med anledning av skrivelse 1989/90:53 med bedömning av den ekonomiska utvecklingen under 1989, 1990 och 1991

Motion 1989/90:Fi17 av Gunnar Björk m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1989/90:Fil7

av Gunnar Björk m.fl. (c)

med anledning av skrivelse 1989/90:53 med
bedömning av den ekonomiska utvecklingen
under 1989, 1990 och 1991

Konjunkturbilden

Den internationella konjunkturen är fortfarande stark även om den gått in i
ett något lugnare skede. Tillväxten är snabb i framför allt de västeuropeiska
länderna (exklusive Storbritannien) och Japan. Den ekonomiska aktiviteten
i USA har avtagit något. Sammantaget visar den internationella ekonomin
inte avgörande tecken på recession vare sig i perspektivet i år eller nästa år.

Centerns bedömning våren 1989 var att den svenska konjunkturen var
överhettad och att en åtstramning var nödvändig. Vi lyckades förhindra omfattande
och inflationsdrivande skattehöjningar. I stället medverkade vi till
en konjunkturpolitiskt anpassad åtstramning i huvudsak byggd på personligt
sparande och tillfälliga likviditetsindragningar. Vi prioriterade därmed sparande
i hushållssektorn framför sparande i offentlig sektor. Dessa åtgärder
för effekt också under 1990. Det obligatoriska tillfälliga sparandet bidrar till
åtstramningen med 9-10 miljarder kronor. Nettot av övriga åtgärder ger en
åtstramande effekt på 7-8 miljarder kronor.

Den ekonomiska utvecklingen under sommaren och hösten har givit oss
rätt. Konjunkturutvecklingen ger inget stöd för de partier som i populistiskt
syfte drivit en kampanj för att riva upp delar av åtstramningspaketet. Ett
totalt avskaffande av det obligatoriska tillfälliga sparandet skulle ofelbart
leda till behov av andra åtstramningsåtgärder. Regeringens skrivelse
1989/90:53 målar, i de flesta avseenden, en dyster bild av svensk ekonomi.
Bytesbalansen och pris- och kostnadsutvecklingen är måhända de parametrar
som visar den mest allvarliga utvecklingen. En affärsbank uttryckte nyligen
situationen med orden ”pä räls mot kostnadskrisen”. Svensk export börjar
nu, på allvar, tappa marknadsandelar. Tillväxten är också alltför låg och
sjunker enligt regeringens prognos 1990.

Enligt vår uppfattning kan också en svagt sjunkande internationell aktivitet
1990 bli relativt allvarlig för svenskt vidkommande. Svensk ekonomi är
för närvarande känslig även för små förskjutningar i konjunkturbilden.

Pris- och konstnadsutvecklingen har under en lång följd av år överstigit
genomsnittet i konkurrentländerna. Effekterna av devalveringarna i början
av 80-talet är nu förbrukade. Det svenska bytesbalansunderskottet har hållits
tillbaka på grund av en stark världshandel med bra priser för svenska
exportvaror. Ett gynnsamt bytesförhållande har dolt att konkurrensförmå

gan successivt försämrats. Regeringen räknar i skrivelsen med att bytesba- Mot. 1989/90
lansunderskottet för innevarande år blir 24,5 miljarder kronor, för 1990 32,7 Fi 17

miljarder kronor och för 1991 43,3 miljarder kronor. Vid en minskad internationell
efterfrågan börjar även handelsbalansen att försämras. Ett sent
tecken på detta var att handelsbalansen för oktober visade ett oväntat lågt
överskott - ca 1 miljard kronor mot väntade 2 miljarder. Tillsammans med
det höga svenska kapacitetsutnyttjandet leder denna utveckling till fortsatt
försämrade marknadsandelar.

Beträffande löneutvecklingen tror regeringen för innevarande år på en total
genomsnittlig timlöneökning på 9,0 % och för nästa år 7,7 %. Flertalet
externa konjunkturbedömare anser att detta är underskattade siffror. Bedömningarna
ligger i de flesta fall runt 10 % för bägge åren. Den genomsnittliga
ökningen av konsumentpriserna bedömer regeringen för innevarande
år till 6,5 % och för nästkommande år till 8,0 %. Inte heller i detta
avseende får regeringen stöd av externa analytiker. För 1989 ligger bedömningarna
på ca 7 % coh för 1990 på ca 9 %.

Fortsatt brist på arbetskraft råder. Arbetslösheten är fortsatt låg. Enligt
regeringens skrivelse väntas dock en ”marginell sänkning” av bristtalen under
1990. 5 000 personer ytterligare blir arbetslösa jämfört med i dag.

Penningmarknaden reagerade, efter att regeringens skrivelse offentliggjorts,
med en räntehöjning på i genomsnitt en halv procentenhet för både
korta och långa räntan. Detta är ett klart uttryck för misstro mot svensk ekonomi
och osäkerhet om regeringens förmåga att sköta den ekonomiska politiken.

Den privata konsumtionen hålls i år och nästa år tillbaka tack vare gynnsamma
effekter från det tillfälliga sparandet. En diskonterad anpassning till
minskade avdragsmöjligheter, en viss mättnad i investeringsbehoven, räntebetalningar
och amorteringar på tidigare engagemang samt en allmän osäkerhet
inför genomförandet av skattereformen har också gjort hushållen
mindre lånebenägna och bidragit till att sparkvoten förbättras under innevarande
år, även om den fortfarande är negativ.

Samhällsekonomin och skattereformen

Ett kritiskt moment för samhällsekonomin de närmaste åren är genomförandet
av skattereformen. Skattereformen skall bidra till att växla ned det höga
svenska pris- och kostnadsläget och skapa förutsättningar för en bättre externbalans,
en ökad produktivitet och en lägre ränta. Genomförandet av
skattereformen måste så långt möjligt integreras i den övriga ekonomiska
politiken. Skattereformens utformning måste också beakta den rådande
ekonomiska konjunkturen.

Proposition 1989/90:50 om inkomstskatten för år 1990 m.m. tar inte upp
frågan om skattereformen i relation till den ekonomiska politiken i vidare
mån än att man helt kort föreskriver att skattereformens första steg 1990 bör
totalfinansieras. I övrigt hänvisar man till den föreliggande skrivelsen.

Regeringen bedömer i sin skrivelse 1989/90:53 att skattereformen bidrar
till ökningen av konsumentpriserna med ca 2,5 % för både 1990 och 1991.

Det är en följd av den metod man valt för att finansiera sänkningen av in

komstskatterna. Från centerns sida kritiserar vi regeringens och folkpartiets Mot. 1989/90

val av finansiering via mervärdeskatten från flera synvinklar. Det gäller så- Fil7

väl fördelningspolitiskt, miljöpolitiskt som stabiliseringspolitiskt. Politiskt
beslutad inflation via mervärdeskattehöjningar ovanpå det höga pris- och
kostnadsläget i övrigt är enligt vår mening inte tillrådligt.

Flertalet externa bedömare anser att regeringens prognos beträffande
skattereformens effekter på KPI är för lågt räknade. SPK, som enligt regeringen
skall få i uppdrag att beräkna den extraordinära prisökning som orsakas
av skattereformen, har redan gjort ett uttalande med en bedömning som
överstiger regeringens beräknade 2,5 %. SPK beräknar prisökningen till
2,9 %. För att skattereformen på smidigast möjliga sätt skall kunna infogas
i den konjunkturpolitiskt aktuella situationen måste således utformningen
vara sådan att samvariation med de negativa tendenserna i samhällsekonomin
minimeras.

Skattereformens effekter på den ekonomiska utvecklingen är också avhängigt
det fördelningspolitiska utfallet av reformen. En skev fördelningspolitik
kan rubba den samhällsekonomiska balansen och bidra till krav på löneoch
transfereringsökningar. I förlängningen kan detta innebära att de goda
effekterna av reformen på samhällsekonomin uteblir eller blir avsevärt
mindre än beräknat.

Vi har i partimotion med anledning av regeringens proposition 1989/90:50
angett att skattereformens första steg bör totalfinansieras. Den del som avser
inflationsjustering av skatteskalorna skall dock inte finansieras. I annat
fall skulle den totala skattekvoten öka. Den av oss förordade skattereduktionen
har redan tidigare finansierats genom den energiskattehöjning som i våras
överenskoms med regeringen och som för 1990 motsvarar 3 miljarder
kronor.

Skattereformens första steg 1990 ger i inledningsskedet en påspädning av
hushållens köpkraft. Skattesänkningen ger en omedelbar likviditetspåverkande
effekt medan finansieringen verkar i motsatt riktning först med en viss
tidsfördröjning. Dessutom väljer propositionen att genomföra en del av finansieringen
med början först den 1 mars.

Denna påspädningseffekt bör av konjunkturpolitiska skäl hållas tillbaka.

Centern väljer därför att förlägga den absoluta merparten av finansieringen
till den 1 januari. Centerns utformning av skattereformen skulle på ett avsevärt
smidigare sätt infoga skattereformen i den aktuella konjunkturbilden.

Vår påverkan på konsumentprisernas utveckling är avsevärt mindre än den
påverkan som regeringen och folkpartiet bidrar med. Centerns fördelningspolitiska
inriktning av reformen underlättar avtalsrörelserna, motverkar
konpensationskrav och håller transfereringsökningarna nere. Samtidigt
skulle den totala skattekvoten bli lägre än med regeringens och folkpartiets
förslag.

Den ekonomiska politikens inriktning

I samband med budgetpropositionen återkommer centern beträffande den
ekonomiska politikens inriktning. Här görs endast några politiska markeringar.

14

Möjligheterna till ytterligare finanspolitiska åtgärder har minskat i och Mot. 1989/90

med det ansvar som vissa partier iklätt sig för skattereformen. Högräntepoli- Fi 17

tik bör emellertid enligt vårt förmenande motverkas. Annars motverkas investeringarna
vilket går stick i stäv med de syften som väglett skattereformen.
Manipulationer av växelkursen betraktar vi som uteslutna. Finanspolitiken
bör därför enligt vårt förmenande bedrivas med betydande stramhet.

Hemställan

Med hänvisning till vad som i motionen anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande bedömningen av den ekonomiska utvecklingen
de närmaste åren,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande bedömningen av ekonomin.

Stockholm den 29 november 1989

Gunnar Björk (c)

Ivar Franzén (c) Görel Thurdin (c)

Rolf Kenneryd (c) Gunilla André (c)

Larz Johansson (c) Håkan Hansson (c)

Per-Ola Eriksson (c) Martin Olsson (c)

15