Nedrustning

Motion 1990/91:U429 av Pär Granstedt m.fl. (c)

Sammanfattning

Centern understryker i motionen behovet av att finna
modeller för konfliktlösning och föreslår bl a att:FNs roll
som konfliktlösare bör stärkas,Europa-samarbetet ska
vidareutvecklas genom bl a att ge ESK en parlamentariskt
förankring och öppna former,Europarådet bör utvecklas
till ett alleuropeiskt parlamentariskt samarbetsorgan, där
respekten för mänskliga fri- och rättigheter utgör grunden
för medlemskap,forskning om konfliktlösning ska
stödjas.

Den europeiska säkerhetskonferensen har visat på en
fruktbar väg för samarbete och säkerhet mellan länder.
Centern anser att ESK-metoden bör prövas för att lösa
konflikter i andra delar av världen. Sverige bör verka för en
konferens om säkerhet och samarbete i Mellanöstern, där
uppläggningen av ESK kan tjäna som modell.

Centern lägger i motionen fram förslag till åtgärder mot
kärnvapen, som medel att förhindra kärnvapenkrig av
misstag, åstadkomma ett totalt provstopp, förhindra
spridning av kärnteknologi m.m.

Centern föreslår att fartyg som medför kärnvapen tydligt
ska ange det. Sverige måste skärpa sin praxis och kräva
besked om kärnvapen finns ombord eller ej.
Förutsättningarna för att internationellt avskaffa rätten att
utan tillstånd passera andra länders territorialvatten med
kärnvapenbestyckade fartyg bör också prövas.

Inledning 1990
var det år då de politiska förutsättningarna för
nedrustning var bättre än någonsin efter 1945. Men den
snabba politiska utvecklingen under slutet av 1990 och
början av 1991 ger anledning till oro för den fortsatta
utvecklingen. Ockupationen av Kuwait och kriget i Persiska
viken liksom våldsdåden i Baltikum och situationen i
Sovjetunionen har dramatiskt förändrat bilden. Men
visionen om en fredlig värld, byggd på respekt för de
mänskliga fri- och rättigheterna, måste vi behålla och arbeta
vidare för att söka förverkliga.

Genombrottet i nedrustningsförhandlingarna hänger
nära samman med den snabba politiska utvecklingen i Öst-
och Centraleuropa och Sovjetunionen. En viktig
attitydförändring skedde 1986--87, då Sovjetunionen i
förhandlingarna om kärnvapen och kemiska vapen ändrade
sitt tidigare motstånd mot internationell kontroll på sitt eget
territorium. När det gäller kärnvapen kom man överens om
att skrota alla landbaserade medeldistansrobotar och att
söka uppnå en betydande reducering av strategiska
kärnvapen.

Att lösa konflikter

I FNs stadga finns inskrivet att FN får tillgripa såväl
väpnade som ekonomiska och andra sanktioner för att
vidmakthålla eller återställa internationell fred och
säkerhet.

För att lösa tvister på juridisk väg finns de två
internationella domstolarna i Haag att vända sig till. FN har
också möjlighet att sända fredsbevarande styrkor eller
observatörsstyrkor till en konflikt. FN-styrkornas uppgift är
att se till att inga nya strider utbryter.

På senare år kan man skönja en annorlunda roll för FN
i väpnade konflikter. I Afghanistan fick FN mandatet att
förhandla fram en lösning. I ex Nicaragua och Namibia
övervakade man fria val. Dessutom kan FN komma att
spela en ny roll i Kambodja genom att ta över kontrollen
under en övergångsperiod. Händelseutvecklingen i Öst- och
Centraleuropa ger exempel på många fredliga revolutioner
som kan tjäna som mönster för lösning av konflikter.

FNs roll i Gulfkrisen är prov på en handlingsförmåga
som inte var möjlig under det kalla kriget. Samtidigt
innebär dock skeendet ett misslyckande för FNs strävanden
att förhindra krig. Sverige måste söka bidra till att stärka
FNs roll som fredsbevarare och utveckla modeller för
konfliktlösningar.

ESK-konferensen om säkerhet och samarbete i Europa

ESK innebär något nytt i världens strävan efter fred. --
Metoden är att erbjuda alla länder inom en region att mötas
för att överlägga om alla problem som var och en anser
viktiga. Öppenhet och förtroende är centrala begrepp i
ESK. Begreppet ''Gemensam säkerhet'' har visat sig
fruktbart och kan stå som en benämning på den avspänning
som skett.

Inom den Europeiska säkerhetskonferensen, ESK,
beslöt man 1989 att bredda och fördjupa förtroende- och
säkerhetsskapande åtgärder och nedrustning av
konventionella vapen i Europa. En viktig milstolpe i dessa
förhandlingar blev toppmötet i Paris i november 1990, där
tre stora överenskommelser om konventionella vapen,
strategiska vapen och åtgärder inom ESK offentliggjordes.

ESK får nu förstärkta resurser med ett permanent
sekretariat i Prag, ett institut för konfliktlösning och
medling i Budapest och ett institut för rustningskontroll och
övervakning av fria val i Wien. En bredare parlamentarisk
medverkan i den fortsatta ESK-processen ska eftersträvas.
En möjlighet att åstadkomma detta kan vara att låta
Europarådets parlamentariska församling också företräda
ESK. Detta förutsätter dock att man kan lösa frågan om
USAs och Canadas deltagande. Det är viktigt att Sverige
ger ESK hög prioritet. Sverige måste verka för att ge den så
öppna former som möjligt.

Europeiska Gemenskapen, EG, och Europrådet har
stor betydelse som fredsbevarare i Europa. Vi har i en
särskild motion om Europa utvecklat hur vi vill stärka dessa
samarbetsorgan för att utvecklas att omfatta hela Europa.
Vi anser att Sverige måste arbeta för att utvidga
Europarådet till en all-europeisk parlamentarisk
församling. Centralt kriterium för medlemskap ska vara
demokrati och respekt för de mänskliga fri- och
rättigheterna.

Konferensen om säkerhet och samarbete i Mellanöstern,
MSK

I Mellanöstern har 19 konflikter utspelat sig sedan 1945.
Fem av dem har inträffat mellan Israel å ena sidan och de
arabiska staterna respektive palestinska grupper.

Centern har till tidigare riksmöte föreslagit att en
konferens om Mellanöstern bör anordnas i FNs regi.
Förslaget har större aktualitet än någonsin. En
Mellanöstern-konferens om säkerhets- och
förtroendeskapande åtgärder skulle kunna skapa former för
att lösa de allvarliga problem som finns i området. Liksom
i ESK kan frågorna sorteras i ''korgar'' med möjlighet till
överenskommelser mellan dessa. Alla länder i området bör
inbjudas att delta, men även berörda folkgrupper, som
kurder och palestinier och FNs säkerhetsråds permanenta
medlemmar bör inbjudas. Irak ska ges möjlighet att delta
när ockupationen av Kuwait har upphört.

De goda erfarenheter Europa således gjort inom ESK
bör kunna utgöra grunden för förslag i olika internationella
fora till metoder att lösa konfliker i andra delar av världen.

Stockholmsdeklarationen för att förebygga
kärnvapenkrig av misstag

Representanter för alla de sex politiska partierna i
Sveriges riksdag och nio svenska yrkesorganisationer mot
kärnvapen arrangerade en internationell konferens i
Stockholm under tiden l4--l6 november l990, för att
utarbeta ett handlingsprogram för förhindrande av
kärnvapenkrig av misstag. Omkring trettio experter från
olika länder lämnade bidrag till detta arbete.

Ett avsiktligt igångsatt krig mellan de större
kärnvapenstaterna förefaller idag osannolikt. Icke desto
mindre skapas risker för kärnvapenkrig av misstag till följd
av den tekniska utvecklingen, farliga militära doktriner och
spridning av kärnvapen till ytterligare länder. Ett initiativ
nu mot dessa faror bedöms som både angeläget och
lovande.

Alla länder har ett medansvar att arbeta för att
kärnvapen totalt avskaffas. Detta måste ske på ett sådant
sätt och i kombination med andra sådana åtgärder att
kärnvapnen inte återinförs. Detta är den enda möjligheten
att helt eliminera risker för ett kärnvapenkrig av misstag.

För att mänskligheten skall kunna överleva är det
nödvändigt att under mellantiden reducera faran för denna
typ av krig. Det primära ansvaret för att undvika
kärnvapenkrig ligger hos kärnvapenstaterna, men alla
nationer har ett vitalt intresse av åtgärder för att undvika ett
kärnvapenkrig med hänsyn till de katastrofala
konsekvenser som ett sådant krig skulle ha för
mänskligheten.

Kärnvapen bör avlägsnas från alla planer för militära
operationer. Politisk utveckling i Europa och förändringar i
militära doktriner gör det nu klart att taktiska kärnvapen
borde kunna elimineras.

Alla kärnvapenstater bör deklarera att de avstår från
första användningen av kärnvapen (no first-use). Taktiska
kärnvapen -- mark-, luft- och sjöbaserade -- bör avskaffas.
Inga nya taktiska kärnvapen såsom attackrobotar (TSAM)
bör introduceras.

Handlingsprogrammet rekommenderar alla regeringar
att arbeta för ett flertal förebyggande åtgärder. I en
flerpartimotion av Karin Söder (c) m fl läggs förslag till
''Förebyggande av kärnvapenkrig av misstag''.

Insikt om den mänskliga faktorn vid olyckshändelser

De flesta olyckshändelser orsakas av den mänskliga
faktorn. Eftersom människor inte är ofelbara kommer det
alltid att finnas risker så länge som kärnvapen existerar. För
att minimera konsekvenserna av mänskliga fel
rekommenderas följande åtgärder:Övervaka all
kärnvapenpersonal.Träna beslutsfattare i
krishantering.Utbilda alla involverade om
begränsningarna hos mänsklig prestationsförmåga under
stress.

Planerna att sätta in kärnvapen vid förvarning om anfall
(launch-on-warning) bör elimineras

Krav på snabb respons är farligt på grund av den stress
som involverade människa-maskin-system utsätts för. Så
länge som det föreligger strategisk avskräckning bör dessa
faror reduceras genom etappvis avveckling av sådan
förmåga. De mest destabiliserande vapnen, särskilt
robotvapen med flera stridspetsar, bör elimineras.
Ytterligare utveckling av noggrannhet och prestanda hos
kärnvapen och vapenbärare bör undvikas. Detta gäller även
rymdbaserade vapensystem. En huvudväg mot detta mål
borde vara förbud mot kärnvapenprov och begränsning av
flygprovning av robotvapen.

Skärpt politisk kontroll över kärnvapnen

Alla kärnvapen, inklusive sjöburna, bör vara skyddade
genom elektroniska lås (PALs) för att stärka den politiska
kontrollen. Ytterligare viktiga steg inkluderar att alla
strategiska kärnvapenrobotar förses med
destruktionsanordningar att användas i händelse av
oavsiktlig avfyrning.

Risk för sammanbrott av den centrala
regeringskontrollen ger problem för länder som har
kärnvapen. För att minska sådana risker bör kärnvapen
dras bort från alla områden där central regeringskontroll
kan vara i fara.

Risker för terrorism genom kärnvapen kan minskas
genom ökad kontroll över kärnvapen och tekniska
anordningar och genom övervakning av klyvbart material.

Minskning av incitament till kärnvapenspridning

Spridning av kärnvapenresurser till ytterligare
internationella aktörer utgör ett extra hot mot
internationell säkerhet. Ansträngningar att lösa de
underliggande konflikterna inom vissa områden kan endast
göras på regional basis.

Väsentliga minskningar av de existerande
kärnvapenarsenalerna och omfattande förbud mot alla
kärnvapenprov skulle fundamentalt bidraga till
genomförandet av det nuvarande icke-
spridningsprogrammet. Endast i samband med en minskad
roll för kärnvapnen finns det en chans att eliminera alla
massförstörelsevapen.

Ökad öppenhet beträffande kärnvapenarsenalerna

Fortsatt övergång från konfrontation till samarbete och
förtroende främjas av ökad öppenhet beträffande
kärnvapenarsenaler. Åtgärder såsom
förhandsmeddelanden om robotavskjutningar och
rapporter om förändringar av vapen och nukleära olyckor
rekommenderas. Centra för minskning av nukleära risker
skulle kunna bereda väg för informationsutbyte och bidra
till en uppbyggnad av förtroende.

Ökade förhandlingsansträngningar

Varje tillfälle bör tas tillvara för att göra FN till ett
effektivt internationellt förhandlingsforum.
Ansträngningar av kärnvapenstaterna och av Konferensen
för säkerhet och samarbete i Europa för att minska risken
för oavsiktligt krig välkomnas. Det internationella
rättssystemet bör också förstärkas. Om så erfordras bör ett
nytt forum etableras för förhandlingar om åtgärder för att
minska riskerna för kärnvapenkrig av misstag.

Information till allmänheten

Information för att hålla allmänheten fortlöpande
informerad om de risker som kärnvapen innebär är
väsentlig, särskilt i en situation då medvetenheten om dessa
faror håller på att minska. Alla informationskampanjer bör
involvera ungdomen, och utbildningsprogram bör
stimuleras. Den senaste utvecklingen i Östeuropa
undanröjer farhågor för att sådan information skulle kunna
inverka asymmetriskt i olika samhällen och därigenom
skapa en säkerhetsrisk.

Slutsatser

Nedrustningspolitiken bör lägga större vikt vid
systemförändringar som skulle minska risker för kris;
minska sannolikheten för olyckshändelse; minska motiv för
utveckling av olycksfallsbenägna strategier för launch-on-
warning: och minska tilliten till sårbara vapen eller sådana
med kort flygtid. Ansträngningarna måste också omfatta
åtgärder för att underlätta nedtrappning av pågående
konflikter.

Fullständigt provstoppsavtal

Det finns ett gällande partiellt provstoppsavtal från
1963. Sverige har länge drivit ett aktivt arbete för ett stopp
för alla kärnvapenprov. Kärnvapenmakterna har hävdat att
ett sådant inte kunde kontrolleras och därför inte skulle
fungera. Nu finns ett färdigt verifikationssystem (IDC) för
att kontrollera kärnexplosioner. I Stockholm, Washington,
Moskva och Canberra står centraldatorer färdiga att ta
emot seismologiska data från hela världen och ge varje land
tillgång till resultaten.

Också redan tillverkade bomber måste testas med jämna
mellanrum för att man ska veta att de skulle fungera. Utan
provsprängning kan heller inga nya tillverkas. Därför är ett
fullständigt provstoppsavtal den viktigaste metoden att
avveckla kärnvapnen. Sverige bör i olika internationella
fora intensifiera ansträngningarna att få till stånd ett totalt
provstoppsavtal.

Det horribla med att fortsätta kärnvapenproven framgår
tydligt av effekterna av de franska kärnvapenproven vid
Muroroa. Civilbefolkningen i området har drabbats av
cancersjukdomar. Miljön har skadats på ett påtagligt sätt.
Detta är en grov kränkning av befolkningens rätt till hälsa
och välfärd. Den franska regeringen har hemlighållit
omfattningen av skadorna och vägrat att medverka i
internationella cancerregister. Frankrike avser nu att utöka
sprängningarna. Den svenska regeringen bör fördöma
kärnvapenprov var helst de förekommer och oberoende av
vilket land det gäller och kräva ett offentliggörande av
cancerregistren.

Sambandet kärnkraft/kärnvapen

Centerpartiet är motståndare till kärnkraft. En av
grunderna för detta ställningstagande är det uppenbara
sambandet mellan kärnkraft och kärnvapen.

Vi anser att regeringen skyndsamt bör ta initiativ till
internationella åtgärder för att förhindra spridning av
kärnvapen via kärnkraftsteknik och kärnkraftsavfall.
Sambandet mellan kärnkraft och kärnvapen bör
aktualiseras i internationella fora. Vi noterar att det svenska
beslutet om att avveckla kärnkraften följs med stort intresse
av omvärlden. Vår internationella trovärdighet gör det
nödvändigt att riksdagsbeslutet om avveckling står fast.
Konsekvenserna av detta beslut måste också tas i Sveriges
agerande på den internationella arenan.

Vi anser att Sverige bör ta initiativ till internationella
åtgärder för att förhindra spridning av kärnvapen via
kärnkraftsteknik och kärnkraftsavfall. Regeringen bör ge
de svenska ambassaderna utomlands uppgiften att klart
redovisa de svenska avvecklingsplanerna i omvärlden.

FNs atomenergiorgan, IAEA

På 50-talet, då man allmänt trodde på ''den fredliga
atomkraften'', skapade FNs generalförsamling det
internationella atomenergiorganet, IAEA i Wien, med
främsta uppgift att sprida kärnenergi över världen. Enligt
Artikel II i IAEAs stadga är syftet följande:

Organet skall söka påskynda och utvidga atomenergins
bidrag till fred, hälsa och välstånd i hela världen. Den skall
efter förmåga tillse att hjälp som lämnas av organet självt
eller på dess begäran, eller som ställts under dess
övervakning eller kontroll, icke användes på sätt att den
främjar något militärt ändamål.

Det står nu klart att det är omöjligt att förena dessa
uppgifter. Kan ett land bygga kärnkraftverk kan de också
göra bomber.

Sverige bör i samband med den årliga rapporten från
IAEA till FNs generalförsamling föreslå att IAEAs mandat
begränsas till försök att hindra kärnvapenspridning och till
kontroll av säkerheten i kärnkraftverken. Mandatet bör
ändras så att IAEAs skyldighet att sprida kärnenergin över
världen upphör.

Sverige bör i biståndssammanhang och i internationella
fora stödja FNs arbete med nya och förnybara energikällor.

Kemiska vapen

Iraks bombning av den kurdiska byn Halabja med
kemiska medel var ett fruktansvärt brott mot de
internationella konventionerna. Rädslan är stor för att
kemiska vapen ska komma till användning i kriget mellan
Irak och de allierade. I Vietnam användes mykotoxiner i
början av 80-talet. Man talade om ett gult regn som spred
förödelse i Sydostasien.

Gränslinjen mellan B- och C-stridsmedel har genom den
snabba utvecklingen inom biotekniken börjat förlora sin
betydelse. Genom biotekniken har en storskalig produktion
blivit möjlig, som överträffar nervgasernas giftighet många
gånger om. Ökad kunskap kan göra det möjligt att målstyra
gifterna till att angripa speciellt utvalda organ.
Bioteknikbaserade stridsmedel kan på sikt bli ett allvarligt
hot. Sverige måste uppmärksamma riskerna med denna
utveckling i internationella fora.

1982 antog FNs generalförsamling en resolution som
försökte åtgärda bristen på verifikations- och
undersökningsmekanismer i Genève-protokollet om
kemiska vapen. Mekanismen har i stort sett varit ineffektiv
till följd av politiska motsättningar i FN. Sverige måste
fortsätta arbetet i FNs nedrustningskommitté för ett totalt
förbud mot kemiska vapen.

Nordisk säkerhet

Sveriges neutralitetspolitik måste fullföljas med fasthet
och konsekvens. Händelseutvecklingen i Baltikum visar på
ett tragiskt sätt att inte heller vår del av Europa är fri från
konflikter. De nordiska länderna måste utifrån sina
säkerhetspolitiska lösningar överväga åtgärder som
ytterligare kan konsolidera och stärka stabiliteten i norra
Europa. En minskad trovärdighet för svensk
neutralitetspolitik skulle ytterligare kunna försvåra vägen
mot självständighet för de baltiska republikerna.

Kärnvapenfri zon

En kärnvapenfri zon skulle kunna stärka de nordiska
ländernas säkerhet. Idén om en kärnvapenfri zon i Norden
bygger inte bara på att de nordiska länderna skall förklara
sig kärnvapenfria i både freds- och krigstid, och att
kärnvapenmakterna skall avkrävas s k negativa
säkerhetsgarantier. Zonarrangemanget förutsätter också att
kärnvapenmakterna drar tillbaka sådana kärnvapen från
det nordiska närområdet som i första hand måste betraktas
som ett hot mot de nordiska områdena. I synnerhet
förutsätts hela Östersjön bli kärnvapenfritt.

En nordisk kärnvapenfri zon förutsätter effektiva
kontrollsystem av kärnvapenstyrkorna i anslutning till
området. Därför bör ett avtal om en effektiv och
återkommande kontroll av styrkor i anslutning till regionen
ingå som en naturlig del av avtalet. Ett balanserat
zonarrangemang, som inte ger någon part ensidiga fördelar,
skulle kunna främja avspänningen i ett för stormakterna
intressant område.

De nordiska länderna måste först av allt vara ense om att
det ligger i ländernas intresse att få till stånd en
kärnvapenfri zon i norra Europa. Det förutsätter också ett
brett politiskt stöd i partierna i de nordiska länderna.
Centerpartiet ser det som värdefullt att en enig svensk
riksdag har slutit upp kring zontanken.
Ämbetsmannakommittén förväntas lämna en rapport i vår
men nya initiativ behövs för att driva på arbetet. Vi anser
att en parlamentarisk arbetsgrupp med företrädare för
riksdagspartierna i Norden skulle innebära att frågan förs
framåt. Det kan leda till en fördjupad nordisk dialog i
säkerhetspolitiska frågor utifrån de olika säkerhetspolitiska
lösningar länderna valt.

Förtroende i norr

Sverige måste ta fasta på möjligheterna att främja en
avspänning i det nordeuropeiska området. För Sverige är
det, som vi tidigare nämnt i motionen, viktigt att få till stånd
förtroendeskapande åtgärder till sjöss i det nordatlantiska
och nordeuropeiska området. Det kan finnas skäl att inom
ett utvidgat ESK-arbete mer studera dimensionen från
Medelhavet till Nordpolen, utöver den som finns idag från
Ural till Atlanten. Det är viktigt att man inom ESK-arbetet
tar fram ett speciellt program för förtroendeskapande
åtgärder i norra Europa.

Kryssningsmissiler kan utgöra ett särskilt hot mot
oberoende länder som Sverige, genom att de med sina
flygbanor kan kränka vårt territorium. Vi anser därför att
det är angeläget att så snart som möjligt få till stånd
internationella förhandlingar som syftar till ett förbud mot
kryssningsmissiler.

Marina rustningar

De marina rustningarna har en särskild betydelse för de
nordiska länderna. Havsområden, som omger Norden,
faller i regel utanför de europeiska
nedrustningsförhandlingarnas tillämpningsområde. Några
förhandlingar om marina styrkor och vapen förekommer
inte, utom för strategiska kärnvapenubåtar.

Det är ur svensk säkerhetspolitisk synpunkt väsentligt
att Östersjöns status som öppet hav bibehålles och att
överenskommelser inte träffas, som ensidigt inskränker
någon stats rätt eller möjlighet till fritt tillträde.

Även om stormakterna genomförde betydande
reduceringar av antalet krigsfartyg så skulle ändå ett
tillräckligt antal bli kvar för temporär koncentration utanför
en mindre stat för ''kanonbåtsdiplomati''. Därför har
förtroendeskapande åtgärder hög prioritet för mindre
stater.

Vissa kärnvapenmakters praxis att varken bekräfta eller
förneka förekomsten av kärnvapen ombord på fartyg är en
föråldrad princip som snarast borde överges. Öppenhet
måste gälla även på det marina området och beträffande
kärnvapen till sjöss. Sådan öppenhet är dessutom en
förutsättning för rustningskontroll.

Som en förtroendeskapande åtgärd bör fartyg som
medför kärnvapen ange detta. Sverige måste verka för detta
internationellt. Sverige bör därför fortsätta att kräva besked
om att svensk lag respekteras i samband med örlogsbesök
från kärnvapenmakter eller på annat sätt försäkra sig om att
så sker. Vi anser att en sådan skärpning av praxis bör
komma till stånd.

En åtgärd med samma syfte som kräver internationell
överenskommelse -- en havsrättskonvention -- vore att inte
längre betrakta passage genom territorialhavet med
kärnvapen ombord som oskadlig. Sådan passage skulle då
kräva kuststatens tillstånd. Vi anser att kärnvapenstaterna
bör förbinda sig att ta iland alla icke-strategiska kärnvapen
och att upprätta ett mulitlateralt avtal om att förhindra
incidenter, samt att modernisera reglerna för sjökrigföring.

Den ekonomiska världsordningen

Militära konflikter och rustningskostnader har
förödande effekter på människor, miljö och ekonomi. Ingen
kontinent har drabbats av så många konflikter som Afrika,
30 krig, sedan andra världskrigets slut.

Nord/syd-motsättningarna hotar att avlösa öst/väst-
konflikten. Det finns en bitterhet i tredje världen som kan
utlösa ytterligare väpnade konflikter. Otryggheten i världen
ökar när klyftorna mellan rika och fattiga vidgas.

Det går inte att skapa en fredlig värld utan att det också
är en någorlunda rättvis värld. Om avspänningen mellan
supermakterna fortsätter, skapas utrymme för att
åstadkomma ett samarbete kring överlevnadsproblemen.
En fredlig värld måste också präglas av ekonomisk rättvisa.
Fattigdom och misär är en naturlig grogrund för
motsättningar och konflikter. Viljan till fred får inte bli ett
skydd för ekonomisk utsugning och för politiskt förtryck.
Att främja bättre levnadsvillkor och en långsiktigt
ekologiskt hållbar utveckling är därför också en nödvändig
del av vår fredspolitik.

Centern har i en partimotion lagt fram förslag i syfte att
föra fram u-ländernas problem till en central plats i
världspolitiken.

Konfliktforskning

Vid Institutionen för freds- och konfliktforskning,
Uppsala Universitet, bedrivs studier om konfliktlösning.
Institutionen gör i samarbete med Stockholms
fredsforsknings institut, SIPRI, en årlig redovisning av
väpnade konflikter och konfliktlösningar. Trots
riksdagsbeslut har inte institutets ekonomi tryggats. Som vi
har understrukit i motionen anser vi att modeller för
konfliktlösningar måste prövas. Forskning inom detta
område är av synnerlig vikt.

Vi föreslår därför att regeringen i samband med den
aviserade försvarspolitiska propositionen återkommer med
förslag till ytterligare anslag till Institutet för freds- och
konfliktforskning.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att stärka FNs roll som
konfliktlösare,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att utveckla ESK,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att verka för en konferens om
säkerhet och samarbete i Mellersta Östern,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att förebygga
kärnvapenkrig av misstag,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kärnvapenprovstopp,

6. att riksdagen hos regeringen begär att den i
internationella fora aktualiserar sambandet mellan
kärnkraft och kärnvapen i enlighet med vad som anförts i
motionen,

7. att riksdagen hos regeringen begär initiativ till en
förändrad inriktning av IAEAs verksamhet i enlighet med
vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om initiativ med målsättningen att
totalförbjuda kemiska vapen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att förhindra marin
rustning,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kärnvapenbestyckade fartyg,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förtroendeskapande åtgärder i
norra Europa,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en parlamentarisk arbetsgrupp
för en kärnvapenfri zon i norra Europa,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbud mot kryssningsmissiler,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tryggande av medel till Institutet
för freds- och konfliktforskning.

Stockholm den 25 januari 1991

Pär Granstedt (c)

Karin Söder (c)

Birgitta Hambraeus (c)

Gunhild Bolander (c)

Ingbritt Irhammar (c)

Sven-Olof Pettersson (c)

Karin Israelsson (c)

Gunnar Björk (c)

Lennart Brunander (c)

Ingvar Karlsson (c)

i Bengtsfors