Sparande och decentraliserat ägande

Motion 1989/90:Fi604 av Gunnar Björk m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Fi604

av Gunnar Björk m.fl. (c)

Sparande och decentraliserat ägande

Mot.

1989/90

Fi604-608

Sparandets betydelse

Sparandet är nödvändigt för att kunna investera. Investeringar är nödvändiga
för en god ekonomisk utveckling. Utan sparande ingen välfärd. Ett
företag som inte självt kan finansiera sina investeringar måste låna. Om Sverige
som nation, dvs. hushållen, företagen, kommunerna och staten, inte
sparar tillräckligt blir det nödvändigt att låna i utlandet. För lågt sparande
ger underskott i betalningarna med utlandet = underskott i bytesbalansen.

En vändning av underskottet i bytesbalansen till balans eller överskott vilket
är ett viktigt mål för ekonomin - kan inte åstadkommas på annat sätt
än genom ett ökat sparande inom landet. Detta faktum var ett av huvudmotiven
vid vårens beslut om ett tillfälligt obligatoriskt sparande.

Sparandet i ekonomin är i princip en minskad konsumtion i dag för att
genom investeringar ge utrymme för en ökad konsumtion i framtiden. Sparade
medel används för uppbyggande av infrastruktur, näringsliv och bostäder
för att kunna ge en högre produktion i framtiden att använda till privat
eller offentlig konsumtion.

När sparandet är lågt stiger priset på pengar, dvs. räntan. Detta höjer lönsamhetskraven
för investeringar i det privata näringslivet. En investering
måste ge en riskpremie för att anses lönsam i förhållande till investeringar
med låg risk som t.ex. statsobligationer. Följden av för lågt sparande blir därmed
att färre investeringar blir gjorda, tillväxten sjunker, arbetslösheten
ökar, framtida konsumtionsutrymmet minskar. För att kunna bygga ut kapitalstocken,
vilket är förutsättningen för varaktig tillväxt, krävs med andra
ord ett sparande. En kapitaltillväxt i industrin är oftast delvis lånefinansierad
och ger därför ett relativt stort negativt finansiellt sparande i denna sektor.

Ett positivt sparande i andra sektorer i ekonomin måste kompensera för
detta. Hushållssektorn och den offentliga sektorn är huvudalternativen. Vilken
sektor man föredrar att sparandet skall ske i är till stor del en ideologisk
fråga

Enskilt sparande bättre än kollektivt sparande

Långtidsutredningen 1987 anger som målsättning att förbättra den offentliga
sektorns sparande. Detta sparande anser man är nödvändigt för att finansiera
investeringar i industrin. Sparandet i den offentliga sektorn är traditionellt
mycket viktigt i Sverige. I socialdemokraternas 90-talsprogram sägs att 1

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr Fi604-608

Rättelse: S. 16 rad 8 står: allemanssparande! Rattat till: allemansfondssparandet

hushållens sparande inte skall öka med hjälp av subventioner. 90-talsgrup- Mot. 1989/90
pen fortsätter: "För att nå ett stort positivt hushållssparande krävs det att Fi604
den privata sektorn gödslas med stimulanser att öka de redan rikas förmögenhet."
Den socialdemokratiska strategin har under en längre period i hög
grad varit att flytta sparandet från den privata till den offentliga sektorn med
tydlig avsikt att få en större politisk kontroll över investeringarna:

- Den offentliga sektorn har i ett längre perspektiv kraftigt byggts ut. Investeringar
i bostäder och service har i hög grad skötts inom den offentliga
sektorn.

- Socialförsäkringssystemet - pensionerna, arbetslöshetsförsäkringen,
sjukförsäkringen m.fl. - har flyttats över i statlig regi.

- Investeringar i näringslivet har genom löntagarfonder, AP- fonder, investeringsfonder,
investeringsbank och förnyelsefonder i allt större grad
styrts av samhället.

- Ytterligare delar av pensionssparandet har förts över i offentlig regi genom
engångsskatten.

Det finns dock, enligt centerns mening, i ett längre tidsperspektiv inte något
egenvärde i ett sparande genom statliga budgetöverskott, ej heller i ett ökat
sparande i socialförsäkringssystemet.

Ett högt hushållssparande däremot är ett alternativ som fyller flera syften
och behöver inte vara liktydigt med att de redan rikas egendom ökar.

För det första ger det hushållen ekonomisk trygghet och ökat oberoende
att ha en stor finansiell buffert.

För det andra ger ett sparande i egen bostad, aktier, vinstandelsfonder och
i eget företag en positiv makt- och ägandespridning i samhället.

För det tredje har de högre skatter som krävs för det offentliga sparandet
en snedvridande effekt på samhällsekonomin.

För det fjärde innebär ett lågt sparande i hushållssektorn definitionsmässigt
en högre konsumtion och därmed en större risk för överhettning med en
ökad inflation som följd. En hög konsumtion ger inte minst en negativ press
nedåt på bytesbalansen då den privata konsumtionen har ett högt importinnehåll.

Centern anser därför att sparande i ekonomin i första hand skall ske i hushållssektorn.

Decentralistisk sparpolitik

Centern anser att det är hög tid att bryta utvecklingen med offentlig och privat
ägarkoncentration och föra en politik som decentraliserar ägandet till enskilda.
Detta bör ske genom ett ökat hushållssparande.

Vad som krävs för att öka hushållssparande! är en kraftig markering från
samhällets sida och genomförande av en rad konkreta åtgärder för att öka
lönsamheten för sparande. Centern föreslår att ett program för ökat sparande
och decentraliserat ägande skall tas fram. Målsättningen för det totala
finansiella sparandet bör sättas högt. Detta för att kunna nettoamortera
statsskulden. Överskottet skall i huvudsak genereras i hushållssektorn. Målsättningen
för hushållssparande! bör vara att på sikt få en sparkvot för hushållen
på 10 procent. 2

Sparandets utveckling

Den privata konsumtionen utvecklades under sjuttiotalet i stort sett parallellt
med den disponibla inkomsten och med en ganska stabil sparkvot på
4-6 %. I början på åttiotalet sjönk sparkvoten med i storleksordningen 4 %.
1986-1988 skedde en kraftig konsumtionsökning - sannolikt i första hand på
grund av avregleringen av kreditmarknaden - som till betydande del lånefinansierades.
Resultatet blev ett minskat sparande och sparkvoten sjönk 1988
under - 4% för att därefter vända uppåt och under 1989 steg sparkvoten till

- 1,5 av disponibel inkomst.

Prel. Nationalbudget 89/90

Diagram 7:3 Hushållens nettosparkvot

Sparande i procent av disponibel inkomst

6

4

2

0

-6

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990

Det svenska hushållssparande! - definierat som nettosparande i procent av
den disponibla inkomsten - har ända sedan 1960 varit lägre än genomsnittet
inom OECD. Denna skillnad har ökat markant sedan 1970. Sparkvoten har
sjunkit också i andra industriländer men den svenska minskningen har varit
betydligt större. Nedanstående tabell 1 visar nettosparandets utveckling
1970-1988 i några industriländer, samt för OECD-området som helhet.

Tabell 1: Hushållens nettosparande i procent av disponibel inkomst 1970-1988

Land	År 1970	1975	1980	1985	1988
Sverige	4,2	4,9	5,2	1,3	-3,6
Belgien	17,1	17,1	16,2	11,6	12,4
Finland	4.9	7,1	7,2	5,8	-1,4
Schweiz	13,6	13,8	9,9	12,6	9,0
USA	8,9	9,3	9,1	6,6	4,4
Västtyskland	17,9	15,1	12,8	11,4	12,6
OECD-genomsnitt	11,4	13,4	12,3	9,7	9,1

1 Totalt É

Realt

Mot. 1989/90
Fi604

Det svenska sparandets sammansättning

Finansiellt sparande i olika sektorer. (Miljarder kr. löpande priser. Prel. Nationalbudget
89/90 tabell 1:5.

Tabell 1:5 Finansiellt sparande

Miljarder kr.

	1988	1989	1990	1991 Alt. 1	Alt. 2
Offentlig sektor	38,8	60,3	63,0	50,6	57,0
Hushåll	-31,0	-20.0	-12,7	- 4,8	-2,7
Företag	-21,9	-68,5	-87,8	-98,4	-108,3
Bytesbalans	-14.1	-28,2	-37,5	-52,6	-54,0

Källor: Statistiska centralbyrån, riksbanken, konjunkturinstitutet och
finansdepartementet.

Det finansiella sparandet i företagen är lågt på grund av en omfattande investeringsverksamhet.
Företagens lånebehov täcks inte av sparande i den offentliga-
och hushållsektorn. Vi måste låna utomlands och får därför ett bytesbalansunderskott.
Det finansiella hushållssparande! är negativt.

Om man som ett första steg tänker sig att öka hushållssparande med 4
procent av den disponibla inkomsten skulle det motsvara ca 26 miljarder per
år. Det motsvarar i princip 1989 års underskott i bytesbalansen.

En sådan ökning av hushållens sparkvot motsvarar ett ökat sparande på
ca 300 kronor per månad för en person med vanlig industriarbetarinkomst.
Alla kan inte spara så mycket, men andra kan spara mer. Exemplet visar att
en väsentlig höjning av det enskilda hushållssparande! kan ske utan att detta
behöver vila på de rika hushållen.

Allmänna åtgärder
Inflationsbekämpning

Den viktigaste åtgärden för att stimulera sparandet är att föra en ekonomisk
politik som begränsar inflationen. Avkastningen på det finansiella sparandet
får inte urholkas genom återkommande negativa realräntor. En politik för
hållbar och varaktig tillväxt som ger höjda reallöner kombinerat med en rättvis
fördelning är också en förutsättning för att sparandet skall öka.

Vidare måste det råda stabila villkor för sparandet. Ekonomiska aktörer i
företag och i hushåll är tämligen vana vid att beräkna risker i form av variation
i avkastning vid aktiesparande m.m. Att lägga in ett ytterligare osäkerhetsmoment
genom politiska beslut som skedde vid engångsskatten på pensionssparande
minskar intresset för sparandet.

Skattereformen

För ökat sparande talar att skatten på kapitalinkomster sänks till 30 procent,
från att varit lika med marginalskatten, att skillnader i skattebehandling mellan
olika slag av sparande minskar samt att avdragsrätten begränsas.

För ett minskat sparande talar att sparavdraget slopas, att populära sparformer
som allemanssparande och pensionssparande kommer att beskattas.

Skatteomläggningen 1983-85, som innebar att avdragsrätten begränsades, Mot. 1989/90
medförde att det finansiella sparandet ökade medan reala sparandet sjönk Fi604
så mycket att det totala hushållssparande minskade.

Utan ytterligare åtgärder är ovissheten stor om vilken totaleffekt skattereformen
får på hushållssparande. Av stor betydelse är att villkoren för långsiktigt
sparande upplevs positiva och stabila. Om det privata sparandet inte
ökar så kommer det att ställas krav på ökat offentligt sparande dvs. skattehöjningar.

Lägre ränta

Räntan måste pressas ned. Idag är räntenivån i omvärlden betydligt lägre
(eurodollarmarknaden) än i Sverige. Genom en stram finanspolitik och en
effektiv inflationsbekämpning kan räntan i Sverige pressas ned. Detta gynnar
bostads- och industriinvesteringar.

Banksparande

Sparandet i personliga investeringskonton som centern föreslår underlättar
sparande i egen bostad och företag. Speciellt värdefullt är detta för ungdomar.

Sparavdraget kan med hänsyn till skattereformen behöva ses över. Sänkningen
av kapitalbeskattningen har varit möjlig genom en mycket stor
breddning av skattebasen. Det är angeläget att bibehålla en bred skattebas.

Därför måste sparavdraget ges en sådan utformning att det ger en maximal
stimulans för nysparande. Vi återkommer till den mer precisa utformningen
i samband med våra ställningstaganden till andra steget i skattereformen.

Aktiesparande

Ägarkoncentrationen av börsaktier har ökat under de senaste 20 åren.

Framför allt har detta blivit följden av ett minskat innehav i hushållen och
ett ökat institutionellt ägande. Denna utveckling är inte unik för Sverige,
men i Sverige har den förstärkts av statsmakten genom inrättande av olika
fonder. I andra länder har statsmakterna fört en motsatt politik och sålt delar
av statliga företag till småspararna.

Hushållen har minskat sin ägarandel, men antalet hushåll som äger aktier
har ungefär fördubblats de senaste 5 åren. Det innebär att nästan varannan
vuxen svensk nu sparar i aktier. Sverige har därmed den högsta aktiesparandelen
i världen. 1976 var det ca 800 000 personer som sparade i aktier. En
stor del av de nya aktieägarna är andelsägare i allemansfonder och liknande
sparformer.

I en situation där de stora institutionella placerarna får en allt mer dominerande
roll på börsen är det viktigt att skapa bättre balans genom att stimulera
det enskilda aktiesparandet. Det är ett sätt att sprida ägandet och motverka
koncentration.

Ett utmärkt system för att sprida ägande av aktier är de vinstandelsfonder
som byggts upp på många svenska företag. Våren 1987 beslöt en riksdagsmajoritet
av socialdemokrater och kommunister att belägga dem med socialav

gifter. Detta ansåg vi i centern vara felaktigt. De system som skapats på Mot. 1989/90
många företag är vida att föredra framför det starkt centraliserade system Fi604
för vinstdelning som löntagarfonderna innebär.

Löntagarfonderna motverkar strävandet mot maktspridning och bör därför
avskaffas. Vi har i en trepartimotion föreslagit att fondmedlen bl.a. skall
användas för att stimulera till aktiesparande inom allemanssparandet.

Staten äger många företag som med fördel kan drivas i privat regi. Centern
har vid ett antal tillfällen föreslagit försäljning av vissa delar av dessa genom
emittering av folkaktier för att sprida aktieägandet. Emissionen av aktier i
Procordia och UV-shipping är exempel som visar det stora intresse som finns
för detta bland allmänheten.

Bostadssparande

Ägande av den egna bostaden är en viktig del i ett decentraliserat ägande.

Det är också samhällsekonomiskt riktigt att eftersträva ett ökat samband
mellan ägande och brukande av bostaden, bl.a. underhållet har visat sig bli
billigare och bättre. Centern anser att en bostadsägarreform bör genomföras
under 90-talet, för att åstadkomma en ökande ägarspridning i boendet. Målsättningen
med denna reform skall vara att öka valfrihet i boendet och för
den som så önskar ökade möjligheter att äga sin bostad. Detta kan bl.a. ske
genom att omvandla delar av allmännyttans bostäder till bostadsrätter. Valfrihet
i boendet kräver också att det finns tillgång på bostäder med hyresrätt
för dem som vill välja den boendeformen. Personliga investeringskonton blir
en lämplig sparform för att öka möjligheterna till eget ägande av sin bostad
(se nedan).

Personligt investeringskonto

Avkastning på banksparandet har under den största delen av 1970- och 1980talen
varit negativt efter skatt. Införandet av allemanssparandet har sannolikt
inte gett något ökat nettosparande, utan endast medfört en överflyttning
från annat banksparande. Insatser behövs för att göra målsparande verkligt
attraktivt. Centern vill därför införa personliga investeringskonton.

Centern beslutade på sin riksstämma i Borås 1988 om följande riktlinjer
för personliga investeringskonton.

- Personliga investeringskonton införs för långsiktigt målsparande.

- Insättningarna maximeras till ett halvt basbelopp per år (för närvarande
ca 15 000 kr.) och undantas från beskattning.

- Avkastningen görs skattefri.

- Uttag utan skattekonsekvenser får endast göras till investeringar i permanentbostad
eller i eget företag.

- Beskattningen sker när tillgången avyttras.

- Vid uttag till annan användning sker beskattning omedelbart.

Ett system med personliga investeringskonton kommer att aktivt bidra till
ett ökat enskilt sparande i bank. Det bidrar också till ett ökat intresse för att
starta eget företag samt att äga sin egen bostad. Detta målsparande riktar sig
framför allt till yngre människor. Systemet kan också användas för pensionssparande.
6

Detta sparsystem ger till skillnad från allemanssparande ett system för Mot. 1989/90
långsiktigt sparande. Personliga investeringskonton ersätter till viss del det Fi604
institutionaliserade pensionssparande!, men samtidigt utgör det ett viktigt
komplement. Systemet kan också fylla ett behov för dem som vill trappa ned
på arbetstiden tidigare än vid 65 års ålder.

Systemet kan också bidra till en sundare aktiemarknad med fler aktörer
och en större andel aktier ägda av enskilda och färre via institutioner.Tillgångarna
på det personliga investeringskontot skall inte gå att belåna. Detta
tillsammans med långsiktigheten i sparandet minimerar risken för skattearbitrage.

Slutligen kan det personliga investeringskontot kraftigt stimulera hushållssparande!
och därmed minska konsumtionstillväxten, vilket ger utrymme för
investeringar och en förbättrad bytesbalans.

Det bör ankomma på regeringen att verkställa den ytterligare utredning
som kan krävas och snarast återkomma till riksdagen med ett konkret förslag
om införande av personliga investeringskonton. Målsättningen bör vara att
införa personliga investeringskonton fr.o.m. 1991.

En parallell kan dras med de mycket framgångsrika västtyska sparstimulanserna
under 70-talet, som bl.a. innebar en 30- procentig statlig premie på
det sparade beloppet. Efter skattereformen kommer skattefriheten vid insättning
på det personliga investeringskontot att innebära en stimulans på
samma nivå.

Sparandet i eget företag

I en speciell motion utvecklas vår syn på småföretagsbeskattningen. Bl.a.
föreslås minskade arbetsgivaravgifter, sänkt sjukförsäkringsavgift och slopad
förmögenhetsskatt på arbetande kapital.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att införa personliga
investeringskonton enligt vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett samlat program för hushållssparande och decentraliserat
ägande.

Stockholm den 24 januari 1990

Gunnar Björk (c)

Ivar Franzén (c) Görel Thurdin (c)

Rolf Kenneryd (c) Gunilla André (c)

Håkan Hansson (c) Martin Olsson (c)

Per-O la Eriksson (c)

Larz Johansson (c)

7