Vuxenutbildning

Anf. 135 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Vi har nu att debattera utbildningsutskottets betänkande om vuxenutbildningen. Låt mig börja med att yrka bifall till förslagen i betänkandet.

Vuxenutbildningen är ett av våra mest kraftfulla verktyg för frihet, inkludering och tillväxt. För oss liberaler är det en grundläggande princip att utbildning aldrig ska vara förbehållen ungdomsåren. Den ska finnas där när den behövs, oavsett var man är i livet. Det är i vuxenutbildningen möjligheten ges till ett andra eller tredje försök att läsa in gymnasiekompetens, byta bana, komplettera tidigare studier eller helt enkelt få chansen att stå starkare på arbetsmarknaden. Det är där, med en stark vuxenutbildning, som nya framtider tar form.

Vuxenutbildningen har också blivit en central del av Sveriges kompetensförsörjning. Vi har en arbetsmarknad i snabb förändring, driven av elektrifiering, AI, klimatomställning och mycket annat. Samtidigt har vi fortsatt arbetslöshet. Vi har företag som inte hittar personal. Denna något paradoxala situation på svensk arbetsmarknad behöver lösas med bättre matchning och starkt fokus på kompetensförsörjning. Vi kan komma en god bit på vägen med yrkesvux, komvux och inte minst yrkeshögskola.

Det är glädjande att regeringen fortsätter att bygga ut det regionala yrkesvuxet. I årets budget tillfördes ytterligare medel för att skapa fler platser. Vi ser även nya initiativ, inte minst det statsbidrag som riktas till utbildningar i samband med stora företagsetableringar. Det är klok politik, menar jag. När norra Sverige växer behövs maskinförare, barnskötare, vvs-tekniker och annat mycket snabbt. Samtidigt, fru talman, får utbyggnad av antalet utbildningsplatser inte bli liktydigt med slentrian. Det får inte bli förvaring. Det måste vara kvalificerad utbildning som leder till jobb. Det är själva kärnan i varför vi gör de här satsningarna.

Vi vet att de längre utbildningarna inom regional yrkesvux har hög etableringsgrad. Det är dit vi ska styra resurserna – till det som fungerar.

Fru talman! Sverige står också inför en demografisk utmaning. Fler måste kunna arbeta längre. Fler måste kunna växla yrke mitt i livet. Det kräver en flexibel vuxenutbildning som är tillgänglig och relevant och håller hög kvalitet. Därför är det viktigt att vi nu inför bättre planeringsmöjligheter för kommunerna och att arbetsmarknadens behov vägs in tydligare i planeringen av vuxenutbildningen.

Jag är glad över att vi liberaler har varit med och drivit på för en ny utbildningsform: den nationella yrkesutbildningen. Den byggs nu upp som en pilot med inspiration från yrkeshögskolan och kan ge många vuxna en snabb väg till jobb. Det är ett exempel på hur vi kan modernisera systemet utan att behöva tumma på kvaliteten.

Fru talman! En viktig del av vuxenutbildningen är svenska för invandrare. Det finns inga genvägar till etablering och integration utan språket. Många som kommit till Sverige som vuxna behöver både språkutbildning och möjligheter till yrkesvägledning. Här måste vi ställa höga kvalitetskrav på uppföljning och resultatinriktning. Det duger inte att människor hamnar i långvariga utbildningssituationer utan tydlig väg vidare.

Vi vet också att det finns brister i kontrollen. Det finns utbildningar som inte håller måttet. Det tar ibland för lång tid innan de avvecklas. Här finns ett förbättringsarbete att göra. Samtidigt tycker jag, fru talman, att det är mycket viktigt att understryka att många utbildningar håller hög kvalitet. Vi ska inte svartmåla hela utbildningsformer. Det finns en läxa att lära, och det finns kvalitetsförbättringar att göra. Men det finns även många utbildningar av hög kvalitet, särskilt när det gäller samverkan med arbetslivet och stark lokal förankring.

Mångfalden av aktörer inom vuxenutbildningen är en styrka. Det finns utbildning i kommunal regi. Vi har också privata utbildningsföretag, yrkeshögskola, folkhögskola och så vidare. Alla har sin plats i systemet. Det ger valfrihet för individen, och det möjliggör innovation och specialisering.

Fru talman! Det finns även en liberal poäng i detta. Utbildningssystemet ska inte vara för toppstyrt eller uniformt. Det ska präglas av mångfald, tillgänglighet och kvalitet. Det ska hjälpa människor till egen försörjning och egen makt och därmed också till framtidstro. Vi vill ha ett samhälle där ingen är för gammal för att börja om.

Anf. 136 Caroline Helmersson Olsson (S)

Fru talman! Jag hör att Fredrik Malm vältaligt talar om vikten av utbildning, bildning och kompetensförsörjning. Det är jättebra. Men jag undrar varför regeringen har lagt yrkesvuxutredningen i byrålådan, eller var den nu ligger. Förslagen presenterades i februari förra året, och remisstiden gick ut i juni förra året. Vad väntar ni på?

Fredrik Malm berättade att man har tagit lite godbitar ur utredningen och gjort saker i förordningen. Det ska man ändå ge regeringen. Men det är inte fluff och finess det handlar om utan om grundläggande struktur, förutsägbar finansiering och att säkra lärlingsplatserna. I förra årets debatt hörde jag att det var väldigt intressant, liksom att stärka stödet för eleverna i vuxenutbildningen och inte minst att gå vidare med och titta på studier och övergång till arbetsmarknaden för elever i anpassad utbildning.

Om Liberalerna vill att Sverige ska vara en kunskapsnation – det tror jag att ni vill – är det väl dags att visa det. Vad händer med utredningen?

(Applåder)

Anf. 137 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Det här är oerhört viktiga frågor för Sverige. Vi har en förhållandevis hög strukturell arbetslöshet. Därtill ser vi det som händer i Förenta staterna och på andra håll, med krig i Europa. Det finns mycket som innebär väldigt stora påfrestningar på svensk ekonomi generellt och även på många företag och den offentliga sektorn. Vi har dessutom inflation. Regeringen försökte brotta ned den och lyckades ganska bra, men den är på väg upp igen. Då blir frågan om utbildning och kompetensförsörjning – inte minst via yrkeshögskolan, som också är en viktig utbildningsform – väldigt viktig.

Det är egentligen inte bara en utredning utan tre fyra olika utredningar som rör yrkesvux, yrkeshögskolan, komvux, sfi och mycket annat. De olika delarna bereds i Regeringskansliet. Det är en del att ta hänsyn till där. Det har kommit in mycket värdefulla synpunkter under remissrundorna också. Jag hoppas att de kommer till riksdagen.

Allt kommer inte på en gång, men olika lagförslag kommer från regeringen pö om pö framöver. Dessutom blir det förstärkningar i budgetpropositionen även i vårändringsbudgeten och förhoppningsvis i kommande budgetpropositioner inför 2026.

Fru talman! Det handlar om att säkerställa dels kvaliteten, dels kopplingen till arbetsmarknadens behov i större utsträckning. Det gäller inte så mycket i yrkeshögskolan – det finns redan där – men i en del annat. Det handlar också om att bygga ut fler platser, men inte göra det i rapidfart på ett sätt som gör att man inte kan säkerställa kvaliteten. Man måste också kunna investera i utbildningarna.

Det finns en hel del att titta på. Jag ser framför mig att det kommer mer till riksdagen framöver.

Anf. 138 Caroline Helmersson Olsson (S)

Fru talman! Fredrik Malm verkar dela min syn på att det behövs en långsiktighet och helhet. Det ligger en del utredningar på bordet, och jag tror verkligen att man måste få ihop allt i ett paket. Därför vill jag ställa en fråga till Fredrik Malm om den nationella yrkesutbildningen via YH. Det gick väldigt snabbt att få igenom detta. Man fick en idé, och sa till yrkeshögskolan att genomföra den, utan förordning eller något liknande. Tror inte Fredrik Malm att detta kan störa den helhet och långsiktighet som behövs inom området?

Anf. 139 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Tack, Caroline Helmersson Olsson, för frågan!

Nej, jag tror inte det av skälet att det är ett pilotförsök. Detta växlas upp, och fördelen med det är att man under resans gång kan se vad som behöver förbättras, om man behöver skruva lite på det hela eller om det helt enkelt inte fungerar, vilket nog inte kommer att vara fallet.

Vad vi vill är egentligen att få över fler beståndsdelar från yrkeshögskolan till andra utbildningsformer och till andra åldrar, eftersom yrkeshögskola är en väldigt framgångsrik utbildningsform. Det vore väldigt bra om vi fick det att fungera, men än så länge sker det här i så pass liten skala att det inte påverkar helheten. Det är min bedömning.

Anf. 140 Niels Paarup-Petersen (C)

Fru talman! Jag instämmer i ledamoten och utbildningsutskottets ordförande Malms anförande när han säger att vi måste ha utbildningar på högsta nivå och att vi måste ha kvalificerade utbildningar. Det kan inte bygga på slentrian.

Vi har dock sett att det till exempel inom komvux har förekommit mycket fusk. Det kan ha gått slentrian i rapporteringen av vem som har varit där, hur de har granskats etcetera. Ett av de mest talande exempel som jag har sett handlade om att folk blivit godkända utan att över huvud taget ha varit i klassrummet. De bara fick sitt godkända betyg i handen så att de sedan kunde gå vidare. Det går även betala för olika betygsnivåer. Det finns rent av kriminella som har stått bakom en del av det här.

Så här kan vi inte ha det. Min fråga till Fredrik Malm, Liberalerna och regeringen är därför ganska enkel. Hur tänker regeringen agera för att säkerställa att detta inte fortsätter?

Anf. 141 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Niels Paarup-Petersen ställer en tämligen öppen fråga men ger ändå konkreta exempel. I detta fall är det fråga om olika utbildningsformer som också ligger på lite olika nivåer. En del är privata, och andra är offentliga. En del gäller eftergymnasiala studier och så vidare.

Generellt är min utgångspunkt, fru talman, att det är mycket bra för Sverige att kombinera den generella välfärdens princip med marknadsekonomins dynamik. Det är generellt en bra väg framåt för Sverige. Många av dessa verksamheter är skattefinansierade, eftersom vi inte vill ha inslag av privat finansiering från den enskilde i dessa utbildningsformer – därav den generella välfärdens princip. Sedan har vi en massa privata aktörer som kan bidra med konkurrens, valfrihet, innovation och nytänkande. Då är det väldigt viktigt att säkerställa att det inte kommer in kriminella eller lycksökare i verksamheterna.

En slutsats som vi i Liberalerna har dragit är att det krävs en tuffare inspektion och skarpare kontroll, och med tanke på de utredningar som har tillsatts har även regeringen dragit samma slutsats. I slutändan handlar det om att man måste kunna riva upp avtal om det handlar om en upphandlad verksamhet. Om det handlar om fri etableringsrätt får man möjligen titta på andra former. Det blir lite olika beroende på organisationsform.

Anf. 142 Niels Paarup-Petersen (C)

Fru talman! Ledamoten Malm och jag delar nog synen på många av principerna. Jag uppskattar också tuffare inspektioner och skarpare kontroll. Men min fråga var hur man tänker agera.

När fusket på specifikt komvux togs upp av DN, SVT och andra fick utbildningsministern frågan om han tänkte göra någonting åt det här. Jag tror att det var den 30 januari han var ute och visade handlingskraft genom att avisera 7 miljoner extra till Skolinspektionen för att det skulle bli fler granskningar, tuffare inspektioner och skarpare kontroller. Men, fru talman, den 15 april, mindre än tre månader senare, drog man ned anslaget till Skolinspektionen med 10 miljoner kronor.

Om man först ger 7 miljoner till skarpare kontroller och sedan drar bort 10 miljoner undrar jag hur det ger skarpare och bättre kontroller och inspektioner och tuffare insatser mot dem som fuskar.

Anf. 143 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Först och främst är sifferexercisen inte riktigt korrekt. Men vad man kan säga i fråga om Skolinspektionen har det till exempel tidigare funnits förslag här i kammaren om att Skolinspektionen ska få ansvar för alla förskolor i Sverige, även de fristående. Där har nu kommunen ett tillsynsansvar. Vi har också en rad andra skolformer som Skolinspektionen inte ansvarar för.

Jag tror att man inte bara kan hänvisa till Skolinspektionen hela tiden. Kommunerna har också ett väldigt stort ansvar. Det är heller inte Skolinspektionen som är avtalspart gentemot en rad olika aktörer som kanske inte sköter sig. Denna kammare har ju ett stort ansvar för lagstiftningen.

Nu går vi fram med olika förslag som framöver kommer att göra Skolinspektionen vassare. Det är till exempel inte rimligt att Skolinspektionen inte kan göra oanmälda besök. En kommun kan gå ut och ställa frågor till näringsidkare inom torghandeln för att se om det pågår oegentligheter. På samma sätt borde Skolinspektionen kunna agera om de exempelvis ser om en verksamhet inte vill ge plats för en person med funktionsnedsättning.

Skärpt kontroll är en sak, och resurser är en annan. I slutändan handlar det om lagstiftning. Men jag vill ändå inskärpa att vi har 290 kommuner i Sverige som är vana vid tillsynsansvar inom en rad olika områden som finns i den kommunala befogenhetskatalogen. De behöver bli bättre på skolinspektioner.

Anf. 144 Nadja Awad (V)

Fru talman! Tack, Fredrik Malm, för anförandet!

Jag har en fråga om sfi. Sedan regeringen och Sverigedemokraterna tillträdde makten pratar de ofta om hur viktigt det är att lära sig svenska språket.

Och det är det ju. Det är en förutsättning för att man ska kunna ta till sig utbildning och komma in på arbetsmarknaden. Språket är en förutsättning för att man ska kunna utöva sina demokratiska rättigheter här i Sverige. Vilka förutsättningar ger regeringen och Sverigedemokraterna för att personer ska kunna gå en sfi-utbildning som är likvärdig över hela landet?

Vi vet exempelvis att det saknas statistik för hur det går för personer med funktionsnedsättning som läser sfi. De går ofta länge på sfi-utbildningen utan att funktionsnedsättningen upptäcks. Vuxenpedagogiken brister, framför allt inom sfi, och vi har en överrepresentation av obehöriga. Detta är något som slår hårt mot den enskilde som läser sfi och som kanske har en NPF-diagnos som adhd, autism eller dyslexi.

Vi har också brist på likvärdiga sfi-utbildningar över hela landet därför att vi har en rad olika vinstdrivande privata aktörer, och vi en underfinansierad sfi där man gör enorma besparingar runt om i landet.

Min fråga till Fredrik Malm och regeringen är: Vilka förutsättningar att genomgå sfi-utbildning tycker Fredrik Malm att man ger dessa individer, så att de kan ta till sig svenska språket?

Anf. 145 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Tack så mycket för frågan, Nadja Awad!

Det finns lite olika delar i detta. En del är själva utredningen, som nu bereds i Regeringskansliet och som tittar på mycket av detta. Jag hoppas att man lägger fram en proposition om det i närtid. Därtill finns ett antal utgångspunkter som jag tycker är relevanta i sammanhanget. Sfi är en del av den kommunala vuxenutbildningen, vilket gör att det inte finns någon statlig huvudman.

På sätt och vis kan jag förstå att man inte alltid upptäcker om personer har funktionshinder när de inte är synliga. Inom sfi går man inte hela dagarna med lärare och så vidare på det sätt som man gör i en vanlig utbildning, utan man går några timmar i veckan.

Jag tycker att den svenska debatten ibland utgår från att man ska kunna svenska efter att ha läst på sfi, men det är inte riktigt så. Man ska kunna så pass grundläggande svenska att man kan klara sig. Det gör att jag inte tycker att det är orimligt att ha vissa tidsbegränsningar, alltså att man inte får läsa sfi för länge. Man ska läsa det under en period för att få tillräckliga kunskaper för att kunna gå vidare och förhoppningsvis läsa någon annan utbildningsform eller komma ut i arbetslivet.

Generellt behöver kvaliteten förbättras, och vi behöver få fler behöriga lärare. Det är självklart. Vi ser precis den problematik som Vänsterpartiet ser i detta.

Anf. 146 Nadja Awad (V)

Fru talman! Tack, Fredrik Malm, för svaret!

Jag vill bara invända och säga att det är jättebra att Fredrik Malm nämner att det är viktigt för honom och regeringen att förbättra kvaliteten och få fler behöriga inom sfi. Men frågan kvarstår: På vilket sätt ska regeringen och Sverigedemokraterna säkerställa att kvaliteten inom sfi blir bättre? Hur ska vi få fler behöriga lärare inom sfi när det görs enorma nedskärningar runt om i kommunernas vuxenutbildning?

Regeringen har gjort en rad olika prioriteringar. Man har prioriterat skattesänkningar för de allra rikaste, och i den senaste budgeten tillför man lyx-rot för rika personers renoveringar av kök och badrum. Det är prioriteringen.

Samtidigt trycker man på hur viktigt det är att vi har invånare i landet som kan språket. Men det är ju en fråga om att skapa jämlika förutsättningar för dessa personer att ta till sig språket. Då behöver vi ha en stark välfärd, och vi behöver ha en bra vuxenutbildning. Då kan vi inte en underfinansiering av sfi, exempelvis.

Min fråga är: På vilket sätt ska kvaliteten öka inom sfi? På vilket sätt ska vi få fler behöriga lärare inom sfi? Det är hur:et som jag vill komma åt, inte bara att vi kan konstatera att det är bra att folk lär sig svenska. Hur ska de kunna göra det när vi har så himla olika förutsättningar för det runt om i landet?

Anf. 147 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Lyx-rot, säger Vänsterpartiet. Om inte rotavdraget hade funnits skulle bara de med väldigt höga inkomster haft råd att göra renoveringar. Med rotavdraget får fler möjlighet att göra det, och dessutom skapas lite jobb. Jag kan förstå att det kan kännas apart för Vänsterpartiet att landa i sådana slutsatser – att skapa mer jobb och ge ökade möjligheter för vanligt folk – men det är i alla fall min uppfattning.

Det är stora skillnader över landet. Så är det, och det har flera skäl. Ett är att verksamheten är decentraliserad och kommunaliserad. Det är skillnad också därför att vi har kommuner i Sverige som haft ett väldigt högt mottagande av nyanlända, medan andra kommuner haft ett lägre. Man har olika förutsättningar.

Jag känner till kommuner där man på olika sätt har tittat mer på schemaläggning och planering och har verksamheten i större enheter för att ge till exempel personer som arbetar, har barn och så vidare ökade möjligheter att genomgå sfi. Det ska klaffa och funka för dem. På andra håll fungerar det mindre bra.

Jag tror att det var Niels Paarup-Petersen som i det förra replikskiftet tog upp aktörer inom vuxenutbildningen och att personer som inte hade deltagit där ändå hade fått godkänt. Det kan vara så att det har funnits incitament inom till exempel sfi, såsom att få betalt utifrån deltagande. Om personer inte deltar förlorar anordnaren pengar och så vidare. Det finns en rad olika incitament som kan vara lite skeva i detta system.

Det ska komma ny lagstiftning. Det är viktigt att vi höjer kvaliteten, det är viktigt att vi fortsätter att följa den här frågan och det är viktigt att fler personer lär sig svenska snabbare så att de lättare kan komma in på arbetsmarknaden.

Anf. 148 Caroline Helmersson Olsson (S)

Fru talman! I en tid av snabb teknologisk utveckling, där arbetsmarknaden förändras i rasande takt, är det inte bara önskvärt utan absolut nödvändigt att varje individ ges möjlighet att utveckla sin kompetens – genom hela livet.

Vuxenutbildningen är inte någon sidogren i det livslånga lärandet. Den är en grundpelare i den svenska modellen och en förutsättning för både trygghet och tillväxt.

Fru talman! Vi befinner oss i en ekonomisk kris. Det tror jag att många hushåll känner inpå bara skinnet. Arbetslösheten biter sig fast samtidigt som både näringsliv och offentlig sektor slår larm om kompetensbrist. Det finns inget viktigare att debattera i dag än just vuxenutbildningen. Det handlar om människors möjlighet att bilda sig, försörja sig och kunna sätta mat på bordet till sina barn. Det handlar om Sveriges framtid.

Vi har varit överens i Sverige: Vi ska konkurrera med kunskap, inte med låga löner. Vi ska bygga ett samhälle där bildning är norm, där livslångt lärande är självklart och där vi står starka som kunskapsnation. Men jag frågar mig: Hur är det med den överenskommelsen? Är vi på spåret? Vart är vi på väg?

Fru talman! En aktiv arbetsmarknadspolitik och långsiktig finansiering av vuxenutbildningen är viktigare nu än någonsin. Ändå ser vi att den här regeringen gång på gång missar målet.

När Sverige behövde investeringar i omställning möttes vi i stället av kraftiga neddragningar i regeringens första budget – neddragningar i vuxenutbildningen och i arbetsmarknadsutbildningen, på folkhögskolor och till och med på YH, som kanske är den mest effektiva utbildningsform vi har.

När kritiken kom, då kom eftergifterna – pytsvis, halvårsvis. För de pengarna ska huvudmännen upphandla högkvalitativ yrkesutbildning eller skala upp sin egen, få sökande till platser och fixa yrkeslärare, APL-platser och kanske lokaler och maskiner; vad vet jag. De ska också finansiera en del själva. Det är inte så konstigt att pengarna inte går åt och lämnas tillbaka till staten.

Att fylla på pytsvis halvår för halvår är inte långsiktigt. Det är brandsläckning. Regeringen har konsekvent missbedömt läget. Den bygger inte upp något hållbart, och det drabbar inte minst de dyra utbildningarna. Hur ska man våga investera i dem när man inte vet de långsiktiga förutsättningarna?

Hur svårt kan det vara att förstå att vuxenutbildning kräver planering, inte nödlösningar? Regeringen vill gärna tala om tillfälliga kriser och att ha is i magen. Men när pandemin slog till fanns det ändå en tydlig insikt om utbildningens roll. Nu står vi inför nya kriser: strukturell arbetslöshet, lågkonjunktur och omställningsbehov. Finns insikten, och finns viljan?

Trots vårändringsbudgeten som lades på riksdagens bord förra veckan ligger satsningarna på yrkesvux fortfarande drygt en halv miljard under vad den tidigare socialdemokratiska regeringen lade sitt sista år. Det är inte att möta en kris; det är att ducka för den.

Fru talman! För snart ett år sedan avslutades remissrundan för yrkesvuxutredningen. Vad har hänt sedan dess? En del, men vi väntar fortfarande på besked om en mer långsiktig men också flexibel modell för finansieringen och förslag om lärlingsmodeller, om urvalet, om stödet i vuxenutbildningen – till exempel specialpedagogisk kompetens – och om studier och övergång till arbetsmarknaden för elever i anpassad utbildning. I sådana frågor väntar vi på svar.

Det finns väldigt många bra förslag i den här utredningen. Några av dem har faktiskt Socialdemokraterna lagt på riksdagens bord, och vi debatterar dem i dag.

Vi står såklart bakom alla våra förslag, men jag yrkar bifall till reservation 1 om kompetensförsörjning och omställning.

Vi behöver en reformerad yrkesutbildning med höjda ersättningsnivåer och långsiktighet. Vi behöver en reformerad lärlingsutbildning på vuxensidan. Vi behöver branschskolor, hör ni!

Vi behöver ta tag i vinstjakten, som finns också inom vuxenutbildningen. Det var uppe i det förra replikskiftet. Vad händer där? I stället för att ta tag i helheten har regeringen lanserat en pilotverksamhet för nationell yrkesutbildning via YH – snabbt, något splittrat och utan koppling till det övriga utbildningsystemet. En quickfix för att hantera kompetensbristen? Ja, kanske. Men risken är att det här försvårar de långsiktiga investeringar i vuxenutbildningen som vi måste göra i hela landet.

Flera remissinstanser är också kritiska till att införa en ny utbildningsform utan att göra en konsekvensanalys av vad det kommer att betyda för andra utbildningsformer.

Den viktigaste frågan för mig är om utbildningen kommer att kunna byggas på i det livslånga lärandet. Det finns många frågor men väldigt få svar.

Fru talman! Vi måste också ta nästa steg i dimensioneringsreformen, som innebär att vi ska dimensionera utbildningarna utifrån arbetsmarknadens behov. Vi behöver en samlad långsiktig strategi, inte kortsiktiga plåster.

Sfi förtjänar en egen debatt. Jag ser fram emot att ta den i höst, när regeringen har aviserat att den ska lägga den propositionen på riksdagens bord. Jag hoppas verkligen att regeringen har lyssnat på remisskritiken så att propositionen innehåller kvalitet i sfi och inte bara gränser.

Avslutningsvis vill jag påminna om regeringens egen analys i 2025 års ekonomiska vårproposition. Regeringen konstaterar att arbetslösheten ökar och att sysselsättningen minskar, särskilt bland unga. Matchningen mellan arbetslösa och lediga jobb är dålig. Kompetensbristen är strukturell. Det är regeringens analys. Men om problemen är långsiktiga, varför är lösningarna kortsiktiga? Vägen till jobb och till omställning går via utbildning. Det vet vi. Frågan är när regeringen ska inse det.

(Applåder)

(forts. § 11)

Anf. 149 Patrick Reslow (SD)

Fru talman! Det är ju alltid så att man kommer av sig lite efter voteringen, men man får skylla sig själv om man begär replik.

Det är viktigt att sätta punkt för historieförfalskning. Caroline Helmersson Olsson sa att den första budget som Tidöpartierna lade fram innehöll en kraftig neddragning av vuxenutbildningen. Det var faktiskt så att det var pandemipengar som tillfördes systemet, och det vet Caroline Helmersson Olsson mycket väl. Det här var inte tänkt att vara någonting permanent, utan det gjordes en temporär höjning under pandemin eftersom det krävdes insatser just då. Alla var överens om att det skulle ske ett tillskott. Nu har det dock i flera debatter låtit som att detta skulle ha varit någonting permanent.

Varför är det så viktigt att skriva om verkligheten till någonting annat, Caroline Helmersson Olsson?

Anf. 150 Caroline Helmersson Olsson (S)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Jag kom av mig nu. Det är inte ofta man blir anklagad för att skriva om historien. Jag har dock varit med om att andra gjort det.

Det var ju en krisinsats under coronapandemin. Vi hade byggt på redan före coronapandemin. Vi hade tredubblat finansieringen för yrkesvux och dubblat finansieringen för yrkeshögskolan. Vi hade en plan på att fortsätta med yrkeshögskolan under den här mandatperioden. Hade vi stått inför den kris som denna regering nu står inför hade vi naturligtvis fortsatt att bygga ut yrkesvux på det sätt jag pratade om i mitt anförande.

Att utbildning är vägen för att möta en kris har alltid funnits i socialdemokratiska strategier. Om vi har en kris ska vi se till att rusta folk så att de kan ta de jobb som behöver tillsättas. Vi måste ha tillväxt, och utbildning är ett av verktygen för att få det.

Anf. 151 Patrick Reslow (SD)

Fru talman! Om det inte hade varit så att Caroline Helmersson Olsson fortsatte på temat i sitt anförande hade man kanske kunnat vara nöjd med den förklaringen, men hon fortsatte ju. Hon sa att det var 500 miljoner under det sista året med Socialdemokraterna, men det sista året med Socialdemokraterna var det ingen socialdemokratisk budget. Det var i stället en budget från M, L, C, KD och SD som låg till grund det året. Det stämmer alltså inte att Socialdemokraterna under sitt sista år satsade så mycket mer pengar än vad Tidöpartierna sedan gjorde. Det var ju inte Socialdemokraternas budget.

Den extra satsningen under pandemin gällde inte bara utbildningsområdet, utan det tillsköts pengar även på flera andra områden. Det skulle vara temporära pengar. Det var inte meningen att detta skulle läggas in permanent, och därmed justerade man det när pandemin försvann. Detta var ju en särskild situation i landet, vilket vi mycket väl minns. Det fanns ett stort behov av att göra någonting.

Det är helt klart så att Socialdemokraterna tycker om att bygga ut utbildning. Caroline Helmersson Olsson sa i sitt anförande att det viktigaste av allt är att bygga på. Här skiljer sig Socialdemokraterna från Sverigedemokraterna och från regeringspartierna. För vår del är det absolut viktigaste att folk kommer ut i arbete – inte att vi bygger ut utbildningar och tillsätter nya platser och att folk fastnar i systemet. Det är det som har varit problemet med Socialdemokraternas utbildningspolitik under lång tid. Det är också detta vi nu försöker att göra någonting åt.

Vi har en stor vision för skolan. Det är en helhetssyn som Caroline Helmersson Olsson inte riktigt förstod. Det handlar om jobb, inte om förvaring.

Anf. 152 Caroline Helmersson Olsson (S)

Fru talman! Jag vet inte riktigt om det var en fråga eller ett påstående från ledamoten.

Jag kan inte för mitt liv ställa mig bakom att Socialdemokraterna skulle bygga ut utbildning för att det ska vara förvaring. Det har Socialdemokraterna aldrig någonsin stått bakom. Vi har byggt ut utbildningen. Vi har byggt ut yrkesvux, vuxenutbildningen och yrkeshögskolan hur många gånger som helst, inte minst efter Reinfeldts tid vid regeringsmakten, som han kom till 2006. Han bara tog bort det. När vi sedan kom tillbaka fick vi bygga på. Det behövdes, för det rådde kompetensbrist då.

Vi har kompetensbrist även nu, och nu har vi också en kris. Det är detta jag försöker att säga. Vi har en kris i det här landet, och vi har dessutom kompetensbrist. Då måste man faktiskt bygga ut vuxenutbildningen. Det kan inte bara göras pytsvis, utan man måste göra det med en långsiktig strategi.

(Applåder)

Anf. 153 Oliver Rosengren (M)

Fru talman! Vi är samlade här i dag för att debattera vuxenutbildning och den stora betydelse som inte minst yrkesvux har för att fortsätta stärka och utveckla arbetslinjen.

Vuxenutbildningen fyller många viktiga funktioner i Sverige och på den svenska arbetsmarknaden. Den kan innebära en ny möjlighet för någon att ställa om mitt i livet, förlänga sitt arbetsliv och säkerställa att man får möjlighet att vara med och bidra till sin egen framtid, till en arbetsplats och till vår gemensamma ekonomi en längre tid i livet. Det finns möjligheter att använda yrkeshögskolan eller andra delar av vårt utbildningssystem genom hela livet för att se till att man kan ställa om, kanske från ett fysiskt krävande arbete till ett nytt arbete där man har möjlighet att finnas med på en arbetsplats under längre tid.

Här fyller inte minst den yrkeshögskola som vi inom ramen för omställningsstudiestödet och omställningsreformen ser är särskilt attraktiv en viktig funktion. Yrkeshögskolan har som sin huvudroll i utbildningssystemet att vara en plats för dem som kan öka sin produktivitet och ställa om mitt i livet. De flesta har ett arbete innan och går sedan vidare till ett arbete med kanske högre lön, bättre möjligheter och nya utmaningar efteråt.

Vuxenutbildningen fyller också rollen som en andra chans för dem som vid sin första chans i skolan kanske hade svårigheter eller gjorde felaktiga val. Även om man relativt nyligen gått i den ordinarie skolan ger den en möjlighet att pröva någonting nytt och ta sig vidare till ett yrke. Kanske gick man ett samhällsprogram, som så många gör, för att sedan komma på att man vill börja arbeta i industrin eller bli hantverkare. Då finns vuxenutbildningen där för att möta den personen, som längtar efter att få bidra i ett nytt arbete, göra någonting annat och bygga sin egen framtid med nya kompetenser.

Dessutom fyller vuxenutbildningen den viktiga funktionen att vara den första chansen för dem som inte fått den någon annanstans – dem som kommer till Sverige och vill arbeta och bidra men inte gjort sig redo för vår arbetsmarknad i sitt tidigare hemland. Här kan de få lära sig svenska och lära sig ett arbete. Genom yrkesvux och andra insatser kan de komma ut på arbetsmarknaden och bidra som delar av vårt Sverigebygge. Sverige utvecklas när fler använder sina förmågor och färdigheter för att göra det här landet ännu bättre.

Fru talman! Regeringen går fram med en offensiv politik för vuxenutbildning. Vi reformerar och utvecklar för att se till att fler människor får möjlighet att gå från arbetslöshet till arbete. Här finns flera väsentliga utmaningar, fru talman. En av de absolut viktigaste för oss att ta tag i är att vi har så pass många som är arbetslösa utan utbildning men ändå inte utbildar sig till arbete. 20 000 personer i den svenska arbetslösheten har inte ens gått ett fullt år i skolan. 40 000 har gått mellan ett och åtta år, det vill säga inte slutfört grundskolan.

På svensk arbetsmarknad har vi med andra ord 60 000 personer som inte har slutfört en grundskoleutbildning. De här människorna måste komma in på arbetsmarknaden. De har en skyldighet att anstränga sig, utbilda sig, lära sig svenska, lära sig ett jobb, söka jobb, ta de jobb som erbjuds och bidra till Sveriges och sin egen framtid. Där är vuxenutbildningen nyckeln.

Fru talman! Trots att vi har så pass många människor i Sverige utan utbildning som leder till arbete är det ändå på det sättet att i genomsnitt var tredje krona som vi och tidigare regeringar satt av för yrkesvux sedan 2017 inte använts. Var tredje plats står tom inom yrkesvux. Det är en oacceptabel situation att resurserna finns i systemet och att det finns möjlighet att utbilda sig till arbete men att det trots det är så pass många människor som är arbetslösa utan utbildning och inte utbildar sig till arbete.

Därför kommer ett aktivitetskrav. Därför kommer en serie reformer som stärker kraven. Därför får också Arbetsförmedlingen nya resurser, tydligare instruktioner och en uppgift att säkerställa att människor som är arbetslösa faktiskt deltar i de aktiviteter och insatser som finns. Om man inte gör det ska man heller inte ha den ersättning som man i dag lever på.

Det är det som är en tydlig arbetslinje. Här erbjuds stöd och möjligheter att ta sig in på arbetsmarknaden, men här ställs det också krav på att man ska ta de möjligheterna. Gör man inte det kan man inte förvänta sig att kunna leva på andra människors arbete. Det är så vi alltid har byggt det här landet. Genom att anstränga oss gemensamt, genom att arbeta och slita, genom att utbilda oss och genom att knega på våra arbetsplatser bygger vi det här landet tillsammans.

Vi måste ha mer av detta. Vi måste säkerställa att vuxenutbildningen kommer fler till del. Men framför allt är det ett enskilt ansvar som måste tas av fler att söka utbildningar, gå utbildningar, söka jobb, ta jobb och försörja sig själva. Här finns vuxenutbildningen som en av de viktiga pusselbitarna i vår arbetslinje för att säkerställa att människor har möjlighet att komma till arbete.

(Applåder)

Anf. 154 Caroline Helmersson Olsson (S)

Fru talman! Jag tackar Oliver Rosengren för anförandet.

Som förberedelse inför den här debatten lyssnade jag på den debatt som vi hade om ämnet förra året. Även då togs frågan upp om att var tredje krona lämnats tillbaka sedan 2017. I den debatten sa Oliver Rosengren att man verkligen skulle göra någonting åt det. Det tänkte faktiskt även vi göra. Det var bland annat därför vi tillsatte Yrkesvuxutredningen.

I och med att vi nu har utredningens förslag på bordet vet vi ganska väl varför pengarna inte går åt. Men när jag lyssnar på Oliver Rosengren i årets debatt verkar han ha landat i en annan analys av läget: att det är individernas fel. Jag hävdar ändå att systemet har sin roll i det här.

De här pengarna kommer halvårsvis; kanske lämnas de tillbaka som en klumpsumma. Vi har tittat på det här och funderat över att det varje år kommer medel i vårpropositionen. Är det verkligen något som främjar att pengarna ska gå åt? Som jag tog upp i mitt anförande är det mycket som ska komma på plats. I 2023 års vårproposition avsatte man 670 miljoner, och 46 procent av dem utnyttjades inte. År 2024, förra året, avsattes 950 miljoner. Av dem var det 33 procent som inte utnyttjades, så det är ändå något bättre.

Jag skulle vilja höra lite mer utvecklat hur Oliver Rosengren ser på detta. Kan vi göra något i systemen, eller är det bara individerna som ska göra någonting åt det här?

Anf. 155 Oliver Rosengren (M)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Helmersson Olsson så mycket för frågan. Det är positivt, tycker jag, att Socialdemokraterna efter en lång tid vid regeringsmakten då man inte vidtog några åtgärder för att få upp nyttjandegraden för statsbidragen till yrkesvux nu ser detta problem. Därmed tror jag att förutsättningarna för att komma fram till en lösning har vuxit väsentligt.

Vi har sett det här problemet under lång tid. Det är klart att vissa systemfrågor spelar roll. Det kan till exempel spela roll, vilket framkommer i Yrkesvuxutredningen, att de tidsgränser som finns för en del av statsbidragen kan påverka, liksom att en del av statsbidragen är avsedda för dyrare utbildningar med stora krav på investeringar där man inte har möjlighet att sätta av pengarna. Det är klart att det kan skapa vissa begränsningar.

Men det är trots allt så att en väsentlig del av de resurser som inte används hade kunnat användas om det funnits personer som sökt utbildningarna. Trots det stora inneboende motstånd som jag vet finns hos Socialdemokraterna, fru talman, behöver man se att orsaken till ett problem inte alltid är att samhället har brustit. Ibland kan det också vara så att den enskilde måste vara beredd att anstränga sig mer. Det är trots allt så att Sveriges välstånd har byggts av en kombination av ett starkt samhälle och stora förväntningar på var och en av oss. Så är det också här. Vi måste se till att systemet fungerar, fru talman, men vi måste också se till att den enskilde gör sin plikt. Det gäller även på detta område.

Ledamoten ifrågasätter också förstärkningarna i vårbudgetarna. Det får man ändå säga skulle kunna vara ett delvis häpnadsväckande besked, eftersom Socialdemokraterna, får man anta, också är redo att göra särskilda förstärkningar när konjunkturen viker, för att ta ett exempel. Det är ju det som det här syftar till. Sedan är det olyckligt att nyttjandegraden är ännu lägre för de satsningarna. Men alternativet, att inte tillföra några utbildningsresurser alls, skulle på många sätt vara sämre.

Anf. 156 Caroline Helmersson Olsson (S)

Fru talman! Jag tackar Oliver Rosengren för repliken.

Det kom ett påstående om att Socialdemokraterna har ett inre motstånd. Jag är uppväxt i Socialdemokraterna. Gör din plikt, kräv din rätt – jag lovar att det sitter i min ryggmärg, och så är det för de flesta socialdemokrater. Det är verkligen så vi tänker.

Regeringen behöver verkligen ta fram Yrkesvuxutredningen och titta på den och se till yrkeslärare, APL-platser och sökande. Vi måste göra både och. Det tror jag verkligen på.

Jag kritiserar inte konjunkturåtgärder. Eller, jo, det kommer jag faktiskt att kunna göra. Den konjunkturåtgärd som nu ligger på bordet är inte så himla imponerande.

Att tillföra medel är inte ett kvitto på ansvar. Det är ett kvitto på att man har missbedömt läget från början. Det är min synpunkt.

Anf. 157 Oliver Rosengren (M)

Fru talman! Vi har vårändringsbudgetar för att kunna göra korrigeringar om verkligheten förändras. Det tror jag i grunden är ett effektivt instrument eftersom det minskar risken för att behöva lägga luft i finansieringen redan från början och ta i lite extra. Det är bättre att ha möjligheten att tillföra om behov uppstår.

Det är positivt att Socialdemokraterna beskriver att ”Gör din plikt, kräv din rätt” sitter i ryggmärgen. Det önskemål man skulle kunna tänka sig att lämna vidare till Socialdemokraterna är att det också ska sitta i partiprogrammet. Det är väl där kanske mer än i ryggmärgen det gör skillnad – åtminstone för samhället.

Det som är viktigt i den politik som vi nu för är att vi gör väsentliga förstärkningar av arbetslinjen. Vi förstärker både samhällets stöd till den enskilde och Arbetsförmedlingens insatser. Det handlar om yrkesvuxplatser och hur yrkesvux fungerar. Vi ska se till att fler tar del av utbildning för att utbilda sig ur arbetslöshet.

Vi skärper samtidigt kraven på den enskilde genom aktivitetskrav och mer noggrann uppföljning från Arbetsförmedlingen med flera andra insatser. Det ska sammantaget leda till att den som är arbetslös vet att förväntningarna är stora på att vi alla ska bidra till Sverige. Samtidigt finns det hjälp och stöd att få från samhället för att man ska kunna tillvarata sin förmåga.

Så sammanfattar vi vår politik. Alla ska göra sin plikt och sedan kräva sin rätt.

(Applåder)

Anf. 158 Niels Paarup-Petersen (C)

Fru talman! Min uppfattning är att jag och ledamoten Oliver Rosengren delar väldigt mycket när det kommer till synen på arbetslinjen. I det tidigare replikskiftet var vi inne på att man ska göra sin plikt och kräva sin rätt och att man faktiskt måste göra en insats som individ och göra sitt bästa för att kunna försörja sig själv.

Det är klart att vi som samhälle måste skapa förutsättningar för det. Det är därför vi diskuterar den här frågan i dag. Det är otroligt viktigt att vi som samhälle skapar förutsättningar för att människor ska kunna ta sig ett jobb. Det är inte alltid lätt, särskilt om man kommer från ett annat land och inte är superduper på svenska språket, som jag. Det gäller att man får möjligheterna att bli bättre på det. Det är bra.

För att fler ska få jobb satsar Centerpartiet på saker som sfi-peng så att man kan välja det som fungerar. Det kan handla om jobbsvenska, så att man får ett snabbare inträde på arbetsmarknaden när man kommer från andra länder. Vi gör såklart också så att det blir billigare att anställda.

Regeringen har under sin fina tid vid makten gjort det dyrare att anställa. Man satsar på ineffektiva åtgärder på Arbetsförmedlingen. När man nu ska göra en stor satsning i budgeten blir det på rot. Det skjuter först och främst fram investeringar, eftersom de extra pengarna först kommer senare. Det är inte en jättesnabb och effektiv åtgärd för att få människor i jobb.

Jag undrar lite om ledamoten Rosengren skulle kunna ge några exempel där man faktiskt får människor i jobb. Man skulle kanske vara intresserad av att stötta Centerpartiets förslag om jobbsvenska, sänkta arbetsgivaravgifter etcetera.

Anf. 159 Oliver Rosengren (M)

Fru talman! Nu är detta förvisso en debatt om vuxenutbildning, men eftersom frågan var något bredare ställd än så kommer jag att falla in i några bredare kommentarer.

Fru talman! Det är positivt att Centerpartiet beskriver att det i grunden finns en delad syn på arbetslinjen. Det finns en samsyn om den politik som vi för om att vi ska ha sänkta skatter, skärpta krav och strama bidragssystem.

Det som möjligen skiljer oss är att vi också har haft ett intresse av att få majoritet för de förslagen. Därför har vi ett samarbete med andra partier som delar vår syn på arbetslinjen och inte motarbetar den. Det är möjligen den detaljen som skiljer Moderaterna och Centerpartiet åt i den frågan, fru talman.

Vilka förslag finns då för att stärka arbetslinjen? Det var uppenbarligen ledamotens primära fråga. Ett exempel är det beslut vi har fattat om en reformerad akassa där vi tidigarelägger och tydliggör avtrappningen. Vi inför avtrappning i aktivitetsstödet. Vi byter från att basera akassan på arbete till att basera den på inkomster så att det blir tydligare regelverk, minskad byråkrati och mindre fusk.

Vi har genomfört en serie jobbskatteavdrag för att det ska löna sig mer att arbete särskilt för dem med små och medelstora inkomster. Det gäller sedan det vi har diskuterat här i dag med yrkesutbildningen. Det gäller att se till att fortsätta att utveckla den med nya platser.

Det ska inte vara resursbrist som är problemet när det kommer till utbildning till arbete. Här ska vi se till att resurserna och stödet finns. Sedan gäller det för den enskilde att med egna insatser och eget ansvar delta i detta.

I de fall man inte gör det måste samhället finnas där och ställa krav på att vi ska ställa upp för varandra och att alla människor som är arbetslösa för att de saknar utbildning ska utbilda sig till arbete. Ytterst ska det ske med ett krav på motprestation för att man ska få de bidrag som man har sökt.

Anf. 160 Niels Paarup-Petersen (C)

Fru talman! Det är mycket av det som ledamoten Rosengren säger som vi håller med om. Det är inget konstigt i det. Det fanns ju en tid när vi kunde vara i regering tillsammans.

Det talades tidigare om att det vore bra om det som sitter i ryggmärgen också kommer in i partiprogrammet. Nästa steg kanske kan vara att de saker som står i partiprogrammet också kommer in i regeringspolitiken.

Det gäller till exempel att sänka kostnaderna för att anställa. De har blivit högre. Kraven på företagen ökar. Det blir svårare och dyrare att anställa folk. Det kan inte vara klassisk moderat politik.

Centerpartiet fick igenom sänkningar av kostnaderna för att anställa när vi senast var vid makten. Moderaterna får igenom höjningar av kostnader för att anställa. Det är absolut en skillnad.

Det är klart att vi först och främst ska diskutera vuxenutbildningen. En sak som jag tror att vi också är överens om skulle jag vilja höra mer om.

Hur ska vi kunna hitta några områden där vi kan se till att arbetsgivare, särskilt näringslivet, har större inflytande på vilka utbildningar som faktiskt får pengar, platser etcetera?

På flera områden är det i dag rätt långt till de utbildningsplatser som ges. Det finns många områden där företagen själva säger att de har väldigt litet inflytande. Det gäller tyvärr ibland även YH, men det gäller definitivt inom vuxenutbildningen.

Jag skulle jättegärna vilja se en utsträckt hand från regeringen för att kunna hitta några gemensamma områden. För att kunna stärka att människor ska kunna utbilda sig till jobb behöver vi skapa utbildningar som faktiskt leder till jobb.

Där är det fortfarande väldigt långt att gå. Det händer fortfarande inte riktigt så mycket som jag skulle vilja se på den fronten. Jag hoppas att vi kan hitta några samarbeten på det området.

Anf. 161 Oliver Rosengren (M)

Fru talman! Om vi börjar i den avslutande änden är frågan: Hur ska vi se till att fler deltar i detta?

Först och främst finns resurserna i huvudsak på plats. Det finns en del reformer som fortfarande behöver göras. Moderaterna är exempelvis för att man går vidare med de förslag som finns som avser att man ska ha alternativ antagning till lärlingsprogram.

Det handlar om möjligheten för företag att anta direkt och sedan kontakta utbildningsanordnaren, i stället för som i dag, där man först måste gå till utbildningsanordnaren och därefter kan ordna en plats att vara på.

Vi har stämmobeslut på, apropå partiprogram, en bred lärlings- och praktikreform. Vi ser exempelvis att man behöver underlätta genom att ändra regelverket så att regelverket blir detsamma oavsett vilken utbildningsform man kommer från in i praktik eller som lärling.

Fru talman! Vi föreslår exempelvis att man ska ha ett handledaravdrag konstruerat som en rabatt på arbetsgivaravgiften på ett liknande sätt som det FoU-avdrag som finns i dag. Det är ett exempel på de reformer som företräds av oss.

Fru talman! Jag fick också frågor om huruvida vi hade bidragit till att det blir dyrare att anställa. Jag vet inte i vilket partiprogram ledamoten har läst att det skulle vara en prioritering för Moderaterna att sänka arbetsgivaravgifterna. Vi vill såklart sänka de flesta skatter på ett sätt som är hållbart för den svenska ekonomin och för de offentliga finanserna, men när vi ska välja mellan att lägga en skattekrona på att sänka skatten för någon som arbetar eller för någon som anställer prioriterar vi trots allt att sänka skatten för vanligt folk som arbetar.

Därför har vi prioriterat att sänka skatten på arbete genom jobbskatteavdrag. Som arbetarparti är det vår största prioritering. I den prioriteringen har finansieringen till viss del fått vara att återställa arbetsgivaravgifterna för unga för att kunna sänka skatten på deras lön.

Det är så det är; i en ekonomi måste man prioritera, och detta har varit vår prioritering. Den som arbetar har fått företräde framför den som anställer.

Anf. 162 Patrick Reslow (SD)

Fru talman! Låt mig först och främst yrka bifall till reservation 7.

Mycket har sagts, så det kommer säkert att bli några upprepningar. Jag delar synen i mycket av det som Fredrik Malm och Oliver Rosengren har sagt här i talarstolen. Framför allt har vi en samsyn på vuxenutbildningen framöver.

Vuxenutbildning är en möjlighet för människor att få de kompetenser som krävs för att få ett arbete eller att studera vidare. I den allra bästa av världar kanske man skulle kunna tänka sig att man hade ett skolsystem som var lite mer flexibelt, som ställde högre krav på det egna ansvaret och som vägledde elever till rätt utbildning från början. Då skulle kanske behovet av vuxenutbildning vara betydligt mindre, åtminstone för dem som inte vill eller behöver sadla om till ett nytt yrke.

Men samtidigt ser inte verkligheten riktigt så rak ut att detta skulle fungera helt och hållet. Vi lever i en tid där vi har extremt snabba förändringar på arbetsmarknaden, där det ständigt krävs ny kompetens och där det också råder brist på kompetens. I det läget är det viktigt med ett vuxenutbildningssystem som är väl fungerande och som ger människor möjlighet att byta yrke.

Det ska ändå sägas att vi har sett förändringar, exempelvis när det gäller komvux. Komvux i dag jämfört med komvux för 25 år sedan är någonting helt annorlunda. För 25 år sedan var komvux främst riktat till de personer som behövde komplettera betyg eller läsa upp något ämne. I dag har vi sett att det är svårt för vissa studenter eller elever som vill göra detta eftersom de trängs ut i prioriteringslistan. Inte minst gäller det gymnasial komplettering.

Detta är såklart en dålig utveckling. Vi behöver se till att en elev som gör ett val på gymnasial nivå som sedan på grund av olika omständigheter inte leder till något jobb snabbt ska kunna anpassa sitt val och komplettera de betyg som han eller hon redan har.

Läget på arbetsmarknaden är bekymmersamt; det har vi pratat om. Någon här – jag tror att det var en ledamot från Socialdemokraterna – pratade om strukturell arbetslöshet. Vi var alla här med på ett seminarium för inte så länge sedan där det tydligt framkom att vi har en lång strukturell arbetslöshet i Sverige. Det innebär att man kan göra förändringar på marginalen, men i det långa loppet har vi haft en strukturell arbetslöshet väldigt länge. Det är bekymmersamt, och då måste man också tänka nytt och göra annorlunda.

Tittar vi på behovet ute på arbetsmarknaden i dag ser vi många branscher som uppger att de har svårt att hitta arbetskraft med rätt utbildning och rätt kompetens. Vi har ett omfattande behov av kompetent arbetskraft framöver. Om Sverige ska lyckas med att vara självförsörjande på arbetskraft så långt som möjligt, vilket vi sverigedemokrater tycker är viktigt, och inte vara beroende av utländsk arbetskraft är det viktigt att inte bara grund- och gymnasieskolan rustar eleverna för kommande arbetsliv. Det gäller att även vuxenutbildningen fungerar väl och riktas mot de behov Sverige har.

En förutsättning för att detta ska fungera är att vi har en bra matchning. Vuxenutbildningen måste utformas efter arbetsmarknadens och näringslivets behov snarare än efter den enskildes studieintresse eller något annat. Staten måste vara tydlig med att det är yrken som är viktiga för Sveriges konkurrenskraft som ska prioriteras. Utbildningar som möter näringslivets behov måste gå före utbildningar inom till exempel konst, kultur, filosofi eller dylikt. I kombination med en effektiv återvandringspolitik ger detta goda förutsättningar för att bekämpa arbetslösheten på lång sikt.

Inom gymnasieskolan pågår just nu ett arbete med att styra om utbildningsvalet från teoretiska program till yrkesförberedande program. Det handlar alltså om den dimensioneringsprocess som vi diskuterade här i kammaren för inte så länge sedan. Det är viktigt att detta landar rätt och att vi också vågar ta tag i problemet med att elever ibland väljer bort praktiska program och i stället söker teoretiska program trots att de inte är mogna för ett teoretiskt program. De kanske inte klarar av programmet, och framför allt leder det inte till ett jobb i förlängningen. Då hamnar eleven redan från början i bakvattnet.

Vuxenutbildningen måste också följa detta mönster. Därför är det ibland lite oroande när man i debatten har ett så starkt fokus på den offentliga sektorn och att det är arbetet inom den offentliga sektorn som står i centrum. Därmed inte sagt att vi inte har behov där, för det har vi verkligen. Men det behövs också arbetskraft inom den privata arbetsmarknadssektorn. Där finns även ett stort behov av ett kompetenslyft. Ett starkt näringsliv förutsätter som sagt anställda med rätt kompetens.

Fru talman! Svenska för invandrare, sfi, är det stora sorgebarnet inom komvux. Inte nog med att massinvandringen har föranlett att sfi-undervisningen har tagit en mycket stor del av resurserna till komvuxutbildningen. Resultaten och kraven på utbildningen har också varit – hur ska man uttrycka det – låga, milt sagt.

Ungefär hälften av dem som studerar på sfi avslutar en kurs med godkänt betyg. Ett år efter avslutade studier är det en ganska liten andel, cirka en tredjedel, som är etablerad på arbetsmarknaden. Det här är inte acceptabelt. Det är en i mångt och mycket slapp tillvaro som möter eleverna inom ramen för sfi. Det har i det närmaste varit helt kravlöst. Det finns inga som helst krav på progression i kunskapsutvecklingen. Man kan gå och harva runt i sfi-utbildningarna hur länge som helst. Det finns ingen bortre gräns.

Sverigedemokraterna och regeringen är nu överens om att sätta stopp för detta och se till att kraven på kursinnehåll, studieresultat, genomströmning och maximal studietid skärps. Det räcker alltså inte att gå på sfi; det ska också ställas krav på att klara av kurserna och att avsluta dem i rimlig tid. Att lära sig svenska är en grundläggande förutsättning för att bli en del av det svenska samhället och att bli anställbar.

Fru talman! Yrkeshögskolan spelar en viktig roll för vuxenutbildningen. En stor fördel med systemet är att det etableras på ställen där utbildningsutbudet annars är relativt litet. Det är bra. Det ger fler chansen att stärka sin kompetens och eventuellt byta karriär eller ta sig in på arbetsmarknaden. Yrkeshögskolan håller en hög kvalitet, och utbildningarna utvecklas i nära samarbete med näringslivet, framför allt det lokala näringslivet.

Sverigedemokraterna och regeringen vill nu se ett gemensamt ansökningssystem i syfte att möjliggöra en effektiv administration och en bättre hantering av ansökningarna så att planeringen av utbildningen kan stärkas. I budgeten för 2025 gavs just ett sådant uppdrag till myndigheten.

Yrkeshögskolan har också fått stå modell för den pilotverksamhet som vi har pratat om. Den bedrivs inom ramen för nationell yrkesutbildning och syftar till att den studerande snabbt ska kunna komma i arbete inom bristyrken. Utbildningarna är riksrekryterande och svarar mot nationella kompetensbehov. De är korta och praktiskt inriktade, vilket har gjort dem eftertraktade. Det är vår inställning att pilotverksamheten ska utvärderas när den är avslutad för att sedan kanske byggas vidare på.

Fru talman! Möjligheterna att bredda sin kompetens och byta karriär är viktiga, men om vuxenutbildningssystemet verkligen ska ge effekt är det nödvändigt att ställa krav på både utbudet och dem som studerar så att det inte satsas skattepengar på utbildningar som inte ger resultat, alltså sådana som inte leder till anställning. Det är grunden för vår och regeringspartiernas politik på området.

(Applåder)

Anf. 163 Niels Paarup-Petersen (C)

Fru talman! Patrick Reslow tog upp frågan om dimensionering här i talarstolen. Det är en bra fråga. Dimensionering är avgörande för att få de utbildningsplatser som finns, som vi betalar för tillsammans, inriktade mot saker som leder till att folk får jobb, precis som jag och Oliver Rosengren diskuterade tidigare. Det är jätteviktigt att utbildningar leder till jobb.

Näringslivet efterfrågar många fler yrkesplatser. Tanken med dimensioneringen och samordningen är att det ska bli fler platser inom yrkesprogrammen och färre inom de teoretiska programmen.

Nu är dock de fristående skolorna inte riktigt med i denna dimensionering. Emma Leijnse skrev häromdagen en artikel i Sydsvenskan, en tidning nära ledamoten, om just detta. Ann-Sofie Nord, som är antagningschef i Lund och alltså har väldigt bra koll på antagningen och samordningen där, citeras i artikeln. Man borde ju skapa fler yrkesprogramsplatser ute i kommunerna nu, men det gör man tyvärr inte. Varför gör man inte det? En orsak nämns i artikeln: ”Jag slår vad om”, säger Ann-Sofie Nord, ”att om Malmö och Lund minskade platserna på samhällsprogrammet, så hade någon annan tagit de eleverna – friskolor eller andra kommuner. Men det hade varit lika många elever som gick samhälle.”

Det indikerar ändå att det kan finnas lite förbättringspotential i själva lagstiftningen – till exempel, som vi lade fram i vårt förslag till utskottsinitiativ, att de fristående skolorna skulle inkluderas i dimensioneringen för att undvika den här typen av problematik. SD var dock emot. Eller egentligen var ni för, men ni röstade emot för att det var vi som lade fram förslaget. Det är inte riktigt seriöst om man vill lösa samhällsproblem.

Därför vill jag gärna höra om Sverigedemokraterna kanske kan ändra sig och vara för att få till en dimensionering där även de fristående ingår.

Anf. 164 Patrick Reslow (SD)

Fru talman! Det är väldigt intressant att Niels Paarup-Petersen tycker att det inte är seriöst att rösta emot ett förslag. Det var ju faktiskt så att det förslag som Niels Paarup-Petersen lade på utbildningsutskottets bord var likalydande med det förslag vi lade på bordet när propositionen kom våren 2022. Röstade Centerpartiet då för vårt förslag? Nej, det gjorde de inte. Man kanske ska se om sitt eget hus innan man kritiserar andra för att vara oseriösa.

Centerpartiet hade våren 2022 möjlighet att rösta med oss när vi klart och tydligt sa att vi tycker att de fristående skolorna ska vara med genom hela dimensioneringsprocessen. Men det gjorde inte Centerpartiet. Se om huset först innan ni kritiserar!

Jag tycker att det är helt rätt att de ska vara med i processen. Det Niels Paarup-Petersen beskriver är ju en risk. Så kan det vara. Det finns också en risk när man inte är med att man lämnas utanför i andra sammanhang. Det var också ett av våra argument för att de skulle vara med: Enligt Sverigedemokraterna ska vi ha en likabehandling mellan kommunala och fristående skolor i alla avseenden. Det är jätteviktigt att vi har det.

För övrigt är det intressant och trevligt att man hänvisar till Ann-Sofie Nord, som jag känner mycket väl. Om hon lyssnar på den här debatten får jag hälsa till henne.

Anf. 165 Niels Paarup-Petersen (C)

Fru talman! Jag känner ett behov av att förtydliga här. Det är klart att det inte är oseriöst att rösta emot ett förslag. Det kan vara otroligt seriöst, och det gör vi allihop hela tiden. Det är en rätt stor del av vårt arbete när vi är här i denna kammare och trycker på våra knappar. Att rösta emot ett förslag kan absolut vara seriöst. Men att rösta emot sitt eget förslag är oseriöst, och det var det Sverigedemokraterna gjorde.

Orsaken till att Centerpartiet inte röstade för detta var att vi då inte tyckte så. Sedan har bland andra jag varit med och utvecklat vår politik. Vi utvecklar vår politik; vi avvisar inte vår politik. Det är skillnaden. Att utveckla sin politik är seriöst; att avvisa sin egen politik är oseriöst. Det är min uppfattning.

I grunden är det dock härligt att Patrick Reslow håller med Centerpartiet om detta. Det hade såklart varit ännu bättre om Sverigedemokraterna röstade med när de håller med. Som Patrick Reslow själv säger, fru talman: De fristående ska vara med. Ändå röstade ni emot att de skulle vara med. Jag tror att detta kan vara lite svårt för folk att förstå: Ni tycker att man ska göra så här, och när vi lägger fram ett sådant förslag röstar ni emot det. Kan ledamoten förstå att det kan vara lite svårt att förstå?

Anf. 166 Patrick Reslow (SD)

Fru talman! Jag noterar att Centerpartiets Niels Paarup-Petersen säger: Vi tyckte inte så då, men nu tycker vi det. Sverigedemokraterna fick alltså rätt ännu en gång. Sverigedemokraterna hade rätt från början, och nu tycker Centerpartiet som Sverigedemokraterna i den här frågan. Det är jättebra. Det finns säkert fler frågor där Centerpartiet kan haka på. Vi tycker ungefär detsamma när det gäller lärlingsutbildning. Under debatten har det visat sig finnas många andra saker där vi tycker likadant. Sedan väljer Centerpartiet att samarbeta med partier som i de allra flesta frågor inte tycker likadant, men det är ändå trevligt.

Att rösta emot ett förslag är inte vad det handlar om. Sverigedemokraterna har valt att ingå ett samarbete med Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna. Vi har överenskommelser som gäller olika områden, och då kan vi inte sitta och spreta för mycket. Framför allt kanske vi också har en förhoppning om att i de förhandlingarna, där även Centerpartiet hade kunnat vara med som en femte part i stället för att flörta runt med vänsterpartierna, få möjlighet att påverka så att vi i slutändan får ett system där de fristående skolorna är med i hela dimensioneringsprocessen. Men det samarbetet tar vi med våra samarbetspartner, inte med oppositionen.

(Applåder)

Anf. 167 Nadja Awad (V)

Fru talman! Sverigedemokraternas Patrick Reslow säger att sfi är det stora sorgebarnet i svensk vuxenutbildning. Han lyfter upp att det har ställts för slappa krav, att eleverna inte i tillräcklig utsträckning lämnar sfi med godkända betyg och så vidare. Ingenstans nämner dock Sverigedemokraternas Patrick Reslow underfinansieringen av den svenska vuxenutbildningen. Sfi har fått gå igenom enorma besparingar över flera år. Vi har också en fragmentiserad vuxenutbildning eftersom vi har vinstdrivande privata aktörer som bedriver sfi, exempelvis.

Detta är ingenting som Sverigedemokraterna tar upp, speciellt inte för att göra något åt saken. Sverigedemokraterna är ju faktiskt med och styr landet. Sverigedemokraterna är det största partiet i Tidöregeringens underlag. Ändå låter det som att Sverigedemokraterna inte har någon makt. Det är nästan så att man tror att Sverigedemokraterna är ett oppositionsparti.

Ta ansvar! Gör någonting åt sfi! Varför låter Sverigedemokraterna och regeringen sfi gå igenom de här besparingarna över hela landet, som gör att det inte är en likvärdig sfi-undervisning vi ser? Det saknas ju behöriga lärare. Som jag nämnde i ett tidigare replikskifte går det inte bra för personer med funktionsnedsättningar, exempelvis olika NPF-diagnoser, för det upptäcks inte ens att de har de här nedsättningarna – i alla fall inte i tid.

Hur tror Sverigedemokraternas Patrick Reslow att det ska gå för dessa elever när de inte ens får en likvärdig utbildning inom sfi?

Anf. 168 Patrick Reslow (SD)

Fru talman! Man vet inte var man ska börja. Vi gör inget åt saken, säger ledamoten. Vi är nu igång och reformerar sfi-utbildningen. Det kommer att komma en proposition om detta. Vi är inne i sluttampen, de sista delarna. Och detta är ingenting nytt. Det står i Tidöavtalet att vi ska göra detta.

Tydligen orkade inte Nadja Awad lyssna på hela anförandet. Jag sa på slutet att det kommer reformer, och vi och regeringspartierna är överens om att det råder en slapp tillvaro. Det är märkligt att man inte kan inse det.

Tycker man att det är en bra genomströmning när en tredjedel av dem som går sfi inte klarar av kursen och inte kommer ut i arbete? Det är möjligt att Vänsterpartiet vill ha det så, det vill säga att man ska gå en sfi-kurs men inte göra sig redo att komma ut i arbete. Man går där år efter år, ingenting händer; kunskaperna ökar inte. Det har inte med underfinansiering att göra, utan det handlar om människorna som faktiskt går på sfi. Det är de som inte klarar av kurserna.

Om man tycker att detta är bra; då är det Vänsterpartiets politik. Vi tycker inte att det är bra. De som deltar i ett system som vi lägger våra skattepengar på vill vi också ställa krav på. Man ska genomgå hela kursen på en rimlig tid och ta ansvar för sina studier. Det är inte en plats dit man bara går, utan det är en plats dit man går för att lära sig svenska och för att bli anställbar.

Om Vänsterpartiet inte håller med Sverigedemokraterna om detta, då finns en djup vallgrav mellan oss.

Anf. 169 Nadja Awad (V)

Fru talman! Sverigedemokraterna och regeringen har sedan de trädde till makten prioriterat skattesänkningar för miljonärer och miljardärer. Det läggs miljardtals kronor på lyx-rot så att en miljonär ska kunna renovera kakel i köket och få städhjälp hemma. Då blir det någon annan del av välfärden som får lida.

I det här fallet har sfi på grund av besparingar, likt all annan utbildning i Sverige, fått genomgå enorma nedskärningar. Staten tillför inte tillräckliga resurser till kommuner och regioner så att de kan tillhandahålla utbildning. Den prioriteringen har Sverigedemokraterna och regeringen gjort. Det är verkligheten, det vill säga man prioriterar de allra rikaste före en väl finansierad välfärd. Och sedan skyller man på att invandrare är för slappa och lata och inte vill ta till sig av kraven.

På vilket sätt ska man ta till sig av krav när det saknas behöriga lärare? Personer med funktionsnedsättningar med diagnoser som adhd och autism upptäcks över huvud taget inte i tid. Man kan faktiskt vara flykting, bosätta sig i Sverige och ha en funktionsnedsättning som gör det svårare att ta till sig undervisning. Då behöver man stödinsatser, och det är något som skolan ska ge. Det är den prioriteringen som saknas.

Ja, det stämmer att det är en enorm skillnad på Vänsterpartiets politik och borgarnas politik. Det är därför vi vill avsätta er till valet 2026.

Anf. 170 Patrick Reslow (SD)

Fru talman! Tack och lov för att det finns en skillnad. Med den här beskrivningen av samhället är vallgraven inte bara fylld med vatten utan den har också vuxit till en stor damm.

Det är svårt att hålla mer än en tanke i huvudet. Man kan genomföra skattesänkningar på vissa områden samtidigt som det finns en stark välfärd. En förstärkning av ett skatteavdrag kan leda till att folk konsumerar och att andra kommer i sysselsättning.

Men det argumentet går inte hem hos Vänsterpartiet eftersom man inte förstår det. Det inte är kommunen som är arbetsgivare utan det är någon privat, och då blir det direkt rött skynke för Nadja Awad och hennes partikamrater. Vi vet! Vi får i nästan varje debatt höra argument mot privat företagsamhet, vinst och allt vad man vräker fram. Det stämmer inte, utan det är en skev bild av hur systemet fungerar i verkligheten.

Detta handlar inte om invandrarna i sig utan om systemet, det vill säga ett utbildningssystem där det inte ställs krav. Människor kommer inte ut i arbete därför att vi inte ställer krav. Det kan vi inte ställa upp på. Det förvånar mig att Vänsterpartiet tycker att det är okej att satsa pengar, pengar och pengar, resurser och allt vad vi pratar om, men inte ställa krav på att pengarna leder till någonting. Det borde man göra.

En ansvarig politiker borde säga att skattepengar från människors surt förvärvade inkomster som läggs på att andra ska utbilda sig innebär att de ska komma ut i jobb. Men nej; för Vänsterpartiet spelar det inte någon roll. Kravlösheten ska gälla, och om de får jobb eller inte spelar ingen roll. Det viktiga är att lägga pengar på fler utbildningsplatser, och vad som sedan händer tar man inte ansvar för. Mycket bra budskap till väljarna!

(Applåder)

Lili André (KD)

Anf. 171 Lili André (KD)

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

Det kan finnas många skäl till att man behöver utbilda sig som vuxen. Det är inte ovanligt att en lästrött elev efter ett antal år blir motiverad att ta tag i studierna och komplettera sina betyg för att få högskolebehörighet eller gå en yrkesutbildning. Det kan också gälla nyanlända som behöver slussas in i det svenska samhället för att bli självförsörjande. De kanske har ett yrke med sig men behöver komplettera det som är specifikt för Sverige för att kunna utöva yrket här i vårt land. De kanske rent av vill skaffa sig ett nytt yrke som ger bättre möjligheter till jobb.

Detta handlar i grunden om människovärde där människor får växa genom ansvar, delaktighet och gemenskap. Att bidra till det gemensamma genom utbildning, arbete och engagemang stärker både individen och samhället. Därför ser vi kristdemokrater utbildning inte bara som ett verktyg för anställning utan också som en väg till delaktighet, egenmakt och integration. Ett jobb är inte bara en lön utan det innebär också ett sammanhang, en roll, ett bidrag till något större än en själv. Arbete är en bro in i samhällsgemenskapen.

Vi vet också att ett samhälle som håller samman kräver att människor möts över språkgränser, kulturgränser och livserfarenheter. Då behövs en vuxenutbildning som stärker språket, lyfter kompetensen och visar att alla behövs. Det handlar om att ge varje individ chansen att växa, att göra en omstart i livet, att fullfölja en dröm, att försörja sin familj. Det är ett ansvar vi som samhälle måste ta, och det är ett ansvar vi i Kristdemokraterna är stolta över att ta i regeringen.

Det finns alldeles för många barn i Sverige som aldrig har sett sina föräldrar gå till jobbet eller komma hem efter att ha upplevt en dag av arbetsplatsgemenskap med kollegorna. Sverige befinner sig i ett avgörande läge. Vi står mitt i en omställning där kompetensförsörjning inte längre är en framtidsfråga utan en nutidsutmaning. Därför måste utbildningen för vuxna vara både inkluderande och relevant hela livet, och därför måste den knytas närmare arbetsmarknaden.

Om man som nyanländ över huvud taget ska komma in på den svenska arbetsmarknaden är språket helt avgörande. Nästan en fjärdedel av företagen uppger att bristande språkkunskaper är huvudorsaken till deras rekryteringsproblem. Därför måste sfi fungera betydligt bättre än det gör i dag. Därför är vuxenutbildningen i form av sfi en oerhört viktig pusselbit för att fler ska kunna bli en del av det svenska samhället och för att Sverige som land ska klara den stora integrationsutmaning vi står inför. I ett samhälle där stora grupper av människor inte talar samma språk minskar tilliten, tryggheten och känslan av samhörighet.

Språket är nyckeln till ett samhälle där var och en får möjlighet att utvecklas till sin fulla potential. Ingen ska hållas tillbaka, och ingen ska lämnas efter. Det är dags, fru talman, för en politik som utgår från att alla kan och ska lära sig svenska.

I Sverige ska det livslånga lärandet prioriteras. Här ska det vara möjligt att återgå till studier på komvux, folkhögskolor eller lärcenter när så behövs för att byta bana eller förverkliga drömmar. Det är detta som ger hopp och möjligheter för människor i hela landet.

Vuxenutbildningen har även en mycket viktig uppgift i att utgöra bas för den nationella och regionala kompetensförsörjningen, så att företag får den kompetens de behöver. En god utbildning kräver inte bara resurser utan också uppföljning och ansvar. Därför har regeringen förstärkt Skolinspektionens uppdrag permanent med särskilt fokus på komvux. Samtidigt har Skolverket reviderat kursinnehåll och styrdokument för att öka relevansen för utbildningarna utifrån samhälls- och teknikutvecklingen.

Regeringen bereder nu yrkesvuxutredningens förslag om att bland annat höja handledarersättningen i lärlingsutbildningar och ge arbetsgivare större inflytande. Ersättningen ska främja utvecklandet av och höja kvaliteten på lärlingsutbildning samt stimulera arbetsgivarna att ta emot lärlingselever i sina verksamheter.

Fru talman! Det är avgörande att vi fortsätter arbetet med att öppna dörrar till svensk arbetsmarknad och undanröja hinder, så att fler ska komma i utbildning och få möjlighet att omskola sig.

Fru talman! Med det vill jag återigen yrka bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Anf. 172 Nadja Awad (V)

Fru talman! Jag vill inleda mitt anförande om vuxenutbildningen i Sverige med några ord om den skolskjutning som den 4 februari skedde på Campus Risbergska i min hemkommun Örebro.

Campus Risbergska erbjuder vuxenutbildningar. Många går där för att skaffa en utbildning för att få större chans att få ett arbete, som de ser fram emot att gå till och som ger en försörjning. Det är helt enkelt en plats som ger nya möjligheter för den som är ung vuxen, den som nyligen har bosatt sig i Sverige eller den äldre som vill ställa om.

Skjutningen har dessvärre lämnat en kommun med elever, personal, anhöriga och invånare som känner sorg, rädsla och oro för framtiden. Skjutningen påverkade alla känslomässigt. Men vissa grupper i samhället påverkades allra mest. Väldigt många upplevde skjutningen som ett terrordåd, trots att polisen vägrar att rubricera det så, och många uppfattar att det fanns ett rasistiskt motiv. Varför valde gärningsmannen Rickard Andersson en plats där majoriteten av eleverna har en annan bakgrund än vit etnisk svensk? Och varför valde han att mörda människor på en plats där majoriteten av de mördade offren har en annan bakgrund än vit etnisk svensk?

Inte heller det ideologiska och politiska motivet har fastställts av polisen. De här människorna lämnas med dessa frågor, och de söker svar. Det tycker jag att de har rätt att få, fru talman.

Jag motsätter mig alla funkofobiska kopplingar som gjorts och görs därute mellan att ha en NPF-diagnos, som autism och ADHD, och att vara våldsbejakande. Strukturella faktorer, som socioekonomisk utsatthet, och ideologiska och politiska motiv är det som spelar roll. Det är där jag vill ta vid, fru talman. Det handlar om strukturella faktorer, såsom rätten till en bra utbildning och ett bra arbete.

I dag har Sverige en rekordhög arbetslöshet, den högsta på tio år och den tredje högsta inom EU. Dessutom görs rekordstora nedskärningar inom svensk skola, större än på uppemot 30 år. En växande andel av de arbetslösa tillhör alltså den grupp som saknar grundskole- eller gymnasieutbildning. För många människor innebär vuxenutbildningen alltså ännu en chans när tidigare skolformer har misslyckats.

Fru talman! Att få förutsättningar att lära sig svenska språket är en jämlikhetsfråga. Det ökar möjligheten att kunna delta i samhällslivets alla delar och utöva sina demokratiska rättigheter.

Att läsa svenska för invandrare, sfi, är en av de insatser som de flesta tar del av inom etableringsuppdraget. I dag saknas dock kunskap om hur den insatsen fungerar för personer med funktionsnedsättning. Det finns ingen statistik eller annan uppgift om hur många personer som går de olika sfi-utbildningarna som har en funktionsnedsättning.

I en rapport från projektet Funktionshinder i etableringen framkommer det att en hel del funktionsnedsättningar upptäcks först när personen har deltagit i undervisningen ett tag. Sfi-lärarna träffar deltagarna varje dag under flera veckor och har möjlighet att upptäcka funktionsnedsättningar som inte kommit fram i tidigare samtal. Men en stor andel av dem som arbetar med att utbilda vuxna har inte tillräcklig utbildning för att undervisa inom vuxenutbildningen. Bristen på kompetens när det gäller vuxenpedagogik påverkar resultaten särskilt mycket inom sfi.

Att ha rätt utbildad personal brukar i det övriga utbildningssystemet anses vara en förutsättning för att hålla en hög kvalitet på utbildningen. Men i dagsläget gäller det inte för vuxenutbildningen. Det skulle öka möjligheten för att undervisningen och studietiden kan anpassas efter varje elevs behov.

En särskild vuxenlärarutbildning vore alltså en bra möjlighet för dem som hellre vill jobba med att utbilda vuxna och skulle kunna bidra till att höja kvaliteten på vuxenutbildningen. Det kan möjliggöras genom en vuxenlärarutbildning eller genom inrättande av en kompletterande pedagogisk utbildning för vuxenlärare.

I en behovsinventering genomförd av SPSM i syfte att kartlägga behovet av läromedel för studerande med funktionsnedsättning inom sfi konstaterades att det finns ett stort behov av anpassade läromedel. När studien genomfördes arbetade många lärare med att själva anpassa materialet för att det ska fungera för eleverna.

Ett annat sätt att säkerställa att utbildningarna är tillgängliga för alla är att kommunen ställer krav på tillgänglighet i sin upphandling av utbildningsaktörer inom sfi. Men Vänsterpartiet anser att sfi, precis som hela utbildningsväsendet, ska drivas utan vinstsyfte över huvud taget.

Fru talman! Att införa rätt till sfi från dag ett, även för asylsökande, är också viktigt. Vänsterpartiet vill stärka rätten till kunskap även i svenskundervisning, för människor som av olika skäl har bosatt sig i Sverige – precis som när vi talar om rätten till kunskap inom andra utbildningsformer. Elevens förutsättningar och behov ska styra undervisningens inriktning och omfattning. Det behövs en tydligare individualisering och fler undervisningstimmar per vecka.

Självklart ska sfi kunna läsas i kombination med praktik, yrkesutbildning, arbetslivsorientering, validering, annan utbildning eller förvärvsarbete. Men samtidigt måste själva sfi-utbildningen få utrymme. Den ska inte trängas undan i jakten på snabbare insatser mot arbete.

Fru talman! Ökad arbetsdelning och specialisering inom arbetslivet har lett till att gymnasieskolan inte kan tillgodose behoven av utbildad arbetskraft. Yrkesutbildning efter gymnasieskolan kommer alltså att ske i allt större utsträckning. Det finns också behov av flexibla utbildningsformer som kan möta tillfälliga eller lokala behov av utbildning.

Tanken är att yrkeshögskolans utbildningar ska finnas när och där det behövs. Det innebär att innehåll och inriktning på utbildningarna varierar och att nya utbildningar inom yrkeshögskolan startar och att gamla läggs ned allt eftersom behovet förändras. Yrkeshögskolan kan alltså spela en viktig roll för att människor, oavsett bakgrund, ska ges möjlighet att få utbildning och hitta arbete.

Storleken på utbildningarna gör att man på yrkeshögskolan inte har samma tillgång till stödfunktioner som man har på högskolor. För Vänsterpartiet är det en självklarhet att alla studerande på offentligt finansierade utbildningar ska ha samma rätt till stöd, oavsett utbildningsform, för att klara sina studier.

Den som studerar på högskolan har tillgång till en studenthälsa. Det är reglerat i högskoleförordningen. För de studerande på högskolan är det en stor trygghet att det finns en studenthälsa nära till hands, med personal som har tystnadsplikt som man kan vända sig till. Men på yrkeshögskolan har man inte motsvarande rätt till hälsovård. Vänsterpartiet är kritiskt till att den som studerar på yrkeshögskolan inte har samma rätt till hälsofrämjande insatser som man har inom skolan och högskolan.

De tusentals eleverna på Campus Risbergska fick i början inga särskilda insatser för att kunna bearbeta skolskjutningen, eftersom elevhälsa inte ingår i vuxenutbildningen. Flera elever från Risbergska upplever att det har varit för krångligt att söka hjälp. De har inte ens känt till att kommunens psykosociala stöd har funnits och har i stället fått söka hjälp på egen hand. Så borde det egentligen inte vara.

Regeringen bör utreda möjligheten att göra ett tillägg i förordningen om yrkeshögskolan som ger studerande rätt till hälsovård. Jag yrkar därför bifall till reservation 12.