med anledning av prop. 1989/90:142 Godkännande av Europarådets konvention mot dopning

Motion 1989/90:So57 av Karin Israelsson m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90: So57

av Karin Israelsson m.fl. (c)

med anledning av prop. 1989/90:142
Godkännande av Europarådets konvention mot
dopning

Dopning har blivit en företeelse som berör allt fler idrottsgrenar. Därmed
har antalet som drabbas också ökat. Ett antal ungdomar får sina liv förstörda
genom dopningens skadeverkningar. Det finns därför all anledning att ta
dopningen på allvar.

För att komma till rätta med dopningsproblematiken måste idrottsrörelsen
själv finna former att stävja detta. Dessutom måste informationsinsatserna
stärkas på skolor och i föreningslivet om dopning. Nya metoder som
avslöjar dopning måste utarbetas. Skärpta straff för dem som smugglar in
anabola steroider bör övervägas liksom förbud mot förvärv, innehav och
överlåtelse av vissa dopningspreparat.

Europarådet bedriver ett viktigt arbete i syfte att motverka utnyttjande av
dopning. På 1960-talet formulerade man definitionen att ”doping är friska
människors bruk av eller administrering av kroppsfrämmande ämnen i någon
form eller fysiologiska substanser som tillföres kroppen i onormala
mängder eller på ett onormalt sätt med den enda avsikten att höja prestationsförmågan
i tävling på ett konstlat och osportsligt sätt. Dessutom måste
olika psykologiska metoder att öka den sportsliga prestationsförmågan betraktas
som doping”.

I Europarådets dåvarande definition talas om kroppsfämmande ämnen.
Förekomsten av sådan går att kontrollera. Det går däremot inte att kontrollera
kroppsegna ämnen. Flera biotekniskt framtagna läkemedel är sådana
och kan också användas som dopningspreparat.

Den internationella olympiska kommittén (IOC) definierade 1986 dopning
genom att göra en lista över förbjudna medel och otillåtna substanser.
Listan revidrades senast i april 1989 då bl.a. tillväxthormon fördes till förbjudna
substanser. Det biotekniskt framtagna tillväxthormonet finns ingen
möjlighet att spåra i dopningstester.

Riksidrottsförbundet har i en skrivelse till regeringen vädjat om åtgärder
mot ett annat biotekniskt läkemedel som utnyttjas i dopningssyfte. Det gäller
blodbristmedlet erythropietin, epo, som nu kan renframställas med genteknik.
Epo kan missbrukas för att höja prestationsförmågan.

I sitt remissvar över departementsutredningen "Åtgärder mot dopning”
påpekar bl.a. socialstyrelsen att erythropietin och andra substanser som ökar
produktionen av röda blodkroppar bör tas upp på IOCs dopningslista. Vid

kliniska prövningar har biverkningar i form at högt blodtryck, hjärtinfarkt
och epileptiska anfall iakttagits, skriver socialstyrelsen.

Vi anser att det är viktigt att Sverige nu godkänner Europarådets konvention
angående dopning, men att Sverige verkar för en utvidgning av IOCs
dopningslista så att nya biotekniska produkter omfattas. Det är också angeläget
att regeringen tillsammans med idrottsrörelsen utarbetar förslag till att
komma till rätta med och spåra utnyttjande av sådana produkter som tillväxthormon
och epo.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
om åtgärder för att motverka dopning med biotekniskt framställda
produkter.

Stockholm den 25 april 1990

Karin Israelsson (c)

Mot. 1989/90
So57

Rune Backlund (c)

Ulla Tillander (c)

Rosa Östh (c)

Göran Engström (c)

Roland Larsson (c)

Marianne Jönsson (c)

Kersti Johansson (c)

Lennart Brunander (c)

Jan Hyttring (c)

gotab 96566, Stockholm 1990

4