Landsbygdspolitik

Herr talman! Årets betänkande om landsbygdspolitiken blir lite av en repris av debatten vi i MJU hade här i kammaren för ett år sedan.

Landsbygdspolitik

Betänkandet innehåller i dag 74 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden och rör delar som landsbygdsprogrammet, regelförenklingar, konkurrenskraften och jordbrukets miljöpåverkan.

Tyvärr väljer regeringen att begrava alla goda förslag i detta betänkande i pågående beredningsarbete och utredningar. Det är något som börjar bli signifikant för den här regeringen. Utlovade propositioner skjuts på framtiden, och inga förslag lämnas till kammaren i tid. Det är tråkigt för Sverige och ödesdigert för den svenska landsbygden.

Vi står självklart bakom våra reservationer, men för att spara tid väljer vi moderater att yrka bifall till reservationerna 1, 6 och 7. Det är förslag som skulle göra det både enklare och mer produktivt för svensk landsbygd.

Politiken behöver utvecklas, och landsbygdspolitiken är inget undantag.

Det första den nuvarande regeringen gjorde inom landsbygdsområdet var att ta bort det väl fungerande Matlandet, en satsning som både ledde till fler jobb på landsbygden och satte svensk produktion, export och kultur på kartan.

I regeringsförklaringen har statsministern lanserat tanken om en livsmedelsstrategi som skulle innehålla lösningar på landsbygdens alla problem. Tyvärr vet vi i dagsläget inte vad strategin ska innehålla, och det enda besked vi får när vi efterfrågar strategin eller vill hjälpa till med goda idéer till strategin är att den dröjer.

Nu är frågan hur länge till det ska dröja innan svensk landsbygd får förutsättningar på plats för att utvecklas och producera på ett sätt som vi vet att den kan. Det har snart gått två år av den här mandatperioden, och det går inte längre att skylla på tidigare alliansregeringar eller att man inte var förberedd inför valet. Regeringen måste börja komma med förslag till riksdagen som vi kan ta ställning till här i kammaren.

Herr talman! För landsbygdens skull duger det inte att ta bort ett fungerande projekt som Matlandet och ersätta det med illusioner och luftslott. Nu står vi här, och Moderaterna och Alliansen har en rad goda förslag som skulle kunna fylla det tomrum som regeringen har skapat. Tyvärr får vi ingen majoritet för våra förslag, utan Socialdemokraterna och Miljöpartiet väljer att hänvisa till pågående utredningar och luftslott som dröjer.

I betänkandet kan vi läsa att det kommer en livsmedelsstrategi, att det kommer en ny djurskyddslag och att det kommer förslag från landsbygdskommittén. Men ingenstans står det vad dessa förslag kommer att innehålla eller när de kommer till kammaren. Och fram till dess står Sveriges landsbygd och stampar otåligt, mjölkbönder lägger ned och exporten av svenska livsmedel sjunker.

Herr talman! Den regionala tillväxten är viktig för att få en landsbygd som det går att bo på, verka i och bruka på olika sätt. Sverige ser inte likadant ut, och behov och förutsättningar ser olika ut. Vi tror att de gröna näringarna kan bidra som en tillväxtmotor i detta och att det skulle gå inom ramen för landsbygdsprogrammet. Hela Sverige ska leva, och hela Sverige ska få förutsättningar för att stå på egna ben. Men då måste människor få förutsättningar att stå på egna ben.

För ett år sedan kom Konkurrenskraftsutredningens förslag. Den innehöll en rad konkreta förslag till beslut, men regeringen har valt att lägga förslagen i malpåse i väntan på kommande livsmedelsstrategi och djurskyddsproposition. Det är synd, för det finns många goda förslag att göra konkreta lagförslag av redan nu. Men även dem säger majoriteten nej till i väntan på något som kanske kommer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Landsbygdspolitik

Konkurrenskraftsutredningens förslag skulle kunna bygga på Matlandet och ge bättre förutsättningar för jord- och trädgårdsnäring att producera och konkurrera på en global marknad. Vi har unika förutsättningar med vårt klimat, som bidrar till unika produkter. Vi har bland världens mest miljövänliga jordbruk, men vi behöver sjysta konkurrensvillkor för att komma ut på den globala marknaden.

Att driva företag i Sverige är krångligt som det är nu, med många regler och lagar att hålla kolla på som företagare. Det är därför ytterst viktigt att inte lägga på en ökad regelbörda och skatter på en redan utsatt bransch, som regeringen faktiskt gör i dag.

Det regelförenklingsarbete som Alliansen startade behöver fortsätta, och de skattelättnader vi gjorde gynnade såväl djur som landsbygd och företagare. Vi har valt att lyfta frågan om småskaliga slakterier som ett sätt att göra livsmedelsproduktionen mer lokal och minska djurtransporterna.

Vi föreslår att det ska skapas bättre förutsättningar för betande djur för att hålla hagmarken öppen och öka den biologiska mångfalden. Utan betande djur växer landsbygden igen. Men tyvärr säger majoriteten nej till detta med hänvisning till att det kommer en proposition någon gång i framtiden.

(Applåder)

Herr talman! I dag är det den 2 mars, och de första tranorna har anlänt till Hornborgasjön. Det är ett sant vårtecken. Vi som lever vårt dagliga liv i den verklighet som vi i dag debatterar - landsbygden och landsbygdspolitiken - kan se hur det blir ljusare dag för dag, hur snön sakta försvinner, hur hararna leker på fälten och det sakta börjar bli vår. Naturen är härlig, och att som människa och bonde få leva och verka i denna verklighet är faktiskt en ynnest. Jag tror att många delar den känslan, och jag tror faktiskt att vi alla är bönder i våra hjärtan.

Herr talman! Jag vill yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation nr 5, om jordbrukets konkurrenskraft, och reservation nr 12 om jordbrukets miljöpåverkan, men vi står givetvis bakom Sverigedemokraternas samtliga reservationer.

Herr talman! Det har blivit allt svårare att bo och tjäna sitt uppehälle på landsbygden. Många unga människor ser sig tvingade att söka sig därifrån trots att de inget hellre vill än att stanna kvar i sin hembygd. Den politik som bedrivs av de andra partierna verkar mest ha som syfte att beskatta de boende på landsbygden extra hårt, samtidigt som statliga jobb flyttas till storstäderna och det offentliga samhällets närvaro på landsbygden gradvis eroderas.

Sverige har kanske världens mest djur- och miljövänliga jordbruk, en tradition som vi i Sverigedemokraterna i princip vill bevara. Den nuvarande trenden, emellertid, medför en ständigt minskande svensk jordbruksproduktion, vilket per automatik innebär ökad import av livsmedel från länder med betydligt lägre ambitioner på miljö- och jordbruksområdet. Det kan inte vara bra för vare sig djur eller natur.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Landsbygdspolitik

Herr talman! Många svenskar tar det öppna och varierade kulturlandskapet för givet, helt enkelt eftersom man inte riktigt inser att om ingen brukar marken så växer den igen. Den som emellertid förstår sambandet mellan det brukade, öppna landskapet och ett livskraftigt lantbruk kommer förmodligen att vilja ha lantbruket kvar.

Vi sverigedemokrater vill inte alla gånger se den där skarpa linjen som ibland tycks finnas mellan människa och natur. Mänsklig närvaro i naturen är en förutsättning för att den ska upplevas och därmed uppfattas.

Herr talman! På tio år har nästan en femtedel av Sveriges hag- och betesmarker försvunnit. Ända sedan mitten av 1800-talet har ängsmarker och naturliga betesmarker minskat kontinuerligt i det svenska odlingslandskapet. Ur biologisk hänsyn är dessa hag- och betesmarker några av de mest värdefulla och intressanta naturtyperna vi har när det gäller artrikedom. Det handlar mycket om att bevara ett vackert öppet landskap med goda förutsättningar för livsmedel, sysselsättning, boendemiljöer, turism, rekreation och artrikedom. Det är av största vikt att vända den utveckling som hittills skett. Vi anser att Jordbruksverket tillsammans med andra myndigheter i högre grad bör verka för att bevara och utveckla hag- och betesmarkerna.

Herr talman! Trots relativt goda geografiska förutsättningar för ett både miljövänligt och högproduktivt jordbruk i Sverige har den så kallade självförsörjningsgraden sjunkit stadigt. I dag ligger den under 50 procent. Detta innebär att vi i Sverige producerar mindre än hälften av de livsmedel vi konsumerar. Detta ser vi i Sverigedemokraterna som resultatet av en politik som pågått i decennier, där man har negligerat lantbruket och jordbrukares villkor. Den dramatiska tillbakagången i produktionsvolymer är inte en normal utveckling, och det är inte en kraft som man inte kan ta hänsyn till.

Jordbruket i Sverige har, som vi ser det, drabbats av byråkrati och ett brett spektrum av regler och förordningar. Vi anser att tydliga insatser bör göras och att man måste sätta upp mål för Sveriges jordbruksproduktion och självförsörjningsgrad.

Herr talman! Skatt på bränsle är en viktig inkomstkälla för staten, men genom så kallad återföring av koldioxidskatt har vi, netto, en lägre skatt för lantbruk och skogsbruk. Problemet i dag är att lantbruks- och skogsbruksföretag fortfarande betalar mer skatt på bränsle än i våra grannländer. Vi i Sverigedemokraterna anser att vi måste nå ett jämlikare förhållande. Vi vill därför sänka skatten på diesel för lant- och skogsbruket till den nivå som råder i Danmark, alltså 60 öre per liter.

Tidigare har andra partier diskuterat skatter på handelsgödsel eller vägslitage. Det är något som vi i vårt parti motsätter oss. Dessutom anser vi att Jordbruksverket i det rådande läget bör arbeta för tidigarelagda och snabbare utbetalningar av direktstöd och miljöersättningar till bönderna.

Herr talman! Sverigedemokraterna ser positivt på regeringens initiativ att ta fram en svensk livsmedelsstrategi. Den har en stor potential, och de gröna näringarna sysselsätter kanske 400 000 personer i Sverige. Svensk livsmedelsindustri har ett exportvärde motsvarande 70 miljarder kronor.

Därför är det positivt med en svensk livsmedelsstrategi och att man lyfter konkurrenskraften. Insatserna är höga. En fortsatt kräftgång för det svenska jordbruket innebär en risk att ytterligare 20 000 jobb förloras som är direkt kopplade till näringen och kanske 20 000-25 000 förlorade arbetstillfällen i branscher som är påverkade av de gröna näringarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Landsbygdspolitik

Vi anser också att regeringen fortsatt bör stödja satsningar på innovation och utveckling inom livsmedelssektorn. För att främja exporten av svenska livsmedel bör arbetet med lands- och anläggningsgodkännanden prioriteras. Små och medelstora livsmedelsföretag kan behöva stöd med kompetensutveckling. De behöver också tillgång till riskkapital, och man behöver underlätta generationsskiften och inträden för nya företag.

Herr talman! Sverigedemokraterna vill klassa jordbruk som miljöpåverkande verksamhet i stället för att, som nu, likställa det med gruvtäkter och annan industri. Detta skulle förenkla handläggningen för miljötillstånd och anmälan av animalieproduktion. Det måste bli enklare att bedriva jordbruk utan att överge de höga ambitionerna vad gäller miljö. Det handlar om att se systemet ur ett helhetsperspektiv.

Många lantbrukare upplever att de är underkastade en rent drakonisk byråkrati och känner dessutom att de befinner sig i ständigt underläge gentemot myndigheter, vars tjänstemän har makten att försvåra eller till och med stänga deras verksamhet.

Miljökontrollverksamheten genomsyras tyvärr ibland av en stor orutin med låg kunskap om den faktiska verksamhet som ska kontrolleras. Det gör att en del lantbrukare när de får besök måste förklara grundläggande biologiska samband och avsätta tid och resurser till att rätta rena felaktigheter.

Det är viktigt att de som arbetar med djur- och miljötillsyn har en relevant kompetens för ändamålet. Just därför menar vi till exempel att man när man jobbar med djurskyddstillsyn i animalieproduktion i största möjliga mån ska ha en egen yrkeserfarenhet av djurhållning.

Herr talman! Reglerna kring tvärvillkoren betyder att lantbrukarna ska uppfylla ett antal verksamhetskrav inom till exempel tvärvillkorsområdet djurskydd för att få fulla stöd. Överträdelser bestraffas med procentmässiga avdrag. Gör man fler fel blir avdragen mycket större.

Tyvärr har många av tvärvillkoren systematiskt tillämpats felaktigt i Sverige. Jordbruksverket har självt medgivit att dess avdragssystem har varit felaktigt. Det har resulterat i att tusentals lantbrukare har fått avdrag för fel som de inte har begått. Trots detta tänker man inte reglera det ekonomiskt. Det duger inte, som vi ser det, i en demokratisk rättsstat. Har man gjort fel får man rätta till det.

Herr talman! Vi i Sverigedemokraterna anser att Sverige utgör en helhet, och vi tror att det som är bra för landsbygden är bra för hela landet. Staden och landsbygden behöver varandra. Vi anser också att ett livskraftigt jordbruk är en förutsättning för en levande landsbygd, men det går inte att lagstifta kring öppna och levande landskap. Detta finns endast om det är lönsamt att bedriva jordbruk och hålla djur. Landsbygdens villkor och de gröna näringarna utgör kärnan för vår Sverigevänliga politik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Landsbygdspolitik

Herr talman! Jag ska för tids vinnande fatta mig kort och göra lite reflektioner runt reservationerna nr 6 och nr 13, till vilka jag för övrigt yrkar bifall.

Jag ställer mig frågan, herr talman, om nuvarande regering verkligen menar allvar med att satsa på utveckling i hela Sverige. Jag gör det med anledning av att de sista resterna av Matlandet Sverige avskaffades i en ändringsbudget fastställd av regeringen kort före jul förra året utan att det ersattes av någonting annat. Jo, förresten, det ersattes av beredningar, utredningar och förslag till strategier. Men det leder, herr talman, inte till några nya jobb eller några nya verksamheter på den svenska landsbygden.

Man tog alltså bort en satsning som gav nya riktiga jobb och nya riktiga verksamheter i skilda delar av vårt land. Den gav oss exempelvis ett stort antal nya småskaliga slakterier, som förutom att de gav jobb också gav en bättre djurvälfärd. Satsningen gav oss många upplevelseverksamheter, vilket i sin tur har resulterat i att vi har fått ett flertal nya verksamheter som till och med har fått en stjärna i Guide Michelin. Satsningen gav oss en riktigt stor exportökning av svenska livsmedelsprodukter.

Denna satsning, som gav så mycket, togs alltså bort utan att ersättas av någonting annat. Jag frågar mig, herr talman, om det inte är snudd på bedrägeri att ta bort någonting som har givit en sådan utväxling utan att ersätta det med någonting annat som åtminstone har förutsättningar att ge en utväxling i form av verksamheter och jobb, så att hela landet kan fortsätta att utvecklas.

Det är en annan sak, herr talman, som jag tänkte säga några ord om. Regeringen åker till Paris och skriver på ett globalt avtal om att vi ska förbättra oss när det gäller vår ganska stora påverkan på vårt klimat. Samtidigt avstyrker man motioner som handlar om att ge förutsättningar för att ställa om det svenska jordbruket till att bli fossilfritt. Jag förstår inte logiken, herr talman, i att avslå de motioner där det ges förslag om att förverkliga det som jag faktiskt trodde att vi var överens om i kammaren.

Med detta, herr talman, vill jag återigen yrka bifall till de två reservationer som jag har nämnt i mitt anförande.

Herr talman! EU:s gemensamma jordbrukspolitik är en centralistisk subventionspolitik som gynnar storföretag och leder till stora utsläpp. Den politiken slukar nästan hälften av EU:s samlade budget. Jag önskar att vi i ett klubbslag kunde avskaffa den och se till att vi själva fick bestämma över de pengarna och politiken. Men tyvärr är det inte riktigt så enkelt.

Landsbygdsprogrammet är en del av EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Lite förenklat kan man säga att landsbygdsprogrammet är den mindre dåliga eller kanske ibland rent av den positiva sidan av EU:s gemensamma jordbrukspolitik. I landsbygdsprogrammet finns det projekt mot övergödning och projekt för att hålla ängs- och hagmarker öppna. I landsbygdsprogrammet finns de så kallade Leaderprogrammen, som engagerar tusentals människor när det gäller miljöfrågor runt om i landet. I landsbygdsprogrammet finns också stöd till utbyggnad av bredband i glesbygden.

Allt det är bra verksamhet. Men jag ifrågasätter varför landsbygdsprogrammet är så byråkratiskt uppbyggt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Landsbygdspolitik

Innevarande period löper fram till 2020. Bara en sådan sak, att man har ett program som planekonomiskt omfattar sex år och som är väldigt svårt att ändra under den tiden, kan man verkligen ifrågasätta.

Jag tänker också på arbetet med det nuvarande landsbygdsprogrammet som både den tidigare borgerliga regeringen och den nuvarande S-MP-regeringen höll på med. Jag vet att när man skickade in ett konkret förslag till Bryssel för ett år sedan fick man med vändande post 333 invändningar från EU-kommissionen. Det var 333 invändningar mot förslaget till landsbygdsprogram från Sverige. Alla måste besvaras, och det måste motiveras. Det var invändningar från Bryssel mot klimatprojekt i Sverige för att minska utsläppen och mot stöd till olika former av djurskyddsprogram och till odling av bönor på Öland. Detta hade man i Bryssel en massa detaljerade synpunkter på.

Det håller inte. Vi kan inte hålla på så här. En väldigt stor del av vår energi kan inte bara läggas på korrespondens med byråkrater nere i Bryssel. Här måste regeringen driva på för att göra landsbygdsprogrammet och hela jordbrukspolitiken mindre byråkratiska och mindre pengaslukande. Det handlar om att vi ska få mer av ett nationellt självbestämmande. Långsiktigt hoppas jag att vi kan åternationalisera jordbrukspolitiken, så att vi kan få bestämma över den här politiken på hemmaplan utan byråkrater nere i Bryssel.

Man kan titta på innehållet i nuvarande landsbygdsprogram. Jag tycker att det är olyckligt att det numera inte finns några konkreta mål för hur den ekologiska produktionen ska öka i Sverige. Det har funnits inskrivet i tidigare landsbygdsprogram, men det avskaffades 2010, tror jag, av den dåvarande borgerliga regeringen. Ett landsbygdsprogram är ju ett bra verktyg just för att främja ekologisk produktion, eftersom vi och i synnerhet EU går in med pengar.

Då kan man också ställa krav på vad pengarna ska bidra med. Vad skulle kunna vara mer motiverat att våra gemensamma resurser ska gå till än en ökad produktion av ekologiska livsmedel?

Här har vi i Vänsterpartiet konkreta förslag på omfattningen - hur mycket ekologisk produktion vi hoppas på att man skulle kunna få till stånd i Sverige. Vi tror att ungefär en tredjedel av den svenska jordbruksarealen borde kunna bedrivas ekologiskt. Fram till senast 2020 borde man kunna uppnå detta mål. Man borde också kunna göra målsättningar för hur mycket ekologiska livsmedel man skulle kunna ha i den offentliga sektorn.

Jag vet att det är lite svårt att komma med de här förslagen nu eftersom landsbygdsprogrammet är klubbat, men det går att revidera. Sådana här förslag tycker jag ska lyftas fram också inom ramen för livsmedelsstrategin, som jag hoppas blir verklighet snart.

Jag vill instämma med en del av de föregående talarna när det gäller att hela förfarandet med den svenska politiken för livsmedel lämnar en del övrigt att önska. Nu hoppas vi verkligen att vi kan uppnå mycket av det vi vill inom livsmedelsstrategin. Det får inte bli ännu en papperstiger.

Herr talman! Jag vill nämna ytterligare en sak. Jag inledde med att tala om EU:s jordbrukspolitik och subventionerna i stort. Jag tror att det finns en bild där ute om att saker och ting ändå går åt rätt håll: EU:s jordbrukssubventioner minskar totalt sett, och de är nog inte riktigt lika dåliga som förut. Jag vet inte om det är helt med sanningen överensstämmande, herr talman.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Landsbygdspolitik

För ett tag sedan inrättade EU en så kallad krisreserv - ett subventionsprojekt i mångmiljardklassen där subventioner ska fortsätta att gå ut till ineffektiva och miljöbelastande företag som tycker att de behöver subventioner från Bryssel. Jag ifrågasätter att man inrättar en sådan här krisreserv.

Jag ser också med stor oro på de kraftiga höjningarna av de så kallade säljfrämjande åtgärder som finns inom EU:s jordbrukspolitik. De här subventionerna ska mer än trefaldigas fram till 2020. Det handlar alltså om rena reklampengar för jordbruksprodukter som har en lite sviktande ställning på marknaden. Ett konkret exempel: Om svenska folket äter mindre nötkött kan man få pengar från Bryssel till så kallade säljfrämjande åtgärder för att bedriva reklamkampanjer för att människor ska äta mer kött. Jag förstår verkligen inte logiken i detta. Om konsumenterna så att säga röstar med fötterna eller plånboken och säger att de vill äta mindre av detta ska Bryssel förstås inte gå in och korrigera det.

Avslutningsvis, herr talman, yrkar jag bifall till reservation 13, som rör omställning till ett fossilfritt jordbruk. Jag tycker att det finns rätt mycket mer att göra för att minska utsläppen från arbetsmaskiner inom jordbruket och skogsbruket. Här kräver vi fler konkreta förslag från regeringen.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets ställningstaganden i betänkandet förutom vad gäller punkt 1, Landsbygdsprogrammet, och punkt 10, Omställning till ett fossilfritt jordbruk. Under punkt 10 har Liberalerna en reservation tillsammans med övriga allianspartier och Vänsterpartiet, som jag också yrkar bifall till. För att vara tydlig handlar det om reservation 13, densamma som Jens Holm yrkade bifall till alldeles nyss.

Man kan konstatera när vi diskuterar landsbygdspolitik att den egentligen är väldigt mångfasetterad. Det blir lätt så att vi hamnar i att diskutera jordbruk. Jordbruket och de areella näringarna har en jättebetydelse på landsbygden, men det finns också andra delar att diskutera. Det gäller att se helheten - hur stad och land är beroende av varandra. Liberalernas utgångspunkt i sammanhanget är en generell politik som gynnar alla i både stad och land och var man än bor i landet. Man ska se helheten.

Det handlar till exempel om en politik där man inte genom hög beskattning på arbete och företag motverkar möjligheten att utveckla företag och skapa sysselsättningstillfällen. Det slår hårt inte minst mot landsbygden. För oss liberaler är det viktigt att människor har makt, och får ha makt, över sin situation och möjligheter att forma sin framtid oavsett var man bor. Jag tycker att det känns som viktiga utgångspunkter i sammanhanget.

När man diskuterar landsbygdspolitik måste man också lyfta fram frågor om service, företagande, utbildning och infrastruktur. Inte minst det sista är en viktig fråga. Frågorna diskuteras på lite olika ställen i riksdagen vid lite olika tillfällen. Vi kan också konstatera att skillnaderna är stora runt om i landet. Det ser helt enkelt olika ut, och förutsättningarna är olika. Därför måste också lösningarna skilja sig åt.

En viktig ingrediens i den politik som förs, inte minst för landsbygden, är att man skapar framtidstro. Även om människor väljer att bo på landsbygden ska de kunna ha förutsättningar att skapa en god framtid för sig själva och de sina.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Landsbygdspolitik

Herr talman! Detta för mig osökt över till det som har diskuterats här om landsbygdsprogrammet. Jag kan rakt upp och ned hålla med Jens Holm: Detta är den positiva delen av EU:s jordbrukspolitik. Men även här skulle man naturligtvis vilja se att det var lite mindre byråkratiskt. Jag har sett på kartor och så vidare hur det går till när man söker miljöersättningar. Vi vanliga dödliga, som inte har sysslat med detta, ser att det är en extrem detaljeringsnivå. Man kan undra hur det kan krävas av människor att de ska göra detta för att få ut sina ersättningar.

Det är viktigt att landsbygdsprogrammet har en sådan utformning att det ger regional tillväxt utifrån att hela landet ska leva. Det handlar naturligtvis om att stärka de areella näringarnas konkurrenskraft. Det har sagts mycket om det i dag. Men det handlar också om insatser för att utveckla besöksnäringen på landsbygden, vilket har stor betydelse för många delar av landet. Det som Eskil Erlandsson tog upp om Matlandet Sverige tål att nämnas. Det har med matproduktion och livsmedelsproduktion att göra, men det har också i många stycken med besöksnäringen att göra. Man har unik svensk mat i olika regioner av Sverige.

Statistiken för år 2014 visar att turistnäringen i Sverige enligt Tillväxtverket omsatte 268,5 miljarder kronor och bidrog till 160 000 arbetstillfällen. Många av dessa jobb finns i stora städer, men många finns också på landsbygden. Turistnäringen är en spridd och växande näring i Sverige.

Herr talman! Jag vill också lyfta fram den möjlighet som landsbygdsprogrammet ger till olika miljöersättningar. Genom miljöåtgärder kan man skapa förutsättningar för en hållbar livsmedelsproduktion samtidigt som man främjar öppna landskap, som är viktigt för den biologiska mångfalden och som förstärker natur- och kulturvärden.

Det går att få ersättningar. Man får ersättningar för betesmarker, slåtterängar, skogsbete, mosaikmarker, gräsfattiga marker och så vidare. Ni hör själva! När man ska söka ersättning ska man klassificera sin mark nästan på kvadratmetern när i dessa kategorier. Det är en grannlaga uppgift, och man kan diskutera om det verkligen ska behöva vara på den nivån. Vi får jobba och sträva med detta gentemot EU så att det inte ska behöva vara så.

Detta är relativt små kostnader och satsningar för samhället, men för de människor som jobbar ute i landsbygd och glesbygd med dessa frågor är det ersättningar som är avgörande för verksamheten. Det är ofta diversifierade verksamheter, där ett antal tiotusen kronor är mycket avgörande för om det ska gå ihop eller inte.

Vi har i några interpellationsdebatter diskuterat fördröjningar av utbetalningar av bland annat dessa miljöersättningar. Då hjälper det inte att man kan konstatera att det mesta av ersättningarna har betalats ut. Det hjälper inte just dessa människor, som i så hög grad är beroende av miljöersättningar. I grunden är det helt oacceptabelt att vi har hamnat i en situation där myndighetens väl och ve har gått före den enskildes rättigheter att få ut sina pengar. Jag säger väl och ve, men det finns förklaringar om att vi inte har fungerande it-system och så vidare. Men, som sagt, det hjälper inte den som inte får sina pengar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Landsbygdspolitik

Vi kan tala om öppna landskap när det handlar om biologisk mångfald. Men det har också visat sig att ett öppet landskap är en tillväxtfaktor i sig. Det är nämligen i dessa områden som människor verkligen vill bosätta sig. I sådana områden kan människor bosätta sig och starta andra verksamheter bara för att de tycker att det är så vackert där. Öppna landskap är, som sagt, någonting som vi verkligen måste främja, både med tanke på biologisk mångfald och med tanke på annat.

Herr talman! Jag ska säga något om livsmedelsstrategin. Det finns stora förhoppningar om den. Där finns det också tydliga kopplingar till landsbygden. Det handlar både om primärproduktion och om livsmedelsproduktion i andra ledet.

Man kan tyvärr konstatera att regeringen tycks ha kört fast i denna fråga. Jag uppfattar att det inte händer så mycket för tillfället. En proposition var aviserad till i mars i år, men nu har den förskjutits till i juni. Man får bara hoppas att regeringen har kraft att fullfölja den planen. Sedan får vi se vad som kommer.

För oss liberaler är det viktigt att huvudpunkten ligger på åtgärder som stärker konkurrenskraften och att man lägger stor vikt vid konsumentperspektivet och vilken roll som konsumenten kan ha i detta.

Herr talman! Jag kan konstatera att vi delar upp diskussionerna här i riksdagen på ett sådant sätt att vi av tradition inte diskuterar andra areella näringar när vi diskuterar landsbygdspolitik. Vi diskuterar inte fiskets betydelse, trots att fisket har en mycket stor betydelse i vissa områden längs våra kuster och även kring våra insjöar. Men just denna fråga får vi tillfälle att återkomma till när vi diskuterar fiskeripolitik. Men jag kan bara konstatera att detta hänger ihop och att landsbygd handlar om väldigt mycket.

Herr talman! Det skulle vara intressant att veta vad Liberalerna anser om den tredubbling av anslagen till så kallade säljfrämjande åtgärder, alltså rena reklampengar till olika jordbruksprodukter och inte minst animalier - olika köttslag - som EU nu inför. Dessa bidrag uppgår till ungefär 200 miljoner euro, alltså ungefär 2 miljarder svenska kronor, årligen.

Jag undrar också om Liberalerna har någon ståndpunkt angående den krisreserv som är en mångmiljardssubventionsfond som ska gå direkt som bidrag ut till olika företag runt om i Europa.

Lars Tysklind nämnde besöksnäringen - turismen. Det är en otroligt viktig verksamhet. Jag tror att många av de turister som kommer till Sverige kommer hit för att vi har en vacker natur. Man brukar ibland säga att det är lite grann av den sista europeiska vildmarken. Då kanske turisterna inte blir så jätteimponerade och pigga på att återvända om de är omgivna av kalhyggen nästa gång som de åker upp till den skog som de har för vana att besöka. Jag undrar kort och gott om Liberalerna tycker att det vore en bra idé att främja mer av så kallat hyggesfritt skogsbruk, alltså att man inte hugger ned alla träd så att det blir ett kalhygge. Om Liberalerna tycker det, borde vi då inte ge ett uppdrag till statligt ägda Sveaskog så att de kan främja ett hyggesfritt skogsbruk? Detta är kanske lite vid sidan om denna debatt, men det var ändå Lars Tysklind som tog upp besöksnäringen och skogen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Landsbygdspolitik

Herr talman! När det gäller de åtgärder som Jens Holm tar upp - EU:s säljfrämjande åtgärder, krisreserv och så vidare - kan jag säga att det inte är någonting som Liberalerna tycker är en bra idé.

I grunden tycker vi att EU:s jordbrukspolitik bör avvecklas. Det som vi har sagt att vi tycker är bra är tydligen det som vi är överens om, nämligen att landsbygdsprogrammet trots allt kan ha sina poänger. Sedan kan man tycka att detta är väldigt byråkratiserat. De som ska söka inom landsbygdsprogrammet blir förvånade över att det över huvud taget kan ställas sådana krav och att det ska vara så detaljerat. Där finns mycket att göra.

Säljfrämjande åtgärder för att upprätthålla en viss produktion, det må vara animalier eller någonting annat, är någonting som vi definitivt inte tycker är bra.

När det gäller besöksnäringen håller jag med om att människor kommer till Sverige för att uppleva vår natur. Det är en av de stora sakerna. De kommer även hit för att uppleva våra vackra kuster och även våra städer.

Frågan om kalhyggen är jättestor. Utgångspunkten är ändå att vi nu har ett system där vi har en balans mellan produktionsmålet och miljömålet. Jag tog inte upp produktionsmålet, för jag tyckte att jag hade talat så länge. Därför hoppade jag över det. Man måste ändå lyfta fram skogens betydelse ur landsbygdsperspektivet, och då inte minst ur klimatsynpunkt men även ur den synpunkt som Jens Holm lyfter fram, att skogen har ett egenvärde.

Herr talman! Jag vill tacka Lars Tysklind för svaret på mina frågor som var relaterade till EU-subventioner. Jag tror att Liberalerna och Vänsterpartiet gör samma analys i fråga om detta. Där borde vi kunna samarbeta för att helt enkelt få bort dessa knasiga inslag i EU:s jordbrukspolitik.

När det gäller besöksnäringen och ett hyggesfritt skogsbruk är jag konkret här och smalnar av frågan: Borde vi inte ge ett uppdrag till Sveaskog, så att de främjar ett hyggesfritt skogsbruk? Det var egentligen min enda fråga. Tycker Liberalerna att det är en bra idé?

Herr talman! Från liberal sida tycker vi att det är mycket intressant att utveckla olika sätt att bruka skogen. Det är fullt tillåtet att göra det också, och det är många som gör det. Om det sedan är Sveaskog eller någon annan som ska ha detta specifika uppdrag vet jag inte.

Vi hade ett seminarium om detta för bara någon vecka sedan. Det visade sig att det finns många som jobbar med andra metoder. Men mot detta står att man måste se på både produktionsmål och miljömål och att produktionsmålet också uppfylls.

Jag tror att framtiden kommer att visa att man kommer att ha båda delarna på ett eller annat sätt. Sedan finns det områden som kanske lämpar sig mycket mer för detta, men att man har andra skogsbruksmetoder än att göra kalhyggen. Där kan besöksnäringen och kultur- och naturvärden ha en stor betydelse.

Men om det är specifikt Sveaskog som ska ta sig an detta har jag i dag egentligen inte någon uppfattning om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Landsbygdspolitik

Herr talman! Jag yrkar bifall till Kristdemokraternas och Alliansens reservationer i betänkandet.

Inför riksdagsvalen är det ett mantra som upprepas hela tiden, nämligen: Hela Sverige ska leva. Men vad menar vi egentligen när vi säger det? För oss kristdemokrater betyder det att det måste finnas förutsättningar för att människor ska kunna bo och verka såväl i städer som på landsbygden. Människor och företag över hela landet ska ha möjlighet att växa och utvecklas.

I de flesta diskussioner om landsbygdens utmaningar är det de materiella och ekonomiska värdena som debatteras flitigast. Men det finns andra värden som är minst lika viktiga. Vi kristdemokrater menar att vi har ett djupt moraliskt ansvar för den jord vi ärvt. Det är ett ansvar vi har fått ärva av tidigare generationer och som vi ska lämna vidare till våra barn och barnbarn. Ovärderliga kulturmiljöer och unika resurser i naturen får inte gå om intet.

Samtidigt kan inte landsbygden betraktas som ett museum från en svunnen tid. Det går och är nödvändigt att kombinera bevarande och värnande med modernitet och utveckling. Ingen kan berätta för oss hur framtiden ser ut eller vilka behov som kommer att vara centrala för människorna här om hundra år, men vissa behov är alltid giltiga. Människan behöver mat, och människan behöver naturen för sitt välbefinnande. Detta har vi ett moraliskt ansvar att förvalta.

Landets jordbruksföretagare bidrar konkret till det långsiktiga förvaltarskapet, som är en central del av Kristdemokraternas ideologi. Jordbruket är inte vilken näring som helst, utan dess uppdrag går långt utöver livsmedelsproduktion. Det ger ett mervärde till hela vårt land i form av aktivt miljö- och kulturbevarande.

En levande landsbygd kräver att det finns människor och företag där. Då måste det också finnas fungerande telefoni och bredband. Även landsbygdens invånare har rätt att leva i 2016, men i många delar av Sverige är det tyvärr inte så i dag. Jag ska berätta om ett exempel från Kalvefall i Ydre, som ligger i Östergötland. Där bor det människor, och det finns duktiga företagare. Jag var där och pratade med en som heter Olle, och han sa så här: När Telia klippte av koppartråden och ersatte den med fast mobiltelefoni var det helt kört - det funkar inte längre. När de ska beställa saker får de åka in till huvudorten. Olle sa: Hur ska vi kunna driva företag när det är så här svårt? Det är inte hundra år sedan vi talar om; det är nu, 2016.

Herr talman! De stora bekymmer våra mjölkföretagare nu har är mycket illa för vårt land, och jag tror inte riktigt att vi har förstått konsekvenserna. Att fem mjölkbönder slutar varje vecka kommer att innebära inte bara att vi får svårt att hålla Sveriges invånare med mjölkprodukter utan också att tusentals arbetstillfällen försvinner. Vi vet dessutom att vackra ängar och hagmarker växer igen med rasande fart. Jag fick följa med länsstyrelserna i både Jönköping och Östergötland på en bussresa för att se hagar och ängar som förut var fantastiska, med rödlistade arter, men som nu var igenvuxna med buskar, sly och granskog. 20 procent har försvunnit på tio år.

Herr talman! Konsekvenserna blir också mer urbanisering. Unga flyttar till större centralorter och storstäder. De äldre blir kvar. Servicen försämras eftersom befolkningsunderlaget krymper, och antalet arbetsföra blir färre. Grupper som tidigare gick från skolan och studier direkt till ett jobb i familjens lantbruk, i fabriken eller på bruket står nu utan arbete, och andra flyttar till större städer. Vi politiker måste skapa förutsättningar för att människor ska vilja leva och verka och för att företag ska kunna utvecklas på landsbygden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Landsbygdspolitik

Herr talman! Den otrygghet många känner är ett av de stora hoten mot en levande landsbygd. Många har sedan länge slutat förvänta sig att polisen ska hinna fram i tid. Vi hör dagligen om stölder av dieseltankar eller inbrott i skogsmaskiner och traktorer, och man till och med stjäl traktorer. Så kan det inte fortsätta. Brott måste kunna utredas och klaras upp även på landsbygden.

En annan källa till oro är tillämpningen av EU:s vattendirektiv. Tusentals hektar åkermark riskerar att läggas under vatten på de privata markägarnas bekostnad. Samtidigt riskerar klimatneutral elproduktion att gå förlorad. Även stora kulturvärden hotas - flerhundraåriga dammar kommer att rivas, med konsekvensen att bland annat gamla bruksmiljöer förloras. Enskilda dammägare kommer att tvingas investera mångmiljonbelopp för att återställa den ursprungliga miljön, med omfattande skador på kulturmiljö, jordbruk och tredje man som följd. Enskilda kommer att drabbas av ekonomiska konsekvenser som inte står i rimlig proportion till åtgärdernas betydelse.

Herr talman! Vi står inför en stor global utmaning när det gäller att ställa om samhället i en grönare och mer hållbar riktning. I detta ingår att ställa om energiförsörjningen från fossilberoende till förnybart. Möjligheterna att stimulera omställning av arbetsmaskiner, inte minst inom skogs- och jordbruket, måste utvecklas. För att detta ska ske krävs det riktade insatser.

En jordbrukssektor som kan drivas huvudsakligen på förnybara inhemska drivmedel innebär samtidigt ett minskat beroende av oljeimport. Detta innebär en mer robust beredskap ifall vårt land skulle utsättas för kris. I dagsläget är jordbruket helt beroende av ett ständigt tillflöde av fossil olja för att driva maskinerna och av fossil gas för framställning av gödningsmedel. Detta är inte hållbart.

Sverige behöver en levande landsbygd. Sverige behöver jordbrukare som producerar livsmedel för att upprätthålla landets försörjningstrygghet.

Herr talman! I dag debatterar vi miljö- och jordbruksutskottets betänkande MJU9 Landsbygdspolitik, och jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna.

Vad är landsbygdspolitik? Finns det en speciell politik för landsbygden, och behövs det en speciell politik för landsbygden? Det är de frågor vi brottas med i den parlamentariska kommittén för landsbygden. Vi ska leverera ett delbetänkande den 31 mars där vi beskriver hur det ser ut i dag och vilka effekter den förda politiken har haft. Sedan börjar det verkliga arbetet med att forma de politiska förslagen. En politik ska föreslås som skapar förutsättningar för tillväxt, företagande, sysselsättning och boende på en attraktiv landsbygd. Slutbetänkandet ska vara klart i januari 2017.

Det betänkande vi debatterar i dag handlar väldigt mycket om de gröna näringarna och deras konkurrenskraft, om regelförenkling, tillsyn, kontroll och jordbrukets miljöpåverkan. Alla dessa frågor handlar om landsbygdens möjligheter till utveckling. Det är vi överens om, men vi är kanske inte helt överens om hur.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Landsbygdspolitik

I regeringsförklaringen skriver regeringen: "En modern näringspolitik skapar jobb i hela landet.

Skogen - det gröna guldet - ska bidra till fler jobb och brukas hållbart. - - - Sveriges potential som turistdestination med fokus på natur- och ekoturism tas tillvara. En livsmedelsstrategi arbetas fram för att öka produktionen i hela livsmedelskedjan och möta efterfrågan på ekologisk mat."

Vi menar allvar med att hela Sverige ska leva. Då måste vi se till att det är möjligt att bo och verka på landsbygden. Det är därför vi lägger pengar på bland annat bredbandsutbyggnad, infrastruktur, grundläggande kommersiell service, servicepunkter och metangasreducering. Men det är inte tillräckligt - det behövs mer. Det måste finnas skolor, sjukvård, bostäder och arbetstillfällen. Detta är satsningar som vi också gör i vår budget. Det hänger ihop. Vi behöver värna den svenska modellen.

Herr talman! Vi står inför stora utmaningar men också stora möjligheter med en ny näringspolitik som driver på för nyindustrialisering även på mindre orter och ger företag möjlighet till export.

Landsbygdsministern var nyligen i Kina för att se till att svenska livsmedelsföretag får ökade möjligheter till tillträde till deras marknad.

Vi har en politik för innovationer för de gröna näringarna. Regeringen kommer också att lägga fram en forskningsproposition, och statsministern leder även ett innovationsråd.

Det går bra för Sverige. Sveriges tillväxt 2015 var 4,1 procent, och exporten ökade för första gången på 20 år. Och arbetslösheten sjunker. Antalet arbetstillfällen ökade med nära 80 000 år 2015. Och vi behöver stimulera jobben i de gröna näringarna, se till att behålla dem som redan finns och att det skapas nya.

Livsmedelsstrategin kommer att vara en viktig del för att ta fram åtgärder för att stimulera svensk livsmedelsproduktion och trädgårdsnäring vad gäller både primärproduktion och vidareförädling. Där finns det mycket att göra.

Ett exempel är att antalet gårdsmejerier ökar. De senaste årens mjölkkris är något som vi har jobbat mycket med och som är mycket allvarlig. Antalet mjölkbönder minskar, och det hotar vår produktion av både kött och mjölk men också landsbygdsutvecklingen i stort.

Regeringen har tillsammans med EU lagt 150 miljoner för att stärka mjölkbönderna i den akuta krisen. Men vi kompenserar även för dieselskattehöjningen inom jord- och skogsbruket. De senaste åren har livsmedelsimporten och -exporten ökat. Där finns mer att göra.

Vi köper gärna svenskt, och arbetet som branscherna gör och har gjort med svenskmärkning är en viktig del för att vi som konsumenter ska kunna köpa svenskt i butikerna och enkelt kunna göra det valet. Det kommer att öka svensk livsmedelsproduktions konkurrenskraft och skapa jobb.

Även efterfrågan på ekologisk produktion och mat ökar kraftigt i Sverige. Efterfrågan är högre än utbudet. Det är något som vi måste stimulera så att utbudet motsvarar den efterfrågan som finns.

Herr talman! Konsumenterna måste kunna lita på att maten är säker och att märkningen är korrekt. Därför ser vi nu över straffskalan och sanktionsmöjligheterna för fusk inom livsmedelssektorn. Regeringen har också inrättat en upphandlingsmyndighet som ska underlätta för den offentliga sektorn att köpa svenskt och satt nya regler på plats för att göra det lättare att upphandla svensk mat, för visst har det varit absurt att det som upphandlas av offentlig sektor hade varit olagligt att producera i Sverige. Så kan vi inte ha det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Landsbygdspolitik

Sverige har ett klimatsmart jordbruk med hög djurvälfärd både i det ekologiska och i det konventionella jordbruket, och det är något som vi ska slå vakt om. Antibiotikaanvändningen är väldigt låg. Lantbrukarna vet att det mest lönsamma är att djuren är friska, och de jobbar mycket med förebyggande åtgärder.

Produktionen av skogsbaserad bioenergi och biogas från jordbruket fortsätter att utvecklas positivt. Kontinuerligt arbete sker för att minska beroendet av fossil energi i de gröna näringarna. Regeringen anser dock att det behövs ytterligare insatser för att ta till vara de gröna näringarnas möjligheter i klimatarbetet. De gröna näringarna har en nyckelroll.

Herr talman! Vi socialdemokrater vill att Sverige ska ha lägst arbetslöshet i EU 2020, och då behövs landsbygden. Vi vill se en nyindustrialisering av Sverige och satsningar på vägar, bredband och järnvägar. Vi vill säkra kunskapsförsörjningen till företag på landsbygd genom fler platser på regionala högskolor och universitet och på gymnasieskolor och yrkeshögskolor.

Vi socialdemokrater har en politik för att hela landet ska bli bättre att leva i. Vårt fokus riktas mer på samarbete och investeringar för framtiden så att svenska företag kan växa och anställa. Med fler jobb får vi också råd med en välfärd att vara stolta över.

(Applåder)

Herr talman! Tack för anförandet, Monica Haider!

I vår jordbruksmotion nämner vi en hel del kring byråkrati, och jag gjorde det även i mitt anförande här tidigare. Som konstaterats kan man som lantbrukare när man ska ansöka om stöd nästan uppleva att man går igenom någon form av drakonisk verksamhet. Till exempel måste man när man ska ansöka om investeringsstöd skriva rätt formuleringar för att man över huvud taget ska vara aktuell för att få de bästa beloppen. Det är en del.

Men jag har lite funderingar kring en del av det som vi har lagt fram i våra motionsförslag, och det är om miljötillsynen och djurtillsynen. Hur ser Monica Haider på detta med kompetenskravet? Vad är ett vettigt krav att ställa? Jag läser svaren, och där nämner man att man har ett antal program och att man ser med tillförsikt på det. Men det finns en annan del, och det är att du som lantbrukare med djur till exempel ska veta att den som kontrollerar dina djur faktiskt har en kompetens och inte har en dold agenda. Det vore intressant om Monica Haider kunde utveckla lite mer hur hon ser på de frågorna.

Herr talman! Vad gäller byråkratin tror jag att vi alla här i kammaren tycker att den är övermäktig ibland när det gäller EU-ansökningar och annat. Det är krångligt att söka de här stöden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Landsbygdspolitik

Samtidigt vet vi att man på Jordbruksverket hela tiden försöker att förenkla och förbättra. Förenklingsresan, som startade förra mandatperioden, har trots allt givit en hel del konkreta resultat. Men det jobbet får vi aldrig sluta med.

Sedan tror jag att vi aldrig kommer ifrån en del byråkrati vad gäller EU i och med att det finns en stor kontroll av det vi ska göra.

Vad gäller miljötillsyn och kompetenskrav finns det kompetenskrav på djurskyddsinspektörerna. Exakt vilken utbildning de har vet jag faktiskt inte i dag. Men att ställa krav, som ni gör i er motion, att de ska ha yrkeskunskap innan tror jag är väldigt svårt. Det krävs, om jag förstått det rätt, en högskoleutbildning för att få de här jobben. Jag tror att det är svårt att säga att de ska ha yrkeskunskap innan. Jag tror inte riktigt på det. Jag tror att man kan skaffa sig kunskap på annat vis också.

Herr talman! Tack för svaret, Monica Haider! Givetvis kan det diskuteras vad det är för kompetens djurskyddsinspektörerna behöver ha. Men jag tror att det är viktigt att signalen som skickas ut till någon som ska anställas som djurskyddsinspektör är att man ska besitta basala kunskaper.

Det finns exempel på lantbrukare som får miljöbesök där de får förklara basala kunskaper som hur det fungerar på ett lantbruk med växtlighet och så vidare. Jag tror att det här är någonting som man kan lägga betydligt hårdare tryck på.

Jag har en annan fundering och kanske en viss oro, och det är över vad som kommer att hända i höst med djurskyddslagstiftningen och de förslag som kommer. Hur ser Monica Haider på de frågorna? Är ambitionen att ha hårdare regler, eller är det att försöka få regler som är anpassade efter djurens förutsättningar, lantbrukets förutsättningar eller för ett konkurrenskraftigt svenskt jordbruk? Det vore intressant att höra.

Herr talman! Vad gäller kompetensen hos djurskyddskontrollanterna vet jag att man har kört ganska mycket utbildningar på länsstyrelserna för kontrollanterna, bland annat i bemötande, kompetenshöjande åtgärder och så vidare. Men jag kan inte stå här och säga exakt vilket kompetenskrav som ska gälla för en djurskyddskontrollant, för det vet jag faktiskt inte.

Herr talman! Tack alla för att ni är kvar här denna sena afton och vill debattera landsbygdspolitik! Det är ett för mig mycket kärt ämne.

Jag är dock inte säker på att jag gillar ordet landsbygdspolitik. Precis som Monica Haider, Lars Tysklind och Jens Holm var inne på kan man undra om det verkligen finns något som heter landsbygdspolitik. Betänkandet borde kanske heta EU:s gemensamma jordbrukspolitik och alla dess följder eller något i den stilen.

Sverige är ett stort land. Vi har 290 kommuner. Av dem är 33 klassade som glesbygdskommuner, enligt Jordbruksverkets definition, och 164 som landsbygdskommuner. Det betyder att två tredjedelar av Sveriges kommuner är gles- eller landsbygd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Landsbygdspolitik

Jag tror inte att det kan finnas en politik för alla dem. Vi är ett myllrande mångfaldsland från Skåne i söder till Norrbotten i norr. Det finns inte ett politikområde som kan täcka in allt detta, och det är ingen särart bara för att folk bor längre från varandra än vad man gör i städer.

Precis som överallt annars bor det massa olika människor i gles- och landsbygd. Det är lärare, biologer, pensionärer, jordbrukare, biodlare, nyfödda och nyanlända, och alla med sina drömmar och behov och sin längtan.

En nybliven förälder vill kanske ha nära till BVC. Är man till åldern kommen är det kanske närhet till omsorg och sjukvård som är det viktiga. För en tonåring är det kanske kommunikationerna hem från bion på Folkets hus som är det viktiga. För egenföretagare och studenter, eller bara för det moderna tv-tittandet, är en bredbandsuppkoppling nödvändig.

Jag tror att vi har samma behov men olika förutsättningar beroende på om vi bor i glesbygd, landsbygd eller stadsmiljö.

För oss politiker handlar det om viljan att överbrygga dessa skillnader. Här har vi ibland olika syn på hur det ska göras och olika nivå på hur det ska vara.

Jag vill hellre tala om landsbygdssäkrad politik. Visst, det är semantik men ändå viktigt, för anledningen till att vi är här i dag är EU:s gemensamma jordbrukspolitik och de medel som delas ut i det som kallas landsbygdsprogrammet. Dessa 36,1 miljarder går till stor del till jord- och skogsbruk men också till olika insatser som gör det lättare att leva på landet: klimatåtgärder, bredband, grundläggande service, mataffärer och företagande. Det borde inte kallas för stöd och ersättningar utan för satsningar, precis som det gör i stadsmiljö.

Åter till betänkandet. Det handlar till stor del om företagande och företagarnas villkor i de gröna näringarna, i alla fall om vi ser till vilka motioner som har väckts. Låt oss slå fast att de gröna näringarna är ett viktigt samhällsintresse. Vi är alla beroende av de gröna näringarna. Därför ska vi inte göra detta till en särart. Vi ska se till att vi har en landsbygdssäkrad företagarpolitik, en landsbygdssäkrad skolpolitik och en landsbygdssäkrad kulturpolitik - och eftersom vi har en feministisk utrikespolitik ska vi också ha en feministisk landsbygdspolitik.

Vi ser att många av landsbygdsprogrammets små bidrag kan göra stor nytta. Lars Tysklind talade tidigare om mosaikbetesmarker. För enskilda djurägare och näringsidkare kan ett bidrag på mellan 1 000 och 10 000 kronor göra stor skillnad. Hur det växlas upp är avgörande för det lokala landskapet, för turismen och för dem som bor där eftersom det håller landskapet öppet.

Vi har talat mycket om svårigheterna för livsmedelsproduktionen. Ibland verkar det som att intressen står mot varandra, att det är antingen det ena eller det andra som gäller. Antingen är vi för eller emot miljön.

Vi behöver ha ett levande lantbruk, och jag vet att regeringen satsar på det och arbetar för det och en ökad livsmedelsproduktion i Sverige. Ett levande lantbruk levererar bra miljötjänster, öppna landskap, levande landsändar och levande byar.

I dagens klimat handlar det om att ta sitt ansvar i ett nationellt men framför allt internationellt perspektiv. Vi är skyldiga att använda den mark vi har och inte bygga sönder åkermark och produktiv mark.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Landsbygdspolitik

I kölvattnet av de klimatförändringar vi ser kommer jordbruket att möta stora svårigheter. Vi ser det redan på många platser i världen. Se bara på södra Europa!

Den svenska marken kommer att behövas än mer i framtiden, och då behöver vi ha rent vatten, kemikaliefritt jordbruk och giftfri miljö. Det är ju framgångssagan i det svenska jordbruket.

Ett levande lantbruk och en stark livsmedelsförsörjning bygger på att vi ska ta vara på våra resurser. Vi ska inte måla upp bilden av att god vattenkvalitet står i kontrast mot en bra livsmedelsproduktion. Det är snarare förutsättningen för en god grön näring.

Även andra delar påstås ibland stå emot varandra. Det har talats om konkurrenskraft här. Jag tror att svenskt jordbruks största konkurrenskraft är våra mervärden med bra djurvälfärd, låg antibiotikaanvändning, rent vatten, låg kemikalieanvändning och bra djurhälsa.

Regelverket för djurhållning kan diskuteras. Det finns många krångliga regler också för annat än djurhållning, till exempel växtnäring. Regelverket ska vara ändamålsenligt och vara utformat så att det ger liten administrativ börda för företagaren. Här finns en del att göra, och det tror jag att vi alla är överens om. Men det får inte gå ut över djurvälfärd och miljöhänsyn.

Ibland talar man om regelförändringar som ett mantra, men det finns ju ofta en anledning till varför regler har kommit till. Regelverk ska också vara förebyggande. Det gäller till exempel djurstallar, som togs upp tidigare. En förprövning ger djurhållaren en investeringssäkerhet så att denne inte plöjer ned flera miljoner på något som visar sig inte funka.

När man regelförenklar måste det göras smart och utan att tumma på djurvälfärd, djurhälsa eller rättssäkerhet. Det måste också vara ändamålsenligt för företagaren.

Om vi ska ha de svenska mervärdena kvar och om det ska finnas en anledning att köpa svenskt kött, svenska ägg, svensk mjölk och svensk spannmål är det enda vi kan konkurrera med på en global marknad vår höga djurvälfärd, vår höga livsmedelssäkerhet, vår höga miljöprestanda och vår låga antibiotikaanvändning. Det ger ett konkurrenskraftigt jordbruk, och vi ska ha styrmedel och regler för att främja detta. Genom det kan vi möta konsumenternas ökade efterfrågan på hållbart producerade livsmedel, både inom Sverige och på en global marknad.

(Applåder)

I detta anförande instämde Stina Bergström (MP).

Herr talman! Både Vänsterpartiet och Miljöpartiet kritiserade den tidigare borgerliga regeringen då den tog bort målsättningar för ekologisk produktion, som fanns i det tidigare landsbygdsprogrammet. Nu har vi en ny regering där Socialdemokraterna och Miljöpartiet styr.

Det är ni som äger det nuvarande landsbygdsprogrammet, Emma Nohrén. Där har jag inte sett några målsättningar för ekologisk produktion, vare sig vad gäller jordbruksarealens storlek eller hur mycket ekologisk mat som man ska upphandla inom offentlig sektor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Landsbygdspolitik

Jag vill fråga Emma Nohrén om Miljöpartiet inte tycker att det vore en bra idé om vi hade sådana målsättningar för eko i landsbygdsprogrammet. Vi vet att det går att göra ändringar i innevarande landsbygdsprogram. Är det något som Miljöpartiet och regeringen driver?

Herr talman! Tack för frågan, Jens Holm!

Jag tycker att det är viktigt att det finns målsättningar för ekologiskt. Det är det som driver på utvecklingen. Vi kan jämföra med när man började ha bestämmelser för utsläpp från miljöbilar. Om man lade sig på 120 gram koldioxid var det dit bilarna kom, men om man lade sig på 109 kom bilarna dit trots att branschen sagt att det var omöjligt.

Jag tror att man måste ha styrmedel, men det är lite komplicerat ibland. Ska det vara i pengar och andel av kostnaden, eller ska det vara i kilo? Där kan det ibland vara svårt att sätta mål. Men jag tror att det ska vara det, och jag verkar för att det ska in. Däremot vet jag inte om det är möjligt att få in det i halvtidsöversynen, men det får vi hoppas.

Herr talman! Jag tolkar det som att det är Miljöpartiets hållning att vi ska ha målsättningar för eko i landsbygdsprogrammet. Det tycker jag är bra. Jag hoppas att det också är regeringens hållning, för den har vi inte sett något av ännu.

Jag är inte alls expert på landsbygdsprogrammen, men så som jag har förstått det kan man göra korrigeringar under tidens gång. Man behöver inte ens vänta till halvtid. Om Sverige vill göra en korrigering eller komplettering är det väl tyvärr inte riktigt så lätt att man bara lyfter luren och ringer ned till Bryssel och så är det klart, men ungefär så borde det vara. Man säger helt enkelt att den här kompletteringen vill vi göra, och så får man det förhoppningsvis godkänt från Bryssel. Jag hoppas att regeringen driver det.

Hur man ska mäta eko borde inte vara så komplicerat som Emma Nohrén säger, eftersom vi hade mål tidigare. Av den totala jordbruksarealen borde 20 procent vara eko, sa man då. Nu borde vi skruva upp det målet. Man pratade också om att av de offentliga inköpen borde så här mycket vara ekologiska livsmedel. Vi borde kunna använda ungefär det målet men skruva upp det.

Herr talman! Jag kan i stort sett bara hålla med. Mjölkkrisen och så vidare har varit uppe i debatten. Vi ser att ekologisk produktion har klarat sig bäst, framför allt för att man oftast odlar foder på den egna marken.

Det finns all anledning att få upp produktionen av ekologiskt, också med tanke på djurvälfärd, kemikalieanvändning och allt. Om vi på något sätt kan få in detta i landsbygdsprogrammet tycker jag att det vore bra. Jag tar med mig de tipsen.

Herr talman! Emma Nohrén har hållit ett anförande som var väldigt intressant. Det var ett anförande som jag tror att hon hade kunnat hålla för några år sedan också, när hon var i opposition. Skillnaden är dock att hon tillhör majoriteten just nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Landsbygdspolitik

Miljöpartiet målade upp många problembeskrivningar om hur det är på landsbygden just nu. Flera av dessa beskrivningar tror jag att många av oss kan hålla med om, men jag vill fråga Emma Nohrén och Miljöpartiet hur Miljöpartiet i sin regeringsställning ser på lösningar och åtgärder.

Vi upplever just nu att det inte händer så mycket från regeringens sida inom just landsbygdsutvecklingen. Hur skulle Emma Nohrén och Miljöpartiet i regeringen vilja öka den svenska produktionen? När kommer livsmedelsstrategin? När kommer djurskyddspropositionen?

Herr talman! Tack för frågorna, Åsa Coenraads!

Jag tycker att regeringen har satt fart på landsbygdsarbetet. Sedan finns det fortfarande mer att göra.

Vi har tagit fram en maritim strategi som behandlar en stor del av vår kust och hur den ska användas. Det jobbas intensivt med havsplanering och hur den ska användas, vilket är viktigt för såväl det småskaliga fisket och turismen som för det framtida näringslivet. Vi har en stor satsning på turism och export av turism, där även ekoturism ingår som ett flaggskepp i svenskt sälj utomlands. Vi har nästan fördubblat stödet till friluftsorganisationer som ett sätt att få ut människor i skog och mark och öka intresset för landsbygden. Vi har utredningen Parlamentariska landsbygdskommittén, som ska ta fram en landsbygdspolitik som tittar ända fram till 2050.

Vi har också varit behjälpliga under mjölkkrisen. Att flera mjölkgårdar i veckan läggs ned var inte något som hände när vi tog över makten, utan det hände redan när ni satt vid makten, Åsa Coenraads. Det har varit en trend sedan långt tillbaka, men vad gjorde ni åt det? Vi har tillsatt flera olika saker för att göra det bättre. Vi satsar på eko. Vad jag kan se gör regeringen väldigt mycket. Vi har också en utredning på gång för att se hur statliga jobb kan komma ut i landet snarare än att koncentreras runt Stockholm, så som de har gjort under er tid.

Herr talman! Tack för ett svar som inte innehöll ett enda svar på de frågor jag ställde!

Vi har haft två år av landsbygdsvakuum från regeringen. Vi vet inte när livsmedelsstrategin kommer, och vi vet inte när djurskyddspropositionen kommer. Men det är till dessa båda som Socialdemokraterna och Miljöpartiet hänvisar - någon gång i framtiden. Regeringens politik är ett luftslott. Det som regeringen har producerat hittills är branschprogram. Dessa har branschen själv tagit fram, så man kan inte säga att de är regeringens politik.

Här i dag har vi lagt fram förslag om ökad konkurrenskraft, enklare regler för landsbygden och mindre detaljstyrning. Allt detta säger ni nej till, Emma Nohrén. Jag undrar därför: Hur avser Miljöpartiet i regeringen att öka den svenska produktionen?

Herr talman! Återigen: Tack för frågorna!

Att vi har ett landsbygdsvakuum beror mycket på vilka som satt och styrde åtta år tidigare och vilka som förhandlade fram dagens landsbygdsprogram, som vi sitter fast med. Det var alliansregeringen som skötte förhandlingarna i Bryssel. Där sitter vi lite fast. Men vi får laga efter läge, och där tycker jag att vi har gjort mycket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Landsbygdspolitik

Vi har en livsmedelsstrategi som är på gång. Tidsmässigt kan jag inte säga när den kommer, men jag tror att du själv har varit med i arbetet, Åsa Coenraads, från Alliansens sida. Någon företrädare från er har i alla fall varit det.

Vad jag vet kommer djurskyddspropositionen till hösten. Det jobbas på. Under tiden har allt det andra som jag nämnde förut också hänt. Att det skulle stå stilla tycker jag inte är en rättvis bedömning.

Herr talman! Tack för anförandet, Emma!

Jag tycker att det var ett intressant förslag du nämnde, att vi behöver prata mycket mer landsbygdspolitik, som vi kallar det här blocket. Egentligen är det jordbrukspolitik vi diskuterar. Det är viktigt att vi pratar om det.

Sedan kanske jag till viss del får rätta, eftersom jag själv medverkar i Landsbygdskommittén. Som det ser ut nu tror jag egentligen inte att kommittén kommer att hantera de livsmedelspolitiska frågorna så mycket, utan det är framför allt livsmedelsstrategin. Det är ganska uppenbart här att det är många partier som inte känner att de medverkar direkt i dialogen över huvud taget och som därför undrar var den kommer att hamna, även när det gäller djurskyddslagstiftningen.

Jag har en liten fundering. Emma Nohrén nämnde mervärden och att man har höga kostnader, att det ska vara ett mervärde. Jag har svårt att se den kopplingen. Mervärde är något som man får betalt för. Annars är det inget mervärde utan en merkostnad. Mervärde kan vara att det är ekologiskt, att det är certifierat, att man har gamla lantsorter, att man har väldigt bra smak eller hantverksmässig lagning av mat eller något annat. Men mervärde är fortfarande inte en merkostnad.

Vår roll som politiker är att i så fall ersätta de merkostnader som exempelvis det svenska lantbruket till viss del har. Alternativt måste näringen försöka få betalt på annat vis.

Min fundering, Emma Nohrén, är: Är jag rätt i min analys? Är mervärde en merkostnad?

Herr talman! Jag ser det inte så. Om det inte skulle vara någon skillnad på det svenska köttet och annat kött skulle det vara meningslöst att sätta en stämpel på det och signalera att det är svenskt kött. Detsamma gäller svensk kyckling. Vi kan lösa de här problemen genom att ha sämre djurvälfärd och klordoppa kycklingarna i stället, som man gör i andra länder, för då får man bort salmonella. Men jag tror inte att någon vill gå dit.

Jag ser det så att vi först och främst ska se till att alla länder i EU följer EUlagstiftningen, vilket tyvärr inte sker. Därefter vill vi dra med EU till den svenska standarden i stället för att sänka oss till den europeiska standarden. I så fall finns det ju ingen anledning att köpa svenskt, om det inte finns något mervärde med att vi har det svenska djurskyddet, den svenska kemikalielagstiftningen och så vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Landsbygdspolitik

Herr talman! Tack för svaret, Emma Nohrén!

Att det är ett merpris i butik på svenskt kött handlar knappast om att det är dyrare att producera. Det är inte så bönderna får betalt när de säljer sina varor: Kolla här, det kostar 100 kronor mer att producera, alltså får vi de pengarna.

Det handlar snarare om att man kan sälja på andra mervärden, till exempel att det är svenskt, att vi har bra djurskyddskontroll eller att vi i Sverige har lantbrukare som är otroligt skickliga på att producera bra kvalitetslivsmedel.

Man kan se utvecklingen för svenskproducerade livsmedel. Från 2005 har det varit en dramatisk nedgång som har fortsatt hela tiden. Det är inget som jag beskyller den här regeringen för, men det är lite grann den frågan som vi behöver diskutera. Vi måste vända produktionen och vända den gemensamt. Det är egentligen en uppmaning till Miljöpartiet, som en del av regeringen, att försöka bredda livsmedelsstrategin och verkligen ta med alla partier, så att vi får konkreta lösningar där vi kan få resultat för det svenska lantbruket och för den svenska landsbygden.

Herr talman! Jag tror att vi i stort sett är överens om att vi vill ha en god och bra produktion i Sverige och att det ska vara lönsamt för svenska bönder att ha den standard som man har i dag och att den också ska öka. Det är förfärligt att ett av de bästa djurhållarländerna i världen har minskad produktion. Det borde snarare vara vi som premieras.

När det gäller livsmedelsstrategin är meningen att alla partier ska få vara involverade i framtiden. Strategin är på gång, och jag hoppas att den kanske inte löser allt men att vi får en strategi att gå framåt med när det gäller att få bättre och ökad livsmedelsproduktion i Sverige.

Herr talman! Jag tänkte att jag skulle avsluta kvällen genom att prata lite om minigrisar. Som ni har längtat efter det!

Minigrisar har funnits i Sverige som sällskapsdjur sedan 80talet. Hur många som finns i Sverige just nu är lite svårt att uppskatta, eftersom det inte finns något separat register för just minigrisar. Ett tusental är väl en rimlig gissning.

Minigrisen är inte en egen ras - det finns ingen rasstandard - utan alla grisar som väger under 80 kilo när de är vuxna, vilket de är vid ungefär fem års ålder, räknas som minigrisar. 80 kilo låter onekligen inte speciellt "mini". Men om man jämför med ett slaktsvin på ungefär 300 kilo är det definitivt "mini".

De borde för övrigt snarare heta "kelgrisar". Teacup och mikrogrisar, som ni säkert har sett på bild någon gång och folk bär omkring på, de finns inte. De har heller aldrig funnits. Det är små pyttegrisar som borde få vara med sin mamma i stället. Glöm att du kan ha en gris i en tekopp eller i en väska för den delen! Det skulle möjligtvis vara en väska på hjul, ett litet tag, tills grisen har ätit upp väskan. De flesta minigrisar brukar landa på 35-40 kilo när de räknas som minigrisar. Tänk er en bullterrier!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Landsbygdspolitik

När man har en minigris ställs man inför ett par problem, förutom dem som grisen själv ställer till med. Trots att många av grisarna lever inomhus med den mer mänskliga delen av familjen och aldrig någonsin träffar andra grisar räknas inte minigrisar som sällskapsdjur utan som svin, det vill säga klövbärande boskap, och de skiljs inte från produktionsdjuren i lagstiftningen.

En minigrisägare måste ha ett SE-nummer från Jordbruksverket. Det i sig är inget större problem, för det är bra att ha koll på grisarna. Men problemet är att man i lagstiftningen inte har gjort skillnad på om det handlar om en enda gris eller 500 grisar. Jag kan lova att grannarna, om inte annat, undrar lite grann hur många det är tänkt att man ska ha.

Dessutom ska grisarna vara märkta, antingen med bricka i örat eller med tatuering. Men det är inte jättemysigt att ha någon i soffan som har en stor plastbricka eller metallbit i örat, och dessutom är öronen för små, så de får inte plats.

I svaret på motionen hänvisar man till ett direktiv från 2008. Om det är ett EU-direktiv borde rimligen samma sak gälla i hela EU. Men i Finland fungerar det alldeles utmärkt att chippa grisarna. Det borde med andra ord fungera alldeles utmärkt även här. Och är det inte ett EU-direktiv kunde man ändra lagstiftningen, vilket var poängen med motionen.

Sedan gäller det vaccinationen. Det behöver alla djur inklusive minigrisar. Problemet är att svinvaccin kommer i väldigt stora doser, för det är tänkt för produktionsdjur. Det gör att vi får slänga enorma mängder vaccin, och det är ganska dumt.

Eftersom minigrisen räknas som ett produktionsdjur gäller heller inte samma regler vid sjukdom eller om något djur skulle dö, vilket de ju gör allihop förr eller senare. Det går heller inte att försäkra dem på samma vis, åtminstone inte mot något som grisen de facto kan råka ut för.

I svaret på motionen skriver man att det inte pågår något arbete med att jämställa minigris med sällskapsdjur och att man heller inte kan det enligt gällande lagstiftning.

Återigen: Det var lite grann det som var poängen med motionen, för det behövs tydligare rekommendationer och föreskrifter och ett samlat regelverk kring vad en minigrisägare ska tänka på, uppfylla och rätta sig efter. Det har blivit bättre, men det kan bli mycket bättre än så. Mer behöver göras, om inte annat så för djurskyddet, som har varit uppe här tidigare.

Det är helt okej att utan tillstånd ha fågelspindlar och skorpioner som sällskapsdjur - men inte minigris. Att kunna spåra grisarna vid sjukdomsutbrott, javisst, men sedan finns det en massa lagtexter som bara är krångliga! För kaniner skiljer man i lagtexten på produktionsdjur och de gulliga vi har i bur hemma. Vi borde kunna göra samma sak med grisen.

Det är dags att skilja svinen från grisarna! Bort med arga nassar och fram för fler glada grisar!

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 3 mars.)