för alla de riktade statsbidragen.

Jag vill gärna höra från ledamoten Malm om Liberalerna är redo att ha lite bredare samtal om hur vi når gruppen som verkligen är ett problem och som vi inte lyckas lyfta: de svagpresterande eleverna. Hur gör vi så att de kan gå från dagens stopp, där de får en dörr i ansiktet, till att få ett jobb? Vad vill ledamoten Malm och Liberalerna göra för att stoppa utslagningen i svensk skola?

Fru talman! Det som Niels Paarup-Petersen tar upp är mycket relevant.

På arbetsmarknaden har vi en ganska stor grupp som är väldigt svår att få i jobb. Det är långtidsarbetslösa och så vidare. Politiker laborerar med diverse olika försök till lösningar för den gruppen. Det handlar om nystartsjobb, instegsjobb, olika skattelättnader, arbetsmarknadsprogram och så vidare.

På samma sätt egentligen har vi i svensk skola en grupp elever som inte klarar av grundskolan och därmed inte blir behöriga till de nationella programmen. Då har ambitionen varit att de ska läsa ett så kallat introduktionsprogram. Ungefär en av fem som börjar gå ett introduktionsprogram får i slutändan en gymnasieexamen. Det är för lågt.

Problemet är att en stor grupp elever som är väldigt skoltrötta förväntas gå längst av alla i skolan. Den problematiken har även tidigare regeringar sett. Nu kom ett betänkande från en utredning av det vi kallar yrkesskola, som man har tittat på för att till exempel kunna få mycket mer yrkesintroduktion. Det gäller många i gruppen som inte har klarat av grundskolan.

Det andra jag vill säga när det gäller detta och som jag tycker är viktigt är att vi hela tiden måste fortsätta försöka pressa resurserna ned mot de yngre åldrarna, särskilt när det gäller läs- och skrivkunskaper. Man sätter generellt in stöd för sent i svensk skola.

Fru talman! Det är två konkreta saker. Det görs jättemycket mer. Det kommer nu en rad olika utredningar om bland annat skolans finansiering, friskolor, läroplaner och mycket annat som sammantaget ska bidra till att förbättra svenskt skolväsen.

Fru talman! Jag vill tacka ledamoten Malm.

Det finns mycket bra i några av utredningarna som nu ska presentera sina resultat. Jag hoppas mycket på betygsutredningen och på den nya yrkesinriktningen, som ska vara lika lång men ha färre poäng. Jag hoppas att vi ska kunna komma överens där och hitta vägar framåt så att de som i dag slås ut i svensk skola ska kunna lyckas genom att få vägen till ett jobb. I dagsläget är utslagningen enorm. 20 000 elever slås ut varje år på grund av att svensk skola är katastrofal på det området.

Då kommer vi tillbaka till att vi ser att regeringen inte satsar på skolan i praktiken. Rent ekonomiskt satsar de inte på skolan. Det är klart att det gör skillnad om man har pengar till att göra saker eller inte. Man kan säga jättemycket saker och fina grejer man vill göra, men om det inte finns pengar ute på golvet hjälper det inte.

Jag förstår att Fredrik Malm kommer att säga att det är ett kommunalt ansvar. Och det är det. Men staten har dragit ned på sin andel av finansieringen till svensk skola över tid. Det ansvaret måste man ta. Och det är faktiskt bara regeringen som kan göra det. Andra partier här i riksdagens kammare lyckas ju hitta mer pengar till skolan än regeringen gör.

När vi nu har en så stor utslagning tycker jag att det är lite sorgligt att regeringen inte har en högre ambition att satsa på att det finns pengar för att se till att de kan få tidigt stöd etcetera.

Ja, det finns saker som är på gång. Men det är 20 000 elever som slås ut varje år, om vi inte gör någonting nu. Centerpartiet har sagt att man borde låta dem gå vidare på meritpoäng till de yrkesprogram som redan finns; det öppnar upp för att många av dem skulle kunna gå vidare redan nu. Om man inte gör någonting nu är det om tre år 60 000 som går ut utan att ha en framtid. Vi ser hur det ser ut. De blir arbetslösa, och vi får ökad kriminalitet etcetera.

Det finns fortfarande inte något svar från regeringen på vad vi ska göra på kort sikt för att lösa det. Jag hoppas fortfarande på lite mer svar från Fredrik Malm och Liberalerna.

Fru talman! Jag tror att såväl Niels Paarup-Petersen som jag själv och alla andra här i kammaren vet att det inte finns något trollspö man kan vifta med för att lösa alla utmaningar. Detta är ett mödosamt arbete som behöver göras.

Vi kan inte heller anta ny lagstiftning i kammaren om förslagen inte först har blivit utredda, remitterade, lagrådsprövade och så vidare. Vi kommer alltså inte ifrån att det kommer att ta tid att vända utvecklingen i svensk skola. Det handlar till stor del om att hantera konsekvenserna av den stora förändring som gjordes för 30-35 år sedan.

Fru talman! Jag vill dock påpeka att det är väldigt slentrianmässig argumentation och retorik från Centerpartiet här. Om man tittar på anslagsutvecklingen i budgetpropositionen ser man att i stort sett varje tabell visar att det satsas kontinuerligt på svensk skola. Beskrivningen av stora neddragningar stämmer inte, i alla fall inte när det gäller de statliga resurserna till skolan.

Det ser däremot väldigt olika ut i kommunerna, på grund av att många kommuner dessvärre inte klarar av att ta sitt ansvar som huvudman för svensk skola. Det är därför vi behöver ett ökat statligt ansvarstagande.

Min och mitt partis uppfattning är att vi behöver återföra huvudmannaskapet för skolans finansiering från kommunerna till staten. Det finns tyvärr inte majoritet här i kammaren för en sådan reform, men det är enligt min uppfattning det allra viktigaste.

Fru talman! Låt mig först få uttrycka en vag besvikelse över att Fredrik Malms partiledare tillika utbildningsministern, Johan Pehrson, väljer att inte närvara när vi debatterar detta utgiftsområde. Det är tråkigt, särskilt mot bakgrund av att forsknings- och innovationspropositionen presenterades förra torsdagen. Ministerns närvaro i lokalen i dag hade varit välkommen.

Jag tänker ställa ett par frågor om forsknings- och innovationspropositionen. Jag har läst den två gånger, först snabbt och sedan lite mer noggrant. En sammanfattning av mitt intryck är att det är ett potpurri av positivt värdeladdade ord som excellens och banbrytande, men det är ganska svårt att se det stora sammanhanget.

Det är svårt att göra en bedömning av om regeringens politik kommer att leda till goda resultat, eftersom det inte finns någon konsekvensanalys. Utgiftspost på utgiftspost ställs jämte varandra. Vi kan ta utgiftsposterna Banbrytande forskning, Excellenskluster banbrytande teknik, Excellenscentrum och Strategiska forskningsområden som exempel.

Jag vill fråga ledamoten Malm: Hur är tanken att alla dessa enskilda initiativ som läggs på forskningsråden ska fungera i det stora hela? Är det samma forskare som ska befinna sig överallt? Vad är egentligen tanken med regeringens excellenssatsningar, rent konkret?

Fru talman! Centerpartiet föreslår kanske att man i stället ska ha ett anslag; nu är det många olika anslag.

Grundtanken med ökade resurser är att svensk forskning genom ska kunna höja kvaliteten, att vi ska kunna locka de bästa forskarna i världen också hit och att vi ska kunna vinna Nobelpris och inte bara dela ut Nobelpris. Då är spetsforskningen, det som man vanligtvis kallar excellens, oerhört viktig. Självklart har också grundforskning och alla våra lärosäten en viktig roll, men vi behöver satsa extra på just spetsforskningen.

Anslagen delas ut genom olika aktörer och så vidare, och det vet ledamoten. Men det är klart att inte alla forskare ska forska på precis allt eller vara överallt - eller vad ledamoten nu antydde. Ambitionen måste vara att forskarna ska kunna få mer tid för sin forskning.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Malm för svaret.

Det är där det kan bli lite knepigt. Ju mer man skjuter över forskningsmedlen till forskningsråden, desto större blir den administrativa bördan för forskarna och lärosätena och desto större blir transaktionskostnaderna. Regeringen har valt en politik där man lägger väldigt mycket pengar på forskningsråden och väldigt lite pengar på basfinansieringen, vilket gör att forskarna blir mer och mer ofria. De som egentligen bestämmer vad som är viktigt, vad som är centralt för Sverige och vilka forskningsfrågor man ska ägna sig åt är politiken och forskningsråden.

Jag tror inte att det är det system som ger bäst forskningsresultat. Vi driver en annan politik och vill göra två djupa reformer i stället. Dels vill vi organisera om hela sektorn och ha flera olika associationsformer, inte bara myndighetshögskolor, dels vill vi reformera finansieringssystemet.

Man kan fundera lite över de 6,5 miljarder som öses in på ett system som inte levererar. Det vore bättre om regeringen åtgärdade systemfelet i stället för att skicka in mer pengar till samma sak.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag ställa en fråga till ledamoten Malm från Liberalerna. Ledamoten Malm sa att man kan se när det är Liberalerna som styr i Utbildningsdepartementet. Men låt mig uttrycka min förvåning då ordet bildning endast nämns två gånger i forsknings- och innovationspropositionen. Är det inte ett väldigt centralt ord för Liberalerna? Knappt en enda liten brödsmula går till bildning i årets forsknings- och innovationsproposition. Hur blev det så?

Fru talman! När jag lyssnar till ledamoten Anders Ådahl får jag nästan intrycket att han tycker att de 6,5 miljarder som kommer det sista året, 2028, som ett extra påslag till forskningen i Sverige är för mycket pengar. Den uppfattningen delar inte jag. Jag skulle självklart gärna se att resurserna var ännu större, men vi är inte gjorda av pengar och har många angelägna områden att förstärka och satsa på. Men 6,5 miljarder är ett stort tillskott till svensk forskning.

Ledamoten Ådahl säger också att systemet inte funkar och att vi måste rätta till systemet. Jag skulle säga att svensk högre utbildning står sig stark, men den kan självklart vässas ytterligare, vilket vi nu har ambitionen att göra.

Fru talman! I förra veckan kom ännu en granskning från Skolinspektionen som visade att de elever som bedöms behöva särskilt stöd i lågstadiet för att lära sig läsa, skriva och räkna inte får det i dag. Det är djupt allvarligt. Vi vet, och regeringen säger det själv, att svensk skola har stora problem med likvärdigheten. Vi har en läskris. Alltför många elever lär sig inte läsa ordentligt.

Halvvägs in i mandatperioden har regeringen inte lyckats vända trenden. Tvärtom har man tvingat fram stora nedskärningar i svensk skola genom att låsa fast statens bidrag till skolan i fasta priser och genom att inte stötta kommunerna under kostnadskrisen. De som har behov av extra stöd har drabbats hårdast.

I Socialdemokraternas budgetförslag finns förslag om 3 miljarder extra direkt till grundskolan utöver det som regeringen och SD har föreslagit till skolan. Det motsvarar ytterligare en pedagog i varje klass under årskurs 1. Det är resurser som ska kombineras med skärpta krav på att sätta in särskilt stöd till de elever som behöver det.

Liberalerna säger tyvärr nej till denna satsning. I stället lägger de 4,7 miljarder på en särskild skattesänkning för dem som tjänar över 62 000 kronor i månaden.

Med tanke på den läskris vi har och det Fredrik Malm själv nyss sa från talarstolen - att ingenting är viktigare än att alla barn lär sig läsa och skriva - undrar jag hur han motiverar att hans regering prioriterar att sänka skatten för dem som tjänar mest i stället för att satsa mer på skolan och de lågstadieelever som går där under denna mandatperiod.

(Applåder)

Fru talman! Även denna replik är väldigt relevant i fråga om läskrisen.

Det finns strukturella problem som är väldigt svåra för kammaren att riktigt ändra på. Starka krafter driver i dag många ungdomar från läsning till skrollande och sådant. Vi ser det även på andra områden, till exempel folkhälsoområdet genom att man rör sig mindre. Detta påverkar också barnens sömn, koncentrationsförmåga och så vidare.

Det här är en bred global trend som är en följd av digitaliseringen, och man måste förstå att det också har en påverkan på skolresultaten. Det som är viktigt och något som vi kan göra är att se till att stödet sätts in tidigare, vilket även togs upp i replikskiftet med Centerpartiet. Vi behöver screena barn för att se vilka som behöver ett extra stöd. Det är självklart en särskild utmaning med personer som är nyanlända och som inte har svenska språket med sig. Detta studeras särskilt i utredningar om språkförskola och annat.

Fru talman! Jag ser framför mig att vi kommer att kunna göra större satsningar under åren framöver nu när inflationen i stor utsträckning är nedbrottad. Fasta priser har varit ett problem för företag och offentlig sektor, såsom kommuner. I praktiken har inflationen gröpt ur mycket av reformutrymmet för både stat och kommuner. Men nu har vi som sagt brottat ned inflationen, vilket är positivt.

Fru talman! Precis som ledamoten Malm säger finns det många saker i vårt samhälle som behöver förändras för att läsningen ska öka. Det krävs också strukturella förändringar av skolan. Flera av dem har regeringen redan startat. Men dagens elever - de som går på lågstadiet under just denna mandatperiod - har fått uppleva att deras stödpersonal sägas upp. Det har blivit mindre personal i skolan.

SCB:s senaste siffror visar att kostnaden per elev i svensk skola är lägre än på mycket länge, och det är inget bra resultat. Det betyder att eleverna har färre resurser runt omkring sig.

Har regeringen och Sverigedemokraterna helt gett upp om dagens elever för att möjligen, någon gång i framtiden, göra svensk skola bättre? Det är ett oerhört svek och kommer att kosta Sverige under generationer framöver när dessa elever inte får med sig det de behöver från svensk skola.

Det har ju inte saknats pengar i Sverige under den här tiden, fru talman. Regeringen har ju heller inte valt bort att fördela pengar på ett sätt som delvis har bidragit till att spä på inflationen. Problemet är att man har lagt pengar på fel saker. Jämt och ständigt har man prioriterat skattesänkningar för dem som tjänar allra mest för att de ska slippa känna av inflationen. Samtidigt har man låtit kostnaden bäras av de elever som kommer att ha gått i ettan, tvåan, trean och fyran under den här regeringen. Det är de som har fått betala genom att de inte har fått det stöd de behöver för att kunna läsa, skriva och räkna.

Om det inte finns någonting som är viktigare än att dessa elever lär sig läsa, skriva och räkna uppmanar jag alla att rösta på vår budget som innebär just mer stöd till dem.

(Applåder)

Fru talman! När man lyssnar till Socialdemokraterna kan man lätt få uppfattningen att vi har ett statligt huvudmannaskap för svensk skola i dag, men så är det inte. I grova drag är finansieringen till 80 procent kommunal och 20 procent statlig via riktade och generella statsbidrag till kommunerna.

Däremot antar vi såklart regelverket här - skollag och mycket annat. Men i grund och botten är de exempel som ledamoten tar upp en följd av kommunala prioriteringar. Vi måste också vara uppriktiga med att säga som det är. Kommunerna presterar väldigt olika när det gäller svensk skola. I Stockholms stad, till exempel, satsar man inte särskilt mycket på skolan. Däremot höjer man, tillsammans med regionen, skatten så att lärarna i Stockholm får mindre köpkraft exempelvis. Det ser alltså väldigt olika ut.

Fru talman! Man kan titta i budgetpropositionerna. Då ser man att vi för varje år ökar stödet till svensk skola, till forskningen och så vidare. Vi har gjort stora satsningar på läroböcker. Vi har nu ett omfattande reformtempo när det gäller att se över friskolesystemet, betygssystemet, skolpengssystemet, läroplanerna, rektorers och lärares administrativa börda och mycket annat.

Jag skulle verkligen välkomna om Socialdemokraterna också kunde se denna problematik. Då skulle vi gemensamt kunna hjälpa till att vända den utveckling i svensk skola som tyvärr har varit nedåtgående under många år.

Fru talman! Fredrik Malm har från talarstolen pratat väldigt brett om skolan. Det är mycket som jag tror att vi alla kan stå bakom och hålla med om. Men det återstår ett antal frågor.

En fråga handlar om underfinansieringen, som diskuterades alldeles nyss. Sveriges Kommuner och Regioner har varit väldigt tydliga med att det med den borgerliga regeringens budget kommer att bli nedskärningar i den svenska skolan.

Liberalerna är med och styr i 90 av dessa kommuner. Före det förra valet var Liberalerna med och styrde i cirka 150, tror jag, av kommunerna. Liberala kommunpolitiker ser nu hur den budgetslakt som pågår år efter år leder till att lärare måste sägas upp, att personalen inom elevhälsan måste sägas upp, att man inte kan ha lika många modersmålslärare som förut eller att man inte kan ha studiehandledning på modersmålet och så vidare.

Samtidigt går Liberalernas samarbetsparti, Sverigedemokraterna, ut och gör det som man alltid gör, nämligen lägger skulden för samtliga samhällsproblem och budgethål på människor som råkar se ut som jag. Denna gång gör man det genom att ifrågasätta modersmålsundervisningen.

Jag undrar: Hur kommer det sig att Liberalerna inte tänker på alla dessa 90 kommuner, där Liberalerna själva är med och styr, när det gäller budgeten? Majoriteten av de kommunerna har nu svårt att få det att gå ihop.

Jag undrar också: Hur ser Liberalerna - som fortfarande kallar sig för Liberalerna, vilket kan anses vara märkligt - på att man har ett samarbetsparti, som är det största partiet i regeringsunderlaget, som ifrågasätter forskning och fakta när det gäller vikten av modersmålsundervisning för barn som är mångspråkiga eller dubbelspråkiga?

(Applåder)

Fru talman! Våra partier har en sak gemensamt. Vi ändrar våra partinamn ibland. Skillnaden är att vi ändrar partinamnet för att förstärka kopplingen till vår ideologi medan Vänsterpartiet ändrar partinamnet för att försvaga kopplingen till sin ideologi. Där finns en skillnad.

Jag skulle vilja säga så här, fru talman: Det finns ingenting som hindrar en kommun, en kommunpolitiker eller ett parti på kommunal nivå att satsa mer på skolan. Det finns ingenting som hindrar det.

Det finns en orsak till att vi ändå har en så pass stor statlig finansiering av svensk skola. Trenden över tid har varit att staten har tagit ett större ansvar för skolan för att många kommuner inte har klarat sitt huvudmannaskap. Det är klart att det står SKR fritt att, så att säga, göra samma sak. Om man nu anser att de statliga stöden är för låga finns det ingenting som hindrar att kommunerna prioriterar om och prioriterar upp skolan mer. Jag skulle verkligen välkomna detta.

Vårt parti försöker i alla kommuner där vi är med och styr självklart att hela tiden, i varje förhandling, satsa det där lilla extra på svensk skola, för det är den viktigaste frågan för mitt parti. Andra partier gör andra prioriteringar.

(Applåder)

Fru talman! Jag noterar att Fredrik Malm står och ljuger rakt ut när det kommer till vad Liberalerna gör i olika kommuner. Alla som någonsin varit kommunpolitiker eller varit engagerade i kommunpolitiken vet att Liberalerna knappast slåss för skolan på det sättet att de faktiskt satsar tillräckliga medel på skolan - förutom när de möjligtvis är med i samarbeten där vi rödgröna partier tvingar Liberalerna att göra detta.

Fredrik Malm undvek den andra frågan. Jag förstår att detta är jobbigt, för - om vi ska återgå till namnet - det är kanske inte så liberalt att gå ifrån det som forskning och fakta har visat under decennier. Man menar att om elever lär sig sitt modersmål bra har de lättare för att lära sig det svenska språket men också andra ämnen. De presterar då bättre till och med i matematik. De presterar då bättre i olika ämnen som är väldigt viktiga.

Fredrik Malm valde att inte säga någonting om det. Jag hoppas på att få höra någonting i det andra svaret, men jag förstår att detta är svårt. Det här är inte det enda område där Liberalerna tvingas till någon typ av tystnad eller skämskudde för att man samarbetar med ett parti som enbart vill fokusera på repression och på rasistiska förslag, som man lägger fram titt som tätt.

Samtidigt säger Fredrik Malm att kommunerna faktiskt kan satsa pengar på den svenska skolan och prioritera skolan högre. Nästan alla kommuner lägger en stor andel, om inte störst andel, av sina pengar på skolan. Men det räcker inte, på grund av underfinansieringen från staten. Det räcker inte, på grund av att rotbidrag och rutbidrag till överklassen prioriteras framför pengar till skolan. Det räcker inte, eftersom skattesänkningar för miljonärer prioriteras framför en stärkt elevhälsa och bemannade skolbibliotek, vilket man inte finansierar. Vi har ju också brist på skolbibliotekarier.

Vilka är svaren från Fredrik Malm? Jag tror att kommunpolitikerna från Liberalerna väntar på dessa svar.

(Applåder)

(ANDRE VICE TALMANNEN: Jag får påminna om att vi gärna håller oss till det som beslutas inom riksdagen.)

Fru talman! Det där sista blir lite svårt på detta område, eftersom skolan i Sverige är kommunaliserad sedan 1980-talet. Men jag förstår vad man menar från presidiets sida.

Vad gäller modersmål är vår uppfattning i Liberalerna: Har man rätt till modersmålsundervisning har man rätt till det. Det har inte alla. Det beror ju på om man kan någonting om språket. Använder man språket, så att säga, vardagligt hemmavid har man rätt till detta. Det är viktigt att det inte, så att säga, inkräktar på annan ämnesundervisning och lektionstid i skolan. Det ska ha sin egen tid. Då tycker jag att det är fullt rimligt att barn som har ett annat modersmål än svenska ska kunna undervisas i det.

Jag har inte tagit del av all forskning, men logiken säger väl precis det som Daniel Riazat menar. Att kunna fler språk är väl bättre än att kunna färre språk, tänker jag. Det kan säkert ha en positiv inverkan också på inlärning.

Fru talman! Sedan kom det en lång radda från Vänsterpartiet. Det var högt och lågt. Man menar att det prioriteras fel. Vänsterpartiet har en i grunden socialistisk uppfattning, vilket innebär att man i stort sett kan beskatta lönekollektivet hur mycket som helst. Man menar att man kan göra större satsningar på offentliga verksamheter än alla andra. Det är bara det att vi i slutändan med Vänsterpartiets politik, fru talman, inte kommer att ha tillräckligt många människor som jobbar i Sverige. Och det slår mot vår ekonomiska tillväxt.

Man måste också se till att det finns en privat sektor och att det finns människor som kämpar och sliter och som går till jobbet varje dag. De förtjänar att få lite lägre skatt så att de kan få mer frihet i sin vardag. Det är också en prioritering. Den gör inte Vänsterpartiet, men vi gör den prioriteringen.

(Applåder)

Fru talman! I sitt slutanförande i det senaste replikskiftet talade Fredrik Malm om tillväxtpolitik. Kvittot på regeringens tillväxtpolitik kom i förra veckan då man fick skruva ned prognosen ytterligare för den svenska tillväxten.

Samtidigt har vi en klimatkris i världen, skenande gängkriminalitet i landet och stora globala hälsoproblem som flera begynnande pandemier, antibiotikaresistens och så vidare, och vi har ett försämrat säkerhetsläge.

Lösningen på de samhällsproblemen - sjunkande tillväxt och de uppräknade hoten - skulle man kunna ha i ett slag genom att satsa på forskning. Att satsa på forskning skapar tillväxt och kan bidra till att lösa samhällsproblemen.

Liberalerna säger att de satsar på forskning. På pressträffen i förra veckan när forskningspropositionen presenterades hette det att det var historiska satsningar. Det var den största forskningspropositionen någonsin.

Jag noterade att Fredrik Malm i ett tidigare replikskifte sa att man ökar resurserna varje år. Men det är med detta som när Lotta Edholm fick sitta och förklara sig i 30 minuter när hon hade sagt att man gjorde historiska satsningar på skolan. Det var egentligen 2 miljarder i nedskärning.

Det är samma sak med den historiskt stora forskningspropositionen. De senaste 20 åren har det presenterats åtminstone tre stycken som ledde till mer forskning, det vill säga där man i fasta priser hade högre belopp. Detta är ju lögn.

Jag undrar: Varför satsar inte Liberalerna på forskning?

(Applåder)

Fru talman! Det enkla svaret är att vi gör det. Vi ökar anslagen till svensk forskning och till högre utbildning. Det har gjorts i de flesta forskningspolitiska propositioner som har kommit. De kommer alltid i mitten av mandatperioden, och så löper de över fyra år. Den som nu presenterades kommer att löpa fram till 2028.

Fru talman! När det sedan gäller tillväxt är det viktigt att påpeka att tillväxt är oerhört viktigt för att vi ska kunna finansiera vår gemensamma välfärd, för att vi ska kunna göra investeringar och för att människor ska få mer i plånboken, reallöneökningar och mycket annat.

Fru talman! Det är precis som Linus Sköld rabblar upp här. Det har varit pandemi, vi har kriget i Ukraina och vi har osäkerhet. Sverige är en mycket stor investerare.

Jag tror att vi till exempel är den tionde största investeraren i USA. Det kommer nu att få en ny presidentadministration med betydande osäkerhet om vad som kommer att ske där.

Vi har enorma utmaningar i Mellanösternregionen, vilket kan påverka oljepris och mycket annat.

Om det kommer en tillväxtprognos som justerar ned tillväxten beror det på den globala konjunkturen och mycket annat.

Det som är viktigt är att vi har en regering som är beredd att genomföra strukturella reformer för att få fler människor i arbete, och dit hör satsningar på forskning. Det är oerhört viktigt, inte minst sett till pandemi, klimathot, vaccin, medicinsk forskning och så vidare.

Det handlar om att vi ska kunna göra de banbrytande nya innovationerna och kunna rulla ut läkemedel som gör att vi lever längre, att vi kan bota svåra sjukdomar och så vidare. Allt det förutsätter att vi verkligen prioriterar just utbildning och forskning.

Fru talman! Fredrik Malm tror inte på politiken som samhällsförändrande kraft hör jag. Den sjunkande tillväxten är ett resultat av omständigheter i omvärlden.

Den politik som Fredrik Malm står för har ingenting med tillväxtsiffrorna att göra. Det tycker jag är desillusionerande från någon som sitter i regeringen, höll jag på att säga, eller i varje fall stöder regeringen.

Det jag skulle säga var att den största forskningspropositionen någonsin nästa år innebär ett tillskott på 1 ½ miljard. Det är inte ens uppräkning av de befintliga medlen för forskning. Det motsvarar inte ens de 3,43 procent som pris- och löneomräkningen ger i resten av statens budget.

De stora investeringarna - för det finns stora tillskott - ligger i nästa mandatperiod. Det är flera år bort. Det är nu vi har sjunkande tillväxt. Det är nu klimatkrisen är här. Det är nu vi har en orolig omvärld. Vad väntar regeringen på? Vill ni ha sjunkande tillväxt?

Nej, jag gissar att svaret är att ni vill sänka skatten för de rika. Ni kommer att bränna halva reformutrymmet på att sänka skatten för de allra rikaste i stället för att göra tillväxtskapande åtgärder. Sedan kallar ni det för historiska satsningar. Jag tycker att det är pinsamt.

(Applåder)

Fru talman! Nu är vi tillbaka i en ganska vanlig vänster-höger-debatt.

Några av de stora problemen som hämmar svensk tillväxt i dag är de mycket höga priserna för elektricitet och energi. Det är en följd av att Linus Sköld och hans regeringar har monterat ned svensk kärnkraft, vilket har bidragit till detta.

En annan stor problematik är problemen med infrastrukturen när det handlar om att människor ska komma till jobbet i stora regioner. Det är också en följd av att Linus Sköld och hans parti inte gjorde de satsningarna utan i stället prioriterade att man skulle bygga höghastighetsbanor och så vidare i stället för att få den regionala inpendligen att börja fungera.

Fru talman! Vi kan hålla på och gaffla om detta fram och tillbaka hur länge som helst. Det är ganska tråkigt. Det är viktigare att vi ser vad vi kan göra för att lyfta den svenska skolan.

Vi är överens om en del. Men det finns också betydande skillnader. Framför allt fokuserar regeringen väldigt mycket på innehållet. Vi gör det genom en rad ganska tunga utredningar som nu ser över resursfördelning, friskolor, läroplaner, betygssystemet och så vidare.

Det är klart att om det hade gjorts tidigare, om den förra regeringen hade varit lite mer ambitiös och intresserad av det, då kanske vi hade fått upp tillväxten ännu lite snabbare.

Nu gör vi de nödvändiga reformerna för att vi ska kunna få en bättre samhällsekonomi och framför allt för att vi ska få fler ungdomar som är intresserade av lära sig saker och är intresserade att läsa vidare på universitet och så vidare för att utveckla hela vårt samhälle och vår demokrati.

Fru talman! Det räcker avslutningsvis att titta på tabellverket i budgetpropositionen. Hur mycket man än vill från Socialdemokraternas sida kan man inte hävda att vi sparar när vi satsar mer resurser på detta område.

(Applåder)

Fru talman! Fredrik Malm refererade till de stora undersökningarna Pisa och PIRLS. Det var en stund sedan. Det finns även andra undersökningar som visar på vuxnas kompetenser och också på ungas digitala kompetens.

När det gäller det som handlar om skolelevers förmåga och kompetens finns det ett gemensamt mönster. Det är att likvärdigheten brister.

Det förvånar mig lite när jag läser i budgeten, och det förvånade mig redan förra året, att man för det statliga stödet för likvärdighet och kunskapsutveckling stryker begreppet likvärdig.

Några kanske minns att jag frågade om det för ett år sedan. Svaret var att det bara var att stryka ett ord. Det skulle inte ha någon betydelse. Så svarade även skolminister Lotta Edholm på en fråga. Det var en symbolhandling och någonting som fortfarande skulle bidra till likvärdighet.

Frågan är vilken symbolhandlingen är när man sedan den 1 september inte längre behöver redovisa på vilket sätt de insatser man gör för pengarna bidrar till ökad likvärdighet.

Jag och Miljöpartiet tror att det vi behöver i skolan är mer likvärdighet. Vi behöver fler lärare som är skickliga på sitt jobb och har tillräckligt med tid med sina elever. Vi behöver fler människor som när de funderar över yrkesval verkligen ser att läraryrket är ett drömyrke och faktiskt väljer den utbildningen och den yrkesbanan.

Men denna regering väljer att släppa fokuset på det som är ett av de största bekymren med kunskapsutvecklingen, nämligen den bristande likvärdigheten. Varför gör man det, Fredrik Malm?

Fru talman! Miljöpartiet hade ansvaret för den svenska skolan under ganska många år från 2014 och fram till ungefär 2021. Då minskade likvärdigheten dramatiskt i svensk skola.

Fru talman! Jag tror att man måste börja med att någonstans definiera vad detta är för någonting. Det är ett begrepp som man allmänt svänger sig med. Det har absolut ingenting med likhet att göra eftersom barn är olika. Det handlar om att man har lika rättigheter och att man har lika skyldigheter. Men framför allt ska barn också ha lika möjligheter att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. Det betyder att alla inte kommer att kunna lika mycket och att alla inte kommer att ha läst exakt samma sak på samma sätt under lika lång tid alla gånger i slutändan.

Likvärdighet handlar alltså om att se den enskilda individen och att investera i att den enskilda eleven ska kunna nå så långt som den eleven har förutsättningar att nå och att kunna tänja gränser, lära sig ytterligare lite, höja ambitionerna och så vidare.

Fru talman! Om vi tittar på Miljöpartiets skolpolitik har Miljöpartiet ofta gått i en annan riktning. Man har varit ganska flummig och inte tyckt att detta med struktur, ordning och reda samt lugn och ro är särskilt viktigt. Det har man länge uppfattat som någonting auktoritärt. Man omhuldade digitaliseringen väldigt mycket och sa att den skulle lyfta svensk skola. Men så blev det inte. Man har länge varit fientlig till att det över huvud taget ska finnas betyg i svensk skola. Men det är också viktigt för att öka motivationen för barn och ungdomar och så vidare.

Det denna regering nu gör är att i stor utsträckning försöka parera konsekvenser av beslut som Miljöpartiet har varit väldigt drivande i. Och vi är fast beslutna om att stärka likvärdigheten i svensk skola.

Fru talman! Jag tackar Fredrik Malm för historielektionen. Det är lite grann så vi brukar ha det här när Fredrik Malm och jag möts. Men om vi gör som så att jag som företräder Miljöpartiet pratar om Miljöpartiets politik så kanske Fredrik Malm kan svara på vad som är Liberalernas svar på detta. Det var Miljöpartiet som inrättade likvärdighetsbidraget på grund av den olikvärdighet som man såg, och det var inte taget ur luften.

Denna regering har fortsatt att satsa på detta stöd. Jag tycker att det är bra och helt rätt tänkt. Men varför släpper ni fokuset på likvärdighet? Det som ledamoten avslutade med var nämligen att säga att det är viktigt med likvärdighet.

Jag tror att det blir bättre om Fredrik Malm beskriver Liberalernas politik och jag beskriver Miljöpartiets politik. Om var och en får prata om sitt blir det kanske mer överensstämmande med sanningen. Nu vill jag alltså höra om Liberalernas utbildningspolitik. Varför släpper ni fokuset på likvärdigheten?

Jag ska säga några saker om betyg och digitalisering. Det är företeelser som man behöver hantera i svensk skola. Digitalisering är mer än val av läromedel. Digitalisering i skolan är framför allt någonting helt annat än det som unga och vuxna ägnar sig åt på sociala medier på fritiden.

När det gäller betyg har vi ett problem med betygssystemet, och det är vi alla överens om. Därför kommer det snart en utredning med förslag på ett nytt betygssystem. Det sorgliga i den kråksången är snarare regeringens bristande intresse av att diskutera dessa stora frågor med oppositionen, så att vi kan ta ett samlat grepp i riksdagen.

Jag ska gå tillbaka till min ursprungliga fråga. Jag vill höra om Liberalernas utbildningspolitik, och jag vill höra varför Liberalerna tappar fokuset på den bristande likvärdigheten.

Fru talman! Miljöpartiets största bekymmer för svenskt skolväsen verkar vara att regeringen bytte namn på ett statsbidrag, från likvärdighetsbidraget till kunskapsbidraget. Jag ser ett antal andra utmaningar.

Det sades här förtjänstfullt från Miljöpartiet att Liberalerna får berätta om sin politik. Det gällde dock inte de tidigare replikörerna i så stor utsträckning. Men det är bra att Miljöpartiet adresserar detta.

Det enklaste är att läsa Liberalernas partiprogram och diverse skolpolitiska program. Men kan också läsa Tidöavtalet. I Tidöavtalet ser man vad denna regering kommer att göra under mandatperioden. Och det är väldigt starkt präglat, i alla fall i skolavsnittet, av Liberalernas grundvärderingar. De delas också i mycket stor utsträckning av de andra tre samarbetspartierna. Det handlar om att gå från skärm till pärm. Det handlar om att gå tillbaka till grunderna, att sätta in stöd tidigare, att höja läraryrkets status och att förbättra arbetsmiljön i skolorna, så att elever som förstör till exempel ska kunna gå i en akutskola. Det handlar också om att vi ska få ordning på friskolesektorn, så att vi fortfarande har en valfrihet men att det är rimliga ekonomiska incitament för enskilda huvudmän. Det handlar också om mycket annat.

Allt detta finns uppställt. Man kan bara googla på Tidöavtalet. Då får man upp det och kan se skolavsnittet som är tio tolv sidor. Tidöavtalet är också väldigt konkret specificerat, betydligt mer än ett annat avtal som jag var delvis involverad i för några år sedan, nämligen januariavtalet som var betydligt luddigare. Men Tidöavtalet är väldigt konkret i fråga om vad vi kommer att göra. Och jag är övertygad om, fru talman, att när det genomförs kommer det att bidra positivt till att vända utvecklingen i svensk skola.

(Applåder)

Fru talman! Genom att investera i alla barns skolgång och ge alla vuxna möjlighet att vidareutbilda sig kan Sverige konkurrera med kunskap och kompetens i stället för med låga löner. På köpet får alla människor den frihet som kunskap innebär.

Sverige blir som starkast när alla är med och bidrar. Bristen på likvärdighet i vårt utbildningssystem drabbar därför inte bara enskilda utan hela vårt samhälle. Elever som har behov av särskilt stöd får inte det i dag. Jämfört med andra länder sätter svensk skola in särskilt stöd för sent och dessutom allt senare. Detta gör att personer i unga år riskerar att ge upp. Unga som tappar hoppet om skolan söker sig till andra miljöer för att få bekräftelse. Det ojämlika Skolsverige göder på detta sätt de kriminella gängen.

Halva mandatperioden har nu gått. Det tydligaste avtrycket som SD-regeringen hittills lämnat i svensk skola handlar om nedskärningar och underlåtenhet att stoppa de miljardvinster som skolkoncernerna plockar ut på elevernas bekostnad.

I stället för att se till att stötta svensk skola under kostnadskrisen bestämde sig SD-regeringen för att skära ned på statens stöd till skolan räknat i fasta priser och i stället sänka skatten för dem som tjänar mest. Det har fått direkta konsekvenser. Sverige lägger nu mindre på varje elevs skolgång än på länge. Stödpersonal har sagts upp. De personer som ska ge just det särskilda stödet eller punktmarkera en unge på glid är de personer som har fått gå först.

En rapport från Sveriges Lärare vittnar om att skolan nu upplever den värsta krisen sedan 1990-talet. Men, fru talman, det finns en viktig skillnad. De elever som i dag går i skolan hade inte behövt drabbas av nedskärningar. SD-regeringen har medvetet valt att låta dagens elever ta smällen för kostnadskrisen, och det är ett svek mot alla de elever som drabbas och fortsätter att drabbas. Det är ett svek mot alla lärare som försöker täcka upp för de kollegor som har sagts upp eller som har fått lämna sina jobb, och det är ett svek mot Sverige och mot vår gemensamma framtid.

Fru talman! Under kostnadskrisen har vi socialdemokrater i våra budgetmotioner konsekvent visat att det hade gått att prioritera annorlunda.

Om vårt budgetförslag hade gått igenom hade fler elever runt om i Sverige fått detta extra stöd för att lära sig att läsa, och lärare hade haft några fler kollegor och därmed en lite bättre arbetsmiljö. Om vi hade styrt hade vi dessutom gjort upp med det system med vinstdrivande skolägare som använder skattemedel till undervisning för att finansiera vinster till sig själva, glättig reklam eller investeringar utomlands - allt medan deras agerande driver på problem som betygsinflation, segregation och en allt större dokumentationsbörda för Sveriges lärare.

Fru talman! Eftersom vårt förslag till ramar för statens budget föll har vi ingen reservation här, utan vi hänvisar till vårt särskilda yttrande.

Vi socialdemokrater föreslår betydligt mer resurser till skolan än Sverigedemokraterna och regeringen. Till hela utgiftsområdet föreslår vi 4,7 miljarder kronor mer. Jag vill nu berätta hur vi hade velat använda de pengarna.

För tydlighetens skull säger vi alltså ja till de resurser regeringen lägger på skolan, men utöver det vill vi se följande satsningar redan 2025.

För att kunskapsresultaten i svensk skola ska öka är det helt centralt att stödinsatser sätts in tidigare än i dag. Pojkar och flickor som riskerar att hamna på glid måste fångas upp tidigt. Därför föreslår vi 3 miljarder mer än regeringen på kunskapsbidraget. Det motsvarar ytterligare en pedagog i varje klass i årskurs 1. Vårt förslag skulle bidra till ordning i klassrummen och till att ge fler barn det stöd som de behöver. Samtidigt som vi finansierar satsningen vill vi skärpa kraven på att alla skolor verkligen sätter in stöd så att elever uppnår kunskapsmålen när det gäller att läsa, skriva och räkna.

Bland de elever som i dag inte får det stöd de behöver i skolan är gruppen med neuropsykiatriska funktionshinder, NPF, överrepresenterad. Det finns dock goda exempel på hur man kan arbeta för att stötta elever med NPF på ett sätt som också gagnar alla elever. Vi socialdemokrater vill därför att skolmyndigheterna får i uppdrag att tillsammans med enskilda skolor och utifrån den forskning och den beprövade erfarenhet som finns utarbeta de bästa metoderna för att alla elever, inklusive elever med NPF, ska få det stöd och den hjälp de behöver för att klara skolan. Vi vill lägga 200 miljoner på detta nästa år.

Fru talman! Vi socialdemokrater menar också att svenska språket ska vara huvudspråk i svensk skola. Alla elever som följer den svenska läroplanen och inte vistas tillfälligt i vårt land ska gå i svenskspråkig skola. Detta är viktigt för att svenska språket ska utvecklas och vara det kitt som håller ihop vårt samhälle. Det är också viktigt för att alla de elever som har svenska som modersmål ska lära sig andra ämnen så bra som möjligt.

Förskolan är också central för att alla barn ska ges goda förutsättningar att lära sig svenska och utvecklas på andra sätt. Men också där ser vi en stor brist på likvärdighet. Inte sällan har de barn som är i allra störst behov av träning och utveckling i svenska språket sämst tillgång till just detta. Vi har därför sedan flera år krävt att språkkrav ska införas för all personal i förskolan, och vi lägger i vår budget mer än regeringen på att den personal som behöver det ska få utbildning för att klara språkkraven.

Men det räcker tyvärr inte att personalen kan svenska, för när många i ett område har ett annat modersmål måste man jobba särskilt med språkutvecklingen. Vi socialdemokrater föreslår därför en särskild satsning på detta på de 200 förskolor i landet som behöver det mest.

Fru talman! För att alla ska kunna jobba och ta de jobb som finns krävs på dagens arbetsmarknad tillgång till barnomsorg under obekväm arbetstid. Detta saknas tyvärr i många delar av landet, och därför föreslår vi att statsbidraget till detta höjs.

Fru talman! Sverige förtjänar ett utbildningssystem som sätter elevernas behov främst och rustar nästa generation för framtiden. I stället för att bevara marknadsskolan och göra nedskärningar på det som bygger Sverige starkt krävs en politik som investerar i likvärdighet, kvalitet och trygghet i skolan. Vi socialdemokrater kommer att fortsätta att arbeta för en skola där resurserna fördelas utifrån behov, där alla elever får den hjälp de behöver och där kunskap och bildning prioriteras framför vinster och marknadsintressen.

(Applåder)

Fru talman! Jag får tacka för klarheten från Åsa Westlund när det gäller svenska språket. Det låter ju jättebra att Socialdemokraterna har vaknat upp när det gäller att svenska språket ska vara huvudspråk i skolan - då utgår jag från att det gäller raster och överallt -, att man vill ha språkkrav för personal och att man också vill göra satsningar på svenska språket.

Men det fanns ju en tid då ett annat parti föreslog exakt dessa saker och beskylldes för att vara rasister. Ett av de partier som beskyllde oss för att vara rasister, för det var vi som lade fram dessa förslag, var Åsa Westlunds parti. Innebär detta att man nu har omdefinierat begreppet rasism, eller är det något självutnämnt också?

Jag läste i Socialdemokraternas särskilda yttrande och hörde Åsa Westlund säga att likvärdigheten mellan skolor och kommuner brister. Där är vi eniga. Likvärdigheten brister. Förutsättningarna i landet är för olika. Men varför är det så? Jo, det beror på den kommunalisering som genomfördes i det här landet för 30 år sedan. Det är ganska länge sedan, och under en ganska stor del av den tid som gått har Socialdemokraterna styrt.

Men vem var det som kom med kommunaliseringsförslaget? Jo, det var Socialdemokraterna. Socialdemokraterna har alltså bäddat för den situation som man nu säger är problematisk. Vad har Åsa Westlund för synpunkter på detta?

Fru talman! Socialdemokraterna har redan infört språkkrav i förskolan i flera kommuner i landet där vi styr. En av de kommunerna finns i mitt eget län, och jag har varit på besök där flera gånger. Jag har sett hur språkkravet har lett till att man har lättare att rekrytera personal. Man jobbar intensivt med språk för att just få de stora grupper som inte har svenska som modersmål att klara svenskan bättre.

Jag har aldrig kallat någon som förespråkar denna politik för rasist. Jag har tvärtom uppmuntrat kommunalråd i mitt län att driva denna politik. Jag har därför lite svårt att relatera till Patrick Reslows påståenden.

Dock hoppas jag att det finns fler partier än bara Patrick Reslows och mitt som vill ha svenska språket som huvudspråk i svensk skola och att detta ska gälla alla skolor utan undantag. Vi har som sagt redan föreslagit detta.

Likvärdigheten brister, säger Patrick Reslow. Ja, det gör den, och det finns säkert flera skäl till det. Vi har en stor ojämlikhet i samhället som bidrar till att skolan också är ojämlik. Vi vet att det är just barn till föräldrar utan egen utbildning som har det tuffast i svensk skola.

Det finns säkert också orsaker i kommunaliseringen och i friskolereformen. Friskolereformen var en av de reformer vi röstade nej till, men vi röstade ja till kommunaliseringen. Det kan visst vara ett problem vad som hände för 30 år sedan, men frågan är vad vi gör här och nu för att komma till rätta med de problemen.

Jag ser att Sverigedemokraterna och regeringen under den här mandatperioden offrar fyra årskullar genom att skära ned på deras skolgång, en skolgång som de aldrig får tillbaka. Vad har Patrick Reslow att säga till de eleverna?

(Applåder)

Fru talman! Låt mig också poängtera det jag sa. Jag anklagade inte Åsa Westlund för att kalla oss rasister, men hennes parti kallade oss för rasister när vi föreslog exakt dessa saker för flera år sedan. Då var vi rasister. Man kunde inte kräva att det skulle pratas svenska på raster och i klassrummen. Det är lätt att kolla detta i utdrag från fullmäktigedebatter i exempelvis Malmö stad. Men det är jättebra att Socialdemokraterna har ändrat ståndpunkt där och att man hakar på spåret. Sverigedemokraterna fick rätt i slutändan på denna punkt också.

När det gäller likvärdigheten är kommunaliseringen en del av problemet. Till och med Åsa Westlund öppnade för att det kunde vara så. Är Socialdemokraterna för ett statligt huvudmannaskap? Det skulle vara ett tydligt steg mot ökad likvärdighet. Är Socialdemokraterna beredda att säga att vi ska ha ett statligt huvudmannaskap för skolan?

Om man inte är beredd att ha ett statligt huvudmannaskap för skolan, vilka krav ska man då ställa på kommunerna? Det är ju ändå kommunerna som har det största finansieringsansvaret för skolan - 80-20 har vi pratat om.

Socialdemokraterna har styrt det här landet i flera år, senast i åtta år innan Tidöregeringen tillträdde. Vi har sett politiken: mer pengar, mer pengar, mer pengar. Det har dock inte lett till någon minskad olikvärdighet. Vi har fortfarande en likvärdighet som brister, även med mer pengar in i kassan. Det har inte fungerat. Vad är det som säger att det skulle fungera nu?

Men framför allt: Är Socialdemokraterna villiga och beredda att införa ett statligt huvudmannaskap för skolan?

Fru talman! Jag tycker att det nästan är komiskt att de två partier som hittills har talat för ett statligt huvudmannaskap för skolan är de partier som i fasta priser skär ned de statliga stöden till svensk skola. Vad säger det om ett framtida statligt huvudmannaskap? Ett sådant statligt huvudmannaskap vill i alla fall inte jag ha.

Jag tycker att det är ganska fruktlöst att över huvud taget peka finger och diskutera vem som ska ha ansvaret för svensk skola när det är ett delat ansvar. Vi har här och nu ett ansvar för att ta det ansvar vi har. Det är det vi diskuterar. Patrick Reslow tillhör tyvärr ett regeringsunderlag som har skurit ned på svensk skola under halva mandatperioden, svikit de elever som behöver extra stöd och sett till att de lämnar lågstadiet utan att ha fått det stöd de behöver för att kunna lära sig läsa, skriva och räkna. Det är det ansvaret vi har här och nu, under den här mandatperioden. Det är det ansvaret som jag axlar.

Tyvärr ser jag att regeringen och Sverigedemokraterna hela tiden skjuter ifrån sig detta ansvar. Man talar om kommunerna, men det är ju staten som har skurit ned på statsbidragen till skolan. Det är också staten som har ansvaret att i en ekonomisk kris stötta kommunerna.

Vi har visat att det är möjligt. I varje budgetmotion vi har lagt fram har vi gjort andra prioriteringar. Vi har lagt pengar på den svenska skolan, eftersom vi vet att det är det som bygger Sverige starkt för framtiden, och inte sänkt skatten för dem som tjänar mest. Det är en tydlig prioritering. Jag kan bara konstatera att den prioriteringen också är väldigt tydlig i den debatt vi har i dag, fru talman.

(Applåder)

Fru talman! Var fjärde 15-åring kan inte läsa ordentligt. Flera ledande universitet har de senaste månaderna gått ut och vittnat om problem med att nyantagna elever inte kan tillgodogöra sig undervisningen eftersom de inte orkar läsa tunga texter. Karolinska institutet vittnar om att man på läkarutbildningen fått gå över till att undervisa med Powerpoint i stället för läroböcker eftersom det blir för tungt för eleverna att ta till sig. Dessutom ser vi att skillnaderna mellan dem som presterar på lägst nivå och dem som presterar på högst nivå ökar.

Den här regeringen genomför nu omfattande reformer för att få ordning på den läskris vi ser i Sverige. Vi säkerställer att alla elever ska ha en lärobok i varje ämne i varje årskurs. Vi inför ett statsbidrag så att fler skolor ska kunna köpa in fler böcker. Vi har tagit fram läslistor och genomfört många andra reformer för att på olika sätt uppmuntra till läsning i den svenska skolan.

Vi har också infört en lagändring som den här kammaren nyligen har röstat igenom, om krav på bemannade skolbibliotek. Till grund för det beslutet låg en utredning som kom för nästan fyra år sedan. Det var Åsa Westlunds partikollega Anna Ekström, dåvarande utbildningsminister, som tog emot utredningen om bemannade skolbibliotek i januari 2021. Hon konstaterade dock då att vi inte var där ännu, och så gömde hon utredningen i en byrålåda.

Detta kunde ha blivit verklighet för fyra år sedan men blev inte det. Nu har den här regeringen plockat upp utredningen och säkerställt att detta blir verklighet från och med nästa sommar.

Min fråga till Åsa Westlund är just denna: Varför genomförde inte den socialdemokratiska regeringen förslagen från denna utredning, som kunde ha genomförts redan för fyra år sedan och skulle ha möjliggjort för fler elever att få bättre tillgång till ett skolbibliotek?

Fru talman! Jag måste tyvärr börja med att säga emot Josefin Malmqvist. Det är inte så att regeringen och Sverigedemokraterna genomför några omfattande reformer för svensk skola. Man utreder kommande reformer för svensk skola. Det är bra. Men här diskuterar vi budget, och då är det så att regeringen och Sverigedemokraterna sviker dagens elever genom att inte avsätta tillräckligt mycket resurser för att de ska kunna få det stöd de behöver för att lära sig läsa, skriva och räkna.

Jag tycker att det är oansvarigt mot dessa elever och mot lärarna, men det är också oansvarigt mot Sveriges framtid. Så som berättats tidigare här i talarstolen kommer ju dessa människor, som i svensk skola inte får den chans de behöver att lära sig grunderna, att leva hos oss under resten av sitt liv. De kommer att ha sämre möjligheter att få jobb, de kommer att ha större psykisk ohälsa och de kommer att löpa större risk att hamna i kriminalitet.

Varför, fru talman, vill inte regeringen och Sverigedemokraterna ta ansvar för de elever som går i lågstadiet den här mandatperioden genom att säga ja till vårt förslag om att öka resurserna så att det blir en pedagog till i varje klass i årskurs 1?

Jag ska också svara på Josefin Malmqvists fråga om skolbibliotek. Jag tycker att det är utmärkt att den här lagen nu finns på plats. Jag hängde dock inte riktigt med i matematiken. Josefin Malmqvist sa att utredningen kom 2021 och att lagen därför kunde ha varit på plats för fyra år sedan. Jag fick inte ihop det. Jag har sett att den här regeringen också har dröjt lite med att ta fram propositionen. Vi hade även covid under förra mandatperioden.

Jag tycker att det bara är bra att skolbibliotekslagstiftningen nu finns på plats. Låt oss nu följa upp att också fristående skolor använder sig av den.

Fru talman! Det är symtomatiskt: I stället för att svara på frågan om hennes egen politik skyller Åsa Westlund ifrån sig.

Den här regeringen genomför nu en ambitiös reformpolitik för den svenska skolan. Vi höjer kunskapsresultaten, vi reformerar lärarutbildningen, vi gör om läroplanerna och vi tar fram ett nytt betygssystem. På område efter område genomför vi nu de reformer som den tidigare socialdemokratiska regeringen under åtta år underlät att genomföra.

Min fråga till Åsa Westlund handlade just om bemannade skolbibliotek. Det var ett av de områden där det faktiskt fanns ett utrett förslag som vi också stod bakom. Socialdemokraterna valde dock att gömma det i en byrålåda. I januari 2021, det vill säga för snart fyra år sedan, tog man emot ett färdigutrett förslag men svarade att vi inte var där än.

Min fråga till Åsa Westlund är därför: Varför valde man inte att prioritera svenska skolelever redan då? Varför valde Socialdemokraterna inte när man hade chansen och ledde Utbildningsdepartementet att genomföra en reform som hade spelat roll för svenska elever?

Nu genomför den här regeringen reformen. Vi genomför en lång rad reformer som vi nu har tillsatt utredningar för att få underlag till. På område efter område blir de verklighet.

Jag kan också lugna Åsa Westlund med att det kommer att bli väldigt många propositioner för oppositionen att ta ställning till i denna kammare innan nästa val. Det skiljer den här regeringen från den förra. Vi har en genomtänkt och genomarbetad reformpolitik, också för svensk skola.

(Applåder)

Fru talman! Jag får fortfarande inte ihop det. Den förra regeringen fick ta emot denna utredning ett och ett halvt år innan valet men genomförde inte förslagen. Sedan tog den här regeringen över och väntade två år innan detta kom på plats. Vems fel är det? Det tog längre tid under er mandatperiod än under vår. Jag har svårt att ens begripa frågan. Men vi kan väl bara enas om att det är bra att detta nu är på plats.

Däremot måste jag åter påtala att det inte är så att den här regeringen genomför några som helst reformer. Vi är halvvägs in i mandatperioden, och det som svenska elever har märkt är nedskärningar. De har fått färre stödpersonal och färre lärare som hjälper dem att lära sig läsa, skriva och räkna. De elever som går där i dag kommer inte att få tillbaka sin lågstadietid. Det är därför det är viktigt att vår budgetmotion går igenom, så att de kan få detta stöd. En extra pedagog per klass i årskurs 1 - det hade gjort skillnad här och nu.

Det finns många reformer som är viktiga också framöver. Jag ser fram emot att debattera dem, men i dag diskuterar vi budget och det svek som den här regeringen och Sverigedemokraterna genomför mot de elever som inte får det stöd de behöver därför att resurserna saknas i svensk skola. Den här regeringen har vid flera tillfällen valt att prioritera att sänka skatten för dem som tjänar mest i stället för att lägga pengarna på svensk skola och Sveriges framtid.

(Applåder)

Fru talman! För er som just har kommit hit kan jag berätta att vi behandlar utbildningsutskottets betänkande 1. Det handlar om budgeten för utgiftsområde 16, som är ett stort område. Det innehåller allt från förskola till universitet och forskning och däremellan grundskola och gymnasium.

Totalt satsar Tidöpartierna knappt 104 miljarder kronor på utgiftsområdet, och mer än hälften, 55,4 miljarder kronor, går till universitet och högskolor. En fjärdedel går till förskola, grundskola, gymnasieskola och komvux. Anledning är att den senare delen huvudsakligen finansieras av kommunerna med kommunala medel. Men staten skjuter till medel för exempelvis fortbildning, läromedel, språkförstärkningar, akutskolor och skolsociala team.

För Sverigedemokraterna är bildning och utbildning centralt för ett framtida välstånd, inte bara för den enskilde utan även för landet som helhet. Sverige ska ha den bästa skolan i världen på alla fronter, och precis den ambitionen ska genomsyra hela utbildningspolitiken.

Svensk skola har alltsedan grundskolans tillkomst på 60-talet varit en experimentverkstad. Fokus har sedan dess legat på inkludering och social rättvisa snarare än på just kunskap och bildning. Olika pedagogiska metoder som lärts ut på lärarutbildningarna har varit motorn i den här negativa utvecklingen. Lärarna har förvandlats till uppfostrande socialarbetare i stället för att koncentrera sig på undervisning. Lärarnas auktoritet har urholkats i takt med att elevdemokratin stärkts, och föräldrarna har inte kunnat skilja på vad som är skolans roll och vad som är deras.

Införandet av mängdläran i matematikämnet på 70-talet gjorde att vi hade bland världens sämsta matematikkunskaper i början av 80-talet. Läxfria skolor och avsaknaden av repetition som kunskapens moder har försatt barn som redan har det svårt i en ännu svårare situation. Plötsligt blev det också fel att skilja ut barn som behövde mer hjälp i mindre grupper, och obsklasserna försvann. Betygen gjorde man motstånd mot; de var fel, för det var att sortera elever. Elever som var långt framme i sin kunskapsutveckling fick stå tillbaka och skulle ta ett större ansvar för sina klasskamrater.

Sedan kom digitaliseringsivern, som spred sig som en våg över Skolsverige. Helst av allt skulle eleverna forska i stället för att lära sig grundläggande fakta. Katederundervisningen åkte ut i stället för att utvecklas. När stöket letade sig in i klassrummen skulle lärarna stå där och tillämpa lågaffektivt bemötande. När de trots allt försökte upprätthålla ordningen blev det en kränkningsanmälan mot läraren. Rektorer och politisk ledning fegar många gånger ur.

Då har jag ändå inte nämnt den kanske största nedmonteringen av dem alla som har påverkat utvecklingen, nämligen kommunaliseringen av skolan.

Så här har det sett ut - en experimentverkstad där lärarutbildningarna har agerat och fört fram pedagogiker som inte har varit till gagn för kunskapsutvecklingen. Det är därför vi nu brottas med kostnader för skolan, där man lägger ned pengar som inte alltid leder till konkreta resultat.

Den tror att den här utvecklingen har varit gynnsam för svensk skolpolitik borde fundera en gång till. Det är de här frågorna som borde vara centrala i den skolpolitiska debatten. Det är här problemen finns, men den debatten kommer ofta i skymundan.

Från Vänstern är det som vanligt mer pengar som är universallösningen. Den som varit med från början i dagens debatt har redan hört det: Mer pengar löser allt! Om det inte handlar om pengar är det vad de kallar för marknadsskolan, alltså marknad i betydelsen att elever ska kunna välja sin skola. För det är fel, tycker de fyra vänsterpartierna med Socialdemokraterna i spetsen.

Så lyckas man styra bort den politiska diskussionen från skolans innehåll till systemfrågor. Det är mycket lättare, för då behöver man inte prata politik. Men för var och en som har barn i skolan är det allra viktigaste att barnen lär sig det de ska och att skolan fungerar.

Det är hög tid att sätta punkt för sextioårsexperimentet och återgå till grunderna. Sverigedemokraterna och regeringspartierna har påbörjat paradigmskiftet för svensk skola. Vi är inte alltid överens om detaljerna, men färdriktningen är i stort sett densamma.

Den budget som nu läggs fram ska alltså ses i ljuset av de många reformer som är på väg. Där har vi exempelvis en ny läroplan, som med tydlighet, stringens och starkt fokus på kunskap ska lyfta skolan. Där finns en ny lärarutbildning med skärpta krav för samtliga lärarutbildningar och med mer fokus på ämneskunskaper och ämnesdidaktik. Det handlar om ordning och reda i klassrummen med tydligt fokus på att det är läraren som bestämmer i klassrummet och har stärkta möjligheter att agera mot stök.

Det handlar exempelvis om de förslag som finns och de satsningar som görs när det gäller skolsociala team och akutskolor. Vi vill ha en mobilfri skola. Det fungerade inte med frivillighet, precis som vi sverigedemokrater förutspådde. Nu kommer därför en helt mobilfri skola över hela landet.

Vi föreslår ett nytt betygssystem som är tydligare och som motverkar betygsinflationen. Jag skulle säga att det är ett betygssystem som alla mycket lättare kan förstå hur det fungerar, i kombination med en ny yrkesskola för svagpresterande elever.

Vi satsar på en stärkt elevhälsa, där ändamål, syfte och samarbeten stärks och där nuvarande huvudmannaskap ska ses över. Vi kommer att lägga fram förslag på en nationell skolpengsnorm just för att få en likvärdig skola.

Vi vill ha ett statligt huvudmannaskap. Det finns ingen majoritet för det, och då får man finna det som är näst bäst: nationella regler för hur skolpengen ska se ut, lika för alla.

Vi vill också ha skärpta regler för att komma till rätta med oseriösa aktörer genom ökade krav vid nyetablering och övertagande av skolor. Detta är viktigt för att försvara den rätt att välja skola som är central i svensk skolpolitik och i svensk skola. Då måste vi få bort aktörer som inte följer regelverken korrekt. Det finns en bred samsyn kring detta och inte bara från politiskt håll utan även från alla de fristående skolor som sköter sig.

Vi ska också se till att det finns en skyldighet att samverka med de brottsförebyggande myndigheterna genom uppluckrande av sekretessbestämmelser.

Det finns skäl att tala om det som många gånger har varit elefanten i rummet. Flera av de kunskapsmätningar som har gjorts på senare tid visar tydligt att skolans problem är ett invandringsproblem. Det är helt enkelt elever med minst en förälder född i utlandet som drar ned resultaten. Vi kunde se det i Pisa, och vi såg det senast i Timss.

För elever med svensk bakgrund är det en jämn utveckling sedan 90-talets mitt med aningen förbättrade resultat på senare tid. Utvecklingen för barn med minst en förälder född utomlands är betydligt svagare, även det över tid. Med tanke på att vi dessutom har många elever vars båda föräldrar är födda utomlands finns det anledning att anta att kunskapsutvecklingen är ännu sämre för dem.

Som om inte detta vore nog pekade även det stora läs, räkne- och problemlösningstestet för vuxna i exakt samma riktning.

Det här visar tydligt att massinvandringen har haft negativa konsekvenser för svensk kunskapsutveckling som helhet och att den även bidrar till ökade kostnader för skolan. Det är alltså denna grupp som Socialdemokraterna nu vill tvångsblanda med andra elever. Frågan som borde ställas är snarare: Hur hade kunskapsutvecklingen sett ut om vi hade haft en striktare och mer ansvarsfull migrationspolitik? Det där borde knappast vara någon raketforskning.

Det är ingen nyhet att familjebakgrunden är den enskilt viktigaste förklaringen till hur elever presterar. Men detta innebär också begränsningar i vilka förändringar och förbättringar som kan åstadkommas. Hur gärna samhället än vill kompensera för skillnader elever emellan rår vi inte på exempelvis studietradition, kultur eller religion. Mer pengar kommer inte att hjälpa. Elever har olika förutsättningar. Alla har inte läshuvud; alla kan inte förväntas bli läkare eller ingenjörer. Därför är det av största vikt att det finns alternativa spår i skolan, anpassade efter elevers förutsättningar, som ger möjligheter till ett rikt arbetsliv och egenförsörjning.

Det är också viktigt att vi tidigt under åren satsar på svenska språket. Jag menar ärligt att jag är glad för att andra partier nu har vaknat till liv och insett att svenska språket är viktigt. Vi från Tidöpartiernas sida förespråkar en obligatorisk språkförskola för de barn som annars inte möter svenska språket hemma. Vi hoppas på brett stöd för detta. Vi har även tillsatt andra utredningar som har som syfte att stärka svenskkunskaperna bland yngre skolelever. I detta sammanhang är det heller ingen hemlighet att vi sverigedemokrater driver på för att avskaffa offentlig finansiering av till exempel modersmål i syfte att fokusera på just svenska språket i skolan.

Fru talman! Budgeten omfattar även annat än grund- och gymnasieskola och förskola. Den omfattar också högskolor, universitet och forskning, men den delen överlåter jag åt min kollega Robert Stenkvist senare i debatten.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Det var ett anförande som öppnade för lite frågor - vi får se om vi hinner med alla som dök upp i huvudet.

Vi börjar med frågan om ojämlikheten. Att lösningen på problemet med ojämlikheten i svensk skola skulle vara statligt huvudmannaskap bygger på tanken att om staten tar över något fungerar det sjukt mycket bättre. Det blir likadant över hela landet. Det är därför det är lika många poliser över hela landet. Det är därför Sis-hemmen är fantastiska i hela landet. Det är så det funkar, nämligen. Arbetsförmedlingen finns överallt. Så är det: Staten är sjukt bra på att leverera jämlikhet över hela landet. Det ser vi verkligen när det gäller försvaret, över hela landet. Staten har ju aldrig sparat på det heller.

Det är så här det ser ut. Staten är sannolikt den sämsta huvudman vi har för någon som helst verksamhet. När Patrick Reslow började i riksdagen och jobbade för Moderaterna drog man ned hela polisutbildningen. Det är så staten tar hand om sitt ansvarsområde. Är detta seriöst? Nej. Man ser inte kommuner som en dag vaknar upp och känner: Nej, vi ska inte ha några lärare eller några skolor här längre - vi lägger ned hela området. Det händer inte. Men det är så staten agerar. Staten är inte en särskilt seriös aktör.

Vi ser också att de partier här inne som säger att staten ska ta över är de som sparar på skolan. De som vill ha kvar kommunaliseringen är de som ger mer pengar. Jag tycker att detta är värt att ta med sig. Det är de som säger att staten ska styra skolan som från riksdagen lägger sig i vad som sker i klassrummet. Jag vill inte det. Jag tror inte att jag vet något om hur man bäst undervisar ute i klassrummet. Det tror jag att lärarna, professionen, och vetenskapen bäst tar hand om. Det gäller även hur man bäst lär barn med två språk allt de ska lära sig i skolan - med modersmål eller på annat sätt.

Om man vill ha statligt huvudmannaskap - att alla pengar ska vara statliga - måste man också kunna svara på frågan: Ska en elev i Sollefteå kosta lika mycket som en elev i Malmö? Ska de ha mer eller mindre? Hur skapar man denna jämlikhet jämfört med i dag?

Fru talman! Först och främst är det bristande likvärdighet vi pratar om, inte ojämlikhet.

Det är lite beklagligt, tycker jag, att Niels Paarup-Petersen och Centerpartiet inte lyssnar på lärarna. Frågar man lärarna är nämligen något av det första de säger att de vill ha ett statligt huvudmannaskap. De kan också vittna om att när det statliga huvudmannaskapet försvann sänktes statusen för lärarna. Det blev sämre avtal och liknande. Vi är några partier i den här salen, en ohelig allians, som tycker detta. Det är bra att det finns sådana ibland, kan jag tycka; det friskar upp.

När man nu hör Niels Paarup-Petersen vräka ur sig att staten är den sämsta arbetsgivaren och liknande ställer man sig ändå frågan om Niels Paarup-Petersen tycker att det funkar jättebra med kommunerna som huvudmän. Vi har 290 kommuner som ska göra sina egna prioriteringar när det gäller hur det ska satsas på skolan, och vi ser hur det ser ut - det funkar inte. Olika kommuner satsar nämligen olika mycket, och då blir det också olika utslag.

Som elev ska man vara tacksam om man bor i en kommun där skolan prioriteras. Gör man inte det har man sämre förutsättningar.

Även om staten kanske inte alltid är perfekt - det kan jag tycka; det vet Niels Paarup-Petersen mycket väl - gör man det alltså betydligt bättre än 290 olika aktörer. En aktör eller 290 aktörer - det är detta man har att välja på. Och då tror jag mer på en.

Fru talman! Jag tror att det är en grundläggande demokratisk tankegång att det är bra att det finns flera olika perspektiv och flera olika sätt att göra saker på. Det man behöver i Sollefteå är inte nödvändigtvis detsamma som man behöver i Malmö, Stockholm, Skurup eller Kalmar. Jag tror att man behöver lite olika saker.

Jag tror att det finns flera från olika delar av landet som ser hur Trafikverket och många andra statliga myndigheter gör med små kommuner runt omkring. Om staten skulle bestämma precis hur saker ska göras och bara skulle kunna lägga ned en skola utan att man kan göra något åt det - man kan inte prata med sina lokala politiker - kommer det att få konsekvenser. Det var också bland annat därför det ansågs att skolan inte längre skulle vara kvar under statens huvudmannaskap.

Jag tycker att detta med statligt huvudmannaskap är intressant. Ja, lärarna vill gärna ha det. Jag förstår det. Gräset är säkert grönare på andra sidan, tills man är där - det tror man ofta.

Skolresultaten är bättre nu än de var när skolan senast var statlig. De är bättre än de var på 60-talet, som Sverigedemokraterna gång på gång säger att de vill tillbaka till när det gäller skolan. Barnen läser bättre i dag. Den senaste undersökningen, som Patrick Reslow själv hänvisar till, visar att de som är unga vuxna nu, det vill säga mellan 16 och 25, läser bättre än de som gick i skolan då, på 60- och 70-talet. De läser bättre, om de är födda i Sverige och pratar svenska hemma.

Vi har ett problem med en massa elever som inte har svenska språket med sig hemifrån. Detta drar ned genomsnittet. Men de som pratar svenska hemma presterar bättre i dag än då. Varför vill man försämra deras resultat bara för att man vaknar upp en morgon och har en idé om att det var bättre förr? Det tycker inte jag är särskilt smart.

Vi vill ha den bästa skolan i världen. Det tror jag att också Patrick Reslow vill. Men då måste vi fokusera på det som faktiskt gör skillnad. Det enda SD hittills har lyckats få in i Tidöavtalet när det gäller skolpolitiken är det här med angiveri etcetera. Det är inte detta som skapar en bättre skola, utan det är förtroende för lärarna och en tro på att ge dem makten ute i klassrummet. Där är det fortfarande mycket kvar att göra för den här regeringen, och jag hoppas att Sverigedemokraterna vaknar upp för detta i stället.

Fru talman! Det finns många andra punkter i Tidöavtalet som Sverigedemokraterna har varit med om att genomföra. Det stämmer alltså inte att det bara är en punkt.

När det gäller tester är problemet att vi på 60-talet inte hade den typen av tester. Det man får gå tillbaka och titta på är prov, och det blir inte riktigt detsamma.

Det man också ska komma ihåg är att vår version var lite smalare. När vi pratar om att gå tillbaka till 60-talet menar vi styrdokument. Vi menar att man ska ta ett större ansvar för innehållet i skolan, att man inte ska hålla på och laborera och experimentera och att man ska sluta upp med social inkludering. Tanken om social rättvisa ska bort - det är kunskap som ska gälla. Det är detta vi menar. Det är ingen kopia av 60-talets skola rakt upp och ned; där fanns också brister. Det är också bra att ett skolsystem utvecklas.

Det stora problemet i svensk skola är, som Niels Paarup-Petersen säger, de som inte har svenska som modersmål och inte har i alla fall en förälder som är född i landet. De presterar generellt väldigt dåligt när det gäller både läsning och matematikkunskaper. Sedan finns det undantag, men detta gäller generellt sett. Detta är något som har frodats under flera år och som man har låtit skena iväg utan att göra något åt det. Det har exploderat genom en massinvandring utan dess like, helt utan kontroll.

Att i detta läge säga att det är mycket bättre nu än på 60-talet blir tokigt. Vi måste räkna även dessa elever - annars blir det väldigt märkligt.

Jag förstår inte riktigt Niels Paarup-Petersens försvar av ett system där vi har 290 aktörer i stället för att ha enhetliga regler som gäller för samtliga.

Fru talman, åhörare och kollegor! Tänka sig att jag har två föräldrar med utländsk bakgrund utan att jag har blivit misstänkt för flera fall av bedrägeri. Tänka sig att jag har två föräldrar med utländsk bakgrund men ändå har förmåga att läsa forskningsrapporter och dessutom lyssna på professionen när det kommer till skolan. Tänka sig att jag har två föräldrar med utländsk bakgrund och ändå lyckas prata om de viktiga punkter som gäller svensk skola och se vad som är viktigt i stället för att prata på ett sätt som för bort fokus från de verkliga problemen.

Jag undrar varför Sverigedemokraterna och Patrick Reslow hatar Sverige så mycket. Jag undrar varför Sverigedemokraterna och Patrick Reslow inte ser att vi lever i ett samhälle där människor har förmåga att leva sida vid sida oavsett vilken hårfärg, hudfärg, tro, icke-tro eller sexuell läggning de har. Jag undrar varför Sverigedemokraterna är faktaresistenta när det kommer till frågan om skolan och för övrigt mycket annat också.

Niels Paarup-Petersen pratade om 60-talet här, men vi vet alla vilket årtal Sverigedemokraterna egentligen tänker på.

Återigen: Forskningen är tydlig - modersmålsundervisning berikar elever och leder till att de presterar bättre i svenska och andra ämnen. Annars får Sverigedemokraterna bli svaret skyldiga. Vilken forskningsrapport talar emot detta?

En annan fråga blir: Varför svälter Sverigedemokraterna ut den svenska skolan å ena sedan och skyller allting på barn som ser ut som jag å andra sidan?

Fru talman! Sverigedemokraterna älskar Sverige. Sverige är ett fantastiskt land. Det är det bästa landet i världen, och jag tror att de flesta sverigedemokrater skulle dö för landet, försvara våra värden och stå upp för det som är fint. Det som vi hatar är kommunism. Det har vi alltid gjort, och det kommer vi alltid att göra.

När man hör vänsterpartister stå och säga att andra tycker illa om Sverige blir man lite arg och uppretad. Vi sverigedemokrater älskar vårt land. Jag tror inte att någon utom möjligtvis Daniel Riazat tror något annat.

När det gäller att vara faktaresistent finns det ingen tydlig forskning om att modersmål skulle vara gynnsamt. Just därför har vi tillsatt en utredning - för att ta reda på vad det finns för kartläggningar. Det finns kartläggningar och rapporter. Är de objektiva? Nej. Är det forskning? Nej, men det är klart - i Daniel Riazats värld är det väl forskning så fort någon knåpar ihop något på papper och trycker ut det. Men det krävs mer än så.

Det finns forskning i andra länder om detta. Där är det inte helt entydigt att modersmålsundervisning fungerar. Vi har grannländer, exempelvis Norge, som har regler som säger att så fort man kan tillräckligt med norska för att klara sig i skolan är man inte längre berättigad till modersmålsundervisning. Varför har vi inte det systemet i Sverige?

I Danmark finns inget krav på modersmålsundervisning därför att kommunerna får göra som de vill. Har de pengar till det kan de ha det, annars inte. Varför? Jo, därför att man har konstaterat att forskningen inte stöder att det ger effekt. Men i Daniel Riazats värld gör det det därför att Daniel Riazat vill ha modersmålsundervisning. Det är vad det handlar om.

Fru talman! Som vanligt fortsätter Patrick Reslow och Sverigedemokraterna att prata om allt förutom sanningen. Patrick Reslow säger att han skulle dö för Sverige och att han älskar vårt land.

Sanningen är att Patrick Reslow och Sverigedemokraterna älskar marknadiseringen av skolan och friskoleägarna. Sanningen är att Patrick Reslow och Sverigedemokraterna älskar dem som ska få rot- och rutbidrag år efter år eller överklassen som ska få sina skatter sänkta år efter år mer än vad de älskar den svenska skolan och det svenska samhället. Sanningen är att Sverigedemokraterna mycket väl vet att det svenska välfärdssamhället inte skulle gå runt utan människor som ser ut som bland annat jag.

I sin rasistiska politik och ideologi kan Sverigedemokraterna ändå inte låta bli att prata om detta. Det ger såklart regeringen problem, för det finns delar av högern - om än väldigt få numera - som å ena sidan vill ha marknaden men som å andra sidan inte vill blanda ihop den med Sverigedemokraternas rasism.

Detta gör att det talas på olika sätt från regeringspartierna nu. De som sitter och styr och leder Ulf Kristersson, det vill säga Sverigedemokraterna, fortsätter att komma med faktaresistens och att tala emot professionen, samtidigt som de andra regeringspartierna behöver parera detta.

Jag undrar återigen: Varför är det så viktigt för Sverigedemokraterna att sänka skatten för miljonärer i stället för att ge resurser till skolan och att ta bort resurser från elevhälsan och diverse annat för att ge rot- och rutbidrag till överklassen, samtidigt som man beskyller modersmålsundervisningen för att kosta något?

Den totala budgeten för modersmålsundervisningen är 0,6 procent av skolutgifterna i Sverige - 0,6 procent! Det går inte ens att jämföra med Sverigedemokraternas skattesänkningar för miljardärer år efter år under de senaste åren. Även Patrick Reslows före detta parti Moderaterna har sänkt skatterna tidigare.

Fru talman! Det krävs inte mycket för att trigga igång klasskampsretoriken hos Daniel Riazat. Det var detta jag ville ha fram så att folk kan se hur det hur det låter och ser ut.

Det är möjligt att Daniel Riazat inte förstår det, men bara för att man gör en sak behöver det inte betyda att det får effekter på något annat. Om man sänker skatter på rätt sätt kan det vara av betydelse för landet. Jag förstår att Daniel Riazat inte förstår detta, för de länder som han tycker är fantastiska har inte något särskilt bra track record när det gäller offentlig ekonomi. Det har förresten inte Daniel Riazat själv heller.

Vi älskar frihet, och vi älskar rätten att välja skola. Den tycker vi är viktig. Det är vad vi älskar. Vad vi inte älskar är kommunpolitiker, exempelvis före detta kommunpolitiker, som struntar i sin budget och som kör sitt race. Tack och lov får de i de flesta fall avgå, men detta känner Daniel Riazat till bättre än vad jag gör.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att säga att min kollega Lorena Delgado Varas har blivit sjuk, men hon hälsar till er alla. Hon kan tyvärr inte delta i den högskolepolitiska forskningsdebatten senare här i dag.

Vi står självfallet bakom alla de delar som vi i Vänsterpartiet har i vår budget. Vi har ett särskilt yttrande om detta.

Fru talman! I dag är vi här för att prata om utgiftsområde 16, som går under rubriken Utbildning och universitetsforskning men som kanske borde gå under rubriken Utbildningsmarknad, nedskärning och forskning som regeringen varken läser eller lyssnar på.

Till att börja med vill jag säga tack till alla som verkar inom det svenska skolväsendet. Jag vill tacka barn, förskollärare, barnskötare och alla andra som har stått ut med alldeles för stora barngrupper, som gör det än i dag och som har stått ut med att det är för få anställda under många års tid.

Jag vill tacka elever, lärare, studie- och yrkesvägledare, elevhälsopersonal, skolvaktmästare, skolmatsalspersonal och alla andra som har gjort det allra bästa, trots underfinansiering och faktaresistenta regeringsbeslut.

Jag vill tacka alla er som tar debatten om marknadsskolans och nedskärningarnas katastrofala konsekvenser. Jag vill tacka elevråden, elevkårerna, lärarfacket, skolledarna och alla de arbetarfack som organiserar många inom skolväsendet.

Trots att vi under denna typ av skoldebatter behöver ta upp det negativa med skolväsendet är det ni som ger oss hopp om framtiden. Men ett tack kan sägas med annat än ord eller applåder. Det bästa sättet att tacka tror jag är att vi som politiker lyssnar på er om vad som faktiskt händer och att vi ger er alla det som behövs i den svenska skolan, enligt er i professionen och enligt er experter.

Det som behövs är tillräckliga ekonomiska medel för att ni ska kunna utföra ert arbete på bästa möjliga sätt. Därför lyssnar vi i Vänsterpartiet på de oroväckande rapporterna och tillskjuter de medel som behövs för att undvika farliga nedskärningar. Därför prioriterar vi förskolan och skolan framför rutbidrag för poolrengöring i Danderyd. Jag önskar att alla tänkte lika på den fronten här i kammaren, men den högernationalistiska regeringen fortsätter med sin politik för ökade klyftor och fortsatta marknadsexperiment, samtidigt som de utmålar människor med utländsk bakgrund som människor som vi ska vara emot.

Vänsterpartiet lägger 20 miljarder mer än regeringen på återhämtningsstöd för kommunerna - varav den största kostnaden ofta är för skolan - vilket också matchar den summa som SKR har signalerat. Utöver detta lägger vi nästan 3 miljarder på förskolans maxtaxa för att införa ett fribelopp samt på personalförstärkningar i förskola och fritidshem. Vi lägger 300 miljoner kronor på kurslitteratur för studerande i vuxenutbildningen, och vi lägger i ett första steg 1 miljard kronor på att införa nyckeltal i elevhälsan. Jag kommer inte att rabbla upp hela listan, men sammantaget lägger Vänsterpartiet 5,4 miljarder extra på skolan utöver de 20 miljarder jag nämnde tidigare. Inte ens det räcker hela vägen, men vi visar att det går. Det går att vända på nedskärningspolitiken.

Fru talman! Sverige har förändrats. De orden har man hört många politiker nämna förut, kanske främst högerpolitiker och kostymrasister som i allmänhet vill måla upp en demoniserande bild av vårt land och vissa av våra medmänniskor som råkar se ut som bland annat jag. Men eftersom vi representerar utbildningsutskottet borde vi tala om de verkliga problemen.

Vi borde prata om varför det år efter år kommer rapporter om att de största källorna till diskriminering i skolan bland annat är rasism och funkofobi. Vi måste prata om att den psykiska ohälsan ökar bland elever. Vi måste prata om den ohållbara arbetsmiljön för lärare. Vi måste prata om hur det är möjligt att våra skattemedel som ska gå till skolväsendet i stället går till banker, utländska ägare och bolag i olika länder. Vi måste tala om varför de kommuner som satsar extra mycket pengar på skolan också måste betala motsvarande till oseriösa friskolor som inte ens har eller tar samma ansvar för barn och elever.

Det finns politiker som här i talarstolen enbart företräder skolmarknaden och som kommer att säga att det här inte är sant och att man investerar tillbaka pengarna i skolan. Då kan man fråga sig varför Sveriges största skolkoncern, Academedia, förra året tog ut drygt 78 procent av överskottet i vinst. Vi pratar om miljardbelopp i överskott som tas ut år efter år inom det svenska skolväsendet.

Man kan undra hur vissa partier kan stå här och tala om att vi inte ska ha modersmålsundervisning och stå och måla upp elever med utländsk bakgrund som någonting misstänkt och dåligt men samtidigt vara okej med att bolag i Qatar, Indien och andra länder äger skolföretag i Sverige. Man kan undra hur det kommer sig att vi har partier som pratar om att vi behöver lugn och att vi behöver studiero men som är med och spär på den rasistiska ton som även elever i Sverige känner av. Man kan undra hur det kommer sig att vi har politiker som står här och sprider osanningar om hur det ser ut i det svenska skolväsendet och skyller alla samhällsproblem, inklusive skolans, på elever med utländsk bakgrund, när vi vet att majoriteten av dem som söker sig till högre utbildning är tjejer med utrikes bakgrund. Vad är det om inte faktaresistens, och vad är det om inte att inte lyssna på professionen?

År efter år under de senaste tio åren, då jag har suttit här i riksdagen, har jag talat om konsekvenserna av skolmarknaden. Jag har pratat om konsekvenserna av nedskärningarna och kritiserat olika regeringar, men vi befinner oss faktiskt i ett helt annat läge nu än vad vi har gjort tidigare. Jag kritiserade Socialdemokraterna för att inte ta tag i problemen tillräckligt mycket. Jag ansåg att mer satsningar behövde göras på skolan, vilket jag fortfarande anser. Men jag inser att det som händer i dag är någonting som saknar motstycke i svensk modern historia. Det är en kunskapsfientlighet som inte leder oss till en framtida jämlik kunskapsnation.

Det kommer att leda till att företag får anställda som inte har den kompetens de bör ha. Det kommer att leda till att miljö- och klimatomställningen försvåras på grund av glädjebetygen. Det kommer att leda till att barn med olika bakgrunder inte kan verka tillsammans utanför skolan i fritidslivet och senare i arbetslivet. Det kommer att leda till att klyftorna ökar rejält under de kommande åren, vilket vi också har sett dem göra under de senaste åren. Och ojämlika samhällen mår inte bra. Ojämlika samhällen minskar inte brottsligheten. Ojämlika samhällen bygger inte bort bostadsbrist. Ojämlika samhällen leder inte till något positivt.

På grund av detta är det viktigt för Vänsterpartiet att vi samlar oss inför valet och att vi redan nu från oppositionen börjar bilda ett alternativ till denna blåbruna regering. Vi har mycket gemensamt inom oppositionen, och vi är beredda att samarbeta på de punkterna. Vi är beredda att samarbeta i frågan om offentlighetsprincipen i skolan. Vi är beredda att samarbeta om att få bort skolmarknaden som den ser ut. Vi är beredda att vara med och leda skolan i en mer jämlik riktning mot det som den svenska skolan var en gång i tiden, men med ännu bättre system än tidigare.

Precis som jag sa i debatten om högskoleområdet: Vi står bakom all vår politik inom skolväsendet och har ett särskilt yttrande. Det finns inga reservationer, så vi kommer att avstå i voteringen om utgiftsområde 16.

Fru talman! Den här regeringen och Kristdemokraterna har en devis: Det ska löna sig att studera, och det ska löna sig att jobba.

Den här regeringen har nu lagt fram tre budgetpropositioner. Fördelningspolitiskt är satsningen störst på dem som har de lägsta inkomsterna. Verkligheten kan inte ledamoten ändra genom sina påståenden. Vi har sänkt skatten i samtliga budgetpropositioner. Vi prioriterar sänkta skatter för löntagare.

Jag ska ge lite undervisning i ekonomi. Den som har en månadsinkomst på 125 000 kronor betalar elva gånger så mycket skatt som en person som tjänar 25 000 kronor i månaden. Det är fakta. Vi har alltså fortsatt en progressiv beskattning.

Fru talman! Vi prioriterar sänkta skatter för löntagare som går till jobbet varje dag. Det här är bra kristdemokratisk politik. Jag tror dessutom att allt färre tror att sänkta skatter per automatik leder till sämre välfärd. Det är aldrig skattesatser som finansierar välfärden, Riazat. Det är skatteintäkter som gör det. Ju fler människor som har en utbildningsbakgrund eller entreprenörskap som leder till att de får relativt hög lön, desto kraftigare bidrar man till det gemensamma med den andra halvan. Det kallar jag för god solidaritet.

Min fråga till ledamoten från Vänsterpartiet är: Hur uppmuntrar ledamoten våra unga att välja högre utbildning för att få kunskap som håller livet ut?

(Applåder)

Fru talman! Jag vet inte om Jesus skulle hålla med. Men Kristdemokraterna 2024 är ju inte riktigt där.

Kristdemokraterna pratar om att det ska löna sig att utbilda sig och att arbeta. Ändå ser vi hur förmögenheterna som växer inte har någonting att göra med vare sig arbete eller utbildning utan har att göra med förmögenheter som går vidare antingen i arv eller på andra sätt. Det handlar helt enkelt om människor som skor sig på andras arbete och bildar sitt mervärde på det sättet.

Ni har satt rekord i företagskonkurser de senaste åren. Vi har just nu massarbetslöshet. Vi har chockhöjda elpriser, och trots att inflationen minskar ser vi hur matvarujättarna på grund av er handlingsförlamade regering inte sänker priserna i den utsträckning som de skulle kunna göra utan i stället tar ut vinsterna.

Vi har en situation där kommuner tvingas höja skatten, vilket egentligen inte är bra eftersom den inte är progressiv, på grund av att regeringen har dragit in på resurserna till kommunerna. Det här gör att de med de lägsta inkomsterna kommer att drabbas.

Samtidigt pratar Kristdemokraterna och Lili André om att man sänker skatterna för dem som har minst. Frågan är: Vad ska en ensamstående förälder som har fått 2 000 kronor i höjda matkostnader, 1 000 kronor i höjd elkostnad denna månad och höjda kostnader för i princip allt, till exempel hyran, göra med de 200 kronor i lägre skatt som ni har gett dem, medan Ulf Kristersson och Lili André har fått flera tusen kronor i månaden i sänkt skatt?

Är detta rättvist, tycker Lili André och Kristdemokraterna? Är detta kristet?

Jag påminner om att det är en debatt med anledning av utgiftsområde 16.

Fru talman! Jag vet inte om jag ska tacka för ett icke-svar på vad Vänsterpartiet gör för att unga ska välja utbildning och även högre utbildning.

Syftet med regeringens skattesänkning är att människor ska få behålla mer av sin egen ansträngning eller, ännu bättre, att människor går från arbetslöshet till sysselsättning, fullföljer sin gymnasieutbildning eller börjar studera på en högre utbildning.

Det är först och främst en vinst för den enskilda individen, men genom den ekonomiska vinst som utbildningen ger i form av god lön och en skattesänkning utöver detta är det samtidigt en oerhörd vinst för samhället. Vad tycker ledamoten om det?

Genom att människor kommer i arbete får vi fler som betalar skatt. Det är bra för Sverige, det är bra för friheten och det är bra för välfärden.

Kristdemokratisk politik och fördelningspolitik, fru talman, handlar inte om att fördela armod och utanförskap på ett rättvist sätt, utan det handlar om att fördela välstånd för en välfärd för alla, särskilt för dem som är mest utsatta, det vill säga de som kanske inte alltid klarar av att gå en högre utbildning eller har andra utmaningar. Det här ger välstånd även för dem vi behöver bistå.

Jag frågar än en gång: Vad är ledamotens och Vänsterpartiets inställning till utbildning och forskningspolitiken? Hur får ni den unga personen och den arbetslösa att prioritera en utbildning för att få ett arbete och förhoppningsvis gärna en hög lön?

(Applåder)

Fru talman! Först och främst och till skillnad från regeringens företrädare gör vi det genom att komma till budgetdebatten med tillräckliga medel för att allt detta ska kunna ske. Jag tänker att det är där man får börja: genom att helt enkelt finansiera utbildningsväsendet tillräckligt mycket i stället för att dra bort pengar från detsamma.

Det är hyckleri när regeringspartierna pratar om att fler ska arbeta och att det ska löna sig att arbeta. Det är hyckleri att prata om frihet och skattesänkningar och sedan prata om välfärd och att människor ska få det bättre.

Ni styrde under 90-talet och under en stor del av 2000-talet. Under samtliga år har resurser gått från dem som haft det sämst ställt i vårt samhälle till dem som har haft det bäst. Samtidigt som nivåerna i socialförsäkringarna och annat som riktar sig till dem som har haft det svårast har stått still eller gått ned har ni lagt ut miljarders miljarder och belånat den svenska staten för att sänka skatten för miljonärer och miljardärer.

I stället för att satsa på skolan har ni tagit bort diverse skatter för dem som har de högsta inkomsterna. Det stämmer inte att den här regeringen satsar och sänker skatterna för dem som har det sämst. Tvärtom - om ni kollar i er egen budget, vilket jag vet att ni har gjort, ser ni att de största resurserna går till dem som redan har det bra. Därför går lärare och förskollärare runt om i landet på knäna och undrar varför det är viktigare med poolrengöring i Danderyd än att de ska kunna minska barngrupperna. De undrar varför en person som har sitt bankkonto på Jersey eller Guernsey ska kunna äga en skola i Sverige och stoppa våra skattemedel i sin ficka i stället för att barnen och lärarna ska få dessa medel.

Ni är svaret skyldiga. Ni kommer dock inte att kunna svara på det; ni gör ju det här medvetet för att skapa de skillnader som finns i Sverige.

Fru talman! Vi har vunnit kampen mot inflationen och skiftar nu fokus i den ekonomiska politiken för att i stället ägna oss åt att bygga Sverige starkare och rikare. Regeringens budget är nu en tillväxtbudget som bidrar till stärkt köpkraft. Den bidrar till att fler kommer i arbete och till att göra det mer lönsamt att driva företag och att investera i infrastruktur, forskning och utbildning, detta i kontrast till oppositionens skattehöjningar, bidragshöjningar och budgethål.

IMF spår att Sverige nästa år kommer att ha den högsta tillväxten bland jämförbara länder. Det är goda nyheter, för om Sverige inte lyckas få upp tillväxten kommer det att drabba också skolan. Det är bara med en växande ekonomi som vi tillsammans kan bära framtidens välfärd och trygghet.

Fru talman! I många klassrum i Sverige bedrivs en undervisning i absolut världsklass, men så ser det inte ut överallt. Därför gör regeringen i denna budget nu den största satsningen på skolan på 20 år, mätt i löpande priser. Här finns också den största forskningspropositionen någonsin.

Utbildningen är nämligen nyckeln till Sveriges framtid. Därför prioriterar vi just kunskap, fler skickliga lärare och ökad trygghet i svenska klassrum. Detta är tre hörnstenar för att återupprätta den svenska skolan.

Fru talman! Den senaste Pisaundersökningen visar på det största kunskapstappet i den svenska skolan någonsin. Samtidigt som den senaste Timssmätningen glädjande nog visar att vi har lyft oss i matematik visar Pisa att nästan var fjärde 15-åring inte kan läsa ordentligt. Skillnaderna mellan dem som presterar bäst och dem som presterar sämst ökar, och andelen lågpresterande lever är dubbelt så hög bland de elever som är andra generationens invandrare. Det är ett svek mot de här eleverna och ett misslyckande för den svenska skolan.

Alla elever ska få möjlighet att lyckas. Vi behöver ha, och ska ha, höga förväntningar på alla elever, och genom strukturerad undervisning som vilar på evidens och hårt arbete är det möjligt.

Att alla elever kan läsa och förstå vad de läser är grunden för att kunna lyckas i skolan, för att kunna tillgodogöra sig kunskap i alla olika ämnen i skolan och för att kunna förbereda sig för kommande studier och ett framtida yrkesliv. Det är också grundläggande för att kunna fungera som en demokratisk medborgare och att ta plats och vara delaktig i ett demokratiskt samhälle. Läsning är en fantastisk möjlighet att upptäcka nya världar och att förstå sin omvärld.

Därför är detta en av regeringens absolut viktigaste prioriteringar inom skolan. Som några kollegor här tidigare har nämnt gör vi nu som ett led i detta grundskolan tioårig så att fler elever får möjlighet att tidigare lära sig att både läsa och räkna. Från och med höstterminen 2028 blir grundskolan tioårig, och då är det lärare med utbildning i bland annat phonics som ska lära eleverna att läsa.

Det är viktigt att vi politiker inte går in och detaljstyr vad som händer i klassrummet. Vad vi säger är att undervisningen ska vila på evidens och beprövad erfarenhet. När det gäller bland annat metoder för läsinlärning är det helt solklart tydligt att phonics är den metod som det finns stor forskningsevidens för, och därför är vi nu så glada att den lärarutbildningen så tydligt pekar ut att det är den här metoden som ska användas. Så skapar vi bäst möjligheter för alla elever att lyckas i skolan.

Det finns gott om forskning som visar behovet av tidiga insatser i skolan. Genom att skifta fokus och stötta fler redan i förskolan och på lågstadiet kan fler elever få möjlighet att lyckas. Därför är detta en av regeringens viktiga satsningar i denna budget. Vi satsar nästan 1 miljard, nämligen 900 miljoner, på att stärka just förskolan, för att höja kvaliteten i förskolan och få mindre barngrupper. Det är viktigt för att alla elever ska vara rustade innan de sedan börjar skolan.

Arbetet för svenska elever stannar inte där, utan det följer med genom hela skolgången. Därför är jag glad att vi tidigare i höstas antog en proposition om bemannade skolbibliotek. Det är ett led i detta arbete, och det gäller redan från sommaren 2025. I denna budget beslutas om medel och riktade statsbidrag för ytterligare en halv miljon läroböcker redan nästa år i den svenska skolan. Det är konkreta reformer som gör skillnad i svenska klassrum.

Fru talman! Skickliga lärare är den enskilt viktigaste faktorn för att elever ska lyckas i skolan. Forskning från Stanforduniversitetet visar att en skicklig lärare kan tillföra motsvarande ett helt års lärande jämfört med lärare som skapar minst värde i klassrummet. Ett helt extra år! Det gör stor skillnad vem som undervisar i klassrummet. Satsningar på fler skickliga lärare i alla klassrum är därför centralt för att vi ska höja kunskapsresultaten i den svenska skolan och för att alla elever ska få möjlighet att lyckas. Därför är det glädjande att regeringen nyligen tog emot en utredning om en helt ny lärarutbildning i Sverige med ett större fokus på ämnets kärna, det som läraren ska undervisa i, och även på praktik. Hur undervisar jag bäst? Det ska vara fokus i den yrkesutbildning som lärarutbildningen faktiskt är.

Vi återupprättar läraryrkets status, bland annat genom färre papper, mindre dokumentation och att frigöra tid så att fler lärare ska kunna ägna sig åt det som är läraryrkets kärna, nämligen att förbereda och bedriva undervisning. Mötet med elever är det centrala.

I årets budget tillförs medel motsvarande 1 900 fler speciallärare i den svenska skolan. Det är ett exempel. Dessutom görs en riktad satsning på språkträning för anställda inom förskolan. Reform för reform lyfter vi nu upp den svenska skolan - och kunskapsresultaten i densamma.

Fru talman! Förra veckan besökte jag och min kollega Oliver Rosengren Hitachigymnasiet i Västerås. Skolan har flera gånger vunnit utmärkelsen Årets UF-företag. Det var påtagligt hur en entreprenörsanda präglade hela skolan. Skolan ligger i anslutning till både ABB och Hitachi, och det är tydligt hur man jobbar med kompetensförsörjning genom hela skolan.

Det var otroligt inspirerande att få träffa elever och lärare på teknikprogrammet och på deras spetsprogram. De uppvisade ett stort engagemang, ämnesskicklighet och en förmåga att förmedla sina kunskaper. Därför är jag extra stolt över att vi nu har permanentat den satsning på spetsutbildning som den tidigare borgerliga regeringen införde på försök men som nu blir permanent, så att fler elever får möjlighet att läsa och uppnå sin fulla potential.

Nästan alla spetseleverna på skolan i Västerås läste också högskolekurser redan på gymnasiet vid sidan av sina ordinarie studier. Dennis, Elvira och alla de andra eleverna visade verkligen hur fantastisk svensk skola kan vara när den är som bäst.

Fru talman! I många svenska klassrum bedrivs undervisning i absolut världsklass. Det har vi all anledning att vara stolta över. Men vi har också stora problem inom den svenska skolan, och det är vårt ansvar att råda bot på dem.

Alla elever får i dag inte samma möjlighet att lyckas. Därför genomför nu den moderatledda regeringen reformer för att återupprätta kunskapsskolan, reformer för ökad trygghet och studiero och för att återupprätta läraryrkets status så att vi får fler som vill ha kanske Sveriges absolut viktigaste jobb, nämligen att vara lärare. Budgeten som vi debatterar i dag är ett viktigt steg i riktning mot just detta.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Fru talman! Jag har i tidigare replikskifte kritiserat regeringen och Sverigedemokraterna för att de inte vill sätta in stöd tidigt genom att stötta vårt förslag om en extra pedagog i varje klass i årskurs 1. I stället väljer man att sänka skatten för dem som tjänar mest.

I det här inlägget tänkte jag fråga om hur de resurser som läggs på skolan används.

Trots att regeringen har erkänt att dagens system för ersättning till friskolor innebär att friskolorna får för mycket betalt i förhållande till vilket ansvar de har låter regeringen överkompensationen till friskolor fortsätta år efter år. Nästa år får friskolorna på det sättet 2,7 miljarder för mycket betalt bara på grundskoleområdet. Det är skandalöst, fru talman. Om propositionen om att stoppa överkompensationen som den socialdemokratiska regeringen lade fram 2022 hade gått igenom i Sveriges riksdag hade det inte sett ut så. Då hade inte skolkoncernerna kunnat växa och gå med sådana vinster som de gör nu, under SD-regeringen.

Fru talman! Det är helt orimligt att regeringen låter överkompensationen till friskoleägarna fortgå. Det är nu två år helt i onödan. Det räcker inte att hänvisa till att man utreder ett nytt ersättningssystem. Under tiden fortsätter miljarder till undervisning att rulla iväg till några få friskoleägare på ett helt omoraliskt sätt, vilket har bidragit till att just de personerna har kunnat sko sig på skattebetalarnas bekostnad.

Fru talman! Varför låter, Josefin Malmqvist, regeringen detta fortgå? Varför gynnar man just de personerna, de enskilda intressena, så mycket med skattebetalarnas pengar?

Fru talman! Regeringen genomför nu en stor omläggning av den svenska skolan. Vi gör upp med många av de försyndelser som regeringar i 30 års tid har blundat för. Det handlar om reformerade läroplaner som inte i tillräcklig utsträckning fokuserat på kunskap. Det handlar om att få bukt med den omfattning av glädjebetyg som vi ser i Sverige. Det handlar om att reformera lärarutbildningen så att den på ett ändamålsenligt sätt rustar våra elever att på bästa sätt lära inför framtiden.

På område efter område genomför vi nu reformer som, med handen på hjärtat, hade behövt genomföras för många år sedan i Sverige. Men tidigare regeringar blundade, däribland den regering som Åsa Westlunds partivänner ledde i åtta år. Det gör vi någonting åt.

Precis som Åsa Westlund vet har vi i Sverige ett beredningskrav. Allt vi genomför behöver beredas, och det innebär att vi nu i raketfart genomför omfattande utredningar för att få beslutsunderlag som vi kan använda för att fatta beslut i kammaren. Jag lovade Åsa Westlund i ett tidigare replikskifte att göra detta, och jag kan återigen lova att vi kommer att göra det denna mandatperiod.

Fru talman! Tyvärr uppfattade jag inget svar på min fråga. Det hjälper inte att hänvisa till utredningar eller beredningskrav. Det finns ju ett färdigt förslag som gör att kommuner kan stoppa överkompensationen till fristående skolor i dag - egentligen redan för två år sedan.

Vilken dag som helst under den tid som Moderaterna har lett landet hade de kunnat lägga fram propositionen. Det hade stoppat 2,7 miljarder i överbetalning till några få personer som driver just privata skolor i Sverige.

Det är ett ansvarslöst förhållande till skattebetalarnas pengar, och jag möter många som tror att det här beror på att det finns tydliga personkopplingar mellan den moderata regeringens företrädare och personerna som gynnas av politiken. Jag hoppas att det inte är sant. Men eftersom Josefin Malmqvist inte kan redogöra för varför man inte lägger fram propositionen och stoppar miljarderna i överbetalning till de fristående skolorna, vad ska man tro?

Är läget så allvarligt att regeringen påverkas av vilka man har vänskapsband till? Det är nämligen just de personerna som gynnas av regeringens politik. Och det handlar inte om några småsummor; det är 2,7 miljarder bara på grundskoleområdet under nästa år. Det är pengar som hade kunnat gå - som skulle ha gått - till undervisning men i stället går till fristående skolägare för någonting de inte ens levererar i samhället.

Varför gör regeringen ingenting för att stoppa detta? Varför har det redan fått pågå i två år, fru talman?

(Applåder)

Fru talman! I den här politiska debatten är det tydligt att det finns stora ideologiska skillnader. Vi och regeringen tror på elevernas, föräldrarnas och lärarnas möjlighet att själva välja skola och arbetsplats. Vi tror på möjligheten att välja var man tror att man får bäst förutsättningar för att lära sig för framtiden. Socialdemokraterna vill däremot bestämma var eleverna ska gå någonstans och vilka skolor som ska finnas och inte.

Nu har vi haft en friskolereform i Sverige i 30 år, och faktum är att den har ett väldigt starkt stöd bland föräldrar, elever och lärare runt om i Sverige. Den är viktig att värna. Här finns en stor ideologisk skillnad: Vi värnar friskolereformen. Vi ser att det har funnits brister som vi nu behöver hugga tag i, och det gör vi. Vi har en stor utredning som tittar på spelreglerna för friskolor när det gäller ägande och reglering av det. Vi har en utredning som tittar just på skolpengen och hur den ska beräknas på ett rättvist sätt - och på ett likartat sätt.

Här finns också en viktig skillnad: Det handlar inte om att alla ska göra exakt likadant. Som nämndes tidigare i debatten är det nämligen skillnad mellan Skellefteå och Malmö. Så bör det också vara, men vi behöver skapa gemensamma förutsättningar så att elever kan lyckas i hela Sverige. Det är grunden för regeringens politik, och vi kommer att återkomma till kammaren med beslutsunderlag om det under den här mandatperioden.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Josefin Malmqvist för ett på många sätt bra anförande.

Man kan väl säga att det har varit mycket prat. Det pratas om att regeringen jobbar i raketfart på vissa områden, men man kan väl säga att det enda som just nu går i raketfart är arbetslösheten - och den går tyvärr uppåt.

Det började med att vi fick höra att det här är den största forskningspropositionen någonsin. Jag har mejlat underlaget från riksdagens utredningstjänst, som visar att det är den fjärde största på 20 år. Det är ändå en viss skillnad, och jag tycker att det vore bra om vi kunde bygga de här diskussionerna på fakta. Det kan ledamoten alltså läsa, nu när vi pratar läskris etcetera.

Det jag uppskattar med Moderaternas syn på skolan är bland annat det här med att vi måste ha höga förväntningar etcetera. Det håller jag verkligen med om. Men något som i dagsläget saknas för att koppla på de höga förväntningarna i svensk skola är rimliga och väl underbyggda krav. Vi har nämligen ett betygssystem i dag som är helt vansinnigt, för att säga som det är. Det ställs helt orimliga krav för att ens bli godkänd i svensk skola. Kraven bygger inte på någon typ av vetenskapligt underlag och innebär att jättemånga elever slås ut helt i onödan och hamnar i utanförskap, vilket ökar arbetslösheten, kriminaliteten etcetera.

Vi har inte fått en utredning serverad än, men från utredaren har vi fått rätt mycket i diverse artiklar som indikerar vart man är på väg. Medan Liberalerna har varit väldigt tydliga med hur de ser på exempelvis betyget F saknar jag lite grann ett svar från Moderaterna på det området. Kan vi förvänta oss att den hårda godkänt-gränsen för att gå vidare försvinner, eller kan vi inte förvänta oss det? Utredaren är väldigt tydlig med vad han anser.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Paarup-Petersen för en viktig fråga.

Jag instämmer i stora delar i den problembeskrivning som målas upp. Att vi i dag har närmare 20 000 elever som går ut grundskolan utan möjlighet att söka sig vidare är ett misslyckande. Det är ett misslyckande för att vi inte skapar vägar för dessa elever att söka sig vidare på, men det är också ett misslyckande att de har gått igenom en nioårig grundskola och inte har tillräckliga kunskaper för att kunna läsa vidare.

Därför är frågan ganska komplex. Vi måste först och främst genomföra reformer för att säkerställa att fler får rätt och relevanta kunskaper med sig från grundskolan. Att enkom ta bort antagningskraven för gymnasiet kommer inte att göra att eleverna lär sig mer. Jag tror snarare att vi behöver fundera på hur vi skapar fler vägar framåt.

Som Paarup-Petersen var inne på genomför vi nu egentligen två stora utredningar. Den ena är den betygsutredning som ledamoten hänvisade till här tidigare och som kommer med sitt betänkande i februari. Det kommer att vara en viktig pusselbit i arbetet med att få bukt med de glädjebetyg vi ser i den svenska skolan i dag. Den utredningen har också i uppdrag att titta på vilka krav vi bör ställa för vilka kurser på gymnasiet. Det kanske är så att kraven ska se lite annorlunda ut.

I utredningen finns det fortfarande en gräns för samhällets godtagbara kunskaper, så att säga. Oavsett vad man kallar den gränsen finns det en gräns. Men det egentligen mest relevanta i detta är att fundera på hur fler elever får med sig relevanta kunskaper från grundskolan och hur vi säkerställer att det finns olika vägar framåt för eleverna.

Den andra utredning jag vill nämna och som kanske är den absolut viktigaste i det här sammanhanget är den som nu presenterar ett förslag om yrkesskola. Det skulle vara ett tredje spår på gymnasiet som riktade sig till de elever som kanske är mer studietrötta, och det spåret skulle kanske inte innehålla lika mycket teori. Vi tror att det kan vara en viktig väg för att många av de här eleverna ska kunna läsa vidare.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Josefin Malmqvist så mycket för svaret.

Jag tror att vi är helt överens. Det handlar såklart inte bara om att sänka kraven - vi måste ju se till att alla elever lär sig så mycket de bara kan - men vi måste fortfarande ställa rimliga krav, och i dagsläget gör vi inte det. Jag tror att alla forskare har varit otroligt tydliga med att dagens krav i betygssystemet inte är rimliga. Det handlar alltså även om vilka krav vi ställer i förhållande till vilken kunskap man faktiskt kan förvänta sig.

Sedan är det, som ledamoten säger, jätteviktigt att även utredningen om en yrkesskola tas vidare, så att det kommer nya vägar. Men även om en yrkesskola skulle etableras inom fyra fem år kommer det att vara 60 000-100 000 elever som inte får en väg framåt, och därför hoppas jag att vi åtminstone kan komma överens om att göra någonting temporärt, såsom Centerpartiet har föreslagit. Det handlar om att faktiskt få ut de här eleverna i verkligheten och se till att de kan få ett jobb. I dagsläget är det nämligen fullständigt stopp, och jag vill hellre att de får ett jobb.

Ska vi sedan säkra att det blir bra och att vi får ett skolsystem där fler klarar sig bra måste vi också säkra att pengarna går dit de faktiskt behöver gå. Där finns det en annan fråga som också är kopplad till utredningar som är på gång och där det är lite oklart hur man från regeringens sida kommer att landa. Det handlar om offentlighetsprincipen. Även där har Liberalerna, som i regeringen ansvarar för skolområdet, varit tydliga, men jag vet fortfarande inte riktigt var Moderaterna står.

Det är en utmaning att skolministern och utbildningsministern gång på gång är ute och låtsas som att regeringen har en ståndpunkt trots att vi inte riktigt vet var det största regeringspartiet står. Det tycker jag är en lite svår bild för väljarna att förhålla sig till - liksom för oss andra.

Fru talman! Det finns ingen tvekan om var det största regeringspartiet står, och jag torgför gärna våra uppfattningar i olika sakfrågor. Men innan utredningar har presenterats är de ofta ganska svåra att kommentera, det vill säga innan vi har sett hela utredningsunderlaget. Ledamoten kan dock vara trygg med att Moderaterna och resten av regeringen i sinom tid kommer att vara tydliga med var vi står gällande samtliga utredningar; det är bara svårt att föregripa utredningarna innan vi har läst deras förslag.

För att knyta an till den första delen av ledamotens fråga: Det stämmer. Det räcker inte att göra om ett betygssystem, utan vi behöver göra om den svenska skolan - och mycket med den - i grunden. Vi behöver börja med att reformera läroplanerna för att säkerställa att vi ställer rimliga krav som är anpassade efter barns kognitiva utveckling. Jag håller helt med ledamoten om att många elever i dag drabbas av orimliga förväntningar som är otydligt formulerade, vilket vi vet bidrar till stress och psykisk ohälsa hos många unga.

Dessutom har vi ett otydligt betygssystem som på inga sätt i dag är ankrat. I stället sätter läraren själv betyg, vilket gör att de är väldigt svåra att jämföra mellan olika klasser och mellan olika skolor - för att inte säga mellan olika delar av landet. Så kan vi inte ha det.

Nu tar vi fram nya läroplaner och ett nytt betygssystem, och vi tar fram fler vägar så att fler elever ska kunna lyckas. Också de som är skoltrötta och inte orkar läsa vidare ska få möjlighet att känna att de kan bidra i vårt Sverige.

(Applåder)

Fru talman! Utöver att tacka talmannen vill jag tacka alla lärare, rektorer och andra typer av personal som finns i Sveriges skolor för att de faktiskt får detta att hänga ihop. Det är inte alltid vi politiker gör livet lättare för er. Det är nog syftet för oss alla, men det är inte alltid vi lyckas.

Alla vi som är här vill såklart skapa en bättre skola, och någonstans måste man börja med att fråga vad syftet med skolan egentligen är. Vad är syftet med svensk skola? Jo, det är såklart att säkra att de elever som går där får en massa kunskaper, att de får förutsättningar för att ta sig an livet, att de kan bygga sin egen väg framåt och att de får faktakunskaper. De ska också få lära sig att analysera världen - hur den ser ut, vad olika saker innebär och hur de ska få ett jobb i framtiden etcetera. Det är oerhört väsentligt, och det är mycket fokus på detta just nu.

Det finns dock andra syften med svensk skola, till exempel att skapa demokratiska medborgare. Det får vi inte glömma bort. Vi vill ju ha ett demokratiskt samhälle där den enskilda människan kan ta för sig, ställa frågor och vara motvalls - som de flesta av oss som just nu sitter i salen har en förmåga att vara ibland. Vi måste ha medborgare som vågar ifrågasätta det som alla säger just nu och tar en väg framåt som leder till något bättre i morgon än det vi har i dag. Den delen pratas det ibland lite för lite om.

När man tittar på svensk skola utifrån det vi politiker jobbar med är tanken med skolan också att vi ska ta hand om de barn som är där. Vi tvingar i slutändan in barnen i skolan, eftersom vi har skolplikt i Sverige. Om alla barn har ansvar för att vara i skolan har vi som tillhör vuxenvärlden ansvar för att ta hand om dem medan de är där och se till att de mår bra. Det är också någonting det i dagsläget kanske pratas för lite om, för vi har otroligt många barn, eller elever, som inte mår bra i svensk skola. Det är faktiskt också vårt ansvar att förbättra detta.

Levererar då svensk skola? Ja, det gör den faktiskt. På jättemånga sätt och vis levererar svensk skola väldigt bra - och generellt sett allt bättre. De senaste åren har skolresultaten generellt sett blivit bättre och bättre. Så är det faktiskt.

Jag har stor respekt för personalen i skolan, som lyckas med detta samtidigt som vi har tagit in en stor mängd elever som inte kan svenska när de börjar skolan. Samtidigt som man har tagit hand om detta - som är en stor utmaning - har man lyckats höja resultaten de senaste åren. Det är faktiskt imponerande.

Man har i alla fall höjt resultaten för dem som redan kan svenska. Sedan har vi en stor grupp som inte har det svenska språket med sig hemifrån, och dem lyckas vi inte särskilt bra med. Detta betyder att svensk skola också gång på gång slår rekord i utslagning. Det är en jätteutmaning.

Vi har många elever som klarar sig bra, och det är underbart. Det är dock också en stor utmaning att vi i dagsläget har jättemånga elever, 20 000 elever varje år, som inte klarar skolan. Den utslagningen kan vi inte leva med. Vi kan inte acceptera att det är så otroligt många elever som får sämre förutsättningar än de borde ha. Det är 20 000 elever som kommer ut i arbetslöshet. De blir erbjudna att fortsätta i tre år till med det de inte lyckats med de senaste tio åren, varpå de också misslyckas. Efter det har vi ingenting att erbjuda dem. Detta ser vi gång på gång, och det är det kanske största misslyckandet i svensk skola.

Vi har faktiskt ansvar för att göra det bättre för dessa ungdomar. Vad behöver vi då göra? Vi behöver ge bättre stöttning. Det är fler som har nämnt detta här från talarstolen. Vi behöver ha koll på frånvaron, och vi behöver komma in i början av dessa elevers skolgång och ta hand om de bristande kunskaperna i svenska språket. Det är nämligen grunden för att kunna ta sig an alla de andra ämnena.

Fru talman! Vi behöver också ge stöd tidigare, för i dagsläget är det ofta så att vi ger stödet i slutet av skoltiden fast vi vet att det finns problem. Då kan vi göra stora insatser som de kanske får lite glädje av. Det är jättefint, men de får ju inte de kunskaper de hade kunnat ta till sig om de hade fått stödet från början. Det är ett svek. Detta måste vi kunna göra bättre.

Sedan har vi ett skolsystem som har några väldigt stora basala svagheter. En av dem gäller betygssystemet. Vi har faktiskt ett vansinnigt betygssystem. Jag tror att skolutredaren använde ungefär samma ord som jag brukar använda. Alla mina ord bör inte uttalas i talarstolen, fru talman, men han kallade det vedervärdigt. Det är ett väldigt rimligt ord för det betygssystem vi har i dag, som helt i onödan, år efter år, pekar ut elever som inte goda nog. Varje år genom hela deras skoltid får de veta att de är underkända och inget annat. Deras insatser räknas inte, eftersom de ligger under någon typ av imaginär gräns som vi har satt upp i riksdagen. Det är vedervärdigt!

Det är verkligen inte borgerlig politik att säga att din insats bara räknas om de i riksdagen tycker att den ska räknas och om du når upp till det som de i riksdagen har hittat på. Det är inte borgerlig politik, men flera av partierna här inne - bland annat de som sitter i regeringen - tycker tydligen att det är ett rimligt system, för de vägrar att säga att de vill ha bort det. Det tycker jag är väldigt sorgligt.

Vi har fortfarande en jättestor snedvriden konkurrens. Återigen vill jag säga - apropå att vi har en borgerlig regering - att man vill ha en bra konkurrens om man är borgerlig. Man gillar konkurrens, och det gillar jag också - men jag vill ha ärlig och redig konkurrens där man faktiskt konkurrerar på lika villkor. I dagsläget är det dock så att det lättaste sättet att tjäna pengar i svensk skola är att spara in på behöriga lärare. Du får betalt för någon annans kostnader, men du slipper betala för det som faktiskt gör skillnad. Det är inte ett rimligt system.

Detta innebär också att pengarna inte alltid går till de elever som har de största behoven. Då kommer vi inte heller i fortsättningen att lyckas med de elever som behöver mer stöd. Det här har satts i system, och det kommer att fortsätta att vara så tills vi ändrar reglerna. De som sitter i regeringen måste faktiskt börja vakna till.

Fru talman! När det gäller lärarnas förutsättningar är deras utbildning absolut en del i det. Vi har för många lärare som - enligt lärarna själva - inte vet hur man ska lära ut saker i klassrummet. Det är en utmaning.

Vi har också en situation just nu där vi ser att både kommunpolitiker och regeringens främsta företrädare på utbildningsområdet gång på gång vill lägga sig i vad som händer inne i klassrummen. Men det är inte vi politiker som ska avgöra hur man ska undervisa! Det är professionen, alltså lärare, rektorer och forskning, som ska göra det - inte vi. Jag vet inte hur det är med er - ni kanske är fantastiska - men jag har i alla fall ingen aning om hur man ger bra undervisning inne i ett klassrum. Vi ska se till att det finns rimliga regler och att det finns förutsättningar för att forskning och profession ska kunna avgöra hur man utför uppdraget. Vi ska säga vad man ska uppnå, inte hur man ska uppnå det. Det är otroligt mycket från regeringen som går in i klassrummet och pekar, och det är ett problem.

Här kan vi prata om evidens. Jag hade ett utmärkt replikskifte med Josefin Malmqvist nyligen om att man inte ska dra slutsatser av utredningar i förskott. Vi kan konstatera att det finns vissa partier i riksdagen, och partier som ger regeringen sitt stöd, som på vissa områden går väldigt långt före utredningar. Det gäller bland annat modersmål, där man har slagit fast vad konsekvensen och konklusionen ska vara innan utredningen ens tillsatts. Detta är en utmaning om vi ska ha ett evidensbaserat skolsystem.

Jag har ingenting emot att man ställer frågor och undersöker om något funkar och om det är bra eller inte, men det är en utmaning - om vi ska ha en evidensbaserad skola - när man har konklusionen klar för sig innan utredningen ens är igång.

Regeringen har satt igång många utredningar, det har vi konstaterat här. Många av dem har varit uppe för debatt. Det har också sagts att vi har jättemånga tunga utredningar. Men än så länge är det ganska lätta satsningar från regeringen. Det är tunga utredningar och lätta satsningar. Detta betyder att svensk skola just nu står och väntar. Svensk skola behöver resurser nu, inte någon gång i framtiden.

Någon gång måste regeringen och deras stödpartier faktiskt ta ansvar. Man kan inte bara säga "i framtiden", "det är kommunerna" och "det var de som var där förr". Nu är det faktiskt ni. Det är ni som har ansvaret just nu, och regeringen måste ta det ansvaret nu.

Det betyder att det inte är sossarnas, Centerpartiets eller framtida regeringars fel när man inte satsar på svensk skola nu. Det är ert ansvar, och just nu satsar regeringen inte på svensk skola. Ni gör inte det, men det är ert ansvar.

Centerpartiet satsar 18 miljoner i sektorsbidrag så att skolorna faktiskt kan lägga pengarna där de behövs i stället för att man från riksdagen hittar på att man ska inrätta akutskolor i alla 290 svenska kommuner. Det är hittepå. De behövs inte där ute. Vissa behöver dem, och de får jättegärna använda dem. Det kan vara jättebra, men alla har inte behov av det. Då innebär det bara att det är jättemånga som skulle ha kunnat göra insatser mot de farligaste och stökigaste eleverna, men det kan de inte göra nu. De får inga pengar, för de valde inte Liberalernas idé. De hade faktiskt behov av någonting annat, men då får de inga pengar. Så styr man inte skolan på ett bra sätt.

Fru talman! Det har varit mycket diskussion om statligt huvudmannaskap i dag, som vanligt när vi har skoldebatter. Om man vill ha bara ett huvudmannaskap, vill man då ta bort alla de fristående skolorna? Vi har fortfarande inte något tydligt svar på det. Nej, sägs det från bänken här inne. Det är bra att veta, för då har vi 700 huvudmän kvar. Man pratar om att det är ett problem att det finns 290 huvudmän, men vi har 700 huvudmän kvar om vi inte ska ta bort de fristående skolorna. Det är verkligheten.

Om man bara tar bort de kommunala skolorna innebär det statliga huvudmannaskapet enbart att vi har en statlig skola och en massa fristående skolor kvar, om man nu inte kräver att även de fristående ska bli ett monopol. Det hoppas jag inte, men det blir väl nästa steg.

Skolresultaten förbättras just nu, och vi måste komma ihåg att detta sker medan vi har kommunala skolor och en massa fristående skolor. De som gått ut skolan de senaste åren läser bättre än dem som gick i skolan på 60-talet eller 70-talet. Detta gäller dem som är födda i Sverige, och då inkluderas andra generationens invandrare. De som är födda i Sverige, inklusive andra generationens invandrare, läser alltså bättre än man gjorde i skolan på 60-talet eller 70-talet. Detta är värt att ta med sig. Det går framåt på jättemånga områden.

Låt oss vara glada för det som är bra i svensk skola. Låt oss samarbeta bättre än vi gör i dag för att göra det ännu bättre och för att ta hand om den utslagning som är svensk skolas absolut största problem. Låt oss göra det tillsammans - det är faktiskt dags att samarbeta lite mer än vi gör i dagsläget.

Fru talman! Om skolan ska vara en plats för lärande måste det också vara en miljö där eleverna mår bra. Tyvärr ser vi en oroande utveckling där psykisk ohälsa blir allt vanligare bland våra unga. Detta är inte bara ett hot mot deras framtid utan också ett hot mot Sverige som kunskapsnation. Psykisk hälsa är nämligen en helt avgörande faktor för skolprestationer. Det är omöjligt att förvänta sig att en elev vars tankar kretsar kring huruvida den vill fortsätta leva ska kunna lösa ekvationer eller förstå matematikens språk.

Regeringen har en omfattande agenda för psykisk hälsa som går hela vägen från förebyggande och främjande insatser till stora satsningar på specialiserad vård. Ingen tidigare regering har haft en så hög ambitionsnivå som den nuvarande regeringen på detta område.

I kampen mot psykisk ohälsa utgör skolan en strategisk frontlinje. Ju tidigare vi fångar upp problemen, desto mindre är risken att de biter sig kvar och följer med upp i vuxenlivet. Kristdemokraterna anser att Sverige behöver en elevhälsogaranti som innebär att varje elev kan komma i kontakt med elevhälsan inom rimlig tid. Vi anser också att alla elever behöver erbjudas rutinmässiga samtal med skolans kurator. Dessutom borde regionerna få ett samlat uppdrag för elevhälsan och hela barn- och ungdomshälsovården, så att ingen elev faller mellan stolarna i överlämningen mellan elevhälsan och barn- och ungdomspsykiatrin.

Även undervisningen i psykisk hälsa bör stärkas i skolan. Flera andra länder har i dag systematisk undervisning i psykisk hälsa, men Sverige saknar en sådan strategi. I länder som Finland, Danmark, Norge och Australien får eleverna undervisning i hur man hanterar känslor som oro, motivation, konflikter och stress. I Sverige har vi haft fysisk hälsa på schemat sedan mitten av 1800-talet. Nu är det rimligt att också den psykiska hälsan tar större plats i undervisningen.

Fru talman! Vi behöver också se över delar av skolsystemet så att systemet i sig inte driver upp den psykiska ohälsan. Skolan ska motverka stress och ångest och inte vara en motor för detta, men i dag finns det tyvärr sådana tendenser. Kunskapskraven är ett exempel på det. I dag är kunskapskraven ganska vaga och kan tolkas lite olika av olika lärare, vilket gör det omöjligt för eleverna att veta vad de ska göra för att uppnå olika betygssteg. Detta matar naturligtvis en stress som lätt blir övermäktig, och därför behöver kunskapskraven skrivas om. Eleverna behöver tydliga förväntningar på sig och minskat utrymme för egen tolkning.

Fru talman! Psykisk hälsa påverkas naturligtvis inte bara av skolsystemet utan formas också av skolmiljön. En av de största utmaningarna där är tyvärr mobbning. På tok för många barn bär inte bara en ryggsäck med sig till skolan, utan de bär också en klump av oro i magen som många gånger väger ännu tyngre. Mobbning gör att man hamnar efter i skolan men kan också skapa ärr för livet och leda till psykisk ohälsa som får de allra mest förödande konsekvenser framöver.

Mobilerna har gett mobbningen en helt ny spelplan och har gjort det lättare än någonsin för mobbare att nå sina offer dygnet runt. Sociala medier och digitala chattar gör mobbningen svårare att upptäcka även när den sker under skoltid. Detta ställer högre krav på både skolor och föräldrar att arbeta aktivt mot mobbning.

Därför tar regeringen nu fram åtgärder för att det ska synas i praktiken att det råder nolltolerans mot trakasserier och kränkningar i svensk skola. Det får inte bara vara fina ord, utan det ska vara åtgärder som gör skillnad på riktigt ute i skolorna.

Rektorns ansvar ska förtydligas. Alla skolor ska ha evidenssäkrade antimobbningsprogram. Det ska bli lättare att flytta mobbaren - och inte den utsatta eleven - från skolan. Alla föräldrar måste kunna känna sig trygga med att eleverna i skolan behandlas med respekt.

Fru talman! Mobiler och skärmar gör det inte bara enklare för mobbarna utan är också en av de största sömnförstörarna för våra unga. Vi har en sömnkris i Sverige - svenskar i alla åldrar, och i synnerhet ungdomar, sover för dåligt. Hälften av högstadieungdomarna sover för lite. En tredjedel av alla tjejer i gymnasiet sover mindre än sex timmar per natt när de borde sova åtta till nio timmar.

Bristande sömn är både en av orsakerna till den växande psykiska ohälsan och, naturligtvis, en utmaning när det gäller skolresultaten. När man sover dåligt blir det svårare att hantera vardagens stress och utmaningar. Fokus försämras i skolan. Livet känns tyngre - ibland rent av meningslöst.

Att barn och unga sover alldeles för lite beror ofta på att de sover med mobilen i sängen. De skrollar sig till sömns till slut men går sedan ändå upp och kollar notiser under natten. Algoritmernas makt och fear of missing out gör att man fyller hjärnan med oväsentligheter under sena kvällar och nätter och därmed missar den viktiga sömnen. Föräldrar måste hjälpa till att skapa förutsättningar för skolan att ge eleverna kunskap genom att hantera skärmarna hemma.

Även när det gäller att göra läxor i hemmet är skärmarna ett problem. Skärmarna konkurrerar om uppmärksamheten genom sin blotta närvaro. Även när du lyckas motstå frestelsen att ta upp mobilen distraherar själva tanken, som stjäl energi och koncentration. Dagens elever har i princip all världens underhållning inom en armlängds avstånd, och bara en av fem gör sina läxor utan digital distraktion. En utmaning i dagens skärmsamhälle är därför att få barnen att lyfta blicken och lära sig grunderna. Skolan måste vara en motkraft som står upp i kampen mot Tiktokhjärnan och dess krav på snabba kickar och underhållning, med fokus på att eleverna ska lära sig räkna och skriva och orka läsa längre texter utan genvägar eller snabba kickar - lite tråkigt tragglande, helt enkelt.

Därför ser regeringen nu till att alla elever från förskoleklass till årskurs 9 får en mobilfri skolgång. Mobilförbudet ska också gälla på raster och på fritis. Varje morgon kommer alla skolor i hela landet att samla in elevernas mobiler och ha dem i förvar under dagen.

Under lång tid har det rått en digitaliseringsiver i skolan. Allt digitalt har, i modernitetens namn, ansetts vara bra, men den tiden är förbi. Den digitala övertron i skolan har nått vägs ände - nu ska skolan tillbaka till grunderna.

Fru talman! Jag skulle också vilja lyfta fram föräldrarnas betydelse för barnens hälsa och skolgång.

Hur kompensatorisk vi än vill att skolan ska vara, hur mycket vi än försöker ställa saker till rätta och hur mycket vi än önskar att familjebakgrunden inte ska spela så stor roll för skolresultaten kommer familjen alltid att vara viktig. Familjens betydelse behöver därför erkännas av skolan och föräldraansvaret återupprättas.

För oss kristdemokrater är det viktigt att föräldrarna får stöd för att kunna ta sitt ansvar, att föräldrarna får verktyg för att kunna hjälpa sina barn att klara skolans krav och mer aktivt involveras i barnens lärande.

Föräldrarna måste bli skolans allierade och tala väl om dess betydelse i barnens liv och erkänna lärare och skolledare som en auktoritet. Skola och föräldrar behöver helt enkelt samarbeta och hjälpas åt för att våra barn ska få möjlighet att lära sig så mycket som möjligt i skolan.

Fru talman! Skolan är en del av ett större samhälle där alla behöver hjälpas åt för att barnen ska vara trygga, må bra, uppföra sig och också få möjlighet till kunskap för livet. Det är så vi vänder kunskapsresultaten, och det är så vi tryggar Sveriges framtid.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka Mathias Bengtsson för ett utmärkt fokus på psykisk hälsa, mycket bra. Vi är verkligen helt överens om att psykisk hälsa ska vara en del av undervisningen. Det har vi föreslagit rätt länge, så där hoppas jag att vi kan komma överens. Det finns andra partier som inte är helt överens med oss, men där kanske vi kan landa förr eller senare.

Som jag sa i mitt anförande har vi ett otroligt stort vuxenansvar för de elever som vi tar in i svensk skola, för de måste ju vara där. I slutändan tvingar vi dem om de inte vill vara där, och det är ingenting som man bör ta lätt på. Man kan konstatera att detta vuxenansvar tar vi inte riktigt.

Fru talman! Mathias Bengtsson hade med jättemånga bra delar, men det var en sak som jag saknade lite, om jag inte missade den. Mathias Bengtsson var inne på kursplanen men inte på själva betygssystemet.

Svensk forskning visar att det blivit en stark försämring av svenska elevers kunskaper efter genomförandet av läroplanen Lgr11, och vi ska lyssna på forskningen i denna kammare, särskilt i den här debatten. Hur ser Kristdemokraterna och Mathias Bengtsson på dagens betygssystem och dess konsekvenser i form av psykisk ohälsa i svensk skola? Ser ni någon koppling däremellan och att det därför är otroligt viktigt att vi kommer bort från dagens osunda delar i betygssystemet?

Fru talman! Jag tackar ledamoten Niels Paarup-Petersen för frågan. Svaret är: Ja, jag ser problem med dagens betygssystem.

Det är främst två problem, som jag var inne på i mitt anförande. Det ena är kunskapskraven som är för otydliga. Det är klart att det driver ohälsa och stress när lärarna inte vet hur de ska bedöma. Det blir då ännu svårare för eleverna att veta vad som förväntas för olika betyg. Det är klart att det leder till stress och oro.

Det andra problemet är utslagningen i den svenska skolan. Uppemot 20 000 elever kommer inte vidare efter högstadiet, så att de inte kan läsa ett gymnasieprogram.

Jag tror att man kan möta detta med olika åtgärder. En åtgärd som vi har varit inne på i den här debatten är en yrkesskola eller en lättare gymnasielinje för dem som inte når behörighet. Men jag är också öppen för att differentiera gymnasiebehörigheten till olika gymnasieprogram. Den som läser ett nationellt naturvetenskapligt program kanske inte behöver ha samma gymnasiebehörighet som de som läser de praktiska programmen. Man skulle kunna laborera med det utifrån vad som krävs för att klara av de olika programmen.

Det som jag inte tror skulle bli bra är om man skulle ta bort gränsen helt och säga att vem som helst kan få komma in på vilket program som helst. Det tror jag skulle skapa sämre kvalitet på programmen. Jag tror också att det skulle leda till en risk för att man kan komma in på ett program som man sedan inte klarar av. Det blir då ett dubbelt misslyckande om man misslyckas både på högstadiet och i gymnasiet.

Jag tycker att utslagningen är ett problem och att man kan laborera med både yrkesskolan och en differentierad behörighet.

Fru talman! Jag tackar för svaret, som ju är ganska glädjande. Men man ska inte vara helt nöjd.

Det är en sak som jag skulle vilja höra lite mer om, och några av oss är ju goda borgerliga i någon mån. Vi vill att de insatser som man gör som människa ska räknas och ligga till grund för vad livet sedan bjuder på. Man ska faktiskt kunna göra en insats och ta sig vidare. En av de mest basala grunderna i borgerligheten är att det är ens egen insats som ska avgöra vart man kommer i livet och att man också ska kunna belönas. Gör man något mer ska man också kunna belönas mer. Där tror jag att vi skiljer oss åt från vissa partier härinne.

I dagsläget räknas inte din insats över huvud taget. Det gör ingen skillnad om du inte kommer till skolan över huvud taget eller om du kommer varenda dag, gör allt du kan men ändå ligger precis under gränsen. Det är som att säga till eleverna: Låt bli att göra något! Om du vet att du inte kommer att nå upp till kraven kan du lika väl låta bli att göra något. Då kan du lika väl sitta i klassrummet och kasta suddgummi eller sitta och titta på mobilen, för din insats kommer inte att räknas. Den kommer inte att ge dig någonting. Det är det system som vi har skapat - jag säger vi men menar generellt - och som i dagsläget måste ändras, är min uppfattning. Där vill jag jättegärna veta, också kopplat till psykisk ohälsa, om det är en bra sak att säga till eleverna att vad de än gör ska de bara ha betyget F. Det gör ju ingen stor skillnad! Är det något som bygger starka människor som mår bra? Jag tror inte det. Därför vill jag gärna veta om Kristdemokraterna kommer att stödja att det även framgent, om vi nu ska ha en gräns, ska göras differentieringar så att din insats alltid räknas, oavsett om den ligger under eller över det som vi har hittat på är en godkänd nivå.

Fru talman! Jag tackar Niels Paarup-Petersen för frågan.

När det gäller processen framåt har regeringen tillsatt en betygsutredning som kommer att lämna sitt förslag. Därefter blir det förhandlingar mellan regeringspartierna om hur man tar förslaget vidare och vad man gör med det.

Jag uppfattade att frågan var vad som kommer att vara Kristdemokraternas ingång i den typen av samtal och förhandlingar. Jag delar ledamotens uppfattning att det vore bra om de insatser som elever gör under det som i dag är betyget E också skulle räknas in och att det skulle vara mer värt att anstränga sig även om man ligger under den gräns som är i dag.

Jag tror också att insatser i svensk skola i dag ofta sätts in lite för sent och att det finns en väldigt tydlig utslagning av dem som inte klarar dagens gymnasiebehörighet.

Genom att laborera med och göra om betygssystemet skulle man kunna skapa ett system som styr mot tidigare insatser. Jag är öppen för att se över betygssystemet i den riktningen.

Jag uppfattar att jag är ganska överens med ledamoten i många av de här delarna.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill tacka Mathias Bengtsson för de viktiga orden gällande mobbning och hur vi behöver prata om problemen och helt enkelt åtgärda dem.

Jag delar inte uppfattningen om allt men en del av det som sas gällande digitala verktyg eller mobiler. Det är långtifrån bara barn som drabbas av den här situationen. Jag tror också att vi vuxna behöver agera som förebilder, vilket jag själv tycker är väldigt svårt.

När det kommer till frågan om hur diskrimineringen som sådan tar sig uttryck är det oftast inte mobilerna i sig som utövar diskrimineringen eller själva mobbningen, utan det är personerna som använder dem som gör det.

Även om vi skulle ta bort alla dessa mobiltelefoner skulle det fortfarande finnas strukturer som är diskriminerande där bakom. Människor blev ju faktiskt nekade arbeten och barn mobbade i skolan innan mobiltelefonerna fanns. Skillnaden nu är, som Mathias Bengtsson sa, att det här kan följa med en överallt och dygnet runt.

Därför skulle jag vilja veta vad Mathias Bengtsson tror att det sänder för signaler till skoleleverna att vi har ett parti, det största partiet i regeringsunderlaget, men också en regering där allt är fokuserat på att måla ut vissa typer av elever som problem. Man pratar konstant bara om att elever som kommer från vissa länder, som har en viss religiös tro och så vidare är problemet för samhället, för skolan, för allt. Vi får också rapporter om att den största orsaken till diskriminering i skolan är rasism. Hur går det ihop att man å ena sidan gör så här som regering när vi å andra sidan ser de här rapporterna?

Fru talman! Det vi har sett i skolan under lång tid är en mobbning som är helt oacceptabel. Under de senaste tio åren, alltså till huvuddelen under en annan regering än den som jag företräder, har mobbningen också ökat.

Det är uppenbart att det har varit för slappt i den svenska skolan. Rektorer har inte tagit det här på tillräckligt stort allvar. Skolorna i Sverige har inte haft tillräckligt evidenssäkrade antimobbningsprogram. De har inte satt in tillräckliga åtgärder mot mobbning.

Det ändrar vi nu. Lärare som inte haft tillräckliga befogenheter får nu tillräckliga befogenheter för att stå upp mot den som kränker, för att stå upp mot mobbaren, och ställa sig på den utsattes sida.

Daniel Riazat frågar vad det sänder för signaler till eleverna. Det här sänder signalen till eleverna att vi står på den utsattes sida. Tiden då det var den mobbade som skulle byta skola i stället för mobbaren är förbi. Den här regeringen ser till att rektorer, skolledare och lärare har de befogenheter som krävs, och alla elever kan känna sig trygga med att regeringen står på den utsattes sida mot mobbaren.

Fru talman! Tack, Mathias Bengtsson, för svaret!

Jag måste ändå säga att jag inte tycker att regeringen tar tag i den här frågan. Det är ganska svårt för regeringen att göra det. En av anledningarna är att det generellt är ett svårt ämne. En annan anledning är att delar av regeringen själva är med och bedriver den här typen av retorik, mobbningsretorik eller diskriminerande retorik, mot människor.

Vi kan inte stå här som vuxna personer och säga att vi vill lösa problemet med mobbning i skolan när det största partiet i regeringsunderlaget har en trollfabrik som mobbar människor på nätet. Vi kan inte stå här och säga att vi vill få bort mobbningen och att barnen nås mer av mobbningen på grund av digitala verktyg när vi ser hur denna bland annat rasistiska retorik förs som leder till att många elever känner otrygghet och osäkerhet och blir utsatta.

Läs Diskrimineringsombudsmannens rapport! Där säger man klart och tydligt att diskrimineringen har ökat väldigt mycket mot elever med funktionsnedsättning, som är ett av de största skälen till diskriminering. Det andra är utländsk bakgrund. I synnerhet drabbas elever som har afrikanskt ursprung eller är afrosvenskar.

Det här sker inte i ett vakuum, menar jag. Barn föds inte till att mobba andra eller utöva diskriminering mot andra. Barn lär sig också av vuxna. När vi har en regering och ett styrande parti vars företrädare går ut och säger saker som är helt oacceptabla, som Mathias Bengtsson aldrig skulle acceptera annars, vad sänder det för signal till eleverna?

Hur många kronor i regeringens budget, som vi pratar om just nu, lägger Mathias Bengtsson och regeringen på att motverka mobbning och diskriminering i skolan? Svaret är noll.

Fru talman! Svaret är 850 miljoner för trygghet och studiero. Det är speciallärare, det är mindre undervisningsgrupper och det är elevhälsa. Vi har 700 miljoner i kunskapsbidraget, också för att anställa mer personal så att vi kan minska grupperna, och inte minst höjd kvalitet i förskolan som hjälper de elever - ofta med utländsk bakgrund eller utländska föräldrar - som behöver lära sig språket att just lära sig språket.

Fru talman! Det har varit ett problem i svensk politik att vi haft en hög invandring till Sverige och till följd av det en integration som inte fungerat. Barn har växt upp i utanförskap och inte fått lära sig svenska språket. En av anledningarna till att politikerna inte tagit tag i det här problemet har varit att man varit rädd att bli utmålad som rasist. Det har funnits politiska motståndare som dragit rasistkortet på ett liknande sätt som Daniel Riazat gör i den här debatten.

Vilka drabbas allra värst av de här problemen? Vilka far illa av en sådan politisk retorik och en sådan politisk handlingsförlamning? Jo, det är barnen som växer upp i utanförskap och utsatthet och inte får den hjälp och det stöd som de behöver.

Nu har vi en regering som hjälper de barnen och ser till att de lär sig svenska, kommer in i samhället och får en chans att klara skolan. Det är att hjälpa barn. Det är inte rasism.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar för anförandet.

Jag blir lite nyfiken på att höra Mathias Bengtsson förklara vad regeringens ståndpunkt är på ett bredare plan när det gäller skolväsendets digitalisering.

Vi har ju haft en krokig väg här. Den tidigare digitaliseringsstrategin tog slut därför att den var tidssatt. Man skulle absolut ha en ny. Man var inte nöjd med det förslag som kom trots att en övervägande del av remissinstanserna var det - inte alla, såklart - men skulle ändå komma med en strategi för skolväsendets digitalisering därför att det var helt otänkbart att vara utan en. Nu vill man från regeringens sida inte längre ha någon övergripande plan för det här, utan man är nöjd med att ha gett Skolverket i uppdrag att titta på vägledning för att välja läromedel.

Om man oroar sig för hur digitaliseringen av samhället går till, för det handlar ju om samhället och inte bara skolan, vore det inte bra att ha en plan? Det är det jag efterlyser. Varför tar inte regeringen fram en strategi för det här?

En strategi handlar alltså inte endast om de didaktiska val som läraren ska göra i klassrummet på sina lektioner eller när läraren planerar sin undervisning tillsammans med sina kollegor. Det handlar om allt från hårdvara, informationssäkerhet och juridik till utbildning av huvudmän och lärare och beforskning av hela området. När kommer en strategi för det här?

Fru talman! Tack till ledamoten Camilla Hansén för frågan!

Det är klart att det är bra att ha en digitaliseringsstrategi i en värld som blir alltmer digitaliserad. Problemet i skolan är att man har haft en digitaliseringstrend som varit att allt digitalt har ansetts vara bra, oavsett innehåll. Alla har velat vara moderna early adopters och tillämpa allt. Det har varit datorer, Ipadar och digitala läromedel. Konsekvensen av det har varit mer stök på lektionerna, mindre koncentration för eleverna och att det gått att missbruka de här digitala verktygen till att göra andra saker.

Min poäng är att digitalisering måste ske med försiktighet. Man måste se till att alla lärare vet hur de digitala verktygen ska användas innan man implementerar dem och säkerställa att de inte kan missbrukas och leda till någonting annat.

Konsekvensen av den digitaliseringshysteri som jag vill påstå att vi haft i Sverige har varit att svensk skola har blivit sämre. Då måste vi vända det. Vi kan inte gasa i det här läget, utan vi måste bromsa och vända tillbaka och sedan ta det lugnt och försiktigt och bara digitalisera där det faktiskt hjälper.

Fru talman! Där det faktiskt hjälper skulle kunna vara när det gäller lärares administrativa arbetsbörda. Det här har regeringen inte någon plan för - man verkar inte tycka att digitaliseringen är en del av det.

Det handlar fortfarande inte om att vi någonsin har haft en strategi som haft som plan att vi ska ha någon form av hysteri, utan det handlar om att ge lärare underlag för att göra de didaktiska valen i vardagen.

Jag är ganska övertygad om att det inte finns någon lärare som valt bort böcker på grund av att man inte längre tror att böcker är en bra idé. Däremot har skolan varit underfinansierad, och man har fått söka efter billigast möjliga läromedel. Det finns såklart ingen pedagogisk poäng med att använda de senaste gratisapparna som kommit utan någon pedagogisk granskning av innehållet. Men det är där man riskerar att hamna när man inte har någon plan eller styrning i denna samhällsomvälvande period.

Det finns ändå en del som efterfrågar att man tar tag i samhällsutvecklingen. Jag tänker på AI-kommissionen, som verkligen understryker att alla behöver ha kunskap om vad det är för ett samhälle vi går in i. Det handlar nämligen inte om någon framtid som eleverna kanske ska stöta på någon gång senare, i sitt yrkesliv, utan det handlar om deras liv här och nu. Det handlar om deras förmåga att hantera digital information och om att förstå vad som är propaganda och desinformation. Det handlar om hur man beter sig i digitala sammanhang. Det är ingenting som pågår någon annanstans.

Jag blir bekymrad över att svenska elever hamnar efter när det gäller de här kompetenserna. Inom digital kompetens och informationshantering är likvärdigheten bristande. När kommer planen som Mathias Bengtsson verkar tycka är en bra idé?

Fru talman! Tack, Camilla Hansén, för den kompletterande frågan!

Det är klart att regeringen vill minska mängden administration för lärare och frigöra tid till det som lärarna utbildade sig till att göra, nämligen att undervisa. Att förskollärare, grundskollärare, gymnasielärare, rektorer och skolledare ska få minskad administration tycker jag är en självklarhet. Det är även något digitala verktyg kan hjälpa till med.

Jag har naturligtvis inte menat att någon haft något ont uppsåt som lärare när den har rullat ut digitala läromedel eller som skolledare kastat in Ipadar eller datorer i klassrummen. Jag tror inte att någon som har skrivit en digitaliseringsstrategi har velat göra skolan sämre, men det är ju det som har blivit resultatet. Min slutsats är att det inte får hända igen.

Fru talman! Om vi skulle gasa i den riktning som Camilla Hansén förespråkar ser jag en risk att det blir mer av samma. Det vill jag inte uppleva. Jag vill få bort stöket, distraktionsmomenten och missbruket. Därför tror jag att regeringens linje med fysiska läromedel, fler läseböcker och mobilförbud är en bra politik.

(Applåder)

Fru talman! Vid den här tiden på året tror många utskott att just de har riksdagens viktigaste budgetdebatt, och alla har vi ju viktiga debatter, men inget utskott har ett ansvarsområde som lägger grunden för vårt samhälles utveckling och framtid på samma sätt som utbildningsutskottet.

Att vara lärare är Sveriges viktigaste jobb. Det politiska ledarskapet på nationell nivå behöver riktas in på att ge förskollärare, grundskollärare, ämneslärare, högskolornas adjunkter och lektorer - faktiskt alla som jobbar i svenskt utbildningsväsen och inom högre utbildning - riktigt bra förutsättningar. Det behöver man visa en tydlig vilja till när man har årets viktigaste debatt: budgetdebatten.

Nu har vi fastnat lite - det händer ibland - i vad olika partier tycker fungerar dåligt med svensk utbildning och forskning och hur man vill åtgärda problemen. Det finns en logik i det, men det gör också att det kan kännas rätt mörkt och som om vi inte är nöjda med någonting vi ser inom det här området. Jag törs inte göra mig till talesperson för alla i rummet, men jag är säker på att andra precis som jag ser fantastiska verksamheter när de gör besök på skolor runt om i landet.

Vi ska ha med oss att svensk skola på det stora hela är bra. Svensk forskning är bra. När jag träffar elevrörelsen och studentrörelsen får jag verkligen hopp om framtiden. Dessa personer har gått i svensk skola och fått de utbildningar som vi ju ganska ofta pratar om som någonting som inte håller måttet. När man undersöker vuxnas kunskaper - det handlar om stora undersökningar av svenskars kunskaper - står de sig väl vid internationella jämförelser. Men det betyder inte på något sätt att det finns utrymme att vila eller luta sig tillbaka, för mönstret går igen när det gäller bristande likvärdighet.

Regeringen redovisar mål för skolan som vi känner igen. De handlar om att utveckla kunskaper och värden, förmedla och förankra respekt för mänskliga värden och de grundläggande demokratiska värderingar svenska samhället vilar på. I den politiska inriktningen ser jag dock något annat som väcker frågor om vart regeringen är på väg.

Regeringen skriver om att återupprätta en svensk kunskapsskola och gå tillbaka till grunderna. För mig är det trots allt lite oklart vad man menar. Det gör att jag blir osäker på om jag har gått i den svenska kunskapsskolan eller i någon annan skola. Det står att man vill tillbaka till faktakunskaper och färdigheter som att läsa, skriva och räkna. Jag ser dock inte det som något steg tillbaka, utan ett fokus som svenska regeringar har haft under ganska lång tid. Kunskap beskrivs sedan länge som något som kommer till uttryck på flera sätt: fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet. Jag undrar hur långt tillbaka man vill gå och till vad?

Fru talman! Mitt bekymmer är att regeringen oroar sig för resultaten i de internationella undersökningarna som Pisa och Pirls men inte verkar reagera lika kraftfullt på det många andra ser: den bristande likvärdigheten. När det kommer undersökningar av de ungas digitala kompetens och färdigheter, alltså att hantera digital information, som ni ju vet att man gör som samhällsmedborgare redan i unga år, är man inte lika bekymrad. Inte heller när det gäller den kompetensen är likvärdigheten tillräcklig.

Svenska ungdomar är omgivna av tekniska prylar. Det handlar inte om att ha tillgång till sådana utan om att man behöver undervisning av lärare även på det här kunskapsområdet.

Jag tycker att det är bra att regeringen lägger mer pengar på det vi kallar anslag 1:15. Det är ett anslag som den rödgröna regeringen införde för att motarbeta den bristande likvärdigheten i svensk skola och som nuvarande regering behåller och inte minst satsar på, även om det såklart är lite mindre än vad Miljöpartiet och en del andra oppositionspartier vill satsa. Förra året ändrades anslagets namn. Det hette Statligt stöd för stärkt likvärdighet och kunskapsutveckling, men förra året ströks ordet likvärdighet ur anslagets namn. Det skulle enligt skolminister Lotta Edholm ses som något symboliskt, och inriktningen skulle inte ändras.

Som ni märkte i det tidigare replikskiftet kunde Fredrik Malm prata väldigt mycket om bristerna hos Miljöpartiet under den tid som stödet infördes. Det skulle vara ett stöd för både likvärdighet och kunskap.

Fru talman! Låt oss lämna historielektionen och fokusera på vad som händer nu. Sedan i september behöver man inte redovisa hur pengarna man använder stärker likvärdigheten. Nu när Fredrik Malm har hunnit googla kanske han kan ta replik på mig och svara på frågan vi inte fick svar på tidigare, nämligen varför Liberalerna släpper fokus på åtgärderna för att öka likvärdigheten. Vi ser ju uppenbarligen bristande likvärdighet som ett problem i svensk skola.

Miljöpartiet gör satsningar i budgetförslaget på statligt stöd för kunskap och likvärdighet. Vi vill också satsa på förskolan - bland annat minskade barngrupper och ökad likvärdighet - komvux, fritis, frukost i skolan och stärkt elevhälsa. Det är en del av allt det svensk skola behöver, men inte allt. Vad behöver då svensk skola? Det handlar inte om magi, utan det är sådant som finns inom räckhåll. Det som behövs för att kunskapsresultaten ska öka, att arbetsmiljön för medarbetare och elever ska förbättras och att skolan ska bli en arbetsplats som fler drömmer om att jobba på är att göra de investeringar som krävs - och där är regeringen inte beredd att prioritera.

Fru talman! Jag behöver också i det här anförandet beröra Miljöpartiets budgetförslag vad gäller högre utbildning och forskning. Vid en snabb titt på anslagstabellerna är skillnaderna rätt tydliga. Det är huvudsakligen Miljöpartiet som ger lärosäten mer pengar för utbildning på grundnivå och avancerad nivå samt för forskarutbildning och forskning. Miljöpartiet visar att vi ser några av de hinder som lärosätena beskriver för oss och vidtar åtgärder som borde ha vidtagits långt tidigare.

Vi har inte kompenserat för långvariga neddragningar, men vi har ändå påbörjat en resa där vi tar bort det som kallas produktivitetsavdraget. Lärosätenas budgetar har under flera decennier osthyvlats genom produktivitetsavdraget. En konsekvens är att svenska lärosäten ligger nära botten när man jämför undervisningstid med i andra länder i Europa. Vi vill att studenterna även vid högre utbildning ska träffa skickliga lärare och forskare under sin utbildningstid. Vi tror att det gör skillnad.

Grunden för excellent forskning läggs inte i de vetenskapliga akademierna, som instiftats av gamla kungar. Den läggs i förskolan, grundskolan, gymnasiet och runt om på lärosäten i hela landet. Det är hela utbildningsvägen och hela forskarsamhället som lägger grunden för kommande Nobelpris.

Det här med att Liberalerna har styrt Utbildningsdepartementet i två år är intressant. Man skulle kunna tro att det skulle innebära stärkt akademisk frihet, fokus på bildning och forskning och att studenter får mer tid med skickliga lärare och forskare. Men det är inte det vi ser. Förra året gjordes dessutom en extra besparing på de statliga lärosätena, och produktivitetsavdraget är fortfarande kvar. Var är reformerna och pengarna som ska göra högre utbildning och forskning till en drivande kraft både i klimatomställningen, som vi som samhälle måste göra, och i ett socialt hållbart samhälle?

Regeringen genomför nu utredningar som kommer från den tidigare regeringens tid. Det är bra. De bemannade skolbiblioteken och fokus på läromedel av hög kvalitet är sådant som jag ser fram emot att se i skolorna. Det kommer ett pärlband av utredningar till regeringen från olika utredningar under det här riksdagsåret. Vi får väl se i vilket skick förslagen kommer till riksdagen efter regeringens beredning.

Under Nobelveckan kom också regeringens forskningsproposition, som vi ska hantera här i kammaren efter jul. Precis som många andra tar jag mig an den bit för bit, men hittills förvånas jag över det ensidiga fokuset på excellens utan att bygga bredd och på ökad statlig styrning av forskning i kombination med ökad frånvaro av forskare i de beslutande rummen.

Fru talman! Miljöpartiet deltar inte i beslutet om statsbudgeten av det enkla skälet att vi i vår fullt ut finansierade budget lägger mer än 5 miljarder mer på utbildning och forskning än regeringen gör. Jag hänvisar därför till Miljöpartiets särskilda yttrande där vi prioriterar förskola, skola, högre utbildning och forskning i högre grad än regeringen gör.

(Applåder)

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i betänkandet UbU1.

Budgeten gällande högre utbildning har vad jag kan se inga dramatiska avvikelser jämfört med de tidigare budgetarna. Några viktiga anslagshöjningar är dock noterbara. En sådan är anslag 2:64 där forskningspropositionen nästkommande år får ett anslag på 377 miljoner kronor. Men det anslaget kommer att öka kraftigt kommande år och senare ända upp till 1 ½ miljard.

Regeringen har dragit in anslaget till så kallad utvecklingsforskning på 180 miljoner kronor. Det är för att stödja Ukraina, som vi vet befinner sig i krig. Vi stöder självfallet denna omprioritering med tanke på rådande säkerhetspolitiska läge.

Universitet och högskolor fick drygt 66 miljarder kronor 2024. Av det gick cirka 11 miljarder kronor till forskning. Noteras kan att Vetenskapsrådet får en höjning av anslaget kommande budgetår med mer än ½ miljard kronor. Det är väldigt mycket pengar.

Det ska sägas att högskolorna också har intäkter för forskning. Externa finansiärer lämnade nästan 30 miljarder kronor till lärosätena. Det är samarbetsprojekt det är fråga om.

Som vi har pratat om tidigare finns det en problematik när det gäller de gemensamma projekten. Men för till exempel försvarsforskningen är sådana samarbetsprojekt helt nödvändiga. Och där bör samarbetet snarast ökas. För försvarsforskningen är det dessutom helt nödvändigt att FMV och FOI får instruktioner om att samarbeta betydligt smidigare. I dag är administrationen och regelverket alltför tungt och hämmande. Här bör regeringen agera kraftfullt framöver.

Myndighetskapitalet, som jag har pratat om tidigare, har faktiskt minskat. Jag tror att det är första gången på länge. Det är nu nere på 17,2 procent av högskolornas totala omsättning. Ett för stort myndighetskapital har beskrivits som problematiskt, bland annat av Riksrevisionen och flera andra. Jag gissar att myndighetskapitalet fortfarande är alltför stort och bör komma ned ytterligare.

Något färre studenter har börjat på högskolan. Det är bra. Vi behöver fler som går yrkeshögskolan. Tyvärr kan vi också läsa att antalet personer som tog ut yrkesexamen 2023 har minskat med cirka 1 000 personer. Det är inte alls bra. Jag antar att det är en postpandemieffekt.

Fru talman! Den 27 april 2016 tog jag i ett anförande i just denna kammare upp att staten borde satsa på kärnkraftsforskning. Alla andra partier, alla på vänsterkanten och alla på högerkanten, sa då att det var omöjligt och att staten inte kan finansiera forskning på det sättet. Det skulle helt enkelt inte gå.

I sin regeringsförklaring detta år meddelade Ulf Kristersson att han tänker satsa på just forskning om kärnenergi. Grattis, Kristersson, du tänker göra det omöjliga! Det är en omöjlighet som jag dessutom föreslog redan 2016.

Fru talman! Sammantaget är det en bra, framåtlutande och framstegsinriktad budget gällande högskolorna och forskningen. Det är en budget som vi med glädje ställer oss bakom.

Fru talman! Som avslutning vill jag, utan glädje, tala lite om själva forskningsbegreppet. Min uppfattning är att vi alla håller på att erodera detta begrepp eftersom vi använder det i snöda partipolitiska intressen. Hur många i denna sal - ja, i dag också - har vi inte hört säga att forskningen visar något, och så lägger man fram den politik man alltid fört fram. Det är märkligt att forskningen alltid visar att det man av rent politiska skäl står för alltid backas upp av forskningen - oavsett parti och förslag, men oftast från vänster. Det är en minst sagt flexibel forskning, fru talman.

I själva verket är forskningen på många områden inte enig. Det gäller inte minst utbildningsforskning. Och även om forskningen är både verifierad och enig på ett område gäller denna forskning just de förutsättningar som forskningen gjorts på, inte alla andra förutsättningar som debattörerna vill ha det till. Tolkningen av forskningen är ett kapitel för sig. Hur lätt och frestande är det inte att ta ett forskningsresultat ur sitt sammanhang och använda det i eget syfte?

Forskningen säger dessutom helt olika saker över tid, fru talman. Låt mig ta ett litet exempel. Så sent som på 90-talet varnade forskarna för att en ny istid var i antågande och sa att vi alla måste anstränga oss för att släppa ut koldioxid, i ett tröstlöst försök att hindra den annalkande katastrofen. I dag har forskarna som bekant en lite annan ingång till den problematiken. Det kan vara nyttigt ibland att blicka tillbaka på vad forskare sagt tidigare, för att få lite perspektiv på dagsaktuella frågor.

(Applåder)

Fru talman! Robert Stenkvist noterar inga dramatiska avvikelser i denna del av budgeten. Jag tänkte för den skull uppehålla mig vid några små detaljer och alltså inte de stora huggen. Som vi alla vet säger talesättet att djävulen sitter i detaljerna.

Robert Stenkvist! I budgetpropositionen genomförs inte en neddragning av bidraget till studentorganisering utan den aviseras. Det handlar om ungefär en tredjedel av den totala summan. Bidraget infördes när alliansregeringen avskaffade kårobligatoriet för ett par decennier sedan.

Åtgärden att minska stödet till studentorganisering faller ganska väl in i en sverigedemokratisk politik av att minska elevinflytandet, försämra möjligheter för civilsamhällesorganisering och attackera fackförbund och folkbildning. Att kringskära möjligheterna till studentorganisering passar väl in i en politik där man ger sig på varje centrum där motstånd mot den egna politiken kan frodas.

Robert Stenkvist! Har jag rätt när jag antar att det är skälet till neddragningen? Eller varför aviserar regeringen att man ska dra ned finansieringen till studentorganisering med en tredjedel?

(Applåder)

Fru talman! Linus Sköld har helt fel. Denna neddragning är inget krav från Sverigedemokraterna. Därmed faller resten av resonemanget som ett korthus, det vill säga att Sverigedemokraterna skulle vara emot organisering av studenter och civilsamhälle. Men neddragningen i budgeten är inget krav från oss. Höjda ögonbryn? Så är det i alla fall.

Sverigedemokraterna har absolut ingenting emot att studenter organiserar sig. Jag har själv varit med i en kår. Inte heller är vi emot att civilsamhället har olika organisationer. Det man kan undra över är varför det alltid ska vara en massa pengar med i bilden. Det går ju att organisera sig utan statsbidrag. Man kan ha inflytande ändå. Det är ju inte proportionerligt till det statsbidrag man får. Det ska visst alltid vara pengar med i spelet! Men det behövs sannolikt pengar.

Jag känner inte till detta. Neddragningen är ingenting som vi i Sverigedemokraterna har diskuterat, och det är inget krav från oss, inte vad jag vet i alla fall.

Fru talman! Jag noterar att Robert Stenkvist alltså inte till fullo står bakom regeringens budgetförslag. Det var intressanta nyheter.

Jag vill ta upp en annan detalj som finns i budgeten. Det gäller att priset, det vill säga det ersättningsbelopp som lärosätena får per student, höjs på stora områden som humaniora och samhällsvetenskap respektive natur och teknik. Natur- och teknikhöjningen aviserades redan i förra årets budget. I denna lanseras höjningen av humaniora och samhällsvetenskap. Det blir ungefär 1 000 kronor mer per student.

Det här är inget vi har några invändningar mot. Det är i sin ordning att höja beloppen, eftersom undervisningstiden har drabbats av alldeles för långa tider av effektiviseringskrav. Jag har alltså inga invändningar mot detta i sak. Men djävulen sitter som sagt i detaljerna, och regeringen gör skillnad på hur man höjer priset.

Det finns nämligen en peng som lärosätena får för att de antar studenter och en annan peng som lärosätena får för att studenter passerar igenom utbildningen med godkända poäng. När det gäller natur- och teknikutbildningarna höjer man beloppet för att anta, det vill säga ta in, studenter. Men när det gäller humaniora och samhällsvetenskap höjer man beloppet för att examinera studenter, det vill säga att studenter passerar igenom utbildningarna.

Robert Stenkvist! Varför gör ni denna skillnad?

Fru talman! Jag vet inte varför man gör denna skillnad. Jag vet bara att beloppet för natur och teknik är något som vi från sverigedemokratiskt håll har drivit. Vi har också drivit frågan att man kanske borde se över hela finansieringssystemet på universitets- och högskoleområdet så att det blir mer kvalitetsdrivande.

Jag känner inte till exakt denna skillnad. Den är intressant. Kan det ha med genomströmningen att göra, det vill säga att det är olika genomströmning inom natur och teknik respektive humaniora och samhällsvetenskap, och att man därför har satt olika belopp? Genomströmningen är ju sådant som påverkar hur universitet och högskolor agerar för att få igenom studenter. Man har kanske inte samma problem inom natur och teknik. Det är en tanke. Om det är på detta vis är det en relevant skillnad.

Linus Sköld sa något om att vi inte står bakom budgeten. Nja, jag sa att neddragningen inte var ett krav från oss. Det är inte samma sak som att vi inte skulle stå bakom budgeten. Det är två olika saker. Vi har aldrig drivit denna fråga. Det är det jag menar med att det inte är ett krav från oss.

Det innebär att vi självklart står bakom budgeten. Jag yrkade ju precis bifall till den från talarstolen.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Robert Stenkvist för anförandet.

Jag vill föra ett kort resonemang om forskningspropositionen, om hur man väljer att göra prioriteringar och lite grann om hur Sverigedemokraterna resonerar runt prioriteringarna.

Vi har sett och läst att väldigt mycket av forskningsfinansieringen framöver - de 6,5 miljarderna när det är fullt utbyggt 2028 - kommer att gå till forskningsråden och inte direkt till högskolorna. Det man då högst troligt kan anta är att de som lyckas söka dessa pengar kommer att finnas vid de etablerade större universiteten, som Uppsala och Lund, de tekniska högskolorna och så vidare. Det behöver inte vara fel, men det är inte alldeles säkert att det blir rätt.

Förutom de stora universiteten har vi ganska många högskolor runt om i Sverige. Det är troligt att de kommer illa ut av denna prioritering. Min fråga till ledamoten Stenkvist är därför: Hur ser Sverigedemokraterna på högskolornas roll i Sverige framöver?

Fru talman! Jag tror att de kommer att ha samma roll som i dag - utbildningscentrum - och att de även bedriver en del forskning, gärna nischad sådan.

Jag har många gånger sagt i kammaren att de mindre högskolorna bör nischa sig. Då kan de verkligen göra skillnad. Det kan de inte göra om de härmar Uppsala universitet eller Lunds universitet. Då blir det ingenting av någonting.

Jag tror att de mindre och mellanstora högskolorna har en viktig funktion framdeles, även när det gäller regional utbildningspolitik och nischad forskning.

När det gäller regeringens fördelning mellan högskolor och råden är det något jag har pratat jättemycket om med olika människor från akademin, till exempel de som bedriver forskning, studenter och forskningsstuderande.

Jag hade en uppfattning tidigare om att mer pengar absolut skulle gå till högskolorna. Sedan har jag hört att många tycker annorlunda och att man får högre kvalitet i forskningen när pengarna går till råden. Jag tycker att vi bör fortsätta denna diskussion. Vi bör utvärdera var pengarna gör mest nytta - 50 procent tycker högskolorna, och 50 procent tycker råden.

Jag är inte expert. Jag vet inte var vi får mest för pengarna. Jag vet att det finns dålig forskning. Ja, jag tycker att det är dålig forskning, kan jag säga. Det finns på högskolorna, och det finns faktiskt också när det gäller råden, speciellt inom humaniora.

Detta är en diskussion som vi nog kommer att få föra framöver.

Fru talman! Jag tackar för ett intressant och ärligt svar. Jag uppskattar verkligen det.

Mot slutet av Stenkvists anförande kom Stenkvist in på forskningsbegreppet. Det är klart att detta blir lite extra intressant för mig, som har befunnit mig i den världen, att diskutera. Jag har själv varit forskare, och jag har väldigt hög tilltro till vetenskapssamhället och forskarsamhället. Man använder vetenskapliga metoder. Man söker noggrant efter sanningen. Det är faktiskt också så att forskning går ut på att ifrågasätta dagens sanningar. Något som var sant på 50-talet behöver inte vara sant 2024. Det är forskningsdynamik, så detta tror jag att vi får vänja oss vid.

Sedan kan jag inte låta bli att häpnas lite grann över exemplet kring klimatforskning 1990. Sveriges förste Nobelpristagare, Svante Arrhenius, fick Nobelpris 1903. År 1896 skrev han en artikel - ursäkta, fru talman, nu blir det tyska - med titeln: Ueber den Einfluss des atmosphärischen Kohlensäuregehalts auf die Temperatur der Erdoberfläche. Han var den förste forskaren som visade på att det fanns ett samband mellan koldioxidutsläpp och jordens uppvärmning. Det är klart att jag då undrar, ledamoten Stenkvist: Var detta en åsikt, eller var det vetenskapliga fakta 1896?

Det oroar mig lite när statsminister Kristersson och även näringsminister Busch blandar ihop begreppen och säger att forskarsamhället och experter ägnar sig åt åsikter när det i själva verket är vetenskapliga slutsatser de förmedlar. Vad säger Stenkvist själv om forskningsbegreppet och skillnaden mellan forskningsresultat och åsikt?

(Applåder)

Som ledamoten uppenbarligen är medveten om ska anföranden hållas på svenska, så att alla kan förstå vad som sägs. Det kanske kan bli en översättning nästa gång.

Fru talman! Det var en titel som Ådahl tog upp.

Nu tappade jag allt vad jag skulle säga, när Ådahl kom in på det sista. Just i det här fallet med Busch håller jag med Busch. Jag hörde vad de sa. De som det hänvisades till svamlade, tycker jag. Jag vet inte om de är experter på detta område. De pekar på någonting som kanske kommer att komma i framtiden. Det är inte forskning. Jag vill värna forskningsbegreppet. Det är därför jag tar upp detta. Jag vill att statusen bibehålls, så att säga.

Jag har jättestor respekt för forskning inom fysik, partikelfysik - allting. Det är enorma framsteg man gör. Det är riktiga framsteg. När det gäller forskning inom samhällsvetenskap och humaniora är det vi som är här som missbrukar och eroderar forskningsbegreppet. Det är ju inte riktiga forskare.

Jag har sett statsvetare. De är naturligtvis inga riktiga forskare. De är statsvetare och kommer ut med rent politiska åsikter. Jag menar att det med tiden sänker förtroendet för detta. Det är vi som missbrukar och eroderar forskningsbegreppet. Detta är ju inte riktiga forskare som verkligen går in för sin forskning.

Svante Arrhenius hade helt rätt. Nej, jag tror att Ådahl var lite fel ute - nu är det en akademiker här. Jag undrar om Arrhenius pratade om jordens uppvärmning eller om det var koldioxidens växthuseffekt som han pratade om. Det fanns inte direkt någon koldioxid på hans tid. Jag tror att det var 0,03 procent. Nu är vi uppe i 0,04 procent. Man mäter i ppm. Nu är min talartid slut, tyvärr. Jag hade kunnat fortsätta. Vi kom verkligen in på intressanta saker.

(Applåder)

Fru talman! Kunskap är nyckeln till den svenska framgångssagan. Kunskap, utvecklingsoptimism och solidaritet är vad som har tagit detta land ur armod och helvete och gjort det till ett av världens bästa länder att leva i.

Kunskap är viktigt för den enskilde, för samhället och för tillväxten. Sverige ska vara en kunskapsnation i världsklass. Det är så vi konkurrerar internationellt - med kompetens och smarta innovationer, inte med låga löner och kassa arbetsvillkor.

Högre utbildning och forskning är kraftfulla verktyg för att stärka samhället, människan och regioners utvecklingskraft. Men möjligheterna när det gäller högre utbildning och forskning är ojämnt fördelade.

Tillgången till högre utbildning är olika runt om i landet och mellan människor. Precis som i skolan spelar familjens utbildningstradition stor roll. När det gäller hur stor andel som går vidare till högre utbildning skiljer det sig helt beroende på var i landet man bor. I Danderyd är det 79 procent som har påbörjat högskolestudier vid 24 års ålder. Motsvarande siffror för de tio kommuner med lägst övergångsfrekvens ligger på mellan 10 och 20 procent.

Förutom den sociala sammansättningen påverkar alltså geografisk närhet till högre utbildning och situationen på den lokala arbetsmarknaden när det gäller detta.

Att kunna plugga där man bor är avgörande för att hela landet ska kunna växa och utvecklas och för att den enskilde ska kunna förverkliga sina drömmar. Därför satsar vi på lärcentrum. Därför värnar vi tillgång till högre utbildning i hela landet. Och därför ser vi, till skillnad från regeringen, att excellent forskning kan finnas i hela landet.

Fru talman! Den akademiska friheten behöver stärkas. Forskare ska fritt få välja sina forskningsfrågor och metoder och fritt få publicera sina resultat. Lärosäten och universitetslärare ska självklart på vetenskaplig och konstnärlig grund svara för val av innehåll och metod i utbildningarna. Hela akademins frihet måste värnas.

Förra sommaren kom den första och kanske hittills tydligaste attacken från SD-regeringen på akademin. Det var styrelsernas mandattider som förkortades väsentligt - med mycket kort varsel och helt utan några hållbara förklaringar.

I somras kom årets attack när den dåvarande utbildningsministern i en debattartikel i Svenska Dagbladet dömde ut vissa högskolekurser på ett mycket raljant sätt, utifrån deras innehåll.

Det är sedan gammalt att regeringsunderlagets största parti vill censurera vissa forskningsfält. Det manifesterades tydligt alldeles nyss i talarstolen då Robert Stenkvist sa att det finns dålig forskning, speciellt inom humaniora, och att statsvetare inte är några riktiga forskare.

Det regeringen hittills har gjort för att säkra akademisk frihet är att tillsätta en utredning om cancelkultur. Men när Universitetskanslersämbetet frågar personal på lärosätena bedömer de att Tidöavtalet - SD-regeringen - är ett mer än fyrdubbelt så stort hot mot den akademiska friheten som cancelkulturen.

För oss socialdemokrater är det kritiskt att forskning och utbildning står fria från omotiverade politiska angrepp.

Trygga anställningar för forskare är också en förutsättning för akademisk frihet. En god arbetsmiljö för forskare borde vara en självklarhet. Det gäller även en stabilare finansiering. Det är en av anledningarna till att vi lägger mer än 50 procent mer än regeringen på tillskott till forskning på lärosätena, de så kallade basanslagen.

Det här är en budgetdebatt. Men jag kommer ändå ta mig friheten att göra en liten utvikning om en sak som har hänt den senaste veckan. Jag vill säga så här: Jämställdheten har inte gått för långt, och inte heller på landets lärosäten.

Det är långt kvar till en jämställd högre utbildning. Både studenter och personal fördelar sig ojämnt över utbildningarna och forskningsområdena. Ju tätare det blir mellan professorerna, desto glesare blir det mellan kvinnorna.

Vi socialdemokrater vill se ökad jämställdhet även i akademin. Det vill inte regeringen. I forskningspropositionen som den lade på riksdagen bord i förra veckan stryker den jämställdhet bland de forskningspolitiska målen. Det tycker jag är allvarligt.

Fru talman! Regeringen skär ned på antalet utbildningsplatser. Genom sänkta takbelopp på lärosätena och höjda prislappar kommer antalet utbildningsplatser i akademin att minska med flera tusen.

Genom att inte räkna upp anslaget för yrkeshögskolorna minskar man i realiteten utrymmet som finns att ordna utbildningsplatser på yrkeshögskolan.

Genom stora neddragningar på anslagsnivån på vuxenutbildningen försvinner värdefulla möjligheter för människor att utbilda sig för att kunna ta de jobb som finns.

Utanför vårt budgetområde finns också tuffa tider för folkbildningen och folkhögskolorna och tuffa tider för arbetsmarknadsutbildningen.

Vi avvisar såklart de sänkta takbeloppen. Vi lägger till mer pengar än regeringen på yrkeshögskolan. Vi satsar på vuxenutbildningen.

Regeringen har avvecklat stödet till branschskolorna. Vi ser fortsatta behov av att staten tar ansvar för kompetensförsörjningen i för landet viktiga branscher med smala yrkesområden.

Sådana lärmiljöer kräver tillgång till utrustning, som inte prislappen på utbildningen täcker. Därför föreslår vi att man på vux också inför ett särskilt investeringsstöd för investeringstunga utbildningar.

Det kan till exempel röra sig om yrkesutbildningar som elektriker som jobbar med kraft, utbildningar inom järnväg, maskiner och fordon eller vissa byggutbildningar.

Som framgick tidigare i ett replikskifte föreslår också regeringen att 2026 skära ned pengarna till studentorganisering ordentligt. För att ha det sagt vill jag säga att Socialdemokraterna å det bestämdaste avvisar denna besparing.

Vi avsätter nästan 700 miljoner mer än regeringen på forskning i årets budget. Den 1 ½ miljard som regeringens företrädare presenterade som historisk höjer vi med nästan 50 procent.

Hur de närmare teknikaliteterna i fördelningen av de medlen ser ut kommer vi att debattera till våren när forskningspropositionen ska passera genom den här salen.

Nu handlar det om resurserna. Regeringen räknar knappt upp de medel som går till forskning 2024 med inflationen. Vi har rejäla satsningar utöver det.

Socialdemokraterna har ingen reservation på det här området. Vi följer budgetprincipen. När vår budget har fallit i rambeslutet lämnar vi ingen reservation på utgiftsområdet, men vi står bakom vårt särskilda yttrande.

(Applåder)

Fru talman! Jag är nästa talare på talarlistan, men jag vill ändå replikera på ledamoten Linus Sköld när det gäller studentinflytande.

Vid närmare granskning ser vi att man höjde man pengen för studentinflytande under pandemin från 48 till 68 miljoner. Sedan tänker man från 2026 gå tillbaka till det normala, som är 48 miljoner som tidigare. Det är inte någon större förändring.

Jag vill egentligen fråga hur ledamoten tänkte på det här området. Ledamoten menar att det är en sänkning när det egentligen är tillbaka till det normala beloppet.

Fru talman! Att minska ett anslag med en tredjedel är väl att minska ett anslag med en tredjedel, oavsett vad ni hade i planen i förra årets budget.

Så ser det ut med er budget när det gäller vuxenutbildningen. Varje år påstår ni, Marie-Louise Hänel Sandström och regeringen, att ni satsar på vuxenutbildningen. Men om man granskar det påståendet satsar ni i verkligheten bara i relation till er egen planerade neddragning.

Det här är samma sak. Att påstå att det när en tredjedel av anslaget förvinner inte skulle vara en minskning, vad är det för lek med ord? Det är klart ni skär ned med en tredjedel av anslaget.

Fru talman! Man kan se det på olika sätt. Givetvis var det så att under pandemin när man hade svårt att nå ut till studenterna höjde man anslaget med 20 miljoner för att underlätta studentarbetet när man inte var på plats. Nu när man är tillbaka går man tillbaka till den tidigare summan. Det är förändringen.

Man kan kalla det nedskärning. Men det var också en återgång till det som man hade tidigare. Det anser jag egentligen inte är en sänkning utan att man går tillbaka till normala nivåer. Jag tycker ändå att ledamoten ser det på ett annat sätt än vad i varje fall jag gör.

Fru talman! Ledamoten som står här ser det definitivt på ett annat sätt än ledamoten som står där. Jag kan inte nog understryka att en anslagsförändring på 20 miljoner minus är en anslagsförändring på 20 miljoner minus.

Studentkårerna kommer att få 20 miljoner mindre att organisera sig för, att bedriva påverkansarbete för eller att engagera sig för i utbildningarnas utformning. Det är verkligen på alla sätt en försämring av studentinflytandet, oavsett vad Marie-Louise Hänel Sandström säger.

På samma sätt är en minskning av anslagsnivån på över ½ miljard på vuxenutbildningen en minskning av anslagsnivån på över ½ miljard. Marie-Louise Hänel Sandström och hennes kompisar i SD-regeringen kan kalla det för en satsning hur mycket de vill. Det är fortfarande så att pengarna kommer att räcka till färre utbildningsplatser nästa år än vad de gjorde detta år.

På samma sätt är det med anslaget för studentinflytande. Jag tror att det var 2008 som kårobligatoriet avskaffades. Då infördes statsbidraget på den nivå som Marie-Louise Hänel Sandström säger, och det har inte räknats upp sedan dess.

Man fick ett tillskott under pandemin. Men studenterna är tillbaka på plats sedan länge. Varför har inte Marie-Louise Sandström skurit ned anslaget i detta års budget eller i förra årets budget? Det är en ohållbar förklaring.

I bästa fall kan man tro att det är en plan som regeringspartierna helt verkar ha missat att korrigera. I så fall har de alla möjligheter att korrigera det i nästa års budget, eftersom det inte träder i kraft förrän 2026.

I sämsta fall är det att gaslighta oss, att försöka prata om annat och hitta på ett skäl till varför det är så, och att mena att regeringen inte är ansvarig för sin egen budget. Hur som helst får studentorganisationerna en tredjedel mindre av anslaget, och jag tycker att det är kasst.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

I förra veckan debatterade vi studiestöd med ett anslag på 33,8 miljarder kronor. I dag har vi debatterat utbildning och forskning. Det är ett anslag på hela 104 miljarder kronor för 2025. Drygt hälften går till utbildning och 11 miljarder går till forskning.

För att komma till nivån högre utbildning och forskning krävs det att vi har en fungerande utbildningskedja från förskolan genom hela grundskolan och gymnasiet.

Min kollega Josefin Malmqvist har tidigare på ett förtjänstfullt sätt redovisat hur Moderaterna och regeringen ser på detta. Vi ser att många stora förändringar kommer att göras, de största under de senaste 20 åren. Många utredningar pågår, och jag ser fram emot februari då vi kommer att få fler utredningar som kan leda fram till propositioner. Detta kommer att förbättra mycket för både elever och lärare, vilket känns väldigt positivt.

Fru talman! Vi moderater och regeringen anser att högskola och utbildning är väldigt viktiga verksamheter. Man ska samarbeta med företag och samhället för att få en så hög kvalitet som möjligt och för att så många som möjligt ska kunna delta i detta.

Regeringen satsar på lärosätena med 30 olika anslag. För de statliga lärosätena är satsningen på 26,6 miljarder för 2025. På de enskilda lärosätena, där Chalmers tekniska högskola, Handelshögskolan i Stockholm och Högskolan i Jönköping ingår, satsas 4 miljarder. Vi satsar även 19 miljarder på den statliga forskningen och utbildningen.

Vi gör också särskilda förändringar när det gäller de enskilda utbildningsanordnarna, till exempel Chalmers som ansvarar för både studenthälsa och sjöbefäl och Högskolan i Jönköping som också ansvarar för studenthälsa, som innebär stora ökningar med 16 miljoner under 2025 och 19 miljoner under 2026. Fram till 2026 kommer det att bli ökningar med 40 miljoner för Handelshögskolan i Stockholm som ska kunna arbeta med de förändringar som sker med de enskilda enheterna när man får fler statliga uppdrag. Det är alltså betydande skillnader som kommer att ske, och jag tror att det kommer att bli förbättringar och att vi utökar arbetet med både de enskilda och de statliga högskolorna och universiteten.

Vi har särskilda utbildningsanordnare, till exempel Teach for Sweden, som arbetar väldigt mycket med att få vuxna som tidigare har en annan utbildning och som vill studera på en lärarutbildning eller som vill läsa pedagogik. Där satsar vi 16 miljoner 2025-2027, vilket ses som väldigt positivt. Vi behöver få fler som vill bli lärare.

När vi diskuterade detta för ett år sedan pratade vi om forskningspropositionen som skulle komma under 2024. Som ni har hört tidigare kom den för bara några dagar sedan - Forskning och innovation för framtid, nyfikenhet och nytta. Vi kommer att debattera den mer efter årsskiftet, som jag ser fram emot. Men siffrorna finns redan nu. Det är en spännande forskningsproposition där man tar upp många viktiga områden som måste belysas. Det är den största ökningen som någonsin har gjorts på forskning med 6,5 miljarder fram till 2028. För 2025 blir ökningen 1,5 miljarder, för 2026 blir den 2,5 miljarder och för 2027 blir den 4 miljarder. Fram till 2028 har vi alltså en forskningsbudget på 43 miljarder, vilket är en svindlande hög summa och givetvis väldigt viktig.

Vi har tidigare här diskuterat om detta är den största satsningen någonsin, och vi har kanske fått olika svar från Riksdagens utredningstjänst om detta. Men enligt Riksdagens utredningstjänst är det den största satsningen som har gjorts. När man tittar på tidigare år och följer konsumentprisindex kan man säga att det 2008, när det var en borgerlig regering där Moderaterna ingick, var det den största satsningen enligt konsumentprisindex. Men om man tittar siffermässigt är detta den största satsningen som någonsin har gjorts på högskoleutbildning och forskning.

Om man tittar på den minsta satsningen som har gjorts på senare år var det 2000 när det var socialdemokratiskt styre. Då var satsningen på 2 miljarder.

Detta är alltså en otroligt stor satsning som är väldigt viktig.

Fru talman! Det är också väldigt positivt att vi med denna forskningsproposition tänker om, tänker nytt och vill vara tydligare. Den föregående forskningspropositionen som var på 3,7 miljarder innehöll lite mer av samma sak. Nu gör vi om detta och tänker nytt.

I denna forskningsproposition satsar vi mycket på viktiga områden, och det finns väldigt många. Jag tänkte ta upp ett axplock av dessa områden. Det handlar om spetsforskning, som är mycket viktig. Det handlar om forskningsinfrastruktur. Det handlar om AI, som nyligen har diskuterats i AI-kommissionen. Det handlar också om life science, grön omställning, livsmedelsforskning, skog och lantbruk och rymdforskning samt om forskares olika möjligheter och holdingbolag som arbetar mycket med att få ut forskningen i verksamhet.

Fru talman! Inriktningen på forskningspropositionen är att svensk forskning ska hålla hög kvalitet, att Sverige ska vara en ledande kunskapsnation och vara bland de främsta länderna när det gäller forskning som andel av bnp och att Sverige ska vara ett av världens främsta innovationsländer.

Det finns viss oro för att Sverige och EU riskerar att tappa i konkurrenskraft då många länder satsar mer på forskning. EU:s mål är att varje land ska satsa minst 3 procent av bnp på forskning. Sverige ligger på 3,5 procent av bnp, vilket givetvis är väldigt bra. Men vi ska fortsätta att ligga högt och kanske nå ännu högre.

Fru talman! Vi behöver behålla forskare. Vi vill att de ska stanna kvar. Och vi måste locka hit internationella forskare. Då satsar vi på något som kallas karriärstödssatsning. Det innebär att forskare kan ges möjlighet till en biträdande lektorstjänst under fem år. Sedan kan forskare också efter prövning få denna tjänst på lektorsnivå förlängd ytterligare fem år. Det är väldigt viktigt att vi har en mobilitet. Vi vill få hit studenter och forskare från andra länder. Vi vill också att de ska flytta mellan lärosätena. Vi sänker också expertskatten för att kunna behålla och rekrytera utländska experter.

Fru talman! För att vi ska få ett större genomslag och behålla våra ledande positioner är det viktigt att vi vågar prioritera spjutspetsforskning. Vi måste våga satsa på prioriteringar.

Regeringen lyfter fram och satsar på excellens. Vi hörde tidigare att det var negativt att det görs. Jag tycker att det är positivt. Vi satsar på excellenscenter med ett tillskott till Vetenskapsrådet på 1,4 miljarder. Här finns det också långsiktiga program för banbrytande forskning och kluster för framtidens nya teknologier. Det är en stor och viktig satsning.

Regeringens inriktning är också att de direkta forskningsanslagen till universitet och högskolor - basanslagen - i högre grad ska fördelas via våra forskningsråd. Vi tror att detta är positivt. Vi måste prova något nytt eftersom det som gjordes tidigare inte riktigt har fungerat eftersom vi tyvärr håller på att bli förbisprungna.

Även den gröna omställningen måste vara konkurrenskraftig, och vi ställer mycket höga krav på den. Vi behöver prioritera banbrytande teknik som kvantteknik, bioteknik, AI och nya strategiska forskningsområden till exempel inom rymden, polarområdena och metaller och mineraler.

Vi ska också satsa mycket på avancerad forskningsinfrastruktur, till exempel vidareutveckling av våra anläggningar som vi är väldigt stolta över: MAX IV, ESS och Scilife Lab.

Fru talman! Det är väldigt viktigt med life science och olika forskningsinfrastrukturer. Med min tidigare bakgrund som läkare, innan jag blev politiker, anser jag att det är väldigt viktigt med life science-forskningen. Precisionsmedicin leder till fantastiska resultat och stora förändringar. Här har även läkemedelsföretagens forskning en stor och viktig del. Det är därför oerhört viktigt att vi prioriterar life science.

Fru talman! Vi behöver också locka fler studenter till lärarutbildningarna. Detta kan ske genom att man möjliggör en stark koppling mellan teori och praktik. Jag nämnde till exempel Teach for Sweden. Det gör att teori och praktik kan förenas när man samtidigt arbetar. Därför är det också viktigt att vi kan underlätta detta för lärosätena. Det har varit ett bekymmer att man inte har varit anställd. Man måste ha en anställning om man ska kunna gå en utbildning där teori och praktik integreras. Därför gör regeringen en ändring i högskoleförordningen som innebär att anställning kan bli ett särskilt behörighetskrav inom utbildningsformen, och det är väldigt efterlängtat.

Fru talman! Vi har i nuläget en utmanande tid med krig i vårt närområde. Det finns mycket oroligheter i världen. Det pågår också en teknisk tävling, kan man säga, där vi håller på att bli omsprungna. Nu satsar regeringen på hög kvalitet på högre utbildning och på hög kvalitet på forskning och givetvis på akademisk frihet. Vi gör stora satsningar på dessa områden för att Sverige ska vara en ledande nation. Vi ska ha en stark konkurrenskraft. Vi satsar därför mycket på prioriterad forskning och högre utbildning.

(Applåder)

Fru talman! En unik sak med det svenska utbildningssystemet är de ständigt återkommande möjligheterna att fortsätta att utbilda sig och bygga på sin kunskap. Det är helt nödvändigt för att vi i Sverige ska kunna konkurrera med kunskap och ny teknik att befolkningen är beredd att vidareutbilda sig genom livet. Det var också därför som regeringen Löfven redan 2014 satte igång med Kunskapslyftet och byggde ut antalet utbildningsplatser för vuxna med över 160 000 under våra åtta år vid regeringsmakten.

Men när SD-regeringen tog över 2022 kapade man drastiskt stödet till vuxenutbildningen. Man lade ned fungerande branschskolor. Vi protesterade. I vårt budgetförslag lade vi mer resurser till vuxenutbildning, yrkeshögskolor och branschskolor men också såklart till folkbildning och till arbetsmarknadsutbildning.

På våren 2023 erkände regeringen och SD att vi hade haft rätt. Det behövdes mer resurser till vuxenutbildningen, och därför föreslog man detta i en ändringsbudget. Samma sak hände året efter. Regeringen lade för lite pengar i budgetpropositionen för att sedan återkomma i vårändringsbudgeten med mer resurser.

Men problemet är att när regeringen har så dålig framförhållning som man har haft när det gäller vuxenutbildningen kan pengarna inte användas effektivt. De blir underutnyttjande eftersom ryckigheten här inte passar systemet.

I år avsätter Socialdemokraterna återigen över en halv miljard mer än regeringen till vuxenutbildning. Sverige har rekordhög arbetslöshet. Hade det då inte varit bra att vuxna kunde utbilda sig under arbetslösheten för att kunna ta de jobb som finns?

Varför, Marie-Louise Hänel Sandström, har ni inte lärt er av de två tidigare åren - vore det inte bättre om vuxna kunde utbilda sig i stället för att vara arbetslösa?

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten Linus Sköld, för frågan! Det är alltid bra att man utbildar sig. Därför har vi till exempel omställningsstudiestödet, för vi vill att vuxna ska utbilda sig. Regeringen har anslagit mer pengar för att CSN ska kunna påskynda arbetet. Alla de som söker omställningsstudiestöd snabbare ska kunna få besked. Man gör ganska mycket, tycker jag, för att få fler äldre i utbildning.

Vidare tittar vi på fler vägar till yrkesutbildning. Som nämndes tidigare i dag gör vi också om så att gymnasieutbildningar kan gå på olika sätt. De som inte är så teoretiskt lagda kan nu i stället få mer yrkesutbildning som en ny väg inom gymnasiet. Det är en utbildning som vi tänker satsa på där.

Regeringen gör mycket för att satsa så att fler ska komma i utbildning och så att det ska finnas utbildningar som passar många olika läggningar.

Fru talman! Regeringen satsar inte för att fler ska kunna komma i utbildning. Det är väldig tydligt. Jag redogjorde i mitt anförande för de neddragningar som kommer att bli konsekvensen inom akademin, i yrkeshögskolan och på regionalt yrkesvux. Och detta fortsätter på andra utgiftsområden också. När det gäller folkbildningen säger Folkbildningsrådet att det kommer att bli tusentals färre platser på folkhögskolorna nästa år. Arbetsmarknadsutbildningen halveras med den här regeringen vid rodret. Människors utbildningsmöjligheter förtvinar under regeringens styre.

I vårändringsbudgeten kommer Marie-Louise Hänel Sandström och hennes kompisar att ha kommit på att det visst behövdes mer pengar till vuxenutbildningen, för arbetslösheten är den högsta vi har haft på tio år, om man inte räknar pandemiåren. Att då skära ned i människors möjligheter att utbilda sig är osmart konjunkturpolitik. Det är riktigt osmart konjunkturpolitik.

Socialdemokraterna fick rätt i budgeten 2023 och i budgeten 2024, och vi kommer att få rätt i den här budgeten också. Välkommen tillbaka med ett ändringsförslag till våren, där regeringen lägger till mer pengar till vux.

Marie-Louise Hänel Sandströms enda svar här är omställningsstudiestödet. Omställningsstudiestödet är ett direkt resultat av förhandlingar mellan parterna som regeringen har misskött. Det har varit en formidabel katastrof. Regeringen har underlåtit att tillskjuta medel till CSN, så att handläggningstempot ska kunna öka. Man har dragit benen efter sig när det gäller de regelförenklingar som både parterna och CSN har efterlyst. Och när man väl får tummen ur och börjar genomföra förändringarna ligger ikraftträdandet ett helt år fram i tiden.

Omställningsstudiestödet är en jättebra reform - missförstå mig inte - och det är också bra att regeringen nu får loss pengar till CSN. Men hanteringen hittills har varit en formidabel katastrof.

(Applåder)

Fru talman! Jag vet inte om jag ska tacka ledamoten för frågan, för jag vet inte om det var någon fråga. Men givetvis tycker vi att det är otroligt viktigt med utbildning.

Det är ju positivt att ledamoten vet vad regeringen kommer att göra till våren, för det vet vi inte själva. Tydligen vet ledamoten mer än vad vi gör.

Givetvis ser vi alltid över var det saknas pengar och var det är bekymmer, precis som vi gjorde med omställningsstudiestödet. Stora satsningar gjordes, och regeringen eftersökte också förslag från både CSN och parterna på hur man skulle göra för att underlätta med till exempel digitalisering. Det handlar om att underlätta hanteringen av ansökningarna, helt enkelt. Regeringen gjorde stora satsningar på att lösa detta.

Både från Socialdemokraternas och från regeringens sida kan man nog säga att det var en väldigt stor anstormning av ansökningar, vilket man inte riktigt hade räknat med. Man hade inte riktigt budgeterat för det. Planeringen var att man skulle gradera upp det efter ett år, men det var många fler som sökte, och det blev en överraskning för alla partier. Man behövde lösningar för att påskynda handläggningen. Nu är man i stort i fas, och det blir snabba svar när det gäller omställningsstudiestödet.

Givetvis kan regeringen också göra omprövningar av var det kan behövas fler studieplatser. Exakt var kan jag inte säga i nuläget. Men jag kan ändå säga att regeringen är noga med att det finns utbildningsplatser. Man är noga med att vi har lärarutbildningar som fungerar och att vi har skolor och gymnasier som fungerar, så att vi ska kunna få fler utbildningar. Vi gör otroligt mycket för att förbättra detta. Givetvis vill vi minska arbetslösheten.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag när det gäller utgiftsområde 16 och avslag på samtliga motioner.

Vi står inför stora utmaningar och möjligheter i det svenska utbildnings- och forskningslandskapet. Regeringen har lagt fram ett budgetförslag för utbildning och universitetsforskning som omfattar hela 104 miljarder kronor för 2025. Detta är inte bara siffror - det är en tydlig investering i Sveriges framtid som ledande kunskaps- och forskningsnation.

Målet är tydligt: Sverige ska vara ett land som präglas av hög utbildningskvalitet och framstående forskning. Det är för att skapa ett samhälle där kunskap inte bara är en förutsättning för ekonomisk tillväxt utan också en garant för demokrati och social sammanhållning.

En betydande del av budgeten, närmare 56 miljarder kronor, riktar sig till universitet och högskolor. Vi förstärker dessa institutioners möjligheter att erbjuda utbildning och forskning av absolut högsta klass för att Sverige ska fortsätta vara en framstående kunskaps- och forskningsnation. Det är genom utbildning och forskning som vi kan säkerställa att Sverige fortsätter att utvecklas och att våra medborgare får de kunskaper och färdigheter som krävs för att möta framtidens utmaningar.

Fru talman! Den här regeringen har nu fokus på kvalitet och tillgänglighet. De senaste åren har vissa utbildningsgrenar som är väldigt viktiga för Sverige, särskilt teknikutbildningarna, haft en alltför låg genomströmning. Det är en utveckling vi behöver bryta.

Ingenjörsutbildningarna är ofta dyra när det handlar om labb, material och lärarledd undervisning. Detta riskerar att falla ut negativt på totalen om ingenting görs. Därför höjer regeringen ersättningen till lärosätena för varje ingenjörsstuderande.

Regeringens budget prioriterar kompetensförsörjning. Detta innebär större satsningar på yrkeshögskolan, som spelar en central roll för att möta arbetsmarknadens behov. Sverige ligger efter inom STEM-området i förhållande till många jämförbara länder. Vi kommer nu att få en STEM-strategi som vi kristdemokrater liksom flera branscher, forskningscentrum med flera välkomnar.

Vi vet att när utbildning och arbetsliv samverkar skapas inte bara jobb utan också karriärvägar och innovation. Syftet med strategin är att ta fram åtgärder för att öka antalet studerande som påbörjar och fullföljer en STEM-utbildning inom den högre utbildningen, i yrkeshögskolan och på gymnasiala utbildningar i Sverige.

Regeringen föreslår också att ersättningen för utbildningsområdena humaniora, samhällsvetenskap, juridik och teologi höjs. Det är en viktig signal som visar värdet av dessa utbildningsområden och att vi säkerställer att de håller hög kvalitet.

Campusbaserad utbildning har länge varit kärnan i vår akademiska tradition, och vi anser att det bör förbli så. Samtidigt ser vi värdet i distansutbildning, särskilt för dem som behöver kombinera studier med arbete och familjeliv. Men vi måste säkerställa att även distanskurser och distansutbildning håller hög kvalitet.

Fru talman! Vi har också en större efterfrågan på yrkesutbildning för vuxna, vilket är glädjande. Vi ser vikten av yrkesutbildning och livslångt lärande, som ger fler människor möjlighet att utbilda sig, stärka sin ställning på arbetsmarknaden och möta arbetsmarknadens föränderliga behov.

Den här regeringen har redan utökat platserna till yrkesutbildning, och för kommande år ökar anslaget med närmare 600 miljoner kronor. Medel avsätts också till komvux för ökad kvalitet, för att öka förutsättningarna för kommunernas planering av komvux samt för att öka antalet lärlingar inom komvux. Detta kommer att göra lärlingsutbildningar mer attraktiva och tillgängliga för vuxna som vill skaffa sig yrkeskompetens.

Fru talman! Regeringens forskningspolitik är ett svar på de globala utmaningarna. Vi måste satsa på banbrytande forskning inom klimat, hälsa och digitalisering. Sverige är redan ett av de mest produktiva forskningsländerna sett till vetenskapliga publikationer per capita. Med vår budget fortsätter vi att bygga på denna styrka.

Det svenska innovationssystemet stärks nu på flera områden där den globala konkurrensen är tilltagande. En viktig förutsättning för att utveckla nya innovationer är också en välutvecklad forsknings- och innovationsinfrastruktur.

Sverige har ett teknikintensivt näringsliv och är i dag en stark innovationsnation. Men vi måste försvara den positionen, och därför satsar den här regeringen ett historiskt högt anslag på forskning och innovation, hela 40 miljarder kronor.

Fru talman! För första gången inleder nu en svensk regering en process för att peka ut strategiskt viktig teknik, med öronmärkta pengar till detta, som möjliggör stärkt samverkan mellan akademi, näringsliv och samhälle. Med denna process fortsätter regeringen värna den akademiska friheten, som är en viktig beståndsdel i ett demokratiskt och starkt samhälle. Den kan inte tas för given utan behöver aktivt främjas och värnas, vilket den här regeringen bevakar. Den akademiska friheten är en grundläggande princip som måste skyddas.

Det vi behöver lägga kraften på, gällande frågan om akademisk frihet, är att motverka externa påtryckningar, hat, hot och trakasserier. Då, fru talman, kan vi säkerställa att våra lärare, forskare och doktorander kan arbeta fritt och utan rädsla. Detta är avgörande för att upprätthålla en hög kvalitet på vår forskning och utbildning och för att främja en öppen och demokratisk samhällsdebatt.

Fru talman! Genom att investera i utbildning och forskning investerar vi i Sveriges framtid. Vi säkerställer att våra medborgare får den kunskap och de färdigheter som krävs för att möta framtidens utmaningar och att Sverige fortsätter att vara en ledande kunskaps- och forskningsnation. Jag yrkar återigen bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Fru talman! Utvecklingsforskningen avfinansierades abrupt förra sommaren. Redan utlysta medel drogs tillbaka, till en början helt utan förklaring. Det gjorde en hel forskarvärld milt sagt upprörd.

Utvecklingsforskning, för den som inte känner till det, är forskning i samverkan mellan discipliner och med andra länder för att bilda kunskap om livsavgörande frågor som hur man kan bygga varaktig fred i konfliktdrabbade områden, hur livsmedelstillverkning kan bli klimatresilient, hur man bekämpar smittsamma sjukdomar, multiresistenta bakterier och virus, hur man kan hantera pandemier, hur man främjar utbildning i fattiga länder eller hur man stärker mänskliga rättigheter, demokrati och jämställdhet.

Sverige har varit en ledande aktör när det gäller utvecklingsforskning i ett halvt sekel. I Vetenskapsrådets senaste rapport om utvecklingsforskningen skriver de att Vetenskapsrådet finansierar utvecklingsforskning av högsta vetenskapliga kvalitet.

I den forskningsproposition som presenterades förra veckan hade Kristdemokraterna möjlighet att återföra medel till forskning om hur människor ska kunna få mat i länder med svält och hur svälten inte ska förvärras av de klimatförändringar som huvudsakligen orsakas av västvärlden. Vill inte Lili André att befolkningen i världens fattigaste länder ska kunna få bättre livsbetingelser? Är världsledarskap och högsta vetenskapliga kvalitet inte excellent nog för att utvecklingsforskningen ska vara värd att satsa på?

(Applåder)

Fru talman! Tack för att du lyfter utvecklingsforskningen, Linus Sköld - ett mycket viktigt och angeläget område!

Den här regeringen satsar 40 miljarder på forskning och utbildning. Vi allokerar också pengar till Vetenskapsrådet, ännu mer pengar än tidigare, för att forskare där ska kunna söka medel i konkurrens. Våra duktiga forskare har nu ännu mer utrymme att söka medel från Vetenskapsrådet. Där kan de forskare som jobbar inom utvecklingsforskning också söka.

Det finns inget som säger att vi specifikt har dragit ned på just de här områdena. Det finns också basanslag tilldelade till universiteten. Där kan man dela ut forskningsmedel till de forskare som vill forska på detta område. De kan också söka av de fria forskningsmedlen.

Fru talman! Jag häpnar över detta. Ja, 40 miljarder till forskning satsar ni absolut. Det är därför de 1 ½ miljarder som ligger i budgeten för nästa år bara är uppräkningspengar av de 40 miljarderna.

Utvecklingsforskningen finansierades via utlysningar på Vetenskapsrådet motsvarande 180 miljoner. Regeringen strök dem med ett pennstreck utan förklaring. De pengarna lägger regeringen ingalunda tillbaka i forskningspropositionen. Varenda tillkommande krona i forskningspropositionen är uppbunden, antingen via utlysningar som ska sökas i konkurrens eller till särskilda utpekade projekt. Någon förstärkning av basresursen som gör att forskare i större utsträckning kan välja vad de vill forska om kommer inte på fråga.

Lili André är helt enkelt dåligt påläst när hon säger att regeringen inte är emot utvecklingsforskning. Man kan bara lyssna på Robert Stenkvists anförande tidigare i dag. Vi vet ju att det är Sverigedemokraterna som styr den här regeringen. Vill de inte ha någon utvecklingsforskning blir det ingen utvecklingsforskning, och det var det som hände.

Kristdemokraterna brukar vara besjälade av att hjälpa dem som har det allra svårast. Detta handlar om hur man kan stärka livsbetingelserna för dem som lever i världens mest utsatta länder - världens mest utsatta befolkningar. Detta brukar Kristdemokraterna vara besjälade av och vilja hjälpa till med - men inte Lili André. Lili André säger att ingenting har ändrats och låtsas som ingenting.

Vi talar om 180 miljoner. Forskningspropositionen ligger på riksdagens bord. De finns inte där.

(Applåder)

Fru talman! Jag vet inte riktigt om Linus Sköld har rätt i fråga om de medlen. Ni har ju tidigare i anföranden uttryckt att ni har lagt pengar på andra utgiftsområden fast det inte har stämt. Det fick vi höra häromdagen när vi debatterade studiestöd.

Vetenskapsrådet har fått medel för att forskare i konkurrens ska kunna söka forskningsmedel. Dessa medel är inte öronmärkta. De är till excellent forskning, och där kan de forskare som vill söka medel inom utvecklingsforskning också söka. Det är min bestämda uppfattning.

(Applåder)

Fru talman! Så kom till slut forsknings- och innovationspropositionen, drygt halvvägs in i mandatperioden, som brukligt är. Med lång tid att tänka till följer stor förväntan, och torsdagen den 12 december 2024 var det dags. Pressinbjudan kom blott två timmar före själva presskonferensen. På podiet stod utbildningsministern, energiministern och EU-ministern.

Forskningspropositionen hamnade dock i skymundan, för samma dag var det mycket höga elpriser i södra Sverige. Det var det även i Norge - ännu högre faktiskt - och i Norge var det ännu mer elöverskott än i Sverige. Det finns de som säger att Sveriges höga elpriser enskilda dagar beror på nedlagd kärnkraft. Upplysningsvis: Norge har ingen nedlagd kärnkraft.

Energiminister Ebba Busch, som tillsammans med statsminister Kristersson allt oftare avfärdar forskningsresultat och utlåtanden från experter med att det bara är åsikter bland andra, skulle alltså prata om forskning. Men journalisterna på plats var mer intresserade av just denna dags höga elpriser än vad som stod i forsknings- och innovationspropositionen. Presskonferensen blev tyvärr lite av ett haveri.

Fru talman! Vi har byggt in mekanismer som gör forskningen ofri. Ja, så är det faktiskt, och det är illavarslande. Sverige har länge ansetts vara en akademisk toppnation, innovativ och med framstående forskning. Det har lockat hit högkompetent arbetskraft, stärkt företagandet och skapat tillväxt. Nu tappar vi alltmer mark.

Regeringens respons i forsknings- och innovationspropositionen har varit mer pengar till samma system - det system som inte levererar det som behövs. Det är tyvärr total frånvaro av reformer. Jag undrar: Vad hjälper pengar när själva strukturen är defekt?

Fru talman! Även om satsningarna på forskning fortfarande utgör en relativt stor andel av vår bruttonationalprodukt har Sverige inte hängt med i den internationella utvecklingen när det kommer till forskningsresultat. Centerpartiets utgångspunkt är att det i huvudsak inte är för lite pengar som är problemet utan hur man har riggat hela sektorn - hur finansieringssystemet ser ut, hur sektorn är organiserad och hur politiserad man har tillåtit den att bli. Centerpartiet vill se två djupa reformer: dels en ny organisering av sektorn, dels en ny och långsiktigt stabil finansiering av sektorn.

Fru talman! I Sverige är i stort sett alla lärosäten förvaltningsmyndigheter. Det leder till både en konformitet och en alltför nära relation till statsmakten, vilket håller tillbaka kreativiteten och idérikedomen. Universitetsledningarna måste ägna mer tid åt myndighetsuppgifter än åt att vara akademiska ledare. Centerpartiet vill i stället se friare lärosäten och en pluralism av associationsformer.

I forskningspropositionen ser vi att den institutionella autonomin ytterligare försvagas genom sättet som finansieringssystemet göds med pengar på. I princip alla nya tillskott av medel ska fördelas av forskningsråden. Universiteten och högskolorna reduceras till administrativa enheter i statens vård. Det blir de facto ett alltmer inlåst system för forskning. Det är inte ett system som levererar när ofrihet blir dogm. Utbildningsminister Johan Pehrson cementerar landet Lagom - och gör kanske till och med saken värre.

Satsningarna är tillfälliga och tyngda av administration. Centerpartiet vill i stället reformera forskningssystemet i grunden. Vi vill se mer samarbete med den privata sektorn runt finansiering. Man behöver dessutom lyfta hela Universitets- och högskolesverige; det kommer inte att funka med en spets om inte hela systemet lyfts.

För att Sverige ska kunna säkra sin konkurrenskraft behövs både internationell spets och regional relevans på landets lärosäten. Sverige behöver som konkurrenskraftigt land tillgängliggöra högre utbildning av hög kvalitet över hela landet och under ett långt yrkesverksamt liv. Våra högskolor behövs, och de behöver utveckla sin spets samtidigt som de lyfter kvaliteten i sin bredd.

För våra två djupa reformer behövs en tågordning. Det börjar med en friare organisering och fortsätter med en friare finansiering.

Fru talman! Vad som också är anmärkningsvärt i propositionen är hur lite plats som ägnas åt bildning. Två gånger på 170 sidor nämns ordet "bildning". Det är nog ett tidens tecken, och det är djupt oroande. All energi i propositionen ägnas åt det fluffiga begreppet "excellens".

Samtidigt vet vi att bildning har ett mycket högt värde för ett land eftersom det bidrar till både individens och samhällets utveckling. När samhället nu slits isär i en alltmer polariserad värld där folk riktar sin uppmärksamhet närmast uteslutande mot likatänkande i sina så kallade ekokammare behövs det ett vaccin - en motkraft - och ingenting är så effektivt mot samhällets förfall som bildning.

Bildning främjar vår förmåga att tänka kritiskt, analysera information och delta aktivt i demokratiska processer. En informerad och utbildad befolkning är bättre rustad att försvara demokratiska värden och hålla makthavare ansvariga. Ett bildat samhälle tenderar dessutom att ha mer innovation och större ekonomisk tillväxt.

Fru talman! Eftersom bildning är avgörande för att bygga ett starkt, rättvist och framgångsrikt samhälle är det djupt oroande hur regeringen har satt bildningen på undantag i sin politik. Centerpartiet förespråkar därvidlag en helt annan väg.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.

Det var kanske lite av ett domedagsanförande från ledamoten om den, som jag tyckte, positiva forskningsproposition som presenterades i förra veckan. Jag ser inte riktigt den anledning till oro som ledamoten ser. Regeringen och Moderaterna ser ett stort värde i att vi samarbetar med till exempel näringslivet. Det står på flera ställen att vi ska jobba tillsammans med företag, att företag föder innovation och att vi ska bli mer konkurrenskraftiga och ha mer samarbete.

Vad jag också funderar över är att den föregående propositionen inte innebar riktigt det lyft som vi hade önskat utan var lite mer av samma. Därför ville regeringen och Moderaterna nu göra en större förändring, som ska kunna leda till den där excellensen - vilket jag tycker är ett viktigt uttryck - och till att Sverige är ett land som står sig när det gäller konkurrenskraft. Jag känner nog att det var viktigt att vi från Moderaternas och regeringens sida gjorde en förändring för att se om vi kan förbättra det här. Mer av samma hjälpte i varje fall inte, så jag tycker att det var viktigt.

När det gäller det här med bildning har jag inte kontrollerat om det används så sällan som ledamoten säger, men bildningen har vi ju med oss genom hela utbildningsväsendet, som vi har talat om tidigare i dag. Vi ser att bildning är viktigt ända från förskolan, egentligen, och vi satsar nu otroligt mycket på att göra utredningar om lärarutbildningen, om läroplanen och om vad vi ska ha för material. Bildning följer alltså med genom hela utbildningsväsendet, anser jag, och det är kanske därför det inte nämns så mycket. Vi antar nämligen att bildningen har följt med till forskningsvärlden. Jag känner alltså inte den oron.

Jag är egentligen mer nyfiken på vilken lösning Centerpartiet vill se. Föregående proposition gav ju inte riktigt den lösning man önskade, och därför gör vi nu förändringar. Jag kan inte riktigt se hur Centerns förändringar ska kunna göra att det här blir bättre, så jag är nyfiken på hur Centern egentligen vill organisera det.

Fru talman! Jag tackar för möjligheten att berätta lite mer om det.

Det är alldeles uppenbart att vi uppfattar propositionen helt olika. Jag uppfattar det som att regeringen just jobbar med mer av samma, vilket är motsatsen till vad ledamoten Hänel Sandström tänker.

Jag menar att vi i dag har en balans där basmedlen är relativt få och medlen som går till forskningsråden är relativt stora. Vi har ett system där forskarna söker i konkurrens. Man söker på en massa olika ställen, och till slut får man pengar. Detta driver till viss del en konkurrens. Samtidigt menar jag att vi låser in oss i ett system där forskningen blir mer ofri.

I regeringens förslag till forsknings- och innovationsproposition förstärker man ju den obalans som finns mellan basfinansiering och medel som ska delas ut av någon annan än forskarna själva, som kan frågorna bäst.

Jag pratar mycket om organisering av sektorn och att det ska komma före reformering och finansiering av sektorn. En sak som kommer i kölvattnet av dagens system med myndighetshögskolor är att våra rektorer tvingas vara myndighetschefer i första hand. Jag menar att det är först om man har en friare form som det är möjligt att driva en strategisk agenda.

Det är precis så man gör på de privata universiteten i USA, till exempel på Harvard och Stanford. De står helt fria från staten. Det är universiteten som själva driver en strategisk agenda, inte USA som federal stat. Sverige som stat bör inte heller säga till högskolorna vad de ska prioritera. Därför menar jag att den proposition som ligger på bordet är mer av samma, alltså mer av det som inte har levererat.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Anders Ådahl för Centerns beskrivning. Vi har uppenbart olika tolkningar av vad "mer av samma" är. Jag tycker inte att det här är mer av samma. Jag pratar mycket mer om att vi måste prioritera - och prioritera spjutspetsforskning - för att kunna utveckla vår konkurrenskraft i Europa och globalt. Självklart ska bredd finnas kvar, men vi ser att vi måste prioritera spetsforskning mer. Det är en förändring mot hur det har varit tidigare.

Forskningsråden får stora anslag, men det är också för att man ska kunna söka i konkurrens. Vi anser att det går att öka kvaliteten på det sättet. Vi har också pratat om att vi har excellenscenter. Där ska man kunna ha mer långsiktig forskning. Det ska vara banbrytande program, och det ska vara teknikutveckling. Excellenscenter är något som redan finns men som vi prioriterar för att vi tror att långsiktigheten är viktig. Den finns inte riktigt i dag. Vi ser en stor ökning framöver, och vi tänker givetvis fortsätta efter 2028 - vi ska bara få mandat att bilda ny regering.

Detta har alltså bara börjat, kan man säga. Sverige ska vara konkurrenskraftigt globalt och finnas kvar som den forskningsnation det redan är. Jag ser inte från regeringens och Moderaternas sida att vi gör mer av samma, utan jag ser att vi nu satsar öronmärkt och prioriterat och satsar på spjutspetsforskning. Jag tror att detta är viktigt för den svenska forskningens framtid och för att vi ska finnas internationellt och vara det lilla men smarta landet som syns.

Jag vill höra hur Centern ser på detta.

Fru talman! Det är där vi skiljer oss åt. Om man återigen jämför Sverige med USA, där det finns väldigt många framstående universitet, är ju universiteten där otroligt mycket mer fria från staten. Det är inte den federala staten USA som bestämmer att du ska forska på de här molekylerna eller de här fysiska fenomenen, utan det är forskarna själva som i samklang med strategiska beslut på lärosätena formar den politiken.

Jag menar att huvudfrågan är vem det är som prioriterar forskning. Jag får intrycket av ledamoten Hänel Sandström att idén är att det är staten och politikerna i Stockholm som ska berätta vad som är viktig forskning. Jag menar att forskning inte funkar så. De bästa idéerna kommer inifrån lärosätena och från forskarna. Det blir bakvänt att tänka sig att man ska kraftsamla politiskt runt forskningsområden.

Fru talman! Det är däremot viktigt med innovationssatsningar när forskningen väl har lagts på bordet och det är dags att ta den vidare och skala upp den till startup- och scaleup-företag. Då kan staten spela en otroligt viktig roll i en dödens dal av finansiering. Då kan vi kraftsamla mycket tydligare från staten. Jag menar att det är feltänkt att det är vi politiker som bäst kan se vilka områden som är viktiga när det kommer till just forskning.

Jag vill också göra en liten passage om bildning. Det är ett otroligt fokus på teknikforskning i den här propositionen. Jag saknar något om hur Sverige som land skulle kunna implementera teknikforskning i samhället. Jag saknar forskning om humaniora, samhällsvetenskap och ekonomi. Det hade behövts i väldigt mycket högre grad för att vi skulle kunna tillgodogöra oss forskningens resultat brett i samhället, både i näringslivet och i det offentliga.

Fru talman! Jag tror att vi är det sista paret ut här. Det har varit en kort men intensiv debatt - eller nej, den har inte varit kort.

Jag tänkte be Anders Ådahl att utveckla det här om fri organisering och fri finansiering av högskolorna. Jag har funderat en del på det här själv. Ådahl tog upp USA som exempel, men i USA finansieras inte högskoleväsendet på samma sätt som i Sverige. I Sverige är det ju pengar direkt från skattebetalarna - arbetare och plåtslagare - som går direkt in till vår forskning. Det är ju ett lite annat system.

USA har ju också haft problem med antisemitism och upplopp. Det är värt att nämna att de har en massa problem också. I USA finns inte heller skuggan av det jämlikhetstänk vi har i Sverige. Där är det excellens in absurdum, och det är också värt att nämna.

Jag vill be Anders Ådahl att utveckla sina tankar lite kring fri organisering och fri finansiering. Vi har ju till exempel Chalmers och Handels som är fria. De är inga statliga myndigheter.

Fru talman! Tack, ledamoten Stenkvist, för en väldigt motiverad fråga!

Det är alldeles sant att vi inte ska kopiera USA. Det är inte poängen när jag lyfter upp USA, utan det är för att visa att det på andra ställen går att tänka annorlunda. Vissa delar kan vi nog ta med till Sverige, men många delar ska vi nog låta stanna på andra sidan Atlanten.

Det jag menar handlar om en friare organisering av sektorn. Vi har ju Chalmers, högskolan i Jönköping och, som ledamoten säger, Handelshögskolan i Stockholm som har andra former. De kan via sina former arbeta på ett annorlunda sätt. Om vi får fler universitet och högskolor som kan arbeta på ett annorlunda sätt får vi en naturlig konkurrens i den mening att olika former kan ställas mot varandra, olika styrkor kan växa på olika ställen och vi slipper den konformitet vi har i Sverige.

Det är, om ledamoten tillåter att jag säger det, en ganska socialistisk konstruktion med bara statliga förvaltningsmyndigheter. Jag som liberal, som tror på marknadslösningar, tror kanske inte att detta ger bäst effekt i långa loppet. Däremot tror jag att man måste vara ärlig och säga att det i dag är väldigt svårt för universitetsledningarna att ta det akademiska ansvaret.

Jag tror faktiskt att det är svårt att i dag komma med fria pengar i stora doser och önska att man har strategiska agendor och kan prioritera de pengarna på universiteten. Det är därför jag menar att vi först måste se över organiseringen och i ett andra steg se över om vi kan ha ökade basresurser till lärosätena. Jag tror att man får göra det i två steg och dessutom under lång tid. Det här är djupa reformer som måste utredas jättenoga.

Fru talman! Ja, det är jättestora och jätteomfattande reformer som Anders Ådahl kommer med. En del i de tankarna kanske också är bra. Jag kan konstatera att Handels, som inte är en statlig myndighet, har haft vissa ekonomiska problem. De har bett staten om mer pengar. Då är det ju återigen pengar från staten.

Jag vet inte vad det är som gör att universiteten i USA kan få in de pengar de har. De har fler personer som bara kan skyffla in pengar. Tyvärr har vi inte det i Sverige.

Jag tror att Anders Ådahl nämnde det här med strategiska forskningsområden. Det har vi haft under ett antal mandatperioder. Om jag minns rätt var det en alliansregering, där Centern ingick, som införde dem en gång i tiden.

Jag tror att en liten del av forskningen kan vara strategiska forskningsområden som vi från staten - alltså regeringen och riksdagen - säger att vi måste ha forskning inom. Det kan gälla områden som rör vårt samhälles välstånd och fortlevnad, och då måste staten gå in. Jag kan hålla med om att det ibland har blivit lite väl många forskningsområden; detta har en egen dynamik och sväller över sina bräddar.

Jag reagerade på detta med samtalet med Busch. Jag har inte en alldeles klar minnesbild av vad som hände, men experterna började prata om att det finns en framtida teknik som bygger på att man lagrar energi i batterier. Jag har hört andra - riktiga - experter säga att det helt enkelt inte går och att energiförlusterna är alldeles för stora. Jag har hört andra experter säga att det är en omöjlig teknik, så Busch kanske hade en poäng i alla fall.

Fru talman! Nu blir det väldigt speciellt för mig. Å ena sidan är jag disputerad forskare i energi och energisystem och kan därför bedöma Buschs uttalande ganska precist, å andra sidan har jag varit ansvarig för en av de strategiska forskningsmiljöerna i Sverige. Vi har just nu 43 sådana, och jag var ansvarig för energi på Chalmers i tre år. Jag vet därför precis hur de funkar, vad som funkar bra och vad som funkar dåligt.

Jag börjar med energifrågan. Det är absolut så att det redan nu finns alternativ som gör att vi kan klara ett system som funkar med vattenkraft och förnybara teknologier, levererar ett stabilt elnät och har leveranssäkerhet, låga kostnader och rätt miljöprestanda. Det klarar vi, så här tycker jag att Busch ska lyssna på experterna i stället för att gissa själv.

När det gäller strategiska forskningsområden har jag erfarenhet från Chalmers, som ju är en stiftelsehögskola. När regeringen och utbildningsminister Leijonborg år 2008 presenterade denna idé var det lättare för Chalmers att ta den idén från politiken och strukturera om sin verksamhet, för man var inte en tung förvaltningshögskola. För universiteten i Lund, Uppsala och Stockholm var det betydligt svårare, för de hade inte samma möjligheter internt att styra om sin verksamhet.

När de strategiska forskningsområdena utvärderades år 2014 fick energi på Chalmers, Linköping och diabetesforskning på Karolinska de allra högsta betygen. Bakläxa gick till Stockholms och, om jag minns rätt, Lunds universitet. Därifrån förde man faktiskt bort pengar, för de hade inte lyckats ta de politiska idéerna och omforma dem till universitetens verklighet.

Det är precis detta jag är orolig för även nu med regeringens idéer. Det är inte lätt att strukturera och leda när man är en förvaltningsmyndighet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 17 december.)