Nato och arbetet mot kärnvapen

Herr talman! Vi debatterar i dag Miljöpartiets motion med anledningen av en särskild händelse. Denna särskilda händelse, som har gjort att Miljöpartiet väckt denna motion, är regeringens ansökan om ett svenskt Natomedlemskap.

Miljöpartiets motion är en väldigt bra motion, väckt i en osäker tid där Sveriges nya säkerhetspolitiska vägval behöver tydliggöras och utvecklas. Det är därför förvånande att motionen fått ett så svagt bemötande från de andra partierna. För oss i Vänsterpartiet är förslagen i motioner sådana förslag som vi tidigare har lagt fram och framfört i motioner vi har skrivit, bland annat under det som kallas för den allmänna motionstiden här i riksdagen.

Sex av åtta partier i riksdagen vill att Sverige ska gå med i Nato. Nato är en kärnvapenallians som använder kärnvapen som ett hot och som sin yttersta avskräckning för att Natoländer inte ska bli attackerade. Det gör att när Sverige nu troligtvis blir medlem blir kärnvapen för första gången i historien en del av vår försvars- och säkerhetspolitik.

Det kunde ha varit i dag vi skulle ha fått höra en tydlighet kring vad detta innebär från utrikesministern. Men det fick vi inte. Vi har kort och gott i ett slag gått från att vara militärt alliansfria i över 200 år till att nu vilja försvara oss med kärnvapen.

Nato och arbetet mot kärnvapen

Finns det då ingen kritik mot kärnvapen i de andra partierna i Sveriges riksdag? Jo, det gör det givetvis, och vi lär under eftermiddagen här få höra en kavalkad av vackra ord mot kärnvapen. Tyvärr visar dagens behandling av detta ärende att det bara är tomma ord och ingen konkret handling - detta trots att Socialdemokraterna säger sig vilja stå upp för en kärnvapenfri värld och att den svenska Natoansökan inte ska utgöra något hinder för att bedriva kärnvapennedrustning.

Socialdemokraterna har också sagt att de vill att Sverige gör ett så kallat unilateralt uttalande där vi säger att vi inte vill ha kärnvapen eller fast utländsk trupp på vårt territorium. Det kunde ha uttalats i dag, i dagens utrikespolitiska deklaration, men det gjordes inte.

Borde då inte Socialdemokraterna ha kunnat yrka bifall till motionens yrkande 6 om att Sverige inte ska ha permanent Natotrupp på svensk mark? Det Socialdemokraterna nu gör i stället för att samarbeta med sin tidigare regeringspartner Miljöpartiet är att göra upp med Natohögern.

Liberalerna, med sitt stora Natoengagemang, borde ha ställt sig bakom motionens yrkande 5 om att Sverige ska vara pådrivande för att öka respekten för demokratiska värderingar genom demokratikrav i Nato. Liberalerna själva lade fram det förslaget så sent som i höstas.

Men så här ser det ut när svenska partier ger upp sina ställningstaganden av oro för hur det skulle uppfattas om det fanns något hinder för ett svenskt Natomedlemskap hos de andra 29 Natoländerna som ska godkänna oss. Man vill helt enkelt inte att det ska finnas några hinder, och därför vågar man inte heller säga vad man tycker.

Det skulle kunna ha varit i dag vi faktiskt diskuterade och uttryckte vad Sverige vill inom ramen för ett svenskt Natomedlemskap. Men de partier som vill gå med i Nato vill inte berätta om hur medlemskapet ska fungera i praktiken. Det tycker jag är den stora bristen och svagheten i dagens utrikespolitiska deklaration som vi tidigare debatterade.

Jag hoppas att andra partier nu tar chansen att uttrycka och ge löften som de kan stå upp för om de har valframgångar och om de kommer till makten. Jag hoppas att de kan se upp för detta och lova att saker och ting kommer att gälla även det, för i dagsläget finns det ingenting som hindrar att man ändrar åsikt väldigt snabbt.

I nästa vecka reser jag, troligtvis som den enda svenska riksdagsledamoten, ned till Wien för delta i statspartnernas möte om FN:s kärnvapenkonvention. Sverige kommer att vara på plats som observatör, och det är välkommet att regeringen är det. Tyvärr är dock inte utrikesministern på plats. Mötet i Wien kommer att vara det första mötet mellan alla stater som har skrivit under FN:s kärnvapenkonvention för en kärnvapenfri värld. Det är ett viktigt steg för att trycka på för en kärnvapenfri värld.

Detta är den första konvention någonsin om denna typ av nedrustningsfrågor som Sverige inte har skrivit under. Jag tycker att det finns många goda argument för att Sverige borde ha skrivit under redan nu. Jag hoppas fortfarande att Sverige kommer att skriva under i framtiden. Precis som Hans Wallmark har kämpat på mot Natomotståndet kommer jag att kämpa på för att Sverige en dag ska skriva under den här konventionen. Jag tror att det är ett viktigt steg i rätt riktning, och jag tycker att det är ett felval av oss att inte ha gjort det tidigare.

Det är klart att ett svenskt Natomedlemskap, som innebär att vi kommer in under ett kärnvapenparaply, gör detta svårare. Men i grunden är det ändå positivt att ett antal Natoländer och ansökarländer deltar i konferensen och engagerar sig i detta. Till det kommer det som nämndes i den förra debatten, nämligen NPT:s uppföljningskonferens i augusti, som skulle ha hållits för två och ett halvt år sedan men som på grund av pandemin har fått flyttas fram i olika omgångar. Dessa konferenser är viktiga steg för att lyfta arbetet för en kärnvapenfri värld.

Jag tror också att frågor som inte berörs i motionen specifikt, exempelvis detta med kärnvapenfria zoner som har varit en viktig del i arbetet med NPT, skulle kunna lyftas mer i den svenska debatten. När vi ser det här upptrissade läget i vårt närområde vore det bra om vi tillsammans med andra länder, och även Sverige självt, skapade kärnvapenfria zoner eller införde det som Miljöpartiet föreslår i yrkande 1, en nationell lagstiftning med förbud mot införsel av kärnvapen. Det vore viktiga steg för att signalera att kärnvapen inte finns på svenskt territorium, att man inte vill att kärnvapen används i Sveriges namn och att det inte finns någon anledning att attackera oss.

I motionen finns det flera andra viktiga förslag. Man lyfter hur arbetet funkar i Nato. En av de saker jag tycker har varit sorgliga i de säkerhetspolitiska överläggningarna är att det inte har blivit tydliggjort hur kärnvapen faktiskt är en del av alliansen. Visst är det så att det är de enskilda staterna som äger kärnvapnen, och det finns tre sådana i Nato. En av dem, Frankrike, är inte med i själva Natosamarbetet med sina kärnvapen utan står utanför det som heter Nuclear Planning Group. Men USA och Storbritannien är med där med sina kärnvapen.

Man har också olika typer av planering där. Man har en hel del övningar. Det finns ett samarbete som heter SNOWCAT där stater som Danmark och Norge, som har sagt att man inte vill ha kärnvapen på sitt territorium, ändå är med och övar på kärnvapenanfall från Natos sida genom att ha flygplan som flyger bredvid flygplan och sådana saker.

En annan sak som finns med i motionen, i yrkande 4, är förslaget om no first use, alltså att man inte ska vara först med att använda kärnvapen vid ett eventuellt kärnvapenkrig. Det är ett sätt att höja tröskeln mot att använda det som hot mot någon annan. I det osäkra läge vi befinner oss i nu, när Putin de facto hotar med kärnvapen, vore den här principen otroligt viktig att få till, både inom Nato och generellt mot alla kärnvapenstater runt om i världen.

Man brukar ju prata om att det finns fem legitima kärnvapenstater och fyra som har skaffat sig kärnvapen trots att de inte har tillstånd till det. Jag tror att signalen gentemot ett diktatoriskt land som Nordkorea, som vi ser gör uppskjutning efter uppskjutning, att det inte finns någon som tänker använda kärnvapen mot dem skulle vara väldigt viktig.

Slutligen, herr talman, några ord som yrkande 6, som handlar om att vi inte ska några permanenta Natotrupper på svensk mark. Jag tycker mig ha hört i princip vartenda parti säga att det är detta man vill. Jag förstår inte varför vi har kommit så långt i processen utan att ens ha klarat av att uttala detta tillsammans. Vi förstår ju allihop att det skulle innebära en mängd komplikationer, både i form av ett ökat hot mot Sverige och i form av myndighetsutövning, jurisdiktion och andra saker i förhållande till enskilda svenskar, om det finns utländsk militär permanent här i Sverige.

I Norge har man hamnat i en situation där man inte har det formellt men där det pågår en väldigt lång övningsverksamhet som gör att de amerikanska trupperna i praktiken har blivit fasta i sin form i Nordnorge. Det är en utveckling vi inte vill se i Sverige.

Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till reservationen.

Herr talman! Sverige har nu lämnat in en ansökan om Natomedlemskap. Det är en historisk omsvängning efter över 200 år av alliansfrihet som gjort att Sverige faktiskt är det land som har haft fred längst tid av alla världens länder.

Men det mest bekymrande är kanske inte det utan att processen som ledde fram till beslutet har varit under all kritik. På kortare tid än vad det tar att få ett nytt pass i Sverige har ett av de mest avgörande besluten om svensk säkerhetspolitik och svensk utrikespolitik tagits av regeringen och av den här riksdagen. Det har dessutom skett på ett sätt som gjort att svenska folket inte har kunnat vara delaktiga, med alldeles för lite tid för den samhällsdebatt som ett så stort och strategiskt beslut kräver.

Det är därför som Miljöpartiet nu - för första gången någonsin, tror jag - har lämnat in en motion med anledning av händelse av större vikt för att vi ska få ett ytterligare tillfälle att diskutera dessa oerhört viktiga frågor.

För oss är det avgörande att inget parti i efterhand ska kunna säga: De här frågorna var aldrig uppe på bordet. Vi diskuterade inte villkoren för Sveriges Natomedlemskap. Sveriges ställningstagande till kärnvapen eller till permanent Natotrupp var aldrig uppe till diskussion i riksdagen. Nu har alla partier chansen att faktiskt tydligt deklarera sin ståndpunkt i de här frågorna.

I en tid av ökande spänningar i världen behövs mer än någonsin globala aktörer som kan verka för fred, för konfliktförebyggande och för att medla i pågående konflikter. Här har Sverige en stolt tradition att falla tillbaka på, att som alliansfritt land medla och förebygga i krig och konflikter runt om i världen. Vårt diplomatiska arbete och vårt stabila bistånd har bidragit till att ge oss ett starkt namn som vi också kan använda för en fredlig utveckling i världen.

För Miljöpartiet är det oerhört viktigt att Sveriges röst för demokrati, för mänskliga rättigheter och för konfliktförebyggande nu ljuder högre än någonsin. Vi vet nämligen att behoven globalt också är större än någonsin. Nu är risken i stället stor att vårt land redan nu under prövningen av vår Natoansökan blir tyst i kritiken mot länder som de facto rör sig i en oroande riktning när det gäller demokrati och yttrandefrihet, exempelvis Turkiet.

Vår syn är att Sverige aldrig, varken som ansökande land eller som fullvärdig medlem i Nato, får låta sig tystas. Vi måste hålla fast vid vår sedan länge fastslagna hållning med en feministisk utrikespolitik och en stenhård kritik mot länder som förföljer oliktänkande, begränsar friheten för sin egen befolkning eller hotar och anfaller sina grannländer. Sveriges röst är viktigare än någonsin för en värld i fred.

Herr talman! Nu är som sagt Natoansökan inskickad. Då måste vi också inom det politiska fältet hitta utrymme för den viktiga diskussionen om hur Sveriges framtida medlemskap i Nato ska se ut. Det minsta Sverige ska göra, om vi nu ska gå med i Nato, är att ställa krav, att tydliggöra vilka förbehåll som ska gälla för medlemskapet, precis som många nuvarande medlemsstater i Nato redan har gjort.

Sverige ska till exempel inte - det anser vi är oerhört viktigt - ha kärnvapen på svensk mark, varken i freds- eller i krigstid. Sverige ska driva på för ett demokratikrav och att detta skärps för länder som arbetar inom Nato. Vi måste också tydligt stå upp för fred, frihet och värnandet av mänskliga rättigheter. Allt annat är för oss oacceptabelt.

Det är ingen hemlighet för någon att vi också varnade för risken med att göra upp och göra gemensam sak med länder som Ungern och Turkiet i försvarssamarbeten och i säkerhetspolitik. Det dröjde inte heller många timmar förrän Turkiet började ställa krav på Sverige att överge våra grundläggande demokratiska principer. Här måste Sverige visa ryggrad och visa att vi inte viker oss för den typen av påtryckningar.

Vi i Miljöpartiet är inte beredda att tona ned våra värderingar när det gäller frihet, demokrati och värnandet av mänskliga rättigheter. Säkerhetsläget i vårt närområde har försämrats dramatiskt på kort tid, och det om någonting visar på vikten av aktivt förebyggande och konfliktlösande arbete. Sverige måste driva en självständig och feministisk utrikespolitik och vara pådrivande i arbetet för fred. Här ingår inte minst det oerhört viktiga arbetet mot kärnvapen.

Herr talman! Miljöpartiet kräver att Sverige ska fortsätta vara en stark röst för global nedrustning, särskilt gällande kärnvapen som vi ju alla vet är ett existentiellt hot mot mänskligheten. Ett medlemskap i Nato innebär att Sverige skriver under på att använda kärnvapen som hot och som en del i en försvarsstrategi. Vi är mycket oroade över att Sveriges viktiga arbete för nedrustning av kärnvapen kommer att försvåras om vi är medlemmar i den kärnvapenallians som Nato är. Det är därför det är så viktigt att redan nu i samband med att ansökan hanteras klarlägga en tydlig svensk linje kring vår syn på kärnvapen.

Vi anser till exempel att Sverige bör, som många andra länder, skriva under FN:s kärnvapenkonvention. Det skulle vara att fullfölja den linje som Sverige har fört under årtionden. Vår syn är också att Sverige ska vara en kärnvapenfri nation med en stark lagstiftning som grund för den principen. Den lagstiftningen skapar största möjliga tydlighet, förutsägbarhet för alla parter och säkerhet kring att det här är någonting som kommer att stå sig över tid.

Sverige borde därför omedelbart anta en nationell lagstiftning som förbjuder införsel av kärnvapen till vårt land i både freds- och krigstid. Det är också något som flera Natoländer, som Spanien och Lettland, redan har gjort men även Finland som ansöker om Natomedlemskap tillsammans med oss. Det kan inte vara omöjligt för Sverige att göra samma sak.

Vi vill också att regeringen tydligt klargör att Sverige inte deltar i planeringen kring kärnvapenanvändning, till exempel i Nuclear Planning Group, och att Sverige driver principen om no first use inom Natoalliansen. Det är en princip som skulle minska risken för att en konflikt eskalerar till kärnvapenkrig. Där bör Nato och Sverige driva på hårt inom Nato för att Nato inte ska vara en sådan eskalerande part.

Vi vill också att regeringen tydliggör att Sverige ska ifrågasätta den kärnvapendelning som sker mellan USA och några av de europeiska Natomedlemmarna. Att en kärnvapenstat lånar ut kärnvapen till icke kärnvapenstater så som sker nu inom Natos nuclear sharing strider mot andan i icke-spridningsfördraget och kan i framtiden riskera att åberopas som prejudikat för andra kärnvapenstater som vill låna ut sina kärnvapen. En sådan utveckling skulle riskera att vara katastrofal. Sverige bör verka för att Nato här ändrar sin policy.

Vi noterar också att vårt förslag ligger nära de tankar som uttrycktes av dåvarande utrikesminister Anna Lindh när hon initierade Weapons of Mass Destruction Commission, som rent av gick ännu längre och önskade att kärnvapnen alltid bara skulle finnas på kärnvapenstaternas egna territorier. Kan man ställa sig bakom en sådan princip borde man också utan problem kunna ställa sig bakom principen att inte ha kärnvapendelning.

Vid ett eventuellt Natomedlemskap anser vi att det är viktigt att Sverige inte ska ha permanenta Natotrupper på svensk mark. Sveriges regering bör också inför alla Natos försvars- och utrikesministermöten, och också de årliga mötena med statsöverhuvuden, ha överläggningar med lämpliga riksdagsutskott och med nämnder om det som ska diskuteras på de här mötena, för att säkerställa att det också finns en demokratisk förankring av Sveriges principer och hållning i Natofrågor.

Sverige har en stolt tradition av transparens och offentlighetsprincip. Därför ska Sverige också vara pådrivande för att förbättra insynen i Nato och pådrivande för att de nationella parlamenten i medlemsländerna ska skärpa sin granskning av Natos angelägenheter så att ansvarsutkrävande kan ske.

För att säkra att Sverige ska fortsätta att driva och utveckla den feministiska utrikes- och utvecklingspolitiken bör Sverige utarbeta en form för, och inbjuda till, regelbunden dialog mellan Försvarsdepartementet och organisationer för fred och mänskliga rättigheter. Sverige bör också öka sitt fredsfrämjande arbete.

Herr talman! Vi ser nu att det finns flera parallella kriser världen över som skapar svåra säkerhetspolitiska problem. En tillbakagång av demokratin pågår. Vi ser hur klimatkrisen får allt värre följder och också driver på konflikter. Rysslands aggression mot Ukraina leder till en global svältkatastrof, och det riskerar också att ge mer mänskligt lidande. Här behövs Sverige som en stark röst, oavsett om vi är inom eller utom Nato. En sådan hållning borde också Sveriges riksdag ställa sig bakom.

Med det, herr talman, yrkar jag bifall till reservationen.

Herr talman! Jag får passa på att tacka Miljöpartiet som har skrivit den motion som väcker debatten här i dag. Det är bra. Även om det inte är många personer här i kammaren i dag tror jag att det är många som kommer att se den här debatten. Det är viktigt att vi debatterar och diskuterar de ställningstaganden som vi har gjort när vi har tagit det här stora och säkerhets- och utrikespolitiska steget. Det förtjänar väljarna verkligen, så jag välkomnar den här debatten.

Låt mig börja med att säga att säkerhetsläget för Sverige är det sämsta sedan andra världskrigets slut. Det rasar ett brinnande, brutalt och besinningslöst krig i Europas hjärta. Den 24 februari visade Ryssland med sitt anfallskrig mot Ukraina att den europeiska säkerhetsordningen ligger i kras. Efter övergreppen mot befolkningen i Butja, i Mariupol, i Charkiv och i oräkneliga städer, orter och byar i Ukraina står det klart. Efter att krigsbrott utan minsta tvekan begåtts, efter att den ryska regimen totalt ignorerat omvärldens protester, efter att Putin, hans propagandamaskin och hans krigsapparat vägrat avsluta kriget är det tydligt: Den ryska regimen är inte att lita på. Sveriges säkerhet har försämrats betydligt.

Regeringen har nu, efter att en analys gjorts med deltagande från alla partier, valt att ansöka om medlemskap i Nato. Sex av åtta partier står bakom det beslutet, och det innebär att det finns en mycket stark majoritet här i riksdagen. Miljöpartiet och Vänstern står inte bakom det beslutet, och det respekterar jag fullt ut. Men det är värt att notera för eftervärlden och sakens vikt att alla partier står bakom den analys som har gjorts av Rysslands agerande och aggressioner. Det välkomnar vi. Det är något att bygga på för framtiden. Det är alltså slutsatsen av analysen som skiljer oss åt, och därav finns den motion som vi i dag behandlar.

Jag och Socialdemokraterna yrkar bifall till betänkandet och avslag på motionen. Vi anser att den bästa lösningen för Sverige med hänsyn till det försämrade säkerhetsläget är att bli medlem i Nato. Det är ett stort steg. Det är att avsluta en era av militär alliansfrihet som vi haft under många decennier, till och med sekler. Men vi är övertygade om att beslutet är rätt även om det inte var lätt.

Motionen som MP och V står bakom lyfter viktiga aspekter av den nya verklighet som Sverige nu befinner sig i. Låt mig lyfta några av de farhågor som lyfts i motionen.

Sverige kommer att fortsätta driva en värdebaserad utrikespolitik. Vi kommer att fortsätta vara en stark röst för demokrati, rättssäkerhet, rättsstatens principer och mänskliga fri- och rättigheter. Ett Natomedlemskap utgör inget hinder för att fortsätta driva på i de här frågorna.

I alla forum, relationer och sammanhang där vi redan nu driver de här frågorna kommer Sverige att fortsätta driva på för fred, nedrustning och en värld fri från kärnvapen. Sverige kommer att fortsätta agera inom det så kallade Stockholmsinitiativet där vi är ett av 16 länder och där för övrigt 5 av länderna är Natomedlemmar.

Vi kommer att fortsätta driva på inom ramen för NPT. I augusti åker Kerstin Lundgren, Hans Wallmark och jag till New York för att delta som parlamentariker i det här. Jag kommer att fortsätta driva på för ett bra resultat av det här, inte minst vad gäller nedrustningsdelen.

Vi delar förstås också motionärernas uppfattning att det är viktigt att utveckla det säkerhets- och försvarspolitiska samarbetet med de nordiska och baltiska länderna. När nu Finland och Sverige ansluter till den allians som de övriga länderna redan är med i menar vi att det samarbetet stärks väsentligt.

De åtta nordisk-baltiska länderna kommer att vara en stark del av Nato. Militärt blir det förstås effektivare och starkare men också värderingsmässigt. Vi kommer att vara åtta länder som är så kallat like-minded och kommer att kunna driva på i en värderingsmässig riktning också inom Nato, även om Nato till sin natur är en försvarsallians. Det finns en massa andra forum där vi kan driva de frågorna tillsammans. Men nu knyter vi de nordisk-baltiska länderna närmare varandra.

Det är också värt att påminna om att det är uppenbart, vilket har framgått i dagens debatt, att det finns demokratiska problem i kretsen av Natoländer. Men det framgår av Natos grundstadgar att man utgår från FN-stadgans syfte och principer och att Natos verksamhet ska vila på principer om demokrati, individuell frihet och rättsstatens principer.

Herr talman! Med det vill jag tacka mina kollegor i utrikesutskottet för den här mandatperiodens debatter och gott samarbete under en mycket krävande tid för Europa och vårt land.

Herr talman! När jag kom in i utrikesutskottet 2018 hade Olle Thorell suttit där länge och haft ett stort engagemang för kärnvapenfrågor och kärnvapennedrustning. Jag minns tydligt att Olle Thorell under den perioden hade Ican på sitt passerkort, ett sådant som till exempel talmannen har på sig men som jag har glömt kvar vid min plats.

Ican är den internationella organisation som fick Nobels fredspris för sitt arbete för FN:s kärnvapennedrustning. Jag minns inte exakt vilket år det var, men jag skulle tippa på att det var ungefär 2017 de fick det. Jag höll i alla fall i Nobelpriset vid något tillfälle; det var kanske 2018 eller 2019. De var också väldigt drivande i fråga om att ta fram FN:s kärnvapenkonvention.

Trots att jag lyssnar på Olle Thorells argumentation i dag förstår jag inte riktigt varför Socialdemokraterna inte ställer sig bakom den här motionen och varför de inte ställer sig bakom i alla fall vissa delar, till exempel om att det inte ska finnas fast Natotrupp i Sverige. De har ändå tydliga intentioner i en sådan riktning.

Jag kan inte heller riktigt förstå varför Socialdemokraterna inte vill mejsla fram och vara tydliga med en unilateral deklaration om vad Sverige vill när det gäller kärnvapen. Det är nu de har regeringsmakten. Den står på lite halvskakig grund, men så sent som i veckan klarade de sig igenom en misstroendeomröstning mot en minister. Vi har faktiskt bara tre månader kvar. Sedan upphör den här regeringsperioden för Socialdemokraterna, och det kan ju - gud förbjude - bli så att några andra parter än den rödgröna sidan tar makten i Sverige.

Det som ändå får mig att tro att det här är en del i en Natoanpassning från Socialdemokraternas sida är dåvarande försvarsministerns, Mattis, brev till Hultqvist. Han sa där att Sverige inte skulle skriva under den här konventionen, vilket också ledde till Socialdemokraternas ställningstagande om att inte göra det.

Herr talman! Tack, Håkan Svenneling för frågorna och för det glasklara minnet av min outfit för fyra år sedan! Det är fantastiskt, jättebra. Jag bar med stolthet bandet från Ican kring id-brickan.

Socialdemokraterna och många partier i Sveriges riksdag, inte minst Vänsterpartiet, har en lång och fin tradition av att driva på för internationell kärnvapennedrustning. Det engagemanget finns kvar. Det ändrar sig icke i och med att Sverige nu ansöker om Natomedlemskap.

Vad gäller beslutet att inte skriva under och ratificera det internationella kärnvapenförbudet hade vi en röstförklaring redan när Sverige sa ja till förbudet och det först beslutades. Vi påpekade då de brister som vi ansåg fanns i fördraget. De bristerna kvarstår, och det är en stor anledning till att vi inte vill skriva under nu heller.

Vårt mål är en värld fri från kärnvapen. Vi vill att dessa massförstörelsevapen ska förbjudas. Men i så fall ska det göras genom en konvention som vi tycker att vi kan skriva under. Det tycker vi inte med den här. Men vi kommer att delta i arbetet. Vi kommer att vara där som observatörer. Håkan kommer också att vara där. Jag ser fram emot rapporter därifrån. Vi kommer helt enkelt att fortsätta vårt engagemang för en kärnvapenfri värld.

Vad gäller Natotrupper och kärnvapen på svensk mark sitter jag inte i regeringen. Jag kan inte stå här och göra en unilateral deklaration. Men det skulle inte förvåna mig om det skulle komma en sådan efter att rundan av godkännanden från övriga länder är färdig. Det är så mycket jag kan säga.

Herr talman! Nästan som på given signal kliver försvarsministern in här i kammaren bakom Olle Thorells rygg. Välkommen till denna debatt, försvarsministern!

Om Socialdemokraterna inte gör den här deklarationen före valet blir det en utmaning. Även om man skulle vilja göra det i ett slutskede finns det en risk när det gäller partier som jag och Olle Thorell står långt ifrån. Även om de kanske är överens med Socialdemokraterna i de här delarna finns en risk att de inte gör den typen av unilateralt uttalande som jag menar skulle behöva göras redan nu för att tydliggöra Sveriges linje.

Det skulle vara intressant att höra Olle Thorell utveckla mer hur Socialdemokraterna nu ser på arbetet för kärnvapennedrustning. Både Olle Thorell och utrikesministern, tidigare i dag, säger tydligt att man inte vill tappa tempo i arbetet med kärnvapennedrustning. Jag har stor respekt för det och hoppas genuint att det är sant.

Jag tror verkligen att man, utifrån sin röstförklaring, på konferensen i Wien för kärnvapenkonventionen och sedan i New York, när ni tre parlamentariker med flera reser dit, kan trycka på ännu mer för Sveriges linje, för en kärnvapenfri värld.

Men nu skulle jag vilja se att det verkligen blir konkret från Socialdemokraterna att Natomedlemskapet inte ska bli en hämsko. Det är svårt att veta nu om det kommer att bli det eller inte. Jag tror att vi behöver några år på oss för att utvärdera det. Men jag är orolig för att man kommer att trycka på i det här arbetet, utifrån att det tidigare har pågått påtryckningar mot Sverige från Natoländer som har kärnvapen om att inte trycka på.

Jag hoppas att Sverige snarare driver på utifrån sin röstförklaring och andra saker. Men det som roar mig mest här i Sveriges riksdag är att vi inte riktigt har lyckats hitta en enighet bland de partier som har varit tydliga vad gäller en kärnvapenfri värld. Jag hoppas att jag och Olle Thorell ska kunna hitta en bättre enighet om det framåt.

Herr talman! Jag tror inte att åsiktsskillnaden mellan mig och Håkan Svenneling är särskilt stor i frågan. Vi vill ha en kärnvapenfri värld. Vi vill se dessa vapen försvinna från jordens yta. Det är en ambition som alla parlamentariker här har.

Att verka för nedrustning och en kärnvapenfri värld är faktiskt en ambition också i Nato. Men så länge kärnvapen finns, så länge Putin beter sig som han gör och så länge retoriken om och den faktiska risken finns att kärnvapen ska användas menar vi att Sveriges säkerhet ökar genom att ingå i en militärallians tillsammans med USA och de andra kärnvapenländerna i Nato.

Vad gäller hur konkreta vi kan vara i vårt engagemang är Stockholmsinitiativet med 16 länder ett lysande exempel på hur vi konkret lägger fram förslag som kan leda till faktisk nedrustning. Steg för steg lägger vi fram så kallade stepping-stones för att öka förtroendet mellan kärnvapenstater och icke kärnvapenstater, för att ha bättre kontroll på de innehav man har, för att se till att kärnvapen inte används av misstag, som en olycka, och slutligen för att kunna göra sig av med dessa massförstörelsevapen. Vi är alla överens om att de inte har någon plats i något lands arsenal.

Herr talman! Det har utan tvekan varit en förändringens tid i världen, också i Sverige. Så sent som under Socialdemokraternas kongress i höstas kom det starka uttalanden om att partiet aldrig skulle bidra till ett Natointräde. Sedan kom, som vi alla vet, Putins krig. Jag är ödmjuk inför att det också kan förändra inställningar, att man kan göra omprövningar och nya ställningstaganden.

Nu landade våra två partier i olika ställningstaganden i fråga om Nato.

Min kritik mot inträdet, men framför allt mot den demokratiskt bristfälliga processen som ledde fram till det, är väl känd. Men jag vet också att Socialdemokraterna är ett parti som mer än väl också vet risker och baksidor med ett Natomedlemskap. De har trots allt propagerat för dem under lång tid.

Därför, herr talman, vill jag fråga Olle Thorell vilka krav ni kommer att ställa för Sveriges Natointräde som gör att Sverige kan fortsätta att vara en stark röst för fred, demokrati, frihet och nedrustning framför allt när det gäller kärnvapen.

För att vara väldigt konkret i frågeställningen är det tre saker som jag vill fråga om: Är ni beredda att se till så att Sverige är ett land som inte har kärnvapen på svensk mark vare sig i fredstid eller krigstid, och hur ska ni i så fall verka för det? Anser Socialdemokraterna att vi ska ställa krav på att det inte ska finnas permanenta Natotrupper i Sverige? Anser Socialdemokraterna att det bör ställas ännu tydligare demokratikrav på alla Natos medlemmar nu när vi ser ganska uppenbara problem i det avseendet?

Herr talman! Tack, Per Bolund, för relevanta frågor!

Vad gäller nationell lagstiftning om kärnvapen har ju Finland en sådan lagstiftning. Det har däremot inte Norge och Danmark, men de har deklarerat att de inte vill ha kärnvapen på sitt territorium. Detta har respekterats. En möjlig modell för Sverige skulle kunna vara denna. Nu står jag inte och deklarerar det här, utan jag som enskild riksdagsledamot ponerar att det vore en möjlig utveckling.

Vad gäller permanenta trupper är det på samma vis. Den norska och danska modellen skulle kunna vara en modell även för Sverige. Det är upp till regeringen att göra en sådan deklaration, men det här är sådant vi tittar på.

Vad gäller att kunna agera för demokrati och mänskliga rättigheter i världen och vilka krav vi måste ställa på Nato tror jag inte att vi behöver ställa några krav på Nato för det. Nato vet att Sverige är en röst som står upp för FN-stadgans grundprinciper för folkrätten, för en feministisk utrikespolitik och för rättsstatens principer.

Det är inte någon överraskning för Nato att Sverige, Norge, Danmark eller för den delen de baltiska länderna eller Finland är länder som har en självständig röst i världspolitiken. Det kommer vi att fortsätta att ha. Vad jag känner till finns det inga som helst krav från Nato om att vi skulle tystas i detta.

Herr talman! Det är glädjande att vi lite grann delar uppfattning när det gäller vilken riktning Sverige borde röra sig i. Däremot är det ganska oroande att vi får vaga besked om ställningstaganden.

I en tid när vi redan har skickat in en ansökan, vilket ju är ett väldigt tydligt ställningstagande och en väldigt tydlig inriktning, kan jag tycka att det vore rimligt att vid samma tillfälle vara lika tydlig med inriktningen kring vilka principer som ska gälla om Sverige blir medlem.

Jag tror att det skulle vara att föredra för Sveriges befolkning, som nog med rätta ställer sig frågan vad ett Natomedlemskap innebär för Sveriges del. Just nu är den frågan inte besvarad. Det handlar också om att Natomedlemmarna ska veta vad Sveriges inställning är så att även de vet vad de kommer att ta ställning till.

Olle Thorell är inne på att Finland redan har ett sådant här ställningstagande i lagstiftningen. Det har, vad jag har kunnat se, inte försvårat deras väg in i Nato. Det är inte något som anförs eller kritiseras av andra Natomedlemmar. Spanien, som redan är medlem, har också motsvarande, och även Lettland, som redan är medlem i Nato, har motsvarande lagstiftning.

Varför kan Sverige i dag inte vara lika tydligt? Varför ska vi ha ett svagare ställningstagande som inte lika klart deklarerar vad Sveriges inställning är?

När det gäller permanenta trupper är det på samma sätt. Vi väntar på en deklaration från regeringen. Vi vet inte om den kommer, och vi vet inte hur den kommer att se ut eller vilket ordval man gör. Det är också ett väldigt svagt ställningstagande, och det gör att vi i dagsläget faktiskt inte har någon vetskap om vad som är Sveriges linje.

Avslutningsvis: när det gäller synen på demokrati varnade vi just för att Sverige skulle kunna bygga sitt samarbete i säkerhetspolitiken med demokratiska stater som delar vår syn på världen, men att det finns Natomedlemmar som gör tydliga avsteg från demokratiska principer. Är Socialdemokraterna beredda att ändå arbeta för en stärkt demokratiprincip inom Nato?

Herr talman! Tack igen, Per Bolund! Jag är ledsen att jag inte är statsminister och kan tala för regeringen i denna debatt.

Det är ju så att Sverige är samma land nu som vi var före den 24 februari. Vi är ett land som står upp för folkrätt, internationell rätt och mänskliga rättigheter, och vi driver en feministisk, värdebaserad utrikespolitik.

Vi kommer att fortsätta att göra detta, Natomedlemskap eller inte. Vi tror på en värld fri från kärnvapen. Vi vill inte ha kärnvapen placerade på vårt territorium. Det är uttryckt i tal i FN och i olika tidigare deklarationer, och det har respekterats av länder. Vi har ju övat tillsammans med Natoländer även tidigare, så jag ser inte att det kommer att vara någon skillnad framöver. Jag får hänvisa till statsministern och försvarsministern, som kan uttala sig för regeringen.

Vårt arbete med att stå upp för dessa grundläggande principer kommer att fortsätta, och vi kommer att driva det i Nato där det lämpar sig. Nato är en försvarsallians och inte en säkerhetsorganisation som OSSE, Europarådet, EU eller FN. Det finns olika forum för att driva de här frågorna, och det kommer vi att göra. Vi får göra det utifrån att vi inte längre kommer att vara militärt alliansfria, men det betyder inte att vi är värderingslösa. Vi kommer att stå fast vid våra värderingar även när vi blir medlemmar i Nato.

Jag vill passa på att tacka Per Bolund och Miljöpartiet ännu en gång för att ni har skrivit den här viktiga motionen!

Herr talman! Det var ju ganska fyndigt av Miljöpartiets Per Bolund att säga att det här med att ändra sig om Nato för somliga partier har gått fortare än den tid det tar att få ett svenskt pass. Det gäller dock inte alla partier. Inte ens i Morgan Johanssons Sverige är passkön 20 år eller så. Men det är alldeles riktigt att några partier har gjort ett skifte, och det är det som har lett till den här förändringen.

Jag gläds åt det, för det innebär att från att tidigare ha varit fyra Natovänliga partier i Sveriges riksdag är vi nu sex Natovänliga partier i riksdagen, vilket i mitt tycke är väldigt bra. Jag noterar också att det är två Natokritiska partier. Jag har respekt för det, även om jag inte delar synpunkten. Jag förstår att ni både är besvikna och emot processen. Men jag gläds åt att det finns en kompakt majoritet i Sveriges riksdag för ett svenskt Natomedlemskap.

Därför tycker jag också att det som gick ganska snabbt men som ändå blev bra, nämligen analysgruppens rapport Ett försämrat säkerhetspolitiskt läge - konsekvenser för Sverige som presenterades den 13 maj, har utgjort ett gott verktyg. Alla partier var överens om verklighetsbeskrivningen inklusive Rysslands anfallskrig, vilket är bra, för det är ju den som ligger till grund för det här betänkandet. Vi var dock färre partier som delade slutsatsen.

Jag ska fästa uppmärksamheten på några saker, herr talman. Det ena är det som står i betänkandet: "Det finns ett starkt stöd i riksdagen för att Sverige ska fortsätta att driva en värdebaserad utrikespolitik och vara en stark röst för demokrati och mänskliga rättigheter. Ett av målen med Sveriges säkerhetspolitik är också att värna vår förmåga att upprätthålla våra grundläggande värden som demokrati, rättssäkerhet och mänskliga fri- och rättigheter. Utskottet instämmer med arbetsgruppen att ett Natomedlemskap inte innebär några hinder för att fortsätta att driva dessa frågor i lämpliga forum såsom EU, FN, OSSE och Europarådet."

Det var också det som Socialdemokraternas sympatiske talesperson i den här frågan, Olle Thorell, citerade och hänvisade till, och det är alldeles korrekt. Det är precis så. Sedan kommer vi, beroende på vilken regering det är, kanske att ha olika betoning på saker och ting.

Herr talman! Om mitt intryck är att socialdemokratisk utrikespolitik tar sin utgångspunkt i New York och FN och sedan söker sig mot Bryssel och Europa för att till slut hamna i Östersjöområdet är åtminstone Moderaternas utrikespolitik den omvända. Vi tar vår utgångspunkt i Östersjöområdet, fortsätter via EU och Bryssel och landar sedan i New York och FN. Men alldeles oavsett vilket perspektiv vi har är det helt korrekt att Sverige som Natomedlem kan bedriva den typen av svensk värderingsbaserad politik.

Sedan noterar också utskottet att Nato som organisation har ett uttalat mål att arbeta för att skapa förutsättningar för en värld fri från kärnvapen och vidhåller ett starkt engagemang för rustningskontroll, nedrustning och icke-spridning. Det är också viktigt.

Ibland sprids i den svenska debatten uppfattningen att Nato som organisation skulle vara något slags samtidens Dr. Strangelove. Det är inte så. Däremot är det ett faktum, och det har hitintills berörts lite av några partier, att det som just nu utgör det tydliga hotet mot vårt lands säkerhet, vårt närområdes säkerhet, är ryska kärnvapen. Det är de som är baserade i Kaliningrad. Det är de som vi har skäl att frukta. Därför är just rustningskontroll viktigt, och därför är det också bra att Nato har den hållningen.

Bolund från Miljöpartiet var inne på något jag i grunden tycker är bra, nämligen hur vi ska använda Natomedlemskapet. Det är den centrala frågan.

Nu är det ett faktum att sex partier är för ett svenskt Natomedlemskap, och två är emot. Det innebär att hela diskussionen som jag har utkämpat i kammaren i så många år är över. Sverige har ansökt om Natomedlemskap. Det finns en kompakt majoritet för ett Natomedlemskap. Nu är det dags att börja fundera över hur vi ska använda medlemskapet. Vad är medlemskapets innehåll? Där ser jag framför mig att det handlar om att vi är hela Norden nu när två länder ansluter till samma säkerhetslösning som de tre övriga. Sverige och Finland ansluter sig till Danmark, Norge och Island. Det handlar om att stärka det nordiskt-baltiska, och det är därför Estland, Lettland och Litauen är de mest hängivna länderna internationellt för att påpeka hur viktigt det är att Sverige och Finland verkligen blir medlemmar. Det handlar också om att i grunden stärka norra Europa. Vi borde prata om Nordnato.

I fråga om Nordnato kan vi titta på de nya medlemsstater som kom med 2003-2004, det vill säga Estland, Lettland och Litauen. De är inte kärnvapenbestyckade - lika lite som Danmark och Norge. Det är absolut relevant att tala om detta.

I just innehållsfrågan borde även de Natokritiska partierna kunna ansluta sig till Moderaterna, som nu Socialdemokraterna ansluter sig till Moderaterna genom att vara för ett medlemskap. När det tillsätts en försvarsberedning efter valet 2022 borde vi diskutera just den säkerhetspolitiska linjen. Jag är inte säker på att vi blir överens, och det har vi inte alltid blivit tidigare i Försvarsberedningen, men jag är ganska säker på att en bred majoritet kan mejsla fram det som ska bli den säkerhetspolitiska linjen, nämligen en medlem som är en lojal bidragande säkerhetsleverantör i Nato.

Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utrikesutskottets betänkande.

Herr talman! Jag tackar Hans Wallmark för viljan att diskutera vad som ska gälla för Sverige nu när vi ser ut att bli medlemmar i Nato. Den diskussionen har varit närmast helt frånvarande från samtalet under hela processen som ledde fram till att Natoansökan skickades in.

Här har Sverige under lång tid, vilket Hans Wallmark mer än många andra känner till, varit en stark röst för kärnvapennedrustning globalt. Nu går vi med i en militärallians som har medlemmar som innehar kärnvapen. Det är nog inte svårt att se att det är besvärligare att å ena sidan ta skydd under ett kärnvapenparaply och att å andra sidan försöka avveckla världens kärnvapen. Den konflikten är ändå ganska uppenbar. Om Sverige därtill ska tillåta att kärnvapen placeras på svensk mark är det ännu svårare att föra en sådan linje internationellt. Då ser vi en risk för att ytterligare en röst för fred och nedrustning i världen tystnar.

Man ska vara medveten om att det finns konkreta påtagliga risker med att ha kärnvapen i vårt land. Kärnvapen är verkligen raka motsatsen till defensiva vapen. De kan bara användas i offensiva syften i attacker mot andra länder. Att ha ett sådant vapen i Sverige, oavsett om det är i fred eller krig, anser vi inte gör oss tryggare. Tvärtom gör det Sverige till ett konkret hot. I krig är ett hot också samma sak som ett mål.

Det är också uppenbart att kärnvapen medför risk för olyckor som inte har med krig att göra men som det har funnits en hel del av under historiens gång.

Nu drar ansökan om medlemskap ut på tiden, som det verkar, och det kommer ett val. Det skulle kunna vara så, vilket vi kommer att arbeta mot, att Moderaterna kommer att avgöra inställningen till ett Natomedlemskap. Därför vore det bra att höra Hans Wallmark deklarera vad Moderaterna anser ska gälla. Vad kommer ni att driva om ni får bestämma inriktningen efter valet?

Herr talman! Det har under de parallella Natodiskussionerna i Republiken Finland och i Sverige lite fyndigt sagts i svenska medier att Finland är ett Sverige för vuxna. Jag måste säga att jag saknar det vuxna gröna partiet. Det finns i Finland.

I Finland har de gröna varit aktiva och konstruktiva, och inte minst har utrikesminister Pekka Haavisto använt kärnvapenhotet som ett av argumenten för ett finländskt Natomedlemskap.

Jag måste ändå konstatera, herr talman, att vi nu har talat i ganska många timmar dels på basis av regeringens utrikesdeklaration, dels med anledning av motionen. Men Miljöpartiet är i praktiken helt renons på att prata om hur Sverige ska trygga sin säkerhet. Man kommer med olika former av invändningar, men man pekar inte på vad man vill ha i stället. Hitintills är det få gånger det tydliga hotet mot Sverige nämns, nämligen de ryska kärnvapnen. Det är det som åtminstone de finländska vuxna gröna ser.

Det knåpas ihop lite halmgubbar i den svenska debatten. Det första är att Nato är en organisation som bygger på enhällighet: vill inte ett land, så vill inte ett land. Det är inte heller så att andra länder inrättar baser och placerar ut kärnvapen, utan det sker oftast genom att ett land vill. Vi ser att Estland, Lettland och Litauen ingenting hellre vill än att ha permanenta baser med amerikansk personal stationerad. Ett krig rasar i deras närhet. Det finns en diktator som hotar med kärnvapen, kemvapen och invasion.

Herr talman! Jag önskar att de gröna i Sverige skulle komma in i debatten och tala om de reella hoten.

Herr talman! Den här typen av debattformat går ut på att ställa frågor och sedan få svar. Det vore intressant nu när Hans Wallmark har ytterligare ett inlägg att höra vad just Moderaternas inställning är. Jag tolkar Hans Wallmark som att han tycker att en moderatledd regering - om det blir så efter valet - inte ska ställa några som helst krav på Natomedlemskap. Det lät inte som att det fanns något ställningstagande i det Hans Wallmark sa över huvud taget. Om jag hörde fel får Hans Wallmark gärna rätta mig när det gäller vad Moderaterna anser att en eventuell moderatledd regering efter valet skulle anföra i fråga om vad som gäller för Sverige i ett Natomedlemskap.

Jag kan kvittera med att säga att det finns vuxna partier som tillhör Moderaternas skara internationellt som gör ett helt annat ställningstagande än vad Hans Wallmark och Moderaterna gör här. I till exempel Österrike och Irland är de, mig veterligen, vuxna nog att se att det finns andra sätt att skydda sitt land på än att bara vara med i Nato.

Hans Wallmark har kanske inte velat lyssna på det som vi har sagt under hela processens gång, men vi säger att det går att fortsätta med den inriktning som Sverige har intagit. Det handlar om att fördjupa Sveriges försvarsförmåga. Där står vi tillsammans i Försvarsberedningen för att förstärka Sveriges försvarsförmåga. Det gäller både det militära och det civila försvaret. Det är en inriktning som vi står bakom, och jag hoppas att Moderaterna fortfarande också gör det. Vi anser också att försvarssamarbetet med andra länder ska fortsätta att fördjupas - med våra nordiska grannländer, som har en liknande syn på demokrati och mänskliga rättigheter som Sverige, med Natomedlemmar, med europeiska länder. Där har Miljöpartiet i regering verkat för att fördjupa samarbetena internationellt med Sverige i försvars- och militärsamarbeten.

Självklart finns det andra sätt att skapa större trygghet även i en orolig värld där vi har ett krig inpå knutarna. Det är något som oroar också oss i Miljöpartiet, och vi anser inte att vi ska stå stilla.

Där har i alla fall jag gett besked. Nu väntar jag på Hans Wallmarks besked om vilka kriterier som ska gälla för Natomedlemskap.

Herr talman! Det är utmärkt att man vill bygga svensk försvarsförmåga. Men den svenska försvarsdoktrinen har hela tiden byggt på att Sverige kämpar och håller territorium "i avvaktan på". I avvaktan på vad, tror Miljöpartiet?

I den analysgruppsrapport som lades fram den 13 maj säger man följande: "Den säkerhetspolitiska krisen har även åskådliggjort gränserna för Natos åtaganden gentemot icke-allierade genom att klargöra att artikel 5 enbart avser försvar av de allierade. Det finns ingen partnerdimension i Natos kollektiva försvar."

Vill man veta att man får hjälp av andra länder är det medlemskapets väg som gäller. Annars tror man. Man hoppas. Man önskar. Man kan vädja. Man kan vilja. Men det är bara som medlem man kan veta.

När det gäller Bolunds frågor gav Olle Thorell svaret även om han kanske inte fullt ut formulerade det på det sättet. Det som ett antal länder har gjort när det gäller så kallade förbehåll är inte att föra några förhandlingar. Man förhandlar inte in ett medlemskap. Man önskar att bli inbjuden som medlem av den västliga försvarsalliansen. Det är vad Sverige har gjort. Däremot har ett antal länder när de väl blivit upptagna som medlemmar markerat unilateralt, alltså från sin sida, hur de ser på medlemskapet.

Som jag sa, herr talman, är inte Nato något annat än en organisation där man fattar gemensamma beslut. Det är inte så att något annat land kastar en militärbas på det nyupptagna landet. Det är inte så att man tvångsplacerar kärnvapen på dess territorium. Om det landet inte önskar ha det så, då blir det inte så.

Av de länder som tillkommit som Natomedlemmar de senaste 20 åren har inget fått kärnvapen. En sådan markering görs när Sverige accepterar att bli upptaget som medlem.

Herr talman! Jag vill inte lova Hans Wallmark att lägga ned mitt Natomotstånd riktigt än. Det kommer att fortsätta ett litet tag, till dess att riksdagen har ratificerat ett eventuellt avtal med Nato. Även efter det lär vi fortsätta någon sorts kamp, om än på lägre nivå.

Jag tycker ändå att den diskussion som Hans Wallmark säger sig vilja ha, det vill säga om medlemskapets innehåll, i sig är väldigt relevant. Jag tycker att det var den diskussionen som Per Bolund initierade i dag, och det är en diskussion som jag gärna hade sett också i de säkerhetspolitiska överläggningarna.

Om jag tolkar Hans Wallmark rätt vill han ha den diskussionen i den försvarsberedning som startar efter valet och att vi gör ett eventuellt uttalande först den dagen vi har ratificerat ett avtal. Jag tror att det finns ett värde i att göra den typen av konstaterande tidigare.

Jag skulle ändå vilja att Hans Wallmark lovar att det, om de mot förmodan skulle hamna i regeringsställning, kommer ett unilateralt uttalande från Moderaternas sida om att inte ha kärnvapen på svenskt territorium. Vi har ju sett att Moderaternas partiledare i Aftonbladet gled lite i kärnvapenfrågan. Sedan har han backat från det. Men det skulle vara mycket starkare om ni kunde säga det redan nu, före valet.

Det är ju så med kärnvapenbestyckade fartyg och flygplan och sådant att de kommer från Natoländer och kan vara här på övning. I dag har vi egentligen ingenting som reglerar det. Där skulle lagstiftning vara mycket bättre, som Miljöpartiet föreslår i motionen och som jag tidigare föreslagit. Jag förstår inte varför Moderaterna inte kan tänka sig liknande lagstiftning som Finland, Litauen eller Spanien. Men åtminstone ett uttalande skulle redan nu göra klart att till exempel båtar inte ska dyka upp med kärnvapenbestyckning. Det är ju knappast så att de stannar till någonstans på vägen och dumpar kärnvapnen när de kommer på att de ska till Sverige på övning.

Herr talman! Mitt i allt detta fanns det i alla fall glädjande små korn. Vänsterpartiet öppnar för att när saker och ting väl är fullbordade faktum avveckla det militanta motståndet, som då blir mer av ett pacifistiskt motstånd. Det tycker jag är en bra utveckling.

Ärligt talat, herr talman, ser vi samma utveckling i ett antal Natoländer - exempelvis Norge, där SV har börjat markera att man kanske får leva med Nato. Jag tycker att det är en utmärkt ordning. Själv hade jag kunnat leva med Nato långt tidigare, som jag har varit inne på.

Så här är det: Jag tycker att man ska tala om Natomedlemskapets hela innehåll. Ni pekar på olika delar, och det är intressant. Men det är just därför jag menar att en säkerhetspolitisk analys hade varit viktig. Hur påverkar medlemskapet oss när det gäller försvarsplanering? Vad blir vårt ansvar i vår del av världen? Hur ska vi agera tillsammans med andra? Ska det innebära till exempel air policing över Baltikum? Ska vi kunna bidra med trupp, kanske till och med stationerad, i Estland, Lettland, eller Litauen - tre länder som inget hellre vill än att ha fast baserad trupp från andra länder? Sådana saker tycker jag också vore otroligt värdefulla att diskutera. Vill Vänsterpartiet delta i en sådan diskussion tycker jag att det vore välkommet. Sedan kanske vi inte landar i samma slutsatser.

Moderaterna lägger fram ett konstruktivt förslag, precis som vi gjort tidigare. Redan när vi tillsammans med fyra andra partier fick majoritet för en Natooption i december 2020 sa vi att regeringen borde bjuda in till säkerhetspolitiska samtal. Jag vet inte riktigt var Vänsterpartiet var. Miljöpartiet var definitivt emot så länge man var en del av regeringen. Men jag tror att vi vinner på att prata tillsammans.

Därför menar jag att när Sverige accepteras, när alla länder har ratificerat, finns det anledning för regeringen att ta fram hur vi ska ta emot det. Jag tycker att man ska vara ganska minimalistisk. Men kärnvapen är absolut ett sådant område som man varit inne på.

Herr talman! Jag får nog konstatera att inte heller jag får jättetydliga besked av Wallmark, även om jag i grunden välkomnar den typ av framtida diskussioner som Wallmark ser framför sig. Jag tror att det är bra om vi från de politiska partierna lyssnar på varandra och diskuterar utrikespolitik, säkerhetspolitik och försvarspolitik i dialog med varandra.

En ny försvarsberedning kommer att ha ett viktigt arbete framför sig. Oavsett om det blir ett svenskt Natomedlemskap eller inte är det många frågor som ska behandlas på dess bord.

Jag tycker att Moderaterna borde vara lite mer inlyssnande när det gäller förslaget att ha lagstiftning mot kärnvapen på svenskt territorium. Det skulle vara konfliktavhållande för andra stater att veta att det inte finns kärnvapen på svenskt territorium som kan tänkas användas i Sveriges namn. Det är därför det är så viktigt att ha det.

Sedan kan vi diskutera de frågor som Wallmark kommer till bordet med. Ett Natomedlemskap innebär ju att vi behöver samarbeta med andra länder för att försvara Östersjön, där det finns en rysk enklav i form av Kaliningrad och där ryska Sankt Petersburg har en liten del av Finska viken. Där behöver man hitta sätt att försvara svenskt territorium och andra staters territorium i Östersjön utan att för den skull riskera att starta en konflikt där man möter olika militära aktörer på ett felaktigt sätt.

Låt oss återkomma till de diskussionerna! Men jag vill fortfarande gärna ha lite klarhet om att Moderaterna inte vill se kärnvapen på svenskt territorium.

Herr talman! Jag tycker att innehållsdiskussionerna är väldigt viktiga när det gäller just hur vi definierar oss som en säkerhetsbidragare i norra Europa. Jag välkomnar att vi kan föra de samtalen.

Herr talman! Av de länder som blivit inbjudna och accepterat att bli Natomedlemmar relativt nyligen, det vill de senaste 20 åren - Estland, Lettland, Litauen, Polen - och äldre Natomedlemmar som Norge och Danmark är inga kärnvapenbärande. Det gör, som jag och mitt parti understrukit hela tiden, att det finns en typ av nordeuropeisk lösning.

Exakt hur man ska hantera och lösa detta får man kanske diskutera. Det har skett på lite olika sätt i olika länder. På den punkten är jag på en likartad linje som socialdemokraten Olle Thorell.

Jag tycker också att det finns ett mervärde i att vi pratar med varandra i Sverige - det tycker jag är viktigt - men också i att Sverige och Finland pratar med varandra så att vi formulerar oss på ett likartat sätt eftersom vi går in i Natomedlemskapet tillsammans och kommer att bidra tillsammans. Jag menar att det finns en stor styrka och ett stort värde i att vi också formulerar oss på ett likartat sätt. Det är inget som man mejslar fram här, i en debattduell mellan Vänsterpartiets Natomotstånd och Moderaternas Natoanhängarskap. Men jag tror att det är viktigt att man hittar den typen av svensk linje.

Det är faktiskt så att i den mycket farliga tid vi lever i är detta relevanta frågor. Men det är ännu mer relevant att också diskutera hur vi bygger och säkrar svensk säkerhet och hur vi förhåller oss till det faktum att de kärnvapen som just nu är riktade mot oss som ett hot, de är ryska.

Herr talman! Miljöpartiet har lämnat in en motion om Nato och arbetet mot kärnvapen, detta med anledning av Sveriges pågående Natoförhandlingar. Motionen inleds med följande text: "Säkerhetsläget har försämrats dramatiskt i vårt närområde på kort tid. Den europeiska säkerhetsordningen är satt ur spel. En demokrati i Europa har blivit invaderad av en auktoritär stat som försöker frånta landet sin rätt till frihet och självbestämmande. Ohyggliga, grova krigsbrott som våldtäkter och massmord på civila, rapporteras nu från en rad platser där de ryska soldaterna dragit fram. Närmare 14 miljoner människor i Ukraina har tvingats på flykt, många tusen civila har dödats."

I Sveriges riksdag är vi alla som bekant enade i synen på vad Putinregimen just nu utsätter sitt demokratiska och fredliga grannland för, varför det är lätt att skriva under på motionens inledande text.

Precis som Ukrainas befolkning förtjänar vårt fulla och absoluta stöd behöver vi dock utgå ifrån det kritiska säkerhetsläge som skapats samt rusta Sverige för vad som kan ske i framtiden. Av den anledningen blir det en aning märkligt att förstå sig på Miljöpartiets resonemang, som faktiskt skulle såra vårt land.

Inte minst historiskt har vi sett hur Miljöpartiet velat skrota försvaret och i stället närmast velat möta militära hot med saft och bullar. Att Miljöpartiet saknar all trovärdighet i fråga efter fråga är inget nytt, i synnerhet inte när det kommer till försvars- och säkerhetspolitik. Tyvärr ser vi det även i dag. Med detta sagt, herr talman, tänkte jag redogöra för Sverigedemokraternas hållning i denna fråga.

Först och främst, när det kommer till basering av kärnvapen, bör Sverige i samband med inträdet i Nato naturligtvis understryka de för oss allra viktigaste punkterna, men å andra sidan kan vi inte skapa en situation där vi redan från början frambringar intrycket att vi går med i Nato men samtidigt inte står upp för dess grundläggande syften.

Sverige har fördelen att ha två geografiskt, historiskt och kulturellt närstående grannländer. Jag talar naturligtvis om Norge och Danmark, som har varit med i Nato sedan organisationens grundande. Vi bör därför kunna sätta upp motsvarande villkor för vårt deltagande och samma restriktioner beträffande kärnvapen som dessa två länder har gjort. Allt annat vore direkt oansvarigt.

Herr talman! Sverige bör undvika att hamna i en särställning. Nato skiljer sig från EU såtillvida att Nato är en mellanstatlig organisation, medan EU delvis bygger på överstatliga beslut. Därmed kan Natoländer skilja sig mer från varandra utan att det får negativ effekt för andra medlemsländer. Det är naturligtvis positivt.

Risken bör därför vara relativt låg för att Sverige ska hamna i den situation beträffande Nato som vi har sett i EU, genom att vara en nation som står lite utanför med i flera avseenden andra förutsättningar än exempelvis tätbefolkade länder i centrala Europa.

Jag vill ändå understryka vikten av att inte ställa krav vid ett Natointräde som kan leda till att Sverige redan initialt betraktas som besvärligt eller motvilligt. Vidare bör inte Sverige inom Nato ställa orimliga krav på andra medlemsländer. Nato är nämligen en samarbetsorganisation för självständiga stater med olika bakgrund vars huvudsyften är att dels minska krigsrisken genom gemensamt försvarssamarbete, dels stötta medlemsländer som angrips militärt. Detta samarbete innebär inte att medlemsländerna behöver inta samma positioner i olika frågor som inte är knutna till försvaret. Sverige bör därför inte heller inom Nato ställa krav på andra medlemsstater i frågor som inte berör försvaret.

Sveriges geografiska läge är också något som är värt att lyfta upp i denna debatt. I Natos grundläggande fördrag, Washingtonfördraget, stadgas tydliga begränsningar i kravet att bistå allierade. Dessa handlar dels om alliansens defensiva syfte, dels om geografiska avgränsningar. I detta avseende är det värt att understryka att Sverige även efter ett inträde i Nato måste kunna prioritera försvaret av det egna landet utifrån våra geografiska och andra förutsättningar.

Sverige bör vidare inte fatta beslut som kan begränsa baseringen av andra Natoländers trupper eller materiel här. Exempelvis kan behov av kort- eller relativt långvarig basering av andra Natoländers trupper eller materiel på Gotland inte uteslutas och bör därför heller inte försvåras av svenska principbeslut fattade i fredstid i samband med Natointrädet.

Avslutningsvis kan jag inte stå här utan att nämna det ytterst bisarra med att Miljöpartiet, med uppbackning från Vänsterpartiet, önskar avveckla den svenska armén. Jag trodde att den typen av verklighetsfrånvända förslag hörde hemma i historieböckerna. Men jag kan faktiskt inte tolka yrkande 6 i den motion som vi diskuterar på annat sätt, då man säger att inga permanenta Natotrupper ska finnas på svensk mark.

Herr talman! Om Sverige är med i Nato kommer våra svenska trupper också att vara Natotrupper. Att bifalla detta yrkande, som Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill, innebär per definition att inte heller svenska trupper ska kunna placeras permanent på svensk mark om Sverige är med i Nato.

Av denna och många andra anledningar, herr talman, önskar jag yrka avslag på reservationen och bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Som vi konstaterade i den förra debatten förändrades den europeiska och transatlantiska säkerhetspolitiken i grunden den 24 februari. Rysslands brutala angrepp mot det demokratiska, självständiga och kärnvapenfria Ukraina gjorde att alla vaknade. Det visade att Ryssland saknar respekt för internationell rätt, ingångna avtal och givna löften.

Det är i denna verklighet som Sverige sökt medlemskap i Nato. Det handlar om att Sveriges säkerhet måste sättas först. Därför finns nu ett brett stöd i riksdagen och också ett starkt folkligt stöd, om man får tro opinionsundersökningarna, för att Sverige tillsammans med Finland ska bli medlemmar i Nato. Och en ansökan är inlämnad.

Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill inte gå med, och det är skälet till den motion som finns på bordet i dag. Jag har respekt för att man har olika uppfattningar. Så har det varit under en lång tid när debatten har förts. Miljöpartiet och Vänsterpartiet har också varit tydliga med att de vill ratificera den förbudskonvention som riksdagen tackat nej till och sagt att vi inte ska ratificera. Mot den bakgrunden blir det inte så konstigt att läsa den motion som Miljöpartiet lagt på riksdagens bord, herr talman.

Det är viktigt i denna diskussion att notera att Ryssland och Kina nu aktivt försöker undergräva och skapa misstroende mot alla institutioner som försöker bidra till att reducera hoten från massförstörelsevapen. Den verkligheten är något som vi måste förhålla oss till. Jag hoppas att detta, när vi når NPT-översynen i New York i augusti, inte kommer att innebära en framgång för ytterligare grundskott mot den internationella ordning som vi har skapat när det gäller kärnvapen och kärnvapenanvändning genom NPT.

I den här debatten har det hetat att det inte har varit någon debatt om detta och att det var därför motionen väcktes. Man har sagt att det inte har funnits någon debatt om dessa frågor. Men jag själv har varit med i många debatter om detta - här i kammaren och på olika offentliga möten. Nog har det pågått en debatt under ganska lång tid?

Sedan kriget i Georgien 2008 förändrades debatten och diskussionen. Det var detta som ledde fram till den första utredningen, den bertelmanska utredningen, som presenterades 2014. Det var för att uppmärksamma och se våra internationella samarbeten. Det var en del i den säkerhetspolitiska debatten, som vi hoppades skulle komma som en följd av den utredningen. Men tyvärr valde regeringen - och det får man väl säga att Miljöpartiet hade ett ansvar för - att inte låta utredningen vara ett underlag för en bred debatt. Det hade ju kunnat skapa en sådan diskussion.

Vi fick också en debatt som följde på den utredning som kom utifrån totalförsvarsbeslutet, den bringéuska utredningen, som presenterades 2016. Även den hoppades vi skulle kunna vara en grund för en bredare politisk debatt om svenska internationella samarbeten, om säkerhetspolitik och om försvarssamarbeten, liksom om Natomedlemskap. Men även där valde regeringen, med Miljöpartiet, att inte låta den bli en del av en bredare debatt.

Vi föreslog att man skulle skicka ut den brett på remiss och skapa en diskussion om detta. Men nej, den hamnade i byrålådan.

Så kom då förbudskonventionen. Den renderade också en utredning, som den dåvarande regeringen tillsatte, den lundinska utredningen. I den utredningen lyfte man faktiskt fram rätt många av de frågor som rör både kärnvapenavskräckning och avskräckningspolitik i stort. Man tog upp frågan om kärnvapenparaplyer och hela den debatt som den här motionen nu har föranlett. Den utredningen blev det ett remissarbete på, och också där blev det rätt många debatter. Jag var ute på flera ställen för att diskutera.

Nog har det pågått en debatt om detta.

Herr talman! Nu har regeringen skickat in en ansökan, och jag hoppas vi i kammaren också kommer att få besluta att ansluta oss till de 14 artiklarna i det nordatlantiska avtalet, som ju bygger på FN-stadgan och talar om principerna om demokrati, individuell frihet och rättsstatens principer. Där talas tydligt om att åstadkomma internationell fred, säkerhet och rättvisa och avstå från hot och så vidare i enlighet med FN-deklarationerna. Där talas om försvar, territoriellt oberoende och säkerhet.

Det är detta vi ansluter oss till. Det är mot den bakgrunden som man måste läsa detta utlåtande från utrikesutskottet, som jag härmed vill yrka bifall till.

Herr talman! Om ungefär en och en halv vecka kommer det att hållas en konferens om FN:s kärnvapenkonvention, dit Sverige kommer att åka som observatör. Tidigare under våren fanns det ett initiativ från Kristdemokraterna som handlade om att förbjuda regeringen att bedriva utrikespolitik såtillvida att vår nedrustningsambassadör inte skulle få åka dit. Detta gick Kerstin Lundgren och Centerpartiet emot, vilket ledde till att det initiativet blev nedröstat här i riksdagen och i slutändan inte ens framställdes.

I augusti kommer vi att ha uppföljningskonferensen om NPT. Det är en konferens som vi har väntat väldigt länge på. Den sker i en allvarlig tid. Det har vi nog sagt varje gång som det har varit tal om att hålla en sådan konferens. Sedan 2020, då den skulle ha hållits för första gången, har ju säkerhetsläget bara försämrats hela tiden. Jag tror att det blir väldigt viktigt vad som sker under den konferensen.

Sedan kommer det att bli val i Sverige den 11 september. Efter det har väljarna avgjort vilka som ska sitta här inne, och vi ska välja om talmannen ska sitta kvar och så vidare. Men en sak som behöver avgöras då är vilken linje Sverige ska driva i den här typen av kärnvapenförhandlingar.

Just nu upplever jag att vi har ett ganska spretigt uttalande från utrikesutskottet om vilket mandat som regeringen har. Jag undrar helt enkelt om Kerstin Lundgren ser några möjligheter att bilda en mer tydlig majoritet inom ramen för de förutsättningar vi nu troligtvis får med ett svenskt Natomedlemskap när det handlar om hur regeringen, oavsett vem som leder Utrikesdepartementet, ska bedriva kärnvapennedrustning i Sverige. Går det att hitta ett sätt att utifrån den röstförklaring som vi avgav 2017 tydligt peka ut riktningen för Sveriges arbete för en kärnvapenfri värld?

Herr talman! Håkan Svenneling refererar till riksdagens ställningstagande i frågan om den översynskonferens som nu ska komma. Det han inte relaterade till var det tydliga tillkännagivande som vi säkrade från vår sida. Centerpartiet sa - och det ställde riksdagen upp på - att vi skulle delta men vara tydliga med att det inte handlar om att Sverige ska ratificera förbudskonventionen. Det var en tydlig signal till regeringen: Delta den här gången, men var tydlig med att vi inte avser att ratificera konventionen.

Konventionen är enligt vår mening inte en väg framåt. Där saknas kärnvapenstaterna. Vi har NPT, där kärnvapenstaterna och övriga världen finns med. Låt oss fokusera på den, och låt oss åtminstone försöka förhindra att Ryssland och Kina helt underminerar det avtalet. Detta tycker jag ska vara huvudfokus i det här sammanhanget.

Låt oss inte riskera ännu en av de internationella regelböckerna - det är tre delar, där kärnvapennedrustning är den ena. Vi hoppas och önskar att vi en dag ska ha en kärnvapenfri värld, men i dag ser vi att de ryska, nordkoreanska och möjligen också kinesiska kärnvapnen kommer att vara ett tydligt hot som vi måste ta höjd för att stå emot.

Herr talman! Jag håller med om mycket av det som Kerstin Lundgren säger. Men jag tycker fortfarande att min fråga är lite obesvarad.

Vi har de två konferenserna. Den första bygger på den röstförklaring som Sverige avgav 2017. Sedan är det som Kerstin är inne på, alltså att man inte kan eller får ratificera, för det finns ingen majoritet för ratifikation i Sveriges riksdag. Det gör att regeringen inte har möjlighet att ratificera konventionen som det ser ut just nu.

Den andra är NPT-konferensen som ska äga rum i augusti. Risken för underminering är definitivt stor. Men efter detta måste Sverige hitta en väg framåt när det gäller hur man ska jobba på det här området. Det är svårt att säga här och nu exakt hur det ska se ut, men jag undrar om Kerstin Lundgren tror att det finns förutsättningar att hitta gemensamma ställningstaganden när det gäller hur en regering ska jobba framåt. Vill Kerstin Lundgren se den typen av överenskommelse mellan de politiska partierna för att det ska bli tydligt hur Sverige arbetar för en kärnvapenfri värld?

Herr talman! Vi hoppas att NPT-översynen inte helt fallerar. Jag var med både 2010 och 2015 - den ena var en framgång, den andra ett misslyckande när det gällde att landa i en slutdeklaration. Jag har inga stora förhoppningar om en slutdeklaration nu, men jag hoppas att det inte blir ett grundskott.

Men utifrån denna hållning är det självklart att vi vill fortsätta arbeta i den globala miljön. Kärnvapenstaterna är viktiga att ha med. Det är ju där som frågan måste landa.

Att ställa sig på läktaren och agera, som Håkan Svenneling och Miljöpartiet vill, genom att ratificera förbudskonventionen, är inte vägen framåt. Och vi vill bli medlemmar i Nato. Vi vill se ett Natomedlemskap. Det handlar om vår säkerhet, och vår norra regions säkerhet hotas i dag av de ryska kärnvapnen. Vi ser då att det krävs förmåga att avskräcka Ryssland från att aktivt använda sina kärnvapen.

Vi kommer att vilja vara medlemmar i Nato fullt ut, med de restriktioner som vi troligen kommer att ha när det gäller utplacering av trupp och kärnvapen i fredstid. Med den utgångspunkten är vi beredda att diskutera med våra EU-grannar, eftersom vi ser EU som en viktig säkerhetspolitisk arena, och Natomedlemmarna när det gäller framtiden för arbetet för en kärnvapenfri värld. Också Nato har detta som ett utskrivet mål.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationen.

Det bästa vapnet är det som aldrig behöver användas. Kärnvapen hör verkligen dit. Debatten i dag visar att vi alla i kammaren är överens om den saken. Det enda berättigande jag kan se i att någon nation inom Nato förfogar över kärnvapen är den avskräckande effekten. För så länge länder som Ryssland och Kina förfogar över dessa förfärliga och förödande vapen finns en reell risk för att de någon gång kommer att användas, kanske mot oss.

I denna diskussion är det viktigt att påminna sig om att Nato som organisation har som uttalat mål att arbeta för att skapa förutsättningar för en värld som är fri från kärnvapen och vidhåller ett starkt engagemang för rustningskontroll, nedrustning och icke-spridning. Denna position har framhållits offentligt vid upprepade tillfällen, däribland i kommunikén från Natos stats- och regeringschefsmöte i Bryssel 2021.

Ett medlemskap i Nato omfattar även ett åtagande gällande organisationens kärnvapendoktrin och den strategiska avskräckningen. Samtidigt är Nato en mellanstatlig organisation där varje medlemsstat behåller sin politiska självständighet, och alliansen fattar sina beslut genom enhällighet. Organisationens mellanstatliga grund innebär att varje medlem behåller rätten att besluta om eventuell utplacering av kärnvapen samt permanent utplacering av utländsk trupp på det egna territoriet.

Herr talman! Varken Norge eller Danmark har lagstiftning eller formella förbehåll i sitt Natomedlemskap som förbjuder kärnvapen på respektive territorium. Men båda länderna har gjort unilaterala viljeyttringar om att inte ha kärnvapen utplacerade på sina territorier i fredstid.

Vad gäller motionens förslag om lagstiftning om att förbjuda kärnvapen på svensk mark vill jag påminna om att Sveriges position att inte tillåta att kärnvapen placeras på svenskt territorium eller medförs av gästande stridskrafter är väl känd och har tydliggjorts i olika sammanhang. Enligt folkrätten är en gästande stat förpliktad att följa de villkor som Sverige ställer upp för besöket.

Jag noterar att Miljöpartiet hänvisar till den lagstiftning som finns i Finland om utplacering av kärnvapen och menar att den är ett föredöme för Sverige. Men vi ska komma ihåg att det finländska förbudet är en direkt konsekvens av landets eftergiftspolitik gentemot Sovjetunionen och de förnedrande fredsvillkor som landet var tvunget att acceptera i och med Parisfreden 1947. Finland, som blev angripet, fick betala krigsskadestånd till Sovjetunionen, angriparen, på 300 miljoner dollar.

Herr talman! Den gemensamma Natoansökan som gjordes häromveckan tillmäts ett historiskt värde i Sverige och naturligtvis även i Finland. Nu kan man äntligen lägga 75 år av finlandisering bakom sig. Ja, det är precis så det kallas när en stormakt tvingar ett mindre grannland till anpassningar för att det ska få behålla sin självständighet.

Med ett Natomedlemskap kommer vi att stå betydligt starkare i vårt försvar av vår egen självständighet och våra fri- och rättigheter.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 14 juni.)