Jämställdhetsfrågor

Motion 1998/99:A810 av Maria Larsson m.fl. (kd)

Inledning

Grunden för ett jämställdhetsarbete formas utifrån synen på
alla människors lika värde.

Män och kvinnor ska ha likvärdiga villkor, både formellt och informellt,
för att kunna utveckla sina liv. Jämställdhet är inte en kvinnofråga utan en
mänsklig fråga. Varken kvinnor eller män ska diskrimineras på grund av sitt
kön. De har lika värde och status. Orättvisor på grund av kön är orättfärdiga.
Varje demokratiskt samhälle måste se det som en huvuduppgift att undanröja
de fördomar, strukturer, juridiska hinder och traditionella föreställningar som
försvårar och förhindrar jämställdhet mellan könen.

Samhället måste ta itu med de nedvärderande attityderna - i arbetsliv, i
förenings-sammanhang och i familjeliv. Varje individs okränkbara värde och
rätt till integritet ska vara helt oberoende av kön.

Det är viktigt att jämställdhet betraktas ur ett perspektiv där inte män och
kvinnor är eller skall vara lika, vare sig biologiskt eller socialt. De
traditionellt manliga/kvinnliga mönster som går att urskilja vad avser t ex
språk, utbildningsinriktning, social kompetens m m bör betraktas som en
tillgång ur samhällssynpunkt. Genuint manlig kontra kvinnlig kompetens
berikar tillsammans varje sammanhang om de båda tas tillvara. Problemet
har varit att den manliga kompetensen upphöjts till normbildande och den
kvinnliga kompetensen osynliggjorts. Jämställdhetsarbete handlar inte om att
göra alla lika, men väl om att lyfta fram kompetenserna som likvärdiga och
lika viktiga för helheten.

Jämställdhetsperspektivet ska interfolieras på alla politikområden. Det
innebär att förslag och beslut måste analyseras ur ett jämställdhetsperspektiv
för att eventuella konsekvenser för kvinnor respektive män skall klarläggas.
En förutsättning för bra politiska beslut är att kvinnor och män finns
representerade i lika delar i alla beslutande församlingar. Vi kan glädjas över
världens mest jämställda parlament med 42,7 % kvinnor. Men fortfarande är
männen i klar majoritet i många beslutande församlingar, även i Sverige.
Forskningen visar att kön med stor sannolikhet inverkar på de politiska
besluten. Det är alltså en viktig åtgärd att skapa förutsättningar för bättre
och
bredare beslut som innefattar både mäns och kvinnors kompetens, synsätt
och prioriteringar.

Familjepolitik

Jämställdhet börjar i hemmet och barnen lär sig tidigt från
sina föräldrars roller.

För att jämställdhet ska uppnås är det viktigt, att både mans- och kvinno-
rollerna förändras samtidigt och möter varandra i gemensamt arbete för hem,
familj och samhälle. Historiskt sett har det varit kvinnorna som utfört de
flesta arbetsuppgifterna i hemmet som obetalt arbete. Samhället har inte
värderat arbetet med pensionspoäng eller sjukförsäkringsförmåner.

För att få ett jämställt hemmaliv krävs att arbetet med hem och familj
synliggörs och att mannen och kvinnan delar på ansvaret för det. Idag arbetar
de flesta kvinnor utanför hemmet men utför ändå det mesta av hemarbetet. I
hushåll där både mannen och kvinnan förvärvsarbetar, använder kvinnan i
genomsnitt 15 veckotimmar mer än mannen till hemarbete. Heltidsarbetande
mammor med barn under 18 år arbetar i genomsnitt 74 timmar per vecka.
Tillgång till hushållsnära tjänster till rimligt pris skulle underlätta för
många
hushåll.

Jämställdhet är bra för barnen. Båda föräldrarna har lika stort ansvar för
barnens välbefinnande. Båda föräldrarna har rätt och skyldighet att delta i
barnens omvårdnad och fostran. Fädernas betydelse när det gäller barns
uppväxt och fostran har länge undervärderats. Fäder måste uppmuntras till att
ta aktiv del i sina barns liv. Barn behöver såväl manlig som kvinnlig förebild.

Fenomenet med "den frånvarande pappan" utgör ett stort problem i en tid
med omfattande familjesplittring. Familjestabilitet bör vara ett politiskt mål,
i
första hand för barnens skull. Detta innebär att de övergripande förut-
sättningarna för familjer skall vara så goda som möjligt. Lagstiftning och
sociala och ekonomiska stödformer bör utformas med utgångspunkt i att
stabila familjerelationer är bra. Föräldrautbildning och familjerådgivning är
exempel på förebyggande insatser där flera samhällssektorer måste sam-
verka.

Många undersökningar visar att många mammor och pappor skulle vilja
ägna mer tid åt barnen när de är små. Yngre män uttrycker klart idag i
värderingsundersökning att de ser framför sig ett liv där det ryms tid både för
familj och yrkeskarriär. En jämnare fördelning mellan förvärvsarbete och
vård av barn skulle medföra många positiva effekter när det gäller ökad
familjestabilitet och inte minst när det gäller förbättrad kontakt mellan
pappor och barn. Statistik visar dock att det är mycket få pappor som är
hemma längre tid än den lagstadgade pappamånaden. 1997 togs 90,1% av de
360 dagarna i föräldraförsäkringen ut av kvinnor. Männen är mer benägna att
ta ut sina dagar under sommarmånaderna. Andelen män med uttag av dagar
har dock ökat sett över 10 år, från 23,1 % år 1988 till 30,9 % år 1998.

Många pappor som vill vara föräldralediga eller arbeta deltid möter en
negativ attityd från arbetskamrater och arbetsgivare. Här är det viktigt med
ett opinionsbildande arbete för att arbetsgivare ska betrakta föräldraledighet
som en kompetenshöjande verksamhet för individen och därmed uppmuntra
densamma. Fäder bör inte bara förväntas ta ut "pappamånaden" i föräldra-
försäkringen utan uppmuntras till att dela övrig föräldraledighet med
modern. Som arbetsgivare bör den offentliga sektorn vara gott föredöme och
gå före i arbetet att på olika sätt uppmuntra manliga anställda att ta ledigt
med sina barn. Detta förbättrar också på sikt kvinnors ställning på arbets-
marknaden, om vård av barn verkligen blir båda föräldrarnas självklara val.
Även efter avslutad föräldraledighet måste samhället betrakta det som en
vinst att anställda lyckas förena arbetsliv och familjeliv på ett bra sätt med
t.ex. flexibla arbetstider. Fungerar familjelivet bra höjs också prestationsför-
mågan på jobbet, vilket är en vinst för såväl arbetsgivare som familj. Stat och
kommun bör tillsammans med de fackliga organisationerna ta sin opinions-
bildande roll på allvar för att kraftfullt förändra andelen föräldralediga
pappor och synen på föräldraledighet.

Hemarbete måste få ett meritvärde på arbetsmarknaden. Hemarbete ställer
stora krav på organisation, simultankapacitet och ekonomisk planering.
Hemarbete med barn måste betraktas som den viktiga samhällsinsats det
verkligen är. Även vid ansökan om inträde till högskolan måste hemarbete
betraktas som en merit. Hösten 1997 tog Hälsohögskolan Väst i Vänersborg
in en grupp studenter med sådana meriter, men detta var en försöksintagning
och utgjorde ett undantag. Det måste bli en självklarhet att samhället
betraktar hemarbete som ett arbete jämförbart med andra yrkesinsatser.

Ekonomiska beräkningsgrunder och teorier tar inte alltid hänsyn till oav-
lönat arbete trots att det utgör en stor samhällsinsats. Hemarbete borde
rimligen också räknas in i BNP. För detta krävs internationella överens-
kommelser som Sverige borde ta initiativ till.

En speciell form av arbete i hemmet är anhörigvård. Detta arbete kan
också ske i annans hem. Anhörigvård utförs oftare av kvinnor än män. Inte
heller detta, ofta mycket krävande arbete, genererar pensionspoäng eller
meritgrund.

Barn behöver och har rätt till kontakt med båda sina föräldrar. Det är
positivt att lagstiftningen härvidlag ändrats. Efter en skilsmässa bör,
generellt
sett, gemensam vårdnad om barnet vara det som skapar bäst förutsättningar
för en fortsatt vardagskontakt med båda föräldrarna.

När barnomsorg utanför hemmet behövs, är det viktigt att föräldrarna har
möjlighet att välja det som passar barnets och familjens behov bäst.

Arbetsmarknad och
näringspolitik

Sverige har en unik uppdelning mellan hushållsarbete och
lönearbete. Vi kristdemokrater vill i stället se båda dessa
kategorier som lika viktiga för att livet ska bli en god helhet.
Båda arbetsmiljöerna tillför människan livserfarenhet,
gemenskap och trygghet. Båda behövs för att livet ska
fungera, praktiskt, socialt och ekonomiskt. Sett ur ett
livscykelperspektiv har de båda miljöerna olika stort
utrymme under olika tider. För att detta ska fungera på bästa
sätt måste arbetstiden kunna variera utifrån aktuell
livssituation. Detta kräver attitydförändring hos såväl
arbetstagare som arbetsgivare.

I framtiden kommer inte 8 till 5-jobb att vara det vanligast förekommande
eller mest önskvärda. Flexibel arbetstid och job-sharing måste uppmuntras.
Det kan underlätta exempelvis för småbarnsföräldrar. Flexibel arbetstid
innebär t.ex. att arbetstagaren själv tillsammans med arbetslaget kan välja
hur arbetstiden ska förläggas. Job-sharing kan innebära att två arbetstagare
med samma kompetens och arbetsuppgifter delar ett heltidsarbete och
fördelar arbetstiden sig emellan. Detta kan skapa möjlighet för föräldrar att
bytas av så att någon förälder alltid är hos barnet. Det kan också innebära att
två eller flera familjer genom modellen delar jobb och samverkar för att
ordna barnomsorgen. Arbetet bör överhuvudtaget organiseras så att möjlighet
ges till frivillig arbetsdelning och/eller att tjänstledighet underlättas.
Distansarbete blir allt vanligare och är också en möjlighet till ett
individuellt
utformat arbete som på ett bra sätt går att förena med familjeliv. Opinions-
bildning behövs på området. Allt detta gagnar kvinnor och män på arbets-
marknaden och ställer krav på en ny lagstiftning med större flexibilitet.

Det kan konstateras att det fortfarande är männen som har makten på
arbetsmarknaden. Kvinnorna är underrepresenterade på chefspositioner.
Även i våra landsting och kommuner, där 80% av de anställda är kvinnor,
utgör andelen kvinnliga chefer endast 20%. För att åstadkomma förändringar
som lever upp till jämställdhetslagens krav på en jämn könsfördelning (minst
40% av vardera könet) kan man arbeta med chefsutvecklings- och
mentorprogram. Viktigt är också att göra det möjligt med chefskap på deltid.
Chefsjobb ska inte innebära övertid utan ska gå att förena med ett aktivt
föräldraskap.

Kvinnor har mer monotona och förslitande arbetsuppgifter. Kvinnor utför
också det mesta av det obetalda jobbet i hemmet. Kvinnor jobbar deltid i
betydligt högre utsträckning än männen. 22 % av dem som arbetar deltid vill
ha en högre anställningsgrad för att klara försörjningen. Det är viktigt att de
som så önskar får möjlighet att gå upp i anställningsgrad när tjänster
ledigförklaras. Därför är en viktig jämställdhetsfråga omfattningen av stöd
till barnfamiljerna. Ett stöd som utformas så att det blir ekonomiskt möjligt
för såväl kvinnor som män att prioritera barnen under de första åren är vad
många föräldrar önskar. Därför behövs en familjepolitisk reform som ger
mer tid för barnen. Omkring en tredjedel av ensamboende mammor med
barn under sju år saknade under 1995 arbete. Samtidigt visade statistiken att
män med barn under sju år har den längsta arbetstiden i timmar räknat.

Trots att Sverige i många avseenden hunnit långt i arbetet med
jämställdhet är det beklagligt att lönediskrimineringen är så omfattande. En
del av detta handlar om att kvinnor i genomsnitt tjänar 58 000 kr mindre per
år än män. Lönesättningen avspeglar värderingar. Bakom dessa ligger
traditioner samt arbetsgivares och fackförbunds med fleras uppfattningar om
olika arbeten. Många olika faktorer styr idag löneutvecklingen - tillgång,
efterfrågan, löneläget på orten samt individuella prestationer. Kvinnor söker
sig ofta till ett begränsat antal yrken och arbetsplatser vilket leder till ett
utbudsöverskott som pressar ner lönen. Detta gäller särskilt vård och omsorg.
Dessutom finns där nästan bara en köpare, nämligen den offentliga sektorn.

Än värre är att kvinnor på arbetsmarknaden inte uppnått lika lön för
likvärdigt arbete. Det är en anständighetsfråga att undanröja osakligt
motiverade löneskillnader. Det är en grannlaga uppgift med högsta prioritet.
En väg som visat sig vara framkomlig är att använda sig av könsneutral
arbetsvärdering. Då gör man kvinnors arbetsuppgifter synliga genom att
analysera och beskriva dem. Kristdemokraterna ställer sig positiva till
regeringens förslag om extra tilldelning till JämO förutsatt att de 2 nya
miljonerna används till att konstruktivt arbeta med att utjämna löne-
skillnaderna för lika arbete. Statliga myndigheter skall enligt regeringens
budgetförslag arbeta mera aktivt med jämställdhetsfrågor och lönefrågor.
Dessa opreciserade formuleringar motsvarar inte på något sätt kvinnors
förväntningar om lika lön för lika arbete. Framgång i detta arbete sker endast
om JämO börjar använda den jämställdhetslagstiftning som redan finns. Om
den visar sig otillräcklig bör lagstiftningen skärpas vad avser området lika
lön för likvärdigt arbete.

Vi har i vårt land en starkt könsuppdelad arbetsmarknad, vilket motverkar
jämställdhet. Sverige måste ta krafttag för att komma ifrån den starkt
könsuppdelade arbetsmarknaden. En väg att pröva vore att få offentlig sektor
och företag att arbeta med ett kvalitetskriterium för jämställdhet, möjligt att
utvärdera och att använda i marknadsföring.

Inom offentlig sektors områden vård, omsorg, förskola och skola råder
idag en stark kvinnodominans. Det är olyckligt med tanke på att barn i
förskola och skola möter alltför få manliga förebilder under sin uppväxt.
Också inom sjukvård och äldreomsorg tillför manlig personal en ny
dimension, inte minst för manliga vårdtagare. Det är av största vikt att aktivt
stimulera fler män att utbilda sig inom respektive yrken för att utjämna
könsskillnaderna.

När nu IT-sektorn växt sig stor i landet måste alla klutar sättas till för att
få
en sektor med jämn könsfördelning. Mycket tyder dock på att männen redan
fått ett försprång. Det finns ett mycket stort arbetskraftsbehov inom sektorn.
Kvinnor har en given roll i informationssamhället. Vid utbildningsinsatser
för arbetslösa kvinnor bör därför IT-utbildningar erbjudas som ett första-
handsalternativ.

Kristdemokraterna vill skapa tillväxt genom nya och växande företag. Det
är genom en offensiv näringspolitik som bl a inbegriper skatte-, arbets-
marknads- och finanspolitiken som förutsättningar för att nya jobb på den
reguljära arbetsmarknaden kan skapas.

Åtgärder för nya jobb är t.ex. att erbjuda stabila spelregler för företagen,
gynna sparande, skapa skatteregler som inte missgynnar investeringar i
företag i förhållande till riskfritt sparande, en ny arbetsrätt som är bättre
anpassad till de mindre företagens förutsättningar, ta bort onödiga regler
samt stimulera den privata tjänstesektorn genom att sänka kostnaden på
arbete. Det är den privata sektorn som kan skapa den expansion av
samhällsekonomin och den ökning av antalet arbetstillfällen som Sverige
behöver. Systemfelen i småföretagarpolitiken måste rättas till.

Genom statliga subventioner kan man reducera kostnaderna för vissa
tjänster riktade mot hushållen och därmed stimulera till ökad sysselsättning
och minskad svart handel. Ett sådant system föreslås handla om
hushållstjänster som utförs i arbetsgivarens hem. Regeringen har vid ett antal
tillfällen gjort riktade satsningar till specifika branscher. Dessa gäller till
största delen områden som infrastruktur och tidigareläggningar av
investeringar som i första hand givit män sysselsättning. Det är dags att
vidga Rotbidraget till att också omfatta hushållsnära tjänster vilket skulle
skapa fler egenföretagande kvinnor.

Förtida momsinbetalning, dubbelbeskattning på riskvilligt kapital och en
krånglig byråkrati hämmar företagsamheten. När de mindre och medelstora
företagens möjligheter minskas, stryps också den offentliga sektorn på grund
av vikande gemensamma intäkter i landet. Allt fler kvinnor slås därmed ut
från arbetsmarknaden. Det är dags att ta krafttag för att låta människors
kreativitet blomstra. Det är dags att på allvar acceptera småföretagandets och
småföretagarens villkor.

Enligt "Hälften vore nog - om kvinnor och män på 90-talets arbets-
marknad" (SOU 1996:56) har kvinnors och mäns andel av platser i arbets-
marknadspolitiska åtgärder i princip motsvarat deras andel av de arbetslösa
under 1990-talet. Men det handlar om olika sorters åtgärder. Den stora
satsningen på Kunskapslyftet, som sysselsätter närmare 110 000 personer,
har minskat antalet öppet arbetslösa. I Kunskapslyftet är 67 % kvinnor. Män
dominerar starkt i t.ex. beredskapsarbete och kvinnor i utbildningsvikariat.
Kvinnor är underrepresenterade i åtgärder som direkt riktas mot arbetslivet
t.ex. rekryteringsstöd. Männen får mera påkostade arbetsmarknads-
utbildningar riktade direkt till arbetslivet än kvinnorna. Återigen vill vi
påpeka vikten av att arbetslösa kvinnor erbjuds IT-utbildningar som ett
förstahandsalternativ.

Invandrarkvinnornas kompetens måste tas till vara. De hamnar idag ofta
sist i kön till arbete. I vårt land finns mycket språkkompetens samlad, genom
alla de personer som kommit hit från andra länder. Den specifika
kännedomen om olika länders kultur är en ovärderlig kunskap att använda
inom t.ex. exportindustrin. Trots detta låter vi speciellt invandrarkvinnorna
vara utan fotfäste på arbetsmarknaden. Under 1990 till 1995 sjönk syssel-
sättningsgraden dramatiskt från 70 % till 43 % för dessa kvinnor.

En särskild undersökning bör göras bland invandrarkvinnor om specifik
kompetens till nytta för exportindustrin. Dessa kvinnor bör sedan ges ut-
bildning om svenskt arbetsliv. Ett särskilt företagarstöd för denna grupp bör
övervägas.

Landsbygdspolitiken är en viktig del av regionalpolitiken. Ett nyskapande
sker idag i fråga om demokratiutveckling, företagande, kultursatsningar och
samordnade servicelösningar. Här visar det sig att kvinnor ofta går i täten.
Det behövs en arbetsmarknadspolitik som särskilt stimulerar kvinnors arbete
på landsbygden. Det är angeläget att insatser görs för att bevara och
komplettera jordbruket med andra näringar för att bättre stimulera både
samhället och situationen för kvinnor på landsbygden.

Utbildningspolitik

Förskola och skola har en viktig uppgift att främja
jämställdhet. Det är därför nödvändigt att fler män rekryteras
till barnomsorg och skola. Utvecklingen är tyvärr negativ.
Antalet män i barnomsorgen har minskat på senare år,
liksom inom skolan. Denna trend måste brytas. Varken i hem
eller förskola bör barnen leva i en isolerad kvinnovärld.

En jämställd utbildning måste ta fasta på skillnader mellan pojkar och
flickor i mognad, värderingsmönster, språk, prestationer, vad de arbetar med
och hur de arbetar, i val av ämnen, studieinriktning, mognadsutveckling,
motorisk och spatial utveckling. Den pedagogiska jämställdheten bygger på
en utbildning som är anpassad till såväl flickors som pojkars behov.

Flickor har högre medelbetyg än pojkar under hela skoltiden, dvs både i
grundskola och gymnasium. Antalet sökande till högskolan har fördubblats
sedan hösten 1991. År 1995 var 56 procent av dem som avlade grundexamen
vid universitet och högskolor kvinnor, medan nästan 70 procent av alla
doktorsexamina avlades av män. Kvinnor fullföljer utbildningen och tar
grundexamen i högre grad än män. Hela 62 procent av kvinnorna tar examen
inom områdena undervisning, vård och omsorg, medan 69 procent av
männen tar examen inom områdena juridik, ekonomi, teknik och natur-
vetenskap.

Andelen kvinnor måste öka vid högskoleutbildningar inom områdena
juridik, teknik, ekonomi, data och naturvetenskap. Andelen män måste öka
på förskole- och grundskollärarutbildningar samt vårdutbildningar.

Samtidigt som det konstateras att män och kvinnor talar olika språk i hem,
skola och på arbetsplatser, är litteraturlistorna starkt mansdominerade. Det är
hög tid att bryta skolningen till manligt tänkande för flickor och unga
kvinnor. Den moderna jämställdhetsdebatten har hittills ytterst marginellt
berört skolans och de olika utbildningsinstitutionernas läromedel. Om jäm-
ställdhet skall uppnås måste flera kvinnliga författare finnas med på
litteraturlistorna. En forskningsrapport från Förvaltningshögskolan i
Göteborg visar att endast sex procent av kurslitteraturen vid de undersökta
institutionerna är skrivna av kvinnor. Fem procent har författats av kvinnor
och män gemensamt och resten av män.

Män och kvinnor skildrar med olika språk, olika perspektiv och med olika
stoffurval vilket kan stimulera studenternas tänkande och debatt. Detta
medför att flickor och unga kvinnor först skall tolka männens budskap för att
sedan kunna omtolka det som sitt eget för att kunna fortsätta jämställdhets-
processen.

De största utgivarna borde ta ett större ansvar för att främja jämställdheten,
än vad vi kan se idag. Alla ansvariga måste på ett bättre sätt fokusera frågan
om jämställdhet i studierna genom tillgång till litteratur av såväl kvinnliga
som manliga författare i någorlunda vettiga proportioner.

Inom forskningen är idag 10 % av professorer kvinnor, 20 % är kvinnor av
disputerande forskare och 38 % är kvinnor av doktorander. Ett av huvud-
argumenten för en större andel kvinnor inom forskningen är att kvinnorna
utgör en begåvningsreserv som skulle höja kvalitén på forskningen och öka
konkurrensen. Många kvinnor har ett stort intresse för tvärvetenskaplig
forskning, vilket kan berika framtidens forskning.

Europa, EU och
jämställdhet

Jämställdhet mellan kvinnor och män är ett viktigt fristående
samarbetsområde inom den gemensamma marknaden. Detta
arbete ingår också som en del i flera andra områden, som EU
arbetar med. Redan i Romfördragets artikel 119 slås fast att
kvinnor och män skall ha lika lön för lika arbete. Inom
jämställdhetsområdet finns sex direktiv.

EU:s regler är minimiregler för vad som skall uppnås av medlemsländerna.
Det innebär att varje stat är suverän att gå längre i sin nationella
lagstiftning.
EU kan inte föreskriva hur medlemsstaterna skall utforma sin nationella
socialpolitik i vilken jämställdhetsfrågorna ingår. Någon harmonisering på
socialpolitikens område finns således inte, om det inte finns en direkt
koppling till sådana frågor som rör arbetsliv och sysselsättning.

Kristdemokraterna anser att jämställdhetsarbetet skall vara en viktig del i
det svenska EU-samarbetet.

Möjligheten av att etablera ett europeiskt kvinnouniversitet bör under-
sökas.

Våld och övergrepp mot
kvinnor

Misshandel och förtryck kan ta sig många uttryck och
förekommer i alla samhällsskikt. Kvinnomisshandeln måste,
oavsett orsaker eller former, förebyggas och motarbetas.
Många som själva misshandlats som barn blir i sin tur
förövare eller offer. Ett sätt att förhindra kvinnomisshandel
är att förebygga barnmisshandel.

En kvinna som utsatts för misshandel eller våldtäkt upplever ofta en
mycket svår psykisk press under en eventuell rättegång. Detta resulterar ofta
i att hon inte orkar fullfölja denna utan i stället tar tillbaka sin anmälan.
Kvinnor behöver därför stöd i sin utsatta situation. Vi föreslår att kvinnan ges
tillgång till juridiskt biträde under hela förundersökningen och rättegången.
Kvinnan ska också erbjudas professionell psykolog- eller kuratorshjälp för
att bearbeta sina ofta traumatiska upplevelser.

Någon utvärdering av effektiviteten av åtgärder/projekt under anslag
Särskilda jämställdhetsåtgärder presenteras inte. Här ryms bl a engångs-
satsningar kring området kvinnofrid. Det är en angelägen uppgift att arbeta
långsiktigt med dessa frågor och inte enbart i form av engångssatningar.
Effektiviteten måste kunna stärkas. Vi föreslår att det inom anslagets ram
prövas möjligheten till juridiskt biträde även under förundersökningen samt
förstärkta psykolog- och kuratorsinsatser för kvinnor utsatta för misshandel/
våldtäkt.

Kvinnojourerna i kommunerna skall ges stöd. Kontinuerlig utbildning om
kvinnomisshandel, dess orsak, symptom och möjliga behandling skall ges till
personal inom hälso- och sjukvården, socialtjänsten, polisen och rätts-
väsendet.

Även mannen som misshandlat eller våldtagit kvinnan måste få en
möjlighet att bearbeta sina problem. Strafftiden skall användas för
behandling, psykoterapi/ gruppterapi, så att misshandeln eller våldtäkten inte
upprepas.

I ett större forskningsprojekt för Folkhälsoinstitutet framkommer att unga
män ( 18-25 år ) behöver lära sig mer om sexualitet och känslor. De ställer
sig frågande både till egna känslor och till det motsatta könets känslor.
Många unga män klarar helt enkelt inte att tolka tecken på vad som är ja och
vad som är nej i sexuella situationer. Många har fått en snedvriden
uppfattning om sex inte minst p.g.a. porrkonsumtion. Ett tecken på detta är
det ökade antalet våldtäkter. Forskaren anser att det är dags att grundligt
undersöka de underliggande orsakerna till detta.

De unga männen vill ofta lära mer om känslor och hur man skall fungera i
relationer. Men stimulansen måste komma från föräldrar, skola och samhälle.
En bra metod i skolorna kan vara att ha samlevnadsundervisningen i grupper
med enbart flickor respektive pojkar.

Den smutsiga hanteringen med verklighetstrogen barnpornografi måste
motverkas även genom innehavskriminalisering. Vi välkomnar den
skärpning som skett i lagstiftning det senaste året. Barn som utsätts för
sexuella övergrepp, av det slag som produktion av barnpornografi innebär,
skadas allvarligt i sin utveckling av den egna könsidentiteten och synen på
det motsatta könet.

För Kristdemokraterna är det också ett viktigt mål att få stopp på hela
könshandeln. Därför är vårt förslag att all könshandel skall kriminaliseras.

Vården

Vården måste mera medvetet beakta skillnaderna mellan
kvinnor och män. Dessa skillnader gäller såväl
ohälsomönster som medellivslängd. Det har visat sig att
kvinnor, med undantag av yngre, använder läkemedel i högre
grad än män. Läkemedelsforskningen har oftast mannen som
norm för sin forskning. Det finns dock stora skillnader. Det
står idag helt klart att män och kvinnor har olika symptom
och vårdbehov vid ex en hjärtinfarkt. Det behövs mera
forskning och kunskap för att ge kvinnor rätt
läkemedelsbehandling. Inte minst gäller detta också inom
geriatrin.

Även vårdforskningen är idag till största delen inriktad på män. Det är
viktigt att forskningen inriktar sig på både kvinnor och män. Bättre kunskap
behövs t.ex. för vården av hjärt- och kärlsjukdomar hos kvinnor.

Yngre kvinnor röker i större utsträckning än män och har även övertagit
mycket av männens alkoholvanor. Alkoholkonsumtion under graviditeten
kan medföra livslångt lidande för barnet. Förebyggande insatser för att
minska rökning och alkoholkonsumtion hos kvinnor måste intensifieras.
Vård och rehabilitering skall stärka alkoholberoende kvinnors självtillit och
känsla av människovärde.

U-landskvinnan

Det går inte att behandla frågan om mänskliga rättigheter
utan att speciellt lyfta in kvinnans situation. Det måste finnas
en balans mellan mäns och kvinnors rättigheter oavsett ett
lands sociala, ekonomiska och kulturella förhållanden. I
många kulturer diskrimineras flickor redan i späd ålder. I
många kulturer värderas söner högre än döttrar. Flickors
bidrag till familjeinkomsten värderas också lägre. Det finns
ett stort behov av familjeplanering. Aborter är mycket
vanliga och utförs många gånger av ej kompetent personal.

Förändringar i jordbruket har undergrävt kvinnornas trygghet. Övergången
från hushållsgrödor, som vanligen odlades av kvinnorna, till avsalugrödor
har ofta gjort att kontrollen över skördarna övergått till män. Det är männen
som fått utbildning i jordbruksskötsel, trots att det är kvinnorna som i alla
tider skött jordbruket. Kvinnor måste kunna ges lån till projekt inom
jordbruksskötsel och annat arbete för att driva verksamhet i egen regi.

Nuvarande trend i många u-länder är att kvinnor kommer att få en
försämrad situation i framtiden. Klyftorna mellan rika och fattiga länder och
inom länderna ökar. Ett exempel är transnationella företags rekrytering av sin
arbetsstyrka bland unga kvinnor eftersom det är den billigaste och sämst
organiserade arbetskraften i världen.

Vi anser att Sverige i FN och andra sammanhang skall verka för att
begreppet mänskliga rättigheter på ett tydligare sätt omfattar kvinnans
situation i världen. Det svenska biståndet skall utgå från mottagarländernas
kultur och behov, bl.a. kvinnors centrala funktion i familj och samhälle.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om familjestabilitet som ett politiskt mål,1

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att opinionsbilda kring föräldraledighet som en
kompetenshöjande faktor i arbetslivet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hemarbete och anhörigvård som meritgrund vid ansökan till annat
arbete och till olika utbildningar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ta initiativ till en internationell överenskommelse om att räkna
in hemarbete i BNP, 2

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om offentliga arbetsgivares ansvar att uppmuntra manliga anställda
att ta ledigt med sina barn,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en möjlighet till större flexibilitet i förläggning av arbetstid,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om intensifiering av arbetet med att få bort osakligt grundade
löneskillnader från svenskt arbetsliv,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om könsneutral arbetsvärdering som ett instrument för rättvis
lönesättning,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jämställdhet som ett kvalitetskriterium för offentlig sektor och
företag,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av att fler män anställs inom barnomsorg och
skola, 3

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om invandrarkvinnors specifika kompetens,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ansträngningar att göra IT-sektorn till en jämställd sektor,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att få till stånd en fungerande marknad för tjänster
riktade mot hushållen, 4

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skillnader mellan kvinnor och män i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en arbetsmarknadspolitik som särskilt stimulerar kvinnors arbete
på landsbygden,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om andelen kvinnor vid högskoleutbildningar för data och elektronik,
3

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om andelen män på förskol- och grundskollärarlinjer, 3

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av fler kvinnliga läroboksförfattare, 3

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjligheten att etablera ett europeiskt kvinnouniversitet,3

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lagstadgad rätt till juridiskt biträde under förundersökning och
rättegång vid misshandels- och våldtäktsfall, 5

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kontinuerlig utbildning om kvinnomisshandel,5

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behandling av misshandlande män under deras strafftid, 5

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om enkönad samlevnadsundervisning, 3

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kriminalisering av all könshandel, 5

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av forskning för att ge kvinnor rätt läkemedelsbehandling
och vård, 6

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om intensifierade förebyggande insatser för att minska rökning och
alkoholkonsumtion hos kvinnor, 6

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om begreppet mänskliga rättigheter, när det gäller kvinnornas
situation i u-länderna, 7

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det svenska biståndet i förhållande till kvinnors centrala funktion
i familj och samhälle. 7

Stockholm den 28 oktober 1998

Maria Larsson (kd)

Mats Odell (kd)

Per Landgren (kd)

Göran Hägglund (kd)

Rose-Marie Frebran (kd)

Holger Gustafsson (kd)

Helena Höij (kd)

Kenneth Lantz (kd)

Stefan Attefall (kd)

Rosita Runegrund (kd)

Magnus Jacobsson (kd)

Inger Strömbom (kd)

Harald Bergström (kd)

Mikael Oscarsson (kd)

Ulla-Britt Hagström (kd)

1 Yrkande 1 hänvisat till SfU.

2 Yrkande 4 hänvisat till FiU.

3 Yrkandena 10, 16-19 och 23 hänvisade till UbU.

4 Yrkande 13 hänvisat till SkU.

5 Yrkandena 20-22 och 24 hänvisade till JuU.

6 Yrkandena 25 och 26 hänvisade till SoU.

7 Yrkandena 27 och 28 hänvisade till UU.