med anledning av prop. 1988/89:46 om Mot.

Motion 1988/89:Sk23 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89 :Sk23

av Bengt Westerberg m.fl. (fp)

med anledning av prop. 1988/89:46 om Mot.

inkomstskatten för år 1989, extra avdrag för i?88/8?,

folkpensionärer, uppbörd av B-skatt och
kvarskatteavgift på fyllnadsinbetalningar m.m.

Sk23-26

1. Inledning

I propositionen läggs förslag om en ny skatteskala för 1989, vissa förändringar
i beskattningen för pensionärer, förändringar i reglerna för fyllnadsinbetalningar
m.m.

Förslagen innebär en uppseendeväckande omsvängning i förhållande till
vad som framfördes under valrörelsen.

Förslaget om reducerad inkomstprövning av det kommunala bostadstillägget
(KBT) för pensionärer motiveras av önskemålet att stimulera personer
över 65 år till fortsatt förvärvsarbete. När folkpartiet i valrörelsen framförde
ett liknande förslag i samma syfte betecknades det som ”idiotiskt" av
finansministern.

För pensionärer med inkomster mellan 70 000 kr. och 90 000 kr. höjs
skatten med mellan 535 kr. och 1 287 kr. På grund av avsaknaden av
inflationsskydd kommer ca 300 000 inkomsttagare att få höjd i stället för
sänkt marginalskatt.

2. Skatteskala för 1989

Regeringens förslag innebär en sänkning av grundbeloppet i den statliga
inkomstskatten från 20 till 5 % för beskattningsbara inkomster mellan 70 000
kr. och 75 000 kr. och från 20 till 17 % för inkomster över 75 000 kr. Förslag
om inflationsskydd i skatteskalan finns inte.

Konsekvenserna för statsbudgeten i form av minskade statsinkomster
nämns över huvud taget inte. Effekterna på samhällsekonomin och efterfrågeläget
negligeras likaså. Av en bisats framgår att finansministern hoppas att
de nominella löneökningarna skall bli lägre, men analys saknas helt.

De konsekvensbeskrivningar som finns består av två tabeller, delvis
felaktiga. Tabell 1 påstås visa hur stor skattesänkningen blir 1989 vid
oförändrade inkomster. Siffrorna är korrekta enbart om prisökningstakten
är noll - ett uppenbart orimligt antagande, som finansministern inte ens själv
tror på.

En konsekvens av avsaknaden av inflationsskydd är att betydande grupper
kommer att få höjd marginalskatt. Ca 250 000 inkomsttagare med inkomster
kring den s.k. brytpunkten kommer vid en löneökning på 7 % att skjutsas

1 Riksdagen 1988189.3sami NrSk23-26

upp i ett högre inkomstskikt. De har i år en marginalskatt på 50 % och får Mot. 1988/89
nästa år denna höjd till 61 %. Det torde vara en tveksam fördel att de utan Sk23
den 3 marginalskatt, nämligen 64 %.

En liknande effekt skapas för de ca 50 000 inkomsttagare som i år har ca
200 000 kr. i taxerad inkomst. Med en 7-procentig löneökning skjutsas de
upp i nästa skatteintervall och marginalskatten stiger från 64 % i dag till
72 % nästa år.

Dessa konsekvenser, som finansministern inte ens brytt sig om att
beskriva, torde göra det mycket svårt för arbetsmarknadens parter att på det
sätt regeringen önskar ta hänsyn till skatteförändringarna vid avtalsförhandlingarna.
Detta framgår också vid avtalsförhandlingen har ”förvandlats” till
ökning av inkomsten efter skatt. Vid t.ex. 7 procents löneökning finns två
”vågdalar” just vid inkomster vid skiktgränserna.

Förändringen i skatteskalan i regeringens förslag innebär formellt minskade
skatteinkomster på drygt 9 miljarder kronor. Därav motsvarar det
uteblivna inflationsskyddet ca 5 miljarder kronor. Den faktiska skattesänkningen
är alltså ca 4 miljarder kronor. Någon diskussion av de stabiliseringspolitiska
effekterna därav finns varken i denna proposition eller den
ekonomisk-politiska propositionen, vilket är anmärkningsvärt.

Enligt folkpartiets uppfattning bör inkomstskatten sänkas med 4 procentenheter
(i grundbeloppet) för alla inkomster över 70 000 kr. Detta skall ses
som ett första steg i en större skattereform. Grundavdraget i inkomstskatten
bör inte förändras. Därtill måste det automatiska inflationsskyddet återinföras.
Detta innebär att alla inkomsttagare får sänkt eller oförändrad marginalskatt.
Även de som med regeringens förslag får sin marginalskatt höjd med
11 resp. 8 procentenheter får således sänkt marginalskatt med folkpartiets
förslag.

Eftersom vi föreslår att inflationsskyddet återinförs ökar möjligheten att
parterna kan ta hänsyn till skattesänkningen i avtalsförhandlingarna. I övrigt
torde denna möjlighet inte förändras av om inkomstskatten sänks med 4 eller
3 procentenheter.

Med vårt förslag minskar statens skatteintäkter med ca 13 miljarder
kronor. Därav svarar inflationsskyddet för ca 5 miljarder kronor. Skattesänkningen
blir således ca 8 miljarder. Den samhällsekonomiska effekten av
denna beror på i vad mån de nominella löneökningarna dämpas samt på de
övriga åtgärder vi föreslår. En närmare analys görs i vår partimotion om den
ekonomiska politiken.

3. Pensionärernas extra avdrag

I propositionen finns tre förslag som särskilt berör pensionärernas skattesituation.

Det första förslaget innebär att det extra avdraget för pensionärer trappas
av med en enhetlig procentsats som är så avpassad att avdraget för
ensamstående faller bort helt om den taxerade inkomsten överstiger 85 000
kr. Avsikten är att dämpa de marginaleffekter som idag vid vissa inkomster
kan överstiga 100 % samt att undvika att extra avdrag utgår ”i så höga

inkomstlägen att det framstår som stötande”. Båda dessa effekter uppnås Mot. 1988/89

med regeringens förslag men till priset av en kraftig total skattehöjning. Sk23

Pensionärer med inkomster (folkpension, pensionstillskott och ATP) på
ca 70 000 kr. - en inkomstgräns som ofta figurerade i valrörelsen - får sin
skatt höjd med ca 535 kr. Även pensionärer med ännu lägre inkomst ca
50 000 kr. - får höjd skatt, om än med blygsamma 36 kr. Om inkomsten är ca
85 000 kr. blir skattehöjningen nära 1 300.

Folkpartiet kan inte acceptera de föreslagna skattehöjningarna. Vi är väl
medvetna om frågans tidigare behandling i riksdagen och den matematiskt
svåra uppgiften att samtidigt uppnå de båda önskade målen. Till dess en
bättre lösning än den nu föreslagna kan finnas, t.ex. i samband med en stor
skattereform, anser vi emellertid att olägenheterna med nuvarande regler är
mindre än olägenheterna med den stora skattehöjning som regeringen
föreslår. Vi föreslår således att nuvarande regler för avtrappning skall
fortsätta att gälla.

Det andra förslaget som berör pensionärerna gäller det extra avdragets
avtrappning mot förmögenhet. Nuvarande regler har länge uppfattats som
synnerligen stötande. Det gäller för det första det faktum att pensionärer har
en "särskild förmögenhetsskatt” vid en förmögenhet som vida understiger
den för andra inkomsttagare. ”Vanliga” inkomsttagare påförs ingen förmögenhetsskatt
vid sparbelopp som är mindre än 400 000 kr., medan pensionärer
får vidkännas en särskild avtrappning av det extra avdrag - en särskilt
förmögenhetsskatt - redan vid ett sparbelopp på 90 000 kr.

Dagens regler är stötande även därigenom att de kan innebära marginaleffekter
på 200 % eller mer. Ett exempel på hur reglerna direkt uppmuntrar till
förmögenhetsminskning ges i propositionen - detta är självklart i bjärt
kontrast till önskemålet att i stället uppmuntra till sparande.

Regeringens förslag inskränker sig emellertid till en ganska blygsam
förändring. Marginaleffekten sägs aldrig överstiga 100 % vid en förmögenhetsavkastning
på 9 %. I verkligenheten är förmögenhetsavkastningen ofta
mindre än 9 % (t.ex. räntan på vanligt banksparande) och marginaleffekten
torde då kunna överstiga 100 %, dvs. uppmuntra till konsumtion av tidigare
sparande. Även om regeringens förslag genomförs kommer också pensionärer
att ha ”förmögenhetsskatt” vid väsentligt lägre sparbelopp än andra
inkomsttagare.

Enligt vår uppfattning är det rimligt att helt avskaffa den avtrappning som
sker av extra avdraget mot förmögenhet. Därigenom likställs pensionärer
med andra inkomsttagare vad avser skatten på sparbelopp.

Det får ankomma på utskottet att utarbeta förslag till förändringar i
anvisningarna till 50 § kommunalskattelagen och i 22 § 3 mom taxeringslagen.

Med regeringens förslag i ovan nämnda fall minskar skatteintäkterna för
staten med netto 25—30 milj. kr. och för kommunerna med netto 200-205
milj. kr. Med folkpartiets förslag blir skattesänkningen större, kanske
dubbelt så stor. Detta torde inte skapa några problem från statsfinansiell
synpunkt. Från samhällsekonomisk synpunkt blir effekterna en önskvärd
stimulans av pensionärernas sparande.

Det tredje förslaget som berör pensionärerna innebär en förändring av

inkomstprövningen av det kommunala bostadstillägget (KBT). Regeringen Mot. 1988/89

föreslår att KBT inte skall reduceras för de ålderspensionärer som har Sk23
arbetsinkomster. Avsikten är att uppmuntra även personer över 65 år till
fortsatt förvärvsarbetande genom att marginaleffekten minskas från över
90 % till ca 60 %.

Vi noterar med viss förvåning den snabba omsvängning i regeringens
politik som detta förslag innebär. I somras framförde folkpartiet förslag med
syfte att uppmuntra de pensionärer som så önskade att fortsätta förvärvsarbeta
även efter uppnådd pensionsålder. Förslaget betecknades då som social
nedrustning och idiotiskt av finansministern.

Vi har ingen invändning mot regeringens förslag. Det behöver emellertid
kompletteras på två sätt. För det första bör reducering av KBT inte heller ske
mot inkomst av rörelse, för att uppmuntra även t.ex. äldre hantverkare till
fortsatta arbetsinsatser. För det andra bör även pensionärer som inte har
KBT uppmuntras till fortsatt förvärvsarbete. Vi föreslår därför att ett särskilt
förvärvsavdrag införs för pensionärer på 10 000 kr.

Det får ankomma på utskottet att utforma erforderlig lagtext.

4. Avdrag för ökade levnadsomkostnader

I propositionen föreslås en ytterligare förlängning av den specialregel som
infördes 1984 för de personer som arbetar inom byggnads- och anläggningsbranschen.
Vi anser liksom tidigare att undantag från tvåårsregeln inte bör
begränsas till denna bransch utan gälla även andra yrkeskategorier.

5. Uttag av preliminär skatt

För några år sedan höjdes uttaget av preliminär B-skatt från 100 till 120 % av
den slutliga skatten året före inkomståret. Folkpartiet hävdade då och även
därefter att detta skapade en risk för överuttag, och vi föreslog att uttaget
skulle begränsas till 110 % av den slutliga skatten före inkomståret.

Riksskatteverket har nu undersökt hur väl ett uttag på 120 % skapar en
överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt. Med hänsyn till denna
kartläggning av de faktiska förhållandena föreslår RSV att uttaget av
preliminär B-skatt begränsas till 110 % fysiska personer och dödsbon. För
juridiska personer utom dödsbon anser RSV att uttaget även fortsättningsvis
bör vara 120 %.

Regeringen håller emellertid fast vid ett uttag av preliminär B-skatt på
120 % även för fysiska personer och dödsbon som huvudregel och den enda
förändring som föreslås är en ganska krånglig komplettering av denna
schablonregel för att undvika för stort överuttag.

I fråga om fysiska personer och dödsbon anser vi RSV:s förslag väl avvägt.

Preliminär B-skatt bör alltså tas ut med 110 % för fysiska personer och
dödsbon. I motsats till RSV anser vi att detsamma bör gälla för juridiska
personer. Det prognosticerade underuttaget torde hänga samman med att
många juridiska personer gör preliminär deklaration och därför inte i
praktiken taxeras enligt schablonen 120 %. Om schablonen i stället sätts till

110 % kan därför faktiskt en bättre överensstämmelse mellan preliminär Mot. 1988/89
skatt och slutlig skatt uppnås. Sk23

Det får ankomma på utskottet att utarbeta erforderlig lagtext.

6. Avgift på fyllnadsinbetalningar

Regeringen föreslår tre förändringar av avgift på fyllnadsinbetalningar som
alla innebär höjningar. Vi avvisar dem.

Det mest anmärkningsvärda förslaget gäller införandet av en avgift på 2 %
på fyllnadsinbetalningar större än 20 000 kr. som görs mellan den 18 januari
och den 30 april året efter inkomståret. Detta innebär att de skattskyldiga
belastas med en avgift även om fyllnadsinbetalning görs så fort kontrolluppgifter
på inkomsterna erhålls. För att undvika avgiften måste man alltså
löpande under inkomståret göra egna uppskattningar av inkomster och
beräkna sin skatt. Med dagens krångliga skattesystem är detta en orimlig
börda att lägga på de skattskyldiga. Vi anser det självklart att den som på
korrekt sätt fullgör sin deklarationsskyldighet vid utsatt tillfälle skall kunna
göra en fyllnadsinbetalning utan att påföras en särskild avgift.

De båda andra förslagen innebär en ökning av kvarskatteavgiften till 10 %
för fyllnadsinbetalningar som görs efter den 30 april samt en höjning från 2 till
4 % av avgiften på fyllnadsinbetalningar för belopp större än 20 000 kr. för
dem som fått anstånd. Vi avvisar även dessa förslag.

RSV har föreslagit att den lägsta kvarskatteavgiften skall höjas från 50 till
100 kr. Regeringen avvisar detta förslag med en kortfattad motivering att det
inte skulle skapa några nämnvärda administrativa fördelar eller andra
förenklingar. Vi anser för vår del att RSV är bättre ägnad att göra dessa
bedömningar, och föreslår alltså att kvarskatteavgift som understiger 100 kr.
inte skall påföras.

7. Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt att grundbeloppet sänks med 4 procentenheter för
alla beskattningsbara inkomster som överstiger 7 basenheter,

2. att riksdagen beslutar återinföra det automatiska inflationsskyddet,

3. att riksdagen avslår förslaget om ny avtrappning av extra
avdraget på grund av inkomster utöver pensioner,

4. att riksdagen beslutar avskaffa avtrappningen av extra avdraget
mot förmögenhet,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett särskilt
förvärvsavdrag för pensionärer enligt vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen beslutar om undantag från tvåårsregeln utan
begränsning till byggnads- och anläggningsbranschen enligt vad som
anförs i motionen,

5

7. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del beslutar att Mot. 1988/89

uttag av preliminär B-skatt görs med 110 % enligt vad som anförs i Sk23

motionen,

8. att riksdagen avslår förslagen om nya och höjda avgifter på
fyllnadsinbetalningar enligt vad som anförs i motionen,

9. att riksdagen beslutar att lägsta kvarskatteavgift höjs från 50 till
100 kr.

Stockholm den 15 november 1988

Bengt Westerberg (fp)

Kerstin Ekman (fp)

Karl-Gös ta Biörsmark (fp)

Birgit Friggebo (fp)

Elver Jonsson (fp)

Anne Wibble Ofp)

Kjell Johansson (fp)

Karin Ahrland (fp)
Charlotte Branting (fp)
Sigge Godin (fp)

Ingela Mårtensson (fp)
Jan-Erik Wikström (fp)

6