Äldreomsorg

Herr talman! Vi debatterar nu SoU20 Äldreomsorg. I Sverige ökar andelen äldre i befolkningen. Tyvärr lever många äldre svenskar under svåra förhållanden med knappa månadsinkomster och bristande tillgång till vård och omsorg. Våld, övergrepp och försummelser är också vanligt förekommande.

Det är nödvändigt att omvärdera synen på äldreomsorgen för att säkerställa högkvalitativ vård och ett välfärdssamhälle. Det är viktigt att äldreomsorgen präglas av empati och trygghet och att alla äldre får tillgång till god vård. Språkkravet inom Tidöavtalet förväntas bidra till en förbättrad äldreomsorg med fokus på både patienternas säkerhet och personalens arbetsmiljö. Detta är en fråga som särskilt Sverigedemokraterna varit väldigt drivande i och som även övriga partier senare förstått vikten av. Vi är glada över det, även om man som med mycket annat vaknat sent. För att förbättra situationen krävs också åtgärder för att attrahera och behålla personal inom vården genom förbättringar av arbetsvillkor och arbetsmiljö.

Nu tänkte jag prata lite om lagen om valfrihetssystem. För de flesta människor är möjligheten att välja viktig och självklar, oavsett ålder eller situation. Äldreomsorgen är inget undantag. Genom valfrihet i äldreomsorgen ökar de äldres och deras anhörigas inflytande över vården och omsorgen.

I december 2023 genomförde Vårdföretagarna en undersökning bland personer över 85 år. Resultaten visade att majoriteten stödde valmöjligheten inom äldreomsorgen. Det är 85-93 procent som vill ha möjligheten att välja utförare inom hemtjänsten, att välja äldreboende och att välja mellan offentlig och privat äldreomsorg.

Valfrihet och privata vårdformer är en positiv utveckling. Det är viktigt att alla vårdgivare upprätthåller hög kvalitetsstandard. Vid upphandling inom ramen för LOV specificerar kommunen de krav som utförarna måste uppfylla. Sverigedemokraterna anser att kvalitet alltid bör prioriteras framför pris vid upphandling. De äldres självbestämmande ökar, och de blir mer nöjda när de själva får välja vem som ska få kliva innanför dörren och hjälpa dem med omsorg och service.

Sverigedemokraterna anser att LOV bör vara obligatorisk för äldreomsorgen i alla kommuner i landet. Att få välja sitt eget boende när åldern kommer är för oss lika självklart som att man väljer sin egen mataffär, sitt eget apotek och sin egen vårdcentral.

Undernäring är ett utbrett problem i Sverige, särskilt bland äldre. Enligt information från Livsmedelsakademin är en stor del av de äldre i riskzonen för undernäring, eller faktiskt undernärda. Hela 30 procent av dem över 80 år som inte har hemtjänst beräknas vara undernärda.

Detta är en situation som är oacceptabel. De drabbade får en försämrad livskvalitet på grund av bland annat generellt dåligt hälsotillstånd, svaghet, ökad risk för fallolyckor, följdsjukdomar och frekventa sjukhusbesök.

Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv har undernärda betydligt längre vårdtider än andra patienter. De drabbas tre gånger oftare av fallolyckor och vårdkomplikationer, och det kräver längre rehabiliteringstid.

Fördelarna om det förebyggande arbetet förbättras är betydande både för den enskilda individen och för samhället som helhet. Här ser jag att en nationell nollvision skulle kunna göra en verklig skillnad. Genom relativt enkla åtgärder kan mycket uppnås, till exempel att frågan alltid tas upp redan vid första kontakten med den enskilda individen.

Ensamhet kan vara självvald, men när den är oönskad kan den leda till negativa känslor och påverka hälsan. Ofrivillig ensamhet kan göra att man känner sig obehövd och saknar nära relationer, vilket kan orsaka psykisk och fysisk ohälsa.

Att tidigt identifiera äldre personer som lider av ofrivillig ensamhet och erbjuda stöd är viktigt, och både socialtjänsten och hälso- och sjukvården har en central roll i detta.

Det finns betydande skillnader i psykisk hälsa mellan olika grupper, och äldre är en grupp som sällan får specialiserad psykiatrisk vård. Det är dock den grupp som tar flest antidepressiva mediciner.

Trots att psykisk ohälsa bland äldre är vanligt uppmärksammas det inte tillräckligt, vilket leder till att många inte får rätt hjälp i tid. Därför är det viktigt att arbeta förebyggande och tidigt upptäcka symtom.

Social gemenskap, fysisk aktivitet, sund kost och meningsfulla aktiviteter är alla viktiga för ett hälsosamt åldrande och kan bidra till att förebygga psykisk ohälsa. Ökad kunskap hos vårdpersonal och äldre kan hjälpa till att identifiera riskfaktorer och stärka friskfaktorer hos äldre.

Jag ser fram emot att ta del av Folkhälsomyndighetens slutredovisning om ofrivillig ensamhet och dess konsekvenser och förslaget till en nationell strategi för att utveckla och intensifiera arbetet med att förebygga och motverka ofrivillig ensamhet. Detta ska presenteras i februari 2025.

Jag avslutar med att säga att välfärden ska sträcka sig genom hela livet. Därför anser Sverigedemokraterna att beskrivningen av äldres levnadsstandard självklart ska vara "goda levnadsvillkor".

Herr talman! Tack, ledamoten Mona Olin, för anförandet!

Det är mycket i ledamotens anförande som jag delar. Det gäller synen på valfrihet inom äldreomsorgen, hur vi ska arbeta för att motverka ensamhet och att vi överlag behöver en äldreomsorg av god kvalitet i Sverige.

Ledamoten avslutar också med att säga att välfärden ska sträcka sig genom hela livet och att vi ska erbjuda "goda levnadsvillkor". Goda levnadsvillkor är den nya formulering som vi har i förslaget till ny socialtjänstlag till skillnad från skälig levnadsstandard.

Det är en viss ambitionshöjning där. Men ambitionshöjningen ligger inte alls i linje med den ambitionshöjning som Sverigedemokraterna presenterade innan valet. Där påtalade man väldigt tydligt att man ville se en samlad äldreomsorgslag som dessutom skulle vara en rättighetslag på samma sätt som LSS och med samma rättigheter till god standard som är utgångspunkten i LSS.

Nu fick vi under förra hösten reda på att regeringen har kastat förslaget till ny äldreomsorgslag i papperskorgen med Sverigedemokraternas goda minne. Sverigedemokraterna var väldigt tydliga när man svarade på enkäter inför valet. Inte minst var det en enkät från SPF Seniorerna där man sa: Vi välkomnar en äldreomsorgslag. Det är angeläget för oss att det blir just en rättighetslag som innebär att den äldre har rätt till vissa insatser.

Vi kan konstatera att det finns mycket att göra i svensk äldreomsorg och att en äldreomsorgslag hade fyllt en väldigt viktig funktion inte minst för att brygga över mellan socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen.

Min fråga är: Varför har Sverigedemokraterna ändrat sig om behovet av en äldreomsorgslag?

Herr talman! Tack för frågan, ledamoten Christofer Bergenblock!

Det stämmer att vi ser likadant på många frågor som rör äldreomsorgen. Jag tror egentligen att alla partier kan ställa sig bakom att de äldre ska leva ett gott liv, behandlas med respekt och få bra omsorg. Detta ska givetvis ske genom hela livet.

Vi hade i vårt förslag en äldreomsorgslag. Men när man tittade på att uppdatera socialtjänstlagen valde man att ta in delar där som kunde ha ingått i äldreomsorgslagen. Det är kanske inte så lyckat att hantera samma fråga i två olika lagar. Vi ser att de frågor som äldreomsorgslagen skulle ha omfattat tillvaratas i socialtjänstlagen.

Herr talman! Arbetet med nya socialtjänstlagen var i full gång när vi befann oss i valrörelsen. Man hade kunnat konstatera redan då att det i så fall skulle gå att lyfta in förslagen från äldreomsorgslagen i den nya socialtjänstlagen.

Det kanske uppfattas mer som oärligt i enkäterna att man ändå vidhöll att man ville ha en äldreomsorgslag av den anledningen att pensionärsorganisationerna har efterfrågat det. Det är klart att det är lättare att svara ja även om man hade en annan baktanke. Det låter lite märkligt att man ändrade sig så snabbt. När valet var över så övergav man också idén om en äldreomsorgslag.

Själva poängen med en äldreomsorgslag var just att samla frågorna om äldreomsorgen, där vi sett att det finns stora brister i dag. Det var vad Coronakommissionen kom fram till både i sitt delbetänkande och i sitt slutbetänkande. Det var vad Riksrevisionen visade i sin rapport från januari förra året.

Det är stora brister i svensk äldreomsorg, och kopplingen mellan äldreomsorgen och sjukvården fungerar i dag inte som den ska. Tanken var att det skulle överbryggas i den nya äldreomsorgslagen. Det är svårt att se hur det kommer att göras på samma sätt i den nya socialtjänstlagen.

Utgångspunkten från Sverigedemokraterna var att den nya äldreomsorgslagen skulle vara just en rättighetslag.

Därför blir min följdfråga till ledamoten: Hur ska en ny socialtjänstlag, som ju inte kommer att vara en rättighetslag, kunna kompensera frånvaron av en samlad äldreomsorgslag?

Herr talman och ledamoten! Som jag sa har vi ställt oss bakom att de frågor som hanterar äldreomsorgen kommer att täckas av socialtjänstlagen. Den utvecklas, och flera områden läggs till som inte har varit med i lagen tidigare.

Dessutom var det ingen som under valrörelsen visste hur valet skulle utfalla. Det är inget parti som före valet kan gå ut med information om hur man tänker göra, vem man tänker samarbeta med och hur regeringssamarbetet kommer att se ut.

Herr talman! År 2020 deltog Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson i en debatt med dåvarande migrationsminister Morgan Johansson om kvotflyktingar. Åkessons argument var att dåvarande regering prioriterade flyktingar för att äldre skulle få den välfärd som de har rätt till. Det finns en anledning till att han nämnde de äldre och välfärden i första hand.

Nu står vi här och debatterar äldreomsorgen. Min fråga till sverigedemokraten Mona Olin är: På vilket sätt har äldreomsorgen blivit bättre med denna högerregering ledd av Sverigedemokraterna? Hur har de äldre fått en bättre välfärd via regeringens politik? Hur tycker ni att det går, helt enkelt?

Det var många lovord som kom från Åkesson för cirka fyra år sedan, innan vi hade ett nationellt val. Men nu görs nedskärningar inom äldreomsorgen över hela landet. Man öppnar upp för vinstdrivande företag att etablera sig i kommuner som använder sig av LOV.

Det skärs ned på vård- och omsorgspersonalen, och de som blir kvar tvingas springa snabbare mellan brukare. Det är stopp för vikarier vid sjukfrånvaro. Personalen tvingas arbeta delade turer, och äldre får vänta relativt länge på att flytta till äldreboenden i förhållande till sina behov och återstående livslängd. Det erbjuds färre aktiviteter och utomhusvistelser på äldreboenden. Brukare får en halv i stället för en hel macka till mellanmålet. Allt detta sker medan SD-regeringen delar ut skattesänkningar och bidrag till de rika.

Min fråga är alltså: På vilket sätt har regeringens prioriteringar lett till att äldreomsorgen har blivit bättre?

Herr talman och ledamoten Nadja Awad! Regeringen har redan fattat flera viktiga beslut för att förbättra äldrevården.

Ledamoten påstår att vi, eller regeringen, vidtar sparåtgärder inom äldrevården. Sverigedemokraterna sitter inte i regeringen, utan vi är ett samarbetsparti i Tidööverenskommelsen. Äldrevården bedrivs av kommuner och regioner. Kommuner och regioner har ett ansvar för att själva hantera sin ekonomi.

Regeringen har dock fattat stora beslut. Det har slutits en överenskommelse med SKR om drygt 3,4 miljarder som innebär ett fortsatt stöd till utvecklingsområdet hälsofrämjande, förebyggande, habiliterande och rehabiliterande arbetssätt för äldre. Regeringen har gjort satsningar för att förebygga och motverka ofrivillig ensamhet. En treårig gemenskapssatsning påbörjades 2023, och det finns ett pågående anslag för stimulansbidrag för åtgärder inom äldreområdet. Folkhälsomyndighetens anslag ökar med 20 miljoner 2024. Många olika beslut har alltså fattats.

Dessutom har Socialstyrelsen i sitt regleringsbrev uppdraget att betala ut 95 miljoner kronor till landets kommuner för att de ska arbeta för att motverka ofrivillig ensamhet.

Det finns alltså många exempel som visar att både regeringen och Tidösamarbetspartierna arbetar för att de äldre ska få det bättre.

Herr talman! Jag vill påminna ledamoten om att regeringen enligt lag har ett finansieringsansvar gentemot kommunerna. Det innebär att regeringen ska tilldela kommunerna och regionerna de resurser de behöver för att kunna bibehålla kvaliteten och även kunna utveckla den vid behov.

Jag vill påminna ledamoten om detta, för Sverigedemokraterna är det största partiet i regeringsunderlaget. Det innebär att partiet har ett stort ansvar för att säkerställa att äldreomsorgen, som vi pratar om i detta fall, får de resurser som behövs för att man inte ska behöva säga upp personal och för att de äldre ska kunna få den vård och omsorg de har rätt till utifrån sina behov.

Det blir dock väldigt svårt för äldreomsorgen att bibehålla kvaliteten och utveckla sin verksamhet när Sveriges Kommuner och Regioner efterfrågade 28 miljarder kronor inför det här året och regeringen, med Sverigedemokraterna i spetsen, bara gav en tredjedel av pengarna.

Det är väldigt ledsamt att höra att regeringens och Sverigedemokraternas prioriteringar efter snart två år vid makten är skattesänkningar och bidrag till de rika. Samtidigt säger regeringen precis som ledamoten Mona Olin säger här: Kommunerna ska ta sitt ansvar.

Menar ledamoten att kommunerna ska höja den kommunala skatten? Det finns nog flera av Sverigedemokraternas väljare som lyssnar nu. Ska kommunerna behöva höja skatten för dem och andra för att äldreomsorgen ska kunna överleva?

Herr talman! Jag håller helt med Nadja Awad om att de äldre måste få den vård och omsorg som de behöver och förtjänar. Det råder ingen tvekan om det.

I höstas kom en prognos från SKR om att det behövdes pengar till kommunerna. En prognos är inte alls fakta, utan en prognos är en aning om vad man tror att kommuner och regioner kommer att behöva.

Det måste väl vara positivt att det startas vinstdrivande företag i kommunerna för att bedriva äldreomsorg! Om det saknas platser för äldre och företag vill starta verksamhet innebär ju det en lättnad för kommunerna och en positiv utveckling och en förbättring för de äldre. Det blir inte dyrare för de äldre, och det blir inte dyrare för någon.

I själva verket ska de privata företagen få ersättning med samma summa som kommunen räknar ut att en äldreomsorgsplats kostar per dygn, och det får de också. Det är bara det att i slutet på året kanske socialtjänstens budget går back för att kommunens äldreomsorg har kostat mer. Då får nämnden pengar för det, för den kan liksom inte gå back, och så rättas det till i bokslutet. Dessa pengar kommer inte dem som bedriver privata vårdinstanser till del.

I själva verket betalar många kommuner mer för den äldreomsorg de själva bedriver än för den privata. Och man kan alltid undra: Är en relativt dyr äldreomsorg ambitiös eller är den ineffektiv?

Herr talman! I Sverigedemokraternas ledamots inlägg hör vi en del positivt om äldres psykiska hälsa och behovet av psykiatrisk och psykologisk behandling och vård. Vi kan nog enas om att de allra sjukaste och de som finns inom äldreomsorgen inte får tillräckligt.

Jag vill dock prata om en annan sak. Inför valet 2022 sa Sverigedemokraterna väldigt tydligt att partiet välkomnade en äldreomsorgslag som markerade ansvarsfördelningen och hur omsorgen om de äldre skulle bli bättre. Ni lyfte även problemet med att äldreomsorgen varierar kraftigt i kvalitet över landet. Det var också det väldigt tydliga svar som Sverigedemokraterna gav till pensionärsorganisationerna, som vi fick höra tidigare i debatten.

Nu har dock Sverigedemokraterna helt ändrat åsikt och anser inte att en äldreomsorgslag behövs. Vilka förslag vill egentligen Sverigedemokraterna genomföra för att kvaliteten i äldreomsorgen ska bli jämnare i landet utan en ny lagstiftning? Det framgår inte i den väldigt kortfattade text om äldreomsorgen som finns i Tidöavtalet hur det ska göras.

Herr talman! Tack för frågan, Anna Vikström!

Jag ser att vi har likadana tankar om många frågor - bland annat den psykiska hälsan, som du tar upp. Det är ett väldigt viktigt ämne att diskutera. Jag tror att alla även här är överens om att man måste sätta in tidiga och förebyggande insatser för att hjälpa de äldre att må bra under sin ålderdom.

När det gäller äldreomsorgslagen har jag redan debatterat denna med ledamoten Bergenblock. Jag kan bara återigen konstatera att vi före valet satsade på det som var rätt då. Jag säger inte att det är fel med en äldreomsorgslag, men när man sitter i ett samarbete med regeringspartier handlar det om att ge och ta. Ibland vinner man, ibland vinner man lite och ibland vinner man inte.

Vi jobbar ändå väldigt aktivt för att de äldre ska få det bra, inte minst med alla de satsningar som jag redan har berättat om, som god och nära vård och personcentrerad och patientsäker hälso- och sjukvård. Vi har förslag om nationella regler för vilken kvalitetsnivå som ska gälla på äldreboenden och om att alla kommuner ska erbjuda LOV till de äldre.

Jag tycker att Sverigedemokraterna verkligen kan känna sig starka i de frågor som man driver inom äldreomsorgen.

Herr talman! Tack för svaret, ledamoten!

En del av de punkter som ledamoten nu räknar upp hör ju till det som skulle omhändertas inom äldreomsorgslagen, som Sverigedemokraterna före valet sa att man var positiv till men som man nu har ändrat åsikt om. Detta tycker jag är väldigt synd. Förslaget är ju klart. Det är remitterat, det ligger där och det skulle kunna tas vidare direkt av både Sverigedemokraterna och regeringen. Jag tycker att detta rimmar illa med det Sverigedemokraterna propagerade för före valet.

Häromdagen skrev SPF Seniorerna och Riksförbundet Hjärtlung en insändare om behovet av att stärka hälso- och sjukvården och den medicinska vården i äldreomsorgen, vilket hör till det som äldreomsorgslagen skulle omhänderta. Det behövs en lagstiftning som tar ett väldigt brett grepp om frågan för att stärka den kommunala hälso- och sjukvårdens innehåll och ställning.

Jag har hört från ledamöter från majoriteten - jag kan inte svära på att det var från Sverigedemokraterna - och faktiskt även från äldreministern att det är den nya socialtjänstlagen som på något sätt ska styra upp den kommunala hälso- och sjukvården. Det ställer jag mig väldigt frågande till. Hur ska socialtjänstlagen reglera hälso- och sjukvården, som ändå har en egen lagstiftning? Kan ledamoten förklara hur det är tänkt?

Herr talman! Tack för frågan, ledamoten Anna Vikström!

Ledamoten säger att det finns ett färdigt förslag som det bara är att ta vidare för SD och regeringen. Ja, det gör det, men nu har vi en regering som inte vill göra det. Vi i SD bestämmer inte över regeringen. Vi är det största partiet inom Tidögruppen, men vi bestämmer ändå inte över regeringen. Och även om vi gjorde det måste vi komma överens inom gruppen.

Det är viktigt att kommunerna får en säkrare ställning inom sjukvården när det gäller dess innehåll, vad de ska göra och vilken ställning de ska inta. Samtidigt har alla rätt till sjukvård, och det är bättre att hantera alla inom samma lag än att bryta ut en grupp och sätta upp egna lagar för den.

Vi har en hälso- och sjukvårdslag. Vi har satsat pengar på att sjukvården ska utveckla sin kompetens inom flera olika områden som psykisk ohälsa, förebyggande insatser mot undernäring samt fallolyckor. Socialstyrelsen har haft i uppdrag att ta fram ett arbetsmaterial för detta där man också har lagt in undernäring.

Jag är säker på att de äldres frågor kommer att tillvaratas inom sjukvården.

Herr talman! I dag debatterar vi motioner om äldreomsorgen från den allmänna motionstiden. Jag yrkar bifall till reservation 1, även om vi står bakom alla våra reservationer.

Jag vill först säga att jag i grunden är väldigt imponerad av hur äldreomsorgen i särskilda boenden har utvecklats till det den är i dag, med hemliknande miljöer och aktiviteter utifrån förmåga och vilja, liksom hur personalen, som ofta är undersköterskor, har byggt upp verksamheten med stor professionalitet och kompetens. Det är en viktig resa som har gjorts från forna tiders boenden och vårdhem. Jag såg en del av dessa under min utbildning för länge sedan, och tro mig: Dit vill vi inte tillbaka.

Men äldreomsorgen behöver i dag bättre förutsättningar. Jag hör ofta numera att det finns en oro för att äldreomsorgens behov hamnat i skymundan av andra problem i samhället. Jag får också frågor om vad som görs från regeringens sida för att förbättra äldreomsorgen.

Enligt Inspektionen för vård och omsorg finns det brister när det gäller kompetensförsörjning och personalkontinuitet inom äldreomsorgen. Det finns äldreboenden som erbjuder en sammanhållen god vård och omsorg av hög kvalitet. Men kvaliteten är oacceptabelt ojämn, och det finns strukturella brister inom den kommunala hälso- och sjukvården.

Det är i regel multisjuka äldre med komplexa vårdbehov som bor i särskilt boende. Tyvärr drabbas de av att den medicinska vården och behandlingen fortfarande visar omfattande brister. Bland annat är läkemedelshanteringen bristfällig. I 81 procent av kommunerna har personalen som ansvarar för att ge läkemedel inte tillräckliga förutsättningar för att utföra detta på ett patientsäkert sätt.

Vård i livets slutskede fungerar inte heller tillfredsställande. I nästan alla kommuner saknar personalen tillräckliga kunskaper inom medicinsk vård och omsorg för att observera och tolka signaler om bland annat försämringar i hälsotillstånd och för att bedöma om en sjuksköterska behöver kontaktas. Och i drygt hälften av alla kommuner är sjuksköterskorna för få för att de ska ha förutsättningar att bedöma patientens hälsotillstånd på plats. Därtill är den totala läkartiden ofta otillräcklig för att tillgodose de boendes behov.

Det framgår dessutom att den kommunala hälso- och sjukvården har blivit alltmer avancerad de senaste åren. Kommunerna förväntas i dag kunna ombesörja alltmer av den sjukvård som tidigare var regionernas ansvar.

Det är också en fråga hur mycket rehabilitering dessa multisjuka boende får. Antalet fysioterapeuter och arbetsterapeuter har i princip inte ökat sedan 2017, och det görs mycket få rehabiliteringsplaner på särskilda boenden, enligt Inspektionen för vård och omsorg.

Tandvården är också en viktig hälsofråga. Nu finns det tecken på att tillgängligheten till tandvård för äldre personer har minskat, när de i stället behöver mer.

Mot bakgrund av detta, herr talman, behöver en ny resa göras för att förbättra den kommunala hälso- och sjukvård som ges inom äldreomsorgen. Den S-ledda regeringen tog initiativ till en utredning av en ny äldreomsorgslag. Utredningen är nu klar och lämnar flera förslag på lagstiftning som syftar till att stärka hälso-och sjukvården för personer med äldreomsorg. Det handlar bland annat om fast läkarkontakt, fast omsorgskontakt, dygnet-runt-tillgång på läkare och sjuksköterska och att stärka rehabiliteringsansvaret och även ledning och samordning av den kommunala hälso- och sjukvården.

Men SD och regeringen har valt att stoppa införandet av en äldreomsorgslag och lägger utredningen på hyllan, vilket jag beklagar djupt. Socialdemokraterna anser att den svenska äldreomsorgen behöver en ny äldreomsorgslagstiftning. Vi vill att regeringen tar utredningens förslag och inkomna remissynpunkter vidare och arbetar fram ett förslag till ny lagstiftning under mandatperioden.

Herr talman! Kompetensförsörjningen i äldreomsorgen är en stor utmaning. Dels tävlar arbetsgivare om arbetskraften i vissa regioner, dels är de anställdas arbetsmiljö och arbetsvillkor i äldreomsorgen inte tillräckligt bra. Det gör det svårt att rekrytera och behålla undersköterskor och vårdbiträden.

Den förra, S-ledda regeringen påbörjade det stora arbetet med att lyfta upp, trygga och modernisera den svenska äldreomsorgen. Vi tog initiativ till skyddad yrkestitel för undersköterska och till en utredning om hållbar kompetensförsörjning inom vård och omsorg om äldre. Också den verkar ligga på hyllan hos regeringen. Vi tog initiativ till Äldreomsorgslyftet, som är ett statsbidrag för kompetensförsörjning av personalen, och till ett sektorsbidrag, som är ett statsbidrag som går direkt till äldreomsorgen. Vi tog också fram ett centralt stöd för språkbedömning, införde fast omsorgskontakt i hemtjänsten med mera.

Vi socialdemokrater föreslår mot bakgrund av den växande personalbristen inom vård och omsorg att regeringen ska ta ett helt nytt initiativ till något som vi kallar en beredning för välfärdens personalförsörjning. Förebilder för liknande beredningar och samverkansstrukturer finns på till exempel försvars- och trygghetsområdet. Vi tror att det krävs i den här situationen, då kompetensförsörjning i välfärden är en av det kommande decenniets största utmaningar för kommuner och regioner.

Herr talman! Det är hög tid för fler reformer inom äldreomsorgen. Men vi ser att regeringen prioriterar annat, till exempel sänkt skatt, före kvaliteten i äldreomsorgen. Det finns fog för oron, som flera har gett uttryck för, att äldreomsorgens behov hamnat i skymundan.

Vi socialdemokrater vill att äldreomsorgen ska hålla hög kvalitet över hela landet, utgå från den äldres behov och självbestämmanderätt och bemannas av rätt utbildad personal som har bra arbetsmiljö och trygga arbetsvillkor.

Äldre med behov av insatser från både vård och omsorg ska mötas av ett professionellt team som den äldre känner. En sådan äldreomsorg ger människor möjlighet att åldras i trygghet.

(Applåder)

Herr talman! I dag debatterar vi betänkande SoU20 Äldreomsorg. I betänkandet finns ungefär 70 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Äldreomsorg engagerar människor. Det ser vi inte minst här i dag. Vi har alla vår egen bild av hur vi vill att vår äldreomsorg ska vara. Ska den vara i kommunal regi, ska den vara i ett kooperativ eller ska den bedrivas i privat regi? I undersökningar med äldre har det framkommit att nio av tio själva vill välja utförare av hemtjänst och boende.

Varför ska vi bara välja när vi är yngre? Föräldrar väljer ju förskola till barnen, om det finns något att välja mellan i den kommun vi bor i. Vi väljer också skola till barnen. Men när vi blir äldre förväntas vi inte välja själva. Varför ska min kommun välja boende till min mamma, som är 80 år? Varför ska hon inte få välja det själv?

Herr talman! Det finns mål för omsorgen om äldre. Äldre ska kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället men också över sin vardag. Man ska kunna åldras i trygghet och med bibehållet oberoende. Man ska bemötas med respekt, ha tillgång till god vård och omsorg och erbjudas jämlik vård och omsorg.

Herr talman! I dag lever vi allt längre och får generellt fler friska år. Andelen som är 80 år och äldre väntas öka från 5,5 procent 2020 till 9,1 procent 2050, det vill säga nästan fördubblas. Även om äldres hälsa har förbättrats kommer äldres behov av vård och omsorg alltså att öka kraftigt de kommande åren.

Samtidigt ökar utmaningarna med kompetensförsörjning inom äldreomsorgen, och som vi alla vet är personalen inom äldreomsorgen det allra viktigaste. Behovet av kompetensförsörjning kan främst mötas genom att öka attraktiviteten och hitta nya arbetssätt. Arbetsmiljön behöver förbättras, och statusen behöver höjas.

Skyddad yrkestitel för undersköterskor är just en sådan satsning. Den skyddade yrkestiteln är ett viktigt verktyg för att säkra kompetensen och öka lägstanivån. Men den är också viktig för att höja yrkets status och öka attraktionskraften och därigenom bidra till att stärka kompetensförsörjningen.

Som jag nämnde tidigare är personalen äldreomsorgens absolut viktigaste resurs. Därför satsar regeringen på Äldreomsorgslyftet och förlänger det till 2026 med 1,7 miljarder kronor.

Herr talman! Goda kunskaper i svenska språket är en förutsättning för att arbetet inom äldreomsorgen ska kunna utföras på ett säkert sätt. Äldre ska kunna förstå personalen och kunna göra sig förstådda. Den moderatledda regeringen har därför tillsatt en utredning som utreder språkkrav för personal inom äldreomsorgen. Det finns redan i dag kommuner som använder sig av språktest.

Sedan den 1 juli 2022 finns det nya bestämmelser i socialtjänstlagen med krav på att den som har hemtjänst ska erbjudas fast omsorgskontakt. Undantaget är om kommunen bedömer att det är uppenbart att det inte behövs. Från och med den 1 juli är det ett krav att den som utses till fast omsorgskontakt ska ha yrkestiteln undersköterska. Det är ett krav som inte har funnits sedan tidigare, vilket egentligen är lite förvånande.

Språkkrav och att den som utses till fast omsorgskontakt ska ha yrkestiteln undersköterska är viktiga steg för att öka tryggheten för våra äldre och höja kompetensen.

Herr talman! Välfärdsteknik används redan i dag i många kommuner. Den gör de äldre mer självständiga och är ett stöd också för personalen. En proposition om välfärdsteknik antogs i december förra året. Den ger nu stöd till kommunernas arbete med att införa välfärdsteknik och stärka kunskapsläget. 20 miljoner kronor går till SKR och Kompetenscenter välfärdsteknik.

Herr talman! Den vård och omsorg som utförs i hemmet hos de äldre har blivit mer avancerad. Den medicinska kompetensen måste stärkas i landets samtliga 290 kommuner. Utredningen om stärkt medicinsk kompetens i kommunerna ska stärka kommunernas tillgång till läkare, ge förslag på hur kommunerna kan anställa egna läkare och även ge förslag på hur kompetensförsörjningen kan stärkas.

Herr talman! Demens är en av de stora folksjukdomarna i Sverige. Hundratusentals svenskar lever med någon form av demens, och tiotusentals svenskar får en diagnos varje år. Anhöriga till dem som lever med en demenssjukdom gör ett viktigt men tungt arbete.

Vi kan än så länge inte bota en demenssjukdom, men den kan motas. Några av världens främsta forskare inom ämnet arbetar i Sverige. Vi behöver en uppdaterad demensstrategi som tar hänsyn till ny forskning inom både vård och läkemedel och som rör både kommuner och regioner.

Herr talman! Utredningen om en äldreomsorgslag, som tidigare diskuterades här, överlämnades till den tidigare regeringen i juni 2022. Den tidigare regeringen valde att inte gå vidare med förslaget om en sådan lag. Förutsättningarna för en helhetssyn kring den enskildes behov riskerar att försämras om man särskiljer äldreomsorgen från övrig socialtjänst. Äldreomsorgen kommer fortsättningsvis att regleras i socialtjänstlagen, som också kommer innan sommaren i år. Alla människor har rätt till en värdig ålderdom.

Herr talman! Tack, Malin Höglund, för anförandet! Det gladde mig särskilt mycket att ledamoten lyfte fram frågan om valfrihet inom äldreomsorgen. Det är ju en fråga som är viktig för många äldre.

Under ett seminarium som arrangerades av SPF Seniorerna tillsammans med Vårdförbundet presenterades en enkät som visade att äldre vill ha valfrihet. Precis som man vill ha valfrihet genom hela livet vill man ha det på äldre dagar. Man väljer förskola till sina småbarn. Man väljer skola till sina större barn. Man väljer vårdcentral när man är vuxen. Naturligtvis förväntar man sig även när man är gammal att kunna välja hemtjänstföretag och äldreboende.

Nu är det ju tyvärr på det viset att väldigt många äldre - faktiskt majoriteten - inte har möjlighet att göra de här valen på grund av att Sveriges kommuner inte har infört lagen om valfrihet. Därmed fråntas människor möjligheten till den valfrihet som man borde ha rätt till och som i dag är en självklarhet vad gäller till exempel att välja vårdcentral.

Äldreministern, moderaten Anna Tenje, var med på seminariet. Trots att hon sa att hon var en stark förespråkare för valfrihet, precis som vi hörde ledamoten säga nyss också, kunde hon inte presentera en enda åtgärd hon vidtagit och inte en enda utredning som hon tillsatt som minister för att öka äldres valfrihet. Det låter som att det här bara är munväder från Moderaternas sida och ingen praktisk politik.

Min fråga till ledamoten är hur det kommer sig att Moderaterna inte längre arbetar aktivt för att stärka äldres rätt till valfrihet.

Herr talman! Som Christofer Bergenblock vet utförs äldreomsorgen i kommunerna. Det är kommunerna som bestämmer. Det är kommunernas politiker som bestämmer hur det ska se ut, vad man ska ha för olika boenden och om de bara ska finnas i kommunal regi eller om man är öppen för boenden i privat regi, som till exempel i Mora där jag kommer ifrån. Vi har även ett kooperativ. Det var därför jag ville nämna det. Det finns faktiskt olika varianter. Kommunens politiker bestämmer hur det ska se ut i kommunen, helt enkelt.

Jag är en stark förespråkare för valfrihet. Som jag nämnde väljer man ju förskola och skola till sina barn, men så fort man blir äldre förväntas kommunen lösa det där - trots att man som äldre också vill välja! Nio av tio vill själva välja hur de ska bo. Kommunen ska kunna tillmötesgå önskemålen och se till att det finns boenden, kanske såväl kommunala som kooperativa och privata. De ska se till att det finns en variation, men dit har vi inte riktigt kommit än, utan det ser väldigt olika ut i landets 290 kommuner.

Herr talman! Visst är det så att äldreomsorgen utförs i kommunerna. Utbildningen i grundskolorna utförs också i kommunerna, men det är inte kommunerna som väljer om det ska finnas fristående alternativ till den. Det är staten - det vill säga riksdagen - som har bestämt att det ska finnas möjlighet för alternativa utförare att etablera sig. Det görs också runt om i hela Sverige. Vårdcentraler drivs av regionerna. Där är det också på det viset att andra har möjlighet att etablera en vårdcentral och bedriva verksamhet.

Det Moderaterna säger om att man är för valfrihet blir alltså inte riktigt konsekvent när det kommer till äldreomsorgen. Man är ju inte beredd att ta det steg som krävs för att vi faktiskt ska få valfrihet inom svensk äldreomsorg. Man noterar att nio av tio äldre vill ha valfrihet men är inte beredd att ta konsekvenserna av det och lagstifta. Vi har haft lagen om valfrihet i Sverige sedan 2007. Det är uppenbart när inte ens möjligheten till val av hemtjänstföretag erbjuds i hälften av Sveriges kommuner att lagen inte har implementerats på det sätt som vi önskade vid det tillfället. Då behöver man gå ett steg till.

Min följdfråga är om Moderaterna kommer att stödja Centerpartiets förslag om att lagstifta om LOV åtminstone inom hemtjänsten. Vi hörde alldeles nyss att det även är ett krav från er samarbetspartner Sverigedemokraterna, som uppenbarligen också driver det här. Kommer man att stå upp för äldres rätt till valfrihet, eller är det bara munväder? Det undrar jag.

Herr talman! Jag får återigen säga att det ju är kommunerna själva som bestämmer hur de vill ha det. Det är väldigt olika hur kommunerna styrs runt om i Sverige. Alla styrs inte på samma sätt. Det finns många olika koalitioner. Så länge det inte är något parti som har 51 procent kan man kanske inte driva alla sina frågor. Det gäller även i min kommun. Där samarbetar vi i Moderaterna med Centerpartiet och Kristdemokraterna. Vi har inte 51 procent och kan därmed inte heller bestämma.

Men detta är en kommunal fråga - det tycker jag absolut. Jag tycker att man ska uppmuntra kommunerna att se till att det finns flera olika sorters boenden. Det ska finnas kommunala boenden för dem som vill bo så, men man ska också uppmuntra andra aktörer att se till att det finns privata boenden och att det finns kooperativ för dem som vill bo på det sättet, till exempel lite mindre.

LOV inom hemtjänsten är en sak som till och med min kommun har tagit beslut om, men vi har ingen aktör. Vi har tagit beslut om det, men vi får ingen aktör. Det tror jag inte att vi är ensamma om. Vi är en ganska liten kommun. De flesta av Sveriges kommuner är inte jättestora utan ligger kanske runt 16 000 invånare. Då kan det vara svårt att få aktörer att komma dit.

Det här är alltså ingen jätteenkel sak, men vi kan enas om att vi tycker rätt lika. Vi vill att det ska finnas valfrihet för de äldre så att de kan få fortsätta välja.

Herr talman! Ja, en del av det som Malin Höglund säger och har anfört tidigare om behoven i äldreomsorgen när det gäller kvalitet håller jag med om. De behoven finns. Jag håller även med om det jag tyckte mig höra om behovet av att stärka hälso- och sjukvården i landet.

Men när vi pratar om hälso- och sjukvård i särskilt boende måste jag säga att det inte kommer att fungera att lägga in det i socialtjänstlagen. Hälso- och sjukvården är en egen lagstiftning, så det låter sig helt enkelt inte göras. Man kan kanske göra andra administrativa delar eller samverkansdelar i den nya socialtjänstlagen, men när det gäller hälso- och sjukvården menar vi att det behövs en särskild äldreomsorgslag för att göra det här.

Jag skulle också vilja säga att i olika granskningar av äldreomsorgen framgår det att personalen inte har rätt förutsättningar att utföra sitt arbete på ett bra sätt. Man har otrygga anställningar, och kontinuiteten brister. Det drabbar de boende - man har inte tillräckligt bra kännedom om de boendes behov och önskemål. En hel del personal får inte heller rätt utbildning eller kompetensutveckling.

Nu står också kommunerna inför stora ekonomiska problem. En majoritet behöver göra nedskärningar i välfärden.

Min fråga till ledamoten är hur förutsättningarna för personalen att utföra ett högkvalitativt arbete i äldreomsorgen ska stärkas i detta läge, nu och framöver, och vilka åtgärder regeringen kommer att vidta för att stärka den långsiktiga kompetensförsörjningen i äldreomsorgen.

Herr talman! För det första tror jag att personalen måste börja tala gott om sitt eget arbete.

Jag var till Älvdalen i fredags och besökte en undersköterska och hennes man. De ville till förskräckelse visa hur många som hade sökt till vård- och omsorgsprogrammet i tre kommuner - Mora, Orsa och Älvdalen. Det var 19 som hade sökt och 12 som blivit antagna. Det täcker inte ens behovet i Älvdalens kommun.

Flera av kommunerna runt om i Sverige tar inte heller emot praktikanter från vård- och omsorgsprogrammet på gymnasiet, för de anser sig inte ha tid.

Jag tror att de anställda måste göra lite av jobbet själva, tala gott om sitt yrke och inte nedvärdera det, för de gör ett fantastiskt bra arbete. Det är ett otroligt viktigt arbete de gör.

Kommunerna måste också vara beredda att ta emot praktikanter.

Det anställs väldigt många personer i kommuner och regioner till sådant som jag tycker kanske inte behövs. Under de senaste sex åren, tror jag att det är, har det anställts 100 000 personer inom kommuner och regioner till sådant som inte riktigt hör till välfärdsyrkena. Det kan vara kommunikatörer eller andra. Jag säger inte att de inte behövs. De behövs också. Men det måste anställas fler personer som arbetar i välfärdens kärna. Det tror jag mycket mer på.

Äldreomsorgslyftet är ett sätt att stärka kompetensen, och det förlängs nu till 2026 med 1,7 miljarder kronor.

Herr talman! Jag hörde inte vilka åtgärder regeringen vidtar i det här läget med stora nedskärningar och neddragningar även inom den kommunala omsorgen - skolan ska vi inte debattera i dag - för att stärka upp och göra yrkena inom äldreomsorgen mer attraktiva.

Vi kan inte tro att en bransch blir attraktiv om belastningen bara ökar. Det behöver tvärtom göras reformer som stärker kompetensförsörjningen. Det gäller arbetsvillkor och kompetensutveckling på plats, och det gäller ledarskapet.

Vårt förslag är ju att ta ett helhetsgrepp om en beredning för hela välfärdens kompetensförsörjning. Jag är naturligtvis nyfiken på vad ledamoten tycker och vad regeringen är beredd att göra för satsningar i det här läget för att underlätta kompetensförsörjningen och öka kvaliteten.

Jag noterade att Malin Höglund i förra debatten nämnde en utredning som vi hade tillsatt och som var klar 2021. Den heter Vilja välja vård och omsorg och handlar om just äldreomsorgen. Jag menar att den skulle gå att använda, men vad jag vet ligger den också på hyllan hos regeringen tillsammans med äldreomsorgslagen. Det tycker vi är väldigt tråkigt.

Vad är regeringen beredd att göra?

Herr talman! Återigen: Äldreomsorgslyftet är ju det som stärker för att personalen ska få mer kläder på sig, så att säga, och klara sitt uppdrag bättre.

Att ha utbildade undersköterskor är som att man har utbildad personal i förskolan. Vi skulle ju inte prata om skolan, men det är samma sak där. Det ska vara utbildad personal. Antingen är man undersköterska, eller också är man vårdbiträde. Det måste vara skillnad på det, för vi måste höja statusen på jobbet.

Ledarskapet är otroligt viktigt. Det hörde jag även i Älvdalen i fredags. Det är otroligt viktigt att ledarskapet höjer sina anställda, för de gör faktiskt ett fantastiskt jobb. Det är A och O. Ledarskapet är A och O, inte bara inom det här området.

Kommunerna måste också göra sina egna effektiviseringar. Vad är det som är viktigt att ha? Vad är det vi kan plocka bort? De här 100 000 personerna som har kommit till som extra de senaste sex åren inom kommuner och regioner, behövs de? Kan vi ta bort dem eller utbilda dem till undersköterskor eller något annat jobb inom välfärden i stället? Kommunerna har också ett jobb att göra i det här, absolut.

Herr talman! Vänsterpartiet har under lång tid pekat på riskerna med nedmonteringen av den svenska välfärden.

Privatiseringar, vinstjakt och krav på ekonomisk effektivitet inom äldreomsorgen har resulterat i många timvikarier, lägre bemanning, hög personalomsättning och sämre löner. Äldre ses inte som individer med egna behov utan som enheter i en redan underfinansierad välfärd som ska generera ett ekonomiskt överskott till aktieägarna i privata företag.

På grund av att regeringen inte tillför tillräckligt mycket i statsbidrag till kommunerna sker det nedskärningar över hela landets äldreomsorg som innebär att äldreomsorgen just nu befinner sig i kris.

Situationen inom äldreomsorgen har genom detta även påmint oss om den ojämlikhet och ojämställdhet som råder.

Givet att antalet personer över 80 år kommer att öka kraftigt är det av vikt att vidta åtgärder nu för att ha beredskap för kommande behov av såväl medicinsk kompetens som tillräckligt antal anställda.

Utan en utbyggd äldreomsorg faller det på anhörigas lott att ta ett ökat ansvar, och det är ett faktum att kvinnor är överrepresenterade både bland personal och bland dem som tar ett stort ansvar för äldre familjemedlemmar. En utbyggd och välfungerande äldreomsorg är därför en förutsättning för ett jämställt samhälle.

Ändå har knappt någon av observationerna eller något av påpekandena och förslagen i Coronakommissionens drygt 300 sidor långa rapport om äldreomsorgen under pandemin lett till åtgärder från regeringen och Sverigedemokraterna. Det innebär att äldreomsorgen befinner sig i ett minst lika utsatt tillstånd som före pandemin och därför är lika exponerad för nya kriser.

Därför har Vänsterpartiet kallat äldreminister Anna Tenje till socialutskottet på grund av regeringens nedprioritering av äldreomsorgen. För att få till en bra äldreomsorg för våra äldre och en bra arbetsplats för våra anställda som ger vård och omsorg krävs ett politiskt ledarskap som regeringen och Sverigedemokraterna enligt Vänsterpartiet inte visar i frågan.

För att få en jämlik äldreomsorg behöver kommunerna tillföras tillräckliga resurser. Livskvalitet för brukare och välbefinnande för anställda ska kosta. Vänsterpartiet har därför konsekvent budgeterat för statsbidrag som Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, har efterfrågat och mer därtill för att utveckla verksamheterna mer.

Grundbemanningen måste vara tillräcklig för att kunna ge en vård och omsorg av god kvalitet, samtidigt som anställda ska ha tid till kompetens- och yrkesutveckling på arbetstid. Detta gynnar både brukare och personal. Det ska vara en tillräcklig bemanning på särskilda boenden och i hemtjänsten, inte minst vad gäller vård och behandling av demenssjuka.

Att medarbetarna har möjlighet till kontinuerlig kompetens- och yrkesutveckling är en del i att skapa attraktiva jobb, vilket behövs för att trygga en långsiktigt hållbar kompetensförsörjning. I dag saknas bindande nationella bemanningsriktlinjer.

Kommunal har listat förslag på nationella bemanningsriktlinjer som innefattar krav på 1) ett lägsta antal heltidsanställda per äldre, 2) att 90 procent av personalen ska vara tillsvidareanställd, 3) att heltidsarbete ska vara norm och 4) att 100 procent av personalen ska vara yrkesutbildad inom vård och omsorg eller under utbildning. Vänsterpartiet menar att sådana nationella bemanningsriktlinjer är nödvändiga för att stärka äldreomsorgens kvalitet och öka jämlikheten mellan Sveriges alla kommuner.

Vänsterpartiet vill också ha en hållbar arbetsmarknad, där människor orkar jobba till pensionsåldern utan att slitas ut i förtid. Kortare arbetstid - en generell arbetstidsförkortning - med bibehållen lön vore ett avgörande steg i en sådan progressiv och frihetsvidgande utveckling, tillsammans med möjligheten att påverka sin egen arbetsmiljö och begränsningen av delade turer.

Vänsterpartiet anser också att den svenska äldreomsorgen behöver återgå till att styras med utgångspunkt från hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf om vård och omsorg efter behov - för paragrafen efterlevs inte i dag. Äldre får vänta länge på att flytta till äldreboenden i förhållande till deras behov och återstående livslängd. Det innebär att många har en lång väntan innan de kan få den vård och omsorg de behöver.

Ett annat exempel är aktiviteter på äldreboenden, som också spelar roll för de äldres välbefinnande och där ett samband finns när det gäller ängslan, oro och ångest. På äldreboenden med regelbundna aktiviteter upplever brukare färre besvär av ängslan, oro eller ångest jämfört med på äldreboenden som sällan eller aldrig erbjuder aktiviteter. Även möjlighet till utomhusvistelse påverkar äldres välmående.

Goda måltider och måltidslösningar kan förutom att det förebygger undernäring hos äldre även vara ett verktyg för att skapa sociala sammanhang och bryta ensamhet.

Det måste gå att lita på äldreomsorgen, både för dem som behöver stöd, vård och omsorg och för deras anhöriga men även för personalen, som behöver goda arbetsförhållanden. Vänsterpartiet anser därför att regeringen bör återkomma till riksdagen med en skrivelse om hur äldreomsorgen har utvecklats efter pandemin samt redogöra för de identifierade behoven. Jag yrkar därför bifall till reservation 3.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Sveriges äldre förtjänar en äldreomsorg i världsklass. Därför föreslår vi kristdemokrater en kraftfull reform för att skapa en trygg och värdig äldreomsorg. Detta kräver att personalen i äldrevården har goda villkor, att de äldre garanteras en äldreboendeplats, att pensionärernas ekonomi förbättras och att äldres möjligheter till gemenskap stärks.

Vi kristdemokrater vill bygga ett samhälle där människor kan åldras i trygghet och värdighet. Äldre ska kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande över sin vardag, bemötas med respekt och ha tillgång till god vård och omsorg.

Många äldre vill bo kvar i sitt hem så länge som möjligt. Samtidigt finns det en stor grupp äldre som känner att de behöver en annan boendeform men nekas plats. Det är inte bra.

Valfrihet för äldre är viktigt, som vi har pratat om tidigare i debatten. Det var också därför som vi en gång i tiden införde lagen om valfrihetssystem, LOV - för att stärka äldres rätt till självbestämmande och att välja själv.

Jag är inte förvånad över att nio av tio personer över 85 år vill kunna välja omsorg själva. Det finns ingen anledning att tro att äldre skiljer sig från befolkningen i övrigt. Det är klart att man vill kunna välja boende eller vem som kommer hem till en för att hjälpa till att städa eller laga mat. I regel vill vi kunna bestämma över vår vardag och påverka vår situation, och detta förändras naturligtvis inte bara för att man blir äldre.

Socialstyrelsen har pekat på stora kompetens- och rekryteringsbrister inom områdena geriatrik och gerontologi. Det är därför angeläget att den geriatriska kunskapen ökar och att vården av äldre stärks. Den måste präglas av högsta kvalitet oavsett var i landet man bor.

Det råder arbetskraftsbrist inom äldreomsorgen samtidigt som gruppen äldre över 80 år förväntas öka. Krafttag krävs för att förbättra villkoren för personalen inom äldreomsorgen och stärka möjligheten att rekrytera mer personal. Det är också bråttom att minska förekomsten av delade turer och avlasta cheferna inom äldreomsorgen. Dessutom behövs fler utbildningsmöjligheter.

Andra brister är språkförbistringen, som kan försämra säkerheten och tillvaron. Därför har Tidöpartierna lagt fram förslag om språkkrav för personalen - för att äldre ska kunna förstå och göra sig förstådda. Detta är viktigt för den medicinska säkerheten och för arbetsmiljön.

Det behövs mer medicinsk kompetens inom äldreomsorgen, menar vi kristdemokrater. Kommuner ger en alltmer komplex vård och omsorg. Läkarkompetensen måste säkerställas. Därför blir det intressant att se vad utredningen om att stärka den medicinska kompetensen, som pågår till den 1 november, kommer fram till.

Något som är oerhört viktigt är den stora insats som många anhöriga gör för att ta hand om till exempel en partner. Vi har många anhörigvårdare - var femte svensk är faktiskt anhörigvårdare - och de gör en fantastisk insats. En utredning är nu på gång om att stärka stödet för dem, till exempel med en kontaktperson.

Regeringens mål i enlighet med budgeten är att äldre ska kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag. Äldre ska kunna åldras i trygghet och med bibehållet oberoende. Äldre ska bemötas med respekt och ha tillgång till en god vård och omsorg. Äldre ska erbjudas en jämställd och jämlik vård och omsorg.

Ett utvecklingsområde som regeringen avser att fortsätta med och satsa mer på är hur vi kan stärka bemanningen och kompetensen. Införande av skyddad yrkestitel för undersköterskor är ett bra steg, som kan bidra till detta. Det finns fortsatta utmaningar runt om i landet när det gäller att äldre ska erbjudas en mer jämlik vård.

Demens är en av de stora folksjukdomarna. Hundratusentals svenskar lever med någon form av demens, och tiotusentals får en demensdiagnos varje år. Många anhöriga gör ett mycket viktigt och ibland tungt arbete. De är oumbärliga.

Herr talman! Regeringen satsar nu på demensvården med stärkt stöd till Svenskt Demenscentrum, stöd till demensregistren samt stöd till Nationellt kompetenscentrum anhöriga. Projektet ska ge stöd till kommuner och regioner i arbetet med att åstadkomma en sömlös vård och omsorg genom hela sjukdomsförloppet. Det är viktigt att samtidigt uppdatera demensstrategin.

Regeringen fortsätter satsa på att motverka ofrivillig ensamhet bland äldre. Pengarna ska bland annat användas till projekt som underlättar för äldre att delta i sociala och hälsofrämjande aktiviteter, vilket är en mycket viktig och bra satsning som gör skillnad.

Gemenskap för att främja äldres hälsa genom äldresamtal i alla kommuner samt digitala hjälpmedel för att bryta isolering är också viktiga insatser, tycker vi kristdemokrater.

Regeringen stärker också det förebyggande arbetet mot fallolyckor för äldre genom en informationsstrategi gentemot kommuner och regioner.

Mycket är på gång, och som jag sa i inledningen vill vi kristdemokrater bygga ett samhälle där människor kan åldras i trygghet och värdighet och ha tillgång till god vård och omsorg.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Dan Hovskär för anförandet.

En av de frågor som ledamoten lyfte fram på slutet var att Kristdemokraterna och regeringsunderlaget vill motverka ofrivillig ensamhet. Det är naturligtvis en väldigt bra ambition. Men den rimmar ju väldigt illa med de drakoniska neddragningar som regeringen samtidigt gör på studieförbunden i Sverige, för om det är några som arbetar med att motverka ofrivillig ensamhet bland äldre så är det våra studieförbund och vårt civilsamhälle med samfund och kyrkor. Men just dessa organisationer väljer regeringen att skära kraftigt i.

Jag säger drakoniska neddragningar, för de är verkligen det. Kristdemokraterna och resten av regeringen gör ju en neddragning med 500 miljoner kronor på tre års tid för studieförbunden. Det är en tredjedel av de statliga anslagen.

De viktigaste grupperna för studieförbunden och deras verksamhet är boende på landsbygden, funktionsnedsatta och pensionärer, och den absolut största målgruppen är just pensionärer. De erbjuds i dag olika former av studiecirklar som ger samvaro, trivsel och meningsfullhet och som motverkar ensamhet, som ledamoten nyss efterfrågade.

Min fråga är om Kristdemokraterna anser att det är oviktigt med civilsamhällets insatser att anordna studiecirklar och aktiviteter för äldre, med tanke på de neddragningar som regeringen nu gör på studieförbunden.

Herr talman! Jag tackar Christofer Bergenblock för frågorna.

Just civilsamhället har en jätteviktig uppgift. Där är också studieförbunden en del. Men det vi nu satsar på är pengar till regioner och kommuner för att jobba med ensamhetsfrågorna. De får rejäla tillskott i dessa delar.

När det handlar om civilsamhället skjuter vi till pengar till olika delar, till exempel idrottsföreningar som ska jobba med olika kontakter för att minska ensamheten, då kanske inte framför allt inom äldreomsorgen. Men det finns även möjlighet för föreningar att göra satsningar för äldre.

Studieförbunden är egentligen inte en fråga för denna debatt. Att regeringen minskar bidragen till studieförbunden har föranletts av att det där förekommer fusk och att väldigt mycket skattepengar går till fel saker. Men vi satsar ju på föreningslivet och civilsamhället genom väldigt många fler delar än bara genom studieförbunden. Just ensamhetssatsningen får tillskott på olika sätt och genom väldigt många kanaler i samhället.

Herr talman! Fusk motverkar man inte genom att minska resurserna. Fusk motverkar man genom att öka kontrollen. Det är ju två helt olika saker. Det är väl snarare så att Tidöpartierna har tagit de exempel på fusk som har förekommit som argument för att skära ned, slå sönder och slakta studieförbundens verksamheter, därför att delar av Tidöunderlaget har ett förakt för folkbildning.

Herr talman! Vi kanske glider lite ifrån ämnet äldreomsorgen. Men jag ska återföra oss dit, för precis som jag sa tidigare är den största gruppen för studieförbunden just äldre människor. Man erbjuder kurser inom hälsa för äldre, om digitala miljöer för den som inte har lärt sig att använda en dator, om mobiltelefoner och deras appar för den som är ovan att använda dessa, matlagningskurser för män som under hela sitt liv varit underhållna med mat av en tidigare partner men som blivit ensamma kvar och om hur man ska undvika att bli lurad på nätet. Detta görs inom civilsamhällets organisationer i allmänhet och i studieförbunden i synnerhet.

Nu hör jag på ledamoten att han vill ersätta studieförbundens verksamheter med kommunala verksamheter. Det känns för mig som borgerlig och liberal politiker oerhört märkligt att Kristdemokraterna, som ju också brukar vara ett borgerligt parti, tror att samhället ska lösa dessa uppgifter bättre än vad civilsamhället gör i dag. Man vill flytta över ansvaret från studieförbunden till kommunala tjänstemän.

Min avslutande fråga blir då: Menar Kristdemokraterna att civilsamhällets organisationer ska ersättas med kommunal personal? På vilket sätt blir det bättre?

Herr talman! Jag tror att ledamoten Bergenblock får läsa på betydligt mer om ensamhetssatsningen. Det är ju en stor satsning med stor bredd som regeringen gör nu.

Vi har inte något förakt mot folkbildningen över huvud taget. Men man kommer att få vissa neddragningar, vilket gör att man får se över sina kostnader.

Det som vi nu gör med den nya satsningen är att vi tillför civilsamhället och kommunerna pengar. Olika föreningar, idrottsklubbar, kyrkor, samhällsföreningar och så vidare har möjlighet att söka pengar. Det handlar inte om att strypa några pengar till föreningslivet. Här finns det ju nya möjligheter att jobba med samhällsbyggnad på olika sätt. De vanliga resurserna kan användas för olika delar där man kan tänka lite nytt.

Vi kristdemokrater jobbar väldigt hårt med att stärka civilsamhället på detta sätt. Jag ser med tillförsikt fram emot den satsning som nu görs.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Hovskär för inlägget.

Ledamoten talar om äldres ensamhet. Jag vill tala om att Inspektionen för vård och omsorg i sin rapport i december 2023 skrev att det finns brister i vård i livets slutskede inom äldreomsorgen. En del äldre får dö ensamma. Det saknas information till den personal som är närmast patienten om hur vården ska gå till, det vill säga att det ofta saknas brytpunktssamtal. Och det förekommer att de äldre inte får adekvat medicinering. Det förekommer alltså brister över hela linjen.

I en majoritet av Sveriges kommuner väntas nu nedskärningar 2024. De verksamheter som det befaras att det kommer att sparas mest på är äldreomsorg och skola.

Hur ser ledamoten att kompetensförstärkningar ska kunna göras för att få fler undersköterskor, sjuksköterskor och läkare i äldreomsorgen när en majoritet av kommunerna behöver göra nedskärningar?

Herr talman! Tack, Anna Vikström, för frågorna! Låt mig börja med det som du tog upp först. Ensamhetssatsningarna är ju en del i att försöka lyfta av sådant som har setts som brister. Nu hänger det inte helt ihop med Ivos rapport, men det är viktigt att se var vi har problem i samhället. Ensamhet är ett stort samhällsproblem. Det måste vi åtgärda på olika sätt.

Detta med vård i livets slutskede är en jätteallvarlig fråga. Vi måste se hur människor på bästa sätt kan få ett värdigt slut. Det handlar om att få system så att ingen ska behöva dö i ensamhet. Jag tror inte att det finns några egentliga politiska skiljelinjer här, utan det handlar om att hitta system.

Vi kristdemokrater har talat om värdighetsgaranti. Det handlar om att jobba med värden som är viktiga i livets slutskede. Vi har försökt lyfta fram de frågorna också.

När det gäller ekonomi vill jag säga att vi har gått igenom en tuff ekonomisk kris i Sverige. Vi har då inte haft möjlighet att pumpa ut pengar, för inflationen har varit hög och vi måste få ned den. Nu börjar vi se resultat. Men vi har från regeringens sida tillskjutit pengar.

Sedan är det en kommunal fråga att prioritera olika delar. Olika kommuner prioriterar olika. Regeringen har tillfört en stor summa till kommuner och regioner.

Fru ålderspresident! Tack, ledamoten, för svaret! Jag tror mig veta att detta är en fråga som ligger Kristdemokraterna varmt om hjärtat, alltså sådant som vård i livets slutskede och ensamhet, både i allmänhet och mot livets slut.

Det är dock svårt att i dag se hur de prioriteringar som regeringen gör rimmar med ledamotens tidigare uttalanden om att stärka hälso- och sjukvården och äldreomsorgen och om att öka kompetensen i äldreomsorgen. Det ser nämligen inte ut så.

Det är inte aktuellt med mer pengar till äldreomsorgen från Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och regeringen. Regeringen gör faktiskt andra prioriteringar som inte gynnar de äldsta och sjukaste i samhället. De gynnar inte omsorgen och den kommunala hälso- och sjukvården.

Tidöavtalet är mycket sparsamt och kortfattat formulerat när det kommer till äldreomsorgen. Den är uppenbarligen inte prioriterad. Jag kan också nämna att äldreomsorgsministern inte har haft anledning att komma till socialutskottet en enda gång sedan hon tillträdde, även om hon nu ska komma snart, i nästa månad.

Vad säger ledamoten - kommer regeringen att ändra sig och prioritera äldreomsorgen och ge de resurser som krävs?

Fru ålderspresident! Det är viktiga frågor som ledamoten tar upp. Nu kommer ju äldreministern till socialutskottet i nästa månad, vad jag förstår.

Vi gör ju stora satsningar. Som jag framhöll är flera stora delar på gång. Inte minst handlar det om att utveckla demensstrategin och om att förstärka demensvården - att jobba med mer utbildningar, diagnostiseringar och behandlingar. Demensstrategin tar sikte på medicinskt stöd och behandling. Det handlar om värdighet för personer som är ytterst utsatta och kanske inte kan föra sin egen talan.

Vi fortsätter att tillföra pengar genom Äldreomsorgslyftet, 1,7 miljarder. Sedan handlar det om språkkravet - man ska kunna göra sig förstådd. Det är olika delar som lyfts för att stärka äldrevården.

Sedan är det viktigt att jobba med valfrihetsfrågor, precis som jag framhöll i mitt anförande. Man ska kunna känna att man är med och påverkar även som äldre. Där tror jag att vi har än mer att göra framöver.

Många olika satsningar är på gång. Mycket har startats upp. Jag känner tillförsikt inför framtiden. Många satsningar sjösätts nu eller inom den närmaste tiden.

Fru ålderspresident! Vad roligt att få använda den titeln och inte bara herr och fru talman!

Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 17 om äldrehälsovårdsprogram.

Fru ålderspresident! Det finns mycket att säga om svensk äldreomsorg. Varje dag görs det storartade insatser från personal, civilsamhälle och anhöriga för att ge människor den vård och omsorg de behöver när de efter ett långt liv har krafter som börjar avta. Men samtidigt finns det också saker som skaver i den svenska äldreomsorgen. Det är saker som inte fungerar eller leder till att människor inte får det stöd och den hjälp de behöver.

Efter pandemin kunde vi konstatera att bristerna inom svensk äldreomsorg är påtagliga, inte minst vad gäller kopplingen mellan äldreomsorgen och hälso- och sjukvården. Detta var något som Coronakommissionen slog fast.

För ett år sedan presenterades en rapport från Riksrevisionen, som visade att hanteringen av lex Sarah- och lex Maria-ärenden är bristfällig och att det saknas tydliga kvalitetskriterier för svensk äldreomsorg, vilket gör det svårt även för Ivo att följa upp omsorgen på ett adekvat sätt.

Regeringen har nu suttit vid makten i snart två år. På detta område har det hittills varit fullständig avsaknad av initiativ. Det mest konkreta som vi i riksdagen har fått reda på är att man har skrotat idén om att skapa en äldreomsorgslag, vilket annars har efterfrågats under lång tid både från de politiska partierna och från pensionärsorganisationerna.

Från Centerpartiets sida hade vi velat se en ny äldreomsorgslag i syfte att stärka de äldres rättigheter när det gäller omsorg och vård, och vi kommer att fortsätta att driva på i den frågan.

Fru ålderspresident! Redan förra året lyfte Centerpartiet fram förslaget om att inrätta ett äldrehälsovårdsprogram på samma sätt som det finns hälsovårdsprogram för barn och unga. Nu har även Socialdemokraterna och Miljöpartiet anslutit sig till den idén, och jag ser fram emot att ytterligare partier ansluter sig inför samma debatt nästa år. Kanske har vi en majoritet för förslaget innan mandatperioden är slut.

Vad är då ett äldrehälsovårdsprogram? Det som vi i Centerpartiet ser framför oss är i huvudsak tre olika delar. För det första handlar det om att skapa ett vaccinationsprogram för äldre. Exakt vad som ska ingå i ett sådant vaccinationsprogram blir naturligtvis upp till myndigheten att avgöra, men ett rimligt antagande är att vaccination mot säsongsinfluensa ska ingå och kanske även vaccination mot bältros.

För det andra handlar det om att tillämpa screening längre upp i åren, exempelvis vad gäller mammografi. Men det kan även gälla ett flertal andra diagnoser.

För det tredje handlar det om att erbjuda strukturerade hälsosamtal även till seniorer. Det handlar om att samtala om levnadsvanor. Det kan gälla mat, dryck, rökning och fysisk aktivitet. Genom ett samtal kan man uppmärksamma riskbeteenden och hjälpa den enskilde till aktiva val som bidrar till en hälsosammare livsstil, vilket i sin tur bidrar till att förebygga sjukdomar.

En annan sak som är viktig att uppmärksamma i de sammanhangen är ofrivillig ensamhet. Vi vet att många äldre lider av ensamhet, inte minst om de har blivit ensamma kvar efter att en partner har gått bort. En viktig del i att motverka ensamheten är att stödja civilsamhället, som står för många av de verksamheter som riktar sig till äldre. Därför innebär Tidöpartiernas slakt av stödet till studieförbunden ett väldigt hårt slag för många äldre som fråntas möjligheter till sammanhang och aktiviteter som de annars skulle ha fått.

Fru ålderspresident! Centerpartiet vill också stärka valfriheten inom svensk äldreomsorg. Jag är den tredje talaren i dag som säger just det. Jag var nyligen på ett seminarium, anordnat av Vårdföretagarna och SPF Seniorerna, tillsammans med flera här i kammaren. Vid seminariet presenterades en rapport som visade att nio av tio seniorer själva vill kunna välja såväl hemtjänstföretag som äldreboende. Precis som man vill kunna välja förskola, skola och vårdcentral under livet vill man kunna styra över sina val även när man blir äldre. Extra intressant var att undersökningen verkligen var gjord bland dem som den berör. De svarande var nämligen 85 år och uppåt. Den äldsta deltagaren var 109 år.

Att människor vill ha valfrihet genom livet är inte det minsta förvånande. Mer förvånande är det att majoriteten av landets kommuner inte kan erbjuda detta i dag. Jag satt själv i socialnämnden i Varberg när lagen om valfrihetssystem, LOV, infördes. Vi föregick den till och med och införde valfrihet inom hemtjänsten innan lagen var på plats. Det blev väldigt uppskattat och är det fortfarande. Den som behöver hemtjänst vill nämligen själv kunna välja vem som ska utföra insatserna - kommunen eller något av de privata företagen.

Från Centerpartiets sida vill vi ge så många som möjligt möjlighet till valfrihet inom hemtjänsten. Vi ser ett behov av att lagstifta om LOV inom detta område.

Jag sa att jag var den tredje, men jag är faktiskt den fjärde som har lyft fram behovet av valfrihet. I debatten har nu Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna lyft fram hur viktigt det är med valfrihet även för de äldre. Då är det upp till bevis. Det gäller att våga lagstifta när det faktiskt behövs för att kommunerna i dag inte lever upp till detta.

Avslutningsvis, fru ålderspresident, menar Centerpartiet att man ska kunna känna tillförsikt inför att bli gammal och trygghet under sin ålderdom. Självklart ska man ha möjlighet att leva ett friskt liv så långt upp i åren som möjligt. När man behöver hjälp från samhället ska man naturligtvis få det - i det egna hemmet, på ett trygghetsboende eller på ett särskilt boende.

Genom en äldreomsorgslag skulle vi kunna ta ett välbehövligt helhetsgrepp för att stärka frågorna kring omsorgen om och vården av de äldre. Genom ett äldrehälsovårdsprogram skulle vi kunna bidra till att fler seniorer är friska längre upp i åren. Genom ökad valfrihet visar vi att man som äldre har rätt till det självbestämmande som resten av befolkningen ser som en självklarhet.

Mer behöver göras för att stärka svensk äldreomsorg - mer än vad den här regeringen förmår.

Fru ålderspresident! För ett tag sedan träffade jag några personer som verkligen inspirerade mig. De representerade en stor grupp forskare. Tillsammans med sina kollegor på det universitet som de verkar vid bedriver de forskning i hög klass, såväl nationellt som internationellt. De delar även med sig av sin erfarenhet och sina internationella kontaktnätverk till unga forskare vid samma universitet.

Gemensamt för alla dessa forskare är att de är årsrika. De har passerat riktåldern för pension, som vi numera kallar det i Sverige. Men de väljer att fortsätta att bidra genom sin forskning. Trots att det är de själva som drar in forskningsanslagen för sin forskning måste de kämpa för att få fortsätta forska, då man från universitetets sida - hör och häpna - är njuggt inställd till den här gruppen årsrika forskare.

Under lång tid har fördomar kring äldre präglat vårt samhälle. Men forskning visar faktiskt att 70 är det nya 50. Den som är årsrik i dag lever ett helt annat liv än den som uppnådde pensionsåldern för 50 eller 60 år sedan. Men vår bild av äldre är i mångt och mycket kvar i en förgången tid.

Som tur är ser vi tydliga tecken på att detta är på väg att förändras. Fler arbetar långt efter att de har passerat 70, för att de själva vill det. Det har blivit allt vanligare med företag som erbjuder tjänster som utförs av seniorer. Och förra året lanserade SVT ett uppskattat dejtningsprogram inriktat på årsrika: Hotell Romantik, som jag verkligen kan rekommendera.

Fru ålderspresident! Vår syn på äldreomsorg speglas av vår syn på årsrika. Under första delen av 1900-talet låg fokus på fattigvård när det gällde äldreomsorg. När fokus skiftade från vård till omsorg i hemmen på 60-talet bars hemtjänsten upp av hemmafruar som arbetade för en symbolisk summa.

I dag är tack och lov äldreomsorg varken fattigvård eller avhängigt av den sociala goda viljan. I dag ligger fokus på att man ska få leva livet hela livet, på hur vi kan göra de friska åren fler och på hur vi gör självbestämmandet större den dag som vi behöver hjälp.

Frågan är om någon har gjort mer när det gäller att ändra synen på ålder än vad Barbro Westerholm har gjort. Hennes gärningar spände över många områden, men kampen för årsrikas fri- och rättigheter var alltid central. Hon var mån om att använda just ordet årsrik som synonym till gammal eller äldre. Hon skrev i en motion till riksdagen: Det betecknar att det handlar om människor som är rika på antal levda år, kunskap och livserfarenhet. Att öka årsrika människors självbestämmande och valmöjligheter är en central uppgift i Liberalernas politik.

Fru ålderspresident! Ett område där årsrika människor i hög grad har behandlats som ett kollektiv är dock det vi debatterar i dag: äldreomsorgen. Samma lösningar erbjuds till alla, ofta med en förment klapp på huvudet.

Därför är det viktigt att årsrika personer som behöver hjälp i sin vardag själva får bestämma vem det är som ska kliva över tröskeln för att utföra hemtjänsten, att de får bestämma på vilket äldreboende de vill bo på när det finns alternativ att välja mellan och att de har möjlighet att välja rut i stället för hemtjänst när det gäller städning och mat, som de vill ha hjälp med, vilket i många kommuner dessutom är billigare än att vända sig till hemtjänsten.

En annan fråga som Barbro Westerholm var djupt engagerad i var hbtqi-personers rättigheter - från rätten att ingå äktenskap till att kunna leva öppet som hbtqi-person när man är årsrik. Därför är det väldigt beklämmande att läsa Socialstyrelsens lägesbild 2024.

Kartläggningen visar att endast var femte kommun under de senaste tre åren har gett personalen kunskap om just hbtqi-frågor och äldre. Många i gruppen äldre hbtqi-personer är oroliga för att äldreomsorgens personal inte ska respektera deras sexuella läggning eller könsidentitet.

Det är dags att frågan lyfts upp på den politiska agendan. Det är därför väldigt bra att Socialstyrelsen har fått i uppdrag att ta fram och sprida kunskapshöjande material om hbtqi-frågor inom äldreomsorgen.

Fru ålderspresident! Även om de friska åren blir fler ökar behovet av vård för många med stigande ålder. Inte minst för årsrika är det därför viktigt med den fastläkarreform som Liberalerna länge har drivit. Det ger en trygghet och kontinuitet för patienten och säkerställer läkarmedverkan i den kommunala vården och omsorgen i kommunen.

Kommunernas möjlighet att anställa läkare är en annan viktig fråga för att säkerställa en väl fungerande äldreomsorg. I dag ligger ansvaret för läkarinsatser på regionerna och får inte överlåtas till kommunerna. Det finns därmed hinder för kommunerna att anställa läkare i äldreomsorgen.

Mer än en fjärdedel av svensk sjukvård bedrivs dock i kommunal verksamhet, utan att man får anställa medicinskt utbildade specialister. Geriatriker och allmänläkare borde kunna anställas av äldreboendet eller kommunen. Detta utreds just nu, och vi hoppas att det blir verklighet snart.

I Liberalernas Sverige är kampen för en bättre, tryggare och mer anpassad äldreomsorg inte över. Fler behöver få bättre möjligheter att leva livet hela livet, och en hel del av kampen mot åldersdiskriminering som vi för i vårt land har vi tagit vidare efter Barbro Westerholms fantastiska arbete under väldigt många år.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru ålderspresident! En av de stora utmaningarna som vi har i svensk äldreomsorg är kompetensförsörjningen. Från Centerpartiet ser vi som mål att allt omsorgsarbete ska utföras av undersköterskor framöver. Vi är långt ifrån där i dag, men i framtiden bör det vara på det viset. Vi behöver stärka upp med fler sjuksköterskor inom äldreomsorgen och, som nämndes i anförandet, med geriatrisk kompetens.

För tillfället är det dock så att vi måste anställa personer som arbetar som vårdbiträden och som inte har en undersköterskeutbildning. Så ser det ut i många delar av landet och på många av våra äldreboenden, även om det inte är målbilden.

I samhället Harads i Norrbotten finns de två äldreboendena Edestrand och Älvstrand, där man hade - en del av dem har man kvar - elva anställda som inte har undersköterskeutbildning och som kommer från tredjeland. När regeringen i höstas beslutade att höja lönegolvet för arbetskraftsinvandring till 27 400 kronor i månaden meddelade enhetschefen för dessa två äldreboenden att hon skulle bli tvungen att säga upp dessa elva anställda. Det fanns inga andra att rekrytera, för det var inte så att det stod en massa arbetslösa och väntade på att få arbete på den här platsen. I tv sa hon att hon sannolikt skulle bli tvungen att stänga en avdelning för att kompensera för bortfallet.

Fru ålderspresident! Min fråga är varför Liberalerna vill hindra människor från tredjeland att arbeta inom svensk äldreomsorg.

Fru ålderspresident! Tack, Christofer Bergenblock, för frågan!

Vi har en utmaning när det gäller kompetensförsörjningen inom äldreomsorgen; den bilden delar jag helt klart. Jag är väldigt glad att regeringen fortsätter satsningen på Äldreomsorgslyftet som den socialdemokratiska regeringen startade. En del där man nu har breddat Äldreomsorgslyftet är att i större utsträckning göra det möjligt att inom lyftet läsa in svenska språket och därmed kunna läsa vidare till undersköterska. Det här tror jag är en väldigt viktig reform, just för att det ger personer från tredjeland en större möjlighet att kunna arbeta inom äldreomsorgen.

Jag tror även att vi har mycket annat att göra. Vi behöver göra det mer attraktivt att söka sig till det här yrket, och vi behöver omvärdera synen på yrket i dag. Jag tror att vi i alldeles för stor utsträckning funderar över minuter och sekunder i stället för att fundera över omsorgen om människor. Jag tror att många inom omsorgsyrkena gärna skulle vilja jobba mer på ett sätt där man får vara nära dem som befinner sig i äldreomsorgen och med den omvårdnadskompetens som man besitter också kunna ge dessa personer den omvårdnaden.

Det finns många kommuner som har testat nya varianter och till exempel tagit bort den digitala tekniken som innebär att man i minuter och sekunder måste registrera hur länge man är hos en person som man ska ge vård och omsorg. I stället har man gjort på det traditionella sättet och helt enkelt gått från skärm till pärm och delat upp uppgifterna på morgonen för att sedan åka ut till brukarna.

Vad blir konsekvensen? Jo, fler upplever en bättre arbetsmiljö, och många som får omsorg upplever att den blir bättre.

Jag tror att det finns väldigt mycket att göra för att höja attraktiviteten i yrket. Det handlar också om att göra det möjligt för personer som kommer till Sverige att vara en del av vår arbetskraft genom att ge dem bättre kunskaper i svenska språket så att de kan utbilda sig vidare och få de karriärmöjligheter som vi båda ser framför oss, till exempel som undersköterska.

Fru ålderspresident! Jag delar fullt ut ledamotens syn på att vi måste stärka attraktiviteten i att jobba inom svensk äldreomsorg. Jag blir dock lite oroad när det hänvisas till den digitala tekniken, för det stöd man kan få via tekniken är just ett stöd till befintlig personal så att de ska kunna lägga tiden på omvårdnad och det personliga bemötandet. Det handlar inte om att man ska kunna plocka bort personal från omsorgen.

Jag tror inte heller att enhetschefen i Harads blir särskilt glad att höra att de elva personer som hon blir av med på sin arbetsplats ska ersättas med digital teknik, för det kommer naturligtvis inte att låta sig göra.

Fru ålderspresident! Jag blir lite förvånad när ledamoten hänvisar till att Äldreomsorgslyftet skulle ge personer från tredjeland möjlighet att läsa till undersköterska och därmed komma upp i det här lönegolvet. Lönegolvet i höstas var ju 27 400 kronor i månaden, och det nådde man möjligen upp till som undersköterska men inte som vårdbiträde. Nu har dock regeringen aviserat en ny höjning till 34 200 kronor, och snittlönen för en undersköterska ligger någonstans runt 30 000 kronor i månaden. De kommer alltså inte att kunna få uppehållstillstånd i Sverige även om de har läst till undersköterska.

Liberalernas partiledare Johan Pehrson svarade enhetschefen i TV4 och sa att om man kan flytta från Azerbajdzjan så kan man flytta från Alingsås eller Askersund till jobb som blir lediga. Det är en väldigt märklig politik att man ska tvinga svensk äldreomsorg att säga upp personal för att i stället ersätta dem med människor i andra delar av landet som inte är beredda att flytta - för såvitt känt har ingen erbjudit sig att flytta norrut för att ta de här jobben.

Vad har Liberalerna att säga till enhetschefen i Harads och andra som blir av med sin personal?

Fru ålderspresident! Tack, Christofer Bergenblock, för frågan!

Jag tror att Christofer Bergenblock missförstod mig lite; jag sa inte att vi skulle ersätta personal med digital teknik utan kanske snarare tvärtom lägga lite mindre fokus på administration via digital teknik och lite mer fokus på att faktiskt arbeta med det man har valt yrket för, nämligen att ge god omsorg till individer.

En kommun som drabbades av en datorkrasch för ett antal år sedan fick erfara detta. Hemtjänsten var tvungen att gå från skärm till pärm och fördela uppgifterna på morgonen innan man åkte ut och gav den omsorgen. Efter att systemen kom igång igen valde de att fortsätta på det sättet, och en anledning till detta var att de inte längre behövde de fyra administratörerna som satt och administrerade systemet och bestämde vem som skulle åka vart och när. Det kunde faktiskt personalen göra själv.

Mer självbestämmande lokalt och bättre arbetsmiljö men också bättre omsorg om individen var vad jag menade när jag pratade om att vi behöver omvärdera det här yrket lite och faktiskt gå tillbaka till det som det var från början: en god omsorg om individen utan att behöva gå in och rapportera i en app hela tiden.

Det är otroligt viktigt att få bidra till samhället genom att arbeta. Det råder en fantastiskt stor arbetslöshet i dag med många individer som inte kommer in på arbetsmarknaden, och barn får inte se sina föräldrar gå till jobbet varje morgon. Här finns en otroligt viktig sak att ta tag i. Jag tror att äldreomsorgen är en bra plats att börja arbeta på för många.

Genom Äldreomsorgslyftet kan även svenska språket lyftas fram, och då får fler möjligheter. Det gäller både dem som kommer från tredjeland och dem som befinner sig i Sverige i dag.

Fru ålderspresident! Jag tackar ledamöterna för översynen av en lång rad olika frågor som berör en stor grupp i samhället som ofta klumpas ihop under benämningen äldre eller seniorer. Det har påpekats att vi är underrepresenterade i riksdagen eftersom bara 4 procent av ledamöterna är 65 år eller äldre samtidigt som väljargruppen utgör ungefär 28 procent. Jag säger "vi" eftersom jag råkar vara en av dem. Jag har stort intresse av frågan eftersom jag tänker tillbringa resten av mitt liv i den gruppen. Det är naturligtvis viktigt att jag följer med.

Vi har i Miljöpartiet haft kontakt med vår egen organisation, Gröna Seniorer, och haft intressanta möten. Alla betonade det som kanske är den allra viktigaste äldrepolitiska frågan, nämligen den om att motarbeta det som ofta benämns ålderism. För det är ju ytterst ålderismen som gör det möjligt att behandla äldre utan respekt, utan hänsyn till individuella önskemål och behov, utan att på riktigt göra det möjligt för alla att fortsätta leva sina liv som de själva vill. Vi måste arbeta för ett samhälle där alla kan dela med sig av sin erfarenhet och kunskap, och samhället måste ha sätt att ta vara på dessa erfarenheter. De som vill fortsätta arbeta ska kunna göra det, och de som inte vill ska ha möjlighet att leva gott på sin pension. De mellanmänskliga mötena och relationerna ska få plats, och stödinsatser och genomtänkta strukturer ska finnas och erbjudas till dem som behöver innan de akuta behoven uppstår.

Förebyggande arbete kan förhindra ohälsa, skjuta upp omfattande vårdbehov och bana väg för det goda åldrandet och det rika liv med så många friska år som möjligt som vi alla vill ha. Ett av Miljöpartiets förslag som vi tror kommer att göra detta till verklighet för fler är att införa en folkhälsolag, och det har även andra varit inne på. Det ska vara en lag som tydliggör hur ansvaret för folkhälsoarbetet ska se ut på lokal, regional och statlig nivå. Eftersom äldres hälsa tydligt hänger samman med de livslånga förutsättningarna för hälsa och de förebyggande insatser som görs är folkhälsoperspektivet extremt viktigt. Äldres hälsa är inte en fråga som endast berör sjukvården eller som äldreomsorgen kan ta ansvar för, utan det är det bredare folkhälsoperspektivet i samhället och de åtgärder som sker där som gör verklig skillnad.

Kunskapsläget är omfattande kring vilka åtgärder som främjar äldres hälsa, men resultaten begränsas av att vi nationellt saknar samordning. Regeringen borde ge lämpliga myndigheter i uppdrag att ta fram ett nationellt äldrehälsovårdsprogram, på samma sätt som man nyligen beställde ett hälsoprogram för barn och unga upp till 20 år.

I ett sådant äldrehälsovårdsprogram skulle bland annat ett vaccinationsprogram kunna vara en del liksom frågan om att erbjuda preventiva hälsosamtal och att erbjuda gratis eller subventionerad träning och rehabilitering.

Det finns behov av fysioterapeuter, arbetsterapeuter och även dietister i tillräcklig omfattning för att alla äldre ska kunna leva sina bästa liv. Hit hör också frågan om fysisk aktivitet på recept hemma. Miljöpartiet anser att detta borde ingå i högkostnadsskyddet. Vi menar också att det är viktigt att rätten till en samordnad individuell plan, en så kallad SIP, verkligen blir en rättighet som alla med behov, inklusive äldre, också har tillgång till i praktiken.

Fru ålderspresident! Förutom en folkhälsolag vill Miljöpartiet se en äldreomsorgslag. I december 2020, när Miljöpartiet ingick i regeringen, fick en utredare i uppdrag att föreslå en äldreomsorgslag. Meningen var att problem som uppdagats under tiden med covid skulle åtgärdas, och det förebyggande fokuset skulle vara starkt.

Utredningen överlämnade sina förslag till regeringen i juni 2022. Men i december förra året fick vi tyvärr beskedet att regeringen valt att inte gå vidare med förslaget och att äldreomsorgen fortsättningsvis ska regleras i socialtjänstlagen. Vi beklagar detta. Det gör också föreningen SKPF, som i en debattartikel från februari i år bland annat skriver att de omfattande brister och den ojämlikhet som var upprinnelsen till lagförslaget finns kvar. Var människor bor avgör vilken omsorg de får, och en avgörande orsak till problemen är att regleringen av äldreomsorgen i socialtjänstlagen är luddig. Otydligheten lämnar utrymme för kronisk underfinansiering.

I förslaget till äldreomsorgslag finns skarpa, tydliga krav, till exempel om tillräckligt med personal. Det är högst osäkert om det kommer att räcka att införa detta i socialtjänstlagen, som regeringen har aviserat. Det kräver i så fall att förslaget till ny socialtjänstlag omarbetas. Miljöpartiet menar att det är dags att slå fast att ovärdig omsorg, enorma skillnader och ständig underbemanning är olagligt. En äldreomsorgslag behövs.

Fru ålderspresident! Slutligen vill jag säga något om boenden. Hur vi bor har stor betydelse för vårt välmående. Miljöpartiet anser bland annat att tillgång till en grön utemiljö är viktigt vid alla boendeformer. Därför bör tillgången till grön utemiljö vara en fråga som finns med i upphandlingar och valfrihetssystem inom äldreomsorgen och vid planeringen av äldreboenden. Här finns stabil forskning som stöder denna uppfattning, och det är också en del av Agenda 2030-målen - om än i den nedre delen av hierarkin av delmål.

Den som vill och behöver flytta från till exempel en villa till ett anpassat boende kan känna att uppgiften är övermäktig. Därför menar jag att det måste finnas möjlighet att flytta till mellanboenden i alla kommuner. Det bör också införas en rätt till flyttstöd i socialtjänstlagen. Slutligen bör möjligheten till egeninläggning på korttidsboende utredas. Regeringen bör vidta lämpliga åtgärder i dessa frågor.

Jag står självfallet bakom Miljöpartiets samtliga reservationer, men jag yrkar bifall till reservation 4 om kunskapsbaserad vård och omsorg.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 17 april.)