Vissa frågor om arbetstid

Betänkande 1998/99:AU5

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1998/99:AU05

Vissa frågor om arbetstid

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation

1998/99

AU5

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande 12
motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1998
om arbetstidsfrågor. I fokus står frågor om
arbetstidsförkortning och flexibilitet i
regelsystemen. Även övertidsfrågan tas upp.

Samtliga yrkanden avstyrks, främst med hänvisning
till den arbetsgrupp för arbetstidsfrågor som
tillsatts och som innefattar representanter för
Regeringskansliet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Till betänkandet har fogats en gemensam reservation
från Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet
och Folkpartiet. Ett gemensamt särskilt yttrande har
avlämnats av Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Motionerna

1998/99:A233 av Ronny Olander och Siw Wittgren-Ahl
(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
övertidsarbete.

1998/99:A241 av Inger Segelström m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att förkorta
arbetstiden.

1998/99:A255 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas

17. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
en ny arbetstidslag i enlighet med vad i motionen
anförts.

1998/99:A257 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om arbetstiden.

1998/99:A281 av Agneta Ringman m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förberedande av
kortare arbetstid.

1998/99:A288 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utvidgad
försöksverksamhet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att om
arbetstidsförkortning inte genomförs via avtal
mellan arbetsmarknadens parter så avser riksdagen
lagstifta om en generell arbetstidsförkortning.

1998/99:A710 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om minskat
övertidsarbete,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om ökat
löntagarinflytande över arbetstidens förläggning.

1998/99:A810 av Maria Larsson m.fl. (kd) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en möjlighet till
större flexibilitet i förläggning av arbetstid.

1998/99:U704 av Charlotta L Bjälkebring m.fl. (v)
vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om sammanställning av
försök med förkortad arbetstid i Norden.

1998/99:Sf255 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om flexibel arbetstid
och job-sharing.

Utskottet

Inledning

Utskottet behandlar i detta betänkande vissa frågor
om arbetstid. Motionerna, som väckts under den
allmänna motionstiden hösten 1998, tar upp frågor
som rör såväl olika aspekter på arbetstidens längd
som på dess förläggning.

Det pågående samarbetet mellan den
socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet, som bl.a. redovisats i
budgetpropositionen för år 1999 (prop. 1998/99:1),
berör fem områden, däribland sysselsättning. På
sysselsättningsområdet avser regeringen enligt
budgetpropositionen att tillsätta en arbetsgrupp
inom Regeringskansliet för att fördjupa underlaget i
arbetstidsfrågor, bl.a. med representanter för
Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Arbetsgruppen skall
presentera bedömningar av konsekvenserna av olika
arbetstidsförändringar samt lägga fram förslag om
hur arbetet med arbetstidsfrågan bör bedrivas
vidare.

Utskottet har tidigare under riksmötet behandlat
motionsyrkanden om inriktningen av sysselsättnings-
och arbetsmarknadspolitiken som innefattat frågor
rörande arbetstidsförkortning (bet. 1998/99:AU1).

Motionerna refereras i det följande utan angivande
av årtal (1998/99).

Arbetstidens längd och förläggning

Som framgått behandlar vissa motioner frågor som
främst rör arbetstidens längd, såsom
arbetstidsförkortning och övertidsarbete, medan
andra motionsförslag framför allt är inriktade på
arbetstidens förläggning. Samband mellan
arbetstidens längd och förläggning berörs också.

Vänsterpartiet tar upp frågan om en
arbetstidsförkortning i flera parti- och
kommittémotioner. I motion A288 (yrk. 1 och 2)
hävdas att en förkortning med målet sextimmarsdag är
en nödvändig välfärdsreform. Livskvalitet,
jämställdhet, folkhälsa och rätten till arbete
påverkas positivt av en arbetstidsförkortning, anser
Vänsterpartiet. Reformen är nödvändig för att
arbetslösheten varaktigt skall kunna minskas.
Vänsterpartiet anser att det finns parlamentariska
förutsättningar för att inleda en
arbetstidsförkortning under mandatperioden.

Jämställdhet främjas av kortare arbetstid.
Kvinnorna får dels ökade möjligheter att arbeta
heltid och därmed större ekonomiskt oberoende, dels
stärks deras ställning på arbetsmarknaden. Detta
medför bättre möjligheter till internutbildning,
befordran och positiv löneutveckling. För
heltidsarbetande innebär förkortad arbetstid att
männens tid i lönearbete minskar. Därmed ökar
förutsättningarna för större ansvarstagande i
hushållet och för att utveckla nära relationer till
sina barn.

Enligt motionärerna är sysselsättningen ett viktigt
skäl till att förkorta arbetstiden.
Arbetstidsförkortning leder till att arbetslösheten
minskar och fler får arbete.

Vänsterpartiet anser att rättviseskäl talar för en
lagstadgad arbetstidsförkortning. Erfarenheterna
visar att generella arbetstidsförkortningar alltid
krävt lagstiftning. Om arbetstidsförkortning inte
sker via avtal mellan arbetsmarknadens parter bör en
generell arbetstidsförkortning genomföras via
lagstiftning. Ekonomiska förutsättningar för
bibehållen lön vid en förkortning bör tillskapas
genom en differentierad sänkning av
arbetsgivaravgifterna.

Den arbetsgrupp som regeringen avser att tillsätta
med uppdrag att fördjupa underlaget i
arbetstidsfrågan skall självfallet behandla frågan
om en arbetstidsförkortning, anser partiet.

För att inhämta mer kunskaper om företagsekonomiska
och samhällsekonomiska effekter av en
arbetstidsförkortning erfordras utvidgad
försöksverksamhet med sextimmarsdag inom nya
sektorer och branscher. Sådan verksamhet bör
initieras senast år 2000. Det behövs ekonomisk
stimulans för arbetsgivare som deltar i
försöksverksamheten. Ett villkor måste vara att
nyanställningar sker.

I kommittémotion U704 (yrk. 3) begär Vänsterpartiet
att information om de försök med
arbetstidsförkortning som gjorts på olika håll i
Norden sammanställs för att bilda underlag inför ett
beslut om en gemensam nordisk, generell
arbetstidsreform.

I motion A710 (yrk. 10 och 11) anser partiet att
det maximala tillåtna övertidsuttaget bör sänkas
till 100 timmar per år och 25 timmar per månad. Det
bör fortfarande finnas möjlighet till dispens från
lagens övertidsregler. För att stimulera omvandling
av övertidsarbete till nyanställningar bör
timkostnaden bli högre ju fler övertidstimmar som
tas ut. Övertidsavgift vid överträdelse av lagens
regler bör fastställas i förhållande till företagets
omsättning.

Löntagarnas inflytande över arbetstidens
förläggning måste förstärkas. Normer för
arbetstidens förläggning bör fastställas i
kollektivavtal.

Kristdemokraterna förespråkar i motion A257 (yrk. 9)
mer flexibla arbetstider och stor öppenhet för nya
arbetstidsmönster. Det är arbetsgivaren och
arbetstagarna som skall fastställa arbetstiden
lokalt. Arbetstiden bör kunna vara mer säsongs-
och/eller konjunkturanpassad och i större
utsträckning kunna variera utifrån livssituationen.
Det bör övervägas en möjlighet att införa rätt för
två arbetstagare med samma kompetens och
arbetsuppgifter att dela på ett heltidsarbete och
fördela arbetstiden sinsemellan. Också i
kommittémotion A810 (yrk. 6) och i motion Sf255
(yrk. 5) pläderar Kristdemokraterna för sådan
arbetsdelning, bl.a. i syfte att gagna
småbarnsföräldrar.

Kristdemokraterna anser att den framtida
arbetstidslagstiftningens huvuduppgift blir att
balansera den enskildes önskemål om arbetstidens
förläggning med verksamhetens behov och kravet på en
god arbetsmiljö.

Partiet anser att det är önskvärt med fler projekt
och försök med förkortad arbetstid och arbetsdelning
(job-sharing). Man avvisar lagstiftning om
arbetstidsförkortning. Det är arbetsgivaren och
arbetstagarna lokalt som skall komma överens om
arbetstiden. Enligt Kristdemokraterna har det inte
belagts att en allmän arbetstidsförkortning skulle
leda till fler arbetstillfällen.

Folkpartiet anser i motion A255 (yrk. 17) att en ny
arbetstidslag måste utformas så att den uppmuntrar
flexibilitet och inte innebär lagstadgad
normalarbetstid. Lagen måste medge att arbetstiden
kan fastställas efter överenskommelse mellan
arbetsgivaren och den enskilde arbetstagaren.
Partiet avvisar lagstiftning om
arbetstidsförkortning av sysselsättningsskäl.

Ronny Olander och Siw Wittgren-Ahl (s) anser i
motion A233 att det finns anledning att söka
begränsa övertidsarbetet och att göra en översyn av
hur övertidsstatistiken kan förbättras. Frågorna bör
behandlas i den arbetsgrupp som skall tillsättas i
Regeringskansliet.

Inger Segelström m.fl. (s) anser i motion A241 att
en första förkortning av den generella arbetstiden
bör påbörjas via avtal senast 1999.
Förutsättningarna för arbetstidsförkortningar måste
bedömas med hänsyn till effekterna av redan
genomförda förkortningar och behovet av ekonomiskt
utrymme för vård, omsorg och skola. I vilken
utsträckning arbetstidsförkortningar sker måste vara
beroende av dels de anställdas val mellan kortare
arbetstid och reallöneökningar, dels kraven på goda
produktionsförutsättningar. Om arbetsmarknadens
parter inte lyckas lösa frågan om
arbetstidsförkortning genom avtal bör den bli
föremål för lagstiftning. Den arbetsgrupp som
regeringen skall tillsätta bör utifrån dessa
förutsättningar ta fram förslag om arbetstidsfrågans
framtida behandling.

Agneta Ringman m.fl. (s) förespråkar i motion A281
kortare arbetstid. Motionärerna anser att regeringen
bör tillsätta en arbetsgrupp som skall förbereda
lagstiftning om arbetstidsförkortning i det fall
arbetsmarknadens parter inom en snar framtid inte
kan träffa avtal om förkortad arbetstid.

Utskottet vill nämna att Moderaterna och
Miljöpartiet i motioner som lagts fram under
allmänna motionstiden hösten 1998 framfört
synpunkter på frågan om arbetstidsförkortning. De
aktuella motionsyrkandena har behandlats i
betänkandet 1998/99:AU1.

Moderaterna har i motion Sk310 poängterat att en
generell arbetstidsförkortning motverkar tillväxt.
Utrymmet för löneökningar minskar. Risken är att
enklare arbetsuppgifter rationaliseras bort eller
att de lägsta lönerna sänks.

Miljöpartiet har lagt fram motionsförslag om
arbetstidsförkortning i motionerna So309 och N334.
Partiet anser att det är viktigt att sänka
normalarbetstiden, i ett första steg till 35 timmar
i veckan på väg mot 30-timmarsvecka.

Bakgrund

Den parlamentariskt sammansatta Arbetstidskommittén
lämnade sitt slutbetänkande Arbetstid - längd,
förläggning och inflytande (SOU 1996:145) till
regeringen i september 1996. Betänkandet har
därefter remissbehandlats och varit föremål för
beredning i Arbetsmarknadsdepartementet. Enligt vad
som framgår av budgetpropositionen för år 1999
(prop. 1998/99:1) har ett särskilt projekt
genomförts i anslutning till beredningen av
utredningsförslagen. Syftet med projektet har varit
att initiera en fördjupad diskussion kring
arbetstidsfrågan.

Vissa kompletterande uppgifter

Nedan redovisar utskottet vissa statistiska
uppgifter om arbetstid. Utskottet vill framhålla att
många statistiska mätningar av arbetstid är
behäftade med osäkerhet. Vidare kan olika mått på
och jämförelser av arbetstid leda till vitt skilda
slutsatser, vilket gör att man måste iaktta
försiktighet vid användningen av
arbetstidsstatistik.

Utskottet angav i betänkandet 1997/98:AU8 Vissa
frågor om arbetstid att en kartläggning gjorts av
svensk forskning om arbetstidens längd och
förläggning. Under år 1998 har vidare en studie av
europeisk arbetstidspolitik publicerats. Studien har
genomförts på uppdrag av Rådet för
arbetslivsforskning och Institutet för
arbetsmarknadspolitisk utvärdering.

I studien redovisas arbetstidsutvecklingen i ett
antal länder. Diagram 1 visar utvecklingen av den
årliga arbetstiden bland sysselsatta i Sverige och
ytterligare fyra länder åren 1970-1996. Arbetstiden
har mätts som totala antalet arbetade timmar
dividerat med genomsnittligt antal sysselsatta
(inkl. egenföretagare).

Av diagrammet framgår att årsarbetstiden
fortlöpande har minskat i Nederländerna och
Tyskland. I Storbritannien reducerades den fram till
början av 1980-talet, därefter kom en period med
ökad arbetstid och så småningom inträdde en period
med endast små förändringar. Frankrike uppvisade
också kontinuerligt minskad arbetstid fram till
början av 1980-talet. Därefter var förändringarna av
mycket begränsad omfattning. Även i Sverige minskade
årsarbetstiden successivt fram till 1980-talets
början men därefter har den ökat. Samtidigt visar
diagrammet att Sverige år 1996 hade den näst lägsta
årsarbetstiden bland de fem redovisade länderna.

I OECD Employment Outlook 1998 görs motsvarande
jämförelse mellan totalt 14 OECD-länder. Av den
framgår att Sverige år 1996 hade den tredje kortaste
arbetstiden. Endast i Nederländerna och Norge var
årsarbetstiden kortare.

Diagram 1 Utvecklingen av den årliga arbetstiden,
sysselsatta

Källa: OECD (1998)

Män har genomgående längre arbetstider än kvinnor. Det
framgår av diagram 2 som visar hur medelarbetstiden per
vecka har utvecklats under perioden 1989-1998. Diagrammet
redovisar faktiskt arbetad tid för hel- och
deltidsarbetande i olika åldersgrupper uppdelat efter kön.
Medelarbetstiden för män i åldersgruppen 25-54 år har
varit i stort sett oförändrad under tioårsperioden. För
kvinnor i samma åldersgrupp steg den i början på 1990-
talet och har sedan legat kvar tämligen oförändrad på
denna högre nivå. Arbetstiden har stigit för såväl äldre
kvinnor som äldre män sedan 1993. För yngre personer har
utvecklingen varit den motsatta. Medelarbetstiden per
vecka har långsamt minskat för både yngre män och yngre
kvinnor under 1990-talet fram till 1997. Därefter har
medelarbetstiden fortsatt sjunka något för unga män medan
den stigit något för unga kvinnor.

Diagram 2 Medelarbetstid för personer i arbete 1987-1998.
Antal veckoarbetstimmar. Män respektive kvinnor.

Källa: AKU (justerade) Årsmedeltal 1987-1998

Diagram 3 och 4 redovisar förekomsten av
övertidsarbete enligt SCB:s
arbetskraftsundersökningar (AKU). Av diagram 3
framgår hur stor andel av anställda män och kvinnor
i olika åldersgrupper som arbetade övertid och
mertid under 1998. Endast personer med längre
veckoarbetstid än 34 timmar redovisas. Diagrammet
visar att övertidsarbete är klart mansdominerat. Mer
än två tredjedelar av övertidsarbetet utfördes av
män. Bland män var det vanligast förekommande i
åldersgruppen 25-34 år och bland kvinnor i
åldersgruppen 45-54 år.

Diagram 3 Andel anställda män och kvinnor i olika
åldersgrupper, med längre arbetsvecka än 34 timmar, som
arbetade övertid och mertid 1998

Källa: Arbetskraftsundersökningarna (AKU) 1998

Övertidsarbetets utveckling de senaste åren framgår
av diagram 4. Där visas hur stor andel män
respektive kvinnor som arbetade övertid åren
1993-1998. Efter en relativt kraftig uppgång av
andelen som arbetade övertid mellan åren 1993 och
1994 har andelen minskat något.

Diagram 4 Andel män och kvinnor som arbetade övertid
av antalet anställda 1993-1998

Källa: AKU

Tabellen nedan visar att antalet övertids-
respektive mertidstimmar i genomsnitt per vecka för
anställda (båda könen) varit relativt oförändrat
under femårsperioden. Antalet övertidstimmar som
utförts av kvinnor har dock minskat något medan en
ökning skett när det gäller antalet övertidstimmar
som utförts av män. Av tabellen framgår vidare att
andelen övertids- respektive mertids-timmar av
faktiskt arbetad tid för anställda undergått små
förändringar under åren 1994-1998.

Tabell. Övertids- respektive mertidstimmar för
anställda 1994-1998

----------------------------------------------------
|År Antal timmar i Andel i % av |
| genomsnitt per vecka faktiskt |
| (1 000-tal) arbetad tid, |
| båda könen |
---------------------------------------------------
| Män KvinnorBåda |
| könen |
---------------------------------------------------
|1994 1 726 1 004 2 730 2,7 |
---------------------------------------------------
|1995 1 716 985 2 702 2,6 |
---------------------------------------------------
|1996 1 730 942 2 672 2,6 |
---------------------------------------------------
|1997 1 769 978 2 747 2,7 |
---------------------------------------------------
|1998 1 778 961 2 739 2,6 |
---------------------------------------------------
Källa: Arbetskraftsundersökningarna (AKU)

Många avtal som slöts i Sverige under år 1998 års
avtalsrörelse inkluderade arbetstidsförkortning.
Formerna för förkortning varierade avsevärt mellan
olika avtalsområden. Enligt en kartläggning av
avtalsutvecklingen våren 1998 som utförts av
Arbetslivsinstitutet har det lokala inflytandet över
arbetstidsfrågorna ökat. Det är för tidigt att dra
några slutsatser om vilka faktiska
arbetstidsförändringar som följer av avtalen eftersom
någon samlad information om prioriteringarna på lokal
nivå inom olika avtalsområden ännu inte finns
tillgänglig. I sammanhanget kan nämnas att Institutet
för arbetsmarknadspolitisk utvärdering anslagit medel
till ett forskningsprojekt om effekter av avtalad
arbetstidsförkortning. I projektet skall inverkan på
faktiskt arbetad tid respektive lön studeras.

Enligt SCB:s Undersökningar av levnadsförhållandena
1994-95 förefaller möjligheterna för anställda att
påverka arbetstidens förläggning har ökat väsentligt.
I undersökningen 1994-95 sade sig 40 % helt sakna
inflytande över arbetstidens förläggning. Det är 10
procentenheter färre än 1986-87. Arbetstiderna
uppvisar samtidigt större variation i förläggningen
än tidigare. Andelen som enbart arbetar regelbunden
dagtid sjunker sakta, enligt SCB-rapporten (ULF-
undersökningarna. Rapport 92, 1998).

Utskottets ställningstagande

Som framgått skall en arbetsgrupp för
arbetstidsfrågor med representanter för
Regeringskansliet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet
bedöma konsekvenserna av olika arbetstidsförändringar
samt lägga fram förslag om hur arbetet med
arbetstidsfrågan bör bedrivas vidare.

Enligt vad utskottet erfarit skall gruppen, som
tillsattes i januari 1999, bedöma förutsättningarna
för och analysera konsekvenserna av olika
arbetstidsförändringar (flexibel årsarbetstid,
kortare veckoarbetstid eller andra alternativa
arbetstidsförkortningar). Bedömningen och analysen
skall göras utifrån en rad olika aspekter, exempelvis
jämställdhet, lönebildning, tillväxt, produktivitet
och sysselsättning. Den skall också omfatta
konsekvenser för offentliga finanser och
välfärdssystem. Arbetsgruppen skall vidare bl.a. ge
en samlad överblick över och redovisa resultaten av
de senaste svenska försöken med
arbetstidsförkortningar och flexibel arbetstid.
Gruppen skall presentera förslag om hur arbetet med
arbetstidsfrågor skall bedrivas vidare. Den skall ha
fortlöpande kontakter med arbetsmarknadens parter.
Arbetet beräknas vara slutfört våren 2000.

Arbetstidsfrågan kan mot denna bakgrund väntas få en
ingående genomlysning i arbetsgruppen. I flera
motioner reses krav på att vissa angivna frågor bör
behandlas i den aktuella gruppen. Utskottet bedömer
att så kommer att bli fallet och anser att de
aktuella motionsyrkandena såtillvida blir
tillgodosedda.

Utskottet utgår från att arbetstidsdebatten kommer
att fortgå medan arbetsgruppen verkar. Inte minst
till följd av de kollektivavtal som slutits under
senare tid kommer kunskapsnivån att öka och nya
erfarenheter kunna inhämtas. Utskottet anser att det
vore fel att föregripa gruppens arbete och kommande
förslag från regeringen. Det kan dock finnas
anledning att slå fast att utskottet anser att det
rådande förhållandet mellan lag och kollektivavtal
bör behållas. Det grundläggande skyddet bör anges i
lagstiftningen. Parterna bör sedan själva så långt
som möjligt kunna anpassa de grundläggande reglerna i
lagen till de specifika förhållanden som råder på
avtalsområdet. Dispositiviteten är en förutsättning
för att man skall kunna ha allmängiltiga regler.
Utskottet avstyrker med det anförda samtliga nu
behandlade motions-yrkanden.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande arbetstidens längd och
förläggning

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:A233, 1998/99:A241,
1998/99:A255 yrkande 17, 1998/99:A257 yrkande 9,
1998/99:A281, 1998/99:A288 yrkandena 1 och 2,
1998/99:A710 yrkandena 10 och 11, 1998/99:A810
yrkande 6, 1998/99:U704 yrkande 3 samt
1998/99:Sf255 yrkande 5.

res. 1 (m, kd, c, fp)

Stockholm den 2 februari 1999

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Johnny Ahlqvist

I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Hans
Andersson (v), Margareta Andersson (c), Mikael
Odenberg (m), Björn Kaaling (s), Martin Nilsson (s),
Stefan Attefall (kd), Laila Bjurling (s), Patrik
Norinder (m), Sonja Fransson (s), Kristina Zakrisson
(s), Camilla Sköld (v), Maria Larsson (kd), Barbro
Johansson (mp), Elver Jonsson (fp) och Henrik Westman
(m).

Reservation

Arbetstidens längd och förläggning

Margareta Andersson (c), Mikael Odenberg (m), Stefan
Attefall (kd), Patrik Norinder (m), Maria Larsson
(kd), Elver Jonsson (fp) och Henrik Westman (m) anser

dels att utskottets ställningstagande bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning finns det starka skäl
som talar för en ökad flexibilitet i arbetstiderna.
Arbetstidslagstiftningen måste utformas så att
arbetsgivare och arbetstagare i större utsträckning
lokalt kan fastställa arbetstiden efter sina behov
och önskemål. Båda parter gynnas av en sådan
utveckling.

För arbetstagaren är det positivt att, utifrån
arbetslagets möjligheter, få större inflytande över
arbetstidens förläggning eftersom detta medför bättre
förutsättningar att kombinera arbete med exempelvis
studier, tid med barnen eller fritidsaktiviteter. Den
ökade flexibilitet i arbetstiderna som utskottet
förordar ligger i linje med utvecklingen på en modern
arbetsmarknad och kan ta sig många olika uttryck.
Job-sharing (arbetsdelning) innebär exempelvis att
två personer med lika kompetens delar på ett jobb.
Det möjliggör för två föräldrar eller två familjer
att dela jobb och samverka om barnomsorg. Många
ungdomar har i dag projektanställningar där det är
frågan om att utföra en bestämd uppgift snarare än
att tillbringa ett visst antal timmar på en
arbetsplats. Vid distansarbete utfört i hemmet kan
arbetstidens förläggning variera väsentligt såväl
över dagen som över veckan eller annan tidrymd.
Möjligheter att påverka den egna arbetstiden är
enligt utskottet mycket motivationsskapande.
Arbetstiden kan också variera mellan olika faser i
livscykeln.

Också arbetsgivaren gynnas av minskad
arbetstidsreglering. Genom att flexiblare arbetstider
kan innefatta exempelvis säsongs- eller
efterfrågeanpassad arbetstid ökar möjligheterna att
behålla arbetskraften i en konjunktursvacka eller vid
minskad orderingång. En arbetstidspolitik som främjar
fler arbetstillfällen genom företagande bidrar till
att pressa ner den totala arbetslösheten och till att
öka antalet sysselsatta.

Utskottet kan inte ställa sig bakom motionsyrkanden
om lagstiftad arbetstidsförkortning. Enligt de
forskningsrön som hittills presenterats finns det
inte några samstämmiga resultat som visar att en
generell arbetstidsförkortning långsiktigt skulle
kunna minska arbetslösheten.

Med det ovan anförda ansluter sig utskottet till
motionerna A255, A257, A810 och Sf255, samtliga i
berörda delar. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

beträffande arbetstidens längd och förläggning

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:A255 yrkande
17, 1998/99:A257 yrkande 9, 1998/99:A810 yrkande
6 och 1998/99:Sf255 yrkande 5 samt med avslag på
motionerna 1998/99:A233, 1998/99:A241,
1998/99:A281, 1998/99:A288 yrkandena 1 och 2,
1998/99:A710 yrkandena 10 och 11 samt
1998/99:U704 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Arbetstid

Hans Andersson (v), Camilla Sköld (v) och Barbro
Johansson (mp) anför:

Vi står bakom utskottets ställningstagande och
noterar med tillfredsställelse den klargörande
skrivning som finns beträffande förhållandet mellan
lag och kollektivavtal. Vi kan ha förståelse för att
det arbete som skall utföras i den arbetsgrupp som
utsetts inom Regeringskansliet inte föregrips, men
vill ändå lyfta fram några kompletterande synpunkter.

Arbetstidsförkortning är en omistlig del av en
effektiv politik för full sysselsättning. Men en
generell arbetstidsförkortning är en stor reform som
inte kommer att kunna genomföras utan vissa
omställningsproblem. För att underlätta omställningen
och skapa goda förutsättningar för ett smidigt
genomförande av reformen behövs breda erfarenheter
från olika branscher med olika arbetstidsmönster.
Förutsättningarna är olika inom stora och små företag
liksom inom varu- och tjänstesektorn. Vi vill därför
understryka vikten av att ekonomiskt och på andra
sätt stimulera en utvidgad försöksverksamhet redan nu
och att dra nytta av de resultat som framkommit i
våra nordiska grannländer med delvis likartad
arbetsmarknadsstruktur.

Det är vår uppfattning att samtidigt som det är
viktigt att ge utrymme för individuella variationer
och anpassning till verksamhetens krav är det
nödvändigt att förstärka arbetstagarnas avtalsmässiga
inflytande över arbetstidsförläggningen. Detta är en
viktig demokratifråga samtidigt som det i grunden
handlar om människors välfärd och livskvalitet i
vardagen.

Övertidsuttaget har ökat kraftigt under 1990-talets
krisår. Trots massarbetslösheten visar undersökningar
att den registrerade och dolda övertiden motsvarar
130 000 heltidsjobb. En del av denna volym är
givetvis nödvändig för att klara oförutsedda
situationer men mycket är en följd av en
arbetsgivarstrategi som med slimmade organisationer
förutsätter stora övertidsuttag för att klara normala
situationer. Det borde vara ett gemensamt intresse
att nedbringa övertidsuttaget. Såväl arbetsmiljö- som
sysselsättningsskäl talar för en begränsning av
övertiden. En lagstiftning som begränsar möjligheten
till övertidsuttag och som samtidigt ökar det
fackliga inflytandet borde vara möjligt att genomföra
utan någon ytterligare tidsspillan.