Jämställdheten

Motion 1988/89:A804 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
-
Motionsgrund
Tilldelat
Arbetsmarknadsutskottet

Händelser

Inlämning
1989-01-25
Bordläggning
1989-02-01
Hänvisning
1989-02-02

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

PDF
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89:A804

av Bengt Westerberg m.fl. (fp)
Jämställdheten

Inledning

Det är icke bara på manlighet, som Europas samhällen, som Sveriges folk
och samhälle skola hava att bygga, om de vilja bygga en verkligt livsduglig
framtid. Det är på det idéinnehåll, som går vidare och djupare och som
omslutes i begreppet mänsklighet, i vars namn både män och kvinnor kunna
mötas till gemensamt arbete, var och en på sitt sätt och efter sin läggning, för
det allmänna bästa, för folket, och jag säger utan tvekan: också för riket.

Det sade den liberale statsministern Nils Edén i riksdagen den 27 april 1918
när han argumenterade för kvinnlig rösträtt. Vi firar i år 70-årsjubileum av
den kvinnliga rösträttens införande. Beslutet fattades i riksdagen 1919.
Första gången kvinnor fick rösta i politiska val var 1921. Mycket har hänt
sedan dess. Under 1900-talet har kvinnors frigörelse till stor del handlat om
rätten att själv få bestämma över sitt liv, såväl ekonomiskt och sexuellt som i
arbetet och i hemmet. 1989 har vi nått ett gott stycke på väg i jämställdhetskampanjen,
men mycket återstår framförallt i förändring av attityder.

Liberalismens vision är ett samhälle där alla kvinnor och män behandlas
med samma hänsyn och respekt, och fritt kan utvecklas utan hinder i form av
t.ex. diskriminerande regler och fördomar. En liberal jämställdhetspolitik
syftar till frigörelse, inte till att ersätta gamla roller och schabloner med nya.

I och med att jämställdhetslagen kom till stärktes statens möjlighet att
ingripa mot könsdiskriminering. De formella hindren för ett aktivt jämställdhetsarbete
är därmed undanröjda. Men bara lagstiftning räcker inte för att
förändra attityder och fördomar eller garantera att de stora samhällsomvandlingar
som sker på andra områden också kommer att bidra till en ökad
jämställdhet.

Vi rör oss i dag mot ett samhälle, där traditionella hierarkier blir mindre
betydelsefulla. Runt om i samhället håller "pyramiderna" på att rivas.
Människor tycks allt mer ty sig till den dynamik som återfinns i olika slag av
informella nätverk och allt mindre verka genom traditionella beslut uppifrån
och instruktioner nedåt. Det flexibla och informella framhävs framför det
planerade och formella.

Därmed bryts utan tvivel många traditionellt "manliga" maktstrukturer
ned. Men det finns ingen garanti för att de mer informella och tillfälliga
nätverk som kommer i stället ger plats för kvinnor och män på lika villkor.
Tvärtom kan frånvaron av klara ansvarsförhållanden och lättöverskådliga
organisationssystem göra det lättare för dem som vill utestänga andra.
Utvecklingen mot ett rörligare och mer mångfacetterat samhälle gör alltså

1 Riksdagen 1988189.3 sami. NrA804

inte att regler och bestämmelser t.ex. till förmån för ökad jämställdhet har Mot. 1988/89
spelat ut sin roll. A804

I ett samhälle där kunskaper spelar en allt större roll, blir utbildningsfrågorna
också allt viktigare. Skolan, den högre utbildningen och forskningen
får inte fungera så att det i första hand blir ett av könen som får tillträde till en
ny kunskap.

Allt oftare läser man nyhetsartiklar och debattinlägg på temat att
jämställdhetsarbetet har kommit av sig. Löneskillnaderna mellan kvinnor
och män tycks på många håll åter öka. Andelen män som tar ut föräldraledighet
är alltjämt liten. I de flesta styrelserum, inte minst i näringslivet och i
fackliga sammanhang, är mansdominansen praktiskt taget lika stor som
tidigare. Intresset för att fylla de grundläggande jämställdhetsreformer som
genomfördes under 1970-talet med konkret innehåll tycks på många håll vara
begränsat.

Samtidigt finns andra trender. Knappast något ledande industriföretag
anser sig i dag ha råd med det slöseri med mänskliga kunskaper och talanger
som bristande jämställdhet på arbetsplatsen innebär. De flesta håller med
om att både kvinnor och män mår bättre om de får utvecklas både i familjen,
som föräldrar, och i arbetslivet. På samma sätt är insikten om att barn
behöver både sina mammor och sina pappor numera allmän i all barnomsorgsdebatt
- åtminstone på det teoretiska planet. Ändå existerar alltså dessa
insikter om de vinster som en större jämställdhet skulle innebära både för
kvinnor och män och för hela samhället sida vid sida med en viss misstro mot
jämställdhetsdebatt och praktiskt jämställdhetsarbete. En del upprörs över
alla hinder och svårigheter som finns kvar och ser kanske inte alltid de
framsteg som verkligen gjorts. Många unga människor, och kanske särskilt
unga kvinnor, som uppfostrats och utbildats till ett jämställt vuxenliv finner
att förutsättningarna för detta inte existerar när barnomsorgen är otillräcklig
och attityderna på många arbetsplatser fortfarande är ojämlika. För många
kan jämställdhetens enda resultat tyckas vara att kvinnorna nu får lov att
dubbelarbeta och i sitt yrke konkurrera med män som inte har någon
arbetsbörda i hemmet.

Det är dags för en ny jämställdhetsoffensiv i Sverige. Jämställdhet är inte
ett visst samhällstillstånd som en gång för alla uppnås, utan snarare en
strävan som måste hållas levande under skiftande yttre förhållanden. Många
av de problem som motiverade jämställdhetsarbetet under tidigare decennier
har minskat i betydelse, även om många också kvarstår. Men samtidigt
tillkommer alltid nya problem och nya utmaningar.

Nu ökar åter födelsetalen i Sverige. Det betyder att vi får fler barn - men
också att vi får fler föräldrar, som sannolikt inte kommer att låta sig nöja med
dagens brister i barnomsorgen eller med de begränsade möjligheter att
förena föräldraskap och förvärvsarbete som hittills existerat. Samtidigt tycks
vi kunna se fram mot en period med stor efterfrågan på arbetskraft och
kanske t.o.m arbetskraftsbrist. För arbetsgivare av alla slag kan det bli en
konkurrensfördel att erbjuda sådana lösningar på de problem som föräldraansvaret
medför, som är anpassade till de enskilda anställda och deras
familjer.

Traditionella lösningar, där t.ex. en viss typ av barnomsorg anses passa för

alla barns och föräldrars behov, duger inte. Folkpartiet arbetar för att målet Mot. 1988/89

om full behovstäckning i barnomsorgen skall vara uppnått senast 1991, för att A804

statsbidrag till barnomsorg skall kunna utgå också till daghem i privat regi

och för en till införandet av vårdnadsbidrag kopplad avdragsrätt för styrkta

barnomsorgskostnader. Ett större utrymme för barnomsorg i alternativa

former skulle sannolikt innebära att fler platser kunde skapas, samtidigt som

valfriheten skulle öka.

Men det avgörande i en ny offensiv för jämställdhet måste vara att göra
jämställdheten till en mansfråga lika mycket som en kvinnofråga. Och
nyckeln för att engagera männen är deras roll som pappor. Det räcker inte
med att bygga ut barnomsorgen, eller ens att göra den mer flexibel. Männen
måste uppmuntras att utnyttja inte bara de lediga dagar som utgår vid barnets
födelse utan också andra former av föräldraledighet, ledighet för vård av
sjukt barn, deltidsarbete när barnen är små etc. För detta krävs inte bara
"förstående" arbetsgivare, utan arbetsgivare som har klart för sig att det är
utvecklande för alla att ta hand om barn och att den kvinna eller man som
ägnar tid åt detta får erfarenheter som är till nytta också i en rad andra
situationer. De erfarenheter som föräldraledighet ger bör i många sammanhang
kunna vara en merit också i arbetslivet.

Utan en förändrad attityd i dessa avseenden är risken stor att mycket av det
som vunnits i fråga om jämställdhet går förlorat. Folkpartiet arbetar för en ny
jämställdhetsoffensiv!

1. Jämställdhet i familjen

1.1 En friare mansroll

Jämställdhetsdebatten har hittills - och på goda grunder - huvudsakligen
handlat om kvinnornas ställning. Men att bryta diskriminering av kvinnor
och förändra den traditionella kvinnorollen räcker inte. Jämställdhet kan
inte vara att kvinnorna i praktiken är dubbelarbetande, dvs. sköter både hem
och förvärvsarbete, medan männen stannar kvar i sin traditionella könsroll.

Det är ännu långt kvar till dess ansvar för förvärvsarbete och hemarbete
delas efter lust och fallenhet och inte efter kön. Men det är ändå viktigt att
konstatera att mans- och papparollen har utvecklats en hel del under de
senaste decennierna. Man kan nog utan att överdriva slå fast att dagens
pappor har ett helt annat ansvar för och delaktighet i hem, familj och hushåll
än vad som var fallet för inte så länge sedan.

Denna förändring av mansrollen har varit en av förutsättningarna för att
fler kvinnor fått chanser i arbetsliv och politik. Och det är bara genom att
denna mannens frigörelse fortsätter som kvinnans frigörelse kan gå vidare.

Det ger männen en nyckelställning i 1990-talets jämställdhetsarbete.

Lika litet som alla inslag i den traditionella kvinnorollen kan betraktas som
negativa kan den traditionella mansrollen beskrivas som enbart negativ. De
egenskaper som av hävd beskrivits som specifikt manliga - logiskt tänkande,
praktisk begåvning, fysiskt mod och annat - är inte värdelösa bara för att de
ofta buntats samman till en schablonbild av hur "riktiga män skall vara. Ett
led i utvecklingen mot en friare mansroll är att män uppmuntras att ta tillvara

1* Riksdagen 1988189.3 sami NrA804

också sådana "traditionellt manliga" egenskaper utan att fastna i schabloner Mot. 1988/89

och färdiga rollmönster. Därför är det också viktigt att opinionsbildningen A804

för en friare mansroll får en positiv prägel. Det gäller att visa att såväl de

enskilda männen själva som hela samhället har mycket att vinna pä en

förändrad mansroll. Detta positiva anslag tycks också, glädjande nog, vara

genomgående i de olika seminarier m.m. på detta tema som allt oftare

arrangeras.

Denna insikt om den traditionella mansrollens begränsningar och den vilja
till större delaktighet som i dag finns hos många män är en viktig och stor
kraft att ta tillvara i arbetet för jämställdhet.

Den utveckling som pågår tar sig bl.a. uttryck i att de flesta pappor numera
är med vid barnens födelse. Men mänga reagerar mot att de sedan ofta är
tvungna att gå hem. Det är därför värdefullt om landstingen kan erbjuda
förlossningsavdelningar där det finns möjlighet för pappor att stanna kvar
och övernatta efter förlossningen. Värdefullt vore också om barnavårdscentralerna
i samband med barnets födelse ordnade regelbundna pappaträffar.

Ett annat uttryck för en mansroll i förändring är att den nuvarande s.k.
pappaledigheten utnyttjas i stor omfattning. Det genomsnittliga uttaget är
nio dagar av tio möjliga.

Folkpartiet arbetar för att stegvis bygga ut mäns fristående rätt till
ersättning i samband med barns födelse upp till tjugo dagar. I ett första steg
föreslår vi att ledigheten byggs ut frän tio till tretton dagar. Vi vill på detta sätt
uppmuntra ett positivt beteende och bygga vidare på en lyckad jämställdhetsreform.
Förhoppningsvis är det också en väg att locka fler män att ta en större
del också av föräldraledigheten.

Av män med barn under 7 år arbetade 87 procent heltid 1985 och endast
några få procent deltid. Kvinnor med barn under 7 år arbetade heltid till 28
procent, deltid till 56 procent och var hemma på heltid i 16 procent av fallen.

Anmärkningsvärt är att män med barn under 7 år arbetar mer per vecka än
män som inte har minderåriga barn. Betydligt större ansträngningar måste
göras för att uppmuntra också män med minderåriga barn att utnyttja
möjligheterna till förkortad arbetstid. Mycket talar för att det fortfarande
finns ett avsevärt motstånd mot pappaledighet i arbetslivet. Riksförsäkringsverkets
kampanj om pappaledigheten var ett positivt steg som bör följas av
fler. Här har även JämO en viktig uppgift.

Det har ibland förekommit uppgifter om att föräldrar som utnyttjat att
korta arbetstider blivit omplacerade när de kommit tillbaka till sin arbetsplats.
Denna fråga är nu föremål för översyn och regeringen bör vid behov
återkomma till riksdagen med förslag och åtgärder.

Samlevnadsundervisningen under värnplikten har hittills haft en begränsad
omfattning men erfarenheterna är goda där det prövats. Det är viktigt att
utnyttja de tillfällen som erbjuds att diskutera könsroller och samlevnadsfrågor.
De borde ha en given plats i t.ex. befälsutbildningen.

Många av dagens bestämmelser och myndighetsrutiner begränsar mannens
möjlighet att ta ansvar för sina barn. Ett exempel är att en ogift pappa
måste anmäla sig som vårdnadshavare till sitt eget barn medan en ogift
mammas vårdnadsskap erkänns automatiskt. Systemet upplevs av allt att
döma som både krångligt och förnedrande. Det är viktigt att stärka den ogifte

pappans ansvar, skyldigheter och rättigheter gentemot barnen. Man bort.ex. Mot. 1988/89

pröva möjligheten att införa faderskapspresumtion för man som är stadigva- A804
rande sammanboende med barnets mor. Ett sådant förslag bör föreläggas
riksdagen.

Många separationer urartar till uppslitande vårdnadstvister, där mannen
vanligen drar det kortaste strået. Det kan inte vara rimligt att skilsmässor så
ofta skall behöva leda till att båda parter svärtar ned varandra och söker
förringa varandras betydelse för barnen. 11.ex. Storbritannien är det i stället
regel att makarna skall vara överens om hur de skall ordna vårdnaden av
barnen innan de kan ta ut skilsmässan. En liknande regel bör övervägas också
i Sverige. Barnbidraget går i dag automatiskt till kvinnan efter en separation.

Det borde vara mer naturligt att fråga föräldrarna hur de vill ha det. Vid
gemensam vårdnad blir barnet automatiskt mantalsskrivet på moderns
hemort även när det bor stadigvarande hos fadern. Efter separation har inte
den biologiske pappan rätt till föräldraledighet medan däremot en eventuell
styvfar har rätt att vara hemma med den andre mannens barn. Regler av detta
slag borde utan svårighet kunna ändras. Den naturliga utgångspunkten
måste vara att föräldrarna skall kunna enas om vad som är bäst i det enskilda
fallet.

1.2 Barnomsorgen

Den ökade viljan till förvärvsarbete och studier hos svenska kvinnor samt
kravet på god omsorg om barnen är de viktigaste skälen till den kraftiga
utbyggnaden av barnomsorgen i form av daghem och familjedaghem som har
skett under de senaste 20 åren.

Utbyggnaden av barnomsorgen har varit av fundamental betydelse för den
ökade jämställdheten mellan kvinnor och män. Den har självklart varit viktig
för både kvinnor och män men framförallt är det kvinnorna som genom den
fått större valfrihet och möjlighet till självförverkligande och oberoende. Just
därför är det så allvarligt att vi fortfarande inte kan erbjuda alla som vill plats i
barnomsorgen.

53 000 barn står i dagiskö. Redan det innebär att det är tiotusentals
föräldrar, oftast kvinnor, som får avstå från förvärvsarbete eller som tvingas
acceptera en barnomsorg som de helst inte skulle vilja ha. Dessutom är den
verkliga kön betydligt längre. SCB har beräknat behovet till cirka 100 000
platser.

Riksdagen har slagit fast att behovet av barnomsorg skall vara helt täckt
1991. Tyvärr pekar alla prognoser på att det stolta målet inte blir verklighet. I
sin senaste anslagsframställan konstaterar socialstyrelsen att det skulle
behövas en total årlig utbyggnad av barnomsorgen på 30 000 platser. För
närvarande byggs 20 000 platser. Socialstyrelsen betecknar målet att nå full
behovstäckning till 1991 som orealistiskt. Om det inte nås är det ett
nederlag för jämställdheten.

Ett problem inom barnomsorgen är att många förskollärare flyr yrket. Ett
av skälen är avsaknaden av alternativ till den kommunala barnomsorgen. Ett
annat skäl är bristen på förnyelse inom den offentliga sektorn. Skall vi klara
målet om full behovstäckning är det viktigt att alla goda krafter tas till vara

och då måste också enskilda alternativ uppmuntras. Det regelsystem som i Mot. 1988/89
praktiken stoppar sådana alternativ, den s.k. lex Pysslingen, måste omedel- A804
hart avskaffas.

I samband med att målet om full behovstäckning antogs i riksdagen på
hösten 1985 uttalades att det senare kunde bli aktuellt med en lag som ålade
kommunerna att ge deni plats som ville ha. Det finns nu skål att på allvar
överväga att genomföra denna lag. En förutsättning är dock att lex
Pysslingen avskaffas så att kommunerna får möjligheter att också utnyttja
enskilda alternativ för att leva upp till lagen.

Flera enskilda alternativ inom barnomsorgen skulle ge större valfrihet och
flexibilitet. Möjligheterna att finna lösningar som passar den egna familjen
skulle öka. Den skulle t.ex. finnas plats för barnomsorg med udda
öppettider.

1 folkpartiets familjepolitiska partimotion behandlas dessa frågor ytterligare.

2. Jämställdhet i arbetslivet

Folkpartiets uppfattning är att både kvinnor och män skall ta ansvar för såväl
sin egen försörjning som för sitt föräldraskap. Vi anser att både kvinnor och
män måste kunna kombinera yrkesarbete med omsorg om hem och barn.

Mänskliga resurser utnyttjas bäst när kvinnor och män delar ansvaret för
både förvärvsarbete och föräldraskap. Det innebär att arbetslivet måste
organiseras så att kvinnor och män bättre än nu kan förena förvärvsarbete
med uppgifter i hem och samhälle.

Sverige har en hög procent yrkesverksamma kvinnor (cirka 86 procent),
men samtidigt den bland jämförbara länder mest könsuppdelade arbetsmarknaden.
Den svenska arbetsmarknaden är till stor del uppdelad pä en
kvinnodominerad och en mansdominerad sektor som i flera avseenden
skiljer sig från varandra. Kvinnor arbetar framförallt inom den offentliga
sektorn och män inom den privata. Endast 8-9 procent av den totala
arbetskraften arbetar i yrken med jämn könsfördelning. En del av den
löneskillnad som finns mellan kvinnor och män kan förklaras av denna
segregering.

Kvinnornas riktigt stora inträde på arbetsmarknaden sammanföll i tiden
med slopandet av sambeskattningen 1970 och med den stora expansionen
inom den offentliga sektorn 1970-85. Under denna period ökade antalet
anställda inom den offentliga sektorn med 550 000 personer. Av dessa var 80
procent kvinnor. Inte heller lönesättningen stimulerade dem att söka sig
utanför denna sfär; snarare var låglönesatsningar mer frekventa inom den
offentliga sektorn än inom den privata. En majoritet av de förvärvsarbetande
kvinnorna finns fortfarande inom den offentliga sektorn.

2.1 Stärk kvinnornas ställning på arbetsmarknaden - Bryt de offentliga
monopolen och förnya den offentliga sektorn

Den sociala tjänstesektorn är i dag starkt dominerad av kvinnor. Det allt
överväldigande flertalet av dem har inom sitt yrkesområde ingen möjlighet
att välja arbetsgivare. Det finns bara landstinget att vända sig till om man vill
arbeta i sjukvården, bara kommunen om man vill ta hand om småbarn.

Skälet är att de traditionellt kvinnliga sysselsättningarna är formaliserade Mot. 1988/89

och reglerade och erbjuds mer eller mindre inom monopol. A804

Offentliga alternativ är i dag kraftigt subventionerade med skattemedel
medan enskilda alternativ ofta inte får några bidrag alls. Det innebär att t.ex.
en förskollärare som vill starta ett enskilt daghem inte har praktisk möjlighet
att göra det. Kvinnor som vill arbeta med vård. omsorg och utbildning har
därmed heller inte möjlighet att välja mer än en arbetsgivare - den offentliga
sektorn. På områden där män traditionellt är verksamma finns normalt inga
liknande hinder att starta enskild verksamhet. Denna ordning är omöjlig att
försvara från jämställdhetssynpunkt.

Det är ingen tillfällighet att offentliganställda kvinnor i allmänhet är
lågavlönade. Det är heller ingen tillfällighet att löneskillnaderna ökar när
industrin går på högvarv medan de offentliganställda får besked om
nedskärningar. Effekterna av detta skymtar vi nu när bristen på bl.a.
sjuksköterskor och hemvårdare utvecklar sig till en av socialpolitikens allra
största problem. Det säger sig självt att den som har en alternativ
arbetsmarknad står sig långt starkare än andra när lönen ska sättas,
arbetsmiljö och arbetsvillkor fastställas.

Ett utslag av löneskillnaderna mellan offentlig och privat sektor är det så
kallade marknadslönetillägg (MLT) som införts i den offentliga sektorn. Det
har varit ett sätt för staten att konkurrera om arbetskraften. MLT har
populärt döpts om till manslönetillägg eftersom det nästan uteslutande har
givits till män. Detta har kunnat ske eftersom 81 procent av de kvinnor som
arbetar inom den offentliga sektorn återfinns inom vård, omsorg och
utbildning, där stat och kommun har monopol på verksamheten och således
inte heller behöver betala ut några marknadslönetillägg. Därmed sitter en
stor andel av alla yrkesarbetande kvinnor i Sverige fast i en låglönefälla. De
har ingen möjlighet att välja arbetsgivare och har därför svårare att ställa
krav på högre löner. När undersköterskor, förskollärare m.fl. väljer att
lämna sitt yrke för något annat bättre betalt arbete är detta ofta ett slöseri
med utbildad arbetskraft som Sverige behöver.

Att bryta de offentliga monopolen ter sig i detta perspektiv som den
effektivaste åtgärden för att öka jämställdheten och minska löneskillnaderna
mellan kvinnor och män. Om konkurrens om arbetskraften rådde även inom
områden som vård, omsorg och utbildning skulle löneutvecklingen också för
de offentliganställda kvinnorna förbättras.

Men vi måste också satsa på en förnyelse av den offentliga sektorn. Det
räcker inte med att erbjuda möjligheter att jobba i egen regi. Vi måste också
bättre ta till vara de offentliganställdas kreativitet och skaparkraft. Den
offentliga sektorn är så stor och tungrodd att den många gånger förtar kraften
och arbetsglädjen hos de anställda. Inte minst flykten från vårdyrken,
förskolor mm tyder på att dagens arbetskraft skyr stela och byråkratiska
organisationer. Detta ställer höga krav pä en förnyelse av den offentliga
sektorn.

Vi tror att en förnyelse av den offentliga sektorn där de anställda ges
erkänsla för sitt jobb och möjligheter att ta eget ansvar och att utvecklas och
göra karriär är nödvändig för att få den stora andelen kvinnor att stanna kvar.

Det är inte minst viktigt att det skapas utvecklingsmöjligheter också vid sidan

av att bli chef. Alla passar inte sorn chefer, men skulle ändå kunna ge mer om Mot. 1988/89

de successivt fick mer kvalificerade uppgifter och bättre anställningsvillkor. A804

Duktiga lärare skall kunna avancera och ändå förbli pedagoger. Sjuksköterskor
skall kunna syssla med vård och ändå göra karriär osv. Dominansen av
kvinnor är stor på alla befattningar utom de beslutande. För att behålla och
nyrekrytera personal är det ytterst angeläget att i konkret handling visa att
kvinnor har goda möjligheter att avancera hela vägen upp. Inom stat,
kommun och landsting borde regelbundna chefsutvecklingsprogram genomföras.
Det är viktigt att rekryteringen till dessa program inte stannar vid dem
som är heltidsarbetande. Det är slöseri att, som så ofta sker i dag, de som
arbetar på deltid samt de som passerat 40-årsstrecket oftast inte är intressanta
för arbetsgivaren när satsningar på vidareutbildning skall göras.

I folkpartiets partimotion om förnyelse av den offentliga sektorn behandlas
detta ytterligare.

2.2 Motverka traditionella yrkesval

Undersökningar visar att antalet kvinnor som bryter mönstren och söker sig
till otraditionella yrken är högre än antalet män. De manliga "brytarna'- är
mycket få. Det har säkert flera orsaker. En viktig orsak är dock att yrken där
kvinnor av tradition arbetar ofta värderas lågt. Ett intensivt arbete för att
uppvärdera yrken inom framförallt vård, omsorg och utbildning är mycket
viktigt för att få fler män, framförallt unga män, att vilja bryta de gängse
mönstren.

Under det senaste decenniet har stora insatser gjorts för att få fler kvinnor
till tekniska yrken. Dessa insatser bör fortsätta. Dessutom är det nutid för en
intensifierad kampanj som riktar sig till männen och får dem att välja
områden inom vård. omsorg och utbildning.

Likaväl som man inriktar sig på att som etappmål få 20% flickor till den nya
elmekaniska utbildningen bör samma målsättning kunna finnas för pojkar
när det gäller t.ex. den nya vårdutbildningen. Dessa frågor utvecklas i
folkpartiets kommittémotion om jämställdhet i utbildning och forskning.

2.3 Flexiblare arbetstider

Vi tror att en kampanj för att påverka unga föräldrar behöver genomföras, så
att inte enbart kvinnan förkortar sin arbetstid utan att både mannen och
kvinnan tar något kortare arbetstid, t.ex. två timmar var, istället för att en tar
fyra timmar kortare tid, när småbarnens omsorg kräver det. Det leder inte
bara till en bättre fördelning av ansvaret för barnen utan också en jämnare
fördelning av löner och sociala förmåner.

Under de senaste årtiondena har då och då krav på sex timmars arbetsdag
framförts.

Vi anser att det i dagens läge är bättre att arbeta för mer flexibla
arbetstider. Arbetsdagens eller arbetstidens längd behöver inte regleras mer
genom politiska beslut.

Enligt folkpartiets uppfattning bör stat, landsting och kommun gå i spetsen
för att genomföra en mer flexibel arbetsorganisation och mer flexibla
arbetstider som ger individer, både med och utan små barn, större

möjligheter till individuell anpassning av arbetstidens omfattning och Mot. 1988/89

förläggning. Vi förutsätter att arbetstidsutredningen ger förslag till hur stat A804

och kommun kan bryta den nuvarande stelbenta arbetstidsförläggningen.

2.4 Deltid

I dag har kvinnor och män samma utbildningsmöjligheter, de går i skola lika
länge och bedriver högre studier i ungefär samma omfattning. Likväl
uppvisar arbetsmarknaden stora skillnader mellan könen. Den mest iögonenfallande
skillnaden är kanske att en så stor grupp kvinnor har deltidsarbete.
Över hälften av alla kvinnor i arbetslivet arbetar deltid.

En viktig orsak är naturligtvis att mänga kvinnor stannar hemma i samband
med barns födelse för att några år senare återgå till förvärvsarbetet, oftast på
deltid och ofta på udda tider för att passa ihop familje- och arbetsliv. För
många kvinnor blir priset att få tiden att räcka till inte bara en låg inkomst
utan också sämre sjukpenning, lägre pension och mycket små möjligheter till
vidareutveckling i arbetslivet.

Problemet är att många kvinnor som i dag arbetar deltid önskar heltid,
men kan inte få det därför att arbetet organiserats för deltidsarbete.

Många arbetsgivare, inte minst stat och kommun, har funnit det lönsamt
att inrätta deltidstjänster. Det har i sin tur lett till deltidsarbetslöshet.

Arbetsgivaren sparar pengar men ofta måste samhället gå ut och betala
arbetslöshetsstöd, socialbidrag osv. Detta är olyckligt och i direkt strid med
jämställdhetssträvandena, speciellt som det är framförallt unga kvinnor som
drabbas av ofrivillig deltid. Vi förutsätter att arbetstidskommittén grundligt
behandlar frågorna. Bristen på arbetskraft kommer också att tvinga fram
heltidstjänster.

De 60 milj. kr.regeringen har avsatt för åtgärder mot ofrivillig deltidsarbetslöshet
har endast utnyttjats till hälften. Detta är anmärkningsvärt.

Regeringen bör snarast intensifiera arbetet för att motverka den ofrivilliga
deltidsarbetslösheten.

2.5 Statens roll sorn föregångare

Eftersom många kvinnor förvärvsarbetar inom den offentliga sektorn, har
såväl politiker som offentliga arbetsgivare ett speciellt ansvar för kvinnors
arbetsvillkor. En politisk huvuduppgift inför 90-talet är den offentliga
sektorns förnyelse. Det är viktigt att politiker och andra beslutsfattare i detta
arbete särskilt uppmärksammar jämställdhetsaspekten.

Den bristande jämställdheten på arbetsmarknaden kan till stor del föras
tillbaka på det förhållandet att det är mannen som är normen. Kvinnor föder
barn under den tidigare delen av sitt liv, oftast före 40 års ålder, medan
männen kan bli fäder när som helst under sin förvärvsarbetstid. Det är också
oftast före 40 års ålder karriärstegen är viktig. Att vara borta från sitt arbete
för att vårda barn under denna period kan hindra många kvinnor från att
avancera. I folkpartiets partimotion 1987/88:A801 redovisade vi en engelsk
satsning i det privata näringslivet på s.k. förvärvsavbrottsplaner. Tanken är
att den som är hemma under något år skall ha en systematisk kontakt med sin

arbetsplats och yrkesuppgift. Det skall underlätta en återgång och motverka Mot. 1988/89
att tiden rusar ifrån en i yrkeslivet bara för att man under en period väljer att A804
ge barnen extra tid. En liknande form av individuella planer för de föräldrar
som väljer att stanna hemma och vårda barn bör uppmuntras av staten som
arbetsgivare. Överhuvudtaget gäller att inställningen till föräldraledighet
måste förändras. Vi behöver bryta de mentala vanemönstren och underlätta
möjligheterna till ledighet under vissa perioder i livet. Det måste bli naturligt
att planera för föräldraledighet - även på högre nivåer.

2.6 Kvinnliga chefer

Enligt Statistiska Centralbyrån är ungefär en tredjedel av alla chefer i Sverige
kvinnor. Bland högre chefer är representationen avsevärt sämre än på lägre
nivåer, och den privata sektorn har betydligt färre kvinnliga chefer än den
offentliga. Vid internationella jämförelser är det påfallande att Sverige trots
en mycket hög andel kvinnor i förvärvsarbete har en mycket låg andel
kvinnor i chefsbefattningar.

Enligt folkpartiet är det självklart att chefer skall rekryteras bland både
kvinnor och män. I dag har en duktig kvinna betydligt svårare än en duktig
man att bli befordrad, vilket innebär att kvinnors kunskap, kreativitet och
vilja att ta ansvar ännu inte utnyttjas till fullo.

Staten borde här vara föregångare. Särskilt viktigt är det, att regeringen
själv föregår med gott exempel. Det är därför beklagligt att regeringen inte
själv lever upp till de krav man ställer på sin omgivning. Bara 2 av de 23
statssekreterarna är kvinnor. Industridepartementet har en enda kvinnlig
chefstjänsteman, och kan på intet sätt utgöra ett föredöme för den privata
industrin, där jämställdhetsarbetet går mycket långsamt. Mönstret går igen i
flera av regeringens fackdepartement.

Tidsbestämda mål för en jämnare fördelning av kvinnor och män på
statliga chefstjänster är nödvändiga, liksom att jämställdhetsfrågor ingår som
en naturlig del av all chefsutbildning.

2.7 Arbetsvärdering

Löneskillnaderna mellan kvinnor och män har under en följd av år minskat.

Under 80-talet har dock en tendens till ökade löneskillnader mellan kvinnor
och män kunnat skönjas. 1973 var kvinnors genomsnittslön 71,5 procent av
mäns. Tio år senare var den 81,5 procent. Men två år senare, 1985. hade
kvinnors genomsnittslön sjunkit till 78,1 procent. Ett skäl är att den
könssegregerade arbetsmarknaden befrämjar en bestående löneolikhet
mellan kvinnor och män. Detta är något som i framtiden åter kan komma att
öka löneskillnaderna mellan kvinnor och män. För att minska löneskillnaderna
krävs insatser av olika slag. Folkpartiet anser att JÄMFO bör prioritera
forskningen om löner och löneutveckling i ett jämställdhetsperspektiv.

Vem som tjänar vad och varför påverkas framförallt av tillgång och
efterfrågan i produktionen och av efterfrågan på arbetskraft. Men lönernas
storlek för olika arbetsuppgifter styrs också av värderingar. De s.k.
kvinnojobben måste uppvärderas. Kraven för olika befattningar jämförs
med varandra och framförallt görs bedömningar av vilka arbetsuppgifter som

anses vara de viktiga. Sådana värderingar kan i många fall vara otydliga.
Tydliga blir de dock vid en systematisk arbetsvärdering. Ett sådant system
har i Sverige uteslutande använts inom den privata sektorn, där framförallt
männen finns. Folkpartiet anser att ett arbetsvärderingssystem inom de
kvinnodominerade yrkena inom den offentliga sektorn skulle arbetas fram.
Det skulle möjliggöra en användning av arbetsvärderingen som ett mått på
vad som är likvärdiga arbetsuppgifter.

Därtill är det viktigt att undersöka vilka värderingar dessa system
innehåller och hur de används i praktiken. Detta kan i framtiden bli viktigt
vid t.ex. rättegångar i arbetsdomstolen där arbetsvärderingssystem skulle
kunna användas som mått på vad som är likvärdiga arbetsuppgifter i
jämställdhetslagens mening. Det skulle också kunna användas i arbetet för
att uppvärdera kvinnodominerade yrken.

2.8 Stöd för kvinnligt företagande

Kvinnor som företagare arbetar ofta på en marknad med hårdare konkurrens
och därmed pressad lönsamhet. Genomsnittligt drabbas de därför värre än
manliga företagare av statliga åtgärder som prisstopp och höjda arbetsgivaravgifter.

Trots detta är det fler kvinnor än män som etablerar sig som företagare.
Under den senaste tioårsperioden har många fler kvinnor än män startat
enskilda bolag. Påfallande många kvinnor är i åldern 50-60 år när de startar
eget. I glesbygd där utbudet av arbetstillfällen är otillräckligt etablerar de sig
ofta för att skapa egna försörjningsmöjligheter. Det dominerande motivet är
emellertid för kvinnor precis som för män friheten - de vill utveckla sig
själva och en affärsidé.

Kvinnornas företag finns främst inom den arbetsintensiva tjänstesektorn,
där höjda arbetsgivaravgifter omedelbart medför minskade vinster. De finns
inom konkurrensutsatta branscher, särskilt detaljhandeln, som drabbas
särskilt hårt av statliga regleringsåtgärder av typ prisstopp och prisreglering.

Kvinnliga företagare är enligt genomförda undersökningar mer av pionjärer
än män. De experimenterar, har lättare att byta bransch, kommer igen
efter ett misslyckande och är mindre prestigebundna. Framförallt är de
föregångare inom nya områden.

Eftersom utvecklingsfonderna huvudsakligen endast vänder sig till dem
som vill starta företag inom tillverkning, där antalet kvinnor är litet, är
kvinnor ofta i praktiken uteslutna från möjligheter till stöd från utvecklingsfonderna.
Vi anser därför att utvecklingsfondernas målgrupper även skall
omfatta tjänstesektorn. Därtill anser vi att en del av utvecklingsfondernas
resurser skulle kunna öronmärkas för att stödja kvinnligt företagande. Vi
föreslår nu att 2,5 milj.kr., d.v.s. 100 000 kr. till varje regional utvecklingsfond,
avsätts för utökad rådgivning och utbildning m.m. som riktar sig till
kvinnliga företagare, framförallt inom den tjänsteproducerande sektorn.

Många kvinnor som tillsammans med sin make arbetar i deras gemensamma
familjeföretag drabbas i dag av den s.k. 400-timmarsregeln. Det är en
bestämmelse som i praktiken innebär att vi fortfarande har sambeskattning
när en make är medhjälpare i den andra makens verksamhet. För att

Mot.

A 804

medhjälparen, oftast kvinnan, själv skall få skatta för sin inkomst krävs att Mot. 1988/89
hon har arbetat minst 400 timmar i företaget, d.v.s. ca 25 procent av en A804
normal heltid. Om hennes arbetsinsats understiger 400 timmar anses hon inte
ha någon egen inkomst från förvärvsarbetet. Regeln påverkar dessutom bl.a.
den framtida pensionen för kvinnan, vilket gör den dubbelt orättvis.

Folkpartiet anser att 400-timmarsregeln är oacceptabel från såväl rättvisesom
jämställdhetssynpunkt. Den bör således avskaffas.

2.9 Kvinnors arbetsmiljö

I den debatt som i dag kommit igång om arbetsmiljöernas beskaffenhet är det
viktigt att kvinnornas arbetsmiljöer särskilt uppmärksammas. Det är uppenbart
att förhållandena inom den offentliga sektorn - där kvinnors arbetsplatser
i hög utsträckning återfinns - på ett helt annat sätt än tidigare måste lyftas
fram i arbetsmiljödebatten. Så t.ex. visar statistiken när det gäller kvinnors
högriskyrken ifråga om belastningsolyckor att det är sjukvårdsbiträden,
hemvårdare och badpersonal som kommer i topp. Det är bland kvinnor
under 25 år som belastningsolyckorna ökar mest. Sedan 1979 har belastningsolyckorna
i hushållsarbete ökad med 173%. Inom hälso- och sjukvård har
olyckorna blivit 70% fler. Lyft är orsak till mer än hälften av olyckorna för
kvinnor. Den nytillsatta arbetsmiljökommissionen bör snarast återkomma
med förslag i dessa frågor.

Det är inte osannolikt att en stor del av problemen inom den offentliga
sektorn har sin grund i psykosociala arbetsmiljöproblem vid sidan om sådant
som ergonomiska risker. Under 80-talet har en lång rad larmrapporter lagts
fram som visar på upplevelser av psykisk press, bristande uppskattning för
utfört arbete och känslor av bristande påverkansmöjligheter över den egna
arbetssituationen inom den offentliga sektorn. I folkpartiets motion om den
offentliga sektorn föreslås en rad åtgärder i syfte att öka arbetstagarnas
inflytande, engagemang och möjligheter till personlig utveckling inom den
offentliga sektorn.

Det är viktigt att särskilt intresse fästs vid de gravida kvinnornas situation.

Det är angeläget att dessa ges ett bättre skydd i arbetsmiljöer som är eller kan
vara skadliga för fostret. I folkpartiets motion om arbetsmiljön föreslås att
kvinnor skall ges rätt till omplacering under graviditeten. Kan omplacering
inte verkställas bör rätten till utbyggd havandeskapspenning omedelbart
inträda.

2.10 Avskaffa sambeskattning av förmögenhet

Det är nu länge sedan sambeskattningen av förvärvsinkomster upphävdes
och därmed ett viktigt steg togs på väg mot jämställdheten. Principen om att
var och en av två äkta makar är en självständig individ är viktig och bör
behandlas därefter skattemässigt. Fortfarande är särbeskattning inte helt
genomförd. Förmögenhetsskatt beräknas på makars och i förekommande
fall barns gemensamma förmögenhet, trots att inkomster av samma förmögenhet
särbeskattas. De merinkomster staten möjligen får in genom
sambeskattningen av förmögenhet är helt försumbara. Sambeskattningen
bör därför snarast avskaffas.

3. Stärk jämställdhetsarbetet

Mot. 1988/89

A804

3.1 Jämställdhetslagen

Lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet, som infördes
under de borgerliga regeringsåren efter förslag från folkpartiet, är ett viktigt
instrument i arbetet att motverka könsdiskriminering och främja jämställdhet
på arbetsplatserna. Efter att folkpartiet begärt en parlamentarisk
utredning om hur lagen kan stärkas tillsatte regeringen en särskild utredare
med uppdrag att utvärdera jämställdhetslagen. Vi beklagar att regeringen
inte delade vår uppfattning om värdet av en parlamentarisk utredning. Vi
finner det också märkligt att den referensgrupp som är knuten till utredningen
i januari 1989 ännu inte sammankallats.

Vi vill här erinra om folkpartiets synpunkter på vad den pågående
utredningen bör beakta för frågor. Jämställdhetslagen ger den person som
missgynnats på grund av kön rätt till ideellt skadestånd. Däremot får hon
eller han inte rätt till det tvisten egentligen gäller, nämligen tjänsten. Det är
med andra ord billigt för en arbetsgivare att bryta mot jämställdhetslagen. På
den statliga arbetsmarknaden är denna fråga delvis löst genom besvärsrätt.
Så är också fallet i vissa kommuner. För större delen av arbetsmarknaden är
detta problem emellertid olöst.

En annan begränsning i lagstiftningen är att JämO i dag inte har några
möjligheter att bevaka kravet på aktiva åtgärder för jämställdhet på de delar
av arbetsmarknaden där jämställdhetsavtal gäller.

JämO:s undersökning om sexuella trakasserier på arbetsplatserna visar att
det på åtskilliga håll råder allvarliga missförhållanden. Skyddet mot sexuella
trakasserier bör därför ses över.

En annan utredning av JämO har visat att trakasserier i stor utsträckning
förekommer mot de personer som gjort anmälan i enlighet med jämställdhetslagen.
Ett lagligt skydd mot dessa trakasserier måste skapas.

En annan fråga är varför det inte anses som könsdiskriminerande då den
förbigångna endast har ett litet försteg eller de inblandade är likvärdiga, även
om arbetsgivaren gett uttryck för att könstillhörighet är av betydelse.

Arbetsdomstolen har i sin tillämpning sänkt kraven på arbetsgivarens
motbevisning och gjort det närmast nödvändigt för arbetstagarsidan att föra
bevisning om ett könsdiskriminerande syfte hos arbetsgivaren. Frågan är om
detta har varit lagstiftarens mening. (Ex på detta ges i AD 1986 nr 103, 1987
nr 1, 35 och 83).

Paragrafen 5a i jämställdhetslagen handlar om rätten att på begäran få en
skriftlig uppgift av arbetsgivaren om arten och omfattningen av meriter
beträffande den av motsatt kön som fått arbetet eller utbildningsplatsen. En
sanktionsregel till detta stadgande saknas. Detta innebär att en arbetsgivare
kan vägra fullgöra sin skyldighet enligt 5§a utan risk för påföljd.

Lagen anvisar en metod för jämförelse i syfte att åtgärda lönediskriminering
som troligen över huvud taget inte kommit till användning: den om lika
lön för likvärdigt arbete. Den förutsätter att man har tillgång till en
överenskommen arbetsvärdering. Det finns i dag mycket få arbetsvärde

13

ringssystem i Sverige och de saknas helt på privata tjänstemannasidan och i Mot. 1988/89

kommunala och statliga sektorn. A804

Trots uppmaningar har bl.a. arbetsmarknadens parter inte visat sig
beredda att föreslå ledamöter och ersättare av båda könen till arbetsdomstolen.
Det är därför uppenbart att det inte räcker med vädjanden till
arbetsmarknadens parter. Folkpartiet anser att både kvinnor och män skall
tjänstgöra när mål rörande jämställdhetslagen behandlas i arbetsdomstolen.

Även tingsrätterna bör vara sammansatta av både män och kvinnor när
könsdiskriminering behandlas.

3.2 Utveckling

Om man sitter centralt placerad och arbetar heltid med jämställdhetsfrågor
går det att skaffa sig överblick över vad som händer på detta område. Men för
alla dem som skall driva jämställdhetsfrågor på regional och lokal nivå i
myndigheter, företag, kommuner etc. är det mycket svårt. Det gäller t.ex. att
få tillgång till resultaten av olika jämställdhetsprojekt, få tag på bra
föreläsare, kursledare, information om pågående forskning, kurser, filmer,
faktaunderlag för artiklar etc. JämO är en liten och hårt belastad myndighet
med en central roll i jämställdhetsarbetet. JämO är tillgänglig för alla och har
ett ständigt växande krav på sig att informera allmänheten. Men myndigheten
saknar i dag tillräckliga personella och ekonomiska resurser. Vi föreslår
en uppräkning av JämOrs anslag med 2 milj. kr. Dessa pengar skall användas
till ytterligare en handläggartjänst för att få möjlighet att bedriva en förstärkt
utåtriktad verksamhet och service mot allmänheten samt för att ge ökade
möjligheter att följa upp jämställdhetslagens krav på aktiva åtgärder för
jämställdhet.

Folkpartiet har alltsedan avskaffandet av den parlamentariska jämställdhetskommittén
ansett att den borde återskapas.

Det är inte jämställdhet som kostar pengar utan bristen på jämställdhet att
inte ta vara på alla människors kunskaper, möjligheter och erfarenheter
på bästa sätt är resursslöseri. Det är lätt att bortse från att jämställdheten
påverkas av hela den institutionella ram som omger oss och som i mycket
styrs av olika statliga åtgärder med andra syften än jämställdhet.

I dag sker ingen kontinuerlig uppföljning av jämställdhetens utveckling.

Inte heller sammankopplas jämställdheten särskilt ofta med den ekonomiska
politiken.

Utredningar som kan väntas ha direkta effekter på jämställdheten, bör
åläggas att redovisa dessa.

Konsekvenserna av den ekonomiska utvecklingen och ekonomisk-politiska
åtgärder för jämställdheten bör kontinuerligt utvärderas. För att knytas
till ett sammanhang som redovisar resultat av och förslag till ekonomiskpolitiska
åtgärder bör detta lämpligen ske i samband med långtidsutredningarna.

14

3.3 Kvinnorepresentation

Att åstadkomma en ökad kvinnorepresentation i såväl utredningar som
beslutande organ är en central uppgift i jämställdhetsarbetet.

Det är bra att regeringen nu har satt upp tidsbestämda mål för hur
kvinnorepresentationen bör öka. Folkpartiet har tidigare föreslagit ett
sådant system och har också egna goda erfarenheter av det. I folkpartiets
riksdagsgruppp finns nu 43% kvinnor mot 38% i genomsnitt för övriga
partier.

Det är väsentligt att regeringen själv föregår med gott exempel. Vi föreslår
därför att regeringen skall göra ytterligare insatser för att höja andelen
kvinnor på de poster, särskilt i statliga styrelser och kommittéer, som
regeringen rekryterar på egen hand - utan förslag från nominerande
organisationer. Vi anser t.ex. inte att regeringens målsättning att ingen
styrelse skall vara enkönad efter 1988 är tillräcklig utan kräver att regeringen
också här sätter upp ett mer ambitiöst mål.

Dessutom bör samtliga departement varje år i samband med budgetpropositionen
avge en rapport om jämställdhetsarbetet inom respektive departements
ansvarsområde och en plan för framtiden med förslag till konkreta
åtgärder om hur jämställdheten ska stärkas.

Det bör noteras att arbetsmarknadens parter, särskilt arbetsgivarorganisationerna,
i mycket liten utsträckning nominerar kvinnor till poster i
myndighetsstyrelserna. Men i statsförvaltningen, likaväl som i kommittéväsendet,
är det anmärkningsvärt att även den grupp som representerar staten
domineras av män i högre utsträckning än t.ex. gruppen partiföreträdare.

Vi tror att öppna och synliga rekryteringsvägar är viktiga för kvinnors
inflytande. Inte minst syns detta vid en jämförelse mellan kvinnornas andel i
de direktvalda parlamentariska församlingarna, där de ligger över 30
procent, med andelen i de indirekt valda organen - nämnder, styrelser och
kommittéer - där kvinnoandelen ofta halveras.

Riksdagen har beslutat om att särskilda pengar skall utgå för projekt som
skall leda till en ökad kvinnorepresentation. Vid det senaste ansökningstillfället
november 1988 inkom ansökningar från ett nittiotal olika organisationer.
Många organisationer hade lagt ner ett stort arbete på sina förslag till
projekt och slående många noterade att det var första gången man funderade
på att ge sig in i ett jämställdhetsprojekt. Bland ansökningarna fanns såväl
politiska och fackliga som idrottsliga och kulturella organisationer. De
sammanlagda ansökningarna belöpte sig på över 22 milj.kr. och de projektmedel
som stod till buds var 3 milj.kr. Nu föreslår regeringen 3 milj.kr. också
för kommande budgetår vilket naturligtvis kommer att visa sig vara helt
otillräckligt även för nästa år. Folkpartiet föreslår en fördubbling av anslaget
till 6 milj.kr.

I både arbetstagar- och arbetsgivarorganisationerna finns en försvinnande
liten del kvinnor i organisationshierarkin. Ju längre upp i pyramiden desto
färre kvinnor finner vi. Det är därför också viktigt att genom opinionsbildning
påverka dessa organisationer och deras medlemmar att ta sitt ansvar och
aktivt verka för att en ökad andel kvinnor engagerar sig. Det gäller bl.a. att
sprida uppdragen så att fler kan engageras och att tiden för fackligt arbete är

så anpassad att de som har ansvar för barn och hem kan kombinera detta med
förtroendeuppdrag.

Sverige bör också verka för en ökad rekrytering av kvinnor tili toppbefattningar
inom FN:s olika organ och på dess styrelseplatser och i expertgrupper.

En handlingsplan för detta bör utarbetas och drivas i bl.a. FN-organisationen.

Folkpartiets jämställdhetspolitik behandlas också i två andra motioner om
utbildning och forskning samt kvinnors hälsoproblem. Vi hänvisar till dessa.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

[att riksdagen begär förslag hos regeringen om förlängning av
mäns fristående rätt till ersättning i samband med barns födelse från
tio till tretton dagar,1]

1. att riksdagen hos regeringen begär att Arbetsgivarverket får i
uppdrag att ta erforderliga initiativ i syfte att stödja och uppmuntra
jämställdhet bland män i enlighet med vad som anförs i motionen,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om samlevnadsfrågor i den militära
befälsutbildningen,2]

[att riksdagen begär förslag hos regeringen om att införa faderskapspresumtion
för man som är stadigvarande boende hos barnets mor,3]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ändrade regler vid separationer,3]

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om de offentliga monopolen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande valfrihet och flexibilitet i fråga om
arbetstider,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om den ofrivilliga deltidsarbetslösheten,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om statens möjligheter att som arbetsgivare upprätta
s. k. förvärvsavbrottsplaner för småbarnsföräldrar,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av att staten som arbetsgivare upprättar
tidsbestämda mål för en jämnare fördelning av kvinnor och män på
statliga chefstjänster,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om uppvärdering av kvinnors arbete,

[att riksdagen till utvecklingsfonderna anslår 2,5 miljoner kr för
att stödja kvinnligt företagande enligt vad som anförs i motionen,4]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ändring av regler för bidrag och rådgivning vid de
regionala utvecklingsfonderna,4]

[att riksdagen hos regeringen begär förslag om att avskaffa
400-timmarsregeln i företag,5] 16

Mot. 1988/89

A 804

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i Mot. 1988/89
motionen anförts om kvinnors arbetsmiljö, A804

[att riksdagen hos regeringen begär förslag om att avskaffa
sambeskattningen av förmögenhet,5]

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om synpunkterna till utredningen av jämställdhetslagen,

10. att riksdagen till JämO anslår ytterligare 2 milj. kr. utöver vad
regeringen föreslagit,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om jämställdhetsarbetet,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att analysera konsekvenserna för jämställdhet i
vissa utredningar,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av ytterligare åtgärder för att öka
andelen kvinnor på de poster i statliga organ och kommittéer som
rekryterar på egen hand,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om jämställdhetsplaner och jämställdhetsrapporter
från varje departement,

15. att riksdagen beslutar anslå 3 milj. kr. till projektmedel för ökad
kvinnorepresentation utöver vad regeringen föreslagit,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ökad rekrytering av kvinnor till toppbefattningar
inom FNb].

Stockholm den 20 januari 1989

Bengt Westerberg (fp)

Ingemar Eliasson (fp)

Karin Ahrland (fp)

Charlotte Branting (fp)

Sigge Godin (fp)

Ingela Mårtensson (fp)

Jan-Erik Wikström (fp)

Kerstin Ekman (fp)
Karl-Göran Biörsmark (fp)
Birgit Friggebo(fp)

Elver Jonsson (fp)

Anne Wibble (fp)

Håkan Holmberg (fp)

1 1988/89:Sf308

2 1988/89:Fö420

3 1988/89:L408

4 1988/89:N281

5 1988/89: Sk 388

6 1988/89 :U305 17

16806, Stockholm 1989

Yrkanden (30)

  • 1
    att riksdagen hos regeringen begär att Arbetsgivarverket får i uppdrag att ta erforderliga initiativ i syfte att stödja och uppmuntra jämställdhet bland män i enlighet med vad som anförs i motionen
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    uppskov
    Kammarens beslut
    = utskottet
  • 1
    att riksdagen hos regeringen begär att Arbetsgivarverket får i uppdrag att ta erforderliga initiativ i syfte att stödja och uppmuntra jämställdhet bland män i enlighet med vad som anförs i motionen
    Behandlas i
  • 2
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om de offentliga monopolen
    Behandlas i
  • 2
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om de offentliga monopolen
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    uppskov
    Kammarens beslut
    = utskottet
  • 3
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande valfrihet och flexibilitet i fråga om arbetstider
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    uppskov
    Kammarens beslut
    = utskottet
  • 3
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande valfrihet och flexibilitet i fråga om arbetstider
    Behandlas i
  • 4
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om den ofrivilliga deltidsarbetslösheten
    Behandlas i
  • 4
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om den ofrivilliga deltidsarbetslösheten
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    =utskottet
  • 5
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om statens möjligheter att som arbetsgivare upprätta s.k. förvärvsavbrottsplaner för småbarnsföräldrar
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    uppskov
    Kammarens beslut
    = utskottet
  • 5
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om statens möjligheter att som arbetsgivare upprätta s.k. förvärvsavbrottsplaner för småbarnsföräldrar
    Behandlas i
  • 6
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av att staten som arbetsgivare upprättar tidsbestämda mål för en jämnare fördelning av kvinnor och män på statliga chefstjänster
    Behandlas i
  • 6
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av att staten som arbetsgivare upprättar tidsbestämda mål för en jämnare fördelning av kvinnor och män på statliga chefstjänster
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    uppskov
    Kammarens beslut
    = utskottet
  • 7
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om uppvärdering av kvinnors arbete
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    uppskov
    Kammarens beslut
    = utskottet
  • 7
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om uppvärdering av kvinnors arbete
    Behandlas i
  • 8
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om kvinnors arbetsmiljö
    Behandlas i
  • 8
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om kvinnors arbetsmiljö
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  • 9
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om synpunkterna till utredningen av jämställdhetslagen
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    uppskov
    Kammarens beslut
    = utskottet
  • 9
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om synpunkterna till utredningen av jämställdhetslagen
    Behandlas i
  • 10
    att riksdagen till JämO anslår ytterligare 2 milj. kr. utöver vad regeringen föreslagit
    Behandlas i
  • 10
    att riksdagen till JämO anslår ytterligare 2 milj. kr. utöver vad regeringen föreslagit
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  • 11
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om jämställdhetsarbetet
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    uppskov
    Kammarens beslut
    = utskottet
  • 11
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om jämställdhetsarbetet
    Behandlas i
  • 12
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna om vad som i motionen anförts om att analysera konsekvenserna för jämställdhet i vissa utredningar
    Behandlas i
  • 12
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna om vad som i motionen anförts om att analysera konsekvenserna för jämställdhet i vissa utredningar
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    uppskov
    Kammarens beslut
    = utskottet
  • 13
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av ytterligare åtgärder för att öka andelen kvinnor på de poster i statliga organ och kommittéer som rekryterar på egen hand
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    uppskov
    Kammarens beslut
    = utskottet
  • 13
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av ytterligare åtgärder för att öka andelen kvinnor på de poster i statliga organ och kommittéer som rekryterar på egen hand
    Behandlas i
  • 14
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om jämställdhetsplaner och jämställdhetsrapporter från varje departement
    Behandlas i
  • 14
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om jämställdhetsplaner och jämställdhetsrapporter från varje departement
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    uppskov
    Kammarens beslut
    = utskottet
  • 15
    att riksdagen beslutar anslå 3 milj. kr. till projektmedel för ökad kvinnorepresentation utöver vad regeringen föreslagit.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  • 15
    att riksdagen beslutar anslå 3 milj. kr. till projektmedel för ökad kvinnorepresentation utöver vad regeringen föreslagit.
    Behandlas i

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.