om livräntor, förtids- och delpensioner för

Motion 1987/88:Sf307 av Karin Israelsson m. fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Sf 307

av Karin Israelsson m. fl. (c)

om livräntor, förtids- och delpensioner för

egenföretagare

Arbetsskadeförsäkringen ger ersättningar på grund av arbetsskada vid sjukdom
och vid bestående nedsättning av arbetsförmågan samt vid dödsfall. Är
någon sjuk på grund av arbetsskada har man under den s. k. samordningstiden,
dvs. i regel till och med den 90:e dagen efter skadedagen, rätt till
sjukpenning och andra ersättningar som vid annan vanlig sjukdom. Denna
ersättning betalas ut från sjukförsäkringen.

Om arbetsförmågan är nedsatt med minst hälften får man efter samordningstidens
slut ersättning som i princip täcker hela inkomstbortfallet.

Om så arbetsförmågan är fortsatt nedsatt efter två år efter skadetillfället
tillkommer rättighet att erhålla livränta. Livräntan ger ersättning för hela
den inkomstförlust som blir följden av skadan.

Arbetsförmågan måste vara nedsatt med minst en femtondel för att man
skall få livränta. Livräntans storlek grundas på ett livränteunderlag som utgörs
av vad den sjukpenninggrundande inkomsten skulle ha utgjort då livräntan
skall utgå eller den inkomst som skulle ha utgjort sjukpenninggrundande
inkomsten om försäkringskassan känt till samtliga förhållanden.

Detta gäller för en arbetstagare som får sin lön från en arbetsgivare.

För egenföretagare kan dessa regler ställa till med stora problem som helt
spolierar dennes möjligheter att erhålla en livränta som täcker inkomstförlusten.
Orsaken till denna situation kan vara att en lantbrukare med skogskonto
tar ut pengar ur kontot i nära anslutning till bedömningstillfället för
livränta.

Livräntan är skillnaden mellan den sjukpenninggrundande inkomsten före
och efter skadan. Visar nettointäkten inget inkomstbortfall blir det ingen
livränta.

I dessa fall borde en bedömning för erhållande av livränta grundas på ett
annorlunda inkomstbegrepp och med en annan bedömning som tar hänsyn
till det faktiska förhållandet. I många fall erhåller inte denna yrkesgrupp livränta
på grund av reglernas utformning som inte tar denna hänsyn.

Förtids- och delpension

Rätt till folk- och tilläggspension i form av förtidspension kan utgå till den
som är mellan 16 och 65 år om arbetsförmågan på grund av sjukdom eller
den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är varaktigt nedsatt med
hälften.

Förtidspension kan också utgå till den som fyllt 60 år och som på grund av

arbetslöshet uppburit ersättning från arbetslöshetskassa under viss tid (arbetsmarknadsmässiga
grunder).

Denna möjlighet saknar egenföretagare/lantbrukare.

För en egenföretagare/lantbrukare är det i fall av total arbetsoförmåga så
gott som omöjligt för mannen att få hel förtidspension så länge han bor kvar
på gården och hustrun har inkomst av jordbruksfastigheten. Försäkringskassans
bedömning är att så länge gården brukas och hustrun har inkomst
från densamma, så betraktas den inkomsten även som mannens - trots den
arbetsoförmåga han har. För att få hel förtidspension krävs ibland att lantbrukaren
måste arrendera ut eller sälja gården eller flytta ifrån den.

I en löntagarfamilj där både man och hustru arbetar och har inkomst kan
den som enligt lagen om allmän försäkring är berättigad till hel förtidspension
- exempelvis mannen - erhålla sådan.

Att hustrun har kvar sin inkomst påverkar inte mannens möjligheter till
pensionsförmån. Till skillnad från jordbrukarfamiljen krävs inte heller att
man i förekommande fall gör sig av med ett eget hus.

Vi hemställer att åtgärder vidtas så att lantbrukare kan komma i åtnjutande
av hel förtidspension utan att familjen i övrigt slutar arbeta inom lantbruket
eller att makar måste flytta isär för att hel förtidspension skall utgå
till mannen.

Delpension

På grund av mjölköverskottet kan lantbrukare få en avvecklingsersättning
när han försäljer kor och lägger ned mjölkproduktionen. När detta har inträffat
är det mycket små möjligheter för honom att erhålla delpension utan
avdrag. Det tas inte någon hänsyn till att avvecklingsersättningen också
skall ersätta de fasta kostnader lantbrukaren har i form av räntor och avbetalningar
på jordbruksfastigheten, ladugård etc.

Avvecklingsersättningen slukas till stora delar upp av kostnader man har
haft för sina kor. Denna ersättning grundar ej sjukpenning. Den innebär
dock att möjligheterna till delpension minskar dramatiskt i och med att ersättning
utgår och räknas som en inkomst, som täcker en förlorad arbetsförtjänst.

Detta förhållande borde rättas till och ett annat inkomstbegrepp tilllämpas
när det gäller dessa lantbrukares möjlighet till delpension.

För lantbrukare finns det i dag i likhet med löntagare rätt till delpension.
Kravet för att en egenföretagare skall erhålla denna pension är bl. a. inkomst-
och arbetstidsförkortning med minst 50%. Det kan ibland vara svårt
för en lantbrukare att korta sin arbetstid med 50%. I den grupp på ca 15 000
lantbrukare som är i åldern 60 till 64 år finns många som söker delpension.

Av deras ansökningar framgår att det är svårt för dem att minska arbetsinsatsen
med så mycket som 50%. Här saknas regler som skulle underlätta
att åstadkomma en arbetstidsminskning som motsvarar vad som är möjligt.
Ett slopande av en produktionsgren kan mycket enkelt styrkas genom den
inkomst- och arbetstidsminskning som framgår av deklarationen och bokföringen.

Mot. 1987/88
Sf307

11

Vi hemställer därför om att lantbrukare ges möjlighet till delpension med Mot. 1987/88

en arbetstidsminskning enligt samma villkor som gäller för löntagare eller Sf307

att minska arbetstid och inkomst genom att slopa en produktionsgren såsom
en djurbesättning.

Frivillig sjukförsäkring

Mångå småföretagare och speciellt lantbrukare har ofta låga nettointäkter
och därigenom också mycket dålig täckning för inkomstförlust vid sjukdom.

Nettointäkten är resultatet efter de avdrag lantbrukaren gör för räntor
m.m. och ger ej korrekt besked över den faktiska inkomsten.

Frivillig sjukpenningförsäkring kan tecknas hos försäkringskassan om
man är under 55 år och inte har någon inkomst som grundar rätt till sjukpenning
om minst 60 kr. per dag.

Denna frivilliga försäkring upp till 60 kr./dag kan även tecknas av lantbrukare.

Det finns behov av en frivillig sjukförsäkring som täcker inkomstförlusten
vid sjukdom. Den befintliga frivilliga försäkringen borde därför kunna utökas
till ett belopp motsvarande avtalsenlig lön i resp. yrke. Då bör också
fastslås att alla måste erlägga avgift för ett belopp motsvarande lägst garantinivån
inom föräldraförsäkringen.

Högst skulle ersättning utges med 7,5 gånger basbeloppet om avgift erläggs
för detta. Den sjukpenninggrundande inkomsten skall även i fortsättningen
vara den deklarerade nettointäkten. Den frivilliga sjukförsäkringen
skall kunna tecknas och fylla ut mellan nettointäkt och 7,5 x basbeloppet.
Denna försäkring skall utbetalas och administreras av
försäkringskassan.

Hemställan

Med stöd av det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna inom
livränteområdet för egenföretagare,

2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna för
förtidspension för egenföretagare,

3. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna för
delpension för egenföretagare,

4. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av möjligheterna
till en frivillig sjukförsäkring för egenföretagare.

Stockholm den 25 januari 1988

Karin Israelsson (c)

Ulla Tillander (c)
Rune Backlund (c)
Kersti Johansson (c)

Rosa Östh (c)

Stina Gustavsson (c)
Gunhild Bolander (c)

12