Utgiftsområde 19 Regional tillväxt

Anf. 1 Krister Örnfjäder (S)

Herr talman! Som man vanligt kan jag inleda med att säga att vi saknar representation från regeringen. Jag tycker att det är ett svårslaget rekord. Jag hade förmånen att arbeta lite speciellt med regionalpolitiska frågor 2006. Sedan dess har ministrarna från den borgerliga regeringen lyst med sin frånvaro, vilket jag naturligtvis tar som intäkt för att man inte är så speciellt engagerad i de här frågorna. Mitt anförande kommer att handla lite grann om det, det vill säga brist på engagemang. Herr talman! Vi socialdemokrater vill utjämna de klyftor som driver in kilar i sammanhållningen och som hindrar både enskilda människors och regioners utvecklingskraft. Vi vill att alla Sveriges regioner ska få möjlighet att växa och utvecklas efter sina förutsättningar. Företag, naturresurser och arbetskraft finns i alla delar av landet. De är sinsemellan sammanlänkade i ett system av produktion och transporter som knyter Sverige samman. Den solidariskt uppbyggda välfärden måste bidra till att stärka de ekonomiska banden mellan olika delar av landet, inte försvaga dem. För att även framöver kunna ha en jämlik välfärd av hög kvalitet i hela landet krävs en fortsatt omfördelning av skatterna mellan landets regioner genom statsbidrag till kommuner och landsting och ett aktuellt skatteutjämningssystem. Jag vill därför i detta sammanhang upplysa kammaren om resultatet av Skatteutjämningskommitténs arbete. En enig kommitté överlämnade sitt slutbetänkande med titeln Likvärdiga förutsättningar - översyn av den kommunala utjämningen till den borgerliga alliansregeringen i april 2011. Kommittén föreslog förändringar i både inkomst- och kostnadsutjämningen eftersom beräkningsgrunderna är föråldrade och leder till stora orättvisor. Bland annat leder felaktiga beräkningsgrunder till att rika kommuner överkompenseras på glesbygdskommunernas bekostnad. Kommittén föreslog att förändringar skulle införas den 1 januari 2013. Regeringen har efter drygt ett och ett halvt år inte kommit med något förslag till riksdagen. Detta är mycket dåligt skött. Den borgerliga alliansregeringen låter på detta sätt denna orättvisa fortsätta och visar på ett tydligt sätt hur man struntar i hur verkligheten ser ut i många kommuner och landsting. Låt mig ta upp några lokala exempel i min egen valkrets. Högsby kommun skulle få motsvarande 2 skattekronor, och Västervik, som är min egen hemkommun, skulle vara berättigad till 35 miljoner mer varje år om det nya systemet var i bruk som det var tänkt. Jag skulle kunna lämna många andra exempel på hur fel systemet slår, men jag nöjer mig med dessa. Herr talman! Vi socialdemokrater anser att Sverige behöver en aktiv statlig strategi för regional utveckling. En sådan strategi ska ta till vara varje regions och kommuns unika kvaliteter, särskilda resurser och specifika förmåga att bidra till hela Sveriges tillväxt och välfärd. Den kommunala skatteutjämningen är en viktig hörnsten i denna strategi. Herr talman! Sverige behöver en egen nationell strategi för en levande landsbygd och skärgård i stället för som det är nu, där den borgerliga regeringen bara förhåller sig till EU:s strukturfonder när det gäller regionalpolitiken. Låt oss ta skärgården som exempel. Vi vill understryka att den har en betydande utvecklingspotential, men om hela landet ska leva måste samhället stödja utvecklingsmöjligheter i hela landet så att verksamheterna kan fungera under alla årets månader. Herr talman! Denna nationella strategi ska naturligtvis även innehålla lösningar på såväl de snabbväxande storstädernas problem som de svåra utmaningar som väntar många små regioner som tampas med kraftigt minskad befolkning, hög strukturell arbetslöshet och skev åldersstruktur. Vi socialdemokrater vill därför göra den regionala utvecklingspolitiken till en central fråga och ta med den regionala aspekten i utformningen av alla strategiska politiska beslut. Vi vill att staten, kommunerna och myndigheterna arbetar tillsammans för att stärka den regionala utvecklingen och åstadkomma bästa möjliga service. Så fungerar det tyvärr inte i dag, herr talman. Ett exempel på detta är den borgerliga alliansregeringens och den borgerliga majoritetens i riksdagen sätt att hantera anslagen till de mindre universiteten och högskolorna i hela landet. Riksrevisionen har pekat på att de har ett begränsat utrymme för forskning, vilket blir ett allvarligt kvalitetsproblem. Det i sin tur gör att regionerna blir lidande när universiteten och högskolorna inte får vara de viktiga motorer som krävs för att utveckla hela Sverige. Den borgerliga regeringen visar på detta sätt ännu en gång att den, när det kommer till de praktiska besluten, inte står bakom tanken att hela Sverige ska leva. Herr talman! Jag vill avsluta mitt anförande med att yrka bifall till de socialdemokratiska reservationerna och önska alla en god jul och ett gott nytt år. I detta anförande instämde Carina Adolfsson Elgestam, Ann-Kristine Johansson, Ingemar Nilsson, Jennie Nilsson, Ingela Nylund Watz och Karin Åström (alla S).

Jonas Eriksson (MP)

Anf. 2 Jonas Eriksson (MP)

Herr talman! Miljöpartiet vill ha en politik som skapar förutsättningar för regional utveckling i hela landet. Även om vi har kommunala och regionala organ med en särskild uppgift att svara för detta är den statligt förda politiken av stor vikt för den regionala utvecklingen. För en regional utveckling krävs god jordmån. I mitt hemlän finns flera kommuner som kämpar mot minskande invånarantal och för att behålla ett levande näringsliv. Det är inte unikt, utan sådana kommuner finns över hela landet. Många människor vill röra på sig, prova nya arbeten och uppleva nya miljöer. Andra är däremot i praktiken tvingade att flytta för att försörja sig, för att på ett rimligt sätt kunna ta sig till arbetet eller för att utbilda sig. Skulle man ha ett arbete i närheten kan det vara långt till närmaste förskola eller skola för barnen. Livsmedelsbutiken med postservice kan också vara långt borta. Företag har svårt att hitta rätt kompetens, få varor till sina lokaler eller transportera sina produkter till kunderna. Jag har tagit del av berättelser om företagare som har lyckats bra, vill expandera och anställa fler men som nekas lån av banken. Banken har sedan länge lagt ned sitt lokalkontor, och på huvudkontoret saknar man lokalkännedom. I stället för att göra en korrekt individuell bedömning av företagets möjligheter säger man nej. Det här, herr talman, var de negativa tongångarna. Nu kommer de positiva. Allt det som jag tagit upp går förstås att göra någonting åt. Vi behöver inte vara fripassagerare utan möjligheter att vara med och styra samhällsutvecklingen. Politiska beslut påverkar utvecklingen. Regional utveckling är beroende av flera faktorer, inte minst av att det skapas nya arbetstillfällen. Vi har sett hur arbetslösheten under en lång tid bara har ökat. Medan allianspartierna i denna riksdag fastnar i resonemang om att arbetslösheten är lägre i Sverige än i många andra länder föreslår Miljöpartiet reformer som skapar förutsättningar för nya jobb. Det krävs ett långsiktigt engagemang i att bygga upp en god jordmån för näringsliv, offentlig service och boende i hela landet. Det kräver strukturella förändringar, satsningar på fungerande kommunikationer, tåg som går och kommer fram i tid, bredband i hela landet, utbildning och ett gott näringslivsklimat. Det kräver satsningar på ny teknik, innovationer och entreprenörskap för att ställa om samhället till att bli ett långsiktigt hållbart samhälle där vi löser miljö- och klimatutmaningarna. Herr talman! Det finns fortfarande en outnyttjad potential för varor, tjänster och arbetskraft som inte har kommit ut på marknaden. Många avstår från att förverkliga sin idé om att starta företag eller att anställa fler för att man tycker att det är för krångligt eller för dyrt. Miljöpartiets småföretagarpolitik är därför en politik för regional utveckling. Vi vill att det ska bli enklare att starta och driva företag. Företagens villkor måste förbättras. Vi vill sänka bolagsskatten, sänka kostnaderna att hålla anställda och minska företagens administrativa börda. Vi vill bland annat samordna myndigheternas informationsinhämtning och slopa sjuklöneansvaret för företag med upp till tio anställda. Regional utveckling är också beroende av att den industri som verkat under lång tid i Sverige fortsatt kan utvecklas, ligga i framkant av teknikutvecklingen och vara konkurrenskraftig. Vi föreslår därför en sänkning av bolagsskatten. Men de positiva effekterna av en sådan reform blir inte lika stora för de små företagen, utan för dem är kostnaden för att hålla anställda och oron för sjuklöneansvaret mer betungande. En generell sänkning av arbetsgivaravgiften och dessutom en riktad sänkning för de allra minsta företagen som Miljöpartiet föreslår är tillsammans med ett slopat sjuklöneansvar mer efterfrågade reformer hos flertalet företag i Sverige än regeringens ensidiga kraftiga bolagsskattesänkning. För att Sveriges ekonomi ska kunna fortsätta att utvecklas och skapa nya jobb behövs även större trygghet på arbetsmarknaden och fungerande socialförsäkringssystem. Trygga människor vågar i större utsträckning byta jobb, vilket gynnar rörligheten på arbetsmarknaden och företagens förutsättningar att hitta den arbetskraft de behöver. I de samtal jag har fört med många företagsledare är det oron för att inte hitta rätt kompetens som har varit mest slående. Ett blomstrande näringsliv är intimt sammanbundet med en väl fungerande skola, utbildning och arbetsmarknadsåtgärder. För att kommunerna ska kunna fullgöra sitt uppdrag inom utbildningsväsendet behöver de resurser. Vi har sett hur flera kommuner under året tvingats fatta beslut om stora skattehöjningar. De statliga bidragen till kommunerna är viktiga och behöver ta hänsyn till skillnader i kommunernas inkomst- och kostnadsutveckling. Det är beklagligt att vi har en alliansregering som agerar stoppkloss för de förslag som den eniga, parlamentariska kostnadsutjämningsutredningen lagt fram. Det är också viktigt att satsa på regionala högskolor och universitet. När utbildning, forskning, den ideella sektorn och näringsliv samverkar lokalt skapas positiva synergieffekter. Avstånd har betydelse vilket, herr talman, får mig att komma in på kommunikationer. En hög användning av it och internet är bra för Sverige vad gäller regional utveckling, konkurrenskraft och innovationsförmåga. Jag vill att Sverige ska ha bredband i världsklass. Miljöpartiet satsar därför över en miljard kronor fram till och med 2014 för att stödja bredbandsutvecklingen. Den digitala tekniken blir allt viktigare, men den klarar inte all kommunikation. Vi behöver även satsa på att trygga våra fysiska kommunikationsvägar. Det har vi inte minst märkt under de gångna veckornas snöande. Miljöpartiet satsar ca 25 miljarder mer än regeringen på att utveckla transportinfrastrukturen. Detta kommer förstås också att öka förutsättningarna för jobb i hela landet. Avslutningsvis önskar jag, herr talman, yrka bifall till reservationerna 3, 5 och 10.

Markus Wiechel (SD)

Anf. 3 Markus Wiechel (SD)

Herr talman! Liksom Sverigedemokraterna förordar jag ett försiktigt framåtskridande som baseras på varsamhet, eftertanke och långsiktigt ansvarstagande. Vi intar aktivt ett pragmatiskt förhållningssätt i frågor som rör ekonomi. I Sverigedemokraternas budgetmotion stakar vi ut våra viktigaste visioner för de kommande åren. Rent statsfinansiellt är Sveriges ekonomiska utgångsläge relativt gott. Däremot biter sig arbetslösheten fast vid oroväckande höga nivåer. Min och Sverigedemokraternas avsikt är att skapa förutsättningar för Sveriges befintliga arbetskraft att möta den efterfrågan som finns på arbetsmarknaden. Sverigedemokraterna ställer sig bakom överskottsmål för den offentliga sektorn, utgiftstak samt krav på kommuner och landsting om god ekonomisk hushållning. Då riksdagen har ställt sig bakom regeringens budgetförslag för 2013 i det första steget av budgetprocessen får de samlade utgifterna för utgiftsområde 19 om regional tillväxt för budgetåret 2013 inte överstiga ramen om ca 3,4 miljarder kronor. Herr talman! Jag vill redogöra för huvuddragen i Sverigedemokraternas prioriteringar inom detta utgiftsområde. Sverigedemokraterna har föreslagit en ökning av de regionala anslagen i syfte att kompensera företag i de fyra nordligaste länen för kostnadsnackdelar till följd av långa transportavstånd för varor. Genom denna kompensation stimuleras även en höjd förädlingsgrad i områdets näringsliv. Jag anser, i överensstämmelse med vad som föreslagits i en kommittémotion av Sverigedemokraterna, att ytterligare 10 miljoner kronor borde avsättas för anslaget Regionala tillväxtåtgärder och ytterligare 20 miljoner kronor för anslaget Transportbidrag. Herr talman! När statlig verksamhet har rationaliserats och omorganiserats har det i alltför stor omfattning inneburit att den har försvunnit från mindre orter till förmån för storstäderna. I sin tur innebär detta att den samhällsservice som är viktig för den enskilda individen och till stor del även för företagarna blir mycket svårtillgänglig eftersom den regionala obalansen då också ökar. Det är hög tid att inrätta en plan för utlokalisering av statliga verk och myndigheter från Stockholm, vilket är möjligt med moderna lösningar. Dessa utlokaliseringar kan ge goda förutsättningar för regional utveckling och tillväxt genom att bland annat glesbygdskommuner får behålla viktiga arbetsplatser. Även när det gäller statliga affärsdrivande verk borde en stor del av den administrativa verksamheten förläggas till regioner där verksamheten har sitt huvudsakliga ursprung. Vikten av att alla medverkar till att regionala mål uppnås vad gäller statliga myndigheter och verk bör särskilt understrykas, och det regionalpolitiska ansvaret bör markeras i regleringsbrev och direktiv. När nya myndigheter ska startas är det mycket angeläget att lokaliseringsfrågan alltid prövas från ett regionalpolitiskt perspektiv. Min principiella uppfattning om den regionala tillväxtpolitikens inriktning framgår tydligt av de ställningstaganden som gjorts av Sverigedemokraterna i detta betänkande. Ett höjt transportbidrag behövs för att bedriva en ansvarsfull politik, som stimulerar den regionala tillväxten och därmed också förbättrar möjligheterna till full sysselsättning. Jag avstår från att delta i utskottets beslut under punkt 8 om anslag med mera inom utgiftsområde 19 Regional tillväxt. Samtidigt yrkar jag bifall till reservation 7. Jag önskar kammaren en god jul och ett gott nytt år. I detta anförande instämde Carina Herrstedt (SD).

Anf. 4 Kent Persson (V)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 2 och 9 men står givetvis bakom samtliga Vänsterpartiets reservationer. Trots regeringens ambitioner att hela landet ska leva ser vi att de regionala skillnaderna fortsätter att öka. Resultatet har blivit att en majoritet av landets kommuner minskar i befolkning och tappar såväl offentlig som kommersiell service. Framtidens arbetsmarknad riskerar att få än större problem om inte ett övergripande ansvar tas för den regionala utvecklingspolitiken. Vi ser att livsvillkoren försämras och att det blir allt svårare att bo och verka i våra landsbygdskommuner. Behöver det vara på det sättet? Det är ganska tydligt att svaret på frågan är nej. Krister Örnfjäder höll ett alldeles utmärkt anförande, som på ett bra sätt beskriver situationen i Sverige. En av grundförutsättningarna för att vi ska kunna få en jämlik utveckling i hela Sverige är att vi har ett skatteutjämningssystem som fungerar. Därför är det märkligt att regeringen, trots att det finns ett färdigt förslag, ännu inte lyckats presentera det. Det skulle ha trätt i kraft den 1 januari 2013. Enligt uppgift får vi nu vänta i ytterligare åtminstone ett år. Det påverkar givetvis kommunernas möjligheter att bedriva den verksamhet som är så viktig för att kunna uppnå de målsättningar som finns, att ge god service till medborgare och företag i våra landsbygdskommuner. För att klara verksamheten ser vi nu en rad skattehöjningar vilka inte skulle ha varit nödvändiga om skatteutjämningsförslaget hade trätt i kraft. Det manar till eftertanke. Det är dock inte bara på skatteutjämningsområdet det sviktar när regeringen talar om att hela landet ska leva. Verkligheten är långt från de högtidstal som statsråd håller när de är ute och träffar företrädare för landsbygdskommunerna liksom från de vackra orden i propositionen. Grundförutsättningen för att hela landet ska leva är att det finns fungerande kommunikationer. Det gäller såväl vägar och järnvägar som it-kommunikation. Hur ska företagen få fram skogsråvaran när vägarna inte längre fungerar och när tågen står stilla, när företagen varken får ut sina produkter eller får in sina råvaror till fabrikerna och industrierna? Många av dessa fabriker och industrier, som är så viktiga för svensk ekonomi, finns i landsbygdskommunerna. Vänsterpartiet har under ett flertal år i debatterna om de regionalpolitiska utvecklingsmöjligheterna poängterat vikten av att satsa på infrastrukturen. Trots det får vi vänta. Det är ungefär som i teaterpjäsen I väntan på Godot - man väntar på någonting som aldrig kommer, någonting man drömmer om. Nu får vi se om regeringen lyckas finansiera sina tänkta satsningar på infrastrukturen. Än så länge vet vi ingenting om det. Det har bara aviserats att någonting ska komma. Hur det kommer att se ut vet vi inte ännu. Det andra som är viktigt för att människor ska kunna flytta in, bo och verka i kommunerna är att det finns privat och offentlig service så att man kan känna trygghet. Vilket företag ska etablera sig i en landsbygdskommun där det varken finns polis, arbetsförmedling eller försäkringskassa? Vad finns det för motiv att starta ett företag där? Vad finns det för motiv för människor att stanna kvar när den offentliga servicen inte fungerar? Lars Högdahl har i sin utredning - den Högdahlska utredningen - på uppdrag av regeringen presenterat förslag på hur man ska kunna lösa dessa problem. Efter ett och ett halvt år har regeringen ännu inte kommit med någonting. Är det inte dags att lyfta fram den utredningen, ta tag i de frågor som Högdahl tar upp som väsentliga för den regionala utvecklingspolitiken? Det handlar om att människor ska känna att det finns trygghet, att det finns en arbetsförmedling, att det finns polis. Detta kan åstadkommas genom att man inrättar offentliga servicekontor där stat, kommuner och privat verksamhet helt enkelt samverkar. Det skulle ge en grundförutsättning för den kommunala utvecklingspolitiken. Det tredje jag vill ta upp gäller möjligheterna för företagen att verka i våra landsbygdskommuner. Vi ser att befolkningen minskar, vi ser att servicen försämras och vi ser att det finns svårigheter att få tag på kapital när man antingen vill starta företag eller utveckla sin verksamhet. Det är en utmaning som vi behöver ta tag i. Hur ska de gröna näringarna och turismen kunna utvecklas i våra landsbygdskommuner när det är svårt att få tag på arbetskraft? Dessutom har vi en generationsväxling framför oss som gör att många av dessa företag troligtvis kommer att försvinna. Det behövs kapital exempelvis i form av att Almi får ytterligare medel för att kunna agera när det gäller arbetskraftsförsörjningen, men det behövs också en aktiv arbetsmarknadspolitik. Då duger det inte med en arbetsförmedling som varje år lämnar tillbaka flera miljarder av sitt anslag. Dessutom behöver vi få en utveckling där de lokala sparbankernas möjligheter att agera ökar. Det är viktigt att de lokala sparbankerna ges ytterligare möjligheter att utvecklas. Det är ett område där regeringen borde ge ett aktivt bidrag till utvecklingen. Vi ser nämligen att där det finns lokala sparbanker finns det också kunskap om hur människor och företag verkar, vilka möjligheter de har att utvecklas. På så sätt kan man ge stöd där det behövs stöd, detta i form av lån. Våra stora affärsbanker är i det här avseendet väldigt njugga. De ställer sig många gånger till och med helt avvisande till utvecklingsinsatser för de företag som finns i våra regioner. Det här är förutsättningarna. Det är några av de punkter där regeringens politik brister. Det duger inte, herr talman, att bara vid högtidstal tala om vikten av att hela Sverige ska leva. Man måste också fylla verktygslådan med verktyg, så att man ger förutsättningar för hela landet att leva.

Anf. 5 Erik A Eriksson (C)

Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till förslaget i näringsutskottets betänkande. Detta är en mycket viktig debatt. Jag företräder Centerpartiet, som i 100 år har verkat för att få bort skillnader mellan stad och land och göra det enklare för människor att leva i hela landet. Sverige behöver en hållbar och långsiktig tillväxt i alla delar av landet. Målet för alliansregeringens regionala tillväxtpolitik är att hela Sveriges utvecklingskraft, tillväxtpotential och sysselsättningsmöjligheter tas till vara. Vi i Centerpartiet tycker tillsammans med övriga partier i Alliansen att det är viktigt att alla regioner i Sverige ska kunna nå sin fulla potential. Jag tror inte att jag har hört någon tidigare talare prata om den saken, men det är oerhört viktigt. För oss är livskraftiga regioner i hela Sverige inte ett alternativ, utan en absolut grundförutsättning för svensk tillväxt och välfärd. Vi vill och menar att alla delar av landet ska kunna utvecklas och samtidigt bidra till en långsiktigt hållbar ekonomi, inte minst i dessa tider. Nu när många delar av landet drabbas av varsel måste vi fortsätta att satsa på konkreta investeringar i tillväxt som syftar till att stärka den regionala konkurrenskraften. Vi vet att Sverige som ett litet exportberoende land är extra sårbart i tider av ekonomisk och finansiell oro. När skuldkrisen i stora delar av Europa och USA medför att efterfrågan på exportmarknaden minskar och ibland helt försvinner får det stundom helt enorma effekter på vårt eget näringsliv och den regionala tillväxten. Vissa regioner drabbas förstås hårdare än andra. En del känner sig knappt berörda. De orter som är starkt dominerade av exportorienterade företag eller underleverantörer till sådana företag har det väldigt tufft i dag, medan det i vissa arbetsmarknadsområden är liten eller ingen påverkan av varsel och lågkonjunktur. I ljuset av detta är EU:s strukturfonder ett mycket viktigt verktyg för att nå regional och lokal tillväxt. Herr talman! EU:s sammanhållningspolitik - eller politik för regional tillväxt, vilket bättre förklarar innebörden - har som mål att bidra till ekonomisk, social och territoriell sammanhållning inom gemenskapen. Den syftar till att utjämna regionala skillnader och ojämlikhet mellan regioner och mellan människor. Den är också ett viktigt verktyg i arbetet för att nå målen i Europa 2020-strategin, med fokus på att främja investeringar i bland annat forskning och innovation, entreprenörskap, näringslivsutveckling, infrastruktur, miljö och energi. Sammanhållningspolitiken är en viktig tillväxtinjektion för regional konkurrenskraft, entreprenörskap och sysselsättning i hela Sverige. Samtidigt måste vår ambition och vår politik för regional utveckling sträcka sig högre än de investeringsstöd och projektmedel som EU erbjuder. De själva räcker alltså inte. För att våra regioner ska blomstra och utvecklas behövs mer än EU:s politik för regional tillväxt. Vi måste komma ihåg att det är de unika förutsättningarna och styrkorna i respektive län som ligger till grund för det regionala tillväxtarbetet. Det är också det bästa sättet att främja omställningen i varseldrabbade län och stärka tillväxten i alla delar av landet. Ska vi lyckas bygga en långsiktigt hållbar tillväxtpolitik behöver vi ha system som klarar av att hantera både upp- och nedgångar i konjunkturer samt den strukturomvandling som kontinuerligt sker i vårt samhälle. Grundläggande för att skapa tillväxt och välfärd i hela Sverige är givetvis ett starkt näringsliv och ett bra och konkurrenskraftigt företagsklimat som främjar tillväxt och hållbara lösningar. Det behövs en väl fungerande infrastruktur, och alliansregeringen har satsat historiska belopp på att rusta upp vår infrastruktur. Men vi måste också hitta ett företagsklimat som möter det stora behovet av kommersiell offentlig service. Inför regeringens utformning av den regionala tillväxtpolitiken och den framtida sammanhållningspolitiken erbjöds samtliga län att inkomma med sina prioriteringslistor av vad de anser är viktigast för respektive läns tillväxtarbete. Syftet var självklart att lista in vilka prioriteringar som är allra viktigast och vilka utmaningar som respektive region står inför och ha detta i åtanke när man utformar den regionala tillväxtpolitiken, som nu ska tas fram. Vi är i ett viktigt skede. I denna återkoppling lyfte samtliga län fram infrastruktur som en stor utmaning och prioritering. Tidigare talare har också anfört vikten av infrastruktursatsningar. Den debatten fördes i riksdagen i torsdags, om jag minns rätt, herr talman. Jag tänker inte gå in på detaljer, men att det är en historisk satsning är det ingen tvekan om. Alliansregeringen satsar 106 miljarder under perioden 2014-2025. Visst kunde det ha satsats mer, men vi har heller inte sett resultatet av de satsade pengarna ännu. Detta görs för att möta de framtida behoven av transporter och skapa bättre förutsättningar för jobb och tillväxt i alla delar av landet. Dessa satsningar ger jobb i områden som tidigare kanske inte haft särskilt många lediga jobb. Låt mig ge några exempel på vad regeringen mer gör för att skapa tillväxt i alla delar av landet. Attraktionskraft Sverige är en vision om att Sverige ska vara världens bästa land att vistas, verka och växa i. Det ska uppnås genom att man ger människor, företag, kommuner och regioner möjlighet att skapa attraktiva miljöer, forma sin framtid utifrån sina unika förutsättningar och bidra till Sveriges hållbara tillväxt. Det är otroligt viktigt att betona att det handlar om de unika förutsättningarna. Ett ovanifrånperspektiv göre sig icke besvär, eftersom varje region och varje kommun har sina unika förutsättningar. Det är förmätet av en riksdag att tro att allt ser likadant ut. Detta initiativ lanserades av vår näringsminister i april i år och är initialt tänkt att sträcka sig två år framöver, till maj 2014. Projektet kan ses som en fortsättning på den satsning som presenterades i förra årets budget för att stärka attraktionskraften i landets alla delar. Med detta initiativ lägger nu regeringen in ytterligare en växel för att utveckla både landsbygd och urbana miljöer till att bli ännu mer attraktiva. Det är inte bara i storstadsregionerna Sverige växer. Sveriges ekonomi bygger på samspelet mellan dynamiska storstadsregioner och en företagsam landsbygd. Attraktionskraft Sverige innebär konkret att regeringen upprättar en kreativ arena för dialog och samverkan tillsammans med kommuner, regioner, näringsliv och intresseorganisationer i hela landet. Syftet är att tydliggöra och utveckla de frågor som är centrala för lokal och regional attraktivitet och på så sätt främja förutsättningarna för att utveckla attraktiva livs- och boendemiljöer. Attraktionskraft Sverige ska fokusera på de frågor som berör möjligheterna att bo och leva i Sverige samt besöka och uppleva landet. Ett annat viktigt område för att främja regional utveckling är en god och effektiv kompetensförsörjning. Hur vi ska klara kompetensförsörjningen i alla delar av landet är en mycket stor utmaning. När norra Sverige i dag har över 10 000 lediga jobb ska det kunna matchas mot andra regioner. Samtidigt ska vi kunna hitta just den kompetens som behövs. Det är en stor utmaning. Den demografiska utvecklingen och strukturomvandlingen hör också till de utmaningar som våra regioner står inför. För att nå en god arbetsmarknad med hög sysselsättning måste arbetsgivarna ha rätt kompetens på rätt plats. Matchningsproblemet har vi uppmärksammat. Det arbetas med detta under arbetsmarknadsutskottets och Arbetsmarknadsdepartementets ansvar. Det gläder mig att regeringen har höga ambitioner att stärka kompetensplattformarna. Syftet är att få en bättre samverkan inom kompetensförsörjningsprogram på både kort och lång sikt. Samverkan ska ske mellan näringsliv, högskola och olika offentliga aktörer. Det är mycket viktigt. Till sist vill jag säga att den konkreta politiken genomförs på det lokala planet i regioner, kommuner och landsting. Det är där det händer, bland våra medborgare som är företagare, arbetar med kooperativa dagis eller på annat sätt ser till att landsbygden och landsorten och de olika regionerna fungerar. Alla beslut som fattas här ska fattas med stor aktsamhet om vår budget. Sverige har goda statsfinanser. Det betonar vi gärna från Alliansen. Jag är glad att också oppositionen ofta betonar detta. Det är viktigt. Vi står som ett land inom en union som har en mycket stor ekonomisk kris och en mycket hög arbetslöshet. Därför är det viktigt att ha sunda statsfinanser. (Applåder) I detta anförande instämde Anders Ahlgren och Helena Lindahl (båda C) samt Jonas Jacobsson Gjörtler, Johan Johansson, Jessica Polfjärd, Hans Rothenberg, Cecilie Tenfjord-Toftby och Boriana Åberg (alla M).

Anf. 6 Krister Örnfjäder (S)

Herr talman! Jag ber redan inledningsvis om ursäkt om jag någon gång skulle missa A:et i Erik A Eriksson. Jag ber om ursäkt för det i förväg. Jag konstaterar att inledningsvis säger Erik A Eriksson att Centerpartiet har verkat i över hundra år för att minska skillnaderna mellan olika delar av landet. Jag har en fråga: Varför har ni efter hundra år beslutat att inte göra det längre?

Anf. 7 Erik A Eriksson (C)

Herr talman! Det har vi inte slutat med.

Anf. 8 Krister Örnfjäder (S)

Herr talman! Det har ni inte slutat med. Men varför visar ni inte att ni inte har slutat med det? Ni har haft två partiledare som har haft förmånen att vara ansvariga för detta område. Ingen av dem har visat sig under dessa sex sju år. Vi har haft åtta nio tillfällen att debattera regionalpolitik. Det tyder på ett stort ointresse. Ni lägger fram förslag. Jag tog upp exempel i mitt anförande som visar att ni ökar skillnaderna. Jag tycker att ni har slutat med det. Sedan kan Erik A Eriksson säga att ni inte har gjort det. Verkligheten visar en annan bild.

Anf. 9 Erik A Eriksson (C)

Herr talman! Om det nu är så att Krister Örnfjäder har så stor tilltro till våra ministrar är det intressant. Jag noterar det också. Herr talman! Jag har den största respekt för Krister Örnfjäder i kammarens debatter. Jag utgår från att du, även om du ibland uttalar mitt namn fel, har respekt för mig. Det är vi som debatterar betänkandet i dag. Jag kan inte svara för varför ministern inte är här och vad ministern gör i dag. Ministern kanske gör något mycket bättre för vårt land vid detta tillfälle än att stå i kammaren och debattera. Jag utgår från att vi är likvärdiga härinne. Jag hoppas att det är så. När det gäller vad vi har gjort under hundra år har vi inte suttit vid makten i hundra år. Socialdemokraterna har suttit vid makten under en mycket lång tid av dessa hundra år. Det faller tillbaka ganska mycket på Socialdemokraterna. Jag vet att vi inte har möjlighet till ännu ett replikskifte, så jag ska inte hugga för mycket. Låt mig säga så här: Jag ser hur vi i praktiken arbetar. Vi har inte under sex år kunnat montera ned landsbygden. Den demografiska utvecklingen sker över hela världen. Detta är ingenting som Centerpartiet lyckats försämra på sex år. Tro mig om detta. Det hade närmast varit en bedrift att lyckas med någonting sådant. Det har icke skett under sex år. Vi har naturligtvis kunnat göra mycket mer. En del av den kritik som Krister Örnfjäder tar upp i sitt anförande kan jag försöka att bemöta här. Det finns delar där vi skulle önska att vi hade gjort mer. Vi tror inte som Socialdemokraterna på att minska anslagen till infrastrukturen för att vi inte tror att det skulle fungera. Vi tror tvärtom. Vi gör denna satsning och lägger den summan på infrastrukturen. Vi är oense om summan, det är därför jag säger så. Vi lägger den summan för att vi tror att det är möjligt att genomföra. Vi gör det för att vi är säkra på att det behövs en rejäl satsning på infrastruktur i hela landet. Det är ändå en skillnad att satsa 1 miljard på fiber och bredband i hela landet. När Socialdemokraterna hade en näringsminister satsade man pengarna rakt in i storstäderna där marknaden finns. Det är inte att satsa på landsbygden. Det är att satsa på storstäderna där marknaden fungerar. Vi satsar på de områden och regioner där marknaden inte fungerar och människor själva får gräva ned fiber för att få snabb uppkoppling.

Anf. 10 Kent Persson (V)

Herr talman! Jag tackar Erik A Eriksson för anförandet. Det var intressant att lyssna inte minst på den vision som du här tog upp. Först vill jag göra en kommentar. Givetvis står inte Centerpartiet eller regeringen bakom den demografiska förändringen som vi kan se i Sverige. Så är det. Däremot har det under dessa sex år skett en dramatisk försämring av den offentliga servicen i många av våra landsbygdskommuner. Det har ni ett stort ansvar för. När Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan drar in och centraliserar sin verksamhet innebär det försämringar för dem som verkar och bor i de landsbygdskommuner som drabbats. Vad tänker regeringen göra för att se till att grunden för människor och företag att verka och bo i landsbygdskommuner förbättras och vidmakthålls genom att det finns en offentlig statlig och kommunal service även i framtiden?

Anf. 11 Erik A Eriksson (C)

Herr talman! Jag tackar Kent Persson för förtydligandet. Det hedrar dig. Satsning på offentlig service kan kanske inte ordnas nog med siffror för kronor och ören. Behovet är stort. I de områden där det inte bor några människor är det svårt att motivera ett kontor. Då sker centraliseringen. Det viktigaste är inte alla gånger var kontoren finns. Det kan ibland finnas en poäng med att man finns på plats med ett kontor. Det gäller inte minst de fristående sparbankerna som Kent Persson beskriver i sitt anförande. Deras framgångssaga är att de finns på plats. Det viktiga är att du och jag som medborgare får den service vi ska få när vi behöver använda Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen. Det är det viktigaste. Jag har inga problem med att människor sitter i Östersund och hanterar mina föräldradagar när jag skickar in blanketten. Det har jag inget bekymmer med. Jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv. I dag har vi ingen lanthandel. Jag har levt i den verkligheten ett antal år. Ska jag skylla Vänstern eller Socialdemokraterna för det? Jag kan inte göra det. Jag vet ju att lanthandelns och vår bygds utmaning är att det inte finns människor som törs satsa. Det kan finnas många skäl. Det kan bero på bristen på riskvilligt kapital, som Kent Persson anför. Jag tycker att du har rätt i vikten av de fristående sparbankerna. Men det kan också bero på att vi inte har människor av den sort som kan tänka sig att arbeta som lanthandlare. Det är nästan ett dygnet-runt-jobb jämförbart med mjölkbonde, vilket är den roll jag känner bättre. Närheten är viktig. Men det viktigaste är hur jag som medborgare blir bemött av myndigheten. Jag bryr mig inte om var kontoret för Arbetsförmedlingen är. Men jag bryr mig om jag har en lanthandel eller inte. Där har alliansregeringen tillsammans tillfört mer medel till länsstyrelserna. Det finns pengar för att satsa på servicesektorn.

Anf. 12 Kent Persson (V)

Herr talman! Det är lite oroväckande när jag hör att Erik A Eriksson inte bryr sig så mycket om var den statliga servicen finns och om den finns i en kommun eller inte. För mig som har sett detta på väldigt nära håll kan jag försäkra dig att det i högsta grad är väldigt besvärligt för företag och enskilda personer när Arbetsförmedlingen försvinner och deras apparat, Platsbanken, också tas bort och ingenting finns kvar. Man får förlita sig på att resa till ett kontor eller ringa. Den personliga kontakten är mycket viktigare än vad man tror. Jag noterar att Centerpartiet har en helt annan uppfattning än Vänsterpartiet när det gäller den offentliga servicen. Jag vill ta upp en annan fråga. Attraktionskraft Sverige är en ny vision, en ny arena där man ska sitta och prata om någonting. Jag skulle gärna vilja ha en strategi. Vad är tanken bakom detta egentligen? Man ska tala om kompetensförsörjning och att bo och verka i våra landsbygdskommuner. Det har vi talat om de sex senaste åren när vi har stått här i kammaren och debatterat med Erik A Eriksson. Det är precis de frågorna vi har tagit upp. Det kan inte vara så att regeringen är helt omedveten om vad som behövs för att det ska fungera på ett helt annat sätt. Det har förts fram vad som behövs av kommunerna och av Högdahls utredning. Ska man nu än en gång sätta sig ned i något visionärt tankespel och fundera lite grann tillsammans? Det är verkligen att gå över ån efter vatten.

Anf. 13 Erik A Eriksson (C)

Herr talman! Jag ska rätta Kent Persson. Det är inte i sex år som Kent Persson och jag har debatterat utan i två år. Skillnaden är viktig eftersom jag annars kanske framstår som ännu mer trögtänkt än vad jag gör i dag. Högdahlsutredningen är mycket bra. Det är vi överens om, Kent Persson och jag. Samtidigt som vi debatterar här händer det mycket i vårt vackra land utan att vi har fattat beslut i riksdagens kammare; det är bra. Det sade jag i mitt anförande. Alla beslut fattas inte här. Det händer mycket i våra regioner. Ett exempel är klusterbildningarna i Värmland och på andra ställen där man tar saken i egna händer och inte står handfallen och väntar på ett centralt beslut. I samverkan med de goda idéerna kan vi driva attraktionskraftsarbetet framåt. Det kommer en ny generation i dag och en i morgon. Jag tror att vi är fel ute om vi lutar oss tillbaka och säger att de gamla strukturerna gäller och att det är så vi ska arbeta när vi ser att den demografiska utvecklingen gör det ännu svårare. Vi måste våga satsa nytt och tänka nytt. Vänsterpartiet framhåller, via Kent Persson, att vi inte har idéer och inte gör tillräckligt mycket. Vi använder EU-medlemskapet för att vi tycker att det är rätt och viktigt. Jag är inte säker på att Vänsterpartiet alla gånger tycker att det är rätt att Sverige är med i Europeiska unionen. Vi tycker att det är rätt att använda de resurser som finns för att stärka regionerna runt om i Sverige, inte för att göra riksdagen starkare. Det är där vi kan få människor att lyfta. Varje unik egenskap och varje unik region kan se till sina förutsättningar och lyfta.

Boriana Åberg (M)

Anf. 14 Boriana Åberg (M)

Herr talman! Målet för den regionala tillväxtpolitiken är utvecklingskraft i alla delar av landet med stark regional och lokal konkurrenskraft. Sveriges tillväxt är summan av den tillväxt som skapas i landets alla regioner oavsett om det handlar om storstäder eller landsbygd. Varje del av landet är unik och har sina unika förutsättningar som måste tas till vara. Går det bra för regionerna, går det bra för Sverige. Den regionala tillväxtpolitiken omfattar betydligt fler områden än det utgiftsområde som vi debatterar i dag. I grund och botten är de insatser som görs för att stimulera och underlätta för företagandet de viktigaste. Det är företagen som skapar arbetstillfällen, genererar skatteinkomster och säkerställer välfärden. Ett gott företagsklimat i alla delar av Sverige är nödvändigt för tillväxten. I regeringens budgetproposition finns många satsningar som långsiktigt underlättar för företagandet i landets olika regioner. Det är generella satsningar som skapar bättre förutsättningar för att starta nya företag och utveckla befintliga företag. Låt mig nämna regelförenklingar, sänkta kostnader för företag, trygghetssystem och kapitalförsörjning. Tillväxten stärks av kunskap och kompetens, innovationer och entreprenörsanda. Regeringens höga ambitioner när det gäller utbildning, forskning, innovationer och infrastruktur gagnar företagandet och därmed tillväxten i hela landet. Det är inte något nytt att företagen blir alltmer globala och lokaliserar arbetsintensiv verksamhet i länder med lägre lönekostnader medan mer kunskapsintensiv produktion söker sig till miljöer som kan erbjuda nödvändig kunskapsmassa. De regioner som ska kunna hävda sig i den ökande globala konkurrensen måste ha tillräckliga resurser inom infrastruktur, näringsliv, forskning, utbildning och kultur. Sveriges hållbara tillväxt är naturligtvis inte enbart beroende av företagens villkor utan också av de miljöer som människor bor och verkar i. Den nationella, regionala och lokala förmågan att attrahera, behålla och utveckla kompetens är avgörande. Att främja förutsättningarna för goda livs- och boendemiljöer är en fråga som har hög prioritet på alla nivåer. Människor flyttar till nya platser och regioner där möjligheten till ett stimulerande arbete är en av de attraktivitetsskapande faktorerna. Vi människor är olika, och vi har olika behov och önskemål. Våra behov och önskemål är inte konstanta över tid utan är beroende av vilken fas i livet vi befinner oss i. Ungdomar brukar dras till storstäderna för att utbilda sig, men när de har skaffat familj återvänder de ofta till hemorten, som erbjuder bättre bostadsmöjligheter, vacker natur och tryggare miljö för barnens uppväxt. En orts eller regions attraktivitet sitter i betraktarens öga, men det gäller att göra den synlig och förstärka den med tillgänglighet till service, it och digital kapacitet, kultur och fritid. Några exempel på regeringens åtgärder som stärker attraktiviteten är översyn av nationalparksföreskrifter i syfte att möjliggöra kommersiell verksamhet, information om de nya reglerna för tillämpning av strandskyddet, utveckling av hållbara turistdestinationer med mera. Under perioden från våren 2012 till våren 2014 genomför regeringen satsningen Attraktionskraft Sverige som min centerkollega Erik A Eriksson nämnde. Visionen är att Sverige ska bli världens bästa land att vistas, verka och växa i. Det ska uppnås genom att ge människor, företag, kommuner och regioner möjlighet att skapa attraktiva miljöer och forma sin framtid utifrån sina unika förutsättningar. Attraktionskraft Sverige handlar om samarbete på olika nivåer där aktörer inom politiken, näringslivet, akademin och det civila samhället ska utveckla de frågor som är centrala för lokal och regional attraktivitet. Herr talman! Jag ska också säga några ord om sammanhållningspolitiken. I förhandlingarna på EU-nivå har föreslagits att en ökad andel av budgeten ska gå till målet Europeiskt territoriellt samarbete, ofta kallat Interreg. Det ska omfatta gränsöverskridande, transnationellt och interregionalt samarbete. Territoriellt samarbete är ett av de två områden inom sammanhållningspolitiken som Sverige omfattas av, och vi hoppas att förhandlingarna utfaller väl för Sveriges del. Inom Interreg bedrivs ett gränsöverskridande arbete för att stärka innovativa miljöer och gemensamma samhällsfunktioner för befolkningen och näringslivet. Interreg har varit mycket positivt för min hemregion Skåne som deltar i ett antal projekt inom Interreg IV, Öresund. Ett av projekten heter Reprohigh. Dess syfte är att upprätta ett högkompetenscenter inom reproduktionsmedicin i Öresundsregionen där gemensamma resurser satsas på faciliteter och rådgivning när det gäller ofrivillig barnlöshet. Projektet vill bedriva utbildning och höja kompetensen inom det reproduktionsmedicinska området. Reprohigh vill också stärka kontaktytorna med näringslivet. Det är med andra ord ett projekt helt i linje med debattens ämne tillväxt, även om det på sikt handlar om befolkningstillväxt. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i näringsutskottets betänkande och avslag på motionerna. (Applåder) I detta anförande instämde Jonas Jacobsson Gjörtler, Johan Johansson, Jessica Polfjärd, Hans Rothenberg och Cecilie Tenfjord-Toftby (alla M) samt Anders Ahlgren (C) och Maria Fälth (KD).

Anf. 15 Krister Örnfjäder (S)

Herr talman! Boriana Åberg började sitt anförande med att säga att hon hänvisade till utvecklingskraft i alla delar av landet. En stor del av den utvecklingskraften tycker man ute i regionerna och kommunerna kommer utifrån den utbildning, de universitet och de högskolor som finns. Regeringen har, tillsammans med er, för ni röstade ju i förra veckan, lyckats fördela pengarna på ett sådant sätt att små och medelstora högskolor och universitet ute i landet missgynnas. Varför gör ni på det här sättet?

Boriana Åberg (M)

Anf. 16 Boriana Åberg (M)

Herr talman! Det är intressant att Krister Örnfjäder har en sådan syn på de omfattande satsningar på utbildning som vår regering gör. Då menar jag utbildning från de tidiga skolåren till universitet och högskolor. Regeringen satsar 4 miljarder kronor på forskning och innovation för att långsiktigt stärka Sveriges ställning som framstående forskningsnation. En stor del av dessa pengar går just till universitet och högskolor, för vi vet att universitet och högskolor är de motorer som hjälper utvecklingen i alla delar av landet genom samarbete mellan politik, näringsliv och forskningsmiljöer. Jag vill också säga att regeringen kommer att ha en särskild satsning på life science-området, och denna satsning omfattar 11,5 miljarder för åren 2013-2016. Det är en förberedelse för nya kunskapsintensiva jobb och innovationskraft som kommer hela landet och alla dess delar till gagn.

Anf. 17 Krister Örnfjäder (S)

Herr talman! Om den information som jag har fått mig till del stämmer, stämmer inte det som Boriana Åberg säger här. Regeringens koncentration av forskningsanslagen till några få stora lärosäten i landet missgynnar Linnéuniversitet. På sikt kan det drabba hela näringslivet i Småland och för den delen hela landet. Vem har skrivit under det? Jo, Bo Franck, Moderaterna, Per-Olof Jonsson, Moderaterna, och Anders Andersson, Centerpartiet. Detta är alltså inget som jag själv påstår. Jag har bara tagit till mig den information som jag har fått. Sedan har jag läst forskningspropositionen och högskolepropositionen och tagit del av det som har diskuterats. Det stämmer att man lägger ut en hel del pengar, men man missgynnar konsekvent små och medelstora högskolor och universitet och man gynnar de stora. Sedan kan Boriana stå och säga att man lägger ut hur mycket pengar som helst, men koncentrationen stämmer inte överens med vad dina borgerliga kamrater ute i landet tycker. Varför gör ni på det här sättet?

Boriana Åberg (M)

Anf. 18 Boriana Åberg (M)

Herr talman! Det är alltid spännande att ha debatt med våra kolleger från socialdemokratin, för vad än regeringen gör blir det alltid fel. Om man inte satsar eller om man inte satsar tillräckligt mycket blir det för lite och för sent. Om man satsar är det på fel saker, och någon blir missgynnad. Över huvud taget ska vi vara väldigt glada över att vår regering har skött sig så bra att vi har pengar att satsa med tanke på hur det går i övriga Europa. I princip alla länder ligger i djup kris och gör neddragningar i sina budgetar och drar ned på allt från pensioner, anställningar vid universitet och högskolor och andra offentliga åtaganden, men vi har möjlighet att lägga fram en så stark budget som satsar på forskning och innovationer, infrastruktur, företag och andra åtgärder som verkligen stärker Sverige.

Anf. 19 Anna Steele (FP)

Herr talman! Regional tillväxt förknippar jag med tanken på att hela Sverige ska fortsätta utvecklas och växa i takt med de olika förändringar som oundvikligen sker i samhället. Vad gör en hel bygd om ett stort bolag som alla är beroende av går i konkurs? Att landsbygdens befolkning successivt har flyttat till större tätorter har varit verklighet länge. Så är det i hela världen. Att det agrara samhället har tagits över av ett tjänstesamhälle är också bara att konstatera. Det finns faktorer som demografin med en alltmer åldrande befolkning i förhållande till andelen yrkesverksamma, vilken gör det angeläget att alla människor som redan bor här och de som kommer från andra länder ska kunna arbeta och bygga sina liv i vårt land, helst var de än bor. Den massinvandring som detta ständigt tjatas om från Sverigedemokraternas sida är för det första inte någon massinvandring, och för det andra: De som väljer att komma till vårt land ska vi vara tacksamma för. De behövs och kommer kontinuerligt att behövas för att vi ska ha det välfärdssamhälle som vi alla är vana vid och fortsatt önskar ska förbli. Att underlätta företagande är en annan faktor där det är viktigt att komma ihåg att det är stor skillnad på manligt och kvinnligt ägande. Kvinnor äger väsentligt mycket mindre, vilket gör det svårare för många kvinnor att få lån eftersom de inte har så mycket att erbjuda i säkerhet när de ansöker om lån. Ett annat problem i olika delar av Sverige är att det finns för få kvinnor. Unga kvinnor flyttar dit där arbeten och utkomst finns. Det beror också på vilka utbildningar som erbjuds på universitet och högskolor. Regionerna borde analysera hur man kan lägga utbildningar i delar av landet som är attraktiva för unga kvinnor. Att ha företagande på schemat i skolan skulle göra det mindre främmande för många att starta eget, och därmed skulle fler kvinnor se möjligheterna med att vara kvar i sina hemregioner. Till skillnad från inställningen i flera partier där man ser företagande som storbolag och hur hela regioner är beroende av en industri där i princip alla arbetar och där anställningarna nästan gått i arv tycker vi i Folkpartiet liberalerna att det är viktigt att påpeka att Sverige också inte minst drivs av alla tusentals småföretagare. Regelverken är fortfarande inriktade på lika för alla, trots att förutsättningarna är så extremt olika om det handlar om ett företag med tvåhundra anställda eller bara två. Därför borde regelverket differentieras, så att mikroföretagen med upp till tio anställda får andra regler. Att komma med krav på att slopa ansvaret för andra sjuklöneveckan imponerar inte ett dugg på mig, som har varit företagare i mer än två decennier. Enligt min personliga åsikt borde sjuklöneansvaret slopas helt, punkt! Men det får jag envetet älta vidare om i mina egna grupper i Alliansen än så länge. Det är så att det är företagarna, de små, som kan hålla Sverige levande från norr till söder. I takt med att vi måste kunna ha utbildning och skola som kan göra människor som ska ut och förvärvsarbeta konkurrenskraftiga i förhållande till resten av världen måste dessa utbildade också kunna erbjuda det de svenska företagen behöver. I dag är det svårt för företagen att få tag på arbetstagare som möter upp till de krav och önskemål som behövs. Bilar och andra transportmedel behövs i detta avlånga land av en rad olika anledningar och i alla möjliga olika näringar. Att kräva höjda bensin- och dieselavgifter är antitillväxt. Den enorma satsningen på infrastruktur och underhåll av densamma är otroligt viktig för att hela Sverige ska vara möjligt att bo och verka i. Bredbandsutbyggnaden fortsätter. Även den är essentiell för att man ska kunna arbeta även på mindre orter och överallt annars i landet. Turistnäringen har en enorm potential i Sverige, och det är förvånande att många delar av vårt land endast riktar in sig på inhemsk turism. Det borde vara oerhört intressant att gå ut över gränserna och locka människor från hela världen. Herr talman! Vi har fantastisk natur. Sverige är glest bebott. Det finns massor med sjöar och långa kuster och massor av kultur och friluftsliv. Jag kan inte tänka mig att detta skulle vara en politisk fråga. När man talar med människor som är aktiva i turistnäringen verkar det som att alla håller sig till det som de alltid har gjort. Man har svårt att samordna och tillstå att varje individuell småföretagare som kan locka turism av olika anledningar också berikar regionen och de andra som livnär sig på turistnäringen. Jag hoppas att det kommer att förändras, och jag hoppas att det sker snart för att hela Sverige verkligen ska ha regional tillväxt. Jag yrkar avslag på motioner och reservationer och bifall till utskottets förslag. Och så vill jag önska er alla en väldigt god jul. I detta anförande instämde Boriana Åberg (M) och Maria Fälth (KD).

Markus Wiechel (SD)

Anf. 20 Markus Wiechel (SD)

Herr talman! Det jag främst undrar är: Om det inte pågår någon massinvandring till Sverige, vad är det då som händer? Man kan inte bara öppna gränserna och låta personer komma hit hur som helst utan att de har en möjlighet att ta sig in i samhället och bli en del av samhället. Anser du att det lyckas i dag, att personer har lätt att komma in i samhället?

Anf. 21 Anna Steele (FP)

Herr talman! Jag anser inte att vi har öppna gränser. Det skulle jag faktiskt önska. Men det har vi inte. Det finns en ganska starkt reglerad invandring. Dessutom tycker jag att vi jobbar mycket med de problem som man hela tiden kan konstatera finns. Det jobbar vi enträget med. Vi ska vara väldigt tacksamma för att människor kommer hit. Vi behöver dem nu och i framtiden. Om de inte fanns här skulle stora delar av samhället faktiskt stanna.

Markus Wiechel (SD)

Anf. 22 Markus Wiechel (SD)

Herr talman! Som det ser ut nu har Sverige en av Europas mest generösa invandringspolitik och mest liberala invandringspolitik. Bara i år har det kommit mellan 45 000 och 54 000 invandrare, tror jag. Det är väldigt många människor. I dag kommer inte tillräckligt många av de här personerna in i samhället. Ska man inte se till att de får ett jobb och att de får en möjlighet att bli en del av samhället innan man öppnar för ännu fler invandrare? Det är säkerligen väldigt många av de här som kan bidra. Men ska man fortsätta med en sådan politik när det inte fungerar i dagsläget?

Anf. 23 Anna Steele (FP)

Herr talman! Sverige är ett rikt land. Vi är ganska få i förhållande till vår storlek, ytmässigt. Vi kommer att behöva många fler människor som ska kunna vara yrkesaktiva. Det kommer att vara väldigt jobbigt framöver när vi börjar se hur den äldre befolkningen inte är med och bidrar i arbetsverksamheten. Jag välkomnar alla, om det så är 54 000 eller 100 000 varje år. Jag hoppas att det kommer fler. Jag skulle önska att vi hade öppna gränser. Om det finns någon problematik tycker jag att den hela tiden tas om hand. Det är eftersatt, och det har varit problem med hur man har handhaft det här med invandring. Men jag tycker att vi nu arbetar väldigt bra med det. Alla människor är välkomna, och alla ska kunna vara verksamma i vårt samhälle. Jag tycker inte att Sverigedemokraternas inställning till invandring är någonting annat än totalt odemokratisk. Det hör inte till mänskliga rättigheter över huvud taget. Jag tycker att det är en fruktansvärd inställning till människor.

Anf. 25 Krister Örnfjäder (S)

Herr talman! Jag vill inleda med att säga att en tidigare talare har sagt att vi inte uppskattar någonting som regeringen har gjort. Men som Anna Steele själv sade gör regeringen en bredbandssatsning, vilket vi välkomnar. Jag tycker också att det är roligt med den tillnyktring som man kan se från Folkpartiets och Moderaternas sida i den här frågan. När vi inrättade det här en gång i tiden tyckte man att marknaden skulle sköta detta. Jag tycker att samhället har ett ansvar. Jag tycker att det är ett bra förslag, helt enkelt. Men jag skulle vilja fortsätta att prata om den viktiga fråga som handlar om forskning och små och medelstora högskolor. Jag gör det av ett enda skäl. Jag tycker att det har en otroligt stor betydelse ur regionalpolitisk synpunkt. Jag undrar därför om Anna Steele har någon uppfattning om varför regeringen inte har tagit till sig av den kritik som Riksrevisionen har framfört i den här frågan. Riksrevisionen har påtalat det här problemet, som man upplever, att ett begränsat utrymme för forskning innebär att man kan få ett allvarligt kvalitetsproblem.

Anf. 26 Anna Steele (FP)

Herr talman! Jag vill börja med att instämma i vad föregående talare från Moderaterna sade. Det är en extremt stor historisk satsning på forskning som görs av regeringen. När det gäller fördelningen, som den ser ut nu, är tanken att det här ska kunna förstärka redan existerande forskning och även få i gång ny. Jag kan förstå att det kan finnas människor där ute som är oroliga för just sina högskolor och universitet, just för tillfället. De har en oro. Men det här är inte någonting som är hugget i sten. Det kommer hela tiden att förändras. Har man visat att man kan driva olika forskningsprojekt kommer det pengar dit också. Jag kan förstå att det finns en oro. Men samtidigt tycker jag att man ska sitta still i båten.

Anf. 27 Krister Örnfjäder (S)

Herr talman! Ska man sitta still i båten medan den sjunker? Är det den uppfattning som vi ska ha? Det är ju så man upplever det där ute. Vi får ett förslag från regeringen till riksdagen. Riksdagen tar ett beslut. Utifrån det beslutet ska regeringen sedan göra en skrivning till universiteten och högskolorna. I det här underlaget, som ni har varit med och tagit ställning till, säger man att man inte ska premiera små och medelstora skolor. Det är klart att de blir oroliga. Om det nu är en historiskt stor satsning undrar jag: Hur kan det komma sig att man totalt har missat de små och medelstora högskolorna och universiteten? Det borde vara tvärtom, tycker jag. Om det nu är en historiskt stor satsning borde även de ha funnits med i det utrymmet.

Anf. 28 Anna Steele (FP)

Herr talman! Jag tycker fortfarande att jag kan stå för den här satsningen, precis som den ser ut. Jag menar inte att det är hugget i sten, och jag menar absolut inte att det ska sänkas några båtar. Jag är stolt över denna satsning. Jag tycker inte att de här högskolorna och universiteten behöver känna sig oroliga för tillfället.

Anf. 29 Penilla Gunther (KD)

Herr talman! Regional tillväxt är ett område som kan ses på olika sätt. Antingen sker den från lokal nivå och uppåt eller tvärtom. Själv föredrar jag, som kristdemokrat, subsidiaritetsprincipen, i den meningen att människor lokalt kan ta initiativ som sedan sprider sig uppåt. Det kan vara politiska förslag. Det kan vara ideella insatser eller företagare som beslutar sig för att satsa på sin verksamhet på orten. För mig och mitt parti handlar det nämligen om sambandet mellan privat och offentlig sektor och den tredje sektorn - det är civilsamhället, den sociala ekonomin eller den ideella sektorn; kärt barn har ju många namn, som bekant. Det är tre oerhört viktiga beståndsdelar för ett fungerande samhälle. Det är en frivilligorganisation som nyligen har haft tv-reklam där man har tagit upp olika exempel på fel i världen och sagt att världen är upp och ned, men vi kan vända den rätt igen. I Sverige har under lång tid den socialdemokratiska samhällssynen varit den allena rådande med en närmast överjordisk tilltro till det offentliga systemet. Nu är jag och många kristdemokrater med mig beredda att vända upp och ned på detta synsätt så att det blir rätt. I många andra länder har den ideella sektorn en mycket mer framträdande och naturlig roll än i Sverige, trots undersökningar som visar att svenskar i snitt är medlemmar i fem föreningar. Den stora skillnaden är synen på det ideella arbetets roll, där jag anser att det ideella är grunden och det offentliga är komplementet i samhället - till familjen, till näringslivet och till civilsamhället. För att såväl små som stora orter ska leva och fungera behövs människor som bor och arbetar där. Att det finns familjer garanterar att förskola och skola finns i området liksom till exempel idrottsföreningar. Att det finns arbetskraft i olika åldrar garanterar att det finns möjligheter för både offentliga verksamheter och företag att verka och utvecklas, och det har även betydelse för rekrytering av ledare till olika ideella uppdrag. Den amerikanske statsvetaren Robert Putnams studier på frivilligarbetets påverkan på tillväxt är väl kända. Men även svenska studier visar på goda exempel på orter där de tre sektorerna kompletterar varandra väl. En sådan kommun är Vårgårda i min egen valkrets liksom Dals Ed. Där människor har relationer till varandra stärks banden mellan de olika funktionerna i samhället. Lösningar hittas på så sätt för företagen som behöver extra arbetskraft under perioder av arbetstoppar eller för hemtjänsten som behöver ta in extra vikarier. Att man dessutom hjälps åt för att till exempel vara ledare i barn- och ungdomsverksamheten i den lokala församlingen är en självklarhet. Herr talman! Utifrån den här ideologiska grunden vill jag fortsätta med att kommentera betänkandets ställningstaganden. Utvecklingskraft, lokal konkurrenskraft och regional konkurrenskraft är enligt budgetpropositionen målen för den regionala tillväxtpolitiken. De prioriterade områden är innovation och förnyelse, kompetensförsörjning, ökat arbetskraftsutbud, tillgänglighet och strategiskt gränsöverskridande samarbete. Vikten av tillgänglighet understryks särskilt. Kommunikationer, it-infrastruktur, övrig infrastruktur, bra utbud av service - ja, tillgången till god infrastruktur är otroligt väsentlig över huvud taget och inte minst för företagsutvecklingen på landsbygd och i glesbygd. Det har vi hört även i andra anföranden här. Politiken ska inriktas mot god tillgång till både kommersiell och offentlig service för medborgare och näringsliv i alla delar av landet. När det gäller servicen på landsbygden, som flera andra här har pratat om, slår budgetpropositionen för 2013 fast att attraktiva livs- och boendemiljöer i hela landet förutsätter att det finns tillgång till dagligvaror, drivmedel och olika typer av offentlig service. Vikande befolkningstal i glesbygd befaras påverka tillgången till service negativt, står det. Jag vill gärna påpeka här, liksom jag har gjort i andra sammanhang, att glesbygd är ett ord man ska akta sig för även i Sverige. Det betecknar nämligen ett område som egentligen inte finns mer än i Norrland, om man ser till den gängse benämningen. Däremot har vi väldigt gott om just landsbygd i vårt land. Även framöver krävs insatser för att stärka butiker och bensinstationer med strategisk betydelse. Det här stödet till den kommersiella servicen utökades under förra året så att även säsongsbetonade verksamheter kan få stöd. Totalt 145 miljoner har anslagits till detta område för de fem åren mellan 2009 och 2014. Den offentliga servicen kräver att statliga myndigheter och statligt ägda bolag samverkar, både med varandra och med övriga berörda aktörer. Ibland kan det behövas lokala lösningar och då är det otroligt viktigt hur man använder till exempel EU:s strukturfonder, att det finns en tanke kring fördelning av regionala medel. Ibland talar vi i den här kammaren ungefär som att staten är allenarådande. Jag vänder mig emot detta, för det finns många regionala tillväxtmedel. Det finns inte en region eller ett landsting med självaktning som inte har skrivit en regional utvecklingsplan - den kan kallas RUT eller RUS eller vad som helst - där man borde värna om sin egen regionala tillväxt med strategiska utvecklingsidéer som tar till vara de lokala initiativ som finns. Där har naturligtvis kommunledningarna en extra stor och stark roll. När de arbetsmarknadsnav som finns i olika områden inte längre fungerar som draghjälp för mindre orter runt omkring, för det är ju så det är, så drabbar det inte bara verksamheterna utan människor i stort. Inte minst min egen hemort Trollhättan har, som alla vet, drabbats hårt av ett stort företags konkurs, vilket i sin tur drabbat många mindre företag. Ibland kan vi luras att tro att det "bara" är de företag som var direkt relaterade till Saab som fick skära ned eller lägga ned. Men det finns alltid en mängd kringverksamheter som också fick känna av den ekonomiska krisen och som i vissa fall gör det fortfarande. När arbetet inte längre finns och den personliga ekonomin känns osäker drar man ned på sådant som man kan vara utan, till exempel att gå ut och äta lunch, köpa den där prylen eller de där kläderna som man kanske hade köpt annars. Trollhättan är ändå lyckligt lottat i den meningen att vi har fått ekonomiska stöd till innovationer och omställningsbehov, men det är invånarna som själva måste stödja de lokala företagen när jobben börjar komma tillbaka i staden. Herr talman! Service är för många mindre orter i dag nästan ett hånfullt begrepp. Skyltfönstren gapar med jämna mellanrum tomma i ett antal centralt belägna lokaler. Personer försöker starta företag men tvingas lägga ned efter ett tag när kundkretsen inte blivit så stor som det var tänkt. Det finns, vilket även andra har pratat om här, ingen personlig service på banken, Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen längre. Och det finns definitivt inget postkontor. Det enda postkontor som finns är ju det vi har här i riksdagen. Detta gör naturligtvis känslan ännu större hos invånarna att de är mer eller mindre övergivna av det offentliga eller att de i alla fall inte är tillräckligt lönsamma för bankerna. Där vill jag ge en eloge till Kent Persson som nämnde de lokala sparbankerna, för jag håller fullständigt med om att de har en otroligt viktig roll lokalt, inte minst för tillväxt och idéutveckling. På dessa orter blir vikten av service i butik ännu större. Många bensinmackar, livsmedelsbutiker eller närbutiker har i dag ansvaret för utlämning av apoteksvaror, varor från Systembolaget, postpaket och bankärenden genom uttagsautomat. Men vi såg en tydlig svaghet i det här systemet när värdetransportföretaget Panaxia gjorde konkurs. Vi såg senast i morse på nyheterna hur det påverkade hanteringen av kontanter. Då talade man ändå om kontantuttag i staden. Om man bor på en liten ort och helt plötsligt inte har tillgång till kontanter och inte kan använda kortet, vad gör man då? Att kunna använda kontanter är en förutsättning för många enskilda företagare på landsbygden exempelvis inom turismen. Det handlar om allt ifrån hembygdsföreningar med försäljning av kaffe på sommaren till mindre summor att betala på marknader och andra evenemang. Just turismen, för att bara tala om det några minuter, är en viktig näring för tillväxt och utveckling över hela vårt vackra land. Men det ska ske på rätt sätt och under rätta förutsättningar. Tyvärr är det alltför många kommuner, men även landsting och regioner, som ännu inte har sett och förstått att de är bäst på kärnverksamheter och inte alltid på så kallade roliga projekt. Det är förstås jättekul att ha en välbesökt djurpark, ett äventyrsland eller en camping, men frågan är om de förvaltas på ett kommersiellt och professionellt sätt så att det gynnar skattebetalarna och arbetsmarknaden. Som kristdemokrat tror jag heller inte att offentligt drivna verksamheter inom turismen ska konkurrera med privata aktörer, vilket det fortfarande finns exempel på. Att det offentliga, privata och det ideella samhället samarbetar är däremot en förutsättning för ett gynnsamt näringslivsklimat som skapar arbete. Det har jag varit inne på tidigare. Herr talman! Jag är glad över att representera ett regeringsparti som anser att den regionala tillväxten är viktig för hela landet. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna. I detta anförande instämde Maria Fälth (KD).

Anf. 30 Krister Örnfjäder (S)

Herr talman! Jag tänkte beröra två punkter. Penilla Gunther sade i sitt anförande att hon tyckte att den ideella sektorn är grunden och att man skulle vända upp och ned på det nuvarande samhället. Jag tycker att det är intressant ur många aspekter, inte minst om man tittar på den diskussion som har förts den senaste veckan, där man har kunnat konstatera att kvinnor går ned till deltid för att kunna vara hemma och utföra anhörigvård, därför att samhället inte kan leverera. Det här får naturligtvis jättestora konsekvenser i framtiden för de enskilda individerna och deras familjer. Då vill jag helt enkelt fråga: Tycker Penilla att det är en bättre lösning att man gör på det sättet än att samhället ser till att det finns resurser så att anhörigvården kan göras i det offentligas regi?

Anf. 31 Penilla Gunther (KD)

Herr talman! Då kan jag direkt svara Krister Örnfjäder: Nej, jag tycker inte att äldrevården i sig ska tas över av ideella krafter, men jag tror på en samverkan här. Jag tror nämligen att det från början är så att vi bryr oss om våra familjer. Vi bryr oss om våra gamla. Vi som är i medelåldern nu, som har gamla föräldrar, och vi har också barn som är på väg att bli vuxna, har ett dubbelt ansvar just nu, speciellt kvinnor naturligtvis, som det ofta blir. Jag tror på en samverkan mellan de tre sektorer som jag nämnde i mitt anförande. Och jag tror att den ideella sektorn är en del. Vi kan också kalla den för den sociala ekonomin. Vi kan tala om de idéburna företagen, som jag vet att inte minst socialdemokratin har stöttat under årens lopp, det vill säga de kooperativa verksamheterna. Det finns en mix av idealitet och det finns en kombination av just näringslivsverksamhet i det här som måste komplettera varandra för att samhället ska fungera så bra som möjligt. Det är min absoluta övertygelse. Att däremot behöva gå ned i arbetstid för att sköta sin gamla mamma eller pappa är inte bra. Det är inte bra alls för vårt samhälle att man tvingas göra det. Gör man det däremot av fri vilja är det naturligtvis jättebra. Dagens samhälle skulle inte ha klarat sig utan de anhörigvårdare vi har, även om man har avlastning, slussverksamhet och vad vi nu kallar det. Återigen, alla tre sektorerna behövs, absolut.

Anf. 32 Krister Örnfjäder (S)

Herr talman! Jag är delvis nöjd med svaret. Min slutledning är ändå den att jag tror att förutsättningarna för de här anhöriga att kunna få en bättre situation är att samhället ser till att det finns mer resurser för den här typen av åtgärder. Sedan har jag en fråga till. Penilla Gunther tog ju upp ett antal olika saker. Jag fastnade för en. Det var kontanthanteringen och hur man löser den situationen. Jag hörde inget svar på det problemet. Eftersom Penilla Gunther nu är så nöjd med att vara medlem i ett parti som är en del av regeringen undrar jag: Har regeringen över huvud taget något svar på hur man ska lösa problemet med kontanthanteringen i framtiden, inte minst i glesbygd och på landsbygd?

Anf. 33 Penilla Gunther (KD)

Herr talman! Jag önskar att jag kunde ge Krister Örnfjäder ett jätteklart och rakt svar på den frågan. Direkt vid Panaxias konkurs ställde jag en fråga som jag trodde skulle ställas till Eskil Erlandsson, men det visade sig att det var Annie Lööf som tog över den. Det här är en fråga som regeringen har bett att få ta över från riksdagen. Man lämnade ju ut ett sådant meddelande för ett tag sedan. Och jag tror att det här är något man skyndsamt måste ta tag i. Jag hoppas att Peter Norman och andra ministrar som är inblandade i det här verkligen tar frågan på allvar. Jag representerar en valkrets där jag har ett antal kommuner i just landsbygd. Där har man kanske flera mil till det här serviceorganet med kontantautomaten. Vi ser ju att man är ganska beroende av den servicen. Jag är i allra högsta grad bekymrad över det här, men återigen, frågan ligger på regeringens bord. Jag kan bara hoppas, precis som du, att den skyndsamt tas tag i. Det är i alla fall det man har gått ut och sagt att man ska göra. Det jag såg på nyheterna i morse lugnade mig inte heller, eftersom det faktiskt handlade om brist på kontanter i staden. Då kan man ändå tycka att det där i alla fall finns fler möjligheter än i de små kommunerna på landsbygden. Jag hoppas på en snabb återkoppling till oss här i riksdagen så att vi får veta vad som händer i ärendet. Jag lovar i alla fall att ligga på.

Anf. 34 Kent Persson (V)

Herr talman! Jag hade inte tänkt begära replik, men jag blev mer och mer intresserad ju längre Penilla Gunther pratade. Den analys som framkom i hennes anförande tycker jag var bra. Det är i allt väsentligt en korrekt analys. Det är bara det att jag kanske inte delar uppfattning om åtgärderna fullt ut. Det som också slår mig när jag lyssnar på de fyra företrädarna för allianspolitiken är hur spretigt det är när det gäller regionalpolitiken. Väldigt tydligt blev det när Penilla tog upp just vikten av den offentliga servicen och en garanti för att medborgare och företag ska ha tillgång till den. Där hade vi Erik A Eriksson som företrädde regeringens linje och propositionen. Han sade att det inte var så viktigt var någonstans de här kontoren fanns. Men jag uppfattade att Penilla poängterade vikten av en bra offentlig service med arbetsförmedling, försäkringskassa och polis. Nu undrar jag: Är det Kristdemokraternas linje, och kan vi också förvänta oss att man från Kristdemokraternas sida jobbar för att Högdalsutredningen blir verklighet och kommer på riksdagens bord så småningom?

Anf. 35 Penilla Gunther (KD)

Herr talman! Jag önskar att jag kunde säga även till Kent Persson att jag hade ett rakt och bra svar, för det gillar jag att ha. Det jag i alla fall vet är att man arbetar med frågan. Inte minst lokala servicekontor har varit en väldigt viktig fråga för oss som kristdemokrater. Stefan Attefall har ju det på sitt bord, vad jag förstår, och har jobbat med det. Det gjorde även Mats Odell som minister tidigare. Det här tror jag är en viktig sak för alla som också är kommunpolitiker. Det har ju både du och jag varit, Kent. Det här är någonting som man diskuterar ute i Kommunsverige, därför att det bidrar till om vi känner oss viktiga i vår kommun eller inte. Sedan kan man organisera det på olika sätt. Jag tror att man kan använda flera alternativa kommunikationssätt, bara det ibland finns en möjlighet att få den personliga kontakten. Det kanske inte behöver sitta en person där hela tiden, men just att det finns personlig kontakt tror jag betyder oerhört mycket. Jag tänker på min 81-åriga mamma som för något år sedan upptäckte att hon inte kunde gå in på banken längre, för den hade slagit igen på den lilla orten där hon bor. Nu är inte det ett offentligt företag, så man kan inte styra över det, men just känslan som medborgarna får är ju att vi inte betyder något för de här aktörerna. Det tror jag är livsfarligt för andra som ska lockas att starta och driva företag på orten.

Anf. 36 Kent Persson (V)

Herr talman! Jag blir jätteglad att höra den analys som Penilla gör. Den stämmer överens med verkligheten. Det kanske är därför att Penilla och jag kommer från den kommunala världen, där vi träffar på just den här problematiken. Människor och företag känner sig svikna när staten försvinner från sitt ansvar. Minst ett och ett halvt år har regeringen haft på sig att göra något åt den utredning som ligger färdig på regeringens bord. Ändå har det inte hänt någonting. Vad som har hänt under de ett och ett halvt åren när utredningen har legat på bordet är att servicen har försämrats ytterligare. Statens myndigheter har en förmåga att dra sig till de regionala orterna, och servicen samlas där. Det gör att folk får det svårare att ta sig dit. Precis som Penilla Gunther säger får man inte underskatta de personliga kontakterna. De är så oerhört viktiga. Jag vet själv hur besvärligt det är att via telefon försöka tala med någon på en myndighet som man inte ser eller i värsta fall inte får tag på. Man ska knappa sig fram någonstans. Innan man har hittat rätt i den verkligheten har man många gånger blivit vansinnig och lagt ned projektet och i stället kört i väg dessa mil med bilen för att möta dem. Därför är denna fråga så viktig. Jag ser fram emot att Kristdemokraterna trycker på och lägger fram propositionen på riksdagens bord så att förslagen genomförs. De är viktiga för den regionala utvecklingen och för känslan av att staten inte drar sig undan.

Carina Adolfsson Elgestam (S)

Anf. 37 Penilla Gunther (KD)

Herr talman! Jag kan lova Kent Persson att jag kommer att driva på frågan. I den valkrets jag kommer från finns ett antal småkommuner som behöver draghjälp. Jag vill återigen trycka på kommunledningarnas ansvar för att vara visionära och se möjligheter. Ibland känns det nästan som att de har sålt smöret och tappat pengarna när man åker igenom vissa orter. Man undrar vad det beror på. Varje kommun ligger i en region eller ett landsting där dessa strategier finns. Ibland undrar jag över hur de har tänkt med strategierna om de sedan inte gör verklighet av dem. Ibland kan man känna när man åker genom Sverige att det finns orter som tydligen inte kom med i strategin. De känns bortglömda. Så får det naturligtvis inte vara. Det spelar ingen roll vilken politisk nivå vi pratar om, utan det handlar om att vi måste ha en gemensam syn på vad det betyder för människor att bo och leva i olika delar av landet oavsett storlek på kommunen. Det måste finnas någon form av grundutbud i varje ort för att det ska fungera. Där kanske vi någon gång vid ett annat tillfälle kan våga diskutera kommunernas storlekar. Det är en annan intressant fråga. Hur blir kommunerna självbärande, och hur kan de ha en någorlunda ekonomi så att de kan vara intressanta att locka investerare och företagare till? Den diskussionen får vi ta vid ett annat tillfälle, herr talman.

Anf. 38 Carina Adolfsson Elgestam (S)

Herr talman! Det kan låta i debatten som att vi är relativt överens om att regionala tillväxtåtgärder är viktiga, framför allt ett viktigt verktyg i det regionala utvecklingsarbetet. Erik A Eriksson talade sig tidigare varm i debatten med utgångspunkt i att Centern verkar för att få bort skillnaden mellan stad och land. Han ansåg att varje region är bäst på att utveckla lokalsamhället. Vi har också hört näringsministern tala om detta i kammaren. Oavsett vem som har rätt eller fel eller vem som är bäst på regional utveckling, kan det vara viktigt att veta hur det ser ut när vi fördelar de regionala pengarna. Det gäller de pengar som nu ska användas i den situation som många län och regioner lever i, det vill säga en hög arbetslöshet. Jag tänker använda mitt eget hemlän som exempel, mot bakgrund av motion N250 om Kronobergs län som behandlas i dag. Kronobergs län finns med bland de län som är förfördelade vad gäller fördelningen av regionala utvecklingspengar. Låt mig, herr talman, ge ett hum om hur det ser ut i landet. Kronobergs län får 96 kronor per invånare - strax över 17 miljoner. Värmland får 272 kronor per invånare. Fundera på det alla riksdagsledamöter i kammaren, som senare ska rösta om vår reservation nr 6. Hur kan vi då skapa samma förutsättningar för att jobba med regional utveckling? Herr talman! Jag fortsätter min uppräkning. Jönköpings län får 70 kronor per invånare medan Örebro får 151 kronor per invånare. Västerbotten kan vi gratulera. De får 491 kronor per invånare. Det är i detta Sverige som vi ska jobba med regional utveckling. Det är i detta Sverige vi ska jobba med arbetslösheten, konkurserna och alla varsel. I Kronobergs län fanns 2006 en arbetslöshet på 3,4 procent. Vi har under årtionden haft oerhört hög sysselsättning. Det är naturligtvis bakgrunden till varför Kronobergs län får 96 kronor per invånare. Nu har arbetslösheten fram till dags dato stigit med 178 procent, men vi får fortfarande 96 kronor per invånare i det regionala utvecklingsanslaget. Detta är inte ett rättvist system och bör snarast ses över. Det är brådskande. Vi kan inte ha det så. Ändock känner sig majoriteten nöjd med systemet och ska göra en genomlysning. Det framgår inte när, vilket är allvarligt i sig. Därför uppmanar jag med mitt inlägg i debatten i dag er att rösta för reservation 6 så att vi får en översyn så att det kan bli ett mer rättvist system för hur vi använder de regionala utvecklingspengarna.

Börje Vestlund (S)

Anf. 39 Börje Vestlund (S)

Herr talman! Jag kommer inte att göra mig särskilt populär hos någon av ledamöterna som har deltagit i denna debatt eller som har lyssnat på denna debatt, men jag måste ställa mig frågorna: Är det här en landsbygdsdebatt som handlar bara om landsbygden? Är vi som bor och lever i storstäder exkluderade från den regionala tillväxtpolitiken? Kanske vi skulle döpa om utgiftsområdet till Landsbygdstillväxt i stället för Regional tillväxt. Här har inte tagits upp något om storstäderna. Jag tror att det finns ett skäl till detta. Landsbygdens riksdagsledamöter ser aldrig mer än de välmående områdena omkring riksdagshuset. Man har aldrig besökt Tensta, Husby eller norra Botkyrka. Där är arbetslösheten på många håll högre än vad den är på de flesta områden av vår landsbygd. Därför måste även detta perspektiv tas upp, och därför begärde jag ordet. Behovet av bostäder, infrastruktur, arbetsmarknadspolitik och utbildningsinsatser är lika stort i många av storstädernas områden som de kan vara i vilken landsbygdskommun som helst. Vi har på många håll stora problem med att servicen minskar. Ingen deltagare i denna debatt har pratat om hur viktigt det är att sätta in insatser för att man ska få service överallt i storstädernas förorter. Ingen har pratat om att vi väntar på en skatteutjämning för många av de kommuner som har stora kostnader för inte minst socialbidrag. Ingen har pratat om att strukturomvandlingen även finns i storstäderna. Ingen har pratat om att de sociala problemen växer och växer och att det inte görs någonting åt detta. Jag är besviken på en debatt som bara handlar om landsbygden. Endera handlar detta utgiftsområde om att hela Sverige ska leva eller om att det är bara landsbygden som ska leva. Jag ber om ursäkt, herr talman. Jag var tvungen att säga dessa ord - jag kunde inte avstå ifrån det. Detta utgiftsområde måste handla om någonting annat än bara landsbygden. I detta anförande instämde Ingela Nylund Watz (S).

Anf. 40 Erik A Eriksson (C)

Herr talman! Jag tackar Börje Vestlund för hans eldiga och engagerande inlägg. Det är bra att han tar chansen att begära ordet - den chansen har vi som riksdagsledamöter. Jag nämnde storstäderna, storstadsregionerna, i mitt anförande. Om Börje Vestlund hade lyssnat noga hade han hört det. Om jag inte hade nämnt det hade jag haft större förståelse för repliken än vad jag kanske har just nu. När Socialdemokraterna styrde Sverige tömdes landsbygden på människor och på resurser, och ett samhälle växte fram i form av miljonprogrammens stora bostadsområden. Dessa områden stod tomma under en period, och det var svårt att fylla dem med människor. Sedan fortsatte centraliseringen med Socialdemokraternas goda minne. Det gällde att få människor till städerna för att fylla dessa bostäder så att de inte skulle stå tomma. Jag skulle vilja säga att Socialdemokraterna har en hel del ansvar för detta som har skett. När vi under 70-talet pratade om decentralisering vart vi hånade. I dag är det ett begrepp som används av många. Centerpartiet har förfäktat att decentralisering är viktigt. Det är inte bara viktigt för landsbygden, utan det är också viktigt i de områden som Börje Vestlund nämner i sitt anförande. Under mina fyra första år i riksdagen bodde jag i Vårby, ett så kallat segregerat område. Säg därför inte att ledamöter här inte har en insikt om hur förorterna till exempel i Stockholm fungerar. Jag såg exakt hur det fungerade. Vårby gård har en polisstation och en Icahandel, inte mycket mer. Detta är ju en effekt av socialdemokratisk politik. Det kan inte vara på annat sätt. Börje Vestlund får gärna förklara: Vad var tanken med att mota och möta dessa enorma utmaningar, vilket krävdes under dessa år? Man lyckades inte decentralisera makt och myndighetsutövning till förortsområdena. (Applåder)

Börje Vestlund (S)

Anf. 41 Börje Vestlund (S)

Herr talman! Vi kanske ska titta över hela Europa, kanske till och med över hela världen. Var det så i andra länder som inte styrdes av de hemska Socialdemokraterna att strukturomvandlingen inte innebar att det blev en koncentration kring de större städerna? Vi ska inte bara prata om storstäderna. Finns det något undantag från detta i Västeuropa? Det är i så fall en intressant fråga. Var det Socialdemokraternas fel? Var det den ekonomiska utvecklingen? Var det industrialismen? Jag är inte så säker på att svaret är entydigt på den punkten. Decentraliseringen brukar i varje fall jag från tid till annan påminna om, just av den anledningen att ett antal myndigheter en gång i tiden låg utspridda över hela Stockholm. Till exempel låg Konsumentverket i Vällingby, och Vattenfall låg i samma område. Nu har man flyttat in till staden. Jag kommer inte ihåg exakt när Konsumentverket flyttade, men Vattenfalls flytt har skett under den borgerliga perioden. Det är väl inte rimligt? Får jag också påminna om att regeringen inte har gjort någonting för att de statliga myndigheterna ska vara kvar på landsbygden.

Anf. 42 Erik A Eriksson (C)

Herr talman! Börje Vestlund försöker antyda att jag anser att Socialdemokraterna är hemska. Jag tycker faktiskt inte att partiet är hemskt. Däremot finns det effekter av den politik som man drev under mycket lång tid som har gjort att enskilda medborgare har hamnat i kläm och inte kunnat utvecklas utifrån sina möjligheter. Det kan ha varit i Vårby gård, som jag känner bäst, men det kan också ha varit på andra platser. Börje Vestlund är från Stockholm, uppskattar Stockholm och ska prata för Stockholm - det är ingen tvekan om den saken. Vi ser olika utmaningar. Låt mig ändå påminna om att de ungdomar som flyttar till Stockholm är färdigutbildade. Investeringarna har redan skett från andra kommuner, som satsar på dessa unga människor som flyttar till storstäder. Det får ni i storstäderna gratis. Problemet ligger inte på det planet. Problemet ligger på ett annat plan. Kanske det är strukturellt, trots allt. Socialdemokraterna i Sverige styrde inte över andra länders politik, men det fanns socialdemokrater i andra länder som styrde över de länder som också har dessa bekymmer. Det finns exempel på att decentralisering har fungerat i stora städer, där man har stadsdelar som får mer resurser och får möjligheter att utvecklas. Jag tycker att Börje Vestlund har en poäng i sitt anförande. Men hade vi haft ett annat arbete i utskottet inför detta betänkande hade vi också haft möjlighet att bryta och bända mer i det. Låt mig säga så här: Det finns exempel på att myndigheter har flyttats ut i landet från storstaden. Konsumentverket är ett sådant exempel. Det vi märkte då var att av 100 anställda var det 2 som stannade kvar, och 98 fick rekryteras på nytt. Inlandsinnovation, ett statligt bolag som vi har beslutat om i denna kammare, har sitt säte i Östersund. Det finns exempel på detta. Jag är glad att du lyfter upp frågan, Börje Vestlund, men jag är inte så förvånad över att inte någon annan har gjort det i debatten om just detta betänkande.

Börje Vestlund (S)

Anf. 43 Börje Vestlund (S)

Herr talman! Visst är det intressant att hela repliken handlar om storstad kontra landsbygd. Jag tycker att det är viktigt att hela Sverige ska leva, och inte bara landsbygden, som faktiskt varje deltagare i denna debatt har nämnt. Om nu Erik A Eriksson har nämnt detta ber jag om ursäkt för att jag inte hörde det. Var i världen är det så att de inte har en förmåga? Det kanske inte finns arbetstillfällen för de färdigutbildade. Det finns en mytbildning kring det där som jag såg en utredning om för några år sedan. Den handlade om att det i regel är de regionala större orterna som drar den största nyttan av att man utbildar sig. Det är inte så att man flyttar från den lilla landsbygdsorten till Stockholm. Det är relativt ovanligt. Däremot kanske man flyttar till den regionala huvudorten, var nu det kan vara runt om i landet. Efter några år kan flyttlasset sedan möjligen gå till Stockholm, Göteborg eller Malmö. Det är inte så enkelt som att säga att vi tar emot en massa färdigutbildad arbetskraft. Det finns också, men det finns ännu fler exempel på att vi får ta emot flyktingar som inte har någon utbildning alls och som kräver stora samhällsresurser, inte minst vad gäller försörjningsstöd under ibland ganska lång tid. Det problemet har ni mycket marginellt på landsbygden. Denna replik handlade, som sagt, nästan bara om landsbygden.

Johan Johansson (M)

Anf. 44 Johan Johansson (M)

Fru talman! I Norrbotten och kanske framför allt min hemkommun Boden sker det ganska många satsningar som är en följd av bland annat landsbygdsprogrammet: utbyggnad av lokala servicepunkter i Harads och Gunnarsbyn. I dessa två byar sker det också kraftfull bredbandsutbyggnad. Bland annat har Ullbaggen delats ut till de lokala servicepunkterna. Det är jättekul att det händer, och det är en följd av regeringens politik. Jag vill trycka på små och medelstora universitets betydelse och också göra en koppling till budgeten. 700 miljoner kronor ges till skog-, gruv- och metallurgiforskning. Om vi tittar på Luleå tekniska universitet eller Linnéuniversitetet, där man är jätteduktig på skogsforskning, ser man exempel på tillfällen där de här universiteten kan stärkas, de traditionella basnäringarna och alla de företag som jobbar mot de näringarna. Det handlar om att vi ska kunna få än bättre konkurrensfördel beträffande det vi exporterar men också kunna öka förädlingskedjan och göra den lönsammare i landet och kanske till och med hitta nya produkter. Små och medelstora universitet är jätteviktiga. De bidrar till nytänkande. Som forskare är det kanske inte alltid så lätt att få gehör för sina tankar på det stora universitetet, som kan vara fast i någon sorts paradigmtänkande. Byter jag lärosäte och börjar på ett mindre universitet kan jag få möjlighet att testa nya tankar. Man ser också att mycket spännande forskning sker på mindre universitet. Men mindre universitet kan bli framgångsrika bara om de finns i ett större sammanhang, i samarbete med stora universitet och internationella universitet. På samma sätt är det med städer. Städer och landsbygd lever i symbios. Men det behöver inte vara innanför rikets gränser. Vi ser projekt i Boden, i byarna Harads och Gunnarsbyn, där det finns samarbetspartner i Italien, Finland, Tyskland och på många andra ställen. Jag tror att det är viktigt att få in det nätverkstänkandet. Om man tittar på hot mot landsbygdsboende känner i alla fall jag att en straffskatt på att vara bosatt på landsbygden, som en kilometerskatt kan vara, inte är bra. Det underlättar inte att leva och bo på landsbygden. Det underlättar inte för företagen på landsbygden att vara verksamma. På samma sätt skulle ett borttagande av den sänkta krogmomsen slå hårt mot besöksnäringen i ett län som Norrbotten eller Västerbotten. Det är två näringar som växer upp som starka komplement och som nu är mer eller mindre basnäringar i stora delar av landet. Jag tror att entreprenörskap är den största drivkraften i regional utveckling, och all regional utveckling måste tillvarata den kraften. (Applåder)

Anf. 45 Krister Örnfjäder (S)

Fru talman! Johan Johansson tog upp några intressanta exempel. Ett var att man hade haft möjlighet att starta lite projekt i Bodens kommun för att förbättra servicen. Det tycker jag är jättebra. Jag ser fram emot att de exemplen kan sprida sig, så att de går att använda även i övriga delar att Sverige. Det har efterfrågats, men än så länge har det tyvärr inte getts möjlighet till det. Men vi ser fram emot det. Jag begärde egentligen ordet beträffande krogmomsen. Jag måste säga det jag sade i förra veckan. Vi vet att sänkningen av krogmomsen kostade i storleksordningen 5,2 miljarder. Vi vet enligt utsago från näringen att det har gett 6 000 ny jobb. Dividerar man innebär det nästan 900 000 kronor per jobb. En del ledamöter här i salen tycker att det är jättebra. Jag ser att man sitter och nickar. Hade man i stället, som exempel, använt de pengarna för att till hundra procent betala kommunala arbetstillfällena, så att kvinnor inte hade behövt vara hemma för att ta hand om sina anhöriga, hade man kunnat skapa minst 18 000 nya jobb, med den lönesättning som finns i kommunen. Men ändå sitter man här i salen och tycker att det är helt underbart och att det är ett fantastiskt bra resultat. Man kan undra hur mycket pengar som ska gå åt för att få ned arbetslösheten till noll. Men det är å andra sidan inte alliansregeringens mål, för man vill ju ha hög arbetslöshet.

Johan Johansson (M)

Anf. 46 Johan Johansson (M)

Fru talman! Jag delar Krister Örnfjäders syn och förhoppning om att goda projekt kan spridas till andra ställen. När vi kommer in på krogmomsen kan jag säga att jag utifrån de besök som jag har gjort och de företag som jag har pratat med att priserna på krogen kanske inte har blivit lägre. Däremot ser man att deltider har blivit heltider, och det är en vinst i sig. Man kan också se att företagaren får möjlighet att ta semester vid något tillfälle - det kan de behöva. Än viktigare är att de gör investeringar i sina anläggningar. Förhoppningsvis ska de investeringarna leda till fler anställningar framöver. De som inte gör de investeringarna har anställt fler, så att vi faktiskt kan se en effekt. Om man tittar på hur besöksnäringsföretagen ser ut ser man att det behöver investeras i anläggningar, så att det går att få sysselsättning på helårsbasis. Det är särskilt viktigt i Norrbotten och Västerbotten, där vi har en förhållandevis stark vinter men en svagare sommar. Det kan också vara tvärtom, beroende på vilken ort vi pratar om. Då är det viktigt att man får möjlighet att göra det. Jag tror alltså att man behöver titta på detta på lite längre sikt.