Fri- och rättigheter m.m.

Fru talman! Vi debatterar här och nu KU28 Fri- och rättigheter m.m.

Sverige bör vara på sin vakt. Den utveckling vi ser i dag ställer tydliga krav och betonar vikten av att göra rätt prioriteringar. Det geopolitiska läget i vår omvärld och en hög risk för terrorattentat på svensk mark är ett resultat av en naivitet och många års politiska felprioriteringar.

Det säkerhetshot vi ser kan på sikt hota våra fri- och rättigheter. Det understryker än mer vikten av ett politiskt ledarskap som tar ansvar och som inte präglas av samma naivitet som har skapat den verklighet vi nu måste hantera.

När systemhotande krafter försöker flytta fram sina positioner och när grupperingar redan i dag inskränker eller har som mål att inskränka kvinnors och barns möjligheter och rättigheter än mer måste vi alla agera kraftfullt och göra allt i vår makt för att förhindra att dessa krafter får fäste i Sverige.

Fru talman! Allt är dock inte negativt. Vi ser långt där borta ett ljus som påminner om det ljus som vi svenskar njuter av den där varma sommarkvällen i vårt Sverige, som våra släktingar med blod, svett och tårar har byggt upp under generationer.

Tidöpartierna har tagit viktiga steg framåt. Sverigedemokraterna anser att utvecklingen går åt rätt håll, men mycket av det arbete som har påbörjats återstår. Regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna har lyckats vända på det svenska fartyget precis innan det krockade och sjönk till det absoluta bottenskiktet när det kommer till trygghet, tillväxt och medborgarnas tro på framtiden.

En fråga vi alla måste ställa oss är om vi vill gå tillbaka till en politisk ordning som präglades av piska och morötter eller om vi vill fortsätta på den inslagna vägen, där det görs mer lönsamt att arbeta och där krafter som vill inskränka kvinnors och barns möjligheter i livet trycks tillbaka. Det är i grunden en fråga om fri- och rättigheter. Det är just det som står på spel i det långa perspektivet.

Fru talman! Rättssäkerhet och principen om likabehandling är av stor vikt. Vi ser en utveckling där EU flyttar fram sina positioner, där målet är att kunna ha en översikt över det demokratiska samtalet och informationsflödet i unionen. Vi har ännu inte fått några mer detaljer om hur det arbetet kommer att se ut i praktiken. Men jag vill ändå lyfta fram den problematik som ofta uppstår när EU-byråkrati ska samspela med svenska intressen. Vi måste undvika att det införs överstatliga redskap som kan styra över medlemsländernas medborgares möjligheter till en fri och öppen debatt.

Om resultatet av det arbete som just nu pågår inom EU blir att vissa organisationer, opinionsbildare eller för den delen politiska partier får sämre möjligheter till informationsspridning är det en direkt inskränkning av våra fri- och rättigheter.

Vi ska inte öppna dörren för en godtycklig rättstillämpning som riskerar att hämma vår yttrandefrihet. Att skydda personer från att missgynnas på grund av politiska åsikter handlar inte om att försvara specifika ideologier utan om att försvara själva grunden för ett fritt och öppet samhälle. Låt oss gemensamt stå upp mot dem som vill tysta fri åsiktsbildning. Att beskriva en samhällsutveckling som är förankrad i verkligheten får inte riskera att kategoriseras med förenklade etiketter, som desinformation eller valpåverkan.

Europakonventionen förbjuder diskriminering på grund av politisk åskådning, men endast i samband med andra fri- och rättigheter. Politisk åskådning omfattas inte av diskrimineringslagen. Det innebär att det i svensk lagstiftning i dag saknas ett heltäckande skydd mot diskriminering på grund av politisk åsikt.

I en demokrati är det avgörande att alla, oavsett politisk uppfattning, fritt kan uttrycka sina åsikter utan att riskera att drabbas negativt av detta. Därför bör regeringen överväga att utreda hur skyddet kan stärkas för dem som på felaktiga grunder drabbas av negativa konsekvenser på grund av sina politiska uppfattningar, exempelvis att någon nekas ett uppdrag i ett fackförbund trots att personen är bäst lämpad sett till kompetens.

Fru talman! Vad är grundstommen i arbetet med att värna våra friheter och rättigheter? Det är självklart vår svenska grundlag och premissen att all offentlig makt i Sverige utgår från folket. Det är också precis vad det står i den svenska regeringsformens första kapitel och första paragraf.

Men, fru talman, hur rimmar det med att vi nu har ett förslag på bordet om att vi ska ge en minoritet makten över våra grundlagar? Våra grundlagar är direkt sammankopplade med våra fri- och rättigheter.

År 1896 var det dryga 6 procent av den vuxna befolkningen som hade rösträtt. Tidigare hörde vi ledamoten från Vänsterpartiet tala om att 1921 hade ungefär 100 procent av svenska folket, med vissa undantag, möjlighet att vara med och bestämma över Sveriges framtid, och den sida som fick över 50 procent av rösterna fick möjlighet att genomföra viktiga reformer.

År 2026, drygt 100 år senare, vill man nu införa ett system där 33 procent av svenska folket ska bestämma över delar av Sveriges utveckling. Vi tar ju steg tillbaka i arbetet för att värna våra fri- och rättigheter i Sverige. Det är inget annat än en utveckling där vi går mot ett demokratiskt underskott.

Det vi får är en spärr som kan förhindra att nödvändiga och folkförankrade reformer genomförs. Det strider mot kärnan i majoritetsprincipen – själva motorn i en representativ demokrati. Om en minoritet av riksdagens ledamöter ges ständig vetorätt när det gäller viktiga reformer som sätter Sveriges medborgares välbefinnande i första rummet försvagas vår förmåga att möta just de hot som våra friheter och rättigheter kan utsättas för.

Fru talman! Vi har i dag ett parti, Sverigedemokraterna, som säger att ett majoritetsbeslut ska gälla. När en majoritet av svenska folket vill genomföra lagändringar och reformer som är bra för Sverige ska inte en minoritet kunna säga nej. Men det är tyvärr precis den utveckling vi går mot. Av någon anledning var det viktigt att ändra den arbetsordning som har fungerat så väl i Sverige under så många år.

Alla andra riksdagspartier har röstat för en ordning där en minoritet ska bestämma över en majoritet. Sverigedemokraterna står här ensamma och vet att vi har en majoritet av svenska folket bakom oss. Det är också därför övriga riksdagspartier har sagt nej till Sverigedemokraternas förslag om en folkomröstning i denna för Sverige så viktiga fråga.

Men, fru talman, framtiden kommer att ge Sverigedemokraterna rätt – på samma sätt som vi har haft rätt när det handlat om försvarspolitiken, energipolitiken, migrationspolitiken och rättspolitiken. En förhoppning, fru talman, är att övriga partier tänker över detta noggrant. Det finns fortfarande möjlighet att tänka om och ta ansvar. Låt oss hoppas att övriga partier i Sveriges riksdag tar vara på den möjligheten.

Fru talman! Jag vill inleda med att beskriva nutiden på ungefär samma sätt som min partivän Amalia Rud Stenlöf beskrev den här i kammaren för ett år sedan. Jag tror att vi är många som kan konstatera att läget fortfarande är detsamma – det undgår väl ingen att Sverige befinner sig i en tid präglad av oro och kris.

Barn och unga i vårt land känner en bristande tilltro till att politiken kan lösa de samhällsutmaningar vi står inför. De som är unga växer upp med krig i vår nära omvärld, gängvåld i bostadsområden, en bostadsmarknad som har stängt dörren för de unga och en välfärd som sviktar. Många unga tvivlar på att de någonsin kommer att kunna flytta hemifrån, få ett stabilt jobb eller ens känna trygghet i sin närmiljö.

Men att läget är sådant här just nu är ingen naturlag. Politiken kan göra något åt det, om viljan finns.

Fru talman! Styrkan i vårt land är att vi kan yttra oss, kritisera och driva opinion i de frågor vi är engagerade i. Så är det inte i alla delar av världen. Just nu kämpar människor för demokrati och yttrandefrihet i Mellanöstern, i synnerhet i Iran. Enligt Utrikespolitiska institutet är kränkningar av mänskliga rättigheter vanliga i Iran, och landets valsystem stoppar kandidater som inte anses tillräckligt religiöst rättrogna. Regimkritiska demonstranter riskerar att dödas eller gripas, och korruptionen är utbredd.

Samma institut pekar på att många varnar för att demokratin är hotad även i USA, ett land som länge ansetts som en stabil demokratisk rättsstat med regelbundna val och starkt skydd för press- och yttrandefrihet.

Dessa exempel är två länder som just nu är i krig med varandra.

Man kan med sorg konstatera att demokratin backar globalt och just nu befinner sig på den lägsta nivån sedan 1980-talet. Av världens befolkning lever 72 procent i autokratier. Norge, Sverige, Island och Finland toppar listorna över stabila demokratier, men många länder, även i Europa, upplever en autokratisering där demokratiska institutioner monteras ned.

Det är synnerligen viktigt att vi i Sverige fortsatt är överens om att all offentlig makt utgår från folket genom fria val, att folket styr genom valda representanter med yttrandefrihet och lagstadgade rättigheter som skyddas i grundlagen och att den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.

Fru talman! Vi vill alla bli bemötta med respekt och kunna fatta självständiga beslut. Många unga har sett eller hört något rasistiskt under sin skolgång. Vart fjärde barn med utländsk bakgrund uppger sig ha blivit diskriminerat och/eller trakasserat. Bland barn med svenskt ursprung uppger vart sjunde barn detta, allt enligt uppgifter från Rädda Barnen.

Möter man diskriminering i någon form ska man känna samhällets stöd. Därför måste vi fortsätta arbetet för mänskliga rättigheter och mot patriarkala normer, hederskultur, rasism och strukturell diskriminering. Jag kan konstatera att det i detta sammanhang finns en del begränsande motioner som har avstyrkts.

En särskild utredare fick i maj förra året i uppdrag att föreslå regler som förbjuder eller på annat sätt motverkar utländsk finansiering av trossamfund och andra verksamheter med koppling till extremism eller antidemokratiska miljöer. Syftet är att minska risker för radikalisering, förhindra att utländska aktörer påverkar svenska religiösa miljöer och begränsa extremistiska miljöers finansieringskällor. Utredningsbetänkandet ska presenteras senare i vår.

Vi socialdemokrater ser fram emot utredningens förslag och anser att regeringen bör prioritera arbetet med att ta fram nya regler inom detta område. För oss är detta en del av en bredare linje i vårt parti som syftar till att säkerställa att verksamheter som får statsbidrag eller som verkar i Sverige inte motarbetar demokratiska principer.

Fru talman! Stiftelsen Expo presenterade för ett år sedan sin rapport om den rasideologiska miljön i Sverige 2024. Av den framgår att antalet grupper och aktiviteter i den rasideologiska och högerextrema miljön nu ökar, efter en nedåtgående spiral de senaste åren. En av de trender som lyfts fram är hur islamofobin och antisemitismen har blivit allt grövre i spåren av kriget i Gaza.

Fru talman! Även Institutet för mänskliga rättigheter, som Sverigedemokraterna för övrigt vill lägga ned, uppger att hat och hot har blivit allt vanligare de senaste åren, inte minst bland judiska och muslimska grupper.

Nyligen har FN:s kommitté mot rasdiskriminering, CERD, granskat Sveriges efterlevnad av konventionen mot rasdiskriminering; kommittén lämnar rekommendationer ungefär vart fjärde år. Granskningen gjordes i november 2025, och både MR-institutet och civilsamhället bistod CERD med information. Man uttryckte då sin oro på flera områden och gav specifika rekommendationer för att stärka skyddet mot rasdiskriminering.

Kommittén pekar på flera allvarliga brister i Sveriges arbete mot rasism. Bland annat lyfts låg uppklaringsgrad för hatbrott, begränsade möjligheter att identifiera och bevisa rasistiska motiv, ökande hatpropaganda, även från offentliga personer, samt behovet av att i större utsträckning involvera civilsamhället i arbetet med handlingsplaner. CERD betonade att Sverige måste stärka sina mekanismer för att förebygga, upptäcka och följa upp rasistiska brott och uttryck.

Kommittén uttrycker också oro för omfattande och återkommande diskriminering mot minoriteter och personer med migrantbakgrund. Rekommendationen omfattar frågor som stora socioekonomiska skillnader för personer med icke-europeisk bakgrund, rasprofilering och polisens befogenheter, diskriminering inom skola, arbetsliv, hälso- och sjukvård samt bostadsmarknad och ökande hatbrott mot muslimer, afrosvenskar, romer och judar. CERD efterfrågar bättre statistik, starkare skyddssystem och mer effektiva åtgärder för att motverka diskriminering på strukturell nivå.

Ett tredje område där kommittén uttrycker betydande oro är samernas rättigheter. I sina rekommendationer lyfter CERD bland annat behovet av ett starkare skydd för samiska markrättigheter och verkligt inflytande i beslutsprocesser, åtgärder mot de allt fler attackerna mot och det ökande dödandet av renar samt riktade insatser mot våld som drabbar samiska kvinnor. Kommittén varnade även för att omfattande exploateringsprojekt riskerar att genomföras utan tillräcklig hänsyn till samernas rättigheter och kultur.

Fru talman! Utifrån den oro och krissituation i Sverige jag inledde med att ta upp kan vi i konstitutionsutskottet inte föreslå förändringar på arbetsmarknaden, i utbildningen, när det gäller bostadspolitiken eller på andra politiska sakområden. Det görs i andra utskott. Men vi kan göra något konkret som stärker våra grundläggande fri och rättigheter: Vi kan motarbeta hatet och förbjuda rasistiska och nazistiska organisationer som livnär sig på barn och unga som har svårt att se en framtid i dagens dystra värld och ställer ut falska löften till dem som har förlorat hoppet.

Frågan om förbud har utretts, och den parlamentariska kommitté som utredde detta föreslog att lagändringar skulle träda i kraft i juli 2022. Det förslaget har remissbehandlats och bereds inom Regeringskansliet. Jag kan säga att det är i lika grad skrämmande som det är förvånande att inget har hänt sedan dess. Om vi vill att Sverige ska vara det där fria landet i fortsättningen måste krafttag mot extremism och rasism motarbetas till varje pris. Det har vi en skyldighet att göra något åt. Vi måste göra det nu, innan det är för sent.

Avslutningsvis, fru talman, handlar det här betänkandet om respekten för alla människors lika värde – att vi har yttrandefrihet, att vi har rätt att delta i möten, att vi har rätt att demonstrera och att vi har rätt att utöva vår religion, oavsett vilken det är, liksom vi har rätt att inte vara troende alls.

Det är viktigt att vi skyddas mot stora intrång i vår integritet, att vi inte registreras utifrån politiska åsikter, att vi kan röra oss fritt i samhället och att vi skyddas mot diskriminering.

Som avslutning på mitt anförande vill jag yrka bifall till reservation 12.

Fru talman! Det motionsbetänkande som vi behandlar i kammaren i dag tar upp ett stort antal motioner som rör våra grundläggande fri- och rättigheter. Förslagen handlar bland annat om frågor som rör yttrandefrihet, äganderätt samt hot och hat mot förtroendevalda och trossamfund. Det är också i detta som jag kommer att göra några nedslag i mitt anförande.

Innan jag går in på sakfrågorna vill jag dock lyfta fram något som förtjänar att sägas i denna debatt. Under den här mandatperioden har det genomförts flera väsentliga reformer för att stärka skyddet för medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter. Vi har till exempel fattat det första av två beslut om att grundlagsändringar i framtiden ska kräva kvalificerad majoritet – det vill säga stöd av två tredjedelar av riksdagens ledamöter – för att just stärka skyddet för våra medborgerliga fri- och rättigheter. Vi har på samma sätt tagit de första stegen för att grundlagsfästa aborträtten.

Fri- och rättigheter är viktiga. Det är också en grannlaga uppgift att hantera dem. Rättigheter kolliderar nämligen med varandra. Den enes frihet kan helt enkelt inskränka den andres. Men det är inte en svaghet i systemet. Det är en konsekvens som varje öppet samhälle har att hantera i demokratiska processer.

Fru talman! Äganderätten är för mig en grundläggande princip i Sverige och innebär att en person eller en organisation har rätt att äga, använda och bestämma över sin egendom. Flera motioner i betänkandet handlar om behovet av att stärka det grundlagsskyddade egendomsskyddet.

Äganderätten är inte bara en juridisk princip. Det handlar om förtroendet mellan medborgare och stat. Det är en fråga som engagerar mig och Moderaterna starkt.

Äganderätten och en livskraftig demokrati är oskiljaktiga. Ingenstans där äganderätten har avskaffats har samhället och demokratin haft en gynnsam utveckling. Ändå ser vi hur markägare, skogsägare och lantbrukare gång på gång tvingats in i situationer där artskyddsregler, strandskydd och miljölagstiftning inskränker deras rätt att bruka sin mark, utan rimlig ersättning. Det är inte acceptabelt.

Utskottet hänvisar till att den moderatledda regeringen i juli 2025 tillsatte en ny parlamentarisk kommitté med uppdrag att utreda just detta, alltså rätten till ersättning vid rådighetsinskränkningar och frågan om ett uttryckligt proportionalitetskrav. Uppdraget ska redovisas i augusti i år. Det är rätt väg framåt. Jag ser fram emot resultatet.

Det spelar ingen roll om det handlar om en skogsägare på landsbygden eller en villaägare i förorten: Principen är densamma. Den som exempelvis äger och brukar sin mark ska behandlas med respekt, inte som ett hinder för byråkratin. Äganderätten är en viktig frihet för individen och något som måste balanseras noga mot samhällets gemensamma behov.

Fru talman! Yttrandefriheten är en central del av vår demokrati i Sverige och innebär att människor har rätt att uttrycka sina åsikter, tankar och idéer utan att riskera censur från staten. Denna rättighet är skyddad i Sveriges grundlagar.

Yttrandefriheten gör det möjligt för medborgare att kritisera makthavare, delta i samhällsdebatten och sprida information och olika åsikter. Samtidigt är den inte helt obegränsad, då vissa yttranden kan vara förbjudna enligt lag. Det handlar om till exempel hets mot folkgrupp, förtal, hot mot ordning och säkerhet och hot mot rikets säkerhet. Det är därför vi har ett rättssystem och en grundlag som anger ramarna för dessa avvägningar. Det är därför grundlagsändringar kräver bred politisk förankring och en noggrann beredning.

Moderaterna tror på individens frihet. Men vi tror också på att friheten måste ha ett robust skydd och att det skyddet kräver kloka avvägningar – inte enkla svar.

Fru talman! Låt mig säga något om begränsning av föreningsfriheten för våldsbejakande organisationer. I betänkandet tar man upp behovet av att begränsa föreningsfriheten för sammanslutningar som systematiskt utövar eller främjar våld, hot och tvång. Det är en angelägen fråga. Föreningsfriheten är en hörnsten i demokratin, men den ska inte kunna missbrukas som skydd för organisationer som hotar tryggheten för vanliga medborgare.

Även inom detta område har regeringen lagt fram förslag om att föreningsfriheten ska få begränsas för sammanslutningar som ägnar sig åt allvarlig brottslighet för ekonomisk vinning. Grundlagsändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 2027, och nyligen lämnade den utredning som tillsattes i mars förra året sitt betänkande med förslag om straffansvar för deltagande i just kriminella sammanslutningar. Det är ett samlat och kraftfullt grepp mot den organiserade brottsligheten, och det är moderat politik: att använda rättsstatens verktyg för att skydda medborgarnas frihet.

Fru talman! En del motioner som behandlas i betänkandet tar upp behovet av förstärkt stöd till trossamfunden för säkerhetsåtgärder. Det är en fråga som berör något fundamentalt, nämligen rätten att utöva sin tro i trygghet. Den rätten är inte självklar i Sverige i dag. Vi vet till exempel att antisemitiska hatbrott har ökat och att drygt sju av tio församlingar har utsatts för någon form av brott. Judiska församlingar utsätts för hat, hot och i värsta fall våldsbrott. Det är oacceptabelt.

Anslaget för säkerhetshöjande åtgärder till trossamfund och civilsamhällesorganisationer höjdes för innevarande år. Judiska Centralrådet får därutöver ett riktat stöd för sitt säkerhetsarbete, ett stöd som höjdes i budgetpropositionen för 2025.

Regeringen har fattat beslut om en nationell strategi för att stärka judiskt liv i Sverige och motverka antisemitism. Det är ett tioårigt åtagande med tydliga målsättningar om att judar i Sverige ska kunna leva öppet, tryggt och säkert. En nationell samordnare har tillsatts, och Polismyndigheten har fått i uppdrag att förstärka den brottsutredande förmågan så att fler antisemitiska hatbrott kan lagföras.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att vi tar fri- och rättighetsskyddet på allvar. Vi stärker grundlagen. Vi skyddar äganderätten. Vi bekämpar kriminella organisationer och hot mot religiösa samfund. Allt detta gör vi för att stärka alla laglydigas frihet.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 11, som rör skyddet för den akademiska friheten.

Det här är ett betänkande som innehåller väldigt många olika yrkanden, som vi hörde tidigare. Vänsterpartiet står för en hel del av dem. Det är många förslag som på olika sätt berör våra grundläggande fri- och rättigheter. Det är sådant som vi oftast tar för givet och ser som självklarheter. Det gäller till exempel respekten för alla människors lika värde, att vi har yttrandefrihet, att vi har rätt att delta i möten, att demonstrera och att utöva vår religion, oavsett vilken det är, och att vi har rätt att inte vara troende alls. Det handlar om att vi ska skyddas mot stora intrång i vår integritet, vilket vi har debatterat tidigare i dag, att vi inte ska behöva registreras utifrån politiska åsikter, att vi kan röra oss fritt i samhället, att vi skyddas mot diskriminering och att vi garanteras rättssäkerhet om vi anklagas för att ha begått ett brott.

För Vänsterpartiet är det en självklarhet att varje människa har ett okränkbart värde. Vi har under en lång tid i Sverige sett det som en självklarhet att vi till exempel genom fristadsprogrammet kan ge skydd och stöd till bland annat journalister och konstnärer så att de kan utöva sin yttrandefrihet här. Det är ett sätt att visa konkret solidaritet när möjligheterna i deras egna hemländer är små.

Fru talman! Våra fri- och rättigheter kan och ska vi aldrig ta för givna. Forskningen visar nämligen att demokratin i världen är på tillbakagång, även här i Sverige och Europa. Hot mot demokratin i dag ser kanske ibland ut på ett annat sätt än hur de har sett ut historiskt. Vi har krig och våld i vår närhet, men det finns också andra hot som syftar till att skapa oro, osäkerhet och brist på tillit i samhället. Det är också allvarliga utmaningar. Det kan ske genom desinformation, trollfabriker och cyberattacker.

Hoten kan komma utifrån, men inte sällan kommer hoten mot demokratin inifrån makten själv när auktoritära krafter vinner mark och sedan på olika sätt angriper de oberoende medierna, de fria akademierna, civilsamhällets utrymme och rättssystemets grunder.

Fru talman! För exakt ett år sedan besökte jag New York tillsammans med en grupp från riksdagen. Vi var på studiebesök hos FN. Vi träffade också många andra organisationer. Vi möttes faktiskt av ett samhälle och människor i chock. På väldigt kort tid hade den nya Trumpadministrationen bannlyst specifika ord, som mångfald och inkludering. Oavsett vem vi pratade med gavs samma bild. Man var chockad.

Sedan dess har utvecklingen gått rasande fort i USA. Vi har sett en utveckling med flagranta angrepp på de demokratiska grundpelarna. Rättsväsendet har destabiliserats. Journalister hotas, misskrediteras och hånas, och yttrandefriheten respekteras inte. Idén om armlängds avstånd till kulturen är ett minne blott, och på biblioteken i USA beordras man att rensa ut opassande böcker.

Universiteten är under massiv attack och utmålas numera som samhällets fiender. Man kan se det genom att finansieringen dras in och att forskningsanslagen hålls inne. I en rapport från Scholars at Risk konstateras att över 40 attacker gjorts mot den akademiska friheten bara under det första halvåret 2025. Samtidigt varnar hundratals experter för att den amerikanska demokratin håller på att nedmonteras. Yttrandefrihetsorganisationen PEN America har sammanställt över 350 ord som har bannlysts eller flaggats som problematiska av federala myndigheter – och listan uppdateras kontinuerligt.

Fru talman! Vi är visserligen inte USA, men omvärldens utveckling påverkas väldigt mycket av det som händer i USA. Vi behöver ta de här frågorna på stort allvar. Vi kan inte vara naiva inför att den utveckling som sker på flera håll i världen också skulle kunna ske här.

Våra svenska universitet och högskolor vilar på akademisk frihet. Det innebär att deras verksamhet vilar på att den akademiska friheten ska främjas och värnas. Verksamheten vid lärosätena utgör också en viktig grund för den demokratiska utvecklingen och den offentliga debatten. Vi har tidigare från Socialdemokraterna hört exempel på när vi här i riksdagen har haft forskningsdagar och träffat forskare som kan tillföra saker i vår politikutveckling. Det här är oerhört viktigt.

En förutsättning för att detta ska fungera är att lärosäten har rätt till självbestämmande och är fria från otillbörlig styrning. Men förra året kom det en rapport från Universitetskanslersämbetet om den akademiska friheten i Sverige, och enligt den anser anställda vid våra lärosäten att politisk styrning och politisk påverkan är det största hotet mot den akademiska friheten.

Flera organisationer inom högskolesektorn, såsom fackförbundet för anställda vid universitet och högskolor, SULF, Sveriges förenade studentkårer, Sveriges universitets- och högskoleförbund och Sveriges unga akademi, har samstämmigt lyft fram att det finns ett behov av att överväga ett starkare och bredare skydd av den akademiska friheten än vad vi i dag har i formuleringarna i regeringsformen.

Den akademiska friheten består av flera delar som vi behöver värna. Det har vi motionerat om och också lyft i den här reservationen. Vi behöver ett starkare skydd för den akademiska friheten i vår grundlag.

Fru talman! Jag ska hinna med två andra saker som vi har tagit upp i våra motioner som behandlas i dagens betänkande.

Den ena handlar om barn- och ungdomsorganisationerna, som jag också har pratat lite om tidigare. I en mätning från LSU – det är en paraplyorganisation som samlar Sveriges barn- och ungdomsorganisationer – lyfter 80 procent av deras medlemmar att de upplever att deras demokratiska utrymme har minskat de senaste fem åren. Det beror främst på minskade ekonomiska resurser – jag nämnde tidigare de försvunna 50 miljonerna, till exempel – men också på ökade kontroller och mer administration.

En väldigt viktig sak är att de upplever att det är en förändrad syn på civilsamhället och att deras företrädare i högre grad utsätts för hat och hot på grund av sitt engagemang. Det är alltså barn och unga i vårt land som uppger detta. Särskilt utsatta är unga som tillhör minoritetsgrupper.

Årets siffror visar att 36 procent av de svarande organisationerna har utsatts för hot och hat. Det är en ökning med 5 procent sedan den förra mätningen. Detta har i sin tur inneburit att många håller både aktiviteter och mötesplatser i vårt land hemliga. De döljer kontaktuppgifter till förtroendevalda för att skydda dem. Många organisationer lägger också betydande resurser på säkerhetsarbete. Vi menar att detta är ett hot mot vår demokrati. Om unga redan i början av sitt föreningsengagemang upplever otrygghet är risken stor att de inte vågar ta plats i samhällsdebatten. De skräms till tystnad.

Enkätsvaren visar att det ofta är vuxna som står för hatet mot barn och unga, och det känns ännu allvarligare. Tyvärr väljer få att polisanmäla. Vad det beror på behöver undersökas närmare. Vi ser att det behövs förändringar i regelverk för bidrag till säkerhetshöjande insatser för att minska barn- och ungdomsorganisationernas utsatthet.

Fru talman! Den andra saken som jag slutligen skulle vilja lyfta är att Vänsterpartiet anser att alla människor fritt ska kunna identifiera sig och uttrycka sig och ha rätten att bestämma över sin kropp på andra sätt – det handlar till exempel om könstillhörighetsfrågan. För många är könstillhörigheten självklar, men för andra skulle en lagändring som innebär att man inför ett tredje juridiskt kön betyda väldigt mycket. En grundläggande princip för ett införande av ett tredje juridiskt kön är givetvis att det ska vara en valmöjlighet för den enskilde och inte ett tvång. Vänsterpartiet anser att alla människor har rätt att få sin könsidentitet erkänd och respekterad. Det har vi också med i ett av dagens yrkanden.

Fru talman! Som vi har konstaterat i tidigare debatter under dagen firades internationella kvinnodagen i söndags. Eftersom andra ledamöter har belyst hela bredden i dagens motionsbetänkande känns det lämpligt att jag i mitt anförande fokuserar på en fråga som i högsta grad handlar om kvinnors lika värde och rätten att slippa underordna sig ett patriarkaliskt och hedersrelaterat förtryck.

Jag syftar på det kvinnoförtryck som utgår från synsättet att kvinnors kroppar är orena och måste döljas för att inte förleda män – som om män inte skulle ha förmågan att behärska sina drifter och begär på samma sätt som man förväntar sig att kvinnan ska utplåna sina egna önskemål och underordna sig mannen. Inte nog med att håret ska vara täckt; det gäller även ansiktet och i vissa fall ögonen.

Detta extremistiska islamistiska synsätt och dess tillämpning, burkokrati som Ebba Busch kallar det, vill Kristdemokraterna förbjuda. Jag vill be er notera att vårt förslag om förbud gäller heltäckande klädsel som burka och niqab, inte enbart huvudduk, eller slöja som man säger i dagligt tal.

Det religiösa tvånget och kontrollen har spridit sig på senare år. Många som flydde islamistiska regimer för att komma till friheten i Sverige upplever att samma förtryck och kontroll har flyttat hit till våra svenska förorter. Soheila Fors, en iransk-kurdisk kvinna som har bott i Sverige i ett tjugotal år och som själv har upplevt och lämnat detta islamistiska förtryck, skrev häromdagen om en kvinna som hade kontaktat henne. Kvinnan hade sminkat sig och gått ut för att handla. När hon kom hem blev hon uppringd och tillsagd av bekanta att hon inte fick gå ut så eftersom det är ramadan.

Detta yttre tryck har gått så långt att dessa extremistiska krafter sexualiserar småflickor och vill tvinga barn i förskolor i Stockholm, Malmö och på andra orter att ha täckt hår. Man till och med kräver att svenska sekulära förskollärare ska se till att småflickor har håret täckt hela dagen, även under lek.

Hur går då ett burkaförbud ihop med religionsfrihet, en mänsklig fri- och rättighet som vi ju värnar?

Religionsfrihet innebär såväl frihet att utöva sin religion som att byta religion och att inte ha någon religion alls. Europadomstolen har ett flertal gånger prövat frågan om slöjförbud när länder som Frankrike har infört förbud mot att bära klädsel som täcker ansiktet eller när studenter eller lärare i Turkiet har förbjudits att bära huvudduk.

Europadomstolens slutsats har upprepade gånger varit att inskränkningen i klädedräkt inte hindrar den enskilda personens möjlighet att utöva sin religion. När Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen i Sverige har prövat frågan om burkaförbud har man däremot landat i att det inte är möjligt i förhållande till Europakonventionen och svensk religionsfrihetslagstiftning enligt regeringsformen.

Jag noterar dock att både mitt eget och flera andra partier har ett stort engagemang för att markera tydligare mot det kvinnoförtryckande islamistiska förtrycket och införa förbud mot heltäckande klädsel.

Regeringen överlämnade den 24 februari i år propositionen En särskild straffbestämmelse mot psykiskt våld. Förslaget innebär att det ska bli straffbart att upprepat utsätta en annan person för kränkningar bland annat i form av otillbörligt tvång eller otillbörlig övervakning om kränkningarna har varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla. Straffet föreslås vara fängelse i högst fyra år. Just i dag går motionstiden ut.

Jag utgår därför från att frågan om straffbarhet för att tvinga någon att bära slöja och heltäckande klädsel kommer att kunna prövas under denna nya lag, även om vi i dag enligt gängse rutiner nu avslår alla motioner.

Flickor och kvinnor i vårt fria Sverige ska inte behöva tvingas in under ett religiöst tvång som inskränker deras frihet att själva välja klädsel. Jag vill således yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! I dag debatterar vi betänkandet Fri- och rättigheter m.m. Det kanske låter stort och lite abstrakt, men egentligen handlar det om det mest konkreta vi har: friheten att få vara sig själv, tryggheten i att tro på vad man vill och rätten att få förvalta det man äger.

Sverige ska vara ett land där man kan leva sitt liv utan att behöva se sig över axeln. Men tyvärr ser verkligheten inte ut på det sättet för alla i dag.

Fru talman! Jag vill börja med tryggheten för våra trossamfund. Det ska inte spela någon som helst roll om du bär ett kors runt halsen, en kippa eller en slöja – i Sverige ska du kunna gå till din böneplats utan att känna rädsla. Men vi ser tyvärr hur hatet och hoten ökar. När en synagoga behöver ha vakter när människor ska gå till bön eller bara för en samling har det gått väldigt långt. När en moské utsätts för skadegörelse för att man inte delar uppfattning med dem som ber där inne har det gått väldigt långt. Då är det angrepp på oss alla och på hela vårt öppna samhälle.

Centerpartiet vill att staten tar ett större ansvar för trossamfundens säkerhet. Det ska inte vara upp till den enskilda församlingen att välja mellan att laga taket eller anlita väktare.

Fru talman! Hot och hat riktas inte bara mot trossamfund och religiösa utan också mot förtroendevalda i deras uppdrag. Det för mig in på tryggheten för våra förtroendevalda. Samma sak ska gälla dem som har valt att engagera sig politiskt. Om lokalpolitiker i våra kommuner tystnar för att de eller deras familjer blir hotade börjar vår demokrati att vittra sönder. Därför är det nödvändigt med kraftfulla tag mot de hot som grundar sig i hat mot trosuppfattningar och mot dem som bär vårt gemensamma demokratiska uppdrag.

Fru talman! Allt det här hänger också ihop med vårt diskrimineringsskydd. Vi i Centerpartiet vill ha ett samhälle där det är din kompetens och din karaktär som räknas, inte ditt efternamn, vem du älskar eller om du har en funktionsnedsättning. Vi ser att diskrimineringen fortfarande lever kvar, inte minst på arbetsmarknaden. Det är ett enormt slöseri med mänsklig kraft. Vi vill stärka skyddet så att ingen dörr stängs bara för att man inte passar in i en viss mall. Ett starkt diskrimineringsskydd är inte en vänster- eller högerfråga utan en frihetsfråga.

Till sist, fru talman, vill jag lyfta en fråga som ligger Centerpartiet väldigt varmt om hjärtat, nämligen äganderätten. Ibland pratas det om äganderätt som om det bara handlade om juridik eller stora företag. Men för oss handlar det om människor. Det handlar om lantbrukaren som vill föra gården vidare till nästa generation och om skogsägaren som har vårdat sin skog i generationer.

Vi ser tyvärr en utveckling där det offentliga, staten, alltför ofta kliver in och begränsar människors rätt att använda sin egen mark utan att ge rimlig ersättning. Det skapar en enorm osäkerhet. Om man inte kan lita på att det man äger och förvaltar faktiskt är ens eget försvinner också drivkraften att investera och att vårda vårt land.

Centerpartiet vill stärka grundlagsskyddet för äganderätten. Det ska vara tydligt. Om det allmänna vill begränsa din användning av marken ska du ha rätt till full ersättning. Svårare än så är det inte.

Fru talman! Frihet och rättigheter är inget vi kan ta för givet. De måste försvaras varje dag och i varje beslut. Vi försvarar de troende mot hatet, vi försvarar den enskilde mot diskriminering och vi försvarar markägaren mot statligt övertramp. Det är så vi bygger ett Sverige som håller ihop och där man är trygg oavsett om man bor i en storstad eller på landsbygden.

Fru talman! Med det yrkar jag bifall till Centerpartiets reservation 2.

Fru talman! Vi debatterar nu ett viktigt betänkande och förslag, som jag yrkar bifall till, om hur skyddet för våra grundläggande fri- och rättigheter kan stärkas. Det är ett angeläget ämne som berör själva kärnan i vår rättsordning.

I detta sammanhang vill jag därför lyfta fram ett problemområde som har avgörande betydelse för hur dessa fri- och rättigheter faktiskt efterlevs i praktiken. Det verkliga skyddet för medborgarnas fri- och rättigheter handlar nämligen inte enbart om vilka lagar vi stiftar i denna kammare. Det handlar i lika hög grad om hur dessa lagar respekteras och upprätthålls i samhället.

Fru talman! En ny ofrihet har fått fäste i vårt land. Den präglar livet i det andra Sverige, utanförskapets Sverige, inte minst för de tiotusentals ungdomar som lever sina liv där de mest grundläggande fri- och rättigheterna kränks eller saknas. Dessa ungdomar och deras familjer lever i Sverige men ändå inte.

I sin uppmärksammade självbiografiska bok Ett ord för blod skriver Faysa Idle: ”Man kan säga att vi lever i parallella världar i Sverige. Det är samma land men ändå helt olika platser. Att åka bara en kilometer kan ibland vara att åka hundratals mil.” Hon, uppvuxen i Tensta, berättar om ett liv i utanförskapets och hedersförtryckets skugga och om islamister och kriminella gäng som utnyttjar ungdomars jakt på tillhörighet och erbjuder dem en annan gemenskap, en parallell gemenskap som på sitt makabra sätt kan fylla ”tomheten som åt upp oss inifrån”, som Faysa så väl uttrycker det.

Faysa berättar om en syster som börjar använda niqab hemma, om moralpoliser som börjar synas på fler och fler ställen i Järva, om sin skrämmande uppfostringsresa till Kenya, om en bror som dödas och en annan som blir tungt kriminell och om en verklighet där ”att döda någon blev slentrian, ingen stor sak” utan bara ”ett litet steg på vägen till paradiset eller livet som ghettokung”.

Fru talman! Det som Faysa beskriver inträffade i samma land, i samma Sverige, som stolt betraktar sig som frihetens och jämställdhetens självklara hemvist. Detta är sant för majoriteten av dem som bor i vårt land men inte för alla, till exempel inte för vart femte barn som växer upp i Malmö i miljöer där hederskulturen härskar, enligt en rapport från 2018.

Enligt denna rapport, framtagen av forskare på Örebro universitet som undersökte attityder bland ungdomar i årskurs 9, ansåg nästan hälften av de pojkar som levde under hedersrelaterade våldsnormer att det var ganska dåligt eller mycket dåligt att kvinnor och män enligt svensk lag har lika rättigheter. Nästan var tredje flicka som växte upp under samma omständigheter ansåg också det. Drygt 40 procent av pojkarna tyckte att det var ganska dåligt eller mycket dåligt att svensk lag förbjuder kvinnlig könsstympning, och, skrämmande nog, ansåg även var tredje flicka i denna grupp detsamma. Åtta av tio flickor som växte upp under hedersrelaterade oskuldsnormer fick inte umgås med killkompisar hemma – och så vidare.

Mot denna bakgrund är det ytterst oroväckande att en rapport från stadsrevisionen i Malmö konstaterade att hedersproblematiken i praktiken nonchaleras av Malmös förskolor. Som Sydsvenskan då skrev: ”Förskolor i Malmö struntar i att anmäla oro för barn som lever under hedersförtryck. En av anledningarna: Personalen fruktar föräldrarna, avslöjar granskning. Från januari till oktober förra året gjordes bara en enda anmälan – bland 20 000 Malmöbarn.”

Det är en chockerande uppgift med tanke på att yrkesverksamma inom skola, hälso- och sjukvård samt socialtjänst har anmälningsskyldighet vid misstanke om att barn far illa. Detta betyder i klartext att många av våra lagar bara är en läpparnas bekännelse för en inte obetydlig del av vår befolkning.

Fru talman! På Jämställdhetsmyndighetens hemsida kan följande läsas: ”Efter sommarlovet kommer skolbänkar att gapa tomma runtom i landet på grund av att barn har förts utomlands för barn- och tvångsäktenskap, ’uppfostringsresor’ eller för att familjer vill undkomma myndigheters inblandning.”

Alla dessa övergrepp är förbjudna enligt de lagar riksdagen har stiftat, men skolbänkarna står inte mindre tomma för det. Jämställdhetsmyndigheten konstaterar vidare att tillämpningen av ny lagstiftning går relativt långsamt och att det saknas vägledande domar för flera nya brottsrubriceringar, såsom barnäktenskapsbrott, utreseförbud och hedersförtryck.

Fru talman! Det är bra att nya och strängare lagar stiftas på detta område, men vi måste inse att det inte i första hand är bristande lagstiftning som är huvudproblemet utan dess mycket begränsade tillämpning. Orsakerna till denna omständighet är många. Myndigheternas valhänta agerande är en, men enligt rapporten från stadsrevisionen i Malmö finns det en annan viktig orsak till förskolornas ovilja att orosanmäla, nämligen rädsla.

Låt mig ge några konkreta exempel tagna från nämnda Malmörapport: hotbilden från vårdnadshavarna eller deras nätverk och anhöriga, risken för att barnen ska fara illa om personalen lyfter upp känsliga frågor med vårdnadshavarna och farhågan att vårdnadshavare ska välja att hålla sina barn hemma.

Fru talman! Häri ligger en avgörande komponent i den nya ofriheten: hedersförtryckande kulturella normer som upprätthålls genom påtryckningar och hot – eller direkta trakasserier, misshandel och i extrema fall mord – mot dem som skulle kunna avslöja eller revoltera mot dessa normer. Det dystra budskap som Malmörapporten förmedlar är att lagarnas tillämpning blir nästan omöjlig i miljöer där parallella normer och maktstrukturer råder.

Faysa Idle berättar i sin bok om hederskulturens grepp om både den äldre och den yngre generationen och hur detta ledde till fruktansvärda våldshandlingar och att många unga liv gick till spillo. Hon skriver: Hedern var det viktigaste av allt. Vad som helst kunde leda till blod.

Så här beskriver hon den tystnadskultur som råder i många av Sveriges parallella samhällen, där att tjalla eller gola är det värsta och farligaste man kan tänka sig: Här snackade ingen. Det svenska rättsväsendet hade inget att hämta. Hon tillägger: Man skördar det man sår. Samhället hade behandlat oss som skit genom att överge oss, så ingen sa ett ord till polisen, inte ens föräldrarna till de döda.

Detta illustrerar utanförskapets förödande växelverkan och dess inverkan på hur våra lagar och bestämmelser efterlevs. Utanförskapet leder till uppkomst av alternativa gemenskaper där kriminella gäng, brottsbelastade klaner och islamister frodas. De erbjuder såväl tillhörighet som identitet och tillgång till resurser och status.

Fru talman! Att bryta denna dialektik eller växelverkan är Sveriges svåraste utmaning. Det kräver stora insatser utifrån – från det välmenande och trygga Sveriges sida. Men det som i längden kommer att bli avgörande är det som görs inifrån, av alla de individer och familjer som inte längre vill leva i förtryck och otrygghet. Vi måste se dem, lita på dem och satsa på dem.

Det offentliga har givetvis en mycket viktig roll att spela i detta sammanhang, men utan de berördas och civilsamhällets mobilisering är utsikterna att lyckas praktiskt taget obefintliga. Detta har i stor utsträckning varit den felande länken – det blinda fältet – i svensk integrationspolitik.

Perspektivet har alltför ofta varit att vi, alltså Myndighetssverige, ska integrera dem, det vill säga människor som har invandrat till vårt land. Det kan låta självklart, men i själva verket är det ett felaktigt perspektiv. Utan de berördas aktiva medverkan, som subjekt och drivande aktörer i sina egna liv, kan integrationsprocessen inte lyckas.

Vi kan underlätta vägen, tillhandahålla redskap och skapa tydliga incitament för integration, men vi kan aldrig ersätta människornas egen roll i denna process. Med andra ord: En framgångsrik integration förutsätter ett perspektivskifte, från välfärdsstatlig paternalism till individens egen vilja, ansvar och egenmakt.

Fru talman! En stark och levande demokrati är ett bygge med flera bärande hörnstenar. I grunden finns en väl avvägd tanke om hur den gemensamma verksamheten ska ordnas, med domstolar, allmänna val och fri åsiktsbildning.

Till detta hör fria medier, fri kultur, föreningsfrihet och en fri akademi. Utan dessa saker skulle vår gemensamma tillvaro bli fattigare och uppmuntra betydligt mindre till utveckling, både individuell och samhällelig, i form av dialog, diskussion, upplevelser, upptäckter, kunskap, kreativitet, reflektion och respekt. En del av detta finns redan skyddat i vår grundlag – i regeringsformen – men inte allt. Vi har också pågående diskussioner om att utöka och förtydliga avsnitten om fri- och rättigheter.

Jag hade tänkt börja med att säga några ord om den akademiska friheten, men jag känner mig nödsakad att ge en alternativ beskrivning av det som ledamoten Westmont tog upp här förut om att vi är på väg att ordna ett minoritetsstyre när det gäller lagstiftning, även om ledamoten nu har lämnat kammaren.

Sverigedemokraterna är naturligtvis i sin fulla rätt att beskriva verkligheten på det sätt de önskar, men sanningen är att det handlar om ett förslag till grundlagsändring där det ställs krav på kvalificerad majoritet för att kunna fatta beslut. Det handlar inte om att en minoritet ska kunna bestämma vad som sker. Den kan möjligen bestämma att något inte ska genomföras men inte beskriva hur lagarna ska se ut.

Man kanske också kan säga att Martin Westmonts parti har fått igenom ganska mycket genom Tidöregeringen, med hjälp av en mycket liten majoritet.

Jag tackar ledamoten Svärd för påpekandet att sju av åtta partier faktiskt står bakom det grundlagsförslag som återkommer till hösten.

Nu ska jag gå över till den akademiska friheten. Till att börja med är akademisk frihet mer än enbart den nu grundlagsskyddade friheten att fritt välja forskningsfrågor, forskningsmetod och publicering av resultat. Akademisk frihet omfattar även högre utbildning, lärosätenas organisering och finansiering och utnämningar av styrelser och rektorer. Akademisk frihet är också studenters rätt att välja väg – vilka kurser och program de vill följa – och deras rätt att ställa kritiska frågor och ha ett inflytande.

Det finns en undersökning som Universitetskanslersämbetet gjorde 2024, kallad Akademisk frihet i Sverige. Nästan alla forskare, lärare och doktorander sätter stort värde på den akademiska friheten, men hälften av dem är samtidigt oroliga för att den håller på att urholkas. Det kollegiala värderas högt men upplevs också trängas undan av administrativa bördor och tydligare styrning genom både politik och finansiering.

Man får komma ihåg, fru talman, att praktiskt taget alla länder satsar statliga pengar på forskning och högre utbildning. Det hade man knappast gjort om det inte uppfattades som lönsamt och bra för staten. Den som lyckas räkna ut mer exakt hur mycket en satsad krona ger kommer förmodligen att få fina priser, men att det är ett plus är alla överens om. Av bland annat dessa skäl menar vi att skyddet för den akademiska friheten behöver stärkas i grundlagen.

Fru talman! Arbetet med mänskliga rättigheter i Sverige har förvisso gått framåt de senaste åren, inte minst med bildandet av Institutet för mänskliga rättigheter för fyra år sedan. Institutet ska följa, undersöka och rapportera om hur mänskliga rättigheter respekteras och förverkligas i Sverige.

Institutet har i sina årsrapporter pekat på ett antal brister vad gäller mänskliga rättigheter i Sverige. Det finns många exempel, men bland annat avsätts ett omfattande avsnitt i verksamhetsberättelsen för 2024 till att diskutera äldres rättigheter, ett område som annars kanske inte diskuteras så mycket.

Vi föreslår i en reservation avseende den här punkten bland annat att det ska skapas en mekanism för uppföljning och rapportering av olika åtaganden. Vi har också ett förslag som avser hur styrelseledamöter utses. Minnesgoda kollegor minns fjolårets KU-granskning av regeringens hantering av just detta.

Slutligen, fru talman, ska jag säga något om naturens rättigheter. Jag inser och förstår att detta för många låter som en tankevurpa av ganska svårartat slag. Hur skulle det gå till? Men det finns sätt att se på vår värld som att den också har rättigheter att leva och utvecklas på ett hållbart sätt.

I mitt tidigare arbete i det internationella forskningsprogrammet om urbana framtider användes begreppet ”synvända”. Jag noterar att Svenska Akademien inte känner till uttrycket, men det betyder att se saker på ett annat sätt.

I Ecuador infördes begreppet ”naturens rättigheter” i landets konstitution för snart 20 år sedan.

Något år senare följde Colombia efter och erkände Amazonas som ett juridiskt subjekt med rättigheter, varefter en grupp unga stämde staten för att den pågående avskogningen påverkar klimatet och därmed deras rätt till en frisk miljö, mat och vatten.

I Nya Zeeland fick floden Whanganui och berget Taranaki juridiska rättigheter för knappt tio år sedan. Det är rättigheter som är baserade på urfolket maoriernas världsbild.

Jag förstår att en synvända kan ta tid, men det är en intressant fråga att fundera över. Hur skulle det gå om vi utsåg Lagan eller Torne älv, eller varför inte båda, till nationalälvar och gav dem ett sådant skydd? Det skulle innebära att de ekosystem och livsformer som förknippas med älvarna inte är rättslösa och underordnade människan utan egna rättssubjekt. Det kan vara något som faktiskt behövs för att skapa en hållbar framtid. Vår nuvarande regeringsform fyllde ju 50 häromåret. Kanske är det när den fyller 100 fullständigt självklart att den också omfattar en paragraf om naturens rättigheter, om älvarnas rätt till restaurering och återhämtning liksom rätten att existera och utvecklas. Det som är otänkbart i dag är kanske inte det i morgon.

Avslutningsvis vill jag nämna att vi har reservationer gällande trossamfundens trygghets- och säkerhetsarbete, diskrimineringsskyddet, grundlagsskydd för hbtqi-personers rättigheter, skyddet för den akademiska friheten och arbetet med mänskliga rättigheter. Jag står självklart bakom alla dessa men yrkar bifall endast till reservation 15 om naturens rättigheter.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 21.)