avKjellJohanssonm.fi. Företagens uppgiftslämnande

Motion 1988/89:Fi405

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Fi405

avKjellJohanssonm.fi.
Företagens uppgiftslämnande

1982 tillkom förordningen (SFS 1982:668) angående samrådsskyldighet för
myndighet med företrädare för uppgiftslämnarna innan beslut om nya
blanketter eller förändring av gamla tas. Trots detta fortsätter uppgiftslämnandet
att öka.

Detta beror på att myndigheterna använt sina ramlagar till att begära in
mer uppgifter än vad de behöver. För landets många småföretagare betyder
detta en ytterligare tung uppgiftsbörda. Detta framgår bl.a. av industriverkets
undersökning Krångelsverige - myt eller sanning.

Den bästa möjligheten att skydda företagen mot en ökad myndighetsiver
att samla in uppgifter är egentligen att den lag eller den förordning som ger
myndigheter rätt att samla in uppgifter specificeras så att det klart framgår
vilka uppgifter som får respektive inte får hämtas in. Framför allt inom
området för tillsyn och kontroll är detta nödvändigt. Samrådsskyldigheten
har utan tvekan visat sig otillräcklig när det gäller att ifrågasätta ett behov där
lagtexten säger att ”för tillsynen enligt denna lag äger myndigheten inhämta
de uppgifter den behöver”.

Om lagtexten i stället innehöll en uppräkning över vad som i detalj får
samlas in skulle det i den ovan nämnda förordningen från 1982 angivna
samrådet bli riktigt meningsfullt.

Ett av de skäl som anförs gentemot en specificering i lagtexten över de
uppgifter som skall få samlas in av myndigheterna är att deras behov av
uppgifter förändras över tiden och att det därför med jämna mellanrum kan
finnas behov av att ompröva behovet av uppgifter. Naturligtvis förändras
behoven. Men då får också specificeringen i lagtexten ändras.

Denna möjlighet skulle ge riksdagen en helt annan möjlighet än i dag att
kunna kontrollera myndigheternas krav på statistik. Denna kontroll skulle
också ge möjlighet till reaktioner vid olika former av samköming av
dataregister. Sambearbetningar av företagsdata som är oskäliga bör också
regleras i lag, förslagsvis i den samrådsförfattning som redan finns. Utgångspunkten
bör vara att företagens uppgifter är privata och inte statens generella
egendom.

Den utredare som tillkallats i februari 1988 av civilministern (FiU
1987/88:13) kan inte ha anses fått ett tillräckligt omfattande uppdrag för att
minska företagens uppgiftslämnande.

Mot denna bakgrund bör den lag eller de förordningar som ger myndighet
rätt att samla in uppgifter specificeras så att det klart framgår vilka uppgifter
som får respektive inte får samlas in. Visst kan uppgiftsbehovet variera med

förändringar i vår omvärld men med största sannolikhet inte i högre grad än Mot. 1988/89
att de lagändringar som kan behövas också kan prövas i riksdagen. Fi405

Hemställan

Med stöd av det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående en precisering i lagar och förordningar av
de uppgifter myndigheter har rätt att samla in.

Stockholm den 23 januari 1989

Kjell Johansson (fp)

Bengt Harding Olson (fp) Stig Bertilsson (m)

Gudrun Norberg (fp)

Isa Halvarsson (fp)

Rune Backlund (c)

Lars De Geer (fp)

Charlotte Cederschiöld (m)
Ulla Orring (fp)

Siw Persson (fp)