med anledning av prop. 1988/89:56 om stöd till svenska 1988/89

Motion 1988/89:T8 av Rolf Clarkson m.fl. (m) j^ot

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:T8

av Rolf Clarkson m.fl. (m) j^ot

med anledning av prop. 1988/89:56 om stöd till svenska 1988/89

rederier T8-9

Regeringen föreslår i propositionen att det skall införas ett statligt bidrag till
svenska rederier. Bidragets storlek skall motsvara det belopp som erläggs i
sjömansskatt. Avsikten är att helt neutralisera effekten av skattebelastningen.

Orsakerna är välkända. Sverige har ett i jämförelse med andra länder
extremt högt skattetryck. Den skada detta orsakar på vårt välstånd och vårt
näringsliv är mycket stora, och störst när det gäller verksamhet som är utsatt
för internationell konkurrens. I särskilt hög grad gäller detta sjöfarten.

Det sammanlagda tonnage som disponeras av svenska rederier uppgår till
ca 550 fartyg med en sammanlagd dödvikt om över 12 miljoner ton. Av detta
tonnage ingick vid halvårsskiftet endast 262 fartyg om sammanlagt 1,8
miljoner ton dödvikt i den svenskflaggade handelsflottan. Resten är utlandsflaggat
tonnage som ägs eller hyrs in av de svenska rederierna.

Det finns en uppenbar risk för att även rederierna kommer att flytta
utomlands, eller läggas ned, om inte kraftfulla och varaktiga förändringar
genomförs för att sänka kostnadsläget för den svenska sjöfarten.

I vår partimotion 1987/88:T102 redogjorde vi utförligt för de problem som
svensk sjöfart har att brottas med och de politiska åtgärder som bör vidtas för
att ge den möjlighet till framtida överlevnad.

Vi konstaterade då bl.a. att stödet till sjöfarten måste få en internationellt
godtagbar utformning, och att det måste ge sjöfarten fasta och förutsebara
villkor. Vi hävdade också att regeringen borde få i uppdrag att utreda
omfattningen av och formerna för ett svenskt internationellt sjöfartsregister.

De skäl vi då anförde är lika giltiga i dag. EG har infört regler i avsikt att
skydda medlemsländerna mot diskriminerande och protektionistiska affärsmetoder
från i första hand statshandelsflottor. Men reglerna kan också
komma att användas mot andra länder, som anses dumpa sina priser med
hjälp av statliga subventioner.

Avsikten är att EG-länderna fram till 1992 skall ha avskaffat subventionerna
till rederinäringen. Denna ambition är en drivkraft i tillkomsten av nya
öppna register. Även i USA vill man begränsa konkurrens från flottor som
subventioneras med skattemedel.

1

1 Riksdagen 1988189.3 sami. Nr T8-9

Svenskt internationellt skeppsregister Mot. 1988/89

T8

I proposition 1987/88:129 om vissa sjöfartspolitiska åtgärder anförde föredragande
statsrådet avseende frågan om ett internationellt register:

Jag kan för egen del konstatera att en sådan lösning kan sänka kostnaderna
till en internationellt konkurrenskraftig nivå. För tank- och bulksjöfarten är
en sådan kostnadsnivå närmast avgörande för en lönsam verksamhet. Jag är
emellertid inte beredd att förorda en internationell registerlösning för
svenskt vidkommande.

Därmed hade statsrådet i klartext avfärdat möjligheterna för i första hand en
framtida svensk tank- och bulksjöfart. Vi är dock inte beredda att så
lättvindigt utesluta möjligheterna för svensk sjöfart att hävda sig på denna
marknad.

Flertalet av de betydande västeuropeiska sjöfartsnationerna har redan
inrättat eller planerar att inrätta internationella register i syfte att göra det
möjligt för resp. lands handelsflotta att konkurrera på internationellt
likvärdiga villkor.

Det torde inte vara möjligt för Sverige att stå vid sidan av denna utveckling
utan att förlora också de sista resterna av svensk sjöfall i oceanfart. Det
föreligger då risk för att inte bara fartygen försvinner från Sverige utan också
större delen av sjöfartsnäringen. Detta skulle innebära oöverskådliga
konsekvenser för svensk industri och svensk ekonomi.

Omfattningen av och formerna för ett svenskt internationellt sjöfartsregister
bör därför utredas och förslag snarast föreläggas riksdagen.

Bemanningskostnaderna

Det är med viss tillfredsställelse vi konstaterar att regeringen nu så tydligt
visar att den är medveten om att det höga skattetrycket är skadligt för både
sysselsättning och företagande.

De svårigheter svensk sjöfart har att ekonomiskt hävda sig i konkurrensen
med jämförbara sjöfartsnationer skiljer sig inte märkbart från de svårigheter
svenskt näringsliv till följd av det höga kostnadsläget i Sverige över huvud
taget har att hävda sig i internationell konkurrens.

Skillnaden består huvudsakligen i skilda förutsättningar att bedriva
verksamhet utomlands.

Medan svenska landbaserade företag i stort sett är oförhindrade att
bedriva produktion i andra länder på de villkor som gäller i dessa, måste
sjöfart under svensk flagg och med svensk besättning konkurrera internationellt
på svenska villkor.

För att svensk sjöfartsnäring inte helt skall slås ut är det därför nödvändigt
att näringen får konkurrenskraftiga villkor.

Det är också nödvändigt att dessa vilkor blir bestående under en längre tid,
så att näringen inte blir ständigt beroende av politiska beslut.

Direkta subventioner är i detta sammanhang olämpliga och riskerar
snarast att skada sjöfartsnäringen. Regeringens förslag avvisas därför.

En befrielse från sjömansskatt kan däremot inte nu förutses skapa
liknande problem i relationerna till andra sjöfartsnationer. En sådan lösning 2

ger också de fasta spelregler som är nödvändiga. I valet mellan olika tänkbara Mot. 1988/89
övergångslösningar tills ett internationellt register införts är således detta den T8

metod som bör väljas.

Regeringen framhåller i propositionen: ”En skattebefrielse får med
åtföljande sänkning av ersättningen därför med gällande system direkta
konsekvenser för nivån på det sociala skyddet. Tekniska lösningar för att
kompensera för denna effekt blir med nödvändighet komplicerade och är
också från principiell synpunkt tveksamma.” Vi delar denna uppfattning och
anser att de tekniska och princiella problemen bör undvikas genom att det
överlåts åt parterna att själva i avtal reglera det sociala skydd de bedömer
vara erforderligt.

Det förslag om befrielse från sjömansskatt vid tjänstgöring ombord på
svenska handelsfartyg i fjärrfart som regeringen aviserade i proposition
1987/88:129 borde inte ha dragits tillbaka utan det borde ha lagts fram för
riksdagen. Enligt vår uppfattning skulle ett sådant förslag ha varit överlägset
det nu framlagda. Regeringen bör således återkomma i frågan.

Eftersom det inte är möjligt att genomföra våra förslag redan från 1 januari
1989 godtar vi det förslag om förlängning av nu gällande bestämmelser som
regeringen lagt fram i proposition 1988/89:58.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett svenskt internationellt
sjöfartsregister i enlighet med vad som anförs i motionen,

2. att riksdagen avslår proposition 1988/89:56,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till befrielse från
sjömansskatt i enlighet med vad som anförs i motionen.

Stockholm den 22 november 1988

Rolf Clarkson (m)

Görel Bohlin (m)

Tom Heyman (m)

Wiggo Komstedt (m)

Bo Lundgren (m)

Hugo Hegeland (m)

Karl-Gösta Svenson (m)

Sten Andersson (m)
i Malmö

Jan Sandberg (m)

Per Stenmarck (m)

Ewy Möller (m)
Ingegerd Troedsson (m)
Margit Gennser (m)
Knut Wachtmeister (m)

3