Ny kärnkraft i Sverige – fler möjliga platser vid kusten

Herr talman! Det har återigen blivit dags att debattera kärnkraft i kammaren under denna mandatperiod. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Jag ska vara ärlig och säga att jag inte riktigt vet vilket betänkande i ordningen det blir, men ingen kan ha missat att vårt blågula samarbete arbetat intensivt med att undanröja de hinder som tidigare regeringar infört för att stoppa nya kärnkraftsprojekt.

Det är med viss stolthet som jag nu i mandatperiodens slut kan konstatera att det jag kommit att kalla för kärnkraftsrenässansen nu är i full blom.

I dag, till skillnad från när vi kom till makten, får det finnas kärnkraft på fler än tre platser i Sverige.

I dag, till skillnad från när vi kom till makten, får det finnas fler än tio reaktorer i drift samtidigt.

I dag, till skillnad från när vi kom till makten, finns det en av regeringen utsedd kärnkraftssamordnare.

I dag, till skillnad från när vi kom till makten, får man utvinna uran igen i Sverige.

I dag, till skillnad från när vi kom till makten, satsas det på kärnkraftsrelaterad forskning.

I dag, till skillnad från när vi kom till makten, arbetar myndigheter aktivt med kärnkraftsrelaterade frågor.

I dag, till skillnad från när vi kom till makten, har Business Sweden ett uppdrag att söka internationell kärnkraftskompetens.

I dag, till skillnad från när vi kom till makten, kan kommuner söka stöd för sina lokala kärnkraftsprojekt.

I dag, till skillnad från när vi kom till makten, finns det ett statsstödsprogram på plats för nya kärnkraftsinvesteringar – och så vidare.

Allt detta har resulterat i att vi nu regelbundet mottar nya ansökningar till regeringen om nya kärnkraftsprojekt runt om i Sverige. I Varberg i Halland, i Gävle i Gävleborg, i Nyköping i Södermanland och i Valdemarsvik i Östergötland finns det konkreta planer på nya kärnkraftsprojekt, och dessa har nått regeringens bord. Därutöver finns flera andra kommuner som uttryckt stöd och intresse för nya satsningar. Däribland finns Grästorp och Mariestad hemma i mitt Skaraborg, Uddevalla i Fyrbodal, Kävlinge och Svalöv i Skåne och Oskarshamn i Småland med flera.

Utöver den nationella omläggningen av politiken och det lokala stödet för nya kärnkraftverk ser vi även hur näringslivet kommit igång på allvar.

Svenska bolag vill investera i ny kärnkraft. Svenska bolag vill äga ny kärnkraft. Svenska bolag vill vara underleverantörer till ny kärnkraft. Svenska bolag vill göra markarbetet för ny kärnkraft. Svenska bolag vill bygga ny kärnkraft. Svenska bolag vill utveckla ny kärnkraft. Svenska bolag vill exportera till, och investera globalt i, ny kärnkraft. Svenska bolag vill helt enkelt vara en del av lösningen för Sveriges och omvärldens elproduktion och elsystem.

Om detta inte kan liknas vid en renässans för kärnkraften vet jag inte vad som kan det. Stödet för ny kärnkraft har dessutom vuxit sig starkare i de svenska politiska partierna, och i denna kammare har hela 80 procent röstat för det blågula förslaget om kärnkraftsfinansiering.

I dag – förvisso med mindre marginal än så – tar vi nästa steg i denna resa. I propositionen föreslår regeringen ändringar i miljöbalken som syftar till att möjliggöra utbyggnad av kärnkraft på fler platser vid kusten samtidigt som skyddet för natur- och kulturvärden upprätthålls.

De föreslagna ändringarna innebär att förbudet mot kärntekniska anläggningar inom flera kustområden och skärgårdar tas bort. Det gäller Bohuslän från gränsen mot Norge till Brofjorden, i Småland och Östergötland från Simpevarp till Arkösund, i Ångermanland från Storfjärden vid Ångermanälvens mynning till Skagsudde samt på Öland.

Ändringarna innebär också att förbudet mot kärntekniska anläggningar tas bort inom kustområdena och skärgårdarna från Brofjorden till Simpevarp och från Arkösund till Forsmark, utmed Gotlands kust, på Östergarn och Storsudret på Gotland samt på Fårö, på andra platser än där det redan finns vissa industriella och liknande anläggningar.

Av propositionen framgår vidare att ändringarna föreslås gälla samtliga kärntekniska anläggningar som omfattas av regeringens tillåtlighetsprövning enligt 17 kap. 1 § punkt 1 miljöbalken.

Ändringarna påverkar inte prövningen av kärntekniska anläggningar i övrigt. Regeringen framför att det därmed även fortsättningsvis kommer att krävas att prövning sker i det enskilda fallet, innan en kärnteknisk anläggning kan komma till stånd.

Herr talman! Nu har jag förklarat vad detta betänkande syftar till och poängterat det faktum att det utgör en kugge i det maskineri som de blågula partierna drivit från att vi fick väljarnas förtroende att på nytt skapa förutsättningar för nyinvesteringar i kärnkraft i Sverige.

Det har varit ett långtgående arbete som bland annat berört många lagar och myndigheter för att kunna säkerställa att de hinder som tidigare regeringar medvetet lagt på plats för att dämpa intresset för kärnkraft och för att genom juridiska begränsningar omöjliggöra för kärnkraft nu inte längre finns. Spelfältet är nu fritt för dem som vill, önskar och kan investera i nya kärnkraftsanläggningar framåt. Det har under den tid då vi har genomfört detta arbete blivit uppenbart att det intresset är stort runt om i Sverige, från såväl politiker som företag och investerare. Detta ser jag otroligt positivt på, herr talman.

I detta anförande instämde Eric Palmqvist (SD).

Herr talman! Det var ett intressant anförande från Tobias Andersson. Man är väldigt stolt över hur mycket man ska ha åstadkommit, men sanning är att det inte tagits ett enda spadtag för ny kärnkraft fast det var det man lovade. Det vi debatterar nu, kärnkraftsanläggningar längs våra kuster, kommer inte heller att underlätta när det gäller den frågan.

Vi står inför den största industriella omställningen i modern tid. Det handlar om klimatomställning, elektrifiering av industrin och transportsektorn och etablering av nya företag, som naturligtvis behöver energi. Vi behöver bygga ut den fossilfria energiproduktionen i en takt som vi inte har sett på decennier. Det råder ingen tvekan över huvud taget om att vi behöver mer el. Det råder heller ingen tvekan om att kärnkraft kommer att vara en viktig del av Sveriges framtida energimix.

Socialdemokraterna säger ja till ny svensk kärnkraft. Men att säga ja till ny kärnkraft innebär inte att man måste säga ja till varje förslag som regeringen lägger fram på riksdagens bord. Det innebär inte heller att man ska acceptera bristande planering, otillräckliga konsekvensanalyser eller förslag som i stället för att lösa konflikter riskerar att skapa nya, liksom problem som blir svårare att sedan hantera. Det är därför vi motsätter oss den nya proposition som vi debatterar i kammaren i dag.

Herr talman! Regeringen föreslår att förbudet mot etablering av kärntekniska anläggningar längs stora delar av Sveriges kust- och skärgårdsområden helt tas bort. Det är ett väldigt långtgående förslag. Det område som i dag omfattas av skydd gör det av väldigt goda skäl. Bestämmelserna har införts för att värna naturvärden, kulturmiljöer och möjlighet till friluftsliv. De skyddar kustmiljöer som är viktiga för den biologiska mångfalden och som utgör grunden för näringar som turism och fiske.

När regeringen nu öppnar upp dessa områden måste det finnas ett tydligt och underbyggt behov. Men det behovet har regeringen faktiskt inte redovisat. Tvärtom finns det i dag goda möjligheter att bygga ytterligare kärnkraft på de platser där vi redan nu har etablerad kärnkraft: Ringhals, Forsmark och Oskarshamn.

På dessa platser finns redan den infrastruktur som krävs. Där finns kompetens och erfarenhet av kärntekniska anläggningar liksom etablerade säkerhetssystem. Och där finns en lokal acceptans, vilket inte minst är viktigt. Flera bedömare har dessutom pekat på att framför allt Oskarshamn har mycket goda förutsättningar för ytterligare utbyggnad.

Givet att det redan finns plats för fler reaktorer på dessa orter och att de passar väl in i det svenska elsystemet ser vi inte behovet av att öppna upp helt nya kuststräckor för kärnkraftsetableringar.

Herr talman! Det finns en principiellt väldigt viktig fråga här: Vem är det som ska avgöra vilka framtidens energianläggningar ska vara och var de ska byggas? Regeringens modell innebär i praktiken att marknaden får en allt större roll i att peka ut etableringsplatser. Vi har nyligen sett exempel på detta när bolaget Kärnfull Next ansökte om att få bygga sex små, modulära reaktorer i området sydost om Valdemarsvik, på en plats där det i dag inte finns någon kärnkraft över huvud taget.

Det illustrerar exakt den problematik som vi vill lyfta fram. Vi menar att detta inte är upp till marknaden att avgöra. Eller som Tobias Andersson sa här i talarstolen vid upprepade tillfällen, sex sju gånger: Det är bolagen, bolagen, bolagen som kommer med ansökan. Det är inte marknaden som ska avgöra om kärnkraft ska byggas, utan det är ett ansvar för staten. Det är staten som ska väga samman energibehov, miljöhänsyn, säkerhetsfrågor, totalförsvar, nätkapacitet och regional utveckling. Det är staten som ska göra de strategiska avvägningarna, inte marknaden – inte enskilda aktörer utifrån sina affärsplaner.

Därför anser vi att staten ska ta ett samlat ansvar och peka ut lämpliga områden för kärnkraft men också det som vi tidigare har pekat på, havsbaserad vindkraft. Det skulle skapa en bättre tydlighet för investerare och en större förutsägbarhet för kommunerna. Det skulle ge en bättre möjlighet att hantera de målkonflikter som ofrånkomligen uppstår när stora energiinvesteringar ska genomföras i vårt land.

Herr talman! Vi socialdemokrater tycker inte att kuststräckor som Stockholms skärgård, Höga kusten, Bohuskusten, där jag själv är uppvuxen, eller Öland ska öppnas upp för denna typ av etableringar. Det är inte platser som är särskilt väl lämpade för kärnteknisk verksamhet.

På de befintliga kärnkraftsorterna finns däremot både acceptans och förutsättningar. Där finns, som jag nämnt, den tekniska infrastrukturen. Där finns kompetensen och inte minst erfarenheten och acceptansen. Och där har de säkerhetsmässiga förutsättningarna redan noggrant prövats. Det är där en fortsatt utbyggnad bör ske.

Herr talman! Det finns ytterligare skäl att rikta kritik mot regeringens hantering i just denna fråga. Under mandatperioden har regeringen återkommit med flera propositioner, vilket vi också kunde höra föregående talare prata om, som på olika sätt handlar om kärnkraftens framtid. Många remissinstanser har pekat på att dessa förslag är nära sammanlänkade och ibland överlappar varandra – då behöver de behandlas tillsammans. Den kritiken håller vi med om.

När man genomför så omfattande förändringar av energipolitiken måste riksdagen få möjlighet att bedöma en helhet i stället för, som det nu har blivit, göra en bedömning i stuprör. Vad blir konsekvenserna för elsystemet, för våra statsfinanser, för andra fossilfria kraftslag, för våra kommuner och för hushållen? Detta är frågor som vi hade behövt en helt annan analys av, en samlad analys.

I stället väljer regeringen att steg för steg förändra regelverk utan att ge riksdagen en fullständig bild av de samlade effekterna. Det här är inte ett tillfredsställande beslutsunderlag.

Herr talman! Det är också värt att notera att entusiasmen ute i kommunerna är ytterst begränsad; det är inte särskilt många hurrarop. Sveriges Kommuner och Regioner har varit starkt kritiska och framhållit att förslagen inte är tillräckligt genomlysta och konsekvensbedömda för att ligga till grund för denna lagstiftning.

När kommuner som ytterst berörs av dessa förändringar efterfrågar bättre analyser bör en regering lyssna på dem. Det handlar om respekt för det kommunala självstyret. Det handlar också om att skapa långsiktigt hållbara beslut.

Herr talman! Vi i Socialdemokraterna vill bygga ett starkt, robust, fossilfritt energisystem. Vi vill se ny kärnkraft och mer havsbaserad vindkraft. Vi vill se investeringar som stärker svensk konkurrenskraft och tryggar industrins elbehov och som i sin tur skapar arbetstillfällen och säkrar dem som finns.

Men vi vill också se ordning och reda i energipolitiken. Vi vill att staten tar ett samlat ansvar. Vi vill att etableringar sker på de platser som är bäst lämpade. Och vi vill att viktiga natur, kultur- och friluftsvärden inte riskeras om det inte finns mycket starka skäl.

Regeringen har inte visat att det finns behov av att öppna upp stora delar av Sveriges kust- och skärgårdsområden för kärntekniska anläggningar. Det är just därför vi anser att denna proposition bör avslås. Och det är därför jag yrkar bifall till reservation 1.

(Applåder)

Herr talman! Mattias Jonsson inledde sitt anförande med att konstatera att det inte råder någon tvekan om kärnkraftens vikt och roll i Sveriges framtida elsystem. Jag håller med honom helt i detta.

Däremot råder det nog för många väljare en tvekan om Socialdemokraternas hållning och syn på kärnkraften. Man har förvisso röstat ja till de statsstöd som det blågula samarbetet lade på riksdagens bord i budgeten, men man har villkorat det. Man har förvisso röstat ja till delar av omläggningen för att underlätta för nya kärnkraftsansökningar i Sverige samtidigt som man har varit emot andra initiativ från regeringen, däribland det förslag som vi debatterar här och nu.

Dessutom är det nog för alla svenskar uppenbart att Socialdemokraterna, om de får väljarnas förtroende, avser att styra Sverige tillsammans med partier som har en ännu mer oklar syn på kärnkraften och dess roll i Sveriges framtida elsystem.

Det finns alltså många frågor att bena i här. Men låt mig börja med en. Kan Mattias Jonsson gå i god för att det han nu uttrycker i talarstolen om kärnkraftens vikt och värdet av kärnkraft i Sveriges elsystem även i framtiden kommer att vara Socialdemokraternas politik även vid ett regeringssamarbete med Vänsterpartiet och Miljöpartiet?

Herr talman! Tack, Tobias Andersson, för frågan! Vi har varit tydliga under en längre tid. Kärnkraft i Sverige har stor betydelse för svensk energiproduktion. Vi har också varit tydliga med de besked vi har givit om att vi ser att det finns förutsättningar för och behov av att bygga ut ny kärnkraft på befintliga platser. Jag noterade att befintliga platser inte nämndes en enda gång i Tobias Anderssons anförande såvitt jag hörde. Jag tycker att man ska ha respekt för dem ute i landet som är oroliga för nya anläggningar.

Att man öppnar upp kuststräckor på det sätt som nu föreslås tycker jag inte är respektfullt, framför allt när man inte kan visa på att det finns ett sådant behov. Men från Sverigedemokraterna håller man alltså ett anförande där man inte ens nämner de befintliga platserna, där det redan finns en acceptans, en infrastruktur och en kompetens på plats. Det är där man borde satsa. Det är där man borde fokusera.

Sedan, herr talman, hade vi denna ingång i samtalen med regeringen. Vi framhöll behovet av att hitta system så att vi kan få havsvindkraft på plats. Det är beklagligt att Sverigedemokraterna hade en position som gjorde att vi inte kunde komma överens. Det innebar att vi inte kom fram i tillräckligt snabb takt när det gäller vare sig kärnkraft eller utbyggnaden av vindkraft. Där är Tobias Andersson och Sverigedemokraterna skyldiga till att vi inte kommer närmare en lösning.

Herr talman! Tack, Mattias Jonsson, för svaret!

Mattias Jonsson påpekade att jag inte nämnde de tre befintliga sajterna där kärnkraft levererar el och effekt i nuläget. Det är sant. Jag nämnde inte heller att det är premiär i fotbolls-VM i kväll eller att jag åt thaibuffé till lunch. Det har att göra med att det inte hör till det betänkande vi nu debatterar. Därför var det inte heller rimligt att lyfta in det.

Det är klart att jag ser goda förutsättningar inte minst på Ringhals, där ett arbete pågår, men även i Oskarshamn, där det nu äger rum samtal om en ny ägare till Unipers andel. Det är väldigt intressant att följa detta och se om man kan hinna i kapp Ringhalsprojektet på befintliga sajter eller för den delen på andra platser.

Jag tror att skillnaden här handlar om hur man ser på marknaden på detta område. Vi minns att det under förra valrörelsen var en stor debatt mellan blocken när det gällde att kärnkraft lagts ned och att investeringar uteblivit och om detta var politikens eller marknadens fel. Jag företrädde den sida som sa att det var politikens fel, medan Mattias Jonsson och hans parti företrädde den sida som sa att det var marknaden som inte ville investera i kärnkraft.

Sedan vi kom till makten har vi behövt rensa bort de politiska beslut som låg som en våt filt över kärnkraften i Sverige. Vi kan nämna effektskatten. Vi kan nämna det faktum att det inte fick finnas kärnkraft på fler än tre platser och att det inte fick finnas fler än tio reaktorer i drift. Vi kan också nämna det faktum som vi hanterar här i dag, nämligen att man i lag begränsat var kärnkraft får etableras och därigenom inte tillåtit det på vissa kustremsor i Sverige.

Då blir det en något retorisk fråga, herr talman, om det var marknaden eller politiken som stipulerade alla dessa juridiska begränsningar för nya kärnkraftverk i Sverige som vi nu har röjt undan. Jag vill hävda att det är jag, Mattias Jonsson och våra kollegor i denna kammare som tar dessa beslut. Nu har vi behövt riva upp politiska beslut för att skapa förutsättningar för ny kärnkraft.

Varför vill Mattias Jonsson, som vill ha kärnkraft, fortfarande ha politiska begränsningar för densamma?

Herr talman! Vi socialdemokrater har också landat i att vi måste lyfta taket och begränsningen till tio reaktorer. Vi ser den potential som finns i Oskarshamn, Ringhals och Forsmark. Det är där man behöver ha fokus.

Jag blev orolig när jag hörde Tobias Andersson i sitt anförande tala så mycket om bolagen, alltså marknaden, som ska peka ut och göra ansökningar.

Jag tycker att det är fullt rimligt att det är statens ansvar att ta ett samlat grepp både för havsvindkraften och för kärnkraften och att peka ut områdena. Vi har landat i ställningstagandet att det på de befintliga platserna finns potential, infrastruktur, acceptans och kompetens. Det är där man behöver satsa.

Att på det här sättet göra det helt fritt att göra ansökningar för stora delar av våra kustområden är, tycker jag, inte att ta ansvar. Det skapar en större oro och en större osäkerhet.

Vi behöver vara tydliga från politikens sida. Hade man velat komma fram hade man också sett till att få till stånd en långsiktig överenskommelse med de här ingångsvärdena, i stället för att komma med det ena förslaget efter det andra. Det blir ett lapptäcke där det är väldigt svårt att se de totala konsekvenserna. Den kritiken har vi framfört tidigare, och vi framför den här i dag i kammaren också.

(Applåder)

Herr talman! För att möjliggöra fortsatt elektrifiering av samhället och åstadkomma en effektiv klimatomställning behöver kraftsystemet stärkas och produktionen av fossilfri el öka. Kärnkraften kan leverera stora mängder fossilfri el och bidra med stödtjänster som gör hela elsystemet mer robust och leveranssäkert. Därför är det rimligt att regeringen har lagt viss möda på att riva de hinder som successivt byggts upp för att hindra ny kärnkraft i Sverige.

Herr talman! År 2023 presenterade regeringen en färdplan för ny kärnkraft i Sverige. Den innehöll en fullständig analys och en tydlig helhetssyn. I den fanns bland annat en nationell kärnkraftssamordnare, initiativ till en riskdelningsmodell och mål satta till år 2035 och 2045.

År 2024 beslutade riksdagen att ny kärnkraft ska kunna byggas på fler platser och att fler än tio reaktorer ska kunna vara i drift samtidigt. Det är rimligt, givet att nya reaktorer, som kallas små och modulära, har en lägre effekt var för sig och att man därför kan behöva fler. Tvivelsutan kan en stor konventionell reaktor leverera mer, och det är ju det vi behöver, men det finns också fördelar med mindre reaktorer, eftersom en mindre andel av kärnkraften då är offline när man genomför periodiskt underhåll på en reaktor.

År 2024 beslutade också riksdagen om energipolitikens långsiktiga inriktning och satte målet om ny kärnkraft motsvarande 2 500 megawatt till 2035. Det motsvarar ungefär två stora konventionella reaktorer och bidrar med den planerbara elproduktion som kan hjälpa till att stabilisera elsystemet, vilket i sin tur underlättar för att koppla på fler volatila producenter och säkerställa den tilldelning av effekt som behövs till industrier som vill minska sina koldioxidutsläpp.

År 2025 beslutade riksdagen om den finansieringsmodell som utretts av landets främsta experter och som möjliggör statlig riskdelning, vilket är en förutsättning för byggnationen av ny kärnkraft i Sverige. Kärnkraft har mycket höga initiala investeringskostnader, långa ledtider och regulatoriska risker. Därför är det rimligt att staten är en aktör och ger förutsättningar för att investeringarna ska bli av.

I april i år presenterades också nästa steg, där staten ska köpa 60 procent av Videberg Kraft AB, det projektbolag som Vattenfall startat tillsammans med nio stora industriföretag och som ska bygga ny kärnkraft på Ringhals. Det finns goda skäl för det.

Staten ska bära den del av risken som bara staten rimligen kan bära. Statens majoritetsägande gör projektet finansierbart. Och vi vill såklart som stat ha kontroll när skattebetalarna tar en risk. Det handlar inte om att staten ska ersätta näringslivet på något vis, utan det handlar om att staten ska kliva in där politisk risk, systemnytta och investeringens storlek gör att marknaden annars tvekar.

Herr talman! Med det här betänkandet tar vi också nästa steg genom att ta bort ytterligare geografiska hinder vid kusten. Kärnkraftverk byggs ofta vid kusten av både praktiska och tekniska skäl. Ett kärnkraftverk producerar stora mängder el men behöver också kunna kylas på ett säkert och effektivt sätt. Närheten till havet ger tillgång till stora mängder kylvatten, och kustlägen är lämpliga eftersom de ger bättre tillgänglighet till robust infrastruktur i form av hamnar.

Att kärnkraftverk behöver kustlägen är inte automatiskt lika med att varje kustläge är lämpligt. Men vår linje är att det är orimligt att på förhand utesluta stora delar av Sveriges kust från prövning, särskilt när Sverige behöver mer fossilfri och planerbar el.

Det förslag vi behandlar i dag handlar inte om att kärnkraft ska få byggas var som helst utan om att ta bort förbud som har syftat till att lägga lager på lager av hinder som omöjliggör ny kärnkraft.

Herr talman! Det är viktigt att vara tydlig med vad den här lagändringen innebär. Att ett område inte längre omfattas av ett uttryckligt förbud mot kärntekniska anläggningar betyder inte att någon får bygga ett kärnkraftverk där utan vidare. Tvärtom krävs det fortsatt omfattande prövning enligt flera regelverk. Kärnteknisk verksamhet kräver tillstånd enligt lagen om kärnteknisk verksamhet. Det börjar med en analys hos Strålsäkerhetsmyndigheten, och därefter behövs ett godkännande av regeringen. Därutöver krävs en miljöprövning enligt miljöbalken, regeringens tillåtlighetsprövning och, inte minst, kommunfullmäktiges tillstyrkande.

Herr talman! Den senaste tiden har vi sett ansökningar om ny kärnkraft i Valdemarsviks kommun, i Norrsundet i Gävle kommun och vid Studsvik i Nyköpings kommun. Det är bra. Ny kärnkraft stärker elsystemets stabilitet, driver på elektrifieringen och håller priserna stabila i hela landet.

Det är dock inte så att alla som ansöker om etablering av ny kärnkraft automatiskt kommer att få ett ja. Men det är hoppingivande att det finns flera aktörer utanför Vattenfall som vill vara med och bidra till att lösa Sveriges elutmaning. Att stora svenska industriföretag också lägger in egna pengar i projekt är en styrka för Sverige.

Herr talman! Det är krävande och ett stort åtagande att bygga ny kärnkraft, men den här regeringen ska se till att det blir gjort. De lager på lager av hinder som har byggts in för att omöjliggöra ny kärnkraft tas bort steg för steg. Och en effektiv finansieringsmodell finns nu på plats. Utöver det finns det skäl att titta på hur andra delar, som kompetensförsörjning och leveranskedjor, kan säkras. Därför har regeringen också tillsatt en ny utredning som ska lämna förslag på hur staten kan bidra till en effektiv utbyggnad av ny kärnkraft.

Den utredningen, som tillsattes den 11 mars i år, ska se över hur staten kan stödja uppbyggnaden av leveranskedjor, kompetens och erfarenhetsutbyte samt föreslå hur det kan organiseras. Det ingår också att utreda om statligt delägande i kärnkraftsbolag bör organiseras i ett statligt ägarbolag – det är en fråga som har lyfts tidigare.

Det här handlar kort och gott om hur de strukturer som ska komma på plats i samband med det första projektet kan bidra till att även andra projekt blir framgångsrika. Man skulle kunna kalla det för en programorganisation för kärnkraftsutbyggnad.

Herr talman! Kärnkraften har egenskaper som Sverige behöver. Den kan leverera stora mängder fossilfri el. Den kan bidra till ett robust och leveranssäkert elsystem. Den producerar oberoende av väder och årstid och kan därmed komplettera andra fossilfria kraftslag. Detta betyder inte att all annan elproduktion är oviktig. Sverige behöver mer fossilfri elproduktion, fler elnät, mer flexibilitet och effektivare användning av energi. Men ett elsystem för ett modernt industriland kan inte bara bygga på förhoppningar om att nya tekniska lösningar kommer att lösa dagens problem. Därför behövs kärnkraften.

Herr talman! De här förslagen och den här propositionen handlar i grunden om att regeringen ska öppna för kärnkraft på fler platser. Man slopar helt enkelt skyddet i viktiga miljöer, exempelvis på Gotland och på Fårö.

Jag vill fråga Jesper Skalberg Karlsson om han tycker att Fårö är en lämplig plats för ny kärnkraft. Varför ska man annars slopa skyddet där?

Herr talman! Gotland är inte en lämplig plats för kärnkraft. Anledningarna är: Vi har inte det elbehovet. Vi är inte anslutna till stamnätet; vi har alltså bara likströmskablar. Därutöver finns det en säkerhetspolitisk dimension att ta hänsyn till. Det finns heller inget bolag som har aviserat att man har ett intresse av att bygga ny kärnkraft på Gotland.

Herr talman! Med det sagt handlar inte den här frågan om att vi vill bygga kärnkraft på alla de platser där det tidigare har varit förbjudet. Det här handlar om att vi vill ta bort det uttryckliga förbudet, som gäller många geografiska platser, eftersom det finns lager på lager av hinder för ny kärnkraft.

Jag tror att oppositionen, som nu är upprörd över att vi tar bort de här hindren, hade varit lika upprörd om ett bolag hade kommit in med en ansökan som gällde en specifik plats och om vi därefter hade tagit bort de geografiska begränsningar som finns i den här lagtexten.

Herr talman! Utgångspunkten behöver vara att vi ska bygga elproduktion där den, för det första, behövs och där den, för det andra, är accepterad. Med det sagt är det så här: När vi tar bort det uttryckliga förbudet som gäller de här platserna ska kommunfullmäktige fortfarande tillstyrka detta. Det ska finnas en lokal acceptans. Det tycker jag är en bra ordning.

Herr talman! Jag noterar att ledamoten säger att Gotland inte är en lämplig plats för ny kärnkraft. Varför då slopa skyddet? Det skickar dubbla signaler till gotlänningarna. Ledamoten säger: Detta är en dålig plats. Samtidigt säger regeringen: Här ska man kunna bygga kärnkraft. Det är väldigt motsägelsefullt.

Om man tycker att det är en dålig plats för kärnkraft hade man kunnat undanta Gotland och Fårö när det gäller den här lagstiftningen. Då hade man kunnat se till att de skydden finns kvar. Det är fullt möjligt att lagstifta på det sättet. Men det har regeringen inte gjort.

Gotland är inte en lämplig plats, enligt Jesper Skalberg Karlsson. För det första: Är det någonting som Moderaterna tycker, eller är det bara Jesper Skalberg Karlssons privata åsikt? För det andra: Varför har man då inte behållit skyddet? Det hade varit fullt möjligt.

Herr talman! Tack till Rickard Nordin för frågan!

Allt som är olämpligt behöver inte ha en egen uttryckt lagtext, som är geografiskt begränsad. När det till exempel gäller havsbaserad vindkraft tycker jag: Bygg den där aktörer är intresserade av att investera, där elnätet är redo att ta emot den och där det dessutom finns en lokal acceptans! Men det betyder inte att jag vill skriva en specifik lagtext om att det ska vara förbjudet att bygga havsbaserad vindkraft vid inloppet till Musköbasen. Det får man ta hänsyn till i den prövning som sker enligt annan lagtext.

Herr talman! Det är värt att nämna att det vi gör är att vi tar bort lager på lager av hinder för ny kärnkraft. Men det kommer fortfarande att finnas flera lagstiftningar som man behöver ta sig igenom. Det är kärntekniklagen. Det är ansökan hos Strålsäkerhetsmyndigheten. Det är tillåtlighetsprövningen hos regeringen. Det är uppbyggnaden av elnät för att man ska kunna ta emot detta – med mera. Att vi tar bort det uttryckliga förbudet betyder inte att vi ska bygga reaktorer på varenda strand längs med kusten mot Östersjön. Det handlar just om att ta bort lager på lager av hinder som står i vägen för ny kärnkraft.

(Applåder)

Herr talman! Namnet på detta betänkande är Ny kärnkraft i Sverige – fler möjliga platser vid kusten. Det handlar, återigen, om kärnkraft och om att med alla till buds stående medel få investerare att se kärnkraft som en bra och gynnsam investering. Detta har blivit ännu tydligare i och med det som har sagts i de tidigare anförandena.

Den här gången handlar det om att ändra i miljöbalken. Lagförslagen syftar till att möjliggöra utbyggnad av kärnkraft på fler platser vid kusten samtidigt som skyddet för natur- och kulturvärden upprätthålls. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 15 juli i år. Ni hörde rätt – redan om en månad. Nu är det panik.

Nu vill regeringen alltså att fler platser efter kusten ska få den fantastiska möjligheten att få ett kärnkraftverk som granne. Jag hoppas verkligen att någon ansöker om att få smälla upp ett i Danderyd; det vore häftigt att se. Jag har svårt att tro att intresset i kuststäderna för att få ett kärnkraftverk inpå knuten är särskilt stort. Jag tvivlar. Ni fattar: Det är panik med att visa att ny kärnkraft får alla möjliga lättnader.

Står då investerarna på kö med sina miljarder för att bygga ny kärnkraft, som det har låtit? Trots att regeringen har staplat lättnader och kryddat med garantier för både investeringskostnader och pris på produktion – detta gäller även Socialdemokraterna – går det väl sisådär.

När jag tittar på vad som har hänt när det gäller att bygga ny kärnkraft de senaste 30 åren ser jag SMR som den största förändringen. Grejen är dock att sådana inte finns att köpa. Kina och Ryssland har några i drift; det verkar vara detta som kommer fram. Jag tror att man skriver att västvärlden ligger i utvecklingsfasen när det gäller SMR-reaktorer. Det är så det ser ut.

Jag förstår de kapitalägare som tvekar. Det enda som kanske gör att det går att hitta investerare är att staten, det vill säga vi skattebetalare, garanterar att de har både hängslen och livrem när de går in med pengarna.

Herr talman! Jag har sagt detta förut här i kammaren, men jag kan inte låta bli att säga det igen: Jag tror inte att något land i hela världen bygger ny kärnkraft om 30 år. Varför tror jag inte det? Jo, därför att tekniken för det förnybara och för lagring går framåt med en hiskelig fart. Priserna går också nedåt.

Jag drar min egen historia igen, herr talman – det kanske finns någon där ute som inte har hört den. Vad hade jag sagt om någon hade ringt mig för 20 år sedan och berättat hur tekniken går framåt, med solenergi och batterier, och sagt till mig att jag kommer att ha solpaneler på taket, köra en elbil som jag kan ladda hemma och köra gratis halva året? Då hade jag sagt åt personen att ringa tillbaka när den nyktrat till och frågat om den var törstig när den vaknade.

Sanningen är denna: För fem år sedan investerade vi i solpaneler på ladugårdstaket, och i april i fjol köpte min fru en begagnad elbil. Halva året pendlar hon till jobbet – det är fyra mil enkel väg – och jag ser inte en enda spänn på elräkningen för att hon kör bil. Sedan har vi alla andra resor. Vi har sex mil till affären, och jag ser inte enda spänn på elräkningen. Kom ihåg att jag bor 15 mil norr om polcirkeln!

Därför, herr talman, sticker jag ut och frågar – med självförtroende, till och med – varför någon skulle vilja investera i ny kärnkraft om det blir tre gånger så dyrt och kräver lagring av avfall som är farligt i hundratusen år. Berätta det för mig!

Jag förstår givetvis fördelarna med kärnkraft, men varför i hela världen ska vi stressa fram det här nu? Jag har alltid tyckt att vi ska ha en bred energiuppgörelse, och det tycker jag fortfarande. Om vi om sex år ser att utvecklingen vad gäller energilagring och priser på elproduktion inte går i den takt som vi trodde kan vi börja spåna på vad det svenska elsystemet behöver för att klara elektrifieringen och klimatmålen, men jag förstår inte varför vi ska stressa fram det i dag. Att med åsnans envishet köra på kärnkraftslinjen blir för mig helt obegripligt.

Herr talman! Jag är glad att oppositionen har en gemensam reservation om att avslå propositionen. Vänsterpartiet har dock också en egen reservation, nummer 3, som jag vill yrka bifall till.

Jag tycker att alla där ute ska ställa sig denna fråga: Varför stressa fram det här? Jag är inte emot kärnkraft på något religiöst vis, men varför stressa fram det med den här farten? Det har jag svårt att förstå. Jag hoppas att svenska folket också inser det.

Herr talman! Vi lever i en omvälvande tid som gång på gång prövar oss som land. Denna tid framkallar högre förväntningar på Sverige som nation och på vilka utmaningar Sverige ska ha kapacitet att möta.

Vi är mitt uppe i en av de största samhällsomställningarna i modern tid. Vi ska elektrifiera industrin och transportsektorn för att minska våra utsläpp. Samtidigt bygger vi ett robust elsystem för att stärka vår beredskap och vårt totalförsvar. Sist men inte minst ser vi till att vi får en stabil självförsörjning på el som säkerställer att hushåll och företag har tillgång till el till rimliga priser.

Man ska kunna bo och leva i hela Sverige till en rimlig kostnad. Man ska känna sig trygg i att politikerna kan leda landet genom kris och krig. Det gör vår regering.

Det ska finnas ett robust elsystem som levererar el när den behövs och där den behövs. Detta är själva ryggraden i ett fungerande samhälle, såväl i fredstid som i krigstid. Det var därför vi kristdemokrater tillsammans med de övriga Tidöpartierna lade om hela energipolitiken 2022.

Under många år präglades svensk energipolitik av kortsiktighet. Planerbar produktion avvecklades samtidigt som man lutade sig allt tyngre mot väderberoende kraftslag. Konsekvenserna såg vi tydligt i södra Sverige: ökande effektbrist, stora prisskillnader mellan olika delar av landet och en växande osäkerhet för hushåll och företag.

Vi valde en annan väg och öppnade de dörrar som Socialdemokraterna och Miljöpartiet hade stängt. I dag är målet ett elsystem som är både leveranssäkert och hundra procent fossilfritt. Vi har satt upp ett planeringsmål om 300 terawattimmar till år 2045 för att möta en framtid där elanvändningen kan fördubblas. För att nå dit behöver vi ny kärnkraft.

Innan vi går in på just kärnkraften vill jag nämna något annat. Det talas ibland om att regeringen bara väntar på ny kärnkraft och sitter stilla under tiden. Det stämmer inte riktigt. Under den här mandatperioden har omkring 7 000 megawatt ny elproduktion tillkommit. Effektbalansen har stärkts med cirka 2 000 megawatt. Ledtiderna för nätutbyggnad har kortats. Fler industrier kan få tillgång till effekt. Vi har återstartat Öresundsverket och vidtagit ett stort antal åtgärder för att stärka energisystemet. Vi har dessutom sänkt elskatten med drygt 20 procent.

Detta är konkreta reformer som gör skillnad här och nu, men vi vet också att Sverige inte kan bygga framtidens elsystem utan ny kärnkraft. Kärnkraft är vad klimatmålen, industrin och försvaret kräver av oss. Det är också vad svenska folket röstade för.

Det är därför vi har genomfört den mest omfattande omläggningen av kärnkraftspolitiken på flera decennier. Vi har tagit bort begränsningen till högst tio reaktorer på högst tre platser. Vi har infört ett nytt finansieringssystem som gör investeringar möjliga. Vi har skapat snabbare och förutsägbarare processer och tillsatt en nationell samordnare. Vi har byggt upp de ekonomiska och juridiska förutsättningarna för att nya reaktorer faktiskt ska kunna bli verklighet.

Förutsättningarna för ny kärnkraft är i dag i princip på plats. Det kommer att byggas ny kärnkraft. Kärnkraftens renässans är onekligen här.

Herr talman! Den proposition vi behandlar i dag är en viktig del av hela detta arbete. Propositionen handlar om att ta bort gamla förbud i miljöbalken som begränsar möjligheterna att bygga kärntekniska anläggningar längs stora delar av Sveriges kust. Det är förbud som infördes i en helt annan tid, utifrån andra förutsättningar och innan dagens behov av elektrifiering och klimatomställning stod klar.

Regeringen föreslår därför att de generella förbuden tas bort, så att fler platser kan prövas för framtida kärnkraft. Det innebär inte att kärnkraft automatiskt får byggas överallt. Det innebär inte att natur- och kulturvärden åsidosätts. Och det innebär inte att kommunernas inflytande försvinner. Tvärtom kommer varje etablering även fortsättningsvis att genomgå omfattande tillståndsprövningar. Naturvärden, kulturvärden, säkerhetsfrågor och kommunalt godkännande kommer fortsatt att vara en avgörande del av processen. Det propositionen gör är att öppna dörren för att lämpliga platser faktiskt ska kunna prövas.

Herr talman! Kristdemokraterna driver inte på för ny kärnkraft av ideologiska skäl. Vi lyssnar bara till verkligheten. Vi välkomnar alla fossilfria kraftslag, men när olika kraftslag ska samverka måste systemets behov stå i centrum. Ett robust elsystem kräver balans. När vädret styr produktionen av vissa kraftslag måste det finnas en stabil baskraft som alltid kan leverera.

Sverige har ett förutsägbart kärnkraftsprogram på plats som skapar trygghet i systemet, och riksdagen ska snart fatta ännu ett viktigt beslut i en lång rad av åtgärder för att bygga framtidens energisystem.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Sverige behöver mer el. Det råder ingen tvekan om det. Industrin ställer om, transportsektorn elektrifieras och nya företag vill etablera sig i vårt land. För att klara klimatomställningen och stärka vår konkurrenskraft behöver vi bygga ut den fossilfria elproduktionen i snabb takt. Just därför behöver energipolitiken vara klok, långsiktig och teknikneutral.

Det som bekymrar mig och Centerpartiet är att regeringen gång på gång väljer en annan väg. I stället för att skapa goda förutsättningar för all fossilfri kraftproduktion bedriver man en alltmer ensidig politik där nästan allt fokus riktas mot kärnkraften. Det har vi dessutom fått exempel på i talarstolen från Sverigedemokraterna.

Tidöpartiernas politik lägger alla ägg i samma korg. Men det är å andra sidan inte så svårt att förstå varför de lockas av visionen om ny kärnkraft. Det är ett enkelt sätt att skjuta på problemen, och det ger sken av handlingskraft. Men politiken måste bygga på realism, inte på önsketänkande.

Vi behöver bygga ut elproduktionen snabbt, effektivt och billigt om de fossila bränslena ska kunna fasas ut och den svenska konkurrenskraften värnas. Precis som Moderaterna sa behöver vi använda den teknik som finns och inte bara hoppas på något som kommer, som exempelvis billiga, serieproducerade, modulära reaktorer. Sådana finns inte.

Historiskt, både nyligen och i dåtid, har kärnkraftsprojekt runt om i Europa och västvärlden präglats av omfattande förseningar och kraftigt skenande kostnader. Forskningen visar att det bara är olympiska spel som kan konkurrera när det kommer till förseningar och fördyringar av megaprojekt. I den andra änden av skalan, som visar sådant som går snabbare än planerat och blir billigare än budgeterat, återfinns sådant som kan skalas upp snabbt och till många enheter, som sol och vind.

Slutnotan för kärnkraftsprojekt har gång på gång blivit dyrare än vad som först utlovats. Det finns ingenting – absolut ingenting – som säger att det skulle bli annorlunda här, speciellt inte som de tekniker som valts ut aldrig har prövats tidigare. Det är snarare grundreceptet för fördyringar och förseningar. Verkligheten – om det är den man ska lyssna till, som Kristdemokraterna säger – borde vara vägledande, om det nu inte är ideologi det handlar om.

Sverigedemokraterna påstår att det var politiska hinder som stoppade ny kärnkraft. Det stämmer inte. Effektskatten avskaffade vi redan med överenskommelsen 2016. Om det bara hade handlat om politiska beslut, och politiska hinder och inte marknadsekonomiska sådana, hade det inte behövts hundratals miljarder i subventioner.

Över 80 procent av den här kammaren är överens om att vill någon bygga ny kärnkraft på befintliga platser får man göra det, om man gör det marknadsmässigt. Det är precis det Vattenfall vill göra vid Ringhals. De vill bygga ny kärnkraft på en befintlig plats – men de behöver ändå hundratals miljarder i subventioner. Hur är det ett politiskt och inte ett marknadsekonomiskt hinder?

Vi vet att de kärnkraftsprojekt som diskuteras i Sverige helt enkelt inte är marknadsmässigt bärkraftiga. Det är därför regeringen successivt bygger upp ett omfattande system av statliga garantier, subventioner och risköverföringar från investerare till skattebetalare. Det blir hushållen som får betala kalaset och de vidlyftiga vallöftena med höjd skatt eller högre elräkningar.

Det här är en utveckling som borde oroa fler, för när staten går in och tar stora delar av den ekonomiska risken förändras spelreglerna på energimarknaden. Det gäller inte bara kärnkraften. Investeringar styrs inte längre mot de lösningar som är mest effektiva eller mest konkurrenskraftiga utan mot de projekt som har mest politiskt stöd för tillfället. Det, om något, är ideologi – och det är det den här regeringen har för ögonen. Detta riskerar att tränga undan investeringar i andra fossilfria kraftslag, i den flexibilitet och lagring som energisystemet behöver och faktiskt också i livstidsförlängningar av befintliga reaktorer. Det står svart på vitt i de remissvar som har kommit.

Tidöpartier brukar säga: ”Ni har lagt ned fullt fungerande reaktorer.” Det är fel i sak eftersom det gjordes på marknadsmässiga grunder. Men den här gången stämmer det. Det står svart på vitt i remissvaren att någon livstidsförläggning inte blir av om man subventionerar det nya.

Vi i Centerpartiet tror på marknadens krafter. Vi vet att politiken ska sätta upp tydliga mål för klimatet och energiförsörjningen, inte detaljstyra vilka tekniker som ska vinna.

När regeringen låser fast sig vid ett enda kraftslag skapas osäkerhet för andra investerare. Signalen blir att politisk välvilja är viktigare än affärsmässiga bedömningar. Det är inte en sund grund för att ett energisystem ska fungera i generationer.

Samtidigt som regeringen driver denna ensidiga kärnkraftslinje vill man nu också öppna fler av Sveriges mest värdefulla kust-och skärgårdsområden för kärntekniska anläggningar, det vill säga kärnkraftverk. Vi pratar om Bohuskusten, Öland, Gotland, Fårö, ostkusten. De här områdena är skyddade av en anledning. Här finns höga naturvärden, viktiga livsmiljöer och stora värden för friluftsliv, turism och lokala företag.

Jag uppmanar regeringsföreträdarna att åka till Valdemarsvik, där det nu planeras kärnkraft. Förklara för dem hur man över huvud taget ska kunna komma in i viken med de skyddsområden som blir! Förklara för de närboende varför det är viktigt att lägga kärnkraftverket just här, när det finns andra platser! Det finns andra platser där elledningar redan är dragna, områden redan tagna i anspråk och lokalbefolkningen dessutom tycker att det vore bra, som i Oskarshamn eller Varberg.

Vi tycker att dessa platser borde skyddas: Bohuskusten med dess granit, Öland, Gotland, Fårö och alla andra platser som regeringen nu vill öppna för ny kärnkraft. Om man tycker att det inte är lämpliga platser, som Moderaterna sa, varför ska man då ta bort skyddet? Det här är en signal om att man struntar i miljön för kärnkraftens skull. De här platserna borde värnas, och det är därför jag yrkar bifall till reservation 1 i betänkandet. Om ny kärnkraft ska prövas finns det ju befintliga, etablerade platser där både infrastruktur och kompetens finns på plats.

Jag undrar också – när vi har plockat bort det lokala inflytandet över uranbrytning, vilket vi gör på måndag när vi röstar om det betänkandet – kommer Tidöpartierna att fortsätta att låta lokalbefolkningen få bestämma om kärnkraften, eller kommer man att köra över dem på samma sätt som när det handlar om uranbrytning?

Ja, Sverige behöver mer fossilfri el. Men Sverige behöver också en energipolitik som håller ihop ekonomiskt, miljömässigt, marknadsmässigt och socialt. Vi behöver en politik som välkomnar investeringar i vindkraft, kärnkraft, bioenergi, vattenkraft, solkraft, lagring och effektiviseringar. Vi behöver inte en politisk vilja som väljer vinnare och som låter skattebetalarna betala notan när kalkylerna inte håller.

Centerpartiet vill se mer energi, snabbare utbyggnad och bättre villkor för både företag och hushåll. Men vi säger nej till att montera ned skyddet för värdefulla kustmiljöer och nej till en energipolitik som blir alltmer ensidig, allt dyrare och alltmer beroende av statliga subventioner.

Den typen av planekonomi trodde jag inte att borgerliga partier skulle syssla med. Den typen av politik hör hemma på historiens avfallslager. Jag trodde att borgerliga partier visste bättre än så, men tydligen finns det inget pris som inte är värt att betala för att uppfylla vallöften – oavsett hur galna de är.

Vi i Centerpartiet är inte beredda att betala det priset, vare sig miljömässigt, ekonomiskt eller i uteblivet lokalt inflytande. Vi står för en politik som håller ihop och som visar att Sverige kan mer.

Herr talman! Det är svårt att veta om Tidöregeringen älskar kusten eller hatar kusten. Men det börjar bli tydligt att regeringens inriktning är att någon ska äga kusten och bygga på kusten. Ena veckan ryker strandskyddet; andra veckan ryker skyddet för våra kvarvarande obrutna kuststräckor.

Det är just det vi debatterar i dag, dessutom under en av de sista veckorna innan många av oss har tänkt ge oss ut och njuta av sommaren och kanske tillbringa några sommardagar vid just den kust som vi i dag så lättvindigt ska besluta om att slopa skyddet för. Och det görs bara för att få fram platser för nya kärnkraftverk. Det tycker Miljöpartiet är helt galet.

Låt mig börja med att säga att den här debatten inte främst handlar om kärnkraftens vara eller inte vara, även om det låter så i den här debatten. Den handlar om regeringens plan för var man är beredd att lägga dessa storskaliga industriverksamheter, alltså kärnkraftverken, och vad det kommer att kosta för våra mest värdefulla naturmiljöer – eller geografiska hinder, som Moderaterna kallar dem i dag.

Herr talman! Det lagförslag som ligger till grund för betänkandet är i flera delar extremt långtgående. Det innebär i praktiken att man river upp ett av de viktigaste skydden som finns i svensk miljölagstiftning: skyddet för den så kallade obrutna kusten.

De föreslagna ändringarna innebär att förbudet mot kärntekniska anläggningar tas bort inom kustområdena och skärgårdarna i Bohuslän från gränsen mot Norge till Brofjorden, i Småland och Östergötland från Simpevarp till Arkösund samt i Ångermanland från Storfjärden vid Ångermanälvens mynning till Skagsudde och på Öland. Det gäller även på många fler platser än där det redan finns industrier och liknande anläggningar.

Det handlar alltså om den obrutna kusten och våra mest orörda kuststräckor, om de områden som under decennier har skyddats just därför att vi en gång i tiden drog lärdom av historien. Den kraftiga utbyggnaden av industrier, raffinaderier och kraftverk längs kusterna på 40- och 50-talen ledde till omfattande skador. På 70- och 80-talen växte insikten fram att vissa miljöer är så värdefulla att de helt enkelt måste undantas från storskalig exploatering. Vi vet i dag att utan ett starkt skydd kommer exploateringen att fortsätta. Just därför infördes skyddet för obruten kust. Och behovet av skydd för kusten är inte mindre i dag än det var då.

Logiken är densamma som när det gäller skyddet för våra nationalälvar. Ska Sverige behålla sin särart, sina naturvärden – det mest värdefulla vi har – behöver det finnas ett skydd. Annars kommer alla våra stora naturvärden förr eller senare att exploateras.

Nu tycker regeringen att det är dags att exploatera våra kvarvarande orörda kuststräckor. Regeringen föreslår att detta skydd ska tas bort, enbart för just kärnkraft. Regeringens kärnkraftvurmande trumfar tydligen allt. Det hörs också i Tidös debattinlägg. Man säger inget om kusten, utan det handlar bara om kärnkraften.

Herr talman! Det är viktigt att förstå omfattningen. Lagförslaget omfattar över 35 000 kvadratkilometer. Av de kvadratkilometerna utgör den obrutna kusten ungefär en fjärdedel. Miljöerna är unika, nationellt och internationellt. Och det är just i dessa som regeringen nu vill öppna upp för storskalig kärnkraftsexploatering.

Det väcker såklart en mycket stor oro, inte bara politiskt utan även bland myndigheter, kommuner och människor som lever och verkar i dessa områden. Det är en oro som bekräftas tydligt i remissvaren. Vi ser att mark- och miljödomstolar avstyrker förslaget. Och centrala myndigheter som Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet, Boverket och Havs- och vattenmyndigheten avstyrker alla förslaget. Jag tycker att man ska se det som en tydlig varningssignal.

Regeringen hävdar samtidigt att lagändringen i sig inte har någon direkt påverkan på miljö och hälsa, eftersom varje projekt ändå ska prövas. Men det resonemanget håller såklart inte. Själva syftet med lagförslaget är ju att ta bort ett skydd. Om skyddet inte spelade någon roll skulle det inte behöva tas bort.

I själva verket innebär lagändringen en kraftig försvagning av skyddet för natur, kulturmiljö och friluftsliv i våra mest känsliga kustområden.

Vi talar om en stor förändring i miljöbalken. Samtidigt är konsekvenserna för miljö, hälsa och riksintressesystemet dåligt belyst i regeringens proposition, trots att andra statliga utredningar har pekat på att just dessa frågor kräver betydligt djupare analys om man ska röra skyddet. Detta är inte ett seriöst sätt att bedriva lagstiftning på.

Herr talman! Regeringsföreträdarna säger i dag att det är ett viktigt beslut. Men den här lagändringen är inte ens nödvändig. Om man, som regeringen, är ivrig att plöja ned miljardbelopp i ny kärnkraft går den att bygga i redan exploaterade områden, vilket vi har hört tidigare här i dag. Även kraftbolagen pekar i första hand på befintliga kärnkraftsområden, eftersom det är billigare och enklare att bygga där.

Miljöpartiet vill såklart se helt andra alternativ till ny kärnkraft, eftersom det förnybara kommer att ge oss energi både snabbare och billigare. Men regeringen är som förblindad.

Herr talman! Konsekvenserna av förslaget är tydliga. Förslaget riskerar att få oåterkalleliga effekter på unika naturmiljöer och strandlinjer, negativa konsekvenser för turism och lokalt näringsliv, försämrade förutsättningar för friluftslivet och försämrade livsmiljöer för de människor som bor där. Det handlar inte bara om naturvärden utan också om levande landsbygder och skärgårdssamhällen.

När vi diskuterar detta måste vi också lyfta blicken. Vi står mitt i en klimatkris där det behövs snabba lösningar samtidigt som naturkrisen också börjar bli uppenbar för fler. Kärnkraften löser inte våra utsläpp här och nu. Och beslut som det här riskerar att skapa långvariga konflikter och permanenta skador på våra naturmiljöer.

Ja, vi behöver mer energi. Samtidigt behöver vi ha stor respekt för naturens gränser och en varsam hantering av våra mark- och vattenresurser. Då behöver vi en politik som bygger på kunskap och försiktighet – motsatsen till vad vi ser hos regeringen i dag.

Miljöpartiets linje är tydlig: Skyddet för obruten kust ska ligga fast. Det är en såväl rimlig som ansvarsfull och framtidsinriktad hållning.

Herr talman! Regeringen väljer sin väg just nu. Man river upp skydd som byggts upp under decennier. Miljöpartiet står i stället fast vid principen att vissa miljöer är så värdefulla att de aldrig ska exploateras. Därför yrkar jag avslag på regeringens förslag och bifall till reservation 1.

I detta anförande instämde Emma Berginger.

Herr talman! Från Bohusläns skärgård i väst till Smålands och Östergötlands kust, till Ångermanland och vidare runt Öland och Gotland i områden som i dag skyddas för sin unika natur, unika kultur och höga friluftsvärden vill regeringen nu ta bort det viktiga skyddet och möjliggöra för storskalig industriell etablering av ny kärnkraft. Det handlar om Sveriges kustlandskap, några av våra mest värdefulla och känsliga miljöer.

Syftet med skyddet har varit tydligt: att bevara obrutna landskap, skydda biologisk mångfald och värna närmiljön, möjligheterna till friluftsliv och miljön för närboende. Nu vill regeringen riva upp detta skydd.

I Sörmland har vi en fantastisk skärgård, men nu hotas kusten mellan Trosa och Nyköping. Precis intill Stendörrens vackra naturreservat vill regeringen nämligen smälla upp ett kärnkraftverk.

Kärnkraftsetableringar får stora lokala konsekvenser. Det uppvärmda kylvattnet påverkar havsmiljön och ekosystemen. Den infrastruktur som krävs – kylvattenkanaler, tunnlar, större hamnar, fler vägar – innebär omfattande ingrepp i landskapet.

Sedan har vi olycksrisken. Som framgår av ansökan ligger samtliga av tätorterna Nyköping, Oxelösund och Trosa inom den yttre beredskapszonen om 25 kilometer från Studsvik. Där ska planer finnas för utrymning av områden med förhöjd strålning. Närboende till kärnkraftverk rekommenderas att ha en krislåda för hemberedskap, jodtabletter och en särskild varningsmottagare. Det är det som väntar de människor som riskerar att få ett kärnkraftverk inpå knuten.

Det finns fortfarande inget säkert sätt att hantera avfallet från kärnkraft. Radioaktivt avfall skulle behöva mellanlagras under lång tid, inte minst mellan Trosa och Nyköping.

Det enda positiva med de här projekten är att de är helt orealistiska. Ny kärnkraft är för dyr och tar alldeles för lång tid att bygga för att vara relevant för de utmaningar som Sverige står inför, speciellt där infrastrukturen helt saknas.

Värt att notera är att regeringen samtidigt säger nej till vindkraft långt ute i havet utanför Oxelösund och Nyköping. Man skulle knappt kunna se den, och den skulle leverera en större mängd el till en bråkdel av priset inom ett par år – inte om 20 år eller kanske aldrig, vilket är fallet när det gäller eventuell kärnkraft.

Vi har samma situation i Gävle, för att ta ett annat exempel. Blykalla har skickat in en ansökan gällande sex reaktorer om 70 megawatt som kommer att producera cirka 3,3 terawattimmar. Men det finns inte en enda reaktor av den typ som ansökan gäller. Detta kan bli klart 20–30 år framåt i tiden, men sannolikt blir det aldrig verklighet.

På regeringens bord ligger ansökningar om stora havsvindkraftsparker även i detta område, men man vägrar fatta beslut om dem. De skulle kunna leverera en ungefär 20 gånger så stor energimängd som de kärnkraftsreaktorer ansökningarna gäller – till en bråkdel av priset och inom ett par år.

Regeringens energipolitik är ett sant haveri.

Herr talman! Det enda som har levererats med regeringens kärnkraftspolitik är pappersprodukter och presskonferenser i mängder och spaltkilometer. Jag skulle vilja räkna ut hur många timmar regeringen sammanlagt haft presskonferenser om ny kärnkraft den här mandatperioden.

Allt skulle lösas med ny kärnkraft, fick vi veta när Ebba Busch med buller och bång lämnade den energiöverenskommelse som skulle ge Sverige långsiktiga spelregler i energipolitiken. Löftena duggade tätt i valrörelsen. Vi påbörjar bygget av ny kärnkraft inom 100 dagar, sa Elisabeth Svantesson. Det ska byggas utan statliga stöd, sa Ulf Kristersson. Tio nya reaktorer ska vi ha, sa Romina Pourmokhtari. Ett första spadtag före mandatperiodens slut, utlovade Ebba Busch.

Nu har snart hela mandatperioden gått. Tidsplanen för ny kärnkraft har spruckit totalt. I princip inget har hänt, annat än att Vattenfall har landat i ett eventuellt teknikval. Man har fortfarande inte valt leverantör. Ett eventuellt investeringsbeslut kommer att fattas tidigast 2029.

Dessutom har regeringens kärnkraftsplaner krympt ganska markant. Först var det som sagt tio stora reaktorer. Sedan minskade det till två reaktorer, och nu har det krympt till en tummetott. Vattenfall överväger nu en liten SMR-reaktor till 2035 – eller tidigast 2035, som de är noga med att understryka.

Lägg därtill att aktuella kärnkraftsprojekt i EU har blivit i snitt tio år försenade. Då ska vi inte prata om hur mycket man har överskrivit budgetarna – tre till fem gånger, är det ofta. Ingen av de leverantörer som Vattenfall har dialog med har heller byggt en enda av de reaktorer som vi pratar om. Det mesta talar för att Sverige, om någonsin, kommer att ha eventuell ny kärnkraft på plats först någon gång efter 2045. Jag tvivlar även på det.

Herr talman! Sanningen är att regeringens kärnkraftsplaner har varit helt orealistiska. De har ingenting med klimatomställningen att göra, förutom att de möjligen bromsar den.

Herr talman! Jag tackar Linus Lakso för anförandet.

Det låter på ledamoten som att det bara tar något enstaka år att få fram ny vindkraft i Sverige. Då kan jag påminna ledamoten om att Miljöpartiet var en del av antingen regeringen eller regeringsunderlaget mellan 2014 och 2022. Om det bara tar något enstaka år att lösa Sveriges energiutmaning, varför gjorde man då inte det under den tid man hade chansen?

Herr talman! Det enkla svaret är att vi gjorde det. Vi har aldrig någonsin i modern tid haft så hög utbyggnadstakt för fossilfri energi som i slutet av förra mandatperioden, när Miljöpartiet och Socialdemokraterna satt i regering. Då hade vi en utbyggnadstakt om 3 gigawatt, det vill säga 3 000 megawatt, per år. Det motsvarar energiproduktionen från ett stort kärnkraftverk.

Nu har utbyggnadstakten havererat. Den har rasat med minst 75 procent, kanske mer. Det enda som vår energiminister har att skryta om är 7 000 megawatt sol och vind som beslutades med Miljöpartiet och Socialdemokraterna i regering. Det är sanningen.

Sedan skulle jag vilja passa på att ställa en motfråga med anledning av den intressanta replikväxlingen mellan Jesper Skalberg Karlsson och Rickard Nordin. Jag blir lite nyfiken: Vad händer, enligt Jesper Skalberg Karlsson, om det kommer en ansökan om att bygga kärnkraft på Gotland?

Herr talman! Det ledamoten Lakso beskriver som att man löste Sveriges energiutmaning var att vi slog rekord i volatila elpriser, så till den grad att regeringen fick betala ut elstöd till pensionärer som var tvungna att sova med dubbla täcken för att klara uppvärmningen.

Herr talman! Jag har en fråga på temat verklighetsförankring. Saken är ju den att det som Miljöpartiet förordar är havsbaserad vindkraft. Varje gång en planerad havsbaserad vindkraftspark inte har blivit av har Miljöpartiet beklagat det å det grövsta. Om Miljöpartiet är en del av nästa regering kommer all den här havsvinden på plats, enligt den retorik man har.

Jag bor på en plats som Miljöpartiet vill innesluta med en ringmur av nya havsvindparker. 11 havsvindparker har varit planerade runt Gotland. Frågan är om man ska räkna in Gotska Sandön, men om man gör det är det 14 havsvindparker. Linus Lakso pratar om att man behöver kompensera olika regioner för olika ingrepp. Min fråga är: Vad får vi i kompensation på Gotland när de här 11 vindkraftsparkerna, den nya ringmuren, ska byggas nästa mandatperiod?

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Miljöpartiet har drivit på i över 16 år just för lokal kompensation för vindkraft till kommuner och närboende. Regeringen har tagit ungefär fyra år på sig att få fram ett förslag. Jag får återigen tacka för att regeringen genomför Miljöpartiets politik, men det är som vanligt för lite och för sent.

Jag tolkar frågan som att Moderaterna är emot havsbaserad vindkraft. Det var ett nytt och tydligt besked inför valet. Det är nämligen det som har möjlighet att leverera väldigt mycket energi på relativt kort tid. Det är absolut inte den enda lösningen som vi förespråkar. Vi förespråkar allt förnybart, inklusive grön baskraft och all reglerbar kraft.

Jag noterar att regeringen nu har tillsatt en utredning för att ta fram ett mål för just mer fossilfri flexibilitet, eller grön baskraft, som Miljöpartiet har efterfrågat länge. På punkt efter punkt ger regeringen Miljöpartiet rätt.

Herr talman! Jesper Skalberg Karlsson tog upp de höga priserna. Jag vill minnas att de berodde på Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina och det faktum att Europa och även Sverige till stora delar var beroende av rysk fossil energi.

Miljöpartiet föreslog att vi skulle stoppa importen av rysk gas från Ryssland. Då rasade nuvarande ministern för civilt försvar Carl-Oscar Bohlin och sa att det var det värsta han hade hört – att legitimera miljöpartistisk politik på det sättet.

Man fortsatte att importera rysk fossilgas i två år. Det är facit av Moderaternas energipolitik.

Herr talman! Det finns många anledningar att vara kritisk till ny kärnkraft.

Det finns ekonomiska argument. Det både blir dyrt och tränger undan investeringar i förnybar elproduktion. Elproduktionen är viktig för att säkerställa elektrifieringen i samhället och omställningen bort från fossila bränslen inom exempelvis industri och transporter.

Det finns miljöargument. Uranbrytning ger stora negativa miljökonsekvenser. Vi vet att avfallet från kärnkraften är farligt i hundratusen år. Det är en ofattbar lång tid.

Det finns också säkerhetsmässiga argument. Konsekvenserna av en olycka kan bli fara för människors liv och hälsa, och det får långsiktiga negativa konsekvenser för natur och djur ifall radioaktiva ämnen sprids. Även om säkerheten prioriteras går det aldrig att helt gardera sig mot olyckor och oväntade händelser.

Herr talman! Något som vi dock vet med säkerhet är att kärnkraft blir en måltavla i krig. Det visar inte minst erfarenheterna från Ukraina. Tillgången till luftvärn är begränsad, och frågan är om det är kärnkraftverk eller befolkningscentrum som ska prioriteras om ett väpnat angrepp skulle inträffa.

Om ett kärnkraftverk skulle skadas i en attack är energibortfallet som orsakas det minsta problemet. Konsekvenserna för människor och miljö riskerar att vara förödande.

I förslaget som debatteras här i dag finns ytterligare en anledning att vara kritisk. Regeringen vill nu öppna känsliga kustmiljöer för byggnation av kärnkraft.

Herr talman! Förslaget innebär att förbudet mot kärntekniska anläggningar tas bort inom kustområdena och skärgårdarna i Bohuslän från gränsen mot Norge till Brofjorden, i Småland och Östergötland från Simpevarp till Arkösund, vilket inkluderar Gryts och Sankt Annas skärgårdar, samt i Ångermanland från Storfjärden vid Ångermanälvens mynning till Skagsudde och på Öland.

Förslaget innebär också att förbudet mot kärntekniska anläggningar tas bort inom kustområdena och skärgårdarna från Brofjorden till Simpevarp, från Arkösund till Forsmark, utmed Gotlands kust, i Östergarn och Storsudret på Gotland samt på Fårö och andra platser där det redan finns vissa industrier och liknande anläggningar.

Herr talman! Om nya kärnkraftverk byggs på dessa platser kommer det att skada viktiga natur-, kulturmiljö- och friluftsvärden. Det talas mycket om små modulära kärnkraftverk. Men sanningen är den att sådana små, gulliga anläggningar som man talar om inte finns.

I Östergötland, där jag själv bor, har redan ett företag lämnat in en ansökan om att få etablera ny kärnkraft i Målma vid Valdemarsvik. En etablering här skulle få stor påverkan på den obrutna kusten. Ansökan gäller en så kallad kärnkraftspark med fyra till sex reaktorer.

Det är alltså inte någon grön park. Det handlar egentligen om storskalig industrietablering. Utöver att skada naturen riskerar förslaget att få negativa konsekvenser för bland annat lokala näringsidkare, turism och friluftsliv.

Herr talman! Jag vill med bestämdhet yrka bifall till reservation 1, som innebär avslag på propositionen. Det vill jag göra för såväl Målmas och Valdemarsviks skull som för övriga kuststräckor som berörs, för Ölands och Gotlands skull, för den obrutna kusten, för naturen, för vattnet, för djuren och för våra barns möjligheter att få uppleva dessa unika miljöer.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 15 juni.)