med anledning av prop. 1989/90:74 om ny taxeringslag m.m.

Motion 1989/90:Sk47 av Görel Thurdin m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Sk47

av Görel Thurdin m.fl. (c)

med anledning av prop. 1989/90:74 om ny
taxeringslag m.m.

Inledning

Målsättningen för taxeringsarbetet måste vara att taxeringarna blir i överensstämmelse
med skatteförfattningarna samt rättvisa och likformiga mellan
olika skattskyldiga. Den skattskyldiges möjligheter att hävda sina intressen,
rättigheter och integritet gentemot en i de flesta fall betydligt mer resursstark
motpart, myndigheten, är grundläggande för rättssamhället. En sådan rättssäkerhet
och rättstrygghet för enskilda och företag är helt oundgänglig vad
avser taxering och uppbörd av skatt, eftersom ett så stort antal medborgare
årligen kommer i kontakt med skatteprocessen och skattemyndigheterna.

En ordning som stärker rättssäkerheten och rättstryggheten inom detta
område är lekmannainflytandet. Genom lekmännens orts- och personkännedom
säkerställs på ett bättre sätt att taxeringen blir så rättvis och likformig
som möjligt. Genom lekmännens insyn och formella ansvar för besluten i
bl.a. de nuvarande taxeringsnämnderna ökar sannolikt de enskilda skattskyldigas
tilltro till taxeringsprocessen och taxeringsbeslutet. Dessutom är
den granskande tjänstemannens roll, genom att lekmannaorganisationen tar
det formella beslutet, enkel och odelad - vilket torde innebära att målkonflikter
kan undvikas och att tjänstemannen kan koncentrera sig på sin sakkunskap
och noggrannhet i granskningen.

Dessa åsikter om de skattskyldigas rättssäkerhet, rättstrygghet samt lekmannamedverkan
har centern återkommande pläderat för. Senast skedde
det i en motion under allmänna motionstiden 1990, mot. 1989/90:Sk831. I
denna krävde vi konkret bl.a. skärpta regler för eftertaxering.

Det står samtidigt klart att en rad faktorer pekar mot att en förändrad organisation
är nödvändig för att upprätthålla möjligheten att nå de nämnda
målsättningarna för skatteprocessen med en rimlig resursinsats för samhället
som helhet. För detta talar bl.a. ekonomins, och därmed taxerings- och uppbördsförfarandets,
ökade komplexitet - inte minst till följd av en ökad internationalisering.
Vidare det ökande antalet ärenden - också detta bl.a. till
följd av ekonomins ökande komplexitet, men också till följd av enskildas
ökande benägenhet till överklagande av taxeringsbeslut. Slutligen ökande
kostnader för myndighetsutövandet i form av löner och lokalkostnader, inte
minst sett mot bakgrund av det allmänna behovet av återhållsamhet med offentliga
utgifter.

Centern ställde sig därför bakom de allmänna principer om ett nytt taxe- Mot. 1989/90

ringsförfarande som riksdagen antog hösten 1986, och som allmänt sett inne- Sk47

bär en mer samordnad myndighetsorganisation, en ökad beslutskompetens
för skattemyndighetens tjänstemän, ett vidgat och förenklat omprövningsförfarande
och en ökad renodling av det allmännas processföring.

Centern hade emellertid flera invändningar beträffande den närmare utformningen
av taxeringsförfarandet, vilka vi angav i motion 1986/87:Skl27.

När nu riksdagens principbeslut fullföljs med ett mer detaljerat förslag återkommer
vi till dessa invändningar, vilka nedan redovisas.

Skattenämnderna

Propositionen föreslår att dagens myndighetsorganisation med länsskattemyndighet,
lokala skattemyndigheter och taxeringsnämnder ersätts med en
skattemyndighet i varje län. På de orter som i dag har lokala skattemyndigheter
tillskapas i stället s.k. skattekontor, vilka skall ingå som en del i skattemyndigheten
på länsnivå. Skattemyndigheten, närmare bestämt skattekontorets
tjänstemän, skall granska deklarationerna och i huvudfallet fatta beslut
om taxering. I de fall ett behov av insyn och inflytande av lekmän gör sig
gällande föreslås s.k. skattenämnder fatta beslut. Också skattenämnderna
föreslås vara en del av skattemyndigheten. Centern ställer sig i huvudsak
bakom denna organisationsförändring. Vi vill dock understryka nödvändigheten
av att tillse att decentraliseringen till skattekontoren åtföljs av tillräcklig
resurstilldelning. Tillräcklig kompetens på skattekontoren är nödvändig
för att den nya organisationsstrukturen skall kunna fungera.

Propositionen har en rad förslag beträffande skattenämndernas sammansättning
och funktion. Vi vill med anledning härav anföra följande.

Antalet taxeringsnämnder har minskat i och med den organisationsförändring
som genomfördes i januari 1987. Genom den här propositionens förslag
kommer lekmannainflytandet att fortsätta att försvagas. Skattenämnderna
föreslås ledas av en ordförande och en eller flera vice ordförande vilka
samtliga skall vara tjänstemän. Propositionen föreslår vidare att de förtroendevalda
lekmännen skall ingå i ”pooler” som skall tjänstgöra i skattenämnderna
enligt särskilda tjänstgöringslistor.

Dessa förslag kommer enligt vår uppfattning att leda till att de förtroendevaldas
reella inflytande kommer att minska genom försämrad kontinuitet,
till följd av att de kommer att kallas till sammanträden enligt ett rullande
schema. Enligt vår uppfattning finns det därmed risk för att de ej kan fullfölja
ärendena. Propositionen avslås mot denna bakgrund i denna del.

Vi föreslår i stället följande. Skattenämnderna skall ha fasta medlemmar
valda för en mandatperiod i taget. Ordförande och vice ordförande skall
vara lekmän. Det skall endast finnas en ordförande och en vice ordförande.

På dessa skall ställas särskilt höga krav beträffande insikt i skattefrågor. Posterna
skall vara arvoderade. Tjänstemännen i skattemyndigheten skall endast
fungera som föredragande utan rösträtt. Skattemyndighetens chef skall
ej kunna fungera som ordförande i skattenämnd, vilket föreslås i propositionen.
Denne bör således heller inte tillfälligt kunna träda in som ordförande
i skattenämnden. Propositionens förslag avslås i denna del. Nämnden är, en

ligt vårt förslag, beslutsför då ordförande och minst fem övriga ledamöter är
närvarande.

Till skillnad från propositionen anser vi att det skall krävas svenskt medborgarskap
för att komma på fråga som förtroendevald ledamot i skattenämnd.
Ledamöterna skall också även fortsättningsvis ha insikt i skattefrågor.
Det sistnämnda främst med tanke på möjlighet att fullgöra uppdraget
men också med tanke på att de själva kan bli åtalade för tjänstefel. Däremot
biträder vi propositionens förslag angående borttagande av åldersgräns som
valbarhetskriterium.

För att tillse att skattenämndens förtroendevalda besitter den nödvändiga
kompetensen i skattefrågor bör såväl initiella som fortlöpande satsningar göras
på intern utbildning av de förtroendevalda lekmännen, i all synnerhet
ordföranden och vice ordföranden.

Lokal samhällsmyndighct

Enligt vår uppfattning är det angeläget att främja nära och obyråkratiska
kontakter mellan myndigheter och medborgare samt en effektiv förvaltning
också på lokal nivå. Därför har centern vid flera tillfällen fört fram tanken
på lokala samhällsmyndigheter.

Den lokala samhällsmyndigheten är tänkt att utgöra en decentraliserad
och sammanhållen statlig administration på lokal nivå. Enligt centerns tidigare
förslag borde den lokala samhällsmyndigheten bestå av lokala skattemyndigheten,
mervärdes- och handelsregisterenheterna inom länsstyrelserna,
bolagsbyrån inom patent- och registreringsverket samt punktskattesektionerna
inom riksskatteverket m.fl. lämpliga myndigheter och myndighetsenheter.

Vi konstaterar att föreliggande propositions förslag beträffande skattemyndigheternas
organisation innebär ett steg i den riktning vi föreslagit beträffande
lokal samhällsmyndighet, i det att bl.a. taxerings- och mervärdeskatteorganisationen
samordnas. Denna utveckling bör fortsätta. Det bör
enligt vår uppfattning vara möjligt att genom samlokalisering och ökat samarbete
mellan myndigheterna öka förutsättningarna att bedriva verksamheten
så, att människors servicebehov bättre tillgodoses på lokal nivå. Det
skulle samtidigt vara en angelägen inomregional decentraliseringsåtgärd och
bli av stor betydelse i regioner med långa resavstånd. Detta bör ges regeringen
till känna.

Beslutsbehörighet beträffande eftertaxering

Propositionen föreslår att skattemyndigheten skall få fatta beslut om eftertaxering
som första instans. Detta ansvarar idag länsrätten för.

Föredragande statsrådet anför att han har viss förståelse för den tveksamhet
som uttrycks hos vissa remissinstanser beträffande behörigheten att fatta
beslut om eftertaxering. Vidare anför statsrådet att detta "onekligen innebär
en stor förändring i förhållande till idag".

Enligt vår mening kan man i och för sig anföra att det förhållandet att eftertaxeringsinstrumentet
genom de föreslagna lagändringarna närmar sig
omprövningsinstitutet medför att skattemyndigheten borde få kunna besluta 17

Mot. 1989/90

Sk47

om eftertaxering som första instans. Reglernas komplexitet och de risker Mot. 1989/90

som ligger i att skattemyndighetens tjänstemän vid eftertaxering kan få an- Sk47

ledning att pröva kvaliteten på den egna granskningsinsatsen motiverar dock
enligt vår mening att skattemyndighetens tjänstemän ej ensamma skall
kunna fatta beslut om eftertaxering. Propositionen avslås i denna del. Ett
beslut om eftertaxering bör vara förankrat bland de förtroendevalda lekmännen.
Enligt vår bedömning bör därför skattenämnden kunna fatta beslut
om eftertaxering i första instans.

Beslutsbehörighetens fördelning inom skattemyndigheten

Propositionen föreslår att skattemyndighetens beslut skall fattas med skattenämnd
när det är fråga om omprövning av en tvistig fråga och nämnden inte
tidigare prövat de omständigheter och bevis som åberopas. Samma sak skall
gälla om ärendet rör en skälighets- eller bedömningsfråga som har väsentlig
ekonomisk betydelse för den skattskyldige eller avser någon annan fråga
som av särskild anledning bör prövas av nämnden. I övriga ärenden föreslås
att tjänsteman skall fatta beslut.

Vi instämmer i att huvudregeln skall vara att tjänsteman fattar taxeringsbeslutet.
Enligt vår uppfattning bör dock skattenämnd, förutom i de fall som
anges i propositionen, fatta beslut

- när en skattskyldig begär det och det inte är uppenbart onödigt

- när skattenämnden begär det

- när beslut skall tas om eftertaxering.

Vi anser att denna vidgning av skattenämndens befogenhet samt skattskyldigs
rättighet och motsvarande inskränkning av tjänstemans befogenhet är
motiverad av de allmänna skäl dels beträffande lekmannainflytande, dels beträffande
skattskyldigs rättssäkerhet och tilltro till taxeringsprocessen som vi
redogjort för i inledningen.

Muntlig handläggning

Propositionen föreslår att den ovillkorliga rätten för skattskyldig att lämna
muntliga upplysningar inför skattenämnd tas bort. Den skattskyldige skall
i fortsättningen åtnjuta denna rätt såvida inte särskilda skäl talar däremot.

Propositionen gör en uppräkning av sådana särskilda skäl.

Beträffande detta vill vi anföra följande. I princip anser vi att den ovillkorliga
rätten bör bestå. Emellertid finns situationer då muntlig handläggning
skulle vara till uppenbart förfång för nämndens arbetssituation eller uppenbart
onödigt. Enligt vår uppfattning bör i enlighet med detta den skattskyldige
ha rätt att lämna muntliga upplysningar till skattenämnden såvida inte
sådana situationer föreligger. Situationer som bör kunna betraktas som
grundande för att vägra tillträde till nämnden är att den skattskyldiges önskemål
i taxeringsärendet av allt att döma ändå kommer att tillgodoses. Vidare
den situationen att den skattskyldige redan inför nämnden framfört
muntliga synpunkter och att denne inte kan göra troligt att nya uppgifter föreligger.
Propositionens förslag avslås således i denna del till förmån för vårt
förslag.

Tidsfristerna för omprövning på skattemyndighetens
initiativ

Mot. 1989/90

Sk47

Propositionen föreslår att beslut om omprövning till den skattskyldiges nackdel
får meddelas inom ett år efter utgången av taxeringsåret. Inga formella
förutsättningar föreskrivs för omprövningen. Samma fråga skall kunna omprövas
flera gånger. Genom att båda parter har möjlighet att få omprövning
till stånd har grundbeslutet ingen rättsverkan. Skattens omfattning är av stor
betydelse i många skattskyldigas ekonomi. Det är mot denna bakgrund enligt
vår uppfattning otillfredsställande att den skattskyldige hålls i ovisshet
beträffande taxeringsbeslutet under så lång tid som två år efter beskattningsårets
utgång. Vi avstyrker mot denna bakgrund propositionens förslag om
att skattemyndigheten på eget initiativ skall kunna ompröva till den skattskyldiges
nackdel inom ett år efter utgången av taxeringsåret. Vi förordar i
stället följande.

Grundbeslutet skall i princip vara bindande för skattemyndigheterna och
skall således inte kunna omprövas till den skattskyldiges nackdel. Undantag
från detta skall gälla när skattemyndigheten, på grund av att ärendet kräver
ytterligare tid för granskning, i beslutet har reserverat sig för att detta kan
komma att omprövas till nackdel för den skattskyldige. Sådan omprövning
skall kunna ske inom ett år efter taxeringsårets utgång. Såvida ärendet skulle
vara så pass komplicerat och svårutrett att ett grundbeslut skulle sakna reellt
innehåll, bör skattemyndigheten ha rätt att underlåta att fatta ett grundbeslut
och i stället endast meddela den skattskyldige att dennes ärende kräver
förlängd granskningstid.

Överklagande av taxeringsbeslut

Propositionen föreslår att endast omprövade beslut skall kunna överklagas.

Den skattskyldige föreslås få överklaga taxeringsbeslut direkt till länsrätt.

Innan länsrätten får ta ställning i ärendet föreslås dock att skattemyndigheten
skall ompröva beslutet. Enligt vår uppfattning är detta onödigt byråkratiskt,
till förfång för de skattskyldiga. Propositionens förslag avslås i denna
del. I stället anser vi att, efter mönster från förvaltningslagen, en omprövning
skall kunna ske i samband med att beslutet överklagas till domstol. Någon
begränsning till uppenbart oriktiga beslut bör inte gälla.

Det allmännas processföring

Enligt propositionens förslag skall, då skattskyldig överklagar ett taxeringsbeslut,
det allmännas talan föras av skattemyndigheten i länsrätt och kammarrätt.
RSV skall enligt propositionens förslag föra det allmännas talan i
regeringsrätten.

Enligt vår uppfattning är detta olyckligt ur rättssäkerhetssynpunkt och kan
riskera att minska de skattskyldigas tilltro till skatteprocessen. Propositionens
förslag avslås därför i denna del. Enligt vår uppfattning bör det allmännas
talan, då det som här är fråga om en tvåpartsprocess, föras av en från
ansvar för det materiella beslutet skild person eller inrättning. Enligt vår
uppfattning fungerar organisationen med taxeringsintendenter väl. Vi före- 19

slår således att denna ordning behålls och att taxeringsintendent för det all- Mot. 1989/90

mannas talan i enlighet med nuvarande situation. RSV:s roll i skatteproces- Sk47

sen bör avgränsas till att vara ledande och samordnande utan rätt att överklaga
beslut av skattemyndigheterna.

Propositionen föreslår beträffande mervärdeskatteområdet och uppbördsområdet
att det allmänna ombudet slopas och att det allmännas processföring
skall skötas av samma instanser som propositionen föreslår beträffande
inkomst- och förmögenhetstaxering. Av samma skäl som ovan redovisats
avslår vi propositionen i denna del. Vi föreslår att taxeringsintendent
övertar det allmänna ombudets tidigare roll och således sköter det allmännas
processföring.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:74 i denna del
beslutar om skattenämnderna i enlighet med vad som i motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lokala samhällsmyndigheter,

3. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:74 i denna del
beslutar om beslutsbehörighet beträffande eftertaxering i enlighet
med vad som i motionen anförts,

4. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:74 i denna del
beslutar om beslutsbehörighetens fördelning inom skattemyndigheten
i enlighet med vad som i motionen anförts,

5. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:74 i denna del
beslutar om muntlig handläggning i enlighet med vad som i motionen
anförts,

6. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:74 i denna del
beslutar om tidsfristerna för omprövning på skattemyndighetens initiativ
i enlighet med vad som i motionen anförts,

7. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:74 i denna del
beslutar om överklagande av taxeringsbeslut i enlighet med vad som
i motionen anförts,

8. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:74 i denna del
beslutar om det allmännas processföring i enlighet med vad som i motionen
anförts.

20

Stockholm den 7 mars 1990
Görel Thurdin (c)
Gunnar Björk (c)

Rolf Kenneryd (c)

Martin Olsson (c)

Larz Johansson (c)

Mot. 1989/90

Sk47

Ivar Franzén (c)

Gunilla André (c)

Håkan Hansson (c)

Per-Ola Eriksson (c)

21