Nordiskt samarbete

Motion 1998/99:U704 av Charlotta L Bjälkebring m.fl. (v)

Inledning

Nordiskt samarbete är av gammalt datum, långt äldre än
Nordiska rådet, som grundades 1952. Det nordiska
samarbetet grundar sig på gemensamma kulturella och
politiska värden. De enskilda ländernas identiteter i Norden
är starka, men samtidigt och parallellt finns här en nordisk
identitet som bygger på relationer och kulturella traditioner.
Nordiska rådet är ett parlamentariskt forum, som
tillsammans med Nordiska ministerrådet har till uppgift att
samordna regeringarnas agerande. I det mellanstatliga
nordiska samarbetet har många frågor förts fram och
vittomfattande initiativ tagits på det politiska området.

Nordiskt samarbete är unikt

Det nordiska samarbetet är i många stycken unikt och
fungerar som bevis på att samarbete över landgränser kan
fungera utmärkt på frivillig grund utan omröstningar och
sanktioner. Det nordiska samarbetet handlar inte bara om
samarbete mellan myndigheter och beslutsfattare, utan minst
lika mycket om ett tätt och långsiktigt samarbete mellan
vanliga nordbor med en gemensam kulturell identitet. De
självstyrande områdena i Nordiska rådet har en roll som
globalt sett är ovanlig. Där har respekten och
självbestämmandet kommit långt. Men inte heller Norden är
befriat från svåra samhälleliga problem. Vi bör därför vara
lyhörda även för modeller och idéer från länder utanför den
nordiska gemenskapen.

Alla nordiska länder är inte medlemmar i EU. För att de nordiska länder-
nas gemensamma intressen skall få ökad tyngd och genomslagskraft också
på den europeiska och globala nivån behövs ett effektivare nordiskt sam-
arbete. Den nordiska välfärdsmodellen är känd över hela världen. Men även
om den traditionella nordiska välfärdsmodellen är en bra grund också i fram-
tiden får den inte hindra ett nytänkande i en snabbt föränderlig omgivning.

Säkerhet i Norden

Vi står inför det faktum att Island, Norge och Danmark är
medlemmar i Nato. De nordiska länderna har även
anknytning till andra säkerhetspolitiska organisationer i
Europa. Finland, Sverige och Danmark är Nordens EU-
länder. För att nå någon framgång med en samlad nordisk
säkerhetspolitik bör vi därför bygga nya nätverk inom FN
och OSSE, där samtliga nordiska länder är med.
Vänsterpartiet menar - mot bakgrund av våra länders
geografiska och kulturella släktskap och med tanke på
närheten till olika stormakter - att ett nordiskt samarbete är
möjligt och önskvärt även på det försvars- och
säkerhetspolitiska området. De nordiska ländernas nära
besläktade demokratiska och kulturella traditioner ger oss
förutsättningar att gemensamt arbeta för nedrustning.
Säkerhetspolitiska frågor har på senare år fått en allt större
roll också i Nordiska rådet. Vänsterpartiet ser inte en nordisk
Natoutvidgning som någon lämplig väg mot ett fredligare
Europa. En sådan utvidgning kan istället leda till ryska
motreaktioner och till att Europa än en gång delas upp på ett
oacceptabelt sätt.

Norden har redan i dag ett säkerhets- och försvarspolitiskt samarbete. De
nordiska länderna har länge samarbetat i FN och OSSE. Bl.a. hade vi en
gemensam FN-fredsstyrka i Jugoslavien. Vänsterpartiet önskar nu utveckla
detta samarbete genom att upprätta en kärnvapenfri zon i Norden i
samverkan med organen FN och OSSE. Kampen mot atomvapen bör för-
stärkas. De atomvapen som i dag finns på jorden räcker till att utplåna hela
mänskligheten flera gånger om. Spridningen av atomvapen fortsätter.
Vänsterpartiet tror inte på att det går att åstadkomma fred genom att rusta
upp. Vi bör helt enkelt finna andra vägar till fred och försoning i världen.
Sveriges regering bör driva denna fråga i Nordiska ministerrådet.

Vänsterpartiet arbetar för ett skapande av kärnvapenfria zoner i Norden,
Nordens närområden och i de områden där Natoutvidgningen kan förorsaka
ökad oro och osäkerhet. Miljöhoten och de sociala orättvisorna i stora delar
av Europa bör åtgärdas med gemensamma krafter. Genom att vi stöder det
folkliga samarbetet och den demokratiska utvecklingen omkring Östersjön
och i Nordens alla närområden garanteras fred och stabilitet bättre än genom
militär upprustning. Detta vill vi ge regeringen till känna.

Atomvapenfri korridor

Genom att införa en atomvapenfri korridor går det att bygga
vidare på en samverkan inom fredspolitiken, ett samarbete
som på sikt kommer att leda fram till en nedrustning i våra
respektive länder. Norden skulle kunna bli ett gott exempel
och en förebild för mellanstatligt samarbete och vara en
motkraft till andra länder som tror att det är genom
upprustning eller unionsbildning man når fred. En
samordnad restriktivitet i fråga om vapenexport är en snabb
och effektiv fredsbefrämjande åtgärd som ger resultat även
utanför Norden.

De nya säkerhetspolitiska utmaningarna är kopplade till miljöhot och till
de, främst socialt, instabila förhållandena i delar av Central- och Östeuropa,
till etniska konflikter och organiserad kriminalitet. Situationen i Nordens
närområden, särskilt i nordvästra Ryssland, innefattar en omfattande civil
och militär kärnteknisk verksamhet. De otillfredsställande säkerhetsanord-
ningarna och undermåliga lagringsmöjligheterna för det radioaktiva avfallet
utgör ett hot även för de nordiska länderna. Det är faktiskt ett av de största
miljömässiga och säkerhetspolitiska hot vi står inför i dag. Även om ansvaret
i första hand bör bäras av de enskilda staterna själva, gör den geografiska
närheten att det ligger i Sveriges intresse att bidra till att minska risken för
radioaktiva föroreningar.

Vi bör integrera dessa utmaningar i det säkerhetspolitiska samarbetet och
därmed anta ett säkerhetsbegrepp som blir vidare än det traditionella. Sam-
tidigt kvarstår säkerhetspolitikens mål att bevara frihet och nationell suve-
ränitet, och ett militärt försvar ses som en nödvändighet för att trygga detta.
Vänsterpartiet anser att det nu är dags att intensifiera detta arbete.

Miljön

Rätten till rena livsmedel, ren luft och rent vatten bör höra
till människans grundläggande rättigheter. Samhället bör
verka för att konsumenter ges bättre möjligheter att välja
produkter även utgående från ekologiska och etiska
värderingar. Ett trovärdigt system för miljömärkning, som
exempelvis Svanen, bör utvecklas på nordisk nivå och
märkningen bör i framtiden även omfatta t.ex. trävaror och
fisk. Arbetet för ett bra djurskydd bör vara en naturlig del av
kampen för en hållbar utveckling. Användningen av
bestrålade livsmedel och genmanipulerade produkter liksom
användningen av tillväxthormon bör minimeras bl.a. genom
att produkterna märks och färg- och tilläggsämnen bör
förbjudas. För att uppnå detta bör de nordiska länderna
samarbeta intensivt och driva dessa frågor i EU.

Klimatförändringarna är ett enormt problem som bör åtgärdas samtidigt
som kärnkraften avvecklas. Norden bör verka för att både fossila bränslen
och kärnkraften börjar bära sina fulla kostnader så att den kretsloppsbaserade
energin gynnas. Nordiska miljöräkenskaper är ett bra sätt att minska de
gemensamma koldioxidutsläppen. De nordiska länderna bör snabbt utreda
förutsättningarna för att med miljöavgifter och på andra sätt styra bort
energiproduktionen och -konsumtionen från fossila bränslen och över till
förnybara och kretsloppsanpassade. En fungerande kollektivtrafik är en
förutsättning för bättre luftkvalitet. Gränsöverskridande godstransporter bör
genom förbättrad nordisk och europeisk logistik samt miljöskatter styras till
järnvägar och krav på mycket sjösäkra fartyg. Ett ännu mer försummat
område än miljöområdet är kraven på mänskliga rättigheter, också i Norden.
Förslaget att skapa ett nordiskt nätverk för mänskliga rättigheter är gott och
bör på sikt utvidgas till andra europeiska länder.

Arbetslösheten

Arbetslösheten är det största hotet mot en stabil
samhällsutveckling. Vänsterpartiet anser att en generell
arbetstidsförkortning är ett viktigt led i kampen för bättre
sysselsättning och en jämnare fördelad välfärd. Den är en
välfärdsreform som handlar om livskvalitet, jämställdhet,
hälsa och rätten till arbete. Frågeställningen är inte
oproblematisk, men rätt genomförd leder en
arbetstidsförkortning till ökad sysselsättning, ökad
produktivitet och ökad köpkraft särskilt för lågavlönade,
arbetslösa och deltidsanställda. De försök med
arbetstidsförkortning som gjorts på olika håll i Norden bör
sammanställas för att bilda underlag inför ett beslut om en
gemensam nordisk, generell arbetstidsreform.

Jämställdhet

I Norden är jämställdheten mellan kvinnor och män ett
centralt mål. Välfärdssamhället har varit huvudanledningen
till att de nordiska länderna kommit längst i världen på detta
område. Den form av positiv särbehandling för att
åstadkomma jämställdhet mellan könen i fråga om politiska
uppdrag och i beslutande församlingar som genomförts i hela
Norden, är en modell som borde kunna tjäna som förebild
även i länder i Nordens närområden. Detta för att bättre
kunna ta till vara kvinnornas erfarenheter i samband med att
fungerande demokratier byggs upp. Den
folkbildningstradition som finns i Norden är unik och det är
viktigt att den upprätthålls, bl.a. för att en hög
utbildningsnivå är en förutsättning för medborgarnas
inflytande över samhällsutvecklingen: kunskap är makt. Den
nya informationstekniken bör komma alla invånare i de
nordiska länderna till del. Folkbibliotekens roll när det gäller
att sprida informationstekniken till alla medborgare bör
stärkas och stödet för de små språkområdena i Norden bör
utvecklas vidare. Här kan radio, TV och Internet bidra till att
stärka de nordiska språken.

Förutom bildning och kunskap kan kultur och idrott effektivt bidra till att
mjuka upp odemokratiska värderingar och intolerans. Bl.a. därför bör
kulturens starka roll i det nordiska samarbetet bibehållas. Det mångkulturella
samhälle som Norden delvis har utvecklats till är en stor rikedom, men det
ger samtidigt upphov till problem som bör lösas. Nordiska rådet bör fortsätta
med det arbetet.

Rättssäkerhet

En viktig sida av det nordiska samarbetet är arbetet med att
stärka rättssäkerheten allmänt och särskilt för barn i de
baltiska länderna. Här krävs stöd och insatser när det gäller
lagstiftning rörande barns säkerhet; att redan stiftade lagar
till stöd för barns rättssäkerhet också tillämpas i praktiken
och att alla former av exploatering av barn skall bekämpas.

Makt och inflytande i en
globaliserad värld

Marknadskrafterna och globaliseringen har satt demokratin i
gungning. Därför bör de nordiska länderna gemensamt
arbeta för att det införs system (avgifter, skatter) som
begränsar kortsiktiga spekulationsvinster på kapital-
överföringar mellan länder. Myndigheternas öppenhet och
handlingars offentlighet är ett nordiskt varumärke. MAI-
förhandlingarna bevisade dock att inte heller Norden klarade
av öppenheten. Vänsterpartiet kräver att resterande
förhandlingar rörande MAI-avtalet ska ske öppet och under
demokratisk kontroll samt att opartiska utredningar
genomförs i samtliga nordiska länder beträffande avtalets
konsekvenser för kultur, miljö, välfärd och fackliga
rättigheter.

(Se vidare särskild MAI- motion)

Samernas representation i
Nordiska rådet

Sedan 20 år tillbaka har det samiska folket velat delta i
Nordiska rådets arbete. Rådet har avslagit samernas ansökan
om fullvärdigt medlemskap med hänvisning till deras
juridiska och folkrättsliga status. Det är de nordiska staterna
som själva har makt att ändra i Helsingforsavtalet och dess
villkor för medlemskap i Nordiska rådet. När det gäller
Färöarna, Grönland och Åland har man redan gjort en sådan
anpassning. Det är nu dags att pröva om inte något bör göras
för att möjliggöra även samernas medlemskap. Den etnisk-
politiska självstyrelsemodell som används av bl.a. samerna i
de nordiska länderna ger urbefolkningen i ett visst område
eller i hela landet särskilda rättigheter. Modellen baserar sig
alltså på att det samiska folket är en särskild
befolkningsgrupp och inte på ett självstyrt område. Modellen
passar också bra eftersom samerna i de flesta traditionella
sameområden utgör en minoritet. Samerna har behov av och
vill ha fullt medlemskap i Nordiska rådet. Det skulle vara
logiskt att med den etnisk-politiska modellen som grund
godkänna samernas representation i Nordiska rådet. En
sådan lösning bör också ses som en utveckling av Nordiska
rådets internationella samarbete. Vi menar att Sverige bör
verka för att en sådan lösning kommer till stånd.

Information om nordiskt
samarbete

Informationsverksamheten på Arena Norden har varit i gång
i närmare tre år. Det kan konstateras att besök, telefon-,
brev- samt Internetförfrågningarna ökar alltjämt. I årets
budgetproposition är anslaget borttaget vad gäller
informationsverksamhet i nordiska frågor. Detta ser vi som
att regeringen prioriterat ned de nordiska frågorna.
Vänsterpartiet kan konstatera att under senare år har alltmer
insatser gjorts i Östersjöområdet och på den europeiska
integrationen i och med EU-medlemskapet. Det nordiska
arbetet har därmed fått stå tillbaka på grund av dessa
satsningar. Vänsterpartiet anser att
informationsverksamheten i Arena Nordens regi bör
permanentas och stärkas. Vänsterpartiet föreslår att
medelsökningen till EU-information minskas med 1,6
miljoner och att dessa pengar läggs på informationsinsatser i
Föreningen Nordens regi. Vidare föreslår vi för en långsiktig
hållbar lösning att pengar för nordisk information förs upp
som ett eget anslag i budgeten fr.o.m. nästa års budget.

Även riksdagens informationsverksamhet bör få ett ökat ansvar för att
informera om Nordiska rådet. Exempelvis skulle man på informations-
centrum anordna temaveckor några gånger per år för att förbättra
informationen om nordiskt samarbete. Nästa år är det Sverige som kommer
att stå värd för Nordiska rådets session. Detta faller sig så lyckligt så att
Föreningen Norden samma år, 1999, har 80-årsjubileum. Vänsterpartiet
föreslår därför att regeringen i nästa års budget anslår medel för att sessionen
i Stockholm skall bli framgångsrik men även särskilda medel till Föreningen
Nordens 80-årsjubileum. Nordiska rådets session och Föreningen Norden
kan säkert finna samarbetsvägar för att göra år 1999 till ett Nordens år i
Sverige. Vänsterpartiet föreslår att 1999 utnämns till Nordens år i Sverige. I
sammanhanget kan även påpekas att Föreningen Nordens verksamhetsbidrag
stått stilla sedan sju år. Vänsterpartiet föreslår därför att en översyn görs
för
att säkerställa och vidareutveckla det samnordiska arbetet i Sverige.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om restriktiv vapenexport,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljöfrågorna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sammanställning av försök med förkortad arbetstid i Norden,1

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljömärkning Svanen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljöräkenskaper och miljöskatt,2

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nätverk för mänskliga rättigheter,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kortsiktiga spekulationsvinster på kapitalöverföringar,2

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om öppenhet i MAI-förhandlingarna,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts att verka för samernas medlemskap i Nordiska rådet,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att informationsverksamheten i Arena Nordens regi borde
permanentas och stärkas samt att medelsökningen till EU-information
minskas med 1,6 miljoner och att dessa medel tillförs informationsinsatser i
Föreningen Nordens regi,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om barns rättssäkerhet i de nordiska och baltiska länderna.

Stockholm den 20 oktober 1998

Charlotta L Bjälkebring (v)

Murad Artin (v)

Lars Ohly (v)

Willy Söderdahl (v)

Berit Jóhannesson (v)

Stig Sandström (v)

Maggi Mikaelsson (v)

Eva Zetterberg (v)

1 Yrkande 3 hänvisat till AU.

2 Yrkandena 5 och 7 hänvisade till FiU.