Forskning, frihet, framtid – kunskap och innovation för Sverige

Fru talman! Äntligen är det dags för debatt om forskningen! Regeringen har lagt fram ett gediget förslag till forskningsproposition. Moderaterna ser både bra och dåliga förslag i det här, och därför har vi skrivit en nästan lika gedigen följdmotion där vi beskriver hur vi från Moderaterna skulle vilja se forskningspolitiken framöver.

Jag vill börja med att säga att jag förstås står bakom om alla våra reservationer men kommer här att yrka bifall endast till reservation 2, som handlar om forskningspolitik och vetenskaplig kvalitet.

Regeringens förslag på modell för hur kvalitet på forskningen ska premieras bygger på en sakkunnighetsbedömning i enlighet med Styr- och resursutredningens förslag. Fördelning av medel ska göras genom bland annat så kallade profilområden. Vi ser en risk med detta utökade styrsystem. Det skulle kunna minska kvaliteten i stället för att höja den och också vara mycket resurskrävande. Dessutom vill regeringen att detta ska kunna starta och införas på lärosätena mycket skyndsamt.

Fru talman! Moderaterna anser att kvalitet och excellens ska premieras som tidigare, där 20 procent av forskningsanslagen omfördelas utifrån kvalitetsindikatorerna citeringar och externa medel. Vi vill att indikatorerna ska vara transparenta, och för att ytterligare höja kvaliteten vill vi att Vetenskapsrådet ska få i uppgift att utreda hur kvalitetsindikatorerna kan utvecklas och bli ännu bättre och mer träffsäkra. Vi ser dock inte att detaljstyrning av forskningen ger ökad kvalitet och excellens.

Vad ser vi då som är positivt med propositionen? Vi tycker att det är väldigt bra med höjda basanslag. Det är väldigt viktigt för en långsiktig forskning. Det är också välbehövligt med en satsning på förbättrad infrastruktur och även på personalförhållanden inom forskningen.

Dock är det endast 25 procent som går till basanslag. Regeringen ger sedan en mängd uppdrag och detaljstyrande forskningsprogram, medan den fria och kvalitetsdrivande forskningen får tunna och små anslag. Det är också viktigt att mer pengar inte ska leda till mer av samma eller bara ökad volym utan också en ökad kvalitet.

Vi välkomnar också höjningen av anslaget till Vetenskapsrådet. Vi ser dock med viss oro på att det är en ganska liten del som går till fri och forskarinitierad forskning. Jag hörde också att man kunde kalla det för nyfikenhetsbaserad forskning, ett bra ord som faktiskt förklarar vad det handlar om. Vetenskapsrådet har äskat 500 miljoner kronor per år men får 80 miljoner per år, så det är inte riktigt i paritet med det man hade önskat.

Fru talman! Forskning och innovation är mycket viktigt för Sverige och våra invånare. Sverige ska vara världens främsta forsknings- och innovationsland och även vara en framstående kunskapsnation. Det tänker jag att alla kan hålla med om.

Dock har det varit en debatt inom forskarvärlden kring hur den fria forskningen ska se ut. Forskningens frihet står redan inskriven i både grundlagen och högskolelagen. Nu handlar det om begreppet ”akademisk frihet” som ska skrivas in i högskolelagen. Det har vi absolut ingenting emot; tvärtom är det väldigt viktigt.

Bekymret är att regeringen har haft lite svepande formuleringar om att man ska främja och värna om den akademiska friheten genom denna lagändring, och det har lett till mer oro än nytta när man har beskrivit hur det ska gå till och vad det ska stå. Debatten gäller formuleringen: ”Det fria kunskapssökandet och den fria kunskapsspridningen ska alltid utövas inom de rättsliga ramar som finns och utifrån den värdegrund som gäller.”

Ingen har väl missat att det är ordet ”värdegrund” som har blivit omdebatterat. Inom forskarvärlden ute i Europa och även globalt är det tyvärr en del begränsningar inom forskningen, och det är därför som man ser med oro på det här med värdegrund. Man menar att det innebär att forskningen ska bli ännu mer styrd.

Moderaterna delar den oron, och därför har vi skrivit ett särskilt yttrande för att förtydliga vår ståndpunkt i frågan. Vi vill då betona att det är värdegrunden för alla statsanställda som avses och endast denna.

När det gäller akademisk frihet vill vi också ta med vad vi kanske tycker är ännu viktigare: att det inte bara handlar om en inre angelägenhet för lärosätena utan även yttre hot. Forskningen och utbildningen måste stå fri från otillbörlig styrning av både regering, riksdag och andra statliga organ. Vi ser redan att det finns risk för politisk styrning, till exempel när man utnämner var lärosäten ska finnas eller till exempel utnämner högskola till universitet på lite osäkra grunder.

Vad vill då Moderaterna prioritera, fru talman? I måndags flög en rymdhelikopter på Mars; det tror jag kanske att ni har sett. Det var första gången i världshistorien som en helikopter flög över en annan planet än jorden. Detta hade inte varit möjligt utan en lång och väldigt uthållig forskning.

Det finns många viktiga forskningsområden som Moderaterna vill satsa på, och ett av dem är just rymdforskning. Man behöver rymddata för att förbättra miljö- och klimatforskning, till exempel inom jord- och skogsbruk men också inom fiske för att undvika strömmar så att båten kan drivas med mindre energi vid transport.

Moderaterna har en satsning som vi kallar grönt bränslestöd. Här avsätter vi 100 miljoner kronor per år fram till 2023. 30 miljoner av dessa vill vi tillföra Rymdstyrelsen. I vår budgetmotion för 2021 tillför vi 10 miljoner mer per år än vad regeringen satsar fram till 2023.

Fru talman! Ett annat viktigt område är den medicinska forskningen. Här ingår allt ifrån den viktiga hälsofrämjande forskningen och den förebyggande medicinen till den högspecialiserade vården. Vi vill se en nationell strategi med tydliga mål inom den hälsofrämjande forskningen. Det är oerhört viktigt med det förebyggande.

Moderaterna vill också att vi ska ligga i framkant när det gäller genterapier och så kallad precisionsmedicin. Tidigare obotbara sjukdomar, till exempel inom cancervården, vill vi kunna se som botbara. Vi behöver också stärka samarbetet mellan universiteten och sjukvården för att få detta att fungera bättre. Det måste också finnas bättre förutsättningar för att öka den kliniska forskningen.

Fru talman! Ingen har kunnat missa hur den fortfarande pågående pandemin har påverkat och fortfarande påverkar oss både globalt och i Sverige. Regeringen vill inrätta ett nationellt forskningsprogram om virus och pandemier, vilket vi förstås tycker är bra. Moderaterna vill dock gå ytterligare ett steg och vill inrätta ett institut för biologiforskning. Då går det att samarbeta och ha samma mål att utveckla ännu fler antivirala medel och ännu fler vacciner. Trots att det pågår mycket forskning är många virologer oroliga eftersom det finns många virussjukdomar.

Jag kan berätta att jag jobbar extra som läkare och är ute och vaccinerar. Den glädje jag ser i ögonen på de patienter som får vaccin är helt oemotståndlig. Det gör en hel dag att se någon som blir så glad. Jag hade en 95-åring som sa: Nu kan jag börja leva livet igen.

Det är fantastiskt. Vi har verkligen kommit långt med vaccin. Det handlar om mycket grundforskning och givetvis också spetsforskning.

Det finns mycket mer att prata om när det gäller Moderaternas forskningspolitik och regeringens forskningspolitik. Jag avslutar med detta axplock av vad vi tycker är viktigt. Allt som vi forskar om nu kan vi givetvis ha nytta av i framtiden.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 36. Vi står självklart bakom vårt särskilda yttrande som vi har tillsammans med Moderaterna.

Precis som Hänel Sandström sa är en del förslag i forskningspropositionen bra, en del är mindre bra och en del är rent av dåliga. Även om man sitter i opposition måste man kunna lyfta fram det som är bra. Om jag ska börja i positiv anda kan jag säga att det som är bra är att regeringen i propositionen aviserar att kraven för antagning till lärarutbildningen ska höjas. Det är mycket bra, och det är något som vi har efterfrågat sedan lång tid tillbaka. En annan bra sak är att andelen lärarledda lektioner på utbildningen också ska öka. Det har vi efterfrågat sedan vi kom in i riksdagen 2010.

Jag radar upp bra saker här, men jag kommer till det dåliga senare. En annan bra sak är att det aviseras i propositionen att det ska startas ett forskningsprogram om brottslighet. Jag stod här i höstas och sa att vi måste forska på det som äger samhällsrelevans och som spelar en stor roll i vårt samhälle. Det efterfrågas forskning. Nu finns det med i forskningspropositionen, och det är jättebra.

Då kommer jag över till de mindre bra sakerna. Mälardalens högskola ska bli universitet. I framtiden kommer det att bara finnas universitet och inga högskolor alls om den här utvecklingen fortsätter. I dag finns fler universitet än högskolor, och det dröjer inte länge förrän det inte kommer att vara några högskolor kvar alls. Då försvinner kvalitetsstämpeln som universitetsbenämningen innebär, och då är alla lärosäten universitet. Man kan tycka att det är bra, och man kan tycka att det är dåligt. Vi sverigedemokrater tycker att kvalitetsstämpeln som universitetsbenämningen innebär ska finnas kvar. Dessutom är Mälardalens högskola kanske den högskola som genom åren har fått mest kritik. De kan ha bättrat sig på sista tiden – jag säger ingenting om det – men de fick bland annat kritik efter att en kvinnlig lärarstudent fick tillbaka sin studieavgift därför att hennes matematikkurs höll för låg kvalitet. Nu var detta några år sedan, och högskolan kan ha bättrat sig. Men Mälardalens högskola ska inte bli universitet, anser vi.

Enligt forskningspropositionen ska samverkan premieras ekonomiskt. Det tycker inte vi. Om samverkan premieras ekonomiskt kommer olika personer inom akademin att samverka för att få pengar och anslag. Man kommer att samverka för samverkans egen skull, och jag gissar att förslaget kommer att tas bort om några år. Samverka ska vi göra mer än i dag, det vill säga olika forskningsprogram, lärosäten, omgivande samhälle, men vi ska inte premiera samverkan i sig ekonomiskt.

Jag måste komma in på frågan om akademisk frihet, precis som Hänel Sandström. För några veckor sedan lyssnade jag på Studio Ett – inte gårdagens program utan för några veckor sedan. En regeringsföreträdare slog sig för bröstet och sa att man står för den akademiska friheten medan oppositionen hotar den akademiska friheten, speciellt SD och något annat parti.

Regeringen styr redan i dag forskningen mycket. Den styr genom anslag, var man ger anslag, hur man ger anslag, villkor för anslag, genom regleringsbrev och de strategiska forskningsområdena. Vi ska ha kvar de strategiska forskningsområdena – de är delvis bra. Men det är fråga om styrning. Frågan är hur mycket man ska styra.

Vi vill styra mindre än vad regeringen gör. Vi vill till exempel inte påtvinga lärare på universiteten litteraturlistor. Dem ska de få göra själva. Mer akademisk frihet! Vi ska vara återhållsamma i regeringens regleringsbrev – även när vi sitter i regering eller är regeringsunderlag. Mer akademisk frihet! Lärosätenas styrelser ska bli mer självständiga och mer baserade på högskolorna själva. Mer akademisk frihet! Vi ska inte påtvinga främmande ämnen i olika kurser och utbildningar. Mer akademisk frihet!

Om någon lärare på KTH vill ha ett genusperspektiv på hållfasthet vid brobyggande – knock yourself out, var så god! Men det ska inte vara påtvingat. Jag förstår inte hur det kan bli akademisk frihet.

Jag går över till bra saker igen. Jag blandar kompotten lite. Mindre lärosäten ska få tematiska profilområden, står det i forskningspropositionen. Jag tycker att det är bra, och det är något jag har tagit upp i talarstolen flera gånger. Mindre lärosäten ska inte konkurrera med större lärosäten. De får om de vill, men det är inte bra att de konkurrerar på exakt samma forskningsområden som stora universitet. Det är bättre att de hittar sina egna profilområden och kan ligga i framkant där – kanske globalt. Jag tror att det är vägen framåt. Sedan tycker jag att mindre lärosäten ska samarbeta mer än i dag med större universitet. Det finns administrativa vinster att göra, synergieffekter och allt möjligt. De pengar som sparas in kan läggas på forskning eller undervisning.

Om jag minns rätt står ordet kvotering inte i forskningspropositionen. Jag kan minnas fel, men jag kan inte minnas att det står där. Det står rätt mycket om detaljerade könsmässiga mål. Jag tycker inte att vi ska ha detaljerade könsmässiga mål, och jag tycker absolut inte att vi ska ha kvotering.

Alla grupper i samhället – de behöver inte vara könsmässiga utan kan vara socioekonomiska grupper eller vilka grupper som helst – ska ha samma förutsättningar att studera och samma förutsättningar att nå framgång. Men utfallet ska vi inte styra över. Vi kan inte styra över det i förlängningen. Det blir social ingenjörskonst på för hög nivå, och det blir aldrig bra. Jag önskar att politiker någon gång skulle lära sig det. Vi kan inte fixa till allt.

Om vi ordnar samma förutsättningar för alla grupper har vi kommit bra långt på väg, och jag tror att vi redan i dag har kommit en bra bit på väg.

Jag går över till frågan om kvaliteten på forskningen. Jag var med när vi införde Bolognamodellen, vilket innebär – om jag har förstått rätt, vilket jag tror att jag har gjort – att lärosätena i princip ska utvärdera sig själva. Jag var skeptisk när detta infördes. Om vi utvärderar oss själva här inne i salen tror jag att vi får högsta betyg – kanske utom jag, som är lite mer ödmjuk, men i princip.

Jag tror att det behövs extern utvärdering, och om jag fattat saken rätt har regeringen faktiskt tagit ett första steg i den här propositionen och lagt på UKÄ att externt utvärdera forskningen. Det tycker jag är bra. Jag tycker att vi kan ta fler steg i den riktningen, men det här är ett bra första steg.

Fru talman! Jag läste i SOU 2019:6 att man föreslår en översyn av de statliga externa forskningsfinansiärerna för att uppnå ökad samordning. Jag tycker att det spretar för mycket. Jag tycker att regeringen bör ta till sig vad som står i den här utredningen.

När det gäller forskningsråden har vi fem forskningsråd i dag. Det är för många. Jag tycker att regeringen borde slå ihop ett par av dem. Det är för mycket administration, och det spretar för mycket. Det är inte rationellt. Det är inte bra.

Jag ska ta upp en sista sak, fru talman. Jag ser att jag har dragit över tiden lite.

Regeringen skriver i propositionen att ”forskningspolitiken ska svara mot … nationella samhällsutmaningar och samhällsbehov”. Det var exakt vad jag sa i höstas här i talarstolen. Jag fick lite kritik för det. Nu står det i forskningspropositionen. Jag tycker att det är alldeles utmärkt – bra där!

Jag ber om ursäkt för att jag drog över tiden lite.

Fru talman! Ojämlikhet och ökande ekonomiska klyftor är ett stort samhällsproblem. Det finns en stark koppling mellan ojämlikhet och en rad olika sociala och hälsorelaterade indikatorer. I ojämlika samhällen får klass och status ökad betydelse, och det påverkar hur vi människor ser på varandra. På senare tid har också allt fler ekonomer och institutioner visat att ökad ojämlikhet påverkar den ekonomiska tillväxten negativt.

Sverige är det land, tillsammans med Nya Zeeland, där ojämlikheten ökat mest i västvärlden under de senaste decennierna. Från att ha varit det mest jämlika landet i OECD var vi 2019 på nionde plats.

Samtidigt som medellivslängden ökar för höginkomsttagare och högutbildade minskar den för bland andra kvinnor i typiska LO-yrken.

Vänsterpartiet håller med regeringen om att det är viktigt att satsa på forskning om hälsoklyftorna men konstaterar också att det redan finns forskning som visar hur klyftorna i samhället påverkar hälsa. Vi kan också konstatera att trots denna kunskap fortsätter klyftorna att öka och regeringens politik att gynna de rika med rutavdrag, skattesänkningar och annat som driver på utvecklingen mot ökad ojämlikhet. Om samhällsforskning ska göra nytta måste politiken också ta till sig forskningsresultaten och inte fatta beslut efter beslut som går tvärtemot forskningen.

Ojämlikheten och klyftorna i samhället påverkar så mycket mer än bara hälsoaspekterna. Sverige har mycket att vinna på att skapa ett jämlikt samhälle. Men för det krävs ett mer jämlikt skattesystem, stärkta socialförsäkringar och inte minst en politik för full sysselsättning – något som ger få eller inga avtryck i regeringens politik och få avtryck i forskningspropositionen. Klassamhällets utmaningar berörs inte med ett ord utan döljs bakom ord som socioekonomisk segregation och socioekonomiska utmaningar.

Därför föreslår Vänsterpartiet bland annat att det föreslagna forskningsprogrammet om segregation ska få inriktningen segregation, klass och jämlika villkor. Vi måste våga tala om klass!

Fru talman! Sverige är en forskningsnation. Vi ligger i framkant, men det är också uppenbart att vi tappar gentemot andra länder. Är detta en forskningsproposition som kommer att ändra på det? Nej, knappast. Är det några av de skrivna följdmotionerna som kommer att ändra på det? Knappast det heller. Sveriges forskningspolitik är något som vi måste fortsätta att arbeta med varje dag. Bara för att riksdagen beslutar om forskningspropositionen är inte de beslut vi fattar i dag huggna i sten. Vi fortsätter att arbeta.

Jag är stolt över den forskningsnation som Sverige ändå är. Jag är också stolt över att vi har ett studiemedelssystem och finansieringssystem som gör att det inte är föräldrarnas plånbok som avgör vem som kan bli forskare. Alla har den ekonomiska möjligheten, även om vi har mycket kvar att jobba med för att vi ska få ett jämlikt och jämställt deltagande i högre utbildning och forskning.

Tryggheten att våga satsa på forskning har vi lagt några förslag om i vår följdmotion.

Regeringen har fördelat de extra forskningsresurser som beslutades i budgetpropositionen för i år. Vänsterpartiet stöder helt de utökade tillskott som går till lärosätena som basanslag. Vi stöder också inriktningen att det ska finnas mer sökbara medel till fri forskning, men jag konstaterar att den delen inte är särskilt stor i forskningspropositionen och borde vara större. Det är ett medskick till kommande budgetpropositioner eftersom jag stöder de satsningar som regeringen gör på olika program och i något fall till och med tycker att de är i underkant.

Det gäller bland annat forskningen om covid-19 och pandemier, där väldigt mycket ska rymmas inom de 100 miljonerna i detta betänkande. Summan är lika stor som satsningen på enbart forskning om covid-19 förra året. Det är något som det finns anledning att återkomma till.

Jag konstaterar att rasism inte nämns över huvud taget i forskningspropositionen, trots att den ökande rasismen och antisemitismen hör till samhällets stora utmaningar. Det nationella forskningsprogrammet om rasism, som inrättades i samband med den förra forskningspropositionen, har inga stora summor att fördela. Det finns även anledning att kommande budgetår överväga att utöka anslaget för forskning om rasism och diskriminering.

Ett annat område där vi anser att regeringen gör för lite satsningar är forskning om djurfria metoder. Här skriver regeringen mycket gott, men man ger inga tillskott till forskningen. Detta trots att vi vet att djurfria metoder ofta är billigare, effektivare och säkrare för människan. Satsningar på forskningen är därför inte en kostnad. Det är en investering.

De 15 miljoner som är sökbara räcker inte särskilt långt för de forskare som vill ta fram alternativa metoder. I Vänsterpartiets budgetmotion dubblade vi de sökbara medlen. Det måste bli ett slut på djurs lidande i forskningssammanhang, och då måste forskningsmetoderna utvecklas. Här får regeringen bakläxa.

Fru talman! Vi instämmer i den miljöinriktning som finns i forskningspropositionen. Sverige och världen står inför en klimatkris. Jorden förser oss människor med nödvändiga naturresurser, men de är inte oändliga.

Vänsterpartiet välkomnar att det nationella forskningsprogrammet om klimat förstärks och ser särskilt positivt på att programmet ska stärka kopplingen mellan klimatförändringar och den biologiska mångfalden. Men även om vi instämmer i forskningspropositionens inriktning om miljö anser vi att Sverige måste lyfta och satsa på industriforskning, något som knappt nämns i forskningspropositionen. Vi behöver bli bättre på att rikta forskningsmedel för att utveckla tekniker som är avgörande för klimatomställningen, inte bara rikta resurser till forskning om klimatförändringar. Ska samhället klara av att ställa om måste vi också forska på tekniker som underlättar detta.

Inom ett flertal områden saknas skarpa förslag från regeringen. Det talas om regeringens vilja att arbeta vidare, att utveckling pågår, att utredningar tillsatts och så vidare.

Jag delar verkligen regeringens ambitioner när det gäller att skapa bättre arbetsvillkor, göra forskningen mer tillgänglig och reproducerbar, få en jämställd akademi och mycket mer. Men jag skulle ändå vilja lyfta fram ett flertal förslag från Vänsterpartiet som jag anser att riksdagen borde ställa sig bakom.

Ett är en utredning av lärarundantaget för att tydliggöra nyttiggörandet av innovationer så att ansvaret för det inte faller enbart på enskilda forskare.

Ett handlar om förutsättningarna för forskare med funktionsnedsättning inom universitet och högskolor samt åtgärder för att öka tillgängligheten.

Ett handlar om hur stödet och villkoren för postdoktorer kan stärkas och utvecklas.

Ett handlar om lärosätenas arbete med att stötta doktorander under pandemin.

Ett är en utredning om hur patenträttigheterna kan stärkas och obalansen mellan parterna vid rättegångar minskas.

Ett är att det av regeringen föreslagna forskningsprogrammet om brottslighet bör fokusera även på brottsprevention.

Ett är det förslag vi har tillsammans med Kristdemokraterna om att inrätta ett institut för polisforskning.

Slutligen har vi även förslag om jämställd akademi, som innebär jämställdhetsbonus till lärosätena – max 50 procent av forskningsmedlen ska gå till män som forskar – och om att bibliometrin ska utredas ur ett jämställdhetsperspektiv.

Jag står förstås bakom samtliga våra yrkanden i motionerna, både dem jag har nämnt och dem jag inte har nämnt, men jag väljer att i denna debatt yrka bifall endast till reservation 38, som innehåller våra jämställdhetsförslag.

Fru talman! För oss kristdemokrater är det grundläggande att såväl högre utbildning som forskning och innovation ska genomsyras av hög kvalitet. Vi ställer oss därför bakom regeringens mål om att Sverige ska vara ett av världens främsta forsknings- och innovationsländer och en framstående kunskapsnation.

Regeringens forskningsproposition ska peka ut riktningen och ge ramarna för hur vi ska nå det övergripande målet. Och jag ska erkänna, fru talman, att jag kände mig ganska positiv när jag hörde den första presentationen av innehållet. Regeringen talar väl om att värna den fria forskningen och tillför betydande resurser.

Men när jag började läsa detaljerna blev jag lite orolig över de brister jag såg. Kristdemokraterna har lagt fram 27 konkreta förslag som vi menar är viktiga för att vi ska kunna leva upp till det övergripande forskningspolitiska målet. Jag vill i dag gärna beskriva några av de viktigaste förslagen men också de risker som vi ser med några av regeringens förslag.

Fru talman! Lösningar på samhällsproblem och utmaningar har i de allra flesta fall växt fram genom kreativitet och kunskap som har genererats genom långsiktig investering i den fria forskningen. Som jag nämnde tidigare tillför regeringen betydande resurser till både lärosätena och forskningsråden. Det är bra. Totalt tillförs sektorn mellan 3,1 och 3,7 miljarder kronor per år fram till 2024.

Men regeringens detaljstyrning av resurserna till de statliga forskningsfinansiärerna oroar. Merparten av de föreslagna resurserna riktas till fem övergripande områden: klimat och miljö, hälsa och välfärd, digitalisering, kompetensförsörjning och arbetsliv samt demokratiskt stärkt samhälle.

Jag tror, fru talman, att vi är många som kan hålla med regeringen om att dessa områden är angelägna. Det rör sig om samhällsutmaningar som vi måste ta tag i. Men det stora problemet är att regeringen inte nöjer sig med att identifiera ramarna. Nej, man går in med specifika satsningar inom varje enskilt övergripande område. Denna detaljstyrning menar vi kristdemokrater riskerar att leda till att sökandet efter svaren på samhällsutmaningarna riskerar att ske på fel ställe. I förlängningen kan detta motverka Sveriges etablering som ledande kunskapsnation. Kristdemokraterna anser därför att den stora merparten av forskningsfinansieringen i stället ska utgöras av stöd för att värna den fria forskningen.

Fru talman! Det är också grundläggande att forskningsfinansieringsprocessen är konkurrensutsatt och att tilldelningen baseras på hög vetenskaplig kvalitet. Som garant för detta finns forskningsfinansieringssystemet med forskningsråden och Vinnova. Vetenskapsrådet är den största av dessa myndigheter och har en väl utvecklad och kvalitetssäkrad struktur och process för att bedömningarna av ansökningarna ska hålla hög kvalitet och genomföras på ett sakligt, opartiskt och transparent sätt.

Men det finns också ett antal myndigheter som fördelar ansenliga summor till forskning och innovation trots att de inte har forskningsfinansiering som huvuduppdrag. Det handlar exempelvis om MSB, Naturvårdsverket och Trafikverket. Tanken är att dessa myndigheter ska finansiera forskning och innovation i syfte att bidra till en kunskapsbaserad offentlig verksamhet.

Fru talman! Syftet är gott, men det faktum att myndigheterna inte har forskningsfinansiering som sitt huvuduppdrag gör att statliga medel riskerar att fördelas till forskning som inte är av högsta kvalitet. Och det är otvetydigt så att medioker eller dålig forskning inte kan bidra till att lösa samhällsproblem, oavsett hur gott forskningens syfte är.

Regeringen aviserar visserligen i propositionen att man ser skäl att göra en översyn av den statliga forskningsfinansieringen. Det är välkommet, men regeringen beskriver inte vilka principer översynen ska grundas på. Från Kristdemokraternas sida anser vi att det ska säkerställas att all statlig forskningsfinansiering fördelas genom en kvalitetsprocess som den som Vetenskapsrådet har. Vi menar också att de nuvarande forskningsresurserna på dessa myndigheter utan forskningsfinansiering som huvuduppdrag bör frigöras till förmån för en sådan granskningsprocess.

Fru talman! Att unga forskare ges trygga anställningsformer är viktigt för att de ska kunna utvecklas till framstående forskare. Detta är i sin tur centralt för svensk konkurrenskraft. Men realiteten är att tillfälliga och korta visstidsanställningar ofta staplas på varandra under flera år. Regeringen uppmärksammar problematiken men presenterar dessvärre inga konkreta åtgärder för att förbättra situationen. Myndighetsuppdrag i form av kartläggningar och uppföljningar är inte tillräckligt handlingskraftigt, menar vi. Vi tror inte heller på regeringens strategi med att ge lärosätesspecifika mål för att öka antalet biträdande lektorer.

Nej, vi menar att det krävs konkreta åtgärder. Samtidigt som vi välkomnar att regeringen höjer basanslaget vill vi att en del av det anslaget ska öronmärkas och användas för att säkra trygga anställningsvillkor för unga forskare. Det är också angeläget att undanröja två konkreta hinder i högskoleförordningen för att fler ska kunna anställas som biträdande lektorer.

Jag vill därför yrka bifall till Kristdemokraternas reservation nummer 31. Vi vill att tidsgränsen för att kunna söka en tjänst som biträdande lektor ska utökas från fem till sju år efter disputation – detta för att fler ska hinna meritera sig och kunna utvärderas på ett adekvat sätt. Det är också angeläget att högskoleförordningen tydligt anger att en så kallad kombinationsanställning är tillgänglig även för personer som har en tjänst som biträdande lektor. Dessa ändringar är också något som bland andra Sveriges unga akademi efterfrågar. Jag vore därför, fru talman, tacksam om statsrådet Ernkrans kunde uttala om hon är villig att verka för att införa sådana ändringar i högskoleförordningen.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag rikta ett tack till utskottets ordförande och övriga ledamöter för ett gott samarbete kring tydliggörandet i betänkandet angående den föreslagna bestämmelsen om akademisk frihet, särskilt angående regeringens hänvisning i författningskommentarerna som berör värdegrunden. Det får inte råda någon osäkerhet kring att det är den gällande värdegrunden för statligt anställda, som i sin tur utgår från regeringsformens grundläggande krav, som åsyftas och ingen annan värdegrund. Detta är viktigt, och vi har nu säkerställt att den osäkerheten är borta genom den markering som vi gemensamt har gjort i utskottets ställningstagande.

Fru talman! Äntligen står vi här i talarstolen och debatterar forskningspropositionen! Eftersom det bara sker vart fjärde år är detta lite av en högtidsstund.

Vägen hit har i princip ända sedan den tidigare forskningspropositionen kom för fyra år sedan bestått av en mängd seminarier och debatter – inte minst seminarier anordnade av Rifo, Sällskapet riksdagsledamöter och forskare, som jag vill göra lite reklam för. Det är en fantastiskt bra organisation och en viktig mötesplats där vi får träffa forskare och lära oss om saker som vi inte hade en aning om att vi inte visste om, höll jag på att säga. Det är en väldigt bra mötesplats, som är viktig för oss.

Det här är för min egen del den tredje forskningsproposition som jag som ledamot får vara med och ta del av. Jag roade mig med att titta tillbaka lite grann på vad vi sa 2012, när vi socialdemokrater var i opposition.

Vad tryckte vi på då i vår följdmotion? Vi tryckte framför allt på doktorandernas och de unga forskarnas villkor och jämställdheten. Vi tog upp numerärer men också hur medel fördelas. Vi tryckte på praxisnära skolforskning, att stärka humsam-området och att förbättra forskaranknytningen i grundutbildningen. Allt detta togs sedan med tillbaka till forskningspropositionen 2016, som dåvarande statsrådet Helene Hellmark Knutsson presenterade för fyra år sedan. Dessa förslag fanns med i propositionen tillsammans med stärkta basanslag på då 1,3 miljarder kronor. Vi gick från 8 000 kronor i ersättning per student till 12 000 kronor. Då inrättades också sex tioåriga nationella forskningsprogram där man integrerar utbildning och forskning, och en massa andra saker.

Nu är vi framme vid den för min del tredje forskningspropositionen, som statsrådet Matilda Ernkrans ska presentera. Där kan vi läsa om den röda tråden. Sedan tillkommer det ju alltid jättemycket.

Det finns mycket i propositionen som är bra, men det som jag vill trycka lite extra på är såklart att medlen till basanslagen höjs än en gång, nu från 12 000 kronor till 17 500 kronor per student. Det är väldigt viktigt att vi ger mer medel till forskningsinfrastrukturen. Att vi stärker forskningsanknytningen och att vi har ett bildningslyft är också jätteviktigt.

Jag tänker överlåta åt statsrådet att mer i detalj gå in på vad propositionen innehåller.

Jag tänker nu sväva ut lite grann – det får man ju när man står här i talarstolen. Vi brukar säga att om vi investerar i kunskap och forskning bygger vi ett starkt samhälle, och så är det ju. Det är jätteviktigt. Då är det viktigt att vi verkligen bejakar nyfikenheten, lusten att lära och ta till sig ny kunskap, och det gör man ju inte bara i den högre utbildningen. Därför tycker jag att det är viktigt att alla vi som är aktiva när det gäller hela utbildningskedjan funderar på hur man bejakar nyfikenheten och lusten att lära i förskolan, grundskolan, gymnasiet och vuxenutbildningen, så att vi verkligen kan nå det mål som vi alla vill nå, alltså fler forskarutbildade. Det gäller inte bara de som är vuxna, utan det måste börja väldigt tidigt.

Vi vet att två tredjedelar av Europas tillväxt härleds till forskning och innovation. Då är det viktigt att vi har människor som vill jobba i den här sektorn och som är, precis som någon sa tidigare, excellenta forskare. Därför är mitt medskick till alla oss som jobbar med utbildning att det är viktigt att vi bejakar nyfikenheten.

Jag läste häromdagen en finsk artikel, en några år gammal artikel från 2017. Den har rubriken: Kan man mäta hur vetenskap förändrar vår värld? Artikeln var väldigt spännande. Eftersom jag inte är forskare får jag tolka den lite försiktigt. Men jag tolkar svaret på frågan som att det är ganska lätt när det handlar om nya produkter och nya tjänster, till exempel läkemedel, gensaxen som fick Nobelpriset, wifi och gps. För mig som bor i Värmland är skogsforskningen omfattande. Vi är nu snart framme vid det som heter nanocellulosa, som kommer att byta ut en massa material till någonting som är mer hållbart. Jag tror att andra länder är framme vid att presentera saker som är byggda på nanocellulosa. Då är det ganska lätt att mäta hur vetenskapen förändrar vår värld. Men när det handlar om de där områdena som är lite svårare, att tillägna sig kritiskt tänkande, att förstå etiska frågeställningar, att ha en historisk kännedom och att ha en förmåga att se problem utifrån olika perspektiv, är det genast lite svårare att mäta hur vetenskapen förändrar. Det är viktigt att ha med sig båda dessa perspektiv och att samhälle, akademi och näringsliv samverkar hela tiden för att det ska bli riktigt bra.

Forskning är ett väldigt roligt område. Att den angår oss alla har vi sett inte minst under pandemin. En gedigen grundforskning i samarbete med just det som jag talade om – akademi, näringsliv och samhälle – har lett fram till att vi på rekordkort tid har vaccin framme.

Vi som haft förmånen att besöka Esrange, vår rymdstation, kan också se hur viktig den forskningen är och hur det som sker uppe i rymden påverkar oss här nere på jorden.

Vi som dessutom har varit uppe i Tarfala, som bilden på forskningspropositionen visar, har också lärt oss väldigt mycket om bland annat deras miljöövervakningssystem, som kollar vad det egentligen är som händer med vår miljö.

Forskning är alltså roligt och angår oss alla.

Det är viktigt att vi tar lärdom av historien, och då tänker jag backa tillbaka ända till 1477, då vi fick Nordens första universitet, Uppsala. Det tog över 400 år innan vi fick en kvinnlig doktor, Ellen Fries. Det tog ytterligare några år innan vi fick en kvinna som blev professor, Sonja Kovalevsky. Och det dröjde ända till 1992 innan jämställdhet skrevs in i högskolelagen. I dag, 2021, är det varje vecka en man som tar livet av en kvinna. Och sedan har vi partier i riksdagen, i den här kammaren, som inte tycker att det är viktigt att vi har ett jämställdhetspolitiskt mål i högskolelagen. Jag tycker att det är skandaldåligt – jag måste bara säga det.

Vi kan genom historien se att män och kvinnor inte har behandlats lika. Det är självklart att vi då från politiken måste trycka på att det inte duger, att vi måste göra annorlunda. Kan det finnas någonting som är viktigare att forska på i dag än maskulinitet? Nej, det tror jag faktiskt inte.

Avslutningsvis, fru talman, är fri forskning för mig lika självklart som att folkbildningen ska vara fri och frivillig. Jag hoppas att vi kommer att få se väldigt många fler skickliga forskare ta plats i vår akademi.

Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

(Applåder)

Fru talman! Jämställdhetspolitiskt mål – jag anar att det var mitt parti Gunilla Svantorp menade. Jag har inte sagt någonting om något jämställdhetspolitiskt mål. Vi kan gärna ha det, men det viktiga är hur det ser ut.

Jag vet inte hur många gånger jag har sagt att utfallet kan vi inte styra men att det ska vara jämställdhet. Det ska vara absolut samma förutsättningar för varje grupp i samhället, både könsmässiga och andra. Jag förstår inte hur man kan misstolka det, men det är av väl av politiska orsaker. Vi närmar oss valet, som sagt.

Jag tänkte ta upp en annan sak. Jag har full förståelse, fru talman, för om det inte riktigt är Gunilla Svantorps bord och om hon inte är insatt i frågan. Jag tycker att det är en viktig fråga, men jag hade inte tid att ta upp den i mitt anförande.

Det gäller isbrytarna Oden, Atle och allt vad de heter. De är snart utslitna och fungerar inte så länge till. De behöver ersättas. Det gäller alltså att hålla vattenbägarna uppe.

Det talas jättemycket om höghastighetståg, som vi egentligen inte behöver och som inte riktigt passar för Sverige. Men det är jätteviktigt att vi håller våra vattenvägar öppna, och klimatförändringarna kommer ju inte att göra att det blir öppet hav under vintrarna. Det kan vi nog glömma de närmaste 50 åren.

Om jag är rätt informerad kostar varje sådan här isbrytare 1 ½ miljard, vilket är stora pengar. Vi behöver väl tre sådana nya forskningsfartyg.

Vad har regeringen för plan för detta? Jag har inte sett eller hört någon.

Fru talman! Jag läser innantill i den reservation som Robert Stenkvist yrkade bifall till: ”Sverigedemokraterna anser att det inte ska finnas några kvantitativa mål för jämställdhet inom högskoleväsendet.” Om inte det är ett jämställdhetspolitiskt statement vet jag inte vad det är.

Robert Stenkvist sa i sitt anförande att vi måste forska på det som har samhällsrelevans och som efterfrågas. Om det är något som har samhällsrelevans och som efterfrågas i dag är det maskulinitetsforskning med tanke på att män dag ut och dag in har ihjäl kvinnor i detta land och andra länder. Det är ju något med den manliga normen som behöver beforskas, och det hoppas jag verkligen att Robert Stenkvist håller med om.

Låt mig ställa en motfråga till Robert Stenkvist. Om vi ska forska på det som har samhällsrelevans, vad menar då Robert Stenkvist att det ska vara, om det inte handlar om mäns våld mot kvinnor som ett exempel som genusforskningen i sin maskulinitetsforskning sysslar med?

Robert Stenkvists fråga om isbrytarna kan kanske statsrådet bättre svara på. Men det är en del av den viktiga forskningsinfrastrukturen som vi ju säger i betänkandet att vi måste satsa på.

Fru talman! Det ska absolut forskas om mäns våld mot kvinnor. Det har högsta samhällsrelevans, och jag välkomnar sådan forskning. Man skulle också kunna skärpa regler och straff för att få lite snabbare effekt, men jag har absolut inget emot sådan forskning.

Som jag sa i talarstolen är jag emot detaljerade könsmässiga mål, men vi ska alla ha samma förutsättningar. Det är två olika saker. Det blir ingenjörskonst på för hög nivå. Det blir kvotering.

Det står väl i regeringsformen att tilldelning av tjänster och anslag ska ske på meritokratiska grunder. Då ska vi följa det och inte ha detaljerade könsmässiga mål.

Det är fler kvinnor än män som studerar på universiteten i dag. Det skulle aldrig falla mig in att börja kvotera in män till nackdel för kvinnor. Det är fler kvinnor som söker till högskolan och som klarar antagningsproven. Var så god, plugga och gör något bra av chansen!

Vi kan inte bestämma att det inte får vara mer än 55 procent kvinnor på universitet och högskolor i Sverige. Det vore helt fel. Om det blir 65 procent måste vi fundera på vad det är för fel. Men det är en helt annan sak, och då måste vi kanske forska om vad som har gått fel och diskutera och debattera det. Det jag säger är att vi inte kan sätta upp sådana gränser.

Jag upprepar så jag blir torr i halsen: Alla grupper ska ha samma förutsättningar. Det har alltid varit mitt mål, och jag har aldrig haft någon annan åsikt än den.

Detta är viktigt. Men alla grupper kanske inte har samma förutsättningar, för det kan finnas dolda aspekter som gör att vissa grupper får sämre förutsättningar.

Fru talman! Det är just dessa dolda aspekter och dolda normer som gör att kvinnor halkar efter i vårt samhälle.

År 2016 gav regeringen ett uppdrag till bland annat Vetenskapsrådet om jämställdhetsintegrering. Efter det har man sett att beviljandegraden har blivit mer jämställd. Om man ökar sin kunskap om de dolda normerna händer alltså något.

Låt mig ta ett exempel som inte har med forskning men med jämställdhet att göra. På mitt partis kongress 1993 bestämdes att listorna skulle vara varvade, och 1994 fick Sverige den första jämställda regeringen.

Det är klart att det spelar roll vad man gör, vad man tycker är viktigt och vad man yrkar bifall till. Är det inte viktigt att det blir jämställt kommer det inte heller att bli jämställt. För oss är det jätteviktigt, och därför finns det med i forskningspropositionen att jämställdheten måste öka.

(Applåder)

Fru talman! Investeringar i forskning och innovationer är nyckeln för att både möta de samhällsutmaningar vi står inför och i det läge vi befinner oss återstarta ekonomin. Forskning och innovationer bidrar till jobb och företagande. De är även nycklar i en grön omställning och för att utveckla nya mediciner eller vacciner för bättre liv och hälsa.

Vi har otroligt mycket att tacka forskningen för, till exempel nya tekniska innovationer som minskar klimatutsläpp och snabb utveckling av vacciner under pandemin. Jag är övertygad om att framtidens utmaningar kommer att mötas med ny kunskap framtagen genom forskning och med ny teknik och nya innovationer som bidrar till att utveckla samhället framåt.

Den största delen av forskningsinvesteringarna i Sverige är privata investeringar. Det är viktigt att ha med sig när vi nu debatterar den statliga forskningspolitiken. Att göra det mer attraktivt för internationella och svenska företag att investera i Sverige är avgörande. Det handlar om såväl attraktiva forskningsmiljöer som bra investeringsklimat.

Centerpartiet har drivit på i budgetförhandlingarna med regeringen för att förlänga och utvidga expertskatten och att utvidga det FoU-avdrag som finns för att företag ska våga och vilja anställa folk som arbetar med just forskning och utveckling.

Det är även viktigt för helheten att forskningspolitiken gör det mer attraktivt för privata företag att lägga sina investeringar i Sverige.

Fru talman! Forskningspolitiska propositionen har förhandlats fram mellan Centerpartiet, Liberalerna och regeringen, och den tar sikte på att skapa just attraktiva forskningsmiljöer. Vi gör stora resurstillskott på drygt 3 miljarder per år.

Basanslagen till lärosätena ökar med cirka 1 miljard årligen. Detta möjliggör profilering, ger bättre förutsättningar att stärka utbildningars forskningsanknytning, ökar möjligheten till trygga anställningar och stärker forskningens kvalitet.

I det högskolelandskap Sverige har finns såväl stora som små lärosäten med starka profilområden som behöver kunna utvecklas.

Det görs många viktiga satsningar på att skapa starka miljöer, till exempel på excellenscentrum. Fria forskningsmedel till forskningsfinansiärer kan också bidra till att öka kvaliteten och skapa förutsättningar för banbrytande upptäckter som annars kanske inte hade gjorts.

Det görs också rejäla satsningar på forskningsinfrastruktur. Jag tror att många i utskottet i sina diskussioner med olika intressenter har stött på åsikten att forskningsinfrastrukturen behöver stärkas och att det är en nyckel för att Sverige ska fortsätta att vara en stark kunskapsnation dit företag och människor söker sig för att bedriva forskning och utveckling.

Fru talman! Samhället står inför ett antal stora utmaningar. Till exempel gör klimatkrisen sig ständigt påmind med isar som smälter och ett varmare klimat, en pandemi påverkar just nu hela världen och digitaliseringen håller på att förändra våra liv.

I den forskningspolitiska propositionen görs stora och viktiga satsningar på samhällsutmaningar inom fem områden. Jag kommer inte att gå igenom alla delar, utan jag kommer att lyfta upp några saker som jag tycker är särskilt viktiga att poängtera.

När det gäller hälsa och välfärd görs satsningar inom virus och pandemier, psykisk ohälsa, precisionsmedicin, hälsodata och forskningsinfrastruktur. Jag vill passa på att särskilt lyfta fram en satsning på forskning inom primärvården. Det är den sjukvårdsform som den allra största delen av sjukvården bedrivs i. Vi ser att det är viktigt att möjliggöra mer klinisk och patientnära forskning som kan bedrivas även i primärvården. Vi tycker att denna satsning är en viktig fråga.

En annan fråga på hälsoområdet är möjligheten att använda hälsodata, som är en nyckel för att skapa nya innovationer, läkemedel och behandlingsmetoder och som vi behöver använda och nyttja på ett bättre sätt. Det uppdrag till Vetenskapsrådet som är en följd av forskningspropositionen – dels att ha en rådgivande funktion, dels att löpande kartlägga oklarheter och hinder när det handlar om nyttjande av hälsodata – ser jag som en viktig fråga framöver.

Fru talman! Inom miljö och klimat finns flera viktiga delar som det finns skäl att poängtera, såsom satsningar på hav och vatten och på klimatforskning, men också en sak som är viktig för en centerpartist, nämligen att forskningsanslagen för livsmedel fördubblas i forskningspropositionen. Det är en viktig fråga för att kunna bidra till att få mer hållbar mat.

Fru talman! En avslutande del i forskningspropositionen vill jag koppla till de diskussioner som vi ofta har i utbildningsutskottet när det handlar om grund- och gymnasieskola, och det är att skapa bättre förutsättningar för mer praktiknära skolforskning och för lärarutbildningen, som har fått kritik i ett antal olika utvärderingar, genom satsningar på forskarskola. Det som man pekade på i stor utsträckning i de utvärderingar av lärarutbildningen som skett var att alldeles för få i personalen på utbildningarna var disputerade. Med forskarskolor skapas bättre förutsättningar för fler inom lärarutbildningen att få den kompetensen.

Därutöver finns det viktiga satsningar på såväl digitalisering som demokratiska och starka samhällen.

Fru talman! Det är viktigt att påpeka att det inte bara är en forskningsproposition utan också en innovationsproposition med investeringar i Vinnova och RISE och frågor som strategiska innovationsområden, där det finns en stor efterfrågan, och test- och demoanläggningar, till exempel. Detta är viktigt för att skapa förutsättningar för fler jobb och mer företagande i Sverige, inte minst i det läge vi befinner oss i.

Det finns ett antal delar i forskningspropositionen som inte har varit lika omdiskuterade, och jag vill poängtera några sådana saker som är viktiga. Det ska göras en översyn av rättsliga förutsättningar för etablering av lärosäten i Sverige. Det är en viktig förutsättning för att vi ska få internationellt etablerade lärosäten att söka sig till Sverige.

Det ska tas fram och utvecklas en strategi för svenskt deltagande i EU:s ramprogram för att vi ska bli bättre på att ta hem EU-medel, som är en nyckel till att vi ska stärkas som kunskapsnation. Kriterier ska tas fram för universitetsutnämningar, vilket är välkommet och en fråga som Centerpartiet lyfte upp redan i samband med den förra forskningspropositionen.

Det utvecklas också nationella riktlinjer kopplat till öppen vetenskap, som också är en viktig förutsättning när det handlar om att minska forskningsfusket, sprida kunskap till fler och bidra till innovationer. Det görs en översyn av de statliga forskningsfinansiärerna. Det sker även förändringar när det handlar om såväl livslångt lärande som internationalisering.

Fru talman! Avslutningsvis har den forskningspolitiska propositionen debatterats mycket kopplat till ett tillägg som handlar om att den akademiska friheten ska främjas och värnas. Det är en bra och viktig markering som nu kommer till stånd. Det är alltså en förstärkning som nu sker av den akademiska friheten. Det har varit viss diskussion, och jag är glad över att vi i utskottet kunnat skapa en tydlighet i betänkandet om att det handlar om den statliga värdegrunden, som gäller för alla statsanställda oavsett vad som står i propositionen. Den gäller så länge lärosätena är statliga, vilket många är.

Det är välkommet med en debatt om akademisk frihet. Jag ser fram emot att vi, när vi har avhandlat forskningspropositionen, ska fortsätta att diskutera den akademiska friheten och vilka ytterligare saker som behövs. Där har vi i Centerpartiet flera förslag som vi gärna lyfter upp i kommande diskussioner, för det här är en fråga som vi behöver ta upp löpande.

Avslutningsvis står vi bakom propositionen och därmed också betänkandet, och jag vill yrka bifall till utskottets förslag. Jag kan konstatera att Centerpartiet har fått mycket inflytande i den forskningspolitiska proposition som nu ligger på riksdagens bord.

Fru talman! Liberalerna är stolta över att ha medverkat till propositionen. Vi har varit ense om mycket men kanske inte om allt. Den produkt som ligger på riksdagens bord är, som vi har hört, en samarbetsprodukt från regeringen, Centerpartiet och Liberalerna.

Arbetet med propositionen har skett under en period då vi har sett vilken betydelse som forskningsgenombrott har för människans överlevad. Vaccin mot covid-19 har utvecklats rekordsnabbt tack vare grundforskningen. Samtidigt som forskningen har tagit oss närmare lösningen på vad som kan komma att definieras som vår generations stora trauma saknas det fortfarande bot för de stora folksjukdomarna. För cancer gäller att andelen som botas växer, men samtidigt ökar antalet sjukdomsfall. Vi har fortfarande inte läkemedel eller vaccin för majoriteten av de virus som vi känner till. Klimatkrisen är överhängande och så vidare.

Samtidigt som vi står mitt uppe i en pandemi med vetskapen att vi fortfarande har många olösta forskningsfrågor har vi kunskap om att det är i tider av kriser i samhället som det är särskilt viktigt att satsa på forskning. Detta tycker jag också visas inom ramen för propositionen.

Fru talman! Innan jag lyfter fram några områden i forskningspropositionen vill också jag säga några ord om den akademiska friheten. Under hösten och våren har det blossat upp en debatt om hur den akademiska friheten bäst kan säkerställas. I debatten har det talats om detaljstyrning från staten i förhållande till lärosäten men även i förhållandet mellan lärosäten och anställda. Det är bra att debatten förs, men den behöver föras med viss självinsikt. Det är heller inte en ny debatt. Så länge det har funnits universitet har deras ställning gentemot det omgivande samhället varit omdebatterad.

Inte sällan ska den akademiska friheten vara så vidgående som det bara går fram till dess att den krockar med den egna uppfattningen. Det är då utmaningen kommer in, och det är då det ställs på sin spets. Det är med andra ord inte lika enkelt som vi har kunnat få för oss när vi läst diverse ledarsidor på sistone.

Liberalerna står bakom förtydligandet av det ord – värdegrund – som har orsakat mycket av denna debatt. Vi tycker att det är bra att det förtydligas på det sätt som nu görs. Från vår sida vill vi se en parlamentarisk utredning för att föra in den akademiska friheten i grundlagen. En sådan utredning skulle också göra det möjligt att tydligare definiera vad som är akademisk frihet och hur den bäst värnas. Möjligheten till en sådan utredning öppnas det för i propositionen, och vi vill med detta understryka att vi från Liberalernas sida gärna ser att en sådan utredning kommer till stånd i närtid.

Räddhågsna lärosäten sviker sin uppgift. Detsamma gäller riksdag och regering om dessa statsmakter inte aktivt och tillräckligt slår vakt om den akademiska friheten.

Fru talman! Jag vill lyfta fram några delar i propositionen.

För det första vill jag lyfta fram satsningar med inriktning mot kvalitet och excellens. Vi vet av erfarenhet att högkvalitativ forskning inte kan stampas fram ur jorden. Den förutsätter en mångårig process. Den börjar med en god grundutbildning, fortsätter med goda villkor för doktorander, internationella samarbeten, tillgång till den bästa forskningsinfrastrukturen och så vidare.

Vi ser fram emot det nya system för fördelning av forskningsmedel enligt kvalitetsindikatorer som kommer att utformas till 2023.

Vi ser också fram emot och välkomnar att processen för beslut om benämningar för universitet förtydligas för att förstärka kvalitetsaspekten och för att högskolor ska bli bedömda på likvärdiga grunder.

Vi är också stolta över att det i propositionen avsätts medel till så kallade excellenscentrum. Det är någonting som liberaler ofta har talat varmt om. Det handlar om långsiktiga satsningar inom områden där svensk forskning är eller har förutsättningar att bli stark i ett internationellt perspektiv.

Fru talman! För det andra skulle jag vilja lyfta fram praktiknära forskning inom offentlig sektor. Utnyttjar äldreomsorgen tekniska landvinningar som kan innebära ett bättre liv för årsrika? Hur får elever med en neuropsykiatrisk diagnos den bästa möjliga utbildningen? Det är två exempel på ämnen som står i centrum för så kallad praktiknära forskning. Forskning med direkt anknytning till olika professionsområden är central för kvaliteten i de verksamheterna. Vi är glada att det nu avsätts medel både till forskarskolor och till forskning kring äldreomsorg.

Fru talman! För det tredje vill jag lyfta fram bildningslyftet. Humanistisk forskning lär oss mer om vår historia, om vår omvärld och om oss själva. Men klassiska bildningsämnen på lärosäten har länge varit styvmoderligt behandlade. Anslagen har urholkats och så vidare. Hur viktigt begreppet anställbarhet än är ligger det i den fria akademins väsen att det också måste undervisas om sådant som inte omedelbart kan omsättas i någon lönsam yrkesverksamhet. Samhället berikas med ett djup och en långsiktig motståndskraft mot såväl förenklingar som fördumning om vi satsar på humanistisk forskning.

Fru talman! För det fjärde vill jag lyfta fram forskningsinfrastruktur och ESS-anläggningen. Neutronvetenskap, eller neutron science, är på många sätt vetenskapen om vardagen. Den är grundläggande för nya och bättre datachips, kosmetika, textilier, livsmedelsteknologi och läkemedel. Forskning och utveckling av denna neutronvetenskap sker bland annat vid ESS-anläggningen i Lund.

Med detta sagt: Modern forskning blir alltmer beroende av avancerad utrustning. Det handlar om stor datakapacitet, renrum, avancerade teleskop eller acceleratorer. Detta är forskningens infrastruktur. Under alliansåren startade just ESS i Lund. Och vi är glada för att det inom ramen för denna proposition avsätts medel både till forskningsinfrastruktur och till en långsiktig finansiering av just ESS.

Avslutningsvis, fru talman: Det är fantastiskt att vi har möjlighet att lyfta fram både behovet av bildning för ett samhälle och betydelsen av neutronvetenskap. Betydelserna är olika, men ett samhälle behöver likväl båda delarna för att kunna utvecklas.

Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet.

Fru talman! Sverige har en lång tradition av att vara en framstående forskningsnation. Den traditionen tar vi vidare i dag när vi ska besluta om den forsknings- och innovationspolitiska propositionen som MP-S-regeringen har lagt fram.

Det är en stor och viktig dag för svensk forskning, för akademin och lärosätena, men också för näringslivet, civilsamhället och alla dem som berörs när vi vart fjärde år tar ett samlat grepp om forskningens inriktning, villkoren, finansieringen och hur innovation och samverkan ska se ut.

Jag känner mig glad och genuint stolt över regeringens proposition Forskning, frihet, framtid – kunskap och innovation för Sverige. Det är en produkt, en proposition, som tar ansvar och som möter behoven från forskningen och forskarsamhället men också från samhället, industrin och näringslivet, som möter de utmaningar som vi står inför och som bidrar till att föra forskningen i Sverige framåt.

Fru talman! Propositionen tar flera av de långsiktiga satsningar som initierades i den förra forskningspropositionen vidare. Det gäller inte minst den ökade ambitionen kring samverkan, men också de långa – tioåriga – nationella forskningsprogrammen. De har varit framgångsrika och tas vidare. Några av dem kommer att förstärkas, och ytterligare några tillkommer i denna proposition.

De utgår från de stora samhällsutmaningar som vi ser. Här är hotet mot klimatet, miljön och den biologiska mångfalden naturligtvis oerhört viktigt att möta. Vi har stora kunskaper på detta område sedan tidigare men också väldigt stora och besvärande kunskapsluckor. Det nationella forskningsprogrammet om klimat har naturligt nog vuxit till att bli det största av dessa tioåriga forskningsprogram. Vi behöver veta mer om hur och när klimatförändringarna drabbar oss och våra samhällen, hur vi kan ställa om för att i någon mån motverka klimatförändringarna med tekniska lösningar, ändrad livsstil och minskad konsumtion.

Men här finns också satsningar på det vi kallar klimatanpassning, det vill säga forskning kring vad vi behöver göra för att möta konsekvenserna av det förändrade klimatet. Vi vet att klimatförändringarna är här. Vi ser effekter i form av torka, bränder, översvämningar, starka vindar, katastrofer i det stora men också försämrade förutsättningar för den enskilde i sitt jordbruk och skogsbruk.

Redan i dag ser vi att människor globalt behöver flytta på sig för att det förändrade klimatet omöjliggör försörjning eller rent av liv på vissa platser i världen. UNHCR och IOM räknar med att 200 miljoner människor kommer att ha tvingats på flykt på grund av klimatförändringarna fram till seklets mitt – alltså 2050, om bara tre decennier. Man skulle nästan kunna se detta som en början på en ny folkvandringstid när det är så många människor som måste flytta på sig. Hur möter vi det och samtidigt bibehåller idén om fred i världen? Det är en stor fråga.

Hotet mot vår försörjning, här i Sverige och globalt, av mat och dricksvatten är andra stora ödesfrågor. Ett nytt tioårigt program om hav och vatten inrättas för att få mer kunskap kring det. Den biologiska mångfalden i våra vatten är hotad, och arter dör ut. Stora vattenreservoarer djupt ned i marken töms i en allt annat än hållbar livsmedelsproduktion världen över. Plast och föroreningar av ämnen som inte bryts ned är ett annat hot mot våra vattendrag.

Fru talman! Hälsoutmaningen är en annan del som bemöts i propositionen. Pandemin har visat att vi har brister i hälso- och sjukvården, men den påminner oss också om att vi behöver leva mer hälsosamt. En återgång till den livsstil som vi kommer från kommer sjukvården inte att klara, och det kommer inte heller till exempel sjukförsäkringssystemet att klara. Vi behöver mer forskning om exempelvis folkhälsa.

Vad gäller hälso- och sjukvården finns stora behov av kunskap om antibiotikaresistens, precisionsmedicin och psykisk hälsa, men också om särskilda diagnoser, ovanliga diagnoser och sjukdomar – liksom om pandemier, naturligtvis. Alla de här delarna finns med i propositionen, med tilldelade medel. Detsamma gäller primärvården.

Vi behöver också veta mer om vårdskador. Det är något jag själv har drivit som politiker. Det skrämmer mig oerhört att 1 000–2 000 dödsfall varje år sker på grund av misstag i vården. En vän till min familj, en äldre kvinna, gick bort i julas efter att ha hamnat på sjukhus i en mindre allvarlig åkomma. I sjuksalen smittades hon med covid-19, och hon avled kort därefter. Sådant ska ju inte få hända. Socialstyrelsen har tagit fram en nationell handlingsplan kring patientsäkerhet som till stora delar handlar om att vi behöver utvidga vår kunskap. Det finns medel avsatta till forskningsrådet Forte för preventiva åtgärder och folkhälsa, där också patientsäkerhet omnämns och bör komma in.

Ett annat område där Miljöpartiet har varit pådrivande är alternativa metoder till djurförsök. Det har lyfts tidigare här i debatten, och det har ägnats ett helt eget avsnitt i propositionen. Djurförsök är dyra, tidskrävande och många gånger oprecisa, men i dag behöver vi djurförsök för att ta fram till exempel säkra mediciner och läkemedel. Samma resultat kan dock fås genom alternativa metoder – i datorgenererade simuleringar, genom material som liknar mänsklig vävnad eller genom organ på chip, till exempel. Det finns ett EU-direktiv som säger att vi ska fasa ut försöksdjur. Det finns absolut en etisk aspekt på det här området, men genom alternativa metoder kan man även minska både kostnader och tider för forskningen.

Mycket finns alltså verkligen att vinna på en sådan här satsning, och vi tillför sedan tidigare medel via Vetenskapsrådet och 3R-center vid Jordbruksverket för detta. I sammanhanget kan jag väl också nämna att Jordbruksverket nu har fått ett uppdrag i regleringsbrevet att kartlägga åtgärder för att minska användningen av försöksdjur. Det är helt klart att vi behöver en handlingsplan, med tidsgränser.

Fru talman! Finns det då några brister i propositionen? Ja, på några områden tycker jag att vi kanske kunde ha kommit lite längre. Vi gör stora satsningar på medicinsk forskning och på innovationer, teknik och naturvetenskap, men vi behöver även fortsätta göra satsningar på humaniora. Det är ett stort område med väldigt många studenter och många forskare, men tyvärr tappar det finansiering. Det gäller både riktade satsningar och fria forskningsmedel. Vi kan till exempel se detta i att andelen avslag i forskningsansökningar inom humaniora och konst är betydligt större än för andra discipliner.

Här hade jag önskat att vi hade kommit något längre i propositionen, även om vi gör vissa satsningar på till exempel bildningslyft – vilket förtjänstfullt har lyfts tidigare i debatten – och forskningsskolor inom humaniora. För Miljöpartiet är humaniora väldigt viktigt, och vi arbetar vidare för att stärka humanistisk vetenskap och finansieringen av den.

Vi behöver också göra mer för att trygga universitetslärares och forskares anställningar samt skapa karriärvägar och kreativa forskningsmiljöer. I dag ser vi att lärosätena har en orimligt stor andel tillfälliga anställningar, timanställningar, visstidsanställningar och staplade anställningar. Här behöver vi ställa krav på lärosätena, och det gör vi i propositionen i form av lärosätesspecifika mål för karriärtjänster och för rekrytering av kvinnliga professorer. Vi har dock autonoma lärosäten som själva måste bli bättre på de här delarna, och i förlängningen behöver vi nog också avsätta mer medel till det här området.

Här kommer vi nämligen också in på den akademiska friheten, som ju har debatterats ganska mycket den senaste tiden – och även tidigare här i debatten. Ska forskningen vara fri behövs möjlighet att fritt utveckla idéer. Det behövs miljöer med trygga forskare och en nära koppling mellan undervisningen och forskningen; det tycker jag också är viktigt. I propositionen höjer vi basanslagen till lärosätena, och jag hoppas få se att de medlen används till anställningar och kreativa forskningsmiljöer.

Den akademiska friheten stärks också genom en ny formulering i högskolelagen: Det ska stå att ”den akademiska friheten ska främjas och värnas”. Det är viktigt och bra – och påkallat, får jag väl också säga. Hot och hat mot forskare måste verkligen stävjas. Det är en arbetsmiljöfråga men också en fråga för forskningens och undervisningens frihet. Vi ser även att de grundläggande friheterna i länder runt omkring oss minskar. Demokratin är globalt på tillbakagång. Yttrandefriheten, och däri även den akademiska friheten, är en del av det som begränsas i ett tidigt skede i avdemokratiseringen.

Här i Sverige kommer hotet med all tydlighet från Sverigedemokraterna. Vi ser det i de kommuner där Sverigedemokraterna är med och styr men också i uttalanden och i politiska förslag här i riksdagen. Kulturyttringar begränsas, den fria journalistiken ifrågasätts och stödet till folkbildningen skärs ned. När det gäller den högre utbildningen och forskningen hör vi attacker mot utpekade teoribildningar och metoder på ett sätt som jag tycker tydligt bryter mot principen om armlängds avstånd.

Regeringen öppnar i propositionen för en eventuell framtida grundlagsändring. Den svenska konstitutionen är dock inte riktigt anpassad för att skydda mot regeringar som vill peta i de grundläggande rättigheterna. Det enda säkra skyddet är, fortsatt, att inte rösta fram en regering som stöder sig på eller är beroende av den här typen av partier.

Fru talman! Avslutningsvis, eftersom jag har pratat lite för länge: Det är en stark forskningspolitisk proposition som riksdagen har att besluta om i dag. Regeringen har verkligen gjort läxan, lyssnat in sektorn, remitterat delar i förväg, gjort justeringar där det har behövts och lagt fram ett förslag till forskningspolitik för de närmaste åren som så här långt har bemötts mycket väl.

Jag yrkar därför bifall till förslaget i betänkandet och till regeringens forskningspolitiska proposition.

Fru talman! Jag är stolt över det svenska forskarsamhället och över svensk forskning. Jag är stolt över hur den bidrar till att bygga vårt samhälles styrka. Forskning är en angelägenhet för oss alla. Forskning behövs för att förbättra samhället och våra gemensamma liv. Forskning krävs för de nya stora genombrotten.

Den pågående pandemin prövar oss alla fortfarande hårt, men den visar också med all tydlighet på vikten av ny kunskap genom forskning, innovation och samarbete. Så skapas vaccin och medicinteknik, liksom kunskap om beteendeförändringar – sådant som behövs för att vi ska kunna ta oss ur den här krisen och bygga samhället starkare för framtiden. Behovet av forskning och innovation är inte unikt för den här krisen; även andra stora samhällsutmaningar kommer att kräva ny kunskap, och det kommer att vara centralt med mer forskning och innovation.

Vår tids ödesfråga, klimathotet, är ett exempel på detta. Ny teknik, nya genombrott och nya vetenskapliga samarbeten krävs för att vi ska kunna ställa om samhället utan att någon hamnar efter. Med mer kunskap kan vi genomföra den rättvisa klimatomställningen, öka vår konkurrenskraft och stärka samhället inför kommande utmaningar. Investeringar i forskning och ny kunskap lägger grunden för ett starkt samhälle och möjliggör viktiga genombrott och innovationer. Det skapar jobb från norr till söder, och det skapar välstånd och utveckling.

Riksdagen debatterar nu och ska besluta om regeringens proposition Forskning, frihet, framtid – kunskap och innovation för Sverige. Jag vill passa på att från regeringens sida tacka Centerpartiet och Liberalerna för ett mycket gott samarbete. Det här är en proposition som är viktig för Sverige som ledande kunskapsnation.

Vi ökar resurserna till forskning och innovation med över 3,7 miljarder kronor per år från 2024 och över en fyraårsperiod med 13,6 miljarder. Det här är en 10-procentig nivåhöjning av det statliga forskningsanslaget för att stärka den fria forskningen, för att möta fem breda samhällsutmaningar som ligger i linje med de samhällsutmaningar som också OECD och EU har identifierat och för att skydda den akademiska friheten.

För att möta samhällsutmaningar som rör hälsa och välfärd gör vi satsningar inom två helt avgörande områden. Dels inrättar vi ett nytt långsiktigt nationellt forskningsprogram om virus och pandemier. Vi satsar på förstärkt labbkapacitet, primärvård och life science. Dels gör vi satsningar för en bättre folkhälsa, med bland annat ett nytt nationellt forskningsprogram som ska motverka psykisk ohälsa.

När det gäller samhällsutmaningen klimat och miljö gör vi en avsevärd förstärkning av det nationella forskningsprogrammet om klimat, som nu blir det största nationella forskningsprogrammet. Vi inrättar ett nytt långsiktigt nationellt forskningsprogram om hav och vatten. Sverige ska gå före på miljö- och klimatområdet. Arbetet ska baseras på forskning och vetenskap, och detta är en omfattande förstärkning av svensk klimat- och miljöforskning.

När det gäller kompetensförsörjning och arbetsliv, som är den tredje samhällsutmaningen, stärker vi arbetslivsforskningen. Vi föreslår en lagändring som förtydligar lärosätenas ansvar för det livslånga lärandet, och vi satsar på forskarskolor inom vård och skola och på ett bildningslyft. Vi annonserar en rad åtgärder för bättre kompetensförsörjning och trygga villkor inom universitet och högskolor, som är den största statliga arbetsgivaren.

För samhällsutmaningen ett demokratiskt och starkare samhälle lanserar vi – återigen som med alla nationella långsiktiga forskningsprogram – två nya nationella forskningsprogram som är långsiktiga och tioåriga för att minska brottslighet och segregation och som innebär en särskild satsning på säkra samhällen.

För den sista samhällsutmaningen, digitaliseringen, inrättar vi avslutningsvis ett nytt nationellt forskningsprogram om hur digitaliseringen påverkar samhället. Vi gör också en satsning på cybersäkerhet. Det är särskilt viktigt nu när pandemin gör att digitaliseringen accelererar.

Vi gör också satsningar på digital teknik som artificiell intelligens. Vi ska såklart ta vara på digitaliseringens möjligheter för en bättre välfärd, nya jobb och stärkt konkurrenskraft, men utan att människor hamnar på efterkälken.

Utöver dessa områden vidtas en rad ytterligare åtgärder för stärkt forskning och innovation, bland annat ett förtydligande av samverkansuppgiften i högskolelagen och stora satsningar på forskningens infrastruktur.

Vi meddelar att Mälardalens högskola blir Mälardalens universitet. Ett nytt universitet i Mälardalen med kraftigt ökade forskningsresurser är en strategisk satsning för att stärka regionens utvecklingskraft och Sverige som ledande forskningsnation.

Mälardalens högskola har en framstående position bland landets högskolor. Det ger en stark grund att stå på. Det är den högskola som har störst antal doktorander och flest examenstillstånd på forskarnivå. Man har också en hög andel extern forskningsfinansiering. Allt detta är kvalitetsindikatorer.

Investeringar i forskning och utbildning är självklara för Sveriges framtid. Kunskap bygger Sverige starkare.

Fru talman! Till skillnad från i de tidigare forskningspolitiska propositionerna gör vi nu nästan hela nivåhöjningen redan det första året i fyraårsperioden. Det är viktigt för att stärka upp det som redan görs och för att få fram nya innovationer men också för att möta pandemins effekter.

Redan i år ökar vi resurserna med 3,4 miljarder kronor, en ökning som är nio gånger större det första året jämfört med i den föregående propositionen. Denna snabba ökning är viktig, inte minst när privat investering i forskning och innovation riskerar att minska till följd av pandemin. Staten tar ansvar för att upprätthålla satsningarna på svensk forskning och innovation vid en tidpunkt när såväl samhället som ekonomin och forsknings och innovationssystemet utsätts för särskilda påfrestningar.

Fru talman! Vi värnar den fria forskningen både med resurser och genom lagändring. Akademisk frihet är en viktig grund för ett demokratiskt och starkt samhälle. Den säkrar rätten att ta fram och sprida kunskap i ett samhälle. Den friheten behöver skyddas och försvaras. Vi ser flera exempel i världen där universitets och högskolors roll som en självständig och kritisk kraft i samhället och forskarens rätt att fritt sprida och söka kunskap hotas.

Vi ser hur högerauktoritära krafter attackerar forskning om vissa ämnen som ett sätt att påverka utvecklingen i landet. Det är extrema krafter som förnekar fakta om vår historia och om hur vi ska hantera stora utmaningar, till exempel klimathotet eller pandemin. Detta hotar samhällsutvecklingen och i längden hela demokratin. Det ska inte vara Sveriges väg.

Den fria forskningen och den fria akademin ska stärkas. Regeringen föreslår därför att vi i högskolelagen slår fast att den akademiska friheten ska främjas och värnas inom samtlig verksamhet som högskolorna bedriver – detta för att markera vikten av det fria kunskapssökandet och den fria kunskapsspridningen. Det är en stark signal om att utbildning och forskning ska fredas. Att det finns möjligheter att fritt söka och sprida kunskap och för forskare att granska det som sker i samhället är av absolut största vikt för samhället och för hela demokratin.

Mot en ökande faktaresistens och desinformation i samhället och omvärlden finns en tydlig motkraft: forskning och vetenskap.

I propositionen beskrivs den redan gällande värdegrunden för statsanställda precis som andra redan gällande lagar beskrivs, till exempel lagen om etikprövning av forskning och lagen om ansvar för god forskningssed och prövning av oredlighet, fusk, i forskning. Det här är av stor vikt.

Forskningens och akademins frihet är en frihet med ansvar. Ingen ska kunna gömma sig bakom fri forskning eller en fri akademi för att hota, hata eller bete sig illa. Värdegrunden bottnar i regeringsformens grundläggande krav: demokrati, legalitet, objektivitet, fri åsiktsbildning, respekt, effektivitet och service. Det är den redan gällande värdegrunden, och jag hoppas verkligen att inget parti i riksdagen vill se ett avskaffande av principer som fri åsiktsbildning eller demokrati.

Fru talman! Jag är mycket stolt över den ordning som vi har i Sverige, där all forskning kvalitetsgranskas. Jag är stolt över den vetenskapliga granskning som vi har i Sverige på våra lärosäten och i våra forskningsråd. Det är det här vi ska värna.

Det är inte politiken som ska styra forskning eller bedöma vetenskaplighet. Det är vetenskapssamhället som ska göra det med den vetenskapliga metoden som grund. Det är forskarna som formulerar sina forskningsfrågor. Det är den här friheten som ska värnas och förstärkas med principen om den akademiska friheten i högskolelagen.

Detta är vad vi gör, och det är viktigt i en tid när vi ser runt om i världen att de här friheterna hotas. Det är också rimligt när vi har ett parti i Sveriges riksdag som Sverigedemokraterna, som gång på gång ifrågasätter hela vetenskapliga forskningsfält.

Regeringen stärker även den fria forskningen genom ökade forskningsresurser till universitet och högskolor i hela landet samt en förstärkning av medlen till Vetenskapsrådet. Kraftigt ökade strategiska forskningsanslag till universitet och högskolor gör det möjligt för dem att planera långsiktigt, anställa forskare med rätt kompetens, finansiera viktig utrustning som laboratorier och bedriva forskarutbildning och andra viktiga faktorer som krävs för en forskning av hög kvalitet.

Vi gör därtill en satsning på den konstnärliga forskningen, som liksom konsten står för en del av det demokratiska samtalet genom att debattera, ifrågasätta och gestalta komplexa frågor. Och som av en händelse är det just den konstnärliga forskningen som Sverigedemokraterna inte vill finansiera.

Fru talman! Vi gör avslutningsvis en mycket stor satsning på svensk forskning och innovation med sammanlagt 13,6 miljarder över fyra år. Det här lägger inriktningen för de kommande åren, det stärker den akademiska friheten och det möter stora samhällsutmaningar.

Det är en politik som läggs fram i mitten av svensk politik. Det gör att Sverige kan byggas starkare. Vi kan möta kommande kriser, vi kan stärka grundforskningen och vi kan genomföra en klimatomställning där ingen lämnas efter. Det skapar nya jobb, och det stärker vår välfärd.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill tacka ministern för anförandet.

I propositionen står det om ett nytt kvalitetsbaserat system för fördelning av forskningsanslag genom profilområden. Vi moderater ser med oro på det förslaget. Vi är oroliga för att det blir en fragmentering av forskningen, att man missar detta med klustermedel tillsammans över lärosäten och att man lägger väldigt mycket resurser där som man i stället ska lägga på forskningen. Vi ser att detta nog kommer att leda till minskat resursutnyttjande och risk för lägre kvalitet på forskningen.

Jag undrar hur ministern ser på det. Kommer vi att få spetsforskning med den här fragmenteringen av forskningsanslagen?

Fru talman! Det här är ett viktigt sätt att utveckla kvaliteten i svensk forskning utifrån de önskemål som finns från våra högskolor och universitet. Vi kommer naturligtvis fortfarande att fördela forskningsanslagen utifrån antalet helårsstudenter i form av en basresurs, men vi kommer också att använda en del med en kvalitetsindikator som ska bygga på en sakkunniggranskning för den absolut bästa forskningen. Man kan då välja att profilera den forskning som universitet och högskolor bedömer att de kan fortsätta att utveckla kvaliteten på inom sitt lärosäte. Detta är efterfrågat, och jag tror att det kommer att kunna bli mycket bra.

Jag är nog mer orolig över Moderaternas inspel i denna forskningspolitik. Ni lägger ju fram ett helt eget finansieringsförslag. Om man skulle genomföra det skulle det vara ett massivt slag mot våra högskolor och nyare universitet. Det är väl min fråga tillbaka till Moderaterna: Hur har ni tänkt att ni ska klara kompetensförsörjningen i hela vårt land när ni kommer att dra bort möjligheten till högre utbildning och forskning i hela vårt land? Hur ska vi få fram sjuksköterskorna till Sunderby sjukhus, till Falu lasarett eller till Kalmars länssjukhus när ni inte är beredda att finansiera vare sig högre utbildning eller forskning på våra högskolor och nyare universitet?

Det är ert finansieringsförslag. Det tycker jag att man skulle vara mycket mer orolig för när man ser på framtiden och konstaterar att ni nu formerar er för att efter valet, beroende på hur det går, sätta på plats den kanske mest högerkonservativa regering som Sverige någonsin har sett.

(Applåder)

Fru talman! Tack för svaret! Vi har uppenbarligen pratat med olika universitet och olika rektorer när vi har fått höra vad man tycker om det här förslaget. Bland annat hörde rektor Erik Renström från Lunds universitet nyligen av sig. Där ser man med stor oro på detta och på hur man i arbetsgruppen ska få förslaget att fungera. Före den 1 juni ska man berätta hur det ska gå till. Man ser en jättestor oro för att detta kommer att sänka kvaliteten. Det kommer möjligen att öka konkurrensen inom det egna universitetet men minska samarbetet mellan universitet över landet. När det gäller klusterbildning har man som sagt försökt se hur man kan hitta samarbeten så att man kan använda resurserna på ett bättre sätt.

Där ser man alltså en stor oro. Men vi har säkert pratat med olika personer eftersom ministern har hört att man är positiv. Jag hör mest negativa synpunkter.

Ministern behöver inte vara orolig över vårt fördelningssystem. Det kommer att fungera alldeles utmärkt. Jag kan berätta mer om det vid ett annat tillfälle.

Fru talman! I sak är det så att Vetenskapsrådet nu har fått i uppdrag att tillsammans med forskningsråden och våra högskolor och universitet återkomma med ett underlag till regeringen för hur vi ska kunna utforma den kvalitetsbaserade profileringen. Jag känner mig väldigt trygg med att forskarsamhället här kommer att kunna göra en klok bedömning av hur vi kan fortsätta att utveckla svensk forskning med absolut högsta kvalitet.

Jag tycker att Moderaterna är svaret skyldiga om vilka som kan vara lugna och trygga när det gäller hur man ser på högre utbildning och forskning i hela landet. Här på riksdagens bord, i dag, i detta betänkande, ligger faktiskt en finansieringsprincip från Moderaterna som skulle betyda ett massivt slag, en stor neddragning jämfört med regeringen, när det gäller forskningsanslagen ut till våra högskolor och nyare universitet.

Min fråga kvarstår: Hur ska man då ta ansvar för kompetensförsörjningen? Har ni inte hört iva-sjuksköterskorna i denna pandemi, som behöver fler kollegor för att vi ska klara vården och omsorgen?

Den här regeringen har sedan Stefan Löfven tillträdde 2014 tagit ansvaret för att bygga ut den högre utbildningen och se till att vi utbildar fler sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor över hela vårt hand. Vi vet att de behövs. De behövs i Norrland, de behövs på Sunderby sjukhus, de behövs på Falu lasarett och de behövs på Kalmars länssjukhus.

Var och hur kommer Moderaterna att ta ansvar för att denna kompetens finns över hela vårt land så att vi klarar välfärden och näringslivets utveckling i hela vårt land? Där är Moderaterna svaret skyldiga. Eller det är ni egentligen inte, för svaret finns här, i era förslag: Ni klarar inte av det, för ni tänker inte finansiera våra högskolor och nyare universitet.

Fru talman! Jag skulle vilja både besvara frågor och ställa frågor till statsrådet eftersom vi blev apostroferade, vilket jag visste att vi skulle bli.

Statsrådet Ernkrans sa att vi attackerar hela forskningsfält – forskningsfält i pluralis. Då måste jag bli upplyst. Jag tror, fru talman, att statsrådet menar detta med genusvetenskap och att jag har sagt att den ska lyda under samma krav och regler som all annan forskning. Jag har fått många signaler om att så inte sker.

Jag tycker att det är rimligt. Det står i högskolelagen. Varför ska en disciplin inte följa högskolelagen? Nu säger jag det för tionde gången, fru talman – nej, tjugonde eller trettionde gången: Vi vill inte lägga ned någon genusvetenskap eller genusforskning. Vi vill inte förbjuda någonting. Det är trettioförsta gången jag säger det. Men de ska ha samma krav som all annan forskning.

Med det sagt är grundprincipen att det är andra forskare som ska bedöma forskningen. Det har statsrådet helt rätt i. Men det verkar inte fungera på det här området. Det kanske finns flera områden det inte fungerar bra på. Då måste vi politiker åtminstone kunna diskutera problemet. Men grundprincipen är att forskare ska bedöma annan forskning; det är helt rätt.

Sedan säger statsrådet att vi inte vill ge anslag till den konstnärliga forskningen. Alltså, det här med faktaresistens! Lite självinsikt här, fru talman! Vi har fört över forskningsanslag och lagt ihop dem till ett anslag, helt enligt Strut-utredningens direktiv.

Fru talman! Skillnaden här är att jag som forskningsminister, men också som socialdemokrat, litar på och är stolt över Sveriges forskarsamhälle. Jag litar på det svenska vetenskapssamhället och på att all forskning granskas. Jag litar på vetenskapssamhället och tycker att det ska göra de vetenskapliga granskningarna utifrån sin vetenskapliga metod, där det är forskarna som identifierar sina forskningsfrågor.

Jag tycker inte att politiken ska vara inne och styra forskningen. Jag tycker inte att det är Sverigedemokraterna som ska bedöma vilken forskning som har samhällsrelevans eller om ett forskningsfält har tillräckligt hög vetenskaplighet eller inte. Det ska vetenskapssamhället själva göra, och det gör de också.

Det finns ett parti i den här riksdagen som attackerar hela forskningsfält, som vill in och styra vad som är forskning och vad som inte är forskning och vad som är vetenskap och vad som inte är vetenskap. Det är Sverigedemokraterna.

Ja, regeringen, Centerpartiet och Liberalerna lägger här på riksdagens bord fram en förstärkning och ett värnande av den akademiska friheten för att ytterligare trycka på detta. Sverigedemokraterna är tillsammans med Moderaterna det parti som inte riktigt kan sätta ned foten och säga: Vi står också för det här. I stället måste man ha någon egen liten ingång där man ifrågasätter om all forskning verkligen är riktig forskning och frågar om det är vetenskapligt. Det ska vetenskapssamhället fråga.

Det är vad jag tycker. Det tycker inte Sverigedemokraterna. Jag vill bara att Sverigedemokraterna och ledamoten svarar på vad det är som gör, när det gäller den akademiska friheten, att man ska kunna gömma sig bakom det här och hota, hata och bete sig illa. Är det vad ni tycker? Varför kan ni inte bara stå upp för den akademiska friheten och vetenskapligheten?

Fru talman! Hota och hata – var kom det från? Jag förstår inte det här. Det här är en valrörelse som har börjat alldeles för tidigt och på helt fel sätt. Vad har det här med det vi pratar om att göra? Är det några som har blivit hotade och hatade i svensk politik är det vi. Vi vet hur det känns att ha vänsteraktivister efter sig som kastar tomater och stenar. Då var Socialdemokraterna knäpptysta.

Fru talman! Statsrådet svarade aldrig på det här med att vi har dragit undan pengar för konstnärlig forskning. Vi har faktiskt dragit undan 10 miljoner som skulle gå genom Vetenskapsrådet. Vi förstod inte varför de skulle gå genom Vetenskapsrådet. Ge dem direkt till universiteten i stället! Då blir det mer akademisk frihet. Det är den enda summa vi har dragit in. Alla andra pengar ligger kvar krona för krona. Vi har fört över forskningsanslaget till ett gemensamt anslag. Man ser det i budgeten, och det kan inte missförstås. Inte en krona har vi dragit bort.

Självklart gäller grundprincipen: Lita på forskningssamhället. Jag har hört att Socialdemokraterna kör det där ganska systematiskt. Man säger: Vi litar på lärarkåren, och vi litar på forskarsamhället. Men det är ju från akademin vi har fått signaler om att allt inte står rätt till. Det är inte jag som har hittat på det. Det kommer från människor som vi har pratat med inom akademin, också forskare. Vi måste lyssna på det vi hör. Man kan inte bara lita blint på att lärarkåren fixar alla uppgifter och forskarsamhället fixar precis allt och inte gör några fel eller misstag eller att det inte finns några missförhållanden.

Fru talman! Först och främst borde Sverigedemokraterna vara långt förbi att hela tiden agera som någon sorts oskyldigt offer. Ni är ett parti i Sveriges riksdag och har varit det i många år. Ni företräder en politik som ni delar med andra högerauktoritära och högernationalistiska ideologier runt om i världen. Det kan inte vara en tillfällighet att Sverigedemokraterna tycker att man måste diskutera vetenskapligheten i just det forskningsfält som handlar om genus. På precis samma sätt har man också attackerat just det forskningsfältet i Orbáns Ungern där era partivänner styr.

(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Nu vill jag att vi pratar genom talmannen.)

Ursäkta! Det är ledamotens partivänner som styr i Ungern. Det sker i Polen och i andra delar av världen. Det här är också grunden till att vi lägger fram förtydligandet om akademisk frihet. Det kommer från en utredning där man är orolig för de här strömningarna i världen och tycker att Sverige ska införa en princip om akademisk frihet. Det är det vi går fram med nu med starkt och brett stöd. De enda som svajar när det gäller detta är Sverigedemokraterna, till viss del tillsammans med Moderaterna, som känner att man behöver ha ett förtydligande om vad det är för värdegrund när det tydligt är den statliga värdegrunden. Då är frågan: Vad är det ni har problem med i grundlagen? Är det demokrati, är det åsiktsfrihet, är det respekten?

Det är vetenskapssamhället som är garanten för vad som är vetenskaplighet. Det är den vetenskapliga metoden. Det är att forskarna formulerar sina forskningsfrågor. Det är inte politiken som ska definiera vad som är vetenskap eller inte, för då är vi på ett sluttande plan där Sverigedemokraterna redan befinner sig.

Fru talman! Jag vill tacka minister Matilda Ernkrans för att hon har tagit sig tid att komma hit i dag. Det är värdefullt att ha en representant från regeringen på plats.

Jag har en fråga till statsrådet som är kopplad till regeringens förslag om att utse Mälardalens högskola till universitet.

Jag vill först betona att jag som sörmlänning självklart är både stolt och glad över den strategiska och viktiga forskning som högskolan utför. Jag är också glad över den fina samverkan med industrin och näringslivet som bidrar till regionens tillväxt och utveckling, vilket även är till gagn för Sverige i stort.

Men, fru talman, det hindrar inte att jag är kritisk till regeringens förslag om att utnämnda högskolan till universitet. Vi vill inte ha en utveckling åt det hållet.

Det krävs en kritisk massa av resurser – pengar och infrastruktur men också kompetens – för att skapa de kreativa och stimulerande miljöer som krävs för att producera forskning av hög kvalitet. Det är självklart att det krävs just forskning av hög kvalitet för att lösa de samhällsutmaningar som vi har. Men våra gemensamma resurser är begränsade. Sprider vi ut dem på flera universitet, flera ställen, riskerar vi att tulla på kvaliteten eftersom resurserna då inte räcker till varje enskilt lärosäte.

Fru talman! I ett replikskifte efter en debattartikel där jag beskrev det här ställningstagandet uttryckte statsrådet Ernkrans att Kristdemokraterna har en elitistisk och småaktig syn på högre utbildning. Jag förstod visst inte heller vad högre utbildning är. Jag blev uppriktigt förvånad av detta då jag i min värld bara hade beskrivit de grundläggande goda förutsättningar som vi värnar om. Jag skulle gärna vilja be statsrådet att utveckla bakgrunden till det uttalandet.

Fru talman! Det är alldeles uppenbart och syns också i betänkandet att Kristdemokraterna inte ser något behov av Mälardalens universitet. Kristdemokraterna – ledamoten säger det själv – vill inte ha en utveckling åt det hållet. Nej, det är alldeles uppenbart. Här delar Moderaterna och Kristdemokraterna, med stöd av Sverigedemokraterna, ett aktivt motstånd mot högre utbildning och forskning i hela landet. Det uppfattar jag som småaktigt och elitistiskt.

Jag företräder en politik där vi ser att vi kan bygga Sverige starkare som kunskapsnation och forskningsnation genom att satsa på forskning och utbildning i hela landet. Det är så vi bygger utvecklingskraft, och det är så vi tar vara på de starka forskningsmiljöer som vi har. Det är så vi kan skapa de nya jobben, bygga den nya välfärden och också se de nya genombrotten.

När kristdemokraten nu är här uppe i debatten och vi debatterar det vi tycker i forskningspolitiken vill jag nog ändå ta tillfället i akt att göra Kristdemokraterna och andra uppmärksamma på att det jag kan vara bekymrad över är att akademin står inför en mycket stor backlash när det gäller jämställdheten, förutom det som vi står inför när det gäller att vi inte kommer att klara av kompetensförsörjningen i hela vårt land med högerkonservativ politik. Moderaterna vill göra en översyn av all jämställdhet på universitet och högskolor. Sverigedemokrater vill förbjuda forskningsfält och ta bort målet om att vi ska få fler professorer som är kvinnor. Och ni i Kristdemokraterna vill inte att vi ska ha de lärosätesspecifika, långsiktiga incitamenten för att alla lärosäten ska jobba med jämställdhet.

Vart tar jämställdheten vägen i ett högerkonservativt Sverige? Det är min fråga till Kristdemokraterna.

Fru talman! Jämställdheten är otroligt viktig. Den värnar vi. Vi vill däremot inte ha någon form av kvotering. Det är just kompetens som ska vara ledande vid alla tillsättningar av olika tjänster, även inom akademin. Vi vill ha ett aktivt arbete, vilket vi också beskriver i våra följdmotioner och reservationer, där man jobbar med till exempel så kallad unconscious bias. Mycket effektivt arbete har genomförts på Vetenskapsrådet i de delarna. Jag håller alltså inte med om statsrådets beskrivning.

Jag håller inte heller med om statsrådets beskrivning när det gäller att vi skulle vara motståndare till högre utbildning. Vi vill ju värna de förutsättningar som skapar de fina miljöerna. Det krävs en kritisk massa av resurser, infrastruktur och kompetent personal. Sverige är ett litet land. Vi har begränsade resurser. Vi kan inte sprida ut resurserna på flera ställen, fru talman.

Vi menar att högskolor och universitet kompletterar varandra, och utfallet av verksamheten på Mälardalens högskola är gott. Det stärker snarare vikten av att ha högskolor som har en spets och som riktar in sig på vissa specifika ämnesområden där de är riktigt bra. Det är jättebra.

Fru talman! Jag hörde en lördagsintervju med ministern. Intrycket jag fick var: ”Nu har vi de 130 miljonerna, och då kan vi satsa på det här.”

Jag menar att det krävs en långsiktighet och en hållbar struktur som räcker över tid. Jag undrar om statsrådet har forskarsamhället med sig i fråga om tänket att utnämna allt fler högskolor till universitet, fru talman.

Fru talman! Det är uppenbart att Kristdemokraterna inte står för att vi ska ha högre utbildning och forskning i hela landet – i hela landet. Det är skillnaden. Ledamoten glömde den lilla biten i sin replik.

Regeringen har gjort bedömningen att vi under den här mandatperioden kan utnämna Mälardalens högskola till universitet. Högskolan har de förutsättningar som krävs för att bli universitet. Vi utgår från det regelverk som finns; vi måste se om vi har utrymme för det statsfinansiellt. Och det har vi. Vi lägger 13,6 miljarder på svensk forskning och innovation och ytterligare 130 miljoner på att Mälardalens högskola ska bli universitet.

Ledamoten glömmer också att vi även gör en strategisk forskningspolitisk bedömning av att vi stärker Sverige som forskningsnation genom beslutet att Mälardalens högskola ska bli universitet. Jag känner mig väldigt trygg med detta.

Vi är garanten för högre utbildning och forskning i hela landet. Det är också vi som ser att jämställdhet bygger forskningskvalitet och att jämställdhet är det som lockar andra forskare till vårt land. Vi måste fortsätta att jobba med jämställdhet inom akademin.

Jag undrar om ledamoten och Kristdemokraterna har hört de modiga kvinnor som under metoo och akademiuppropet berättade om vad de har utsatts för. Hör ni de kvinnor i forskarsamhället som just nu sliter för att få sin forskning bedömd på samma villkor som männens? Det är inte vad ni beskriver i den forskningspolitik som ni driver här.

(Applåder)

Fru talman! Regeringens linje är att dagens samhällsutmaningar ska mötas med kunskap, utbildning och långsiktig forsknings- och innovationspolitik, med blicken riktad framåt. Att göra Mälardalens högskola till universitet är ett led i den utvecklingen. Det här är alltså en glädjens dag.

Högskolan har sedan den grundades tagit sin roll som drivande samhällsaktör på största allvar, tillsammans med både den offentliga sektorn och de stora samhällsbärande företagen. Samverkan med det omgivande samhället är högskolans ledstjärna. Det gör att kunskap från högskolans forskning ger direkt värde i samhället och att utbildningarna är relevanta utifrån arbetsmarknadens behov.

Mälardalsregionen är innovationsledande i Sverige, och kunskaps- och teknikintensiva företag i både Västmanland och Sörmland tar just nu stora kliv framåt. I Västerås har Northvolt Labs forskningsanläggning etablerats, och stadens stora internationella företag, som ABB och Bombardier, har tillsammans med Mälardalens högskola tagit fram en vision om att utveckla en del som heter Finnslätten från traditionellt industriområde till modern stadsdel. Där ska världsledande högteknologiska företag kombineras med utbildning och utveckling.

Fru talman! Mälardalens högskola är Sveriges största, vad gäller både antalet studenter och antalet forskarstuderande. Omfattande forskningsverksamhet har byggts upp tack vare gott samarbete med näringsliv och offentlig sektor.

Forskning på Mälardalens högskola bedrivs i dag inom sex inriktningar, bland annat framtidens energi, hälsa och välfärd och inbyggda system. Inom just inbyggda system och framtidens energi bedrivs i dag internationellt erkänd forskning. Den rankas bland de bästa i världen, stärker utan tvekan svensk industris konkurrenskraft och bidrar till en hållbar framtid. Men det finns kapacitet att växla upp ytterligare för att göra en ännu större insats, inte bara för Mälardalsregionen utan också för Sverige som land.

Fru talman! Ett beslut om att uppgradera Mälardalens högskola till universitet skulle för det första innebära att forskningsverksamheten ökar väsentligt. Det betyder bättre möjligheter att hitta nya lösningar på stora utmaningar, exempelvis framtidens energiförsörjning. Västerås är redan i dag ett världsledande energikompetensnav.

För det andra skulle det innebära att kompetensbristen minskar. Ett Mälaruniversitet kan i ännu större utsträckning bidra till att minska kompetensbristen inom både näringsliv och offentlig sektor. Merparten av de utbildningar som högskolan erbjuder i dag finns inom områden där behoven av kompetensförsörjning är stora. Man samverkar med ABB, Bombardier och Westinghouse när det gäller ingenjörsutbildning samtidigt som man är Sveriges största utbildare av sjuksköterskor.

För det tredje skulle det innebära att Sveriges konkurrenskraft stärks. Ett Mälaruniversitet kommer att kunna attrahera experter och forskare från hela världen, och ett universitet kan bli tungan på vågen för att göra det möjligt att skapa ett centrum för teknikutveckling med internationellt genomslag.

Så underlättar vi för nya branscher med stora klimatambitioner att växa fram. Så möjliggör vi för nya arbetstillfällen. Så ökar vi tillväxten och stärker Sveriges konkurrenskraft.

Fru talman! Vi socialdemokrater i Västmanland och Södermanland är övertygade om att satsningar på hälsa, klimatomställning, elektrifiering och automation kan skapa framtidstro, inte minst i den prövningens tid vi nu befinner oss i. Det är nu vi behöver visa politisk handlingskraft och våga investera i forskning och innovation och i näringar där jobb skapas. Det är så vi bygger vårt samhälle starkt. Där har Mälaruniversitetet en given plats, fru talman.

Jag yrkar bifall till utskottets hela förslag i betänkandet.

Fru talman! I dag är det en stor dag för Sveriges internationella konkurrenskraft. Stora företag som ABB, Bombardier, Westinghouse, Volvo, Northvolt och Amazon, som är etablerade i regionen runt Eskilstuna och Västerås, får en ännu bättre möjlighet till kompetensförsörjning, forskning och utveckling. Det är det viktigaste med förslaget att göra Mälardalens högskola till Mälardalens universitet.

Naturligtvis gör de 1 000 anställda, 20 000 studenterna, 85 professorerna och 215 doktoranderna redan i dag en stor insats. Man kommer ju inte att inrätta någon ny verksamhet. I stället tar man ytterligare ett steg.

Att göra Mälardalens högskola till universitet är en milstolpe. Beslutet innebär mer forskningsresurser till en institution som i dag har 130 miljoner i direkta forskningsanslag och 250 miljoner som genereras från forskningsstiftelser, företag och det omgivande samhället. Det är en unik fördelning mellan forskningsanslag i budgeten och de resurser som genereras på detta sätt i konkurrens. Det borde ha kunnat tilltala en del partier.

I dag är det naturligtvis också en stor dag för oss i Västerås och Eskilstuna. Jag ska göra något så ovanligt i riksdagens talarstol som att tänka på dem som har gjort detta steg möjligt. Det gäller den tidigare landshövdingen i Sörmland, Bengt Gustavsson, som satt i 70-talets högskoleutredning. Den låg bakom inrättandet av högskolan. Det gäller även rektorn Hasse Odenö, som lade grunden för den forskning som finns, och kommunalrådet Åke Hillman i Västerås, som tillsammans med mig var med och finansierade de första professurerna som lade grunden till forskningen.

Det här är en dag att tacka för gott samarbete i regionen. Jag vill tacka de företag som har varit goda samhällsmedborgare genom att de har bidragit till att bygga upp det som nu kan bli ett universitet.

Jag vill också tacka Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna för att väljarna i Sörmland och Västmanland får reda på deras inställning i frågan. De anställda på Volvo och ABB får nu veta hur mycket dessa partier värnar om möjligheten för deras företag att klara sig i den internationella konkurrensen. Tack för denna upplysning till alla väljare!

Jag yrkar bifall till förslaget.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)