Justitieombudsmännens ämbetsberättelse

Fru talman! Vi ska nu debattera konstitutionsutskottets betänkande KU11 om Justitieombudsmännens ämbetsberättelse.

Vi talar alltså om den lilla nätta redogörelse som jag håller i här. Den får vi en gång varje år. När jag var ny i KU sa en av mina föregångare: Detta är ett av de bästa kvitton du kan få på hur samhället fungerar.

Jag tycker verkligen att det är en himla fin beskrivning. När myndigheter eller annat inte funkar kan man faktiskt som enskild person göra en JO-anmälan, just för att man ska se över hur saker och ting fungerar.

Utifrån detta föreslår utskottet att riksdagen ska lägga Justitieombudsmännens ämbetsberättelse för tiden den 1 juli 2016 till den 30 juni 2017 till handlingarna.

Justitieombudsmännen lämnade muntligen information om sin verksamhet dels den 7 december 2017 vid ett öppet sammanträde med utskottet, dels den 14 december 2017.

I samband med utskottets beredning av ämbetsberättelsen besökte vårt utskottskansli ombudsmannaexpeditionen, där man gick igenom ämbetets äldre ärenden som ännu inte är avgjorda. Utskottets kansli tog då del av diarier, protokoll och andra handlingar.

Inga följdmotioner har väckts utifrån detta.

Chefsjustitieombudsmannen Elisabet Fura entledigades på egen begäran från sitt uppdrag den 1 augusti 2016. Till ny chefsjustitieombudsman valde riksdagen Elisabeth Rynning. Hon tillträdde sitt uppdrag den 5 september 2016.

Riksdagen valde den 17 maj 2017 Cecilia Renfors till justitieombudsman för tiden från och med den 1 september 2017 till dess nytt val har genomförts under fjärde året därefter.

Ställföreträdande ombudsmannen Hans Ragnemalm avled tyvärr i början av verksamhetsåret, och justitieombudsmannen Stefan Holgersson begärde i slutet av verksamhetsåret att få bli entledigad från sitt uppdrag.

Det framgår också att under verksamhetsåret tjänstgjorde de ställföreträdande justitieombudsmännen Hans Ragnemalm, Cecilia Nordenfelt och Lilian Wiklund i viss omfattning med handläggning och avgörande av tillsynsärenden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Justitieombuds-männens ämbets-berättelse

Av redogörelsen framgår vidare att instruktionen ändrades den 1 januari 2017 till följd av att en ny lag om budget och ekonomiadministration för riksdagens myndigheter då trädde i kraft.

Det anges även att JO:s arbetsordning ändrades vid ett tillfälle under verksamhetsåret. Ändringen föranleddes av att Elisabeth Rynning hade tillträtt som chefsjustitieombudsman.

När vi haft de öppna utfrågningarna tror jag inte att någon i utskottet lämnats oberörd av de berättelser som vi fått ta del av. Det är ganska ohyggliga historier som möter oss, och det är också ett kvitto på varför justitieombudsmännens uppdrag är så otroligt viktigt.

Utskottet har också ett ställningstagande i detta. Utskottet konstaterar att ombudsmännen även i denna ämbetsberättelse redovisar iakttagelser om allvarliga brister och problem med långa handläggningstider och med vissa myndigheters regeltillämpning och ärendehantering.

Att myndigheter brister i rättstillämpningen eller har otillräckliga resurser, felaktig organisation eller bristfällig kompetens är naturligtvis otillfredsställande. Ombudsmännens iakttagelser och de behov av förändringar och nödvändiga åtgärder som har identifierats ska tillmätas stor vikt. Utskottet förutsätter också att regeringen och myndigheterna vidtar de åtgärder som krävs för att komma till rätta med de fel och brister som konstateras.

Utskottet instämmer i chefsjustitieombudsmannens påpekande om vikten av att grundläggande rättsstatliga principer ska tillämpas också i förhållande till personer som frihetsberövats på grund av brott. Utskottet finner även anledning att på nytt påminna om att det är en central fråga i en rättsstat att ingen sitter frihetsberövad utan laglig grund. Principerna om legalitet, proportionalitet, ändamål och behov ska naturligtvis iakttas vid alla former av tvångsåtgärder som myndigheter vidtar mot enskilda.

Av ämbetsberättelsen framgår också att tillämpningen av bestämmelserna om utlämnande av allmänna handlingar fortfarande vållar stora bekymmer på många ställen. I likhet med vad utskottet tidigare har anfört är det ett grundläggande krav att myndigheter och kommuner fullgör sina skyldigheter att enligt offentlighetsprincipen på ett korrekt sätt och i överensstämmelse med gällande regelverk lämna ut dessa i tid.

Utskottet vill på nytt betona vikten av en fungerande ordinarie tillsynsverksamhet. En väl fungerande ordinarie tillsyn ger bättre förutsättningar för justitieombudsmännen att utföra sin extraordinära tillsyn.

Ämbetsberättelsen innehåller även ett antal fall där ombudsmännen har funnit allvarliga brister kopplade till myndigheternas bemötande av enskilda, och det är också där ledamöterna i utskottet har blivit rätt illa berörda.

Mot bakgrund av det som har framkommit finner utskottet anledning att framhålla respekten just för individens värdighet i den offentliga verksamheten. Myndigheternas respekt för medborgarnas rättigheter och integritet är en självklar del av en rättsstat. Utskottet understryker därför vikten av att myndigheterna kontinuerligt arbetar med frågor om bemötande och grundläggande rättsliga principer som bland annat definieras i den statliga värdegrunden. Det bygger på sex punkter som sammanfattar lagar och förordningar på ett väldigt bra sätt.

I ämbetsberättelsen redogör ombudsmännen också för ett antal åtgärder som de har vidtagit för att ytterligare utveckla sin verksamhet. Det framgår även att det för närvarande pågår en intern översyn av JO:s Opcatverksamhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Justitieombuds-männens ämbets-berättelse

Som utskottet tidigare uttalat kan det finnas skäl att göra en bredare översyn av JO-ämbetet, inte minst mot bakgrund av att den senaste större översynen av JO-ämbetet genomfördes för mer än 30 år sedan, 1983. Med tiden har verksamheten hos JO och dess förutsättningar förändrats på flera områden, bland annat när det gäller organisation, ärendetillströmning och arbetssätt. Utskottet kan framöver komma att ta initiativ till en sådan utredning.

Med detta föreslår utskottet att riksdagen lägger ämbetsberättelsen till handlingarna.

Fru talman! Jag tror att vi alla håller med om att ämbetsberättelsen från JO är riksdagens mest spännande läsning, för det är, som Veronica sa, ett kvitto på vad myndigheterna har gjort. Har de följt de direktiv och lagar som finns? Vi har konstaterat att det går bra för det mesta, men ibland blir det inte riktigt rätt.

Det var 700 fler nya ärenden i år jämfört med förra året, mest socialförsäkringsärenden och utlänningsärenden. Det är en väldigt blandad kompott, och JO gör nedslag, en del slumpvisa och en del förutbestämda. JO tittar till exempel alltid på domstolarnas verksamhet och har då sett att man i vårdnadsmål ibland inte följer lagen utan tittar på vad som är bäst för barnen. Det är den förklaring som har varit. Men då säger Lars Lindström, som var den JO som såg över detta, något som jag tycker är väldigt bra sagt: "'Barnets bästa' är inte en trollformel som förvandlar fel till rätt."

Det är oerhört viktigt att man får lov att tycka, och det är mycket känslor i sådana här mål, men man måste ändå följa lagen.

När JO var på besök hos oss konstaterades också att det som hände 2015 har medfört att vi har behövt väldigt mycket ny personal på nästan alla ställen i landet, och man har inte hunnit utbilda som man borde. Det handlar om både personalbrist och kompetensbrist. Ibland saknas empati, och ibland saknas sunt förnuft. Ingenting sker nog av ovilja, men det har gått för fort och man har inte tillräckligt på fötterna.

Ett förfärligt exempel som jag tror att vi alla reagerade på var den gravida kvinnan från Hinseberg som skulle in på förlossningen. Hon får åka från Hinseberg med tre väktare. Hon är handfängslad och har midjefängsel. Även om man inte har fött barn kan man lätt föreställa sig hur det är att ha ett midjefängsel på sig när man har värkar. Vad tror väktarna? Ska hon rymma ut i skogen mellan värkarna? Jag känner att man helt tappar det vid sådana tillfällen.

Sedan är dessa tre till och med med inne i förlossningssalen. Där är det väl ännu mer osannolikt att någon skulle säga ursäkta, nu rymmer jag!

Det här med sunt förnuft lämnar alltså ibland en del övrigt att önska, och JO kommer självklart att följa upp det här.

Jag har även, egentligen av en slump, tittat lite grann på biblioteken och hur godtyckligt de köper in böcker.

Vid några tillfällen har man absolut inte följt bibliotekslagen eller regeringsformens krav på objektivitet när man har bemött en låneframställan. Bedömningen av vad som ska köpas in till biblioteket ska vara saklig och opartisk och inte innebära inskränkningar på grund av religiösa, politiska eller ideologiska utgångspunkter. Man ska avstå inköp om innehållet i boken är brottsligt men inte på grund av att man själv inte gillar vad som står i boken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Justitieombuds-männens ämbets-berättelse

Det råder yttrandefrihet. Om boken köps in kan de som har en annan uppfattning bemöta innehållet. Vi har ju fri yttranderätt. Biblioteket ska inte ägna sig åt egen censur.

Några böcker har varit på tapeten. I Botkyrka och Ekerö har de svarat att de inte köper in boken Massutmaning eftersom den är baserad på selektivt vald statistik. Statistiken i boken kommer från Eurostat, SCB, OECD, statliga utredningar, forskning, polisrapporter och journalistiska reportage. Det har inte bäring på sådant jag har nämnt tidigare.

På Ekerös bibliotek köper de inte in böcker som stöder rasism, manar till förföljelse eller på annat sätt strider mot de mänskliga rättigheterna. Däremot finns Mein Kampf till utlåning. Där är vi tillbaka till Gå. Tänk efter före innan man gör något.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag att riksdagen lägger JO:s ämbetsberättelse till handlingarna.

(Applåder)

Fru talman! Jag inleder också med att yrka bifall till utskottets förslag att JO:s ämbetsberättelse läggs till handlingarna.

Fru talman! Sverigedemokraterna brukar ständigt påpeka vikten av att JO ges de goda förutsättningar som krävs för att kunna tillvarata medborgarnas rättigheter på bästa sätt. Jag tycker att JO:s årligt återkommande ämbetsberättelse är en nyttig påminnelse för oss riksdagsledamöter om vad som pågår utanför den skyddade verkstad som riksdagen trots allt utgör.

Tjänstemannaaktivism är en förkastlig företeelse. Tjänstemän som rekryteras för att förvalta våra gemensamma ekonomiska medel och vår gemensamma egendom samt för att upprätthålla lagen men som tar den i egna händer och på detta sätt sätter sig över medborgarna är bland det värsta jag vet. Det är då tur att vi har JO, som kan ingripa när något går fel eller när någon gör fel.

Fru talman! I år har vi kunnat läsa om hur en maktfullkomlig skolledning satte sig över grundlagen och förbjöd användandet av svenska flaggan. Detta kommunicerades bland annat via ett grötmyndigt meddelande där man skrev följande:

"Det är positiva och ljusa känslor som skall lyftas fram. Kan vi dessutom med denna regel hjälpa någon att inte kränka annan person, att inte begå ett brott som benämns som hets mot folkgrupp eller att inte bryta mot reglerna för användandet av svensk flagga eller så är lyckan dubbel."

Självklart är detta ett helt huvudlöst påstående, och skolledningen fick kritik av JO.

Även om det i det här enstaka fallet var så att flaggan hade använts på ett direkt olämpligt sätt kan det aldrig någonsin användas som ursäkt för att förbjuda den svenska flaggan eller för att begränsa elevernas rätt till yttrandefrihet.

På temat aktivistiska tjänstemän finns åtskilligt att säga i årets redogörelse.

Det finns även ett exempel, som också föregående talare var inne på, med ett bibliotek här i Stockholms närområde som underlåtit att köpa in viss litteratur eftersom den strider mot bibliotekets interkulturella handlingsplan. Detta strider mot objektivitetsprincipen i grundlagen, och biblioteket får också kritik av JO.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Justitieombuds-männens ämbets-berättelse

Kultur- och fritidsnämnden i Falköping har vägrat att köpa in eller ens fjärrlåna invandringskritisk litteratur eftersom den strider mot bibliotekets medieplan, där - håll i er nu - värderingar är en av de viktigaste faktorerna i bedömningen av om en bok ska köpas in eller ej. Som exempel på sådana värderingar som ska beaktas anges könsroller, rasism och främlingsfientlighet. Vidare anges, i syfte att utveckla värderingsaspekten, att biblioteket inte kan tillhandahålla medier som glorifierar eller propagerar för sådant som strider mot FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Med de kriterierna då vete tusan om ens Bibeln skulle klara sig med tanke på de våldsglorifierande budskap som kan återfinnas i vissa delar, exempelvis i Gamla testamentet.

Kultur- och fritidsnämnden i Falköping menar nämligen att en låntagare ska känna sig trygg med att inte få sina mänskliga rättigheter kränkta genom att läsa lånad litteratur. Att censurera böcker, eller plocka bort dem för att de framför förvisso lagliga åsikter men ändock åsikter som strider mot den godkända åsiktskorridoren, är sådant mer auktoritära regimer sysslar med.

JO landar således i den helt rimliga slutsatsen att den grundlagsfästa principen om yttrandefriheten innebär att det i alla sorters medier får föras fram åsikter andra inte delar så länge dessa uttalanden inte är brottsliga. Man får till och med gå så långt att man får föra fram uttalanden som kan vara sårande för enskilda individer utan att dessa i rättslig mening kränker några mänskliga rättigheter. Att böcker och andra medier med ett sådant innehåll tillhandahålls på ett folkbibliotek kan inte anses kränka låntagarnas eller andras mänskliga rättigheter.

Har man en annan uppfattning än de som förs fram i viss litteratur kan man i stället välja att bemöta dem, eller om man är lättkränkt kan man helt enkelt låta bli att läsa dem från första början.

Nämnden fick således rättmätig kritik av JO även i detta fall.

Fru talman! Jag hoppas att vi aldrig mer behöver läsa om liknande fall i Sverige.

Fru talman! Vi debatterar nu KU11 Justitieombudsmännens ämbetsberättelse. Även jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Vi i konstitutionsutskottet får årligen en tjock bok med många av de mest intressanta fallen av JO:s granskningar. Där hamnar de principiella fallen. Ofta kan boken verkligen, precis som Veronica Lindholm har varit inne på, vara en sorts värdemätare på hur Sverige mår, framför allt hur situationen är för många utsatta grupper.

JO brukar till exempel lyfta fram situationen i häkten, i arresten och för tvångsomhändertagna samt långa handläggningstider med mera.

Varje år håller utskottet en särskild utfrågning av justitieombudsmännen, som bland annat sänds på tv eller webb-tv.

I vårt betänkande brukar vi sedan formulera en del kommentarer. Det som KU framför allt har gjort de senaste åren är att göra tydligt att ärenden som har lämnats vidare till regeringen följs upp för att se om regeringen tar hand om dem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Justitieombuds-männens ämbets-berättelse

Eftersom många av mina KU-kollegor redan har nämnt en del synpunkter och iakttagelser - utskottet har också ett i princip enigt betänkande - har jag planerat att göra en liten utvikning till min hemkommun Kungsbacka, som JO besökte i februari 2016.

I rapporten från besöket riktas hård kritik på flera punkter när det gäller byggnadsnämndens arbete. Till exempel konstaterade JO att 8 300 byggnadsärenden fanns uppsatta som oavslutade i nämndens diarium. En del ärenden hade helt enkelt avstannat i avsaknad av nödvändiga beslut. En del ärenden hade avslutats men på ett felaktigt sätt.

Det upptäcktes under besöket och nämndes också under utfrågningen att nämnden förvarade omkring 290 ännu inte påbörjade tillsynsärenden i ett plåtskåp i arkivet. Dessa ärenden hade huvudsakligen kommit in till nämnden i form av anmälningar från enskilda från 2007 och framåt. Ingen befattningshavare hade det omedelbara ansvaret för det stora flertalet ärenden. JO uttalar att det var en uppseendeväckande oordning som vittnar om att nämnden inte förstått innebörden av sitt uppdrag. Nämnden fick allvarlig kritik.

Man kan läsa flera kommentarer där JO slår fast att man inte kan hänvisa till resursproblem och så vidare. Han skriver också att ärenden visserligen måste få ta en viss tid beroende på deras karaktär och behovet av utredning men att det aldrig är godtagbart med fullständig passivitet i ett ärende.

Sedan dess har oerhört mycket hänt. Jag följer lokala medier och går på möten ibland och träffar kollegor, och jag har förstått att detta har varit ett ganska nyttigt wake-up call för kommunen och byggnadsnämnden. Man har anställt ny personal och en egen jurist, och nämnden får kontinuerlig återkoppling om ärendebalansen.

Jag tror att detta på det hela taget har varit positivt för nämnden och framför allt för medborgarna i Kungsbacka kommun, men det var verkligen en tuff resa att ta emot de ganska hårda orden.

Med detta yrkar jag bifall till KU:s förslag.

Fru talman! Jag vill lyfta fram några övergripande uppgifter om justitieombudsmännens verksamhet och göra nedslag i några ärenden där justitieombudsmännen har kritiserat myndigheter för felaktig hantering av ärenden.

Under verksamhetsåret 2016/17 registrerades 8 748 ärenden hos JO. Det var en ökning med nästan 10 procent i förhållande till året före, och huvuddelen var klagomålsärenden.

Under verksamhetsåret avslutades 8 300 ärenden, och det innebär en liten ökning. Det är ändå en balansökning med 225 klagomålsärenden, och det är naturligtvis ett problem hos JO att det har blivit så. För att komma till rätta med detta har JO begärt att få en ökning av antalet handläggare.

Jag ska göra några nedslag i kritikärenden. När det gäller Kronofogdemyndigheten konstaterar JO Lars Lindström att tillströmningen av klagomål mot myndigheten har ökat under senare år, och han bedömer att myndigheten har problem. Det gäller myndighetens hantering av influtna medel. Kronofogden har enligt Lars Lindström ofta gjort felaktiga utbetalningar av influtna medel och inte inom rimlig tid gjort en korrekt utbetalning till dem som ska ha pengarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Justitieombuds-männens ämbets-berättelse

Chefs-JO Elisabeth Rynning lyfter fram allvarlig kritik mot hur Försäkringskassan har agerat. Man har långa handläggningstider hos myndighetens omprövningsenheter, och hon menar att den utdragna omprövningsprocessen gör att den enskildes rätt till domstolsprövning har blivit ett allvarligt rättssäkerhetsproblem. Det finns alltså ett allvarligt bekymmer hos Försäkringskassan.

Elisabeth Rynning lyfter också fram ärenden när det gäller LSS, som i huvudsak hanteras av kommunerna och där det finns en hel del felaktigheter i hanteringen.

JO Stefan Holgersson lyfter fram att det finns ett behov av förbättra socialförvaltningarnas kunskap om handläggning av ärenden som gäller tvångsvård. Det är i allt väsentligt kommunala verksamheter som inte sköter detta på ett bra sätt.

Justitieombudsman Cecilia Renfors pekar på de långa handläggningstiderna hos Migrationsverket och ser dem som ett allvarligt problem. Hon skriver i ämbetsberättelsen att hon kommer att fortsätta att bevaka tillämpningen inom Migrationsverket när det gäller bestämmelserna om åldersbeslut rörande unga asylsökande.

Fru talman! Jag vill att riksdagen lägger JO:s ämbetsberättelse till handlingarna.

(Applåder)

Fru talman! Jag väljer som flera andra att ta med mig den lilla tegelstenen upp i talarstolen. Den ser kanske inte mycket ut för världen och ser kanske inte vansinnigt rolig eller intressant ut och har väl inte ett omslag för den mest spännande boken, kan jag tro, men den är faktiskt extremt bra läsning. Den är intressant, lättläst och väldigt bra när man vill ha en bild av vad som händer i Myndighetssverige.

Många har lyft upp flera viktiga frågor, och det finns inte mycket mer att säga än att detta ska läggas till handlingarna. Men det finns ändå några saker som jag vill kommentera.

En sak som är ständigt återkommande, vilket förbryllar mig, är de långa handläggningstiderna. Jag hade trott att den digitala utvecklingen och möjligheten att använda verktyg, hjälpmedel och datorer skulle underlätta för myndigheter att göra saker lite snabbt och rappt. Så kanske det i och för sig är, och då är det kanske så att man har gjort sig av med folk. Problemet är att många saker kräver en individuell bedömning, och i dessa fall drar ärenden verkligen ut på tiden. Det är ett stort problem för människor.

Ett exempel är Försäkringskassan, där omprövningsärendena tar jättelång tid. Under tiden lever människor i ett vakuum. De får ingen ersättning från sjukpenningen därför att den är under omprövning, men de kan heller inte driva frågan vidare i en rättslig process. Det är helt oacceptabelt att ärenden som ska omprövas och som gäller människors möjligheter att försörja sig under en sjukskrivning eller sjukperiod då de inte kan arbeta inte kan hanteras inom vettig tid.

Det är utmärkt att Justitieombudsmannen lyfter upp denna typ av frågor, och vi i utskottet utgår ifrån att regeringen och myndigheterna tittar på de saker som inte funkar, återkommer och vidtar åtgärder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Justitieombuds-männens ämbets-berättelse

En annan sak som många har lyft fram handlar om bemötandet av människor. Jag tycker att det är helt bedrövligt med den syn som en del myndighetspersoner verkar ha på sina medmänniskor - personer som de har ett ansvar för.

Det är framför allt inom polisen, häktena, Kriminalvården och Kronofogden - myndigheter som har maktutövningsbefogenheter gentemot enskilda personer - som personer behandlas på ett fullkomligt ovärdigt sätt. Att ens komma på tanken att låta en person som är misstänkt för ett brott förhöras iförd enbart kalsonger - hur är det möjligt? Detta beror inte på bristande resurser, utan det handlar om ren och skär brist på respekt i synen på sina medmänniskor. Betraktar man ens dem man jobbar med som människor, kan man undra. Hur kan man tycka att en människa ska vara häktad och inte ha tillgång till en filt? Detta är helt oacceptabelt.

Polisen och Kriminalvården har ett stort jobb att göra när det gäller se till att personalen beter sig som folk. Det är mycket bra att det finns en instans dit enskilda människor kan vända sig när de blir felbehandlade av myndigheterna.

Det är en utmärkt bok. Lägg den till handlingarna, men läs den först!

(Applåder)

Fru talman! När det gäller denna ämbetsberättelse - denna demokratins nådiga lunta, kan man kanske säga - instämmer jag till fullo med föregående talare. Lägg den till handlingarna, men läs den och agera utifrån den.

Fru talman! Medan nyregistrerade ärenden, främst klagomålsärenden inom socialförsäkrings- respektive utlänningsärenden, fortsätter att öka minskar däremot antalet nya inspektionsärenden eller andra initiativärenden. Det är något som man behöver ta en rejäl funderare på. Vad blir effekten av att JO minskar sin proaktivitet, medan den reaktiva delen, klagomålshanteringen, ständigt ökar liksom balansen av ärenden? Detta sker trots att JO för att kunna möta den stora ärendetillströmningen har utvecklat sina rutiner och arbetssätt. För oss politiker blir faktiskt frågan: Behöver JO mer resurser? Behöver man nya instruktioner? Behöver man en annan organisation, eller är det andra myndigheter som behöver det? Sannolikt behövs nog allt detta.

Klagomålsprövningen från enskilda måste prioriteras, precis som har tydliggjorts här, samtidigt som det finns ett stort behov av inspektionsverksamheten liksom av en bredare översyn av hela JO-ämbetet, vilket utskottet mycket riktigt påpekar. Det är också därför som vi liberaler fortsätter våra ansträngningar att öka satsningarna på JO. JO är nämligen medborgarnas vakthund och som sådan en otroligt viktig del av vårt demokratiska samhälle.

Utskottet konstaterar att det även i denna ämbetsberättelse redovisas allvarliga brister och problem med långa handläggningstider och vissa myndigheters regeltillämpning och ärendehantering. Detta är något som för den enskilda individen kan innebära ett avsevärt ingrepp i deras vardag. Också tillämpningen av bestämmelserna om utlämnande av allmänna handlingar vållar fortsatta bekymmer. Hur svårt kan det vara?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Justitieombuds-männens ämbets-berättelse

Vi instämmer i chefs-JO:s påpekande om vikten av att grundläggande rättsstatliga principer ska tillämpas också i förhållande till personer som frihetsberövats på grund av brott. Det är människor precis som vi och som förtjänar exakt samma respekt och korrekta handhavande. Ännu en gång påminner vi därför om att det är en central fråga i en rättsstat att ingen sitter frihetsberövad utan laglig grund.

Ämbetsberättelsen innehåller också ett antal fall där JO har funnit allvarliga brister i myndigheters bemötande av enskilda, bland annat vid frihetsberövanden, som vi nyss hörde om, och när myndigheter vidtar andra tvångsåtgärder mot enskilda. Respekten för varenda människas värdighet i den offentliga verksamheten kan inte nog understrykas. Myndigheternas respekt för medborgarnas rättigheter och integritet är en självklarhet i en rättsstat, och det är därför av största vikt att myndigheterna kontinuerligt arbetar med bemötande- och värdegrundsfrågor. Detta är någonting som vi som folkvalda åker ut i Europa och ständigt propagerar för. Har vi då inte gjort vår egen hemläxa här hemma, vilken trovärdighet har vi då?

Fru talman! Mycket är sagt om denna nådiga lunta, som förtjänar mycket mer läsning än vad den sannolikt får. Sedan 1809 finns det också orsak att återkomma i frågan om JO:s verksamhet och ämbetsberättelse. Även för detta ämbetsår föreslår jag att riksdagen lägger den till handlingarna. Som sagt: Läs den, agera och fundera.

(Applåder)

Fru talman! En bok på 660 sidor för tankarna till klassiker som Victor Hugos Samhällets olycksbarn eller Charles Dickens Oliver Twist. Men där upphör tyvärr inte likheterna. Dessa böcker skrevs för ett par hundra år sedan, och de målade samhällets baksidor på den tiden. Men denna bok målar vår samtids baksidor.

Mina kollegor har läst upp enskilda exempel. Man kan undra varför. Jo, det är därför att man ska ge människor som har fått sin rätt förtrampad och förnekad upprättelse. Boken är full av exempel, som är mer eller mindre grova. Jag vill också för denna upprättelse nämna det som är särskilt upprörande.

Det handlar om en bostadsrättsinnehavare som står i köket iklädd endast en blöja vid en exekutiv försäljning av lägenheten. Det är upprörande.

Det handlar om en kvinna från Hinseberg som ska genomgå en abort och en annan kvinna från Hinseberg som ska föda ett barn. De förs till sjukhuset iförda handfängsel och midjefängsel. Det är så upprörande, och det enda syftet med att lyfta fram detta här är att ge dessa kvinnor upprättelse. Så här får det inte gå till.

När det gäller socialförsäkringssystemet med dess omprövningsenheter och handläggningstider rymmer statistiken enskilda människor som inte har fått sin rätt tillgodosedd när de har varit drabbade av Försäkringskassans långa handläggningstider - upp till 25 veckor. För detta finns det kritik. Dessa människor är naturligtvis inte nämnda vid namn, men det är människor vars hela utkomst och inkomst är beroende av dessa system. Och så dröjer det 25 veckor.

Det handlar om tjänstemän vid Sjöfartsverket och Näringsdepartementet. Anmälaren fick som förklaring från Sjöfartsverket att myndigheten hade befunnit sig i ett exceptionellt läge där offentlighetsprincipen var direkt kontraproduktiv.

Justitieombuds-männens ämbets-berättelse

Konstitutionsutskottet är tillsatt av kammaren att slå vakt just om offentlighetsprincipen. Då kan vi läsa om en myndighetsperson som säger att den är kontraproduktiv. Jag kommenterar det inte ytterligare.

Det handlar om en rektors beslut att förbjuda användandet av svenska flaggan, den flagga som hänger här i kammaren och som jag hissar framför sommarstugan. Och vi firar också svenska flaggans dag. Att man förbjuder svenska flaggan i en skola är upprörande. Svenska flaggan är ju vår gemensamma symbol för det Sverige som vi älskar.

Ännu värre är det som man kan läsa om den som frös och inte fick någon filt och som förhördes iförd endast kalsonger. Texten för tankarna till bergspredikan i Bibeln. Det får inte finnas exempel i Sverige där någon berövas en filt när man fryser - inte i statens namn och hägn.

Man kan också läsa om biblioteket, där nitiska tjänstemän fick för sig att utbudet skulle inskränkas utifrån deras ideologiska, politiska eller religiösa utgångspunkter.

Så här kan vi inte ha det. Och vad är garanten för att detta inte går tyst förbi? Jo, det är Justitieombudsmännens ämbetsberättelse.

Fru talman! Vi lägger denna ämbetsberättelse inte bara till handlingarna utan som en byggsten i bygget för ett bättre Sverige.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 10.)