med anledning av prop. 1990/91:53 Lag om folkbokföringsregister, m.m.

Motion 1990/91:Sk27 av Kjell Dahlström m.fl. (mp)

Datainspektionen har i remissvar lämnat mycket
allvarlig kritik och invändningar mot förslaget
(SOU 1990:18)
att låta skattekontor och
försäkringskassor sköta folkbokföringen, en syssla
som hittills har skötts manuellt och med stor
noggrannhet av församlingarnas
pastorsexpeditioner.

Vi instämmer i kritiken och föreslår, som
datainspektionen, att folkbokföringen sköts lokalt
och decentraliserat. Detta kan, som kyrkan
föreslår, tills vidare skötas ''på entreprenad'' av de
pastorsexpeditioner som hittills klarat uppgiften
väl.

Den nya organisationen är tänkt att fungera från
halvårsskiftet 1991 men varken anställningar eller
datorinköp (för 50 miljoner kr) är klara. 2 400
anställda på 1 400
pastorsexpeditioner svävar fortfarande i
ovisshet om sin framtid. Reformen ger staten en
merkostnad på 250 miljoner kronor. Det finns all
anledning att nu än en gång tänka över situationen
och, i enlighet med denna motion, avbryta
rivningen av det mest decentraliserade nätverk som
det offentliga samhället ännu har, nämligen
folkbokföringen på pastorsexpeditionerna.

Kulturhistoriskt nidingsdåd

Vi är i detta land sedan urminnes tider skrivna i
församlingar. Landet är indelat i mer än 2 500
församlingar. Att dessa församlingar bara
tycks ha kvar sin rent statskyrkliga betydelse, vid
sidan om uppgiften med folkbokföringen, förringar
inte deras värde som en av samhällets
kulturhistoriska byggbitar.

När riksdagen den 28 oktober 1987, före vår
närvaro, beslutade riva upp den fungerande
folkbokföringen, var det inte bara en administrativ
klåfingrighet. Det var också ett kulturellt
nidingsdåd vars konsekvenser man ännu inte har
förstått vidden av. Risken är uppenbar att vi helt
förlorar de historiska spåren av landets ofta
naturgivna indelning i socknar och församlingar.

Grubblerier kring kyrkans och religionens
(historiska) roll hör inte hemma i detta perspektiv.
Vi har den erfarenheten att pastorsexpeditionernas
personal sköter folkbokföringen med en
neutralitet, värdighet och serviceanda som kanske
kan bli svår att återskapa hos skatteindrivarna.

Datainspektionens avgörande kritik bemöts inte
i propositionen

Datainspektionen påpekar att
länsskattemyndigheten blir registeransvarig för
samtliga lokala folkbokföringsregister i länet:

''Kommitténs förslag innebär således att det
kommer att ske en enorm ansamling av
personuppgifter på ADB-medium hos 24
skattemyndigheter. Detta skall jämföras med
dagens förhållande där folkbokföringen är
decentraliserad till i huvudsak 1400
pastorsexpeditioner'' (en del gemensamma för flera
små landsförsamlingar). ''En sådan koncentration
av uppgifter på ADB-medium innebär betydande
risker från integritetssynpunkt.'' (citat
datainspektionen)

Föredragande statsrådet Erik Åsbrink bemöter
i propositionen inte det sakligt centrala i
datainspektionens kritik, nämligen frågan om det
länsövergripande registeransvaret och
centraliseringen av personuppgifter, utan påstår att
verksamheten kommer att bedrivas lokalt. Den
lokala verksamheten är för övrigt inte särskilt lokal.
Det kommer att finnas ett eller några få lokala
skattekontor i varje län jämfört med uppemot ett
hundratal pastorsexpeditioner. Inte ens med
försäkringskassornas expeditionshjälp kommer
man så nära människorna som
pastorsexpeditionerna.

Datainspektionens förslag -- och vårt

Datainspektionen föreslår att folkbokföringen
decentraliseras till lokala
folkbokföringsmyndigheter för att försvåra felaktig
användning av stora mängder samlade
personuppgifter, exempelvis massuttag med
speciella kriterier för kommersiell användning.

I en författningskommentar uttrycker
föredragande statsrådet som sin mening att risken
att folkbokföringsuppgift om postadress skulle
användas för t.ex. direktreklamändamål inte får
''överbetonas''.

''Statens person- och adressregister, SPAR, som
direkt inrättats för försäljning av uppgifter till
allmänheten, kan på ett helt annat sätt förse en
beställare med relevanta uppgifter för
reklamändamål'' (enl. 28

§ datalagen; citat prop. sid. 40).

Ett motiv för centraliseringen och
datoriseringen av folkbokföringen tycks således
vara försäljning av adresser för reklamändamål, en
krämaruppgift som inte är en statsangelägenhet och
som därför naturligtvis måste stoppas.

Vi föreslår i likhet med datainspektionen att
folkbokföringen decentraliseras till lokala
folkbokföringsmyndigheter. Om detta av praktiska
och andra, kanske kulturhistoriska, skäl även
fortsättningsvis sköts av pastorsexpeditionerna, ja,
det har vi ingen invändning mot. Skulle man av
religionsfrihetliga skäl finna detta opassande bör en
lokal folkbokföringsmyndighet tillskapas. Detta
sker enklast genom en formell delning av
pastorsexpeditionerna (och nya skyltar vid entrén).

Vi föreslår även att datalagen ändras så att
försäljning av personuppgifter från
folkbokföringsregister inte tillåts.

Landsbygden dräneras på ett tusental
kvinnojobb

Vid pastorsexpeditionerna är i dag totalt 2 400
anställda för folkbokföringen. Nästan
samtliga är deltidsanställda kvinnor i medelåldern
med förankring i det lokala samhället. De besitter
en unik kompetens som nu hotas av splittring.
Många har underhand blivit lovade anställningar
vid de nya skattekontoren där de så småningom
även kan tvingas handlägga skatteärenden. Besked
om anställningarna har utlovats men ännu inte
bekräftats. Ett mindre antal får fortsatt anställning
i svenska kyrkan som naturligtvis fortsätter med
kyrkobokföringen.

Den nya folkbokföringen skall bedrivas i
huvudsak vid de nya skattekontoren, ungefär
motsvarande de nuvarande 70 fögderierna.
Villkoren för att kvinnorna i denna lojala och
trogna yrkeskår skall kunna flytta med är närmast
absurda ur regionala, miljöoch
arbetsmarknadsmässiga aspekter.
Pastorsexpeditionerna i exempelvis Idre och Pajala
församlingar ligger 20--25 mil från de nya
skattekontoren i Mora respektive Haparanda. När
folkbokföringen flyttar från Östhammar till
Uppsala tvingas den eller de som vill hänga med till
3 timmars pendling varje dag eller 15 timmar per
vecka när man nu kanske bara har en kvart till
arbetet. Det hela blir till en brutal indragning av de
mest decentraliserade offentliga tjänsterna i landet.
Risken är stor att de deltidsarbetande kvinnorna
väljer att inte flytta med alternativt lämnar
glesbygdsboendet för centralorterna. Väljer man
att pendla så bidrar man utan egen skuld till en
systematisk ökning av biltrafiken.

Datorisering kan ske decentraliserat

Folkbokföringen bedrivs fortfarande manuellt
på nästan samtliga pastorsexpeditioner. Oavsett om
detta är en verklig nackdel eller bara en inbillad
otidsenlighet så kan datorisering genomföras även
med bibehållande av en lokal organisation; det är
ju en av huvudpoängerna i datorkommunikation.

Den nya folkbokföringen kräver datorer för 50
miljoner kr. Enligt uppgift är dessa ännu inte
inköpta. Det finns således möjlighet att fortfarande
ompröva systemet. En datorisering av
folkbokföringen på pastorsexpeditionerna skulle
innebära att man kan behålla den lokala
förankringen och inte tvingar alla anställda till
sociala, fysiska och ekonomiska omställningar.

Övriga synpunkter

Ett motiv för centraliseringen från
pastorsexpeditionerna har varit att bl. a.
släktforskning vid landsarkiven, dit allt
arkivmaterial skall forslas, skulle bli så mycket
enklare. Materialet skall enligt förslaget föras över
under en tioårsperiod. Landsarkiven har dessutom
ingen beredskap eller anslag för att ta emot
materialet. Samtidigt bryts de rent fysiska banden
med den hembygd som är en levande del av
släktforskningen. Forskningsargumentet synes
därför vara svagt.

Folkbokföringen blir otvivelaktigt anonymare
vid skattekontoren och försäkringskassorna.
Strävan att hjälpa exempelvis förföljda kvinnor att
slippa sina plågoandar och behålla nya adresser
okända kan knappast underlättas i en sådan
organisation.

Uppskjut åtminstone reformen

Propositionen utgår från riksdagens
principbeslut om en förändring av folkbokföringen.
Den koncentration av lättillgängliga
personuppgifter, som blir följden av förslaget i sin
nuvarande utformning, kan knappast ha varit
riksdagens mening. Vi menar att det därför finns
anledning att ompröva beslutet. Riksdagen bör av
alla nämnda skäl få en lägesredovisning av
reformen.

I samband med den ekonomiska
åtstramningspolitiken kunde det vara idé att
åtminstone uppskjuta genomförandet av den nya
folkbokföringen. Där finns kanske ett par hundra
miljoner att spara. Ytterligare motiv är att varken
anställningar eller datorinköp är klara bara några
månader innan den nya organisationen skall
fungera.

Den ''revolutionära'' förändringen av
folkbokföringen kostar pengar och kulturhistoria
utan att ge någon motiverad förbättring av livsmiljö
och samhälle. Förslaget måste därför i första hand
lämnas utan bifall.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1990/91:53 om
lag om folkbokföringsregister,

2. att riksdagen, vid bifall på yrkande 1och till
följd härav, som sin mening ger regeringen till
känna att förberedelserna för folkbokföring med
hjälp av automatisk databehandling vid
skattekontor och försäkringskassor bör avbrytas,

3. att riksdagen, vid bifall på yrkande 1, som sin
mening ger regeringen till känna att
folkbokföringen bör ske i lokala
folkbokföringsmyndigheter,

4. att riksdagen, vid avslag på yrkandena 1--3,
som sin mening ger regeringen till känna att
reformen bör uppskjutas så att den fortsatta
folkbokföringen, anställningsprocessen och
datorinköpen inte sker i oreda,

5. att riksdagen, vid avslag på yrkandena 1--3,
som sin mening ger regeringen till känna att en
alternativ organisation med datorisering vid
pastorsexpeditionerna bör utredas,

6. att riksdagen, vid avslag på yrkandena 1--3,
hos regeringen begär förslag till ändring av
datalagen med innebörden att försäljning av
personuppgifter från folkbokföringsregister ej
tillåts,

7. att riksdagen, vid avslag på yrkandena 1--3,
hos regeringen begär en fullständig
lägesredovisning av reformen.

Stockholm den 22 november 1990

Kjell Dahlström (mp)

Paul Ciszuk (mp)

Per Gahrton (mp)

Carl Frick (mp)

Kent Lundgren (mp)

Anna Horn af Rantzien (mp)

Lars Norberg (mp)

Kaj Nilsson (mp)

Claes Roxbergh (mp)

Ragnhild Pohanka (mp)

Krister Skånberg (mp)

Marianne Samuelsson (mp)

Anita Stenberg (mp)