Den kommunala ekonomin

Motion 1989/90:Fi307 av Gunnar Björk m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1989/90:Fi307

av Gunnar Björk m.fl. (c)
Den kommunala ekonomin

Mot.
1989/90
Fi307312

Inledning

Verksamheten i kommuner och landsting spelar en central roll för såväl människors
vardagstillvaro som för samhällsekonomin i stort. Det är därför av
väsentlig betydelse både för den enskilde och för samhället att kommuner
och landsting ges möjligheter att bedriva sin verksamhet på ett effektivt och
resursoptimalt sätt med beaktande av resp. enhets specifika förutsättningar.

Den kommunala konsumtionen har det senaste decenniet vuxit med en
genomsnittlig årstakt om ca 2 %, dvs. väsentligt mera än den takt som riksdagen
uttalat sig för. Ökningstakten har emellertid ändock till stor del orsakats
av statliga direktiv och pålagor, exempelvis inom omsorgs- och tillsynsverksamheter.
Ökningen har i allt väsentligt skett till priset av kommunernas och
landstingens rörelsekapital, vilket nu är praktiskt taget förbrukat. Denna utveckling
har förstärkts av den socialdemokratiska regeringen, som under
samma tid kraftigt urholkat värdet av statsbidragen till den kommunala sektorn.

Denna utveckling har lett till att kommuner och landsting nu är nödsakade
att i huvudsak betala sin ökningstakt i verksamhet via skattehöjningar. Så
sker innevarande år och så kommer att ske de följande åren om inga korrigeringar
vidtas. Kommunförbundet har prognoserat skattehöjningar på storleksordningen
4 kr per skattekrona under 90-talet vid oförändrade förutsättningar.

Vidare föreligger stora skillnader i skatteuttag mellan olika kommuner.
Skillnaden mellan kommun med högsta och kommun med lägsta kommunalskatten
uppgår för 1990 till 6,79 kr. per skattekrona. Den betingas framför
allt av skattekrafts- och demografiska orsaker och inte av skillnader i servicegrad
och effektivitet.

Kommunal skatteutjämning

Centerpartiet har mycket aktivt verkat för förbättringar av den kommunala
skatteutjämningen såväl i olika utredningar som i reformernas genomförande.
Vi har på senare år krävt att denna fråga skulle utredas i samband
med och inom de stora skatteutredningarna. Så har dessvärre inte blivit fallet.
Efter förnyade krav från Centerpartiet har regeringen aviserat tillsättan

1

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr Fi307-312

det av en utredning kring den kommunala skatteutjämningen. Vi hälsar
detta med tillfredsställelse.

Våra utgångspunkter för ett effektivare kommunalt skatteutjämningssys

tem är

- Samtliga kommuner bör ingå i och omfattas av skatteutjämningssystemet.

- Merparten av de specialdestinerade bidragen bör överföras till skatteutjämningssystemet.

- Systemet skall enbart bygga på faktorer som kommunerna inte kan påverka,
såsom skattekraft, åldersstruktur och geografiska förhållanden.

Ett kommunalt skatteutjämningssystem, som uppbyggts kring dessa grundbultar
skulle bl.a. innebära att

Kommunerna ges möjlighet att hålla samma utdebitering vid likartad servicenivå
och effektivitet i verksamheten.

- Större rättvisa mellan invånare i olika kommuner.

- Den statliga detaljregleringen minskar och den kommunala självstyrelsen
förstärks.

- Administrationen i såväl stat som kommun minskar.

- Lokalt anpassade och förankrade beslut med bl.a. alternativa driftsformer
möjliggörs.

Utredningen bör framlägga förslag som beaktar dessa utgångspunkter och
effekter. Som tidigare påpekats borde underlag utarbetats för ikraftträdande
i samband med skattereformen. Med beaktande av kravet på god kvalitet
bör utredningen nu bedrivas skyndsamt.

Skattereformen

Det pågående reformarbetet på skatteområdet kommer att påverka kommunernas
och landstingens ekonomi på flera sätt. Det gäller exempelvis förändringar
inom mervärdesskatteområdet, reglerna för egen bil i tjänsten, ändringar
i kapitalbeskattningen, basbreddningar inom inkomstslaget tjänst

m.m.

Som följd av sänkningen av den statliga skattesatsen får den kommunala
beskattningen ytterligare tyngd relativt sett. Ett ökat tryck på den kommunala
sektorn med höjt skatteuttag som följd kommer att urholka värdet av
skattereformen.

Mot denna bakgrund bör grundprincipen vara att kostnadsneutralitet eftersträvas
mellan staten å ena sidan och kommuner och landsting å andra
sidan. Denna strävan får dock inte drivas in absurdum. Vid tveksamheter om
effekternas storlek bör viss generositet visas från statens sida. De dynamiska
effekter som kommer kommunerna till del via förändringar i rationalitet bör
dessa få behålla.

Förändringar i kommunernas ansvar

Såsom tidigare berörts har kommuner och landsting ålagts uppgifter som tidigare
åvilat staten. Överföringar har också gjorts inom kommunsektorn
mellan landsting och kommuner.

Mot. 1989/90

Fi307

2

Oftast - dock ej alltid - har dessa förändringar haft det vällovliga syftet
att decentralisera beslutsfattandet till den för människor mest näraliggande
nivån. De kostnader, som är förknippade med resp. uppgift, har oftast inte
kompenserats, utan kommuner och landsting har fått ikläda sig finansieringsansvaret.

Med hänvisning till vad som tidigare sagts om behovet och värdet av att
inte öka trycket på behov av skatteökningar i den kommunala sektorn måste
överföring av eller av staten beslutad ökning av uppgifter i kommunsektorn
kombineras med statlig ersättning för dessa uppgifter. Ersättningen bör i allt
väsentligt ske via den kommunala skatteutjämningen.

Ökad kommunal frihet

Sorn en följd av dagens system med specialreglerade statsbidrag med dess
detaljregleringar och till följd av andra detaljregleringar är kommuner och
landsting i långa stycken hårt uppbundna i sitt agerande. I vissa stycken har
detta det vällovliga syftet att garantera en likvärdig servicenivå mellan olika
kommuner. Det råder dock ingen tvekan om att det också kommit att medföra
att kommuner och landsting hämmas i sina möjligheter att ta egna initiativ
och att utnyttja sina egna specifika förutsättningar att åstadkomma effektiviseringar
i sin verksamhet.

För att nyttiggöra kommuners och landstings inneboende initiativ- och
skaparkraft och möjliggöra alternativa lösningar baserade på vars och ens
specifika förutsättningar måste dagens detaljregleringar avsevärt minskas.
Detta bör ges regeringen till känna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den kommunala skatteutjämningen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kostnadsneutralitet mellan staten och kommuner/
landsting vid skattereformens genomförande,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kostnader för av staten beslutad tillkommande
verksamhet i kommunsektorn,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökad kommunal frihet.

Möt. 1989/90

Fi307

1* Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr 307-312

3

Stockholm den 24 januari 1990
Gunnar Björk (c)

Rolf Kenneryd (c)

Görel Thurdin (c)

Larz Johansson (c)

Martin Olsson (c)

Mot. 1989/90

Fi307

Ivar Franzén (c)

Gunilla André (c)

Håkan Hansson (c)

Per-Ola Eriksson (c)

4