Vuxenutbildning och folkbildning

Motion 1988/89:Ub263 av Larz Johansson m. fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89: Ub263

av Larz Johansson m. fl. (c)
Vuxenutbildning och folkbildning

Betydelsen av vuxenutbildning och folkbildning okar ständigt. Enligt vår
uppfattning kommer den att öka även i framtiden. 1 dagens utbildningssamhälle,
där i princip alla ungdomar går i gymnasieskolan, finns stora
utbildningsbehov också för vuxna. Nya kunskapsklyftor uppstår ständigt.
Samhällsutvecklingen, liksom utvecklingen inom arbetslivet, ställer ständigt
nya krav. Det gäller dels förutsättningar för alla människor att deltaga
i den demokratiska utvecklingen, dels de krav ny teknik och arbetsorganisation
ställer på de redan yrkesverksamma.

Vi tar i den här motionen upp vuxenutbildningens olika delar; kommunal
vuxenutbildning, folkbildningen i folkhögskolor och studieförbund.

Kommunal vuxenutbildning

Den starkt växande personalutbildningen i myndigheter, kommuner och
företag är positiv för dem som får del av den. Den är också ett tecken på
arbetslivets förändring mot en syn där välutbildad och kompetent arbetskraft
är ett av de främsta konkurrensmedlen.

Denna utveckling innebär dock inte att behovet av allmän vuxenutbildning
minskar. 1 stället är det så att de grupper som befinner sig utanför de
arbetsplatser som satsar på utbildning hamnar i ett jämförelsevis ännu
sämre läge om de inte får möjligheter till utbildning genom samhällets
försorg. Det kan också vara så att den enskilda individen har andra
önskemål och ambitioner än vad utbildningen på arbetsplatsen erbjuder.

1 ett föränderligt samhälle är det inte heller så att man har samma yrke
under hela sin yrkesverksamma tid. Många människor väljer eller tvingas
av omständigheterna att byta arbete många gånger. Vi går in i en livslång
era av lärande där återkommande utbildning blir allt vanligare. Även här
har den kommunala vuxenutbildningen en stor och viktig uppgift.

Behovet av kommunal vuxenutbildning bekräftas också av den ökade
efterfrågan.

I budgetpropositionen finns förslag om den kommunala vuxenutbildningen
som är positiva. Det gäller t. ex. den ökade rätten för kommunerna
att omfördela timmar. Det gäller satsningen på handikappade och kommunernas
möjlighet att besluta om att yrkesinriktade kurser på teckenspråk
för döva införs i komvux.

Liksom andra delar av utbildningsväsendet utsattes den kommunala
vuxenutbildningen under innevarande år för en besparing på ca 9 miljoner

kronor till följd av tillämpningen av en utgiftsram för löner. Vi accepterar
inte denna neddragning av samma skäl som vi inte accepterar denna
metod för nedskärningar inom andra skolområden vilket vi utförligt redovisat
i vår partimotion om utbildning.

Centern kräver ett återställande av besparingen på den kommunala
vuxenutbildningen under innevarande budgetår och föreslår att anslaget
C 1. räknas upp med 9 miljoner till 1 220 593000 kr.

När det gäller bidraget till vissa handikappåtgärder vill vi öka anslaget
med 1 milj kr. Detta för att säkerställa möjligheterna till studier för denna
grupp eftersom antalet stödberättigade studerande ökat starkt.

Det är naturligtvis riktigt att den kommunala vuxenutbildningen också
skall ingå i den lokala skolplanen men som vi anfört i vår motion om
grundskolan anser vi att sådana planer ska upprättas varje år och första
gången under innevarande mandatperiod.

Folkbildning

Folkbildningsarbetet som utförs i studieförbund och folkhögskolor kan
inte beskrivas i några korta entydiga formuleringar. Folkbildningen är ett
instrument för att förmedla kunskaper till medlemmar och funktionärer i
folkrörelserna. Folkbildningen är också, genom den idé och pedagogik som
verksamheten grundas på och tack vare sin finmaskiga organisation, det
bästa instrumentet för att nå människor som är eller riskerar bli utestängda
ifrån de möjligheter som samhället i princip ställer till förfogande.
Exempel på sådana grupper är handikappade, människor med läs- och
skrivsvårigheter, ensamstående med få kontakter och människor som bor
på olika institutioner.

Folkbildningsarbetet bygger på en humanistisk grundsyn. Varje människa
är lika värdefull. Varje människa har inneboende resurser som kan
utvecklas och som vi bör ta till vara. Folkbildningsarbetet ger möjlighet att
skapa en positiv gemenskap byggd på respekt för den enskilda människan.
Folkbildningen ger deltagarinflytande och möjligheter att anpassa verksamheten
till deltagarna. Den ger också bred utbildning och en träning i att
själv söka kunskap.

I glesbygd, i kommunernas ytterområden och bostadsområden med
dåliga allmänna kommunikationer är folkbildningsverksamheten ofta det
enda realistiska alternativet för vuxna som söker utbildning och kulturupplevelser.

Medan det ordinarie utbildningsväsendet i stort tillfredsställer samhällets
behov av specialister har folkbildningen en stor uppgift för att utbilda
generalister.

I dagens alltmer komplicerade och specialiserade samhälle finns ett stort
behov av människor med en humanistisk grundsyn och en strävan efter
helhetsperspektiv.

Folkbildningsarbete när det är som bäst

- innebär en personlig utveckling för hela människan där det traditionella
kunskapsinhämtandet bara är en del

skapar förmåga att se helheter och sammanhang

Mot. 1988/89

Ub263

7

främjar jämställdhet mellan kvinnor och män och mellan människor
från olika grupper i samhället

skapar förståelse för andra människors situation, behov och förväntningar

utgör en kontaktyta där människor i olika åldrar möts.
Studieförbundens roll

För hela samhället innebär cirkelverksamheten en omistlig tillgång. Det är
svårt att se vad den skulle kunna ersättas av. Hur organiserar man på annat
sätt 10000-tals små grupper som träffas ett antal gånger för att samtala om
och tillämpa demokrati? Undersökningar visar att människor som deltar i
cirklar även cirklar som behandlar andra ämnen än samhällskunskap
redovisar ett ökat intresse för samhällsfrågor.

Försöksverksamhet med målinriktad folkbildning

Vi noterar det intresse som utbildningsministern visat för SÖ-rapporten
Studieförbunden inför 90-talet. Som vi framhållit tidigare ser vi det helt
nödvändigt att åstadkomma ett omformat bidragssystem som mera tar
hänsyn till folkbildningens innehåll och kvalitet än till enbart kvantitativa
termer. Vi vill dock betona nödvändigheten av beslut i god tid innan
försöksverksamhet startas. Vid en så grundläggande förändring som SÖ
föreslår i förhållande till dagens situation fordras minst ett års förberedelsetid
i de avdelningar där försöksverksamhet skall genomföras. Ur denna
utgångspunkt vore det synnerligen angeläget att ett beslut om försöksverksamhet
fattades redan under vårriksdagen så att detta kunde träda i kraft
den 1 juli 1990.

Högre timbidrag

De bidragsregler som idag styr folkbildningen tillkom i samband med
folkbildningspropositionen 1981 och bygger på schablonbidrag med s. k.
högre och lägre schablonbidragstimmar. Timmarna fördelas på ett 3-årigt
genomsnitt av genomförd verksamhet och målsättningen är 70% täckning
med s. k. högre schablonbidragstimmar. Denna målsättning har inte uppfyllts
och med den uppräkning som föreslås i propositionen läggs den
högre schablonnivån till 66 67%. Denna urholkning, som har pågått
under flera år, har varit förödande för studieförbundens ekonomi. Jakten
på studietimmar har blivit ett nödvändigt inslag som inte gagnat cirkelverksamhetens
syften.

En uppräkning av timbidraget med endast 4 kr motsvarar ej inflationen.
Det innebär att timbidraget fortsätter att urholkas i realt penningvärde. Vi
menar att ambitionen under den nu föreslagna försöksperioden bör vara
att ta igen det utrymme som förlorats. Det motsvarar i dagens penningvärde
ca 25 kr per timme. För att bevara den nuvarande nivån fordras en
ökning med 6 kr av det högre schablonbidraget. Vi föreslår därför att

Mot. 1988/89

Ub263

8

anslaget för detta bidrag räknas upp med 13,5 miljoner utgörande ett Mot. I1
påslag med 2 kr/timme. Ub263

När det gäller förslaget till fast timram fram t.o. m. verksamhetsåret
1991/92 accepterar vi detta under förutsättning att målet är att realt öka
bidraget per studietimme och återhämta det som förlorats under den
senaste tioårsperioden.

Glesbygdsstöd

Det nuvarande glesbygdsstödet på 15 kr/timme justerades senast 1984.
Cirkelverksamheten i glesbygderna drar betydligt större kostnader än
verksamhet i mera tättbefolkade områden. Inom glesbygderna är andelen
deltagare stor ur de grupper med särskilda behov som samhället vill
prioritera. Det särskilda glesbygdsstödet har stor betydelse för möjligheter
att erbjuda verksamhet inom rimliga avstånd från bostadsorter. Vi föreslår
att glesbygdsbidraget räknas upp med 4 miljoner kr utgörande 5 kr/timme.

Handikappverksamheten

Vi noterar med tillfredsställelse att bidraget till studieförbundens verksamhet
för handikappade räknas upp. Samhället har ett ansvar att så långt det
är möjligt underlätta för människor med någon form av funktionshinder
att delta i studiecirkelverksamheten. Det är då av största vikt att alla
handikappgrupper får likvärdiga möjligheter. Så är tyvärr inte fallet i dag.

Gruppen synskadade har riktade anslag till SRF för anpassning av studiematerial,
medan t. ex. utvecklingsstörda, afatiker och dementa, som alla
kräver helt andra former av pedagogik och studiematerial än de fysiskt
handikappade, inte alls erhåller sådana anslag.

Av bidraget till studieförbundens verksamhet för handikappade används
viss del för produktion av studiematerial. De studiematerial som
studieförbunden framställer är av två slag, studiematerial som handlar om
ett speciellt handikapp resp. anpassade studiematerial, inom olika ämnesområden,
för människor med handikapp.

Det är av stor betydelse att SRF kan fortsätta sitt arbete att anpassa
studiematerial för synskadade och dövblinda. Av minst lika stor betydelse
är, att även andra handikappgrupper tillförsäkras rätten till anpassade
studiematerial och att möjligheten till det inte begränsas av studieförbundets
resurser eller prioritering av handikappbidragets användning.

Centern anser att det är angeläget att speciella medel avsätts för anpassning
av studiematerial även för psykiskt utvecklingsstörda och afatiker
samt att SÖ får i uppdrag att vid fördelningen av handikappbidraget även
ta hänsyn till verksamhetens omfattning. Detta bör ges regeringen tillkänna.

Kulturverksamheten i studieförbunden

Det är positivt att ett första steg tagits för att motverka den starka urholkning
av kulturanslaget till studieförbunden som skett under flera år. Vi

anser dock att den föreslagna höjningen inte är tillräcklig utan har föreslagit
ytterligare höjning i vår kommittémotion om kultur.

Centralt organisationsstöd samt stöd för pedagogiska insatser

Denna post utgör grunden för de olika studieförbundens centrala insatser.
En stor del av anslaget används för löner till anställda. Anslaget ger
kompensation för 4%. Vi föreslår en ytterligare uppräkning med 2%, ca
1,2 miljoner kr, för att klara kostnadsutvecklingen.

Vuxenstudiestöd

Det är angeläget att så många som möjligt som är berättigade till vuxenstudiestöd
kan få del av detta. Ett problem vad gäller korttidsstudiestödet är
att många saknar studietradition och erfarenhet av studiestöd. Detta leder
till att man ibland av ekonomiska skäl avstår ifrån en utbildning trots att
den berättigar till vuxenstudiestöd. Det är därför angeläget att man för
dessa kan förenkla ansökningsförfarandet. Det skulle avsevärt underlätta
för dessa att delta i exempelvis intematkurser på folkhögskola om organisationer
typ LRF eller småföretagens riksorganisation i likhet med vad
som gäller för handikapp- och pensionärsorganisationer ges möjlighet att
kollektivt ansöka om korttidsstudiestöd.

Folkhögskolan

Folkhögskolan har en lång tradition i det svenska utbildningsväsendet.
Från början gav folkhögskolan främst arbetar- och landsbygdsungdomar
en möjlighet att nå vidare studier.

Även om skolformen till sitt innehåll förändrats och målgrupperna
vidgats kvarstår folkhögskolan som en alternativ skolform med en särskild
flexibilitet när det gäller att snabbt kunna gå in och möta särskilda utbildningsbehov.
Särskilt kan man peka på folkhögskolans växande insatser för
t. ex. handikappade, unga arbetslösa, människor med läs- och skrivsvårigheter
samt flyktingar/invandrare.

Eftersom många folkhögskolor är belägna i glesbygd och i regioner med
sysselsättningsproblem bör deras roll som en regional- och kulturpolitisk
resurs ytterligare betonas. Vi tar upp detta i vår landsbygdsmotion.

Folkhögskolorna ger formell utbildning till sina kursdeltagare men den
kanske viktigaste uppgiften är att värna om de bildningsideal som handlar
om demokratisk skolning, den enskilda människans ansvar för sina handlingar
och behov av att få en insikt om möjligheten att påverka den
enskilda livssituationen. Den helhetsmiljö som skolformen ger, med internatet
som en viktig del, skapar processer som leder till stärkt självförtroende
och personlighetsutveckling hos kursdeltagarna.

Framförallt för lågutbildade och studieovana elever har skolformen
visat sig överlägsen. Folkhögskolan har möjlighet att utgå ifrån den enskilde
elevens behov och resurser samt forma en utbildningsgrupp där man
samtidigt stimulerar varandra till ett aktivt samhällsengagemang.

Mot. 1988/89

Ub263

10

De besparingsåtgärder som under senare år drabbat folkhögskolorna
medför stora problem för dessa att fullgöra samhällets krav på allmänna
vuxenutbildningsinsatser. Ett växande problem för framför allt rörelsefolkhögskolorna
är det bristande byggnadsunderhållet. Det är viktigt att
den pågående folkhögskoleutredningen snabbt lägger fram förslag om hur
en förbättring härvidlag ska åstadkommas.

Verksamhetsutveckling i folkhögskolan

Folkhögskolorna har under den senaste femårsperioden ökat sin verksamhet.
Antalet elever på de långa kurserna har ökat med 1 800 elever eller ca
11 %.

Samtidigt har kortkursverksamheten legat kvar på i stort sett oförändrad
nivå. De allmänna kurserna svarar för ca 50%, de särskilda linjerna för ca
25% samt de korta kurserna för ca 25% av de ca 725000 elevveckor som
genomförs årligen.

Under perioden 81/82 88/89 har statsbidragen i form av bidragsveckor
hållits ganska oförändrade och folkhögskolorna genomför alltså ett stort
antal kurser utan statsbidragstäckning. Under samma period har 8 nya
självständiga folkhögskolor tillkommit. Eftersom inte nya resurser tillförts
för att ge dem erforderligt antal bidragsveckor har i stället en omfördelning
i form av en minskning av de gamla folkhögskolornas garanterade bidragsram
på 1% skett. Målet är att de nya folkhögskolorna ska uppnå 4000
elevveckor.

Enligt riksdagens beslut ska varje folkhögskola fr. o. m 1983/84 garanteras
ett statsbidrag motsvarande medelvärdet av två tidigare års verksamhet.
Eventuella veckor som ej utnyttjas av en enskild skola skall sedan
enligt samma beslut fördelas mellan de skolor som gjort verksamhet över
sitt tak.

Vi anser att när nya folkhögskolor inrättas så ska också motsvarande
resurser tillföras bidragsvolymen. Konstruktionen med omfördelning gör
att den nuvarande bidragskonstruktionen inte kan upprätthållas. Systemet
slår väldigt snett för många av de äldre folkhögskolorna. Det finns faktiskt
små gamla folkhögskolor som inte når upp till 4000 elevveckor. Ändå får
den vara med och dela med sig för att de nya ska kunna komma upp till
4000 elev veckor.

Ändå återkommer regeringen för 1989/90 med kravet på en 1%-ig
omfördelning.

Vi kan inte, lika litet som föregående år, acceptera denna neddragning.
Enligt SÖ måste det totala antalet bidragsveckor öka med drygt 10000
bidragsveckor för att dels leva upp till bidragssystemet, dels för att garantera
de nya folkhögskolornas möjlighet att nå upp till en volym om 4000
bidragsveckor.

Centern föreslår en utökning av antalet bidragsveckor med 10000 och
anvisar därför 7 milj. kr. ytterligare.

Mot. 1988/89

Ub263

II

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om vuxenutbildningens betydelse,

2. att riksdagen till C 1. Bidrag till kommunal utbildning för
vuxna anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 9000000
kr. förhöjt anslag om 1 220593000 kr.,

3. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförs
om god förberedelsetid inför start av aviserad försöksverksamhet på
folkbildningsområdet,

4. att riksdagen beslutar att bidraget ill högschablontimmar skall
utgå med ett i förhållande till regeringens förslag med två kr. förhöjt
belopp om 105 kr.,

5. att riksdagen beslutar att det särskilda tilläggsbidraget för studiecirklar
i glesbygd skall utgå med ett i förhållande till regeringens
förslag med 5 kr. förhöjt belopp om 20 kr. per timme,

6. att riksdagen beslutar att ytterligare 1 200000 kr. tillföres studieförbunden
för pedagogisk verksamhet och utveckling,

7. att riksdagen beslutar att till C 4. Bidrag till studieförbunden
anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 18 700000 kr.
förhöjt anslag om 1 138 528000 kr.,

8. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförs
om inriktningen av handikappinsatserna inom studieförbunden,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om vidgning av möjligheten att inge kollektiv
ansökan om korttidsstudiestöd.1],

9. att riksdagen godkänner vad i motionen anförs om ökning av
antalet bidragsveckor till folkhögskolan med 10000 till 711 050,

10. att riksdagen till C 6. Bidrag till driften av folkhögskolor
anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 7000000 kr.
förhöjt anslag om 571 905000 kr.

Stockholm den 24 januari 1989
Larz Johansson (c)
Marianne Andersson (c)
Marianne Jönsson (c)

Görel Thurdin (c)

Pär Granstedt (c)

Jan Hyttring (c)
Stina Gustavsson (c)
Stina Eliasson (c)
Bengt Kindbom (c)

Mot. 1988/89

Ub263

1 1988/89:Sf 412.

12