Kost, hälsa och konsumentkunskap i skolan

Motion 1989/90:Ub206 av Larz Johansson (c) m.fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1989/90:Ub206

av Larz Johansson (c) m.fl.

Kost, hälsa och konsumentkunskap i skolan

Mot.

1989/90

Ub206-209

80-talet har kännetecknats av att många elever har känt sig osäkra i sin konsumentroll.
Trendiga stilar som lanserats i USA blev ett mönster även för
svenska ungdomar. Man skall beta i sig något i förbifarten.

Enorma summor har använts för att stötta s k svaga konsumenter. Vi
menar att många i denna grupp aldrig behövt bli stämplade som svaga konsumenter
om de redan i skolan fått tillräckliga kunskaper.

Staten har satsat miljoner på att stimulera flickor att välja teknisk utbildning
men viljan att låta alla skolelever få färdigheter för att få bättre kunskaper
i hushållsekonomi lyser med sin frånvaro.

När arbetet i industrisamhället splittrades och delades upp i löne- och
egenarbete började många må dåligt bl a därför att man inte inom familjen
hann att lära ut vardagsarbetet och överföra normer.

Nu har detta blivit skolans uppgift i stor utsträckning men beteenden påverkas
inte av information och teoretiska kunskaper. För att få förändringar
till stånd måste det till träning i praktiskt arbete. Då får också eleverna en
stabil bas att stå på för att klara av sitt vardagsliv.

En rad statliga utredningar under 80-talet visar att det finns ett klart samband
mellan sjukvårdskostnader och livsföring.

Hälso- och sjukvård inför 90-talet SOU 1984

Folkhälsa och livsmedelspolitik, Socialstyrelsen 1984

Livsmedelskommitténs betänkande Kost och hälsa DSU 1984

Konsumentpolitiska kommitténs betänkande SOU 1985

Den nyligen tillsatta folkhälsogruppen har som en av sina uppgifter att analysera
kunskapsbehoven och att peka ut högprioriterade åtgärder. Vi anser,
bl.a. med hänvisning till ovan nämnda utredningar, att utbildningsbehovet
inom de områden vi ovan angivit är stort och att riksdagen redan under innevarande
riksdagsår bör besluta om förändringar av undervisningen.

Grundskolan

I läroplanen för grundskolan (Lgr 80) poängteras att hemkunskapen och
konsumentfrågorna skall förmedlas genom hela grundskolan. Antalet
veckotimmar i hemkunskap är sammanlagt sex och i slöjd sammanlagt sexton.
Man kan fråga sig om detta är en rimlig fördelning av dessa veckotim

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr UÖ206-209

mar. Det torde vara lika viktigt att kunna sköta sitt hem och laga sin mat som
att snickra och sy. Översynen av läroplanen för grundskolan bör göras med
den förutsättningen att undervisningen i hemkunskap i grundskolan bör omfatta
mer än nuvarande sex veckotimmar. Detta bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.

I princip avgör varje rektorsområde hur undervisningen skall organiseras
och vem som skall genomföra den. Rullkök (spis på rullbänk) har blivit
den enda satsningen för undervisningen i många låg- och mellanstadieskolor.
Lektionerna har blivit demonstrationslektioner. Men glädjande nog finns
också exempel runt om i landet där en välutrustad hemkunskapslokal finns
att tillgå och lektionerna har förts till sammanhängande pass så eleverna
jämsides med den teoretiska undervisningen får möjlighet till egna praktiska
övningar. Undervisningen bedrivs av hushållslärare eller i samarbete klasslärare/hushållslärare,
s.k. kompanjonlärarskap, med goda undervisningsresultat
och motiverade elever.

Vi anser att hemkunskapsämnets ställning i grundskolan måste stärkas.
Hemmen erbjuder i dag inte i samma utsträckning som förr tillfällen att inhämta
elementära kunskaper i matlagning och varukännedom. Skolans uppgift
är också att förmedla det kulturarv som maten utgör. Sammanhängande
arbetspass borde finnas, likaså möjlighet till praktiskt utövande av matlagning.
Riksdagen bör ge regeringen till känna vikten av att sammanhängande
undervisning/arbetspass för hemkunskapslektionerna skapas inom varje
rektorsområde.

Gymnasieskolan

När skoleleverna uppnår gymnasieåldern börjar sambandet mellan kost,
hälsa och den personliga ekonomin göra sig märkbar. Då är frågorna mera
personliga och handlar exempelvis om egen bostad och egen matlagning.
Det är först på gymnasial nivå som det är möjligt att fullt ut gå in på de näringsinriktade
aspekterna på maten. Härför krävs grundläggande kunskaper
i kemi, fysik, fysiologi med flera andra ämnen - kunskaper som eleverna tidigare
inte hunnit få.

Förr hotades människan av epidemiska infektionssjukdomar. Idag är hotet
främst betingat av det egna livsmönstret. Ett alltför uppskruvat tempo,
för lite rörelse och felaktig kost är faktorer som är av stor betydelse i sammanhanget.
Näringsforskningen visar att människans kost behöver ändras
radikalt för att motverka civilisationssjukdomar som diabetes, hjärt- och
kärlsjukdomar, övervikt, högt blodtryck och vissa cancersjukdomar.

Av avgörande betydelse om man vill ändra utvecklingen är utbildningen.
Att undervisa ungdomar i näringslära och praktisk matlagning är det enda
sättet att påverka dem för att ändra sina felaktiga kostvanor. Hushållen har
en central roll när det gäller resursanvändning och miljöpåverkan samt hela
den enskildes ekonomi.

Kommittén för översyn av gymnasieskolans yrkesinriktade linjer (ÖGY)
föreslog att utbildning i kost- och konsumentfrågor skall ges till alla elever i
den yrkesinriktade delen av gymnasieskolan. Detta skulle enligt utredningen
gå så till att av timmarna i ämnet Ekonomi och samhällsfrågor skulle det av

Mot. 1989/90

Ub206

2

delas sammanlagt 25 lektionstimmar per årskurs för undervisning i kost- och
konsumentfrågor. Det föreslogs också att hushållslärare tar hand om undervisningen.

Tyvärr hörsammades inte detta förslag när försöksverksamheten med treåriga
yrkesinriktade linjer påbörjades. Vi anser utifrån de många undersökningar
och projekt som genomförts vad gäller ungdomars kunskaper kring
kost, hälsa och hushållsekonomi, att samtliga gymnasielinjer måste inrymma
dessa ämnen. Undervisningen kan med fördel anförtros hushållslärare, som
utöver de kunskaper de besitter inte har tillräcklig undervisningstid. Däremot
råder det stor brist på lärare i samhällskunskap.

Speciell uppmärksamhet måste ägnas åt den nya treåriga linjen, omvårdnadslinjen.
När eleverna kommer till gymnasieskolan för att börja på omvårdnadslinjen
har de ganska små kunskaper i matlagning och näringslära.
Kunskapsöverföringen i hemmet i dessa frågor är numera näst intill obefintlig.
Eleverna måste därför träna färdighetsmoment och teoretiska kunskaper
från grunden. Det har ofta klagats på att eleverna från social-servicelinje
haft knappa kunskaper, inte minst har eleverna själva konstaterat detta när
de kommit ut i praktiskt arbete. På omvårdnadslinjen har undervisningstiden
i kost-konsumentkunskap (hushållning) sänkts med ungefär en fjärdedel.
För att kompensera detta har man tänkt att eleverna skall få praktisk
träning under arbetsplatsförlagd utbildning. Att låta elever med små kunskaper
använda vårdtagarnas resurser för att få utbildning i matlagning och tvätt
måste vara fel och upplevas som kränkande för den som utsätts för denna
vård.

Skall omvårdnadslinjen bli en god utbildning för arbetstagare inom vård
och omsorg måste undervisningstiden i kost och hushållning utökas.

Den s.k. mittblocksutredningen har presenterat ett förslag till en ny treårig
social linje med en kost- och näringsinriktad gren, vilken delvis skulle
ersätta den nuvarande tvååriga konsumtionslinjen. Vi anser det mycket
angeläget att denna linje inrättas vid sidan om S-linjen. Den erbjuder fler
möjligheter och kan bli en god studieförberedande utbildning för yrken
inom utbildningsväsendet, personaladministrationen, socialtjänsten m m.
Det är nu viktigt att linjen ges ett innehåll med möjligheter till praktisk tilllämpning.
Detta bör ges regeringen till känna.

Lanthushållsskolor/internathushållsskolor

En viktig resurs i den regionala utbildningen och utvecklingen utgör lanthushållsskolorna/internathushållsskolorna.
Förslaget om den nya gymnasieskolan
utgör ett stort hot mot dessa skolor eftersom basen - som i dag utgörs av
termins- och årskurser - föreslås utgå ur utbildningsutbudet. Skulle så bli
fallet är det nödvändigt att dessa specialekonomiska kurser blir tillgängliga
såväl inom gymnasieskolan som inom kom-vux.

De ovan nämnda skolorna har på senare tid haft en viktig roll som anordnare
av den högre specialkursen Kost, hälsa, hushållning. Likaså har vissa
uppdragsutbildningar och personalutbildningar förlagts till skolorna. Främst
är det landstingen som insett vilken resurs skolorna utgör. Ämnet kost och
hälsa inom omvårdnadslinjen har också vid några landsting förlagts till dessa
skolor med gott resultat.

Mot. 1989/90

Ub206

3

1* Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Ub206-209

I en framtid kan lanthushållsskolorna bli en samlande kraft för den nya
sociala linjen. Den konsumentekonomiska grenen bör helt eller delvis kunna
förläggas till dessa skolor. Det fordrar ett nära samarbete mellan kommunerna
och huvudmännen för skolorna för att fullt ut kunna utnyttja möjligheterna.
Många kommuner torde inte ha möjlighet att ensamma ta på sig
dylika utbildningar varför ett samarbete t ex inom länen eller inom en region
är nödvändigt. Likaså borde den textila grenen av nuvarande konsumtionslinjen
vara möjlig att hänföra till lanthushålls- och internathushållsskolorna,
eftersom dessa skolor i regel har en god utrustning även för denna utbildning.

Enligt uppgifter har några landsting fört diskussioner om nedläggning av
lanthushålls- och internathushållsskolorna. Vi anser detta vara kortsynt eftersom
behovet av de utbildningar som ges vid skolorna är mycket stort. Ur
samhällsekonomisk synpunkt är det dålig ekonomi att göra sig av med dessa
skolor, inte minst i en tid då kunskaper om kost och hälsa efterfrågas i större
utsträckning än tidigare och när olika utredningar visar hur illa ställt det är
med dessa elementära kunskaper inom såväl många yrkeskategorier som
inom privatekonomin.

Vi menar att dessa skolor skall ses som en resurs i den regionala utbildningen
och utvecklingen. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn av läroplanen vad gäller antalet hemkunskapstimmar
i grundskolan,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av sammanhängande undervisning/arbetspass
för hemkunskapslektionerna i grundskolan,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om obligatorisk undervisning om kost, hälsa och hushållning
på gymnasieskolans samtliga linjer,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det speciella behovet av utökad utbildning i kost
och hushållning på omvårdnadslinjen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utformningen av en ny treårig social linje,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om internathushållsskolorna/lanthushållsskolornas roll
i den framtida regionala utbildningen och utvecklingen.

Mot. 1989/90

Ub206

4

Stockholm den 16 januari 1990
Larz Johansson (c)
Marianne Andersson (c)
Stina Gustavsson (c)

Stina Eliasson (c)

Pär Granstedt (c)

Mot. 1989/90

Ub206

Jan Hyttring (c)

Marianne Jönsson (c)

Görel Thurdin (c)

5