Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning

Anf. 189 Fredrik Malm (L)

Herr talman! Nu har det alltså i denna sena timme blivit dags att diskutera det kanske viktigaste utgiftsområdet i hela statsbudgeten, nämligen det som handlar om utbildning och forskning.

Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och också klargöra att jag nu talar om Liberalernas politik för hela utgiftsområdet. En del partier har två talare som har delat upp det, men jag tar alltihop i detta anförande.

Herr talman! Vi som har följt debatten och rapporteringen om presentationen av den senaste Pisarapporten är alla mycket bekymrade, oavsett politiskt läger. Siffrorna är oerhört dystra. Svenska elever har gjort det största kunskapstappet i matematik och läsförståelse sedan Pisa började med sina mätningar. Det kan faktiskt inte beskrivas som något annat än en kunskapskollaps.

Just på grund av det dystra läge som svensk skola befinner sig i jobbar regeringen, med oss liberaler i spetsen, mycket hårt för att vända utvecklingen. Vi lägger om skolpolitiken till att fokusera mer på faktakunskap, givetvis särskilt i de unga åldrarna.

Alltför länge har Sveriges elever utsatts för experiment utan vetenskaplig förankring, där tanken ofta varit god men där resultaten har blivit förödande. Därför ska vi göra om skolans läroplan och lägga större vikt vid just faktakunskaper. Detta kommer att hjälpa alla elever, men särskilt de elever som behöver skolan mest.

Vi ser till att eleverna får ordentliga läroböcker och bryter med det okritiska förhållningssätt som den tidigare regeringen hade till digitala läromedel. Skärmar ska inte användas i undervisningen om det inte är pedagogiskt försvarbart. Totalt är 685 miljoner kronor avsatta för läroböcker innevarande år, och från och med nästa år, 2024, det vill säga om några veckor, beräknas drygt en halv miljard kronor avsättas per år framöver.

Utbildning och universitetsforskning

Vi går nu från skärm till pärm. Regeringen tydliggör också lärarens roll i klassrummet, för ordning och reda är en förutsättning för att kunna lära sig. Lärare ska veta att de har vårt och hela samhällets fulla stöd i ryggen när de upprätthåller ordning i sitt klassrum. Regeringen genomför nu reformer som gör det möjligt för lärare att upprätthålla nolltolerans mot kränkningar i klassrummet. Vi satsar också 165 miljoner kronor per år de kommande tre åren för att förbättra arbetsmiljön för lärare på utsatta skolor.

Riksdag och regering kommer framöver också att reformera skolan på systemnivå. Oseriösa aktörer som kanske har som främsta målsättning att tjäna snabba pengar har fått verka i skolan under alltför lång tid, men deras tid är nu över. Den enda acceptabla drivkraften för att driva skola i Sverige ska vara elevernas bästa.

Vi gör också om resursfördelningsmodellen och ska införa ett golv eller en riksnorm för skolpengen, som det kallas, som gör att kommuner inte längre kan nedprioritera skolan alltför mycket i sin budget.

Lärarutbildningarna ska hålla toppklass, herr talman. På lärarutbildningarna utbildas de som ska lära våra barn och ungdomar i framtiden. Därför måste kraven på utbildningarnas kvalitet och på studenterna vara höga. Bättre förberedda lärare trivs bättre i yrket och stannar därtill längre. En bra och attraktiv lärarutbildning som lockar duktiga personer till yrket är därför en förutsättning för en stark lärarförsörjning. Vi har tiotusentals lärare i Sverige som är utbildade lärare men som inte arbetar i yrket i dag.

För att den svenska skolan ska hålla hög kvalitet är det avgörande att de personer som antas till lärarutbildningarna har sådana förkunskaper och förmågor som behövs för att kunna genomföra utbildningen och bli skickliga lärare och förskollärare. Antagningskraven behöver därför höjas.

Likaså behöver kvaliteten i ämneslärarutbildningen höjas. Det råder brist på forskarutbildad personal samtidigt som utbildningen ges vid många lärosäten. Tillgängliga lärarresurser behöver därför användas på ett effektivt sätt. För att höja kvaliteten och få ett bättre resursutnyttjande behöver därför samarbetet kring ämneslärarutbildningen öka.

Innehållet i lärarutbildningarna måste också reformeras. Lärarstudenternas kunskaper ska anpassas efter de behov och förutsättningar som råder i dag. Större fokus ska läggas på ämnes- och ämnesdidaktiska kunskaper, kognitionsvetenskap och praktisk metodik. Studenterna ska vara förberedda för läraryrket när de lämnar utbildningen.

Regeringen tillsatte i juli i år en utredning för att undersöka hur lärar- och förskollärarutbildningarna kan reformeras i syfte att höja utbildningarnas kvalitet och yrkenas status och attraktivitet.

Herr talman! I budgetpropositionen för 2024 föreslår regeringen också flera satsningar på utbildning och forskning som ska stärka ingenjörslandet Sverige och möta de stora kompetensbehov som vi har alltjämt, har haft under en tid och kommer att ha också framöver. Bland annat föreslås en utbyggnad av civilingenjörsutbildningarna och en höjning av ersättningsbeloppen för utbildningar inom naturvetenskap och teknik.

Höjningen av ersättningsbeloppen för utbildningar inom just NT - natur- och teknikämnena - kan möjliggöra mer lärarledd tid och tillgång till utbildningsmiljöer som rustar studenterna för deras kommande arbetsliv. Kvalitetssatsningen omfattar 100 miljoner kronor för 2024, 200 miljoner kronor för 2025 och 305 miljoner kronor från och med år 2026, detta utöver den pris- och löneuppräkning som sker varje år av prislapparna.

Jag är stolt över att vi i Liberalerna har lyckats få igenom höjningen och att Sverige nu genomför detta. Det är första gången på 15 år som en regering höjer ersättningsbeloppen för utbildningar inom naturvetenskap och teknik, och det är verkligen på tiden.

Sverige är, och har länge varit, en framstående tekniknation. Vi behöver dock fler personer med gedigna kunskaper inom naturvetenskap, teknologi, ingenjörsvetenskap och matematik för att klara oss i en allt tuffare konkurrens med andra länder. Om vi inte kan adressera den kompetensbrist som finns kommer vi att bli omsprungna av länder som satsar stort på forskning och utveckling.

Riksdagen har satt upp ett tydligt mål. Sverige ska vara en av världens främsta kunskaps- och forskningsnationer. Sverige är sedan länge en internationellt framstående forskningsnation med stora satsningar på forskning och utveckling, och det är bra. Men det behövs fortsatta investeringar i forskning och innovation, inklusive kunskapsspridning och nyttiggörande, för att bygga ny kunskap och kompetens, skapa konkurrenskraft, tillväxt och välfärd samt attrahera och behålla nyckelkompetens i Sverige.

Låt mig sammanfatta, herr talman. Den här regeringen, med Liberalerna i spetsen, satsar mycket stort på skolan. Efter åratal av socialdemokratisk passivitet börjar vi nu betala tillbaka på den reformskuld som finns till svensk skola. Vi satsar på grunderna. Alla elever ska kunna läsa, skriva och räkna. Vi ska ha en lugn arbetsmiljö som präglas av ordning och reda. Vi satsar på högre utbildning och ser till att det enorma ingenjörsbehovet som finns på svensk arbetsmarknad täpps igen så att vi får fler ingenjörer ut på våra arbetsplatser. Man kan helt enkelt se att när det sitter liberaler på Utbildningsdepartementet, och det är en borgerlig regering, prioriteras skolan.

(Applåder)

Anf. 190 Åsa Westlund (S)

Herr talman! Regeringen har äntligen erkänt att friskolorna i Sverige är ekonomiskt överkompenserade. De får helt enkelt betalt för något som de inte gör. Det är exakt det som vi socialdemokrater länge har påpekat. Ändå gör inte SD-regeringen allt man kan för att stoppa överkompensationen. I stället har man bestämt att miljardrullningen till friskolorna ska fortsätta många år framöver. Det är ungefär lika dumt som att ha använt skattebetalarnas pengar till att betala bluffakturor från friskolorna i flera år i onödan.

Det är faktiskt helt otroligt oansvarigt gentemot dagens elever. De får inte tillbaka sin skolgång när deras skolor drabbas av nedskärningar. Det är oansvarigt gentemot skattebetalarna. Varför vill regeringen och SD skänka bort skattebetalarnas pengar till just friskoleägare på det sättet? Finns det andra grupper i samhället som regeringen också vill ska få ersättning för saker de inte gör? Eller beror slappheten mot just friskoleägarna på att regeringen och Sverigedemokraterna verkar ha nära band till just den gruppen?

Anf. 191 Fredrik Malm (L)

Herr talman! Jag tackar Åsa Westlund för frågan.

I grund och botten genomfördes tre stora reformer i svenskt skolväsen för 30 år sedan, och de påverkade svenskt skolväsen i grunden.

Den första var kommunaliseringen, som Socialdemokraterna tillsammans med Vänsterpartiet kommunisterna, som de hette på den tiden, drev igenom. Vi var emot detta, men det drevs igenom.

Den andra var friskolereformen några år senare, som den borgerliga regeringen sjösatte.

Den tredje var resursfördelningssystemet, det vill säga skolpengssystemet.

Det vi gör efter 30 år är att se över alla tre reformerna i grund och botten. Vi behöver stärka den statliga styrningen av skolan. Kommunaliseringen kommer att vara kvar än så länge. Vi ser över friskolesystemet i en stor friskoleutredning och även saker som påverkar friskolorna i tilläggsdirektiv till andra utredningar. Vi utreder nu frågan om en riksnorm för skolpengssystemet.

Det är absolut nödvändigt att göra detta, men inte för att knäcka ryggen på friskolorna, som en del på vänstersidan vill, utan för att få systemet att fungera, för att se till att de ekonomiska incitamenten är rimliga, och så vidare.

Dock har det nu varit åtta förlorade år. Det hände ingenting de senaste åtta åren. Att ändra just resurstilldelningen till skolorna och balansen mellan kommunala skolor och fristående skolor samt hur skolpengen räknas ut i olika modeller måste en utredning titta på. Det går inte att ändra finansieringsmodellen över en natt för det svenska skolväsendet. Det måste utredas, och sedan kommer frågan tillbaka till oss i riksdagen framöver.

Anf. 192 Åsa Westlund (S)

Herr talman! Under åtta års tid när Socialdemokraterna hade regeringsmakten motverkade Liberalerna alla försök att förändra detta. Nu har Liberalerna dock erkänt att vi hela tiden hade rätt. Friskolorna är överkompenserade. Det finns färdiga förslag på utbildningsministerns bord som Liberalerna har röstat ned i Sveriges riksdag tillsammans med Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet. Men de förslagen kan läggas fram igen, så att vi får stopp på slöseriet, så att elever i de kommunala skolorna kan få fler lärare i stället för att friskoleägarna bjuds på gratisluncher.

Varför vill SD och regeringen inte ändra på detta så snabbt det bara går och förhindra att friskoleägarna får miljarder i utbetalningar, ersättningar för ett ansvar som regeringen själv säger att de inte har? Det är helt obegripligt.

Jag ger gärna ledamoten en chans till att förklara just detta. Annars återstår tyvärr bara de nära banden till friskoleägarna som enda rimliga förklaring.

Anf. 193 Fredrik Malm (L)

Herr talman! Om Åsa Westlund lyssnade på mitt svar hörde hon att jag ju förklarade att vi nu ser över de tre stora förändringar som gjordes för 30 år sedan och som i grunden förändrat svenskt skolväsen, det vill säga kommunaliseringen, friskolereformen och skolpengssystemet. Allt detta ses över.

De tre delarna hör ihop. När man diskuterar finansiering av till exempel fristående skolor framgår det att skolpengen ser olika ut i våra 290 kommuner. Kommuner räknar olika och har olika sätt att förhålla sig till förvaltningskostnader och lokalkostnader. En friskola kan mycket väl vara överkompenserad på vissa platser, men det kan finnas friskolor som underkompenseras gentemot sin kommun. Det kan också finnas sådana exempel.

Följden av kommunaliseringen har blivit att man har fullständigt styckat upp finansieringen av svensk skola så att skolpengen i dag räknas ut på uppemot 150 olika sätt runt om i Sverige. Detta har varit ett dråpslag mot likvärdigheten i svensk skola. Kunskapsresultaten hänger ihop med den skola Socialdemokraterna lade grunden till, och det är detta bagage vi på något sätt måste hantera i den regering som finns nu.

Herr talman! Åsa Westlund säger att den här regeringen inte vill göra detta fortast möjligt. Jo, det vill vi. Vi vill verkligen göra detta fortast möjligt. En stor del av Tidöavtalets skolavsnitt handlar precis om detta. Vi vill ha rimliga villkor. Vi tycker att elever och föräldrar ska kunna välja skola; en kommunal skola eller en fristående skola. Men det ska inte vara vilda västern i Skolsverige, utan vi ska ha rimliga regler och rimliga ekonomiska incitament. Det är det som banar vägen för att höja resultaten i de internationella mätningarna framöver.

(Applåder)

Anf. 194 Anders Ådahl (C)

Herr talman! Ledamoten Malm inledde sitt anförande med att berätta om Pisaresultaten, som vi alla dessvärre vet har sjunkit för svensk del. Ledamoten pratar om kunskapskollaps. Det är kanske ett lite väl starkt ord när vi ser att hela OECD backar, men det ser inte bra ut för svensk skola.

Vad som är intressantare att studera är kanske det som är lite mer finstilt om vilka orsakerna och de stora skillnaderna är. Vi har ingen likvärdig skola i Sverige. Det finns stora skillnader vad gäller socioekonomi och förutsättningar. Det finns stora skillnader mellan stad och land.

Ledamoten Malm säger att man jobbar mycket hårt inom Liberalerna för att få ordning på det här. Samtidigt meddelar Sveriges Kommuner och Regioner att man har ett underskott på 28 miljarder kronor för att bedriva skola, vård och omsorg. Centerpartiet ser den här verkligheten och lägger 7 miljarder kronor mer än regeringen. Jag undrar egentligen hur resonemangen har gått inne hos Liberalerna, i regeringen och ihop med SD. Ska vi satsa på svensk skola? Ska vi satsa på plastpåsar? Ska vi satsa på snus?

Skola efter skola läggs ned. Lärare efter lärare sägs upp. Värst är det i utsatta områden och ute på landsbygden. Varför hjälper inte Liberalerna svensk skola?

Anf. 195 Fredrik Malm (L)

Herr talman! Vi hade här i går en debatt som rörde studiestödet. Då kom det krav - varför har inte Centrala studiestödsnämnden, CSN, fått precis så mycket pengar som de äskat av regeringen? Jag har lyssnat på debatter tidigare här i dag, och jag har lyssnat på flera andra budgetdebatter. På snart sagt alla utgiftsområden kommer den frågan upp. Naturvårdsverket har äskat det här, Energimyndigheten har äskat det där, någon annan myndigheten har äskat något annat - varför får de inte det de har äskat?

Vad händer då om vi tar alla olika äskanden från alla olika håll i samhällsekonomin och plussar ihop dem? Jag kan säga att jag vet en hel del om Centerpartiets ekonomiska politik, herr talman. Jag tror att de skattehöjningar som skulle krävas för att tillgodose alla olika önskemål från alla håll och därav följande skatteprofil på Centerpartiets politik skulle bli väldigt svår att förena med inte minst de bidragssänkningar på 100 miljarder som partiledaren Demirok nyligen aviserade.

SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, bedömer att behovet är 28 miljarder. De har dock inte sagt att de kräver 28 miljarder av staten; det finns många kommuner som har byggt upp överskott, särskilt under pandemiåren till följd av pandemirelaterat stöd och så vidare.

Men det är klart att det är tufft. Jag medger det. Vi måste vara ödmjuka inför den situation vi har. Vi har en hög inflation. Vi har också en arbetsmarknad som nu viker nedåt. Vi har självklart en tuff situation för våra kommuner och regioner och alla oerhört viktiga verksamheter i välfärden samt även för enskilda individer och därtill för statskassan. Vi kommer att behöva hjälpas åt. Regeringen ökar nu statsbidragen till kommunerna med 10 miljarder. Det tycker jag är en rimlig avvägning.

(Applåder)

Anf. 196 Anders Ådahl (C)

Herr talman! Jag tackar så mycket för svaret. Jag delar helt ledamoten Malms bedömning att man inte kan ge pengar till alla som ropar efter pengar. Politikens kanske viktigaste uppgift när det handlar om statens budget, särskilt i svåra tider, är att göra prioriteringar.

Svensk skola, som är grunden för alla människors start i livet, blöder pengar. Inflationen driver upp enorma kostnader för kommunerna. Pensionsåtagandena i kommunerna ökar. SKR säger att vi saknar 28 miljarder kronor. I det läget väljer regeringen och Liberalerna att inte prioritera skola och utbildning.

Frågan handlar om valet av prioriteringar. Varför är det viktigare med sänkt skatt på plastpåsar och snus än att vi satsar på svensk skola? Bygger det ett starkt samhälle? Bygger det individer som kan ta ansvar? Bygger det ett samhälle där vi i framtiden kan få skatteintäkter som kan täcka kommande generationers kostnader och välstånd?

Jag vill gärna ställa frågan en gång till. Hur kommer det sig att Liberalerna har valt en sådan prioritering? Det är ändå det som det handlar om. Vi kan inte ge allt till alla. Varför väljer man prioriteringen att inte stötta svensk skola så mycket som krävs?

(Applåder)

Anf. 197 Fredrik Malm (L)

Herr talman! Vi gör mycket stora satsningar på svensk skola nu. En del av de satsningarna sker genom riktade statsbidrag, eftersom kommuner ibland prioriterar annat än skolan - i ganska många fall dessvärre. Utöver de 10 miljarder jag nu talade om att regeringen lägger på kommunerna är det ytterligare 6 miljarder i riktade statsbidrag. Vi kommer väl i stort sett upp i samma budgetallokeringar som Centerpartiet gör.

Men summan kvarstår ju. Vi står inför jättelika utmaningar i svenskt skolväsen. Vi har utmaningar i form av att kunskapsresultaten faller. Vi har utmaningar i form av de socioekonomiska utmaningar vi står inför, precis som ledamoten Anders Ådahl nämnde. Vi har en stor grupp ungdomar som inte har svenska som modersmål, eller rent av har föräldrar som ännu inte lärt sig svenska, och har behov av extra stöd. Vi har bostadsområden med stora sociala utmaningar; på många håll får skolan ett jättestort kompensatoriskt stöd, men ändå är förutsättningarna svåra. Det är klart att vi har jätteutmaningar, även i den högre utbildningen när det gäller att vässa svensk forskning och excellens och mycket annat.

Under de senaste åtta åren är det inte mycket mer än Gustav Fridolins handhjärta som har hänt, om jag ska vara uppriktig. Det beklagar jag. Lite längre tillbaka i tiden borde vänsterinriktade regeringar - men även borgerliga regeringar, skulle jag säga - mer kontinuerligt ha följt upp de tre stora reformer som genomfördes i slutet av 80-talet och början av 90-talet och som jag nämnt i tidigare inlägg.

Anf. 198 Camilla Hansén (MP)

Herr talman! Fredrik Malm talar om vår tidigare utbildningsministers handhjärta. Nu har vi en utbildningsminister från Liberalerna. Tusen gånger hellre handhjärta från en utbildningsminister som förstår vad läraruppdraget är, som förstår vad skolans uppdrag är och som förstår att det här på riktigt är det viktigaste området i statens budget!

Det är väldigt fascinerande att debatten inleds med att detta är det viktigaste området. Det tycker jag med, och det hoppas jag att ni alla här tycker. Det tycker de andra om sina områden med, men de har fel. Frågan som uppstår är: Varför behandlar inte regeringen det här som det viktigaste området?

Kommunerna får inte de statsbidrag de behöver. Det är ett pillande. Man säger "från skärm till pärm", men det är väl snarare pekpinnar i stället för pengar som svensk skola råkar ut för.

Jag skulle vilja veta: När kommer pengarna som kommunerna behöver för att bedriva skola? Just nu är det barn och elever som är krockkudden i svensk ekonomi. Det är att prioritera fel, herr talman.

Nu händer det ingenting, har vi hört ganska många gånger under åtta år. Jag vill ändå glädjas åt sådana saker som att regeringen nu ser till att utredningen om läromedel behandlas. Den kom väl till någon annanstans i någon annan tid. Jag tror, nu när vi debatterar budgeten för 2024, att vi kan göra klokt i att stänga dörren bakåt och prata om 2024 och framtiden. Annars kommer vi inte att prata om de viktiga prioriteringarna.

Varför är inte skola och utbildning prioriterat på riktigt i statsbudgeten när Utbildningsdepartementet leds av Liberalerna?

Anf. 199 Fredrik Malm (L)

Herr talman! Det enkla svaret är att vi har en kommunaliserad skola i Sverige. Det innebär att vi i Sverige inte har en skola som finansieras via staten. Anledningen till att vi ändå ger så pass mycket som uppemot en femtedel av skolans finansiering via staten är att kommunerna har brustit i sitt ansvar, vilket hela tiden har ökat trycket på att staten ska gå in och göra satsningar. Det kan vara förstelärarreformer, riktade statsbidrag för läroböcker och så vidare. Jag hade uppriktigt sagt önskat att vi haft en kommunaliserad skola som fungerade. Då skulle ju kommunerna ta det ansvaret.

Kommunen har den största delen av finansieringen av skolan. Det är kommunerna som finansierar lejonparten av den. Det gör de genom att ta in skatt och andra saker. Men tyvärr är det många kommuner som anser att det finns andra uppgifter än skolan som man anser är viktigare och prioriterar inte detta.

Vi har från Liberalernas sida år efter år i årtionden argumenterat för att den centrala nivån måste ta ett starkare grepp om styrningen och även finansieringen av den svenska skolan. Vi har gjort det för att vi har sett problemen.

Vi har velat gå längst av alla och sagt att det är lika bra att återförstatliga finansieringsansvaret för svensk skola. Det anser inte Miljöpartiet. Miljöpartiet vill ha skolan så som den är i dag. Men man tycker inte att kommunerna ska behöva ta ansvar för det som kommunerna har ansvar för.

Då går man och skyller det på mig. De neddragningar som Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet gör i Stockholms stad just nu är inte Fredrik Malms och regeringens fel. Det är styret i Stockholms stad som inte prioriterar skolan, och sedan skyller man det på regeringen. Det är en obegriplig hållning att göra på det sättet.

Avslutningsvis: Pekpinnar är faktiskt ingenting negativt. En skola med ordning och reda, och lugn och ro, är någonting som är väldigt viktigt och positivt.

Anf. 200 Camilla Hansén (MP)

Herr talman! Nu är det ofta som Fredrik Malm vill tala om Gustav Fridolin. Jag tar ett citat till från Gustav Fridolin: Lita aldrig på politiker som kommer med korta och enkla svar, för det stämmer inte.

Det finns inga enkla svar. Skolans finansiering är otroligt komplex. Vi säger att staten behöver ta ett större ansvar. Det är vi beredda att göra.

Nu diskuterar vi hela utbildningsområdet och även satsningarna på högre utbildning. Precis som många andra vet vi att ingenjörslandet Sverige är viktigt för oss, för vår framtid och de omvärldstrender som vi behöver hantera.

Också jag är glad för satsningarna på natur och teknik på lärosätena. Men vad är det gemensamma med Uppsala, Lund, Göteborg, Stockholm, Umeå, Linköping, Karolinska och flera lärosäten? Det är att den satsning som man gör på natur och teknik är mindre än den generella besparing som Liberalerna gör i täten för svensk utbildning på Utbildningsdepartementet på alla statliga verksamheter i Sverige. Det gäller alltså även lärosätena.

Vad är det för satsning? Det är egentligen att vilja ha en omprioritering. Då kan man väl säga det. Men det blir fånigt att säga att det är en satsning när det i själva verket är en besparing för lärosätena som helhet.

Det handlar om prioriteringar. Det är en budget vi talar om med prioriteringar. Flera partier här har valt att prioritera annorlunda än regeringen. Det visar att det går att prioritera annorlunda och att prioritera skola, utbildning och forskning som är grunden för kunskapsnationen Sverige.

Anf. 201 Fredrik Malm (L)

Herr talman! Jag har i grunden en väldigt positiv bild av Gustav Fridolin som nu har apostroferats två gånger av min miljöpartistiska kollega och bara en gång av mig. Nu är det 2-2 där.

Vi går nu vidare med de två delbetänkanden som Gustav Fridolin har lämnat till regeringen när det gäller skolbiblioteken och läromedel. Jag hade önskat att det regeringsunderlag som Gustav Fridolin själv företrädde som minister skulle omhändertagit hans utredningar, men det gör nu den här regeringen.

Vi ser ju hur viktigt detta är. Vi kan ha böcker ute i någon korridor på någon liten hylla. Det är inte samma sak som ett bemannat skolbibliotek med en utbildad skolbibliotekarie som också hjälper eleverna med andra saker som är väldigt viktiga för att kunna navigera i den värld vi har i dag. Det gäller till exempel hur man kan söka digitalt efter saker och ting, att inte falla för desinformation på internet och sådana saker.

Samma sak är det när det gäller läromedlen. Vi har nu lagt mycket stora belopp, nästan 700 miljoner i år och en halv miljard de kommande åren, på läromedel. Där finns också saker i Gustav Fridolins utredning om vi nu går vidare med. Det handlar om olika typer av regelverk och hur hårt man ska definiera vad läromedel är och sådana saker för att verkligen säkra kvaliteten för detta. Det är oerhört viktigt.

I den grundläggande frågan ser vi de sjunkande kunskapsresultaten. De hänger också ihop med en brist på ordning och reda på många skolor. Vi behöver verkligen återupprätta lugn och ro i svensk skola. Där har Miljöpartiet aldrig varit dem man vill hålla i handen i det arbetet.

Daniel Riazat (V)

Anf. 202 Daniel Riazat (V)

Herr talman! Fredrik Malm är en väldigt rolig person. Det tror jag att alla i utbildningsutskottet kan hålla med om. Men vi kanske borde vara seriösa i den här debatten med tanke på att det handlar om landets framtid.

Jag vill vara seriös och säga att Fredrik Malm nog måste vara den politiker i Sveriges riksdag som när hans parti sitter i opposition och inte vid regeringsmakten skyller alla problem på Sveriges kommuner. När hans parti har styrt majoriteten av Sveriges kommuner tyckte han att allting var den socialdemokratiska regeringens fel.

I dag befinner han sig i regeringsställning och är ansvarig för att ha en extrem nedskärningspolitik just nu gentemot skolan och kommunerna. Lärarfacken, Sveriges Kommuner och Regioner, föräldrar och elevorganisationer har alla gått ut och sagt "Nu kommer vi inte att klara av det". Om regeringens budget går igenom blir det en slakt av den svenska skolan.

Fredrik Malm står här och talar om detta som om regeringen satsar på den svenska skolan. Vi vet att så inte är fallet. Fredrik Malms parti var med och styrde mer än 50 procent av landets kommuner under förra mandatperioden. I majoriteten av dessa kommuner skedde det nedskärningar.

Nu är Fredrik Malm ordförande för utbildningsutskottet i riksdagen, och hans parti är ansvarigt för Utbildningsdepartementet. Då sker det återigen enorma nedskärningar.

Vad är svaret, Fredrik Malm, så här innan jul när barn, föräldrar och lärare ska gå på julledighet med oro för vad som kommer att hända med svensk skola under nästa år? Vad är svaret till dessa hundratusentals människor runt om i landet, eller de miljontals, som påverkas av denna nedskärningspolitik?

Vad är Fredrik Malms svar? Varför är det så viktigt för Liberalerna att genomföra de största nedskärningarna på kommunerna på väldigt lång tid?

(Applåder)

Anf. 203 Fredrik Malm (L)

Herr talman! Det pågår inte en slakt av svensk skola. Det är mycket ohederligt, oärligt och felaktigt att påstå det. Sverige är möjligen det land i OECD som lägger högst andel av sin bnp på skolan.

I den budget vi hade att ta ställning till här förra hösten - nu har jag inte kollat siffrorna exakt i år - hade våra utgiftsområden som vi nu debatterar den största andelen av den svenska statsbudgeten på flera årtionden. Det pågår inte en slakt av svensk skola.

Det vi däremot har sett är kunskapskollaps av svenska elevers kunskapsresultat. Det är väldigt märkligt att våra barn och ungdomar presterar så dåligt när vi i Sverige har så omfattande satsningar på välfärd och på skola som vi har.

Allting handlar inte enbart om omfördelning när regeringen tittar på det. Det tror Vänsterpartiet. Det handlar också om andra saker. Det handlar om vilken pedagogik man använder, hur elever lär sig i skolan och hur väl utbildade lärarna är och så vidare.

Vi kommer nu att reformera svenskt skolväsen egentligen över hela linjen på en rad olika områden med de utredningar som vi har satt igång. Det handlar särskilt om de tre stora reformer som genomfördes för 30 år sedan.

Herr talman! Man diskuterar ofta resurser här i kammaren. Jag ska berätta en hemlighet för Daniel Riazat. Pengar växer inte på träd. I Vänsterpartiets och socialisternas värld är det så. Då bryr man sig inte så mycket om människor jobbar eller inte jobbar och så vidare.

Vi måste ha en ekonomi som fungerar, och med det inflationstryck och andra problem som vi nu har därtill innebär det att alla inte kommer att få allt de ber om. Vi är inte i den situationen i Sverige, utan vi måste vara realistiska också ekonomiskt.

Daniel Riazat (V)

Anf. 204 Daniel Riazat (V)

Herr talman! Det stämmer; alla kan inte få allt. I Fredrik Malms, Liberalernas och den blåbruna regeringens värld kan dock skolkoncerner få exakt allt. Alla bolagsdirektörer kan få allt. Alla människor som befinner sig i den översta procenten i vårt samhälle vad gäller ekonomi ska få allt, för det har vårt samhälle tydligen råd med.

Men när det kommer till skolan finns det inte pengar. Pengar växer inte på träd, minsann. Det är det som är beskedet från Liberalerna när hundratusentals elever, föräldrar och lärare nu går på julledighet med oro över vad regeringen gör med den svenska skolan. Då är alltså svaret: Pengar växer inte på träd.

Det kanske man skulle ha tänkt på när man sänkte skatten för de rikaste. Det kanske man skulle ha tänkt på när man genomförde en politik där de rika skulle få socialism medan övriga skulle få ta konsekvenserna av den kapitalistiska politik som ni för.

Innan man bestämde sig för att leda ett land skulle man kanske ha funderat på att ha en plan för hur man ska leda ett land. Planen är tydlig just nu. Det finns en plan, och den handlar om att de som har det bra ska gynnas mest. De bolag som finns inom skolväsendet ska kunna fortsätta att plundra den svenska skolan på dess resurser. Det är det som är planen.

Jag har en fråga till, som inte bara handlar om ekonomi. Mitt i en ekonomisk situation som är fruktansvärd för den svenska skolan och där kunskapsresultaten sjunker väljer regeringen att fokusera på att göra lärare till angivare. Lärare ska gå runt i den svenska skolan och börja jaga elever som ser ut som jag, som mina kusinbarn eller som andra som har gått i den svenska skolan och inte alltid ens har haft uppehållstillstånd. Varför är detta prio ett att göra? Bortsett från att det är märkbart hur Liberalerna och Sverigedemokraterna har närmat sig varandra betydligt - hur kommer det sig att det här är prio i den svenska skolan? Är det här nästa steg?

Först handlade det om att mobiler skulle förbjudas. Det var otroligt viktigt för Liberalerna. Nu har man kommit närmare Sverigedemokraterna, så nu måste också barn som ser ut som jag jagas i den svenska skolan. Lärarna ska vara ansvariga för det i stället för att undervisa. Varför?

Anf. 205 Fredrik Malm (L)

Herr talman! Jag vet inte i vilken ände jag ska börja, men jag kan ta det här med att pengar inte växer på träd. Om man lyssnade på mig i mitt förra inlägg hörde man att det inte var ett budskap riktat till elever och föräldrar där ute; det var ett budskap specifikt riktat till Daniel Riazat. Det är Daniel Riazat som har problem med finansieringen.

Vanliga människor där ute vet mycket väl att pengar inte växer på träd. De har en rätt tuff tillvaro just nu, delvis på grund av vikande arbetsmarknad, till stor del på grund av Rysslands folkmordskampanj i Ukraina och till följd av inflation och mycket annat.

Därtill blir jag lite fundersam, herr talman, när Daniel Riazat säger att alla lärare ska springa runt och jaga personer som har utländskt utseende i skolan. Jag tror att många lärare inte riktigt känner igen sig i att de ska börja jaga människor med en annan hudfärg.

När det gäller frågan om informationsplikten är det tydligt i direktiven att utredaren ska titta på undantag för just lärare och även personer i sjukvården. Inte heller där blev det så mycket rätt, herr talman, i Daniel Riazats resonemang.

Avslutningsvis kan jag bara konstatera att det var Daniel Riazats parti tillsammans med Socialdemokraterna som i Sverige drev igenom den kommunalisering som innebär att det nu till åtta tiondelar är Sveriges kommuner som finansierar skolan.

Det betyder att den kritik Daniel Riazat riktar mot mig borde han rikta mot sina egna partikamrater, inte minst i den här kommunen. I Stockholms stad skär man ned på skolan, och det är S-V-MP-styret som gör det. Det gör att vi har en massa barn och ungdomar särskilt i de utsatta områdena, till exempel i förorterna, och i många andra kommuner runt om i Sverige med rödgröna styren som är väldigt oroade för vad som händer med deras skola.

(Applåder)

Anf. 206 Åsa Westlund (S)

Herr talman! En bra och lärorik skolgång är både en rättighet för individen och den viktigaste investering samhället gör i en människa. Kunskap ger oss makt, både att forma vårt eget liv och att påverka samhället. En bra skola lägger grunden för framtida Nobelpris, innovativa industrier och nästa generations kompetenta lärare.

En bra skolgång skyddar såväl samhället som individen från framtida arbetslöshet, ohälsa och kriminalitet. Ett väl fungerande utbildningssystem är dessutom grunden för ett land som vill konkurrera med kunskap och kompetens. Om Sverige inte ska konkurrera med låga löner utan med nya idéer, innovationer, ny teknik och högt förädlingsvärde - då måste utbildningsväsendet vara högt prioriterat.

Tyvärr var det i stället nedskärningar på skola och utbildning som SD-regeringen prioriterade i sin första budget - inte för att de var nödda och tvungna, utan för att ha råd med stora skattesänkningar för dem som tjänar mest.

När budgeten presenterades skröt regeringen om rekordsatsningar på skolan. Men i själva verket skar den ned 2 miljarder på anslagen till skolan i fasta priser. Pengarna som staten ger till svensk skola i år räcker alltså till 3 000 lärartjänster färre än sista året med en socialdemokratisk regering.

I stället för att stå för sina egna nedskärningar har företrädare för regeringsunderlaget under året låtit kommunala företrädare och rektorer bära ansvaret för de nedskärningar regeringens politik tvingat fram. Kommunala företrädare har dessutom av regeringsunderlaget anklagats för att vara dåliga på att prioritera. Det skedde senast här nyss av ledamoten Fredrik Malm.

Det finns förstås kommuner som kan prioritera annorlunda. Men själva valde SD och regeringen att i fasta priser skära ned på skolan med motsvarande 3 000 lärartjänster för att i samma budget ha råd att sänka skatten för dem som tjänar mest med 12,5 miljarder. De som själva gör en sådan prioritering borde rodna av skam när de talar om att kommunerna är dåliga på att prioritera.

Herr talman! Vad gör då regeringen i årets förslag till budget? Täcker de upp för de nedskärningar som de har gjort hittills på den statliga finansieringen av skolan? Nej, tyvärr inte. Statsbidragen räcker även 2024 till mindre än vad de gjorde 2022.

Herr talman! Det går att prioritera sådant som bygger Sverige starkt även i tuffa tider. Därför prioriterar Socialdemokraterna utbildning högre än vad Sverigedemokraterna och regeringen gör även i nästa års budget.

Vi socialdemokrater vill lägga 1 850 000 000 mer på skola och utbildning, varav 1 miljard på barns och ungas utbildning. Det är jag stolt över. För svenska elever behöver få mer tid med sina lärare, lärarna behöver få fler kollegor och skolbiblioteken behöver fyllas med både böcker och utbildad personal.

Herr talman! Skolans pengar måste också användas mer kostnadseffektivt. Skolpengen överkompenserar friskolekoncerner för ansvar som bara kommuner har. Detta har nu till och med regeringen erkänt. Ändå fortsätter Sverigedemokraterna och regeringen överkompensationen till friskoleägarna med minst 2 miljarder om året. Skattepengar som ska gå till undervisning kan fortsätta att försvinna iväg till våffelstugor, strandtomter eller expansion i andra länder.

Regeringen och SD sviker alltså skolan på flera sätt: neddragningar i fasta priser sedan de tog över och en marknadsskola som dränerar skolan på resurser.

Regeringen hade kunnat stoppa flera miljarder från att läcka via skolpengen genom att agera, men i stället låter den vinstjakten fortgå. Notan betalas varje år av elever, lärare och skattebetalare. Den betalas av barn och unga som inte får den hjälp och det stöd att utvecklas som de enligt skollagen har rätt till. Den betalas av lärare som inte får rimliga arbetsvillkor och av skattebetalarna, som får se sina pengar slösas bort.

Herr talman! Flera undersökningar visar att klyftorna ökar och likvärdigheten minskar i svensk skola, så även den senaste Pisamätningen. Pandemin har dragit ned resultaten i alla länder, men vi vet också av andra undersökningar att Sverige sedan marknadsskolan infördes har fått en allt mindre likvärdig skola.

När skolor tillåts välja lönsamma elever ökar bristen på likvärdighet. För att stärka kunskapsresultaten och öka likvärdigheten i skolan måste marknadsskolan avskaffas och mer resurser gå dit där de behövs mest. Vi socialdemokrater föreslår därför att statsbidraget för kunskapsutveckling och likvärdighet stärks med ytterligare 700 miljoner kronor nästa år.

Vi vill också att statsbidraget riktas mer mot lägre årskurser. Stöd till de elever som har svårt med att läsa, skriva och räkna måste sätts in tidigare än i dag. Vi vill dessutom satsa mer än regeringen på att förbättra arbetsmiljön och arbetsvillkoren i de mest socioekonomiskt utsatta områdena i Sverige.

Herr talman! Elever med utländsk bakgrund har lägre kunskapsresultat än barn med svenskfödda föräldrar. Bristande kunskaper i svenska språket försvårar inlärning och förståelse även i andra ämnen och senare årskurser. Insatser sätts in för sent, trots att vi har infört en läsa-skriva-räkna-garanti.

Det är därför viktigt att stärka det språkutvecklande arbetet redan i förskolan. Tyvärr har de barn som är i störst behov av träning och utveckling i svenska språket ofta sämst tillgång till språkträning under förskoletiden. Därför föreslår vi socialdemokrater en särskild satsning på just språkutveckling och höjd kvalitet i de 200 förskolor i landet som behöver det mest. Vi vill också införa språkkrav och ett språklyft för pedagogisk personal i förskolan.

Det finns också en ihållande skillnad mellan pojkars och flickors skolresultat. Därför borde Skolverket få ett tydligt uppdrag att föreslå åtgärder och arbeta för att stärka pojkars skolresultat utifrån den forskning och den beprövade erfarenhet som finns.

Det är också fler pojkar än flickor bland de tusentals unga som varje år stoppas från att läsa vidare på gymnasiet av betyget F. I stället förvisas de till en framtid som vi vet innebär högre psykisk ohälsa, stora svårigheter på arbetsmarknaden och hög risk att rekryteras av de kriminella gängen. Men regeringsunderlagets ideologiska skygglappar hindrar dem att se denna verklighet, och därför har de satt stopp för att ens utreda frågan om betyget F.

Herr talman! Vi socialdemokrater vill också ge fler skolor stöd till anpassade skolmiljöer för barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och se till att branschskolorna kan fortsätta att möta de kompetensbehov som finns inom små men för samhället helt avgörande yrken.

Herr talman! I budgeten för 2023 skar SD-regeringen ned 1 miljard på vuxenutbildning och yrkeshögskola. Det dröjde inte länge innan de insåg att det var lite dumt gjort och återförde en del av pengarna och kallade det för satsning. Faktum är dock att anslagen till vuxenutbildningen fortfarande ligger en halv miljard lägre än när regeringen tillträdde.

Vi socialdemokrater anslår i vår budget 500 miljoner mer än regeringen till vuxenutbildning. Regional yrkesvux och kombinationsutbildningar ska fortsätta att växa, men det är också viktigt att människor via komvux har goda chanser att läsa in betyg och kurser.

Yrkeshögskoleutbildningen behöver också fortsätta att byggas ut för att möta kompetensbehovet runt om i landet. Vi föreslår därför 250 miljoner mer än regeringen för detta. För att det ska bli möjligt för fler att utbilda sig oavsett var i landet man bor vill vi också utveckla fler lärcentrum.

Herr talman! Det är djupt olyckligt för Sverige som kunskapsnation att regeringen dels lägger för lite resurser på utbildning, dels låter läckaget av skattemedel till undervisning fortsätta på det här sättet. Eftersom vårt förslag till ramar i budgeten föll i rambeslutet hänvisar jag i dag bara till vårt särskilda yttrande. Bättre ekonomiska förutsättningar och bättre ekonomisk styrning hade dock kunnat höja utbildningsresultaten i vårt land.

Med socialdemokratisk politik hade skolan haft mer resurser, och alla skattepengar till skolan hade stannat i skolan. Fler vuxna hade haft möjlighet att studera, och fler företag hade kunnat växa eftersom de då hade hittat rätt personal att anställa.

(Applåder)

Anf. 207 Fredrik Malm (L)

Herr talman! Jag lyssnade på anförandet och slogs av att det nästan inte var ett ord om innehållet i svensk skola. Vad ska eleverna lära sig? Hur ska vi höja kunskapsresultaten? Det var enbart fokusering på den slutsats som Socialdemokraterna medelst hårdvinkling och ett väldigt socialdemokratiskt sätt att räkna på borgerliga budgetallokeringar kommer fram till, nämligen att det sparas väldigt mycket.

Det är ju inte riktigt på det sättet. Sanningen är, i den ekonomiska situation vi har i Sverige och i många andra länder, att det är omöjligt att kompensera alla verksamheter för en inflation på över 10 procent - nu har den sjunkit, men den låg där tidigare. Det menar Socialdemokraterna är en nedskärning. Alla, hela svenska folket, drabbas ju av detta, och även många andra verksamheter.

Vi gör stora satsningar på svensk skola, men vi gör också stora omprioriteringar av svensk skola. Jag hade varit väldigt glad och tacksam om någonting av detta hade kunnat ske tidigare. De senaste åtta åren har det inte skett särskilt mycket, om vi ska vara uppriktiga.

Vi har nu satt igång en utredning för att höja kvaliteten i lärarutbildningen. Ingenting skedde på åtta år. Varför det? Socialdemokraterna gjorde ingenting. Vi gör nu den största omregleringen av friskolesektorn på 30 år. Vi har tillsatt en stor friskoleutredning som kommer att se över saker. Det är skärpta kontroller, det är köer, det är vinststopp och det är andra saker. Socialdemokraterna borde vara positiva till detta, men man gjorde ju ingenting under de åtta år man styrde. Man lade fram några lagförslag ett halvår före förra valet som var så dåligt förberedda att de inte ens gick igenom. Man fick inte ens Centerpartiet och Liberalerna med på frågan om köer.

Det händer väldigt lite när Socialdemokraterna styr. Det händer betydligt mer nu.

Anf. 208 Åsa Westlund (S)

Herr talman! Det här är alltså en budgetdebatt. Ledamoten är upprörd över att vi pratar om budget. Vi borde prata om annat. Då är han på fel ställe.

Jag förstår i och för sig att Fredrik Malm inte vill prata om resurserna till svensk skola, för de har alltså minskat. Statens finansiella ansvar för svensk skola har minskat med Liberalerna. Jag antar att Liberalerna i valrörelsen inte stod och sa: Vi vill ha en statlig skola, men vi vill att staten ska minska finansieringen så att ni får säga upp lärare där ute. Men det är väl som partiledaren sa: Man sa en sak före valet, och sedan gjorde man någonting annat.

Den statliga finansieringen räcker i dag till mindre i svensk skola än vad den gjorde 2022. Och även om det kanske är en nyhet för Fredrik Malm består svensk skola till stor del av lärare. De vill ha en lön. Det tycker jag att de har rätt till. Det kostar pengar.

Lärarna är det viktigaste svensk skola har. I dag har svensk skola råd med 3 000 färre lärare med Fredrik Malms politik än när Fredrik Malm och hans regering tog över 2022.

Jag är fullt medveten om att alla inte kan kompenseras för kostnadsökningar. Men regeringen och Fredrik Malm valde att sänka skatten med 12 ½ miljard kronor för dem som tjänar mest i stället för att kompensera skolan för de kostnadsökningar som har skett. Det är ett val och en prioritering som Fredrik Malm får stå för.

Jag förstår att han inte vill bli påmind om detta, men det här är en budgetdebatt och jag påminner honom: Hur, Fredrik Malm, blir svensk skola bättre av att staten minskar sitt ansvar för finansieringen av svensk skola? Hur blir svensk skola bättre av 3 000 färre lärare som finansieras av staten med den här regeringen än med den socialdemokratiskt ledda regeringen 2022?

Anf. 209 Fredrik Malm (L)

Herr talman! För upplysnings skull kan jag inleda med att konstatera att lärarna är kommunalanställda. Om man jobbar i svensk skola är man anställd av kommunen. Detta var ett av huvudskälen till att vi var kritiska till den kommunalisering som Åsa Westlunds parti drev igenom för 30 år sedan, som har dränerat svensk lärarkår på auktoritet och status och inneburit att lärarnas löner i Sverige har halkat efter eftersom kommunerna inte har prioriterat dessa och inte heller, i varje fall inte tillräckligt stor utsträckning, lärarnas arbetsmiljö.

Sedan är det lite märkligt att så fort man sänker en skatt i Sverige hävdar Socialdemokraterna att det bara är för de allra rikaste. Poliser och sjuksköterskor är inte de rikaste personerna i Sverige. Jag tycker att de förtjänar några hundralappar eller tusenlappar mer i lönekuvertet för de insatser de gör.

När vi får ordning på svensk ekonomi och får mer tillväxt och lägre inflation är det också viktigt att de som arbetar, sliter och kämpar och går till jobbet varje dag får behålla lite mer av sin lön i plånboken.

Jag förstår att det sticker oerhört i ögonen på Socialdemokraterna när man påpekar detta, men så är det.

Nu ska jag berätta en sak som väl gör Socialdemokraterna ännu mer skärrade: Jag tycker inte heller att människor som tjänar lite mer pengar för att de har läst långa, tunga och krävande utbildningar genom den progressiva skatteskalan ska behöva betala proportionerligt mycket mer än andra, som de gör i dag. Jag tycker att det ska löna sig att utbilda sig till jurist eller läkare. De har också ofta lån efter att ha läst långa utbildningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utbildning och universitetsforskning

(Applåder)

Anf. 210 Åsa Westlund (S)

Herr talman! Jag lyssnade noga men hörde inte svaret på min fråga, som var på vilket sätt ledamoten anser att svensk skola blir bättre av att regeringens budgetproposition prioriterar att använda budgetutrymmet till skattesänkningar medan skolan i praktiken får mindre resurser än 2022. Jag uppfattade inte svaret på hur det stärker svensk skola. Det gör det inte.

I vår budget lägger vi mer pengar på att stötta alla skolor utifrån ett kunskapsutvecklings- och likvärdighetsbidrag. Vi har fler riktade satsningar på de mest utsatta skolorna, språkutveckling för utsatta förskolor, mer språkkrav för personalen och utbildning för förskolepersonal för att de ska kunna stötta barn med annan bakgrund att lära sig det svenska språket. Vi har fortsatt stöd till branschskolor, högre stöd via SPSM till elever med funktionsnedsättningar, mer pengar till komvux och yrkesvux och mer pengar till yrkeshögskolan.

Allt detta säger ni nej till. I stället använder ni ungefär samma belopp till att ta bort plastpåseskatten och införa lyx-rot. Det är er budgetprioritering. Jag skulle gärna vilja ställa frågan, men den blir såklart retorisk: Hur blir Sverige en starkare kunskapsnation av att man tar bort plastpåseskatten och inför lyx-rot i stället för att göra det som Socialdemokraterna föreslår i form av satsningar på svensk skola och utbildning?

Anf. 211 Anders Ådahl (C)

Herr talman! Låt mig först säga att vi i Centerpartiet såklart välkomnar att Socialdemokraterna har kraften att satsa mer än regeringen på svensk skola. Dock räcker inte heller den satsning som Socialdemokraterna mäktar med. Den är på 1,8 miljarder mer än regeringens satsning, medan Centerpartiet har bestämt sig för att prioritera skola och utbildning och satsar 7 miljarder mer än regeringen. Men mitt inlägg handlar inte riktigt om det.

Ledamoten Westlund har ofta använt uttrycket marknadsskolan. Från socialdemokratins sida är man inte så förtjust i det man kallar marknadsskolan.

Centerpartiet har på senare tid reviderat sin skolpolitik och syn på skolan, men med det sagt är vi ett parti som ser varje individ och tror att marknaden många gånger är den bästa lösningen för att få till ett bra samhälle. Samtidigt tror vi kanske inte att de övervinster som varit har gynnat skolan, utan vi har reviderat vår politik.

Vi tror på pluralism. Vi tror på valfrihet. Men jag har inte riktigt förstått vad Socialdemokraterna menar att de vill ha i stället för den skola som Centerpartiet vill ha, där det finns en valfrihet. Vill socialdemokratin ha en skola som ser likadan ut i hela landet och som ägs av kommunerna och staten? Hur ser det ut egentligen? Ska det finnas olika slags skolor? Ska det finnas olika slags ägare? Hur ska huvudmannaskapet se ut? Jag är genuint nyfiken på svaret.

Anf. 212 Åsa Westlund (S)

Herr talman! Med all respekt - Anders Ådahl kan inte ha ansträngt sig jättemycket när han ställer en sådan fråga.

Socialdemokraterna vill ha kvar det fria skolvalet, men vi vill ha ett gemensamt skolval där alla elever väljer samtidigt, precis som man gör till universitet och högskolor. Då söker man de platser som finns. I ett sådant system ser vi att det ska finnas flera aktörer, men vi vill få bort vinstjakten i svensk skola. Vi vill att de som driver skola ska göra det av ett genuint intresse av att förbättra skolan för svenska elever och rusta dem med den största kunskapen som finns. Då måste vinstintresset bort från svensk skola.

Vi är öppna för flera olika lösningar och har inte låst oss vid en enda. Det finns flera vägar att gå. Därför hade vi gärna sett att den utredning som vi tillsatte när vi hade regeringsmakten hade fått jobba färdigt och ta fram alternativ och olika handlingsvägar för att få bort vinstjakten ur svensk skola.

Vi tror tyvärr inte, med de erfarenheter vi har, att det går att kontrollera bort problemen med vinstdrivande skolor. Man måste förändra systemet på ett mer grundläggande sätt så att inga lycksökare ska befinna sig i svensk skolverksamhet.

Anf. 213 Anders Ådahl (C)

Herr talman! Tack för klargörandet, Åsa Westlund! Skälet till att jag ställer frågan är naturligtvis att vi har en budgetdebatt här i riksdagens kammare i kväll. I Socialdemokraternas budgetförslag finns inga medel avsatta för reformering av svensk skola åt det håll som Socialdemokraterna vill. Skulle ledamoten vilja säga någonting om när ni ser att en sådan reformering skulle vara möjlig? Varför avsätter ni inte medel i årets budget? Tror ni inte själva på den modell ledamoten presenterar?

Anf. 214 Åsa Westlund (S)

Herr talman! Jag tror att ledamoten är ute efter en specifik lösning av den här frågan som i så fall hade behövt finnas med i en budget, men det finns ju olika sätt att gå till väga. Allt behöver inte finnas med i en budgetmotion. Vi är som sagt öppna för flera olika handlingsvägar. Det viktiga för oss är att få bort de negativa drivkrafterna.

Det finns många delar i detta som man behöver göra upp med. Det handlar om att reformera skolvalet så att skolor inte väljer lönsamma elever och att skolvalet blir gemensamt. Det handlar om en resurstilldelning där friskolor inte blir överkompenserade gentemot kommunala skolor. Man kanske kan dela på ansvaret för alla elever på ett bättre sätt. Det handlar inte om att ta bort det fria skolvalet utan om att hitta en lösning som får bort vinstintresset.

Jag återkommer gärna till den här debatten vid ett senare tillfälle, men det finns också som sagt många olika vägar som inte behöver synas i en budgetmotion.

Anf. 215 Patrick Reslow (SD)

Herr talman! Låt mig först och främst yrka bifall till förslagen i betänkandet.

Häromveckan presenterades resultaten av Pisaundersökningen som genomfördes under våren 2022. Det var en i grunden nedslående rapport som visar att det finns omfattande kunskapsbrister hos svenska elever. Det har också Fredrik Malm tidigare redogjort för. Resultaten i läsförståelse och matematik sjönk tillbaka till 2012 års nivåer. Pandemin är såklart en del av förklaringen. Massinvandringen är en annan del och dålig socialdemokratisk skolpolitik en tredje.

Läs- och skrivfärdigheterna är av väsentlig betydelse för hur eleverna klarar av att nå kunskapsmålen och klarar högre studier. I längden påverkar de också möjligheten att få jobb och att vara en aktiv samhällsmedborgare. Läsning är en del av bildningen och måste därför stärkas.

Sverigedemokraterna och regeringen gör en storskalig satsning på läsning, som även innebär ett skifte från digitaliserade läromedel till tryckta böcker. Vi anslår medel dels till inköp av böcker till förskolor och skolor, dels till framtagande av läslistor med svenska och internationella skönlitterära verk. Vi förstärker och utvidgar satsningarna på lärarnas kompetensutveckling. Vi aviserar också en satsning på bemannade skolbibliotek inför 2025.

I den bästa av världar har lärarna god tid att förbereda och planera undervisningen, genomföra den samt repetera det som lärts ut för att se att eleverna har förstått ämnesområdet.

Det här ställer stora krav inte bara på ämneskunskaper hos läraren utan även på disciplin hos eleverna och på statliga styrdokument som främjar kunskaps- och bildningsprogression.

En gång i tiden hade Sverige en skolform som betonade just detta, men den kullkastades när Socialdemokraterna på 50- och 60-talen reformerade skolsystemet och så småningom började stöpa alla elever i en och samma form. I stället för att vara kunskapsfokuserad blev skolan föremål för ett postmodernt synsätt där faktiska kunskaper inte existerade. Det är effekterna av denna kursändring vi ser i dag.

Den nya politiska inriktningen är tydlig. Vi stärker skolans kunskapsuppdrag. Nya läroplaner ska sätta punkt för flumskolans begreppsvärld. Betygen ska tydligt spegla kunskapsnivån, och digitala, centralt rättade nationella prov ska säkerställa detta.

De digitala nationella proven rullar igång från och med höstterminen, och från hösten 2026 införs centralt rättade nationella prov för gymnasiet. Vi inför fler spetsklasser för högpresterande elever och ökade möjligheter att läsa ämnen och kurser på högre nivå.

En viktig förutsättning för att öka kunskapsnivåerna är dock välutbildade lärare. Lärarutbildningen ska reformeras. Antagningskraven till lärar och förskollärarutbildningarna ska höjas, ämnesutbildningen ska stärkas och ämneskunskaper och ämnesdidaktiska kunskaper ska få ett betydligt tydligare fokus. Även examensmålen ska justeras. Samarbetet mellan lärosätena ska öka, och vissa ämnen ska koncentreras till färre lärosäten för att stärka kvaliteten. Så skapar vi en stark, kunskapsfokuserad skola.

Fru talman! Ingen av dessa åtgärder kommer att ha någon effekt om vi inte får bukt med de omfattande ordningsproblem som råder i svensk skola.

Häromdagen fick jag ett brev från en lärare som berättade om sin arbetssituation. Han berättade att skolledning och personal hade slutat ta de tuffa beslut som krävs för att hantera stökiga elever, förmodligen för att de inte vågade ta tag i problemen.

Vi har kunnat läsa i medierna om just detta, exempelvis att våldsutsatta elever får möta förövarna i skolan varje dag eftersom skolan inte agerar.

Massinvandringens effekter gör sig också gällande. Vi har exempelvis kunnat läsa om skolor där tydligt antisemitiska handlingar inte har föranlett polisanmälan trots att kommunen i fråga har nolltolerans mot brott.

Vi har tagit del av uppgifter om skolor som styrs av gängbildningar, skolor där vapen och narkotika är en del av vardagen.

Otryggheten på skolorna har ökat. Hot och våld mot andra elever och lärare har ökat. Lärare väljer att sluta på grund av arbetssituationen. De bästa studenterna väljer bort läraryrket som ett alternativ.

Den pågående konflikten mellan terrororganisationen Hamas och Mellanösterns enda demokrati Israel har också trängt in i skolvärlden. Antisemitismen ökar, judiska elever är rädda för att gå till skolan och lärare vågar på vissa håll inte undervisa om Förintelsen. Hur har det kunnat gå så långt? Inte på någon annan arbetsplats i landet hade vi accepterat en sådan arbetsmiljö.

Skolan ska vara en plats där kunskap, bildning och normer ska vara i fokus. Skolan ska vara en trygg plats. Sverigedemokraterna och regeringen har därför tillsatt en utredning som ska stärka just tryggheten och ordningen på skolor.

Vi stärker lärarnas befogenheter att upprätthålla ordning. Det ska inte råda något tvivel om att det är läraren som bestämmer över undervisningen. För elever som inte följer reglerna ska det bli tydliga och omedelbara konsekvenser. Rektorns ansvar för att upprätthålla trygghet och studiero ska skrivas in i skollagen. Rektorn ska ansvara för att det upprättas ordningsregler med en konsekvenstrappa. Det här ska ligga till grund för ett förväntansdokument som ska skrivas under av elever och föräldrar. Ett nationellt frånvaroregister och ordningsomdömen ska införas.

Skolan måste också kunna agera kraftfullt när elever kränker, hotar, använder våld eller på annat sätt agerar störande. Det är direkt stötande att läsa om fall där våldsverkare tillåts gå kvar på skolan och brottsoffret tvingas möta sin förövare dagligen eller där den utsatte flyttas i stället för förövaren. Vi kommer därför att utöka möjligheterna till tillfälliga och permanenta omplaceringar, tillfälliga och permanenta avstängningar samt fler akutskolor - ett brett spektrum av åtgärder.

Fru talman! Det är väl känt att Sverigedemokraterna förespråkar ett statligt huvudmannaskap för skolan. Vi kan dock konstatera att inte finns någon majoritet i riksdagen för detta än så länge. Vårt arbete för ett statligt huvudmannaskap fortsätter, men i kompromisser med regeringspartierna har vi kommit överens om att det nu ska utredas hur en nationell skolpengsnorm för såväl kommunala som fristående skolor ska se ut och införas. Det tycker vi är bra. Vi tar ett stort steg på vägen mot ett statligt huvudmannaskap men i nuläget inte steget fullt ut. En nationell skolpengsnorm innebär däremot att staten tar ett grepp om finansieringen av skolan och skapar likvärdiga förutsättningar för lärande över hela landet. Det är bra. För vår del kommer vi att bevaka att utformandet sätter eleverna och inte driftsformen i centrum när propositionen väl landar.

För oss sverigedemokrater är rätten att välja skola av central betydelse. Det är elever och föräldrar som ska bestämma över sin framtid, inte klåfingriga sossar eller byråkrater. I dag är det fler än 410 000 elever som går i fristående förskolor, grundskolor och gymnasieskolor. Det är nästan 20 procent av alla barn och elever. I gymnasieskolan är det så många som var tredje elev som väljer en fristående skola. För många barn och elever har fristående skolor blivit ett naturligt alternativ när socialdemokratin inte lyckats upprätthålla en skola med ordning i klassrummen eller goda studieresultat.

Sverigedemokraterna är positiva till att det finns en mångfald av skolaktörer, allt från kommunala skolor till större aktiebolag. För oss är driftsformen av mindre betydelse. Desto viktigare är att skolorna är bra, håller hög kvalitet och levererar en höjd kunskapsnivå. Just därför är det också viktigt att få bort aktörer som inte är seriösa och som inte levererar tillräckligt väl. Detta ska såklart även gälla kommunala skolor.

Med detta sagt, fru talman, skulle jag vilja avsluta med att tacka för det gångna året och önska fru talmannen, kammarkansliet, utskottskansliets personal samt utskottsledamöterna en god jul och ett gott nytt år.

(Applåder)

Anf. 216 Åsa Westlund (S)

Fru talman! Jag vill börja med att säga att de två senaste läroplanerna har varit framtagna av borgerliga regeringar och att den socialdemokratiska regeringen inledde ett arbete och tog flera steg för att få bort flummet från läroplanerna och stärka kunskapskraven. Jag är glad att den nu sittande regeringen går vidare med det arbetet, för det behövs.

Jag tänker dock ställa en helt annan fråga till Patrick Reslow.

År 2018 startade en femårig försöksverksamhet med branschskolor. Syftet var bland annat att elever inom gymnasieskolans yrkesprogram och på komvux skulle kunna erbjudas undervisning i yrkesmoment som inte kan ges på den ordinarie skolan. Under försökstiden drabbades Sverige av en pandemi. Men på till exempel branschskolan för plåtslagare ledde försöket ändå till att antalet sökande gick upp med 30 procent.

Det här är alltså bristyrkesutbildningar, och samhället skriker verkligen efter utbildad personal för att klara viktiga samhällsuppgifter.

Ändå valde SD-regeringen när den tillträdde att lägga ned försöket. Vi socialdemokrater tyckte att det var fel, och det tycker vi fortfarande. Därför föreslår vi ett statsbidrag för detta även i år i vår budgetmotion.

Tycker inte Sverigedemokraterna att det behövs fler plåtslagare och fler eldistributionstekniker i Sverige? Eller varför lade Sverigedemokraterna ned stödet till de här väl fungerande branschskolorna?

Anf. 217 Patrick Reslow (SD)

Fru talman! Det känns lite märkligt att en företrädare för Socialdemokraterna ställer frågor om att det behövs fler plåtslagare.

Socialdemokraterna är ju det parti i Sveriges riksdag som allra mest har slagits för att alla ska läsa på högskola och universitet. Allt ska teoretiseras. Men när det väl kommer något som intresserar Socialdemokraterna, till exempel att vi inte har nog med plåtslagare, reflekterar de inte över sin egen skuld i det utan gör det till någon annan grej.

Det är ju det som är problemet i svensk skola - att vi inte har lyckats få tillräckligt många elever att söka sig till yrkesprogrammen därför att Socialdemokraterna medvetet har skickat ut signalen att de här yrkena inte betyder någonting. Alla ska in på högskolan; det är det som räknas. Alla ska bli akademiker.

Branschskolorna, kommer de tillbaka i framtiden? Det vet vi inte. Vi har nog inte så mycket emot det som parti. Men vi ser andra lösningar som vi nu jobbar med tillsammans med regeringspartierna. Det handlar exempelvis om en yrkesskola och om att stärka yrkesprogrammen på gymnasiet. Vi pratar om yrkesvux och yrkeshögskola. Jag har höga förväntningar på att just plåtslagare kommer att ingå här och att vi därmed kan uppfylla Åsa Westlunds senkomna dröm.

Anf. 218 Åsa Westlund (S)

Fru talman! Detta var faktiskt kvalificerat struntprat från Patrick Reslow. Men jag hörde ändå inte svaret på frågan. Varför tog Sverigedemokraterna och regeringen bort finansieringen från fullt fungerande branschskolor som gav elever möjlighet att utbilda sig till just plåtslagare och andra samhällsnödvändiga yrken?

På grund av Sverigedemokraternas beslut har många gymnasieelever nu inte fått denna möjlighet. Arbetsplatser har gått miste om kompetens. Kunnande och personal som har byggts upp på dessa branschskolor riskerar att skingras för vinden och bli omöjliga att få tillbaka.

En av de branschskolor som lyckades bra var den som utbildade eldistributionstekniker - ett viktigt yrke när Sverige nu ska ställa om och behöver mer elproduktion. Då behövs också ett fungerande elnät för den nya produktionen och de nya industrier som behöver elen.

Varför attackerar då Sverigedemokraterna denna möjlighet att trygga tillgången till just eldistributionstekniker? Varför lägga ned fullt fungerande yrkesutbildning för att förhoppningsvis, någon gång i framtiden, skapa något liknande, Patrick Reslow?

Anf. 219 Patrick Reslow (SD)

Fru talman! Jag noterar, och det är ganska anmärkningsvärt, att när man får ett svar som inte passar är det struntprat, enligt Åsa Westlund. När vi svarar och förklarar varför vi står för vissa saker och detta inte ligger i Åsa Westlunds intresse är det alltså struntprat. Det kanske inte är så bra.

Intresset för branschskolorna var svagt, och då bestämde man sig för att göra något annat. Nu görs satsningar - jag förstår inte Åsa Westlunds fråga, för jag var väldigt tydlig med detta - på att stärka de yrkesprogram som Socialdemokraterna valde att inte lägga tyngdpunkten på därför att alla skulle läsa på högskola och bli akademiker. Vi stärker yrkesprogrammen. Vi inrättar yrkesskolan. Vi vill ha stärkt yrkesvux. Vi vill satsa på yrkeshögskolan.

Vi är säkra på att vi kommer att tillgodose det behov som finns. Vi ser redan i dag att söktrycket på yrkesprogrammen ökar; det är jättebra. Budskapet är att med SD-politik och borgerlig politik skapas bättre förutsättningar för att fylla bristyrkena i framtiden. Detta är mer än man lyckats med under åtta socialdemokratiska år.

(Applåder)

Daniel Riazat (V)

Anf. 220 Daniel Riazat (V)

Fru talman, ledamöter och marknadsskoleföreträdare! Jag skulle vilja inleda mitt anförande med att sända en tanke till alla de barn i Gaza som i dag inte har möjlighet att gå i skolan. Jag skulle vilja sända en tanke till alla barn i Kurdistan, till alla skolflickor i Iran som skriker "zan, zendegi, azadi" och till alla barn runt om i världen som inte har den förmån vi har här.

Fru talman! Det hade varit trevligt om också skolmarknadsministern - eller jag menar skolministern - hade varit här, men jag noterar att vi återigen har en skolpolitisk debatt utan närvaro av något av de utbildningspolitiska statsråden. Detta tycker jag är beklagligt.

"Skyll inte ifrån dig när det är ditt fel, Edholm." Så skrev lärarfacket Sveriges lärare för ett par månader sedan. I artikeln skrev man vidare: "Lotta Edholm har på olika sätt försökt påskina att regeringen lägger extremt mycket på skolan. Det stämmer inte. Om man bara ser till det som tillfördes i budgeten finns det flera år under det senaste tio åren när större resurser tillförts. Därtill gör den höga inflationen att pengarna räcker till mindre nu än tidigare."

Det är en sak att svensk borgerlighet använder begrepp som kommunism och liknande så fort någon kritiserar regeringens dåliga skolpolitik. Men är Sveriges lärare också en kommunistisk organisation? undrar jag. Är Sveriges Kommuner och Regioner en kommunistisk organisation? Är alla Sveriges skolforskare kommunister? Nej, jag tror inte att de är det, och jag tror också att regeringen vet att de inte är det.

Fru talman! Vänsterpartiets samlade förslag när det gäller statens budget finns i vår partibudgetmotion. I den motionen har vi också lagt en ram för utgiftsområde 16, som jag är här för att prata om i dag. Men vi har också ett särskilt yttrande i utbildningsutskottet eftersom vi inte ställer oss bakom regeringens budgetramar.

Sverige står inför mycket stora samhällsutmaningar, inte minst när det gäller skolan. Barns och ungas psykiska hälsa har kraftigt försämrats under de senaste åren, och allt fler unga dras in i kriminalitet. Förskolan och skolan är helt centrala skyddsfaktorer när det gäller dessa problem, men det är avgörande att skolan får de resurser och förutsättningar som behövs.

Vänsterpartiet föreslår att de generella statsbidragen ökas kraftigt 2024, i takt med inflation, löner och befolkningstillväxt i olika grupper de kommande åren. Ökade generella statsbidrag till kommuner är också den plattform som krävs för att verksamheterna ska få arbetsro att skapa en långsiktigt trygg, demokratisk och jämlik utbildningssektor.

Det är till exempel viktigt att alla barn har möjlighet att gå i förskola, oavsett föräldrarnas ekonomi. Därför föreslår vi att ett fribelopp införs inom maxtaxan. Vi avsätter här 1,3 miljarder mer än i regeringens förslag.

Vi föreslår också att ett ökat fribelopp införs för fritidshemsavgiften. För detta ändamål avsätter vi 640 miljoner kronor mer än i regeringens förslag.

Vidare anser vi att barngrupperna i förskola och på fritidshem är för stora. Därför gör vi riktade satsningar på personalförstärkning på bland annat fritidshemmen, där behoven är som störst.

Vänsterpartiet föreslår egna satsningar på generellt stöd till kommunerna inom utgiftsområde 25 på motsvarande cirka 30 miljarder kronor, vilket också är ungefär den summa som bland annat SKR har sagt behövs för att bibehålla den nuvarande kvaliteten. De har pratat om att 28 miljarder kronor behövs för att behålla den nuvarande kvaliteten.

Det har i dag stått borgerliga företrädare här i talarstolen och pratat om att kunskapsresultaten har sjunkit i den svenska skolan. Är lösningen då att minska resurserna till den svenska skolan, som regeringen gör nu? Svaret från Vänsterpartiet och, vet jag, hela den samlade oppositionen är nej. Svaret är satsningar och att visa den svenska skolan och de som verkar inom den att vi anser att den är ett prioriterat område - det gör inte regeringen.

Fru talman! Nyligen presenterades resultaten av Pisamätningen, och jag måste säga att det inte var trevligt att se de svenska resultaten. Jag kan börja med att säga att jag inte är speciellt förtjust i det stora fokuset på enskilda mätningar och internationella jämförelser. Jag tycker inte att svensk skolpolitik ska utformas endast utifrån internationella mätningar. Men en sak är ändå tydlig: Ännu en internationell mätning visar att svensk skola håller på att bli alltmer ojämlik. Och detta oroar Vänsterpartiet och mig.

Tidigare har OECD påpekat detta vid ett flertal tillfällen. Såväl svenska som internationella forskare har också sagt exakt samma sak, nämligen att marknadssystemet trasar sönder det svenska skolsystemet och leder till mer segregation och ojämlikhet.

Samtidigt finns det en annan fråga som är kopplad till detta och också påverkar den svenska skolan negativt; jag pratade om den tidigare. Det handlar om de enorma nedskärningar som regeringen just nu genomför när det gäller kommunerna och skolorna.

I en tid när lärare och rektorer skriker efter mer resurser och anställda tvingas sägas upp, bland annat på grund av nedskärningar som borgerligheten införde i majoriteten av de kommuner där man var med och styrde under förra mandatperioden, känner sig regeringen nu tvungen - samma partier som styrde majoriteten av landets kommuner tidigare - att inleda en extrem nedskärningsbudget gentemot svensk skola.

Jag fick inget svar från Fredrik Malm, Liberalerna, ordförande för utbildningsutskottet och med i samma parti som skolmarknadsministern och utbildningsmarknadsministern, om varför det är så viktigt för denna regering att göra de största nedskärningarna gentemot svensk skola just nu när det är som svårast.

Sveriges Kommuner och Regioner har protesterat. Sveriges lärare protesterar och anordnar demonstrationer mot detta. Elever och föräldrar startar olika grupper och uppror mot nedskärningarna. Men skolministern säger att pengarna inte är det viktigaste.

Pengarna är alltså det viktigaste när det handlar om att höja lönen för riksdagsledamöter, skoldirektörer, ägare till friskolor som ska få komma undan från skatten och olika typer av människor i vårt samhälle som befinner sig i toppen, men pengarna är inte det viktigaste när det handlar om skola, vård och omsorg - det vill säga vår välfärd, kärnan i vårt samhälle.

När lärare står i skolorna och säger att de inte klarar av mer nedskärningar blir Fredrik Malms, Liberalernas och regeringens svar att pengar inte växer på träd. Men tydligen växer de på träd någonstans, och det är i regeringens skattesänkningar. Där växer de på träd. När Sverigedemokraterna ska bestämma att marknadsexperimentet med svensk skola ska fortsätta, då finns det hur mycket pengar som helst. När miljarder kronor av våra skattemedel ska försvinna från vårt land på grund av ett experiment som man har inspirerats till av en diktator som heter Pinochet, då finns det hur mycket pengar som helst, men inte när det kommer till att låta de anställda få lugn och ro i den svenska skolan.

När högern pratar om att vi behöver förändra skolsystemet ska vi komma ihåg att bland annat Liberalerna har varit med och tagit fram fyra av de senaste fem skollagarna och läroplanerna i det här landet. Det vill säga att regeringspartierna också är högst ansvariga för den skolpolitik som finns i dag och som vi debatterar. Att de låtsas som att de inte är det är beklagligt.

Fru talman! Det går inte att prata om den svenska skolan utan att prata om marknadiseringen. Därför kommer jag gång på gång, i anförande efter anförande och replik efter replik, att ta upp frågan om hur ett av världens mest korrupta skolsystem tar sönder den svenska skolan. Det leder till att resurser försvinner från vårt gemensamma skolsystem och skattesystem. Det leder till att lärare inte får möjligheten att hjälpa barn på det sätt de vill och kan och som de är utbildade till.

Det leder till att skolledare tvingas skära ned, mot sin vilja, för att Fredrik Malm inte har mer pengar till skolan. Men han har mer pengar till skattesänkningar. Sverigedemokraterna har inte mer pengar för skolan, men de har pengar för att hyra fängelser utomlands.

Detta tycker jag är beklagligt. Sverige har gått från att vara en skolnation och en kunskapsnation till att bli ett land där de främsta företrädarna för regeringen inte ens är pålästa om vilken budget de själva har lagt fram i den här kammaren. Det hade jag förväntat mig från politiker i mitt hemland Iran, där de fått sin post genom att vara släkt med presidenten eller med någon annan, men inte i en demokrati som Sverige och inte i en kunskapsnation som Sverige.

Som utskottets viceordförande tog upp tidigare handlar det här om en enda sak, och det är att det finns kopplingar mellan politiska partier och företrädare i Sveriges riksdag och skolkoncernerna. Annars hade det inte funnits en enda anledning till att det här skolmarknadsexperimentet får fortsätta.

Vi har ju de facto ett system som inte ens finns i alla diktaturer, nämligen att en skolminister kommer direkt från skolmarknaden. Det är därför som jag genomgående i dag har pratat om skolmarknadsministern, för det är det vi lever med i dag.

För dem som lyssnar och inte ser detta kan jag säga att de borgerliga företrädarna verkar vara väldigt besvärade av mitt anförande just nu. Det gör också att jag vet att vi är på rätt väg när vi inom oppositionen tar upp frågan om skolmarknadiseringens misslyckande.

Vi kommer att se till att skapa en jämlik skola oavsett om den nuvarande regeringen vill det eller inte. Det märks i opinionssiffrorna, och det kommer att märkas på nästa valdag. Vi kommer att ta tillbaka den demokratiska kontrollen över den svenska skolan, och vi kommer att se till att lärare, skolpersonal och elever får den uppskattning och respekt de förtjänar - man ska åtminstone ha skolpolitiker som är pålästa på det de håller på med och inte sitter här och skrattar när andra talar från talarstolen. Det kommer vi att se till.

(Applåder)

Anf. 221 Josefin Malmqvist (M)

Fru talman! Sverige borde ha världens bästa skola. I många klassrum ser vi att man bedriver en undervisning i absolut världsklass.

Men tyvärr ser det inte ut så överallt. Resultatet i den svenska skolan har nu fallit i drygt 20 års tid. Om inte kraftfulla åtgärder sätts in nu riskerar generationer att växa upp utan tillräckliga kunskaper, och Sverige som land riskerar att halka efter när det gäller tillväxt och konkurrenskraft.

Den senaste Pisamätningen, som flera av mina kollegor har nämnt här tidigare i kväll, bekräftar tyvärr detta. Vi ser att svenska elevers tapp i kunskap är det största tappet någonsin när det gäller matematik och läsförståelse. Var femte tioåring kan inte förstå en vardaglig text. Läskunnigheten bland svenska elever, och främst bland elever som inte talar svenska hemma, har försämrats i jämförelse med övriga länder inom OECD. Så kan vi inte ha det. Det är ett rejält underbetyg.

Den misslyckade integrationen är en viktig förklaring till den här utvecklingen. Skolan riskerar nu att delas i två, där skillnaderna ökar mellan dem som är födda i Sverige och dem som är födda utanför Sverige. Vi ser nu att skillnaderna ökar.

Men faktum är att Sverige inte bara halkar efter bland de elever som presterar sämst utan också bland de elever som borde prestera i absolut topp. I matematik, för att nämna ett exempel, har alltså andelen högpresterande elever fallit från 12 till 5 procent på bara drygt 20 år.

Sverige tappar internationellt. Det är en av anledningarna till att vi nu satsar riktat på fler spetsklasser. Men faktum är att vi inte ens vet om svenska elever kan mer eller mindre i matematik nu än för säg 20 år sedan eller för den delen för tre år sedan, detta på grund av Socialdemokraternas flumskola och de otydliga mål vi i dag har när det gäller kunskapskrav.

Vi vill se tydliga och mätbara kunskapskrav. Läroplanen ska inte beskriva hur undervisningen ska gå till utan i stället fokusera på att den ska vila på evidens och beprövad erfarenhet. Vi ska fokusera på mätbar kunskap.

Det finns flera internationella erfarenheter som visar vägen. Ett annat exempel är externt rättade nationella prov och externa examinatorer. I de tio länder i Europa som har jämförbara skolsystem har merparten prov som bedöms externt. Det borde inte vara raketforskning att få till detta också i Sverige. Det är något vi har stridit för i många år i opposition. Nu kommer det att bli verklighet.

Fru talman! Den viktigaste faktorn för att höja kunskapsresultaten i den svenska skolan är mycket undervisningstid med skickliga lärare. Samtidigt har läraryrket i Sverige gått från att vara eftertraktat till att vara ett lågstatusyrke, enligt OECD. Så kan vi inte ha det.

Vi menar att lärarutbildningen behöver reformeras i grunden. Vi vill se mer praktik och fokus på ämneskunskaper. Från Moderaternas sida vill vi öppna för fristående lärarutbildningar. Och det ska bli mer attraktivt att jobba som lärare genom minskad administration, större befogenheter och reformer för att få ordning och reda i klassrummen.

Fru talman! I dessa budgetdebatter fokuserar vi väldigt ofta på hur vi fördelar utgifterna i statens budget men väldigt sällan på hur intäkterna skapas och hur intäkterna kan bli större. Vilka reformer behöver vi för att se till att det växer fram fler jobb och för att tillväxten i Sverige ska öka?

Sverige gick under Magdalena Anderssons tid på Regeringskansliet från att vara en av de snabbast växande ekonomierna i Europa till att vara ett av länderna med lägst tillväxt. Man slösade bort en högkonjunktur genom att inte genomföra nödvändiga strukturreformer - det gällde inte minst arbetsmarknaden. Detta gjorde att Sverige hade sämst utveckling av arbetslösheten i hela Europa.

Nu krävs en politik för högre tillväxt. Vi behöver en politik som ger företag möjlighet att växa. Vad är det då som krävs? Vad är det företagen efterfrågar? Såväl stora som små företag som jag träffar runt om i hela Sverige lyfter alla precis samma sak: kompetensförsörjning, kompetensförsörjning, kompetensförsörjning.

Kompetensbristen är den stora brist som man ser i dag. Det är just därför som vi möter upp med stora utbildningssatsningar i denna budget. Vi fokuserar på att bygga ut yrkesutbildningen. Det gäller regional yrkesvux. Det gäller yrkeshögskolan, som kommer upp i rekordhöga nivåer nästa år när det gäller antalet platser. Vi gör en satsning på fler ingenjörer bland mycket annat.

Fru talman! Det lackar mot jul. Många har det väldigt tufft just nu. Inflationen är löntagarnas absolut värsta fiende. Om bara någon vecka är det jul, och jag ser att många barn och föräldrar och familjer kommer att ha det väldigt tufft att få pengarna att räcka till. Inflationen drabbar människor väldigt hårt just nu. Det är därför detta är regeringens absolut viktigaste prioritering i denna budget. Vi kommer inte att ge oss förrän inflationen har sjunkit tillbaka. Vi ser nu tecken på att det går åt rätt håll, och vi hoppas verkligen att det ska hålla i sig.

Men vi behöver ha detta med oss när vi debatterar denna budget, för det återspeglas i de satsningar som vi väljer att göra i budgeten. Vi behöver tänka efter och prioritera de satsningar som verkligen behövs och som verkligen gör skillnad. Det, mina vänner, är att ta ansvar i tuffa tider. Den enskilt största satsning som vi gör i denna budget är på välfärden. Det är en satsning på kommuner och regioner för att vi vet att det behövs.

Men när jag läser oppositionspartiernas budgetar upplever jag inte att alla tar ansvar. Både Vänsterpartiet och Miljöpartiet går egentligen emot hela den samlade ekonomiska vetenskapen. Man vill i sina budgetförslag låna hundratals miljarder kronor de närmaste åren för att få ihop till alla sina samlade löften. Det skulle elda på inflationen. Det skulle leda till högre priser och högre räntor, och det skulle ytterst drabba de familjer som just nu har det absolut tuffast.

Samtidigt vill Socialdemokraterna ge sken av att ta ansvar när de i stället föreslår en bankskatt som faktiskt inte ens är genomförbar nästa år. Det är den som på papperet ska finansiera alla de löften som vi har hört om här i debatten. Det är alltså en bankskatt som är ett rent luftslott, för pengarna finns inte. De är påhittade.

Vi kan höra Åsa Westlund och andra företrädare i debatten lova ditt och datt åt höger och vänster, men pengarna existerar alltså inte nästa år. Ni lurar Sveriges lärare. Ni lurar familjer som tror på era löften. Ni spelar högt med Sveriges ekonomi. Det är inte att ta ansvar.

Sverige befinner sig i ett tufft ekonomiskt läge, men vi tar ansvar och genomför nödvändiga reformer för att lyfta svensk skola, för att möta behoven, för att lösa kompetensförsörjningen och för att därmed också bidra till att stärka Sveriges tillväxt och konkurrenskraft långsiktigt.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Anf. 222 Åsa Westlund (S)

Fru talman! Många har redan sagt detta i dag. Men jag tänker upprepa det igen: Många skolor har under året behövt minska på personalen eftersom Sverigedemokraterna och regeringen valde att inte kompensera skolorna för kostnadsökningar. Det innebär tyvärr att mycket stödpersonal har försvunnit, och den personal som har blivit kvar har mycket svårare att räcka till.

Det har blivit svårare för skolorna att se till att till exempel elever som har svårt att lära sig läsa verkligen får det stöd och den lärartid som de behöver för att lära sig. Precis som Josefin Malmqvist själv sa i talarstolen är det mycket undervisningstid med skickliga lärare som gör skillnad i svensk skola.

Ändå valde alltså Sverigedemokraterna och regeringen, när den tillträdde, att i fasta priser skära ned på statens finansiering av svensk skola med motsvarande 3 000 lärare. Man kompenserade inte heller kommunerna på något annat sätt för de kostnadsökningar som varit. Och i den här budgeten väljer samma partier att inte täcka upp för de nedskärningar som man gjorde förra året, utan det statliga stödet till svensk skola är även 2024 lägre än vad det var 2022 i fasta priser.

Sverigedemokraterna och regeringen lägger helt enkelt för lite resurser på skolan. Man prioriterar annat. Man prioriterar avskaffad plastpåseskatt. Man prioriterar att sänka skatten för dem som har råd att renovera sina kök för 600 000 kronor mitt i kostnadskrisen.

Min fråga är helt enkelt: Hur blir svensk skola bättre av att det statliga stödet till barns och ungas utbildning räcker till färre lärare och mindre undervisningstid 2024 än vad det gjorde 2022?

Anf. 223 Josefin Malmqvist (M)

Fru talman! Tack, Åsa Westlund, för frågan! Den ger mig en möjlighet att upprepa det som jag lyfte fram i mitt anförande.

Det är tuffa ekonomiska tider just nu. Vi ser att hushållen har det väldigt tufft. Det är därför jag är glad över att den enskilt största satsning som vi har möjlighet att göra i denna budget gör vi på just välfärden. Vi prioriterar satsningar på skolan, på sjukvården och på omsorgen. Det är alltså den enskilt viktigaste satsning som vi gör i denna budget.

Fru talman! Jag skulle väldigt gärna vilja höra från ledamoten Åsa Westlund hur ledamoten motiverar att det saknas finansiering. Ni saknar finansiering för era stora löften i er budget. De 10 miljarder ni står här och lovar finns inte. En bankskatt är inte möjlig att genomföra nästa år, så det är bara ett rent luftslott. Vad har du för svar till Sveriges lärare, föräldrar och elever som tror på dina löften här i talarstolen, som bara är rent påhitt?

Anf. 224 Åsa Westlund (S)

Fru talman! Det är klart att Sverige kan införa en bankskatt på de övervinster som bankerna har gjort på svenska låntagare under den här krisen. Detta har flera andra europeiska länder redan gjort med gott resultat. Det är klart att vi också kan göra det om regeringen lägger manken till, men det vill man inte göra. Man vill i stället prioritera andra saker.

I vår budget lägger vi 1 miljard mer på barns och ungas utbildning, på skolan. Vi lägger nästan 1 miljard mer på yrkeshögskola, vuxenutbildning, yrkesvux och komvux. Det finansierar vi genom att inte säga ja till lyx-rot, alltså lägre skatt för dem som ska lyxrenovera sina kök. Det är ungefär 1 miljard - 1 miljard som skulle kunna läggas på skolan. Josefin Malmqvist får gärna ta tillfället i akt och ändra sig, prioritera om. Svensk skola är väl ändå viktigare än lyxrenovering av kök?

En halv miljard till avskaffad plastpåseskatt, eller en halv miljard till yrkeshögskolan eller yrkesvux? Jag väljer såklart utbildning, för det är detta som bygger Sverige starkt. Jag tror att det är detta vi behöver satsa på, även när tuffa tider råder. Vi behöver inte hjälpa människor som har råd att renovera sitt kök för 600 000 kronor.

Regeringen har sedan den tillträdde prioriterat skattesänkningar för dem som tjänar mest framför att säkra finansieringen av skola och välfärd genom kostnadskrisen. Hur rättfärdigar ledamoten Josefin Malmqvist detta för föräldrar, lärare och elever som nu står där med konsekvenserna? Och hur bygger denna prioritering, alltså skattesänkningar framför investeringar i utbildning och skola, Sverige som kunskapsnation starkare?

Anf. 225 Josefin Malmqvist (M)

Fru talman! Alternativen i denna debatt blir tydliga. Här har vi en socialdemokratisk ledamot som företräder ett budgetalternativ där 10 miljarder kronor saknas. Det är alltså ett helt underfinansierat budgetförslag, och jag tycker att det är anmärkningsvärt för ett parti som, i alla fall tidigare, har varit mån om att ta ansvar för att föra en ansvarsfull ekonomisk politik i Sverige. Det är en häpnadsväckande utveckling, tycker jag.

Alternativen är tydliga. Regeringen och Tidöpartierna presenterar nu en budget som är finansierad och som tar ansvar i ett svårt ekonomiskt läge där den viktigaste prioriteringen är satsningar just på kommuner och regioner, därför att vi vet att många har det tufft.

Vi kommer dock inte nationellt att kunna kompensera fullt ut för inflationens effekter, utan där måste vi hjälpas åt. Vi ser också att många kommuner tar ett jättestort ansvar just nu, och även där spelar det roll vem som styr. Här i Stockholms stad - i Stockholms stadshus - satsar Moderaterna 110 miljoner kronor mer än Socialdemokraterna på skolan nästa år. I Malmö satsar Moderaterna 168 miljoner kronor mer än Socialdemokraterna nästa år. Så visst är det glasklart tydligt att det spelar roll vem som styr också när det gäller svensk skola.

Jag är stolt över att vi nu genomför tydliga och nödvändiga eftertraktade strukturreformer och reformer för svensk skola för att höja kunskapsresultaten, för att höja läraryrkets attraktivitet och för att minska lärarnas administrativa börda, bland mycket annat. Detta kommer att göra skillnad på riktigt för att vi ska kunna höja resultaten i svensk skola.

(Applåder)

(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag vill i all enkelhet påminna om tilltalet i kammaren. Vi tilltalar inte varandra med "du", utan alla talar via talmannen.)

Anf. 226 Anders Ådahl (C)

Fru talman! Ett mörker rör sig in över svensk skola och svensk högre utbildning och forskning. Svensk skola tappar mark. Den psykiska ohälsan ökar. Klyftorna ökar, både mellan dem som har det väl förspänt hemma och dem som har det svårare och mellan stad och landsbygd. Utslagningen ökar.

Svensk forskning dalar, och vi tappar toppositionen för innovationer. Allt färre svenskar väljer att doktorera. Från förskolan, genom grundskolan och gymnasiet till högre utbildning, forskning och innovation - över hela utbildningsväsendet rör sig ett mörker in. Ska vi rycka på axlarna åt detta, eller ska vi försöka göra något åt det?

Utbildning är grundstenen för vårt demokratiska och civiliserade samhälle. Den kunskap och de förmågor som förmedlas i skolan är helt avgörande, såväl för individens egen livsresa som för samhället i stort och Sveriges konkurrenskraft.

Med kunskap bygger vi förståelse - individer och kulturer emellan. Rädslor och hot byts mot nyfikenhet och inkludering. Med kunskap bygger vi det trygga samhället - det är fundamentet. Med kunskap bygger vi företag och exportsuccéer. Med kunskap bygger vi skatteintäkter som kan investeras i en ännu bättre skola och en stark välfärd i stort. Med kunskap bygger vi det moderna, välmående och öppna samhället.

Så när ett mörker rör sig in över det svenska utbildningsväsendet blir frågan: Ska vi rycka på axlarna åt detta, eller ska vi försöka göra något åt det?

Fru talman! Plastpåsar eller skola? Snus eller skola? Frågorna måste dessvärre ställas, då vi ser hur regeringens nedskärningspolitik gentemot kommunerna leder till uppsägningar av lärare och stängning av skolor, hur universitet och högskolor får dubbla myndighetsindragningar och hur studieförbund och folkhögskolor sätts på svältkost.

Ett mörker rör sig in över det svenska utbildningsväsendet. För Centerpartiet är svaret glasklart. Vi känner till utbildningens värde, och vi vet hur viktigt det är att satsa på skolan. Vi håller skola och utbildning mycket högt, och i vår budget väljer vi att prioritera skola och utbildning.

I vårt budgetförslag satsar vi mest av riksdagens åtta partier, både när det kommer till rena kronor och ören och när det kommer till andel av den totala utgiftssidan i statsbudgeten, alltså även inkluderat Vänsterpartiets respektive Miljöpartiets särskilt vidlyftiga utgiftssida.

Våra budgetsatsningar tar avstamp i en ny och genomarbetad skolpolitik med 58 förslag för att reformera svensk skola. Våra förslag är indelade i några olika områden som tillsammans skapar hög kvalitet och en mer jämlik skola.

Områden som vi lyfter fram i vårt skolprogram är: en bra start med fokus på språket, ett tydligt resursfördelningssystem, höga förväntningar, betyg att lita på, stöd till elever efter behov, utbildning som leder till jobb, valfrihet med rimlighet, stöd till små skolor och ett starkt pedagogiskt ledarskap med tillit till professionen. Lägg därtill ett pågående arbete för att stärka svensk högre utbildning och forskning så blir bilden klar: Centerpartiet prioriterar skola och utbildning.

När det kommer till statsbudgeten satsar vi i Centerpartiet alltså mest. På totalen satsar vi 7 miljarder mer än regeringen på skola och utbildning. Det är väldigt mycket, då området omsluter i runda tal 100 miljarder kronor.

Fru talman! Låt mig ge en ekonomisk bakgrund. Den ekonomiska krisen har lett till en allvarlig kris för den svenska välfärden, och inflationen ökar kommunernas och regionernas kostnader samtidigt som deras pensionsåtagande också ökas dramatiskt just till följd av inflationen.

År 2024 väntas regioner och kommuner gå med mycket stora underskott, tvingas säga upp personal och skära i omsorgen, vården och andra viktiga verksamheter. Enligt Sveriges Kommuner och Regioner är det prognostiserade underskottet för 2024 hela 28 miljarder kronor, en totalsumma som dessutom döljer stora variationer i underskott för enskilda kommuner och regioner som drabbas särskilt hårt av inflationskrisen.

Regeringen möter med sina satsningar på kommunsektorn bara drygt hälften av dessa underskott i sin budget, vilket leder till att kommuner och regioner nu varnar för en fortsatt nedskärningsvåg under 2024. Inte minst gäller detta den svenska skolan.

Tusentals behöriga lärare och andra resurser sägs nu upp, ofta just den personal som ska möta elever med inlärningssvårigheter och social utsatthet. Hundratals skolor läggs nu ned, i regel de mindre skolorna på landsbygden, som skapar närhet, trygghet och arbetsro för närboende elever. I ett läge när den svenska skolan borde stå stark är den kraftigt försvagad. Det är en oroväckande utveckling vi ser när de samlade resurserna för utbildning skärs ned.

Fru talman! En aning dystert kan jag konstatera att regeringen totalt satsar mer på bidrag än på utbildning. Det är en ohållbar utveckling för Sverige som kunskapsnation, och jag kan inte se att detta är borgerlig ekonomisk politik. Vi behöver i stället möta den enorma kompetensbristen med en politik för skola och utbildning, inte med en politik för bidrag.

Centerpartiets plan är att steg för steg återupprätta Sverige som kunskapsnation, både på bredden och på toppen. Om Sverige ska förbli en stolt kunskapsnation måste därför utbildningen prioriteras. Den ekonomiska politiken måste syfta till att föra dem som är beroende av bidrag in i jobb och utbildning. Målet måste vara att i statsbudgeten satsa mer på utbildning än på bidrag och inte som i dag 100 miljarder mindre.

Alla delar av utbildningsväsendet - förskolan, skolan, den högre utbildningen, vidareutbildningen, yrkesvux, yrkeshögskolor och studieförbunden - är viktiga, och alla måste faktiskt stärkas.

Fru talman! Centerpartiet gör två större budgetdispositioner på svensk skola som sammantaget tillför skolan 16 miljarder kronor. Dels stoppar vi den akuta uppsägningsvågen och nedläggningsvågen i den svenska skolan genom att tillföra 5 miljarder kronor i ett särskilt sektorsstöd, dels avvisar vi riktade statsbidrag och omvandlar dessa till generella statsbidrag för att öka effekten för skolan. Det är den största skillnaden mot samtliga partier i riksdagen. Vi tror på ett decentraliserat samhälle med lokalt beslutsfattande och att kommuner och skolor är allra bäst på att avgöra hur resurser ska användas. Vi tror på professionen - på rektorer och på lärare.

Dessa våra dispositioner på 16 miljarder går till insatser för att stärka kunskapsutvecklingen och likvärdigheten i hela landet. Det innebär fler lärare, specialpedagoger och böcker i Sveriges klassrum. Det innebär också ett nytt fokus på landsbygden i statens satsningar på skolan. Medel viktas från socioekonomiska faktorer och kommuners gleshet. På så sätt ger vi pengar till både skolor med större behov och landsbygdskommuner som drabbas hårdast av nedskärningsvågen. För många mindre kommuner innebär detta att man kan behålla de fem tio lärare som på marginalen ofta gör skillnaden. För stora kommuner kan det faktiskt handla om hundratalet fler lärare.

Fru talman! Vi behöver stärka yrkeshögskolan. Yrkeshögskolan är en av våra mest framgångsrika studieformer. Studieplatserna är efterfrågade såväl av studenterna som av företagen som tar emot de vidareutbildade studenterna. Det är faktiskt en succéhistoria. Ändå har yrkeshögskolan inte byggts ut i takt med behoven, och en för låg andel av yrkeshögskolans resurser är permanenta.

Centerpartiet anser att regeringens satsning måste fördubblas och att en stor andel av resurserna ska permanentas för att öka långsiktigheten. Omställningsstudiestödet, som kan sägas vara en del av Centerpartiets LAS-reformer, gör att vi i Sverige kan ha ett mer dynamiskt och flexibelt arbetsliv där karriärer kan bytas mitt i livet. Det är inte minst värdefullt när arbetsmarknaden allt snabbare byter skepnad. Vad AI-utvecklingen kan leda till kan vi bara gissa. Omställningsstudiestödet är liksom yrkeshögskolan en succé som behöver byggas ut.

Fru talman! Sverige är ett välfärdsland som bygger sitt välstånd på förmågan att ta fram produkter och tjänster med stort kunskapsinnehåll. Själva grunden för den förmågan är hög kvalitet i vår högre utbildning och i vår forskning. Sverige behöver fler som utbildar sig, fler fria högskolor och fler utbildningar som är relevanta för arbetsmarknaden. Forskningskvaliteten måste stärkas och ackompanjeras av ett högklassigt innovationssystem där forskningens idéer går från labb till global marknad.

Oavsett var du bor i landet är det viktigt att det finns möjlighet till högre utbildning. Tillgång till högre utbildning av god kvalitet ökar människors möjligheter till jobb och trygghet samtidigt som det gynnar näringslivet och vår gemensamma välfärd.

Men utvecklingen är dessvärre oroande. Kvaliteten på svensk forskning ser ut att dala. Det är en tidig signal om att kvaliteten på våra produkter och tjänster riskerar att dala med tiden, vilket vore förödande för vår välfärd.

Vi i Centerpartiet avvisar regeringens förslag om att till produktivitetsavdraget på våra högskolor och universitet addera generella besparingar om 243 miljoner kronor. Det är inte tid för att skära ned i den högre utbildningen och forskningen. Regeringens dubbla nedskärningar riskerar faktiskt kvaliteten i svensk forskning. För en både relevant och högkvalitativ forskning krävs det att två perspektiv beaktas, dels fria förutsättningar för forskare att själva definiera forskningsproblem och metoder, dels en lyhördhet för samhällets behov på korta och långa tidshorisonter. Vi anser att båda perspektiven måste vägleda oss och hur vi organiserar och finansierar det svenska forskningslandskapet.

Fru talman! Centerpartiet vill rädda studieförbunden från svältdöden. Regeringen har kraftigt försämrat förutsättningarna för folkbildningen. Inom de närmaste tre åren sker en sammantagen minskning på nästan en tredjedel av studieförbundens totala budget. Trots att regeringen försöker framställa det som att man satsar på folkhögskolorna minskades finansieringen med 500 miljoner förra året, och årets anslagsökning med 100 miljoner innebär alltså ett nettominus över två år på 400 miljoner kronor.

Folkbildningen är en helt avgörande resurs som når många av dem som står långt från arbetsmarknaden, och den välkomnar alla oberoende av ålder, bakgrund eller funktionsförmåga. I många landsortsområden är folkbildningen dessutom den enda kulturaktören som kan bredda perspektiven.

Studieförbunden har exempelvis spelat en avgörande roll för de många ukrainare som kom till Sverige efter Rysslands invasion. Det var här de tog sina första steg för att lära sig svenska genom kurser för nyanlända, samtidigt som de på plats förvärvade kunskap om det samhälle de har kommit till. Centerpartiet verkar för att varje krona till studieförbunden ska användas effektivt, och vi avvisar i vår budget nedmonteringen av folkbildningen.

Fru talman! Ett mörker har rört sig in över svensk skola och utbildning, men med liberala och decentralistiska reformer som utgår från lokala förutsättningar kan vi skapa en skola för livsresor för alla barn. Det ska vara en förskola och skola där vi ställer krav, ser varje individ och skapar en stabil och trygg miljö som våra barn och unga mår bra i. Skolan ska finnas för alla och se alla oavsett eventuella funktionsnedsättningar, socioekonomisk bakgrund, kön eller ursprung. Talanger över hela landet ska ges spetsmöjligheter, och de med svårigheter ska inkluderas och ges stöd. Det är så vi lägger grunden för Sverige som kunskapsnation, och det är så vi möjliggör varje unges livsresa. Det är i skolan det börjar.

Fru talman! Centerpartiet prioriterar skola och utbildning.

Anf. 227 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! Jag hoppas talmannen och ledamoten har överseende med det ovanliga greppet i en kammardebatt att ställa en helt uppriktigt menad fråga.

Vi som står här tillhör de partier som lägger mest pengar i våra budgetar på skola och högre utbildning. Det är i skolan det börjar, och det är högre utbildning man måste satsa på för att Sverige ska fortsätta att vara en ledande kunskapsnation.

Nu för Centerpartiet in ett sektorsbidrag för skolan i budgeten. Jag funderar över var omprioriteringarna sker. Jag har också noterat att ni inte ökar de generella statsbidragen till kommuner och regioner. Förklara gärna lite mer hur ni bygger upp sektorsbidraget.

Anf. 228 Anders Ådahl (C)

Fru talman! Jag tror att ledamoten delvis har missuppfattat. Centerpartiet gör två stora dispositioner. Det är bland annat ett nytt sektorsbidrag som ska hjälpa att jämna ut skillnader mellan stad och landsbygd. Det är ett nytt sätt att beräkna hur pengar ska fördelas så att små skolor i särskilt glesbebyggda områden ska få mer pengar. På så vis kan de behålla lärare och skolor och överleva i denna svåra tid av inflation när kommunerna har så förfärligt ont om pengar. Vågen av dålig ekonomi för kommunerna har tyvärr drabbat de allra minsta och glesbebyggda kommunerna värst. Där anser Centerpartiet, som är ett landsbygdsparti, att vi behöver göra mest.

Den andra delen är att vi avvisar direkta statsbidrag och omvandlar dem till generella bidrag. Det gör vi eftersom vi inte tror att politikerna i Stockholm är bäst på att peka ut vad en kommun eller skolhuvudman ska använda pengarna till. I något fall kan behovet vara störst av att förstärka skolbibliotek. I något annat fall kan behovet av en elevassistent eller liknande vara större.

Vi gör två satsningar som båda två syftar till att öka kvaliteten och likvärdigheten i svensk skola.

Anf. 229 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! Jag tackar för svaret. Jag förstår det som att medan vi lägger pengarna i generella statsbidrag fördelar ni det som hade kunnat vara där till två olika sektorsbidrag, där skolan är ett område.

Jag tror ändå att det här kan vara något som påbörjar någon form av resa kring finansieringen för skolan. Jag tror att det behövs frihetliga partier som anser att besluten ska fattas nära människor. Det är lärare i klassrummen som ska fatta beslut om undervisningsmetoder, och det är folkvalda i en kommun, som känner sin kommun, som ska göra prioriteringarna.

Anf. 230 Anders Ådahl (C)

Fru talman! Det är klart att jag gläder mig åt att Miljöpartiet noterar vår omsorg om det decentralistiska perspektivet. Det kanske inte alltid är i Stockholm, i riksdagen och regeringen, som man har de allra bästa tankarna om hur enskilda kronor och ören kan användas. Centerpartiet har en lång tradition av att vårda lokalsamhället och jobba för decentralisering. Förmodligen är det rektorer som vet bäst hur pengar ska användas på en enskild skola och lärare som vet hur man sköter ett klassrum. För oss är det till exempel väldigt viktigt att mobilförbud inte är något som staten ska ägna sig åt. Vill en lärare ha en mobilfri miljö ska läraren själv fatta det beslutet. För oss är det väldigt viktigt att beslut fattas lokalt och decentraliserat.

Anf. 231 Josefin Malmqvist (M)

Fru talman! Stort tack till ledamoten Ådahl för anförandet! Jag kunde inte låta bli att begära replik när jag hörde kommentarerna om yrkeshögskolan. Det här är en fråga som ligger oss varmt om hjärtat och som jag vet engagerar såväl Centerpartiet som Moderaterna och regeringen.

Vi bygger nu ut yrkeshögskolan. Nästa år blir yrkeshögskolan den största någonsin. Flest platser man någonsin haft uppnås nästa år. Det är jag väldigt stolt över. Det går nämligen inte att bygga ut yrkeshögskolan genom att tredubbla den i ett slag och samtidigt bibehålla yrkeshögskolans särart och särskilda kvalitet, som det för oss från regeringens sida är viktigt att kunna bevara. Därför bygger vi nu ut yrkeshögskolan i snabb takt med 3 000 ytterligare platser nästa år och nästföljande år och därefter med 7 000 platser. Det är en stor utbyggnad som jag är väldigt positiv till.

Men vi gör mer på det här området. Vi har nu en utredning för framtidens yrkesutbildning som är ute på remiss och som jag ser fram emot att ta ställning till. Från Tidöpartiernas och regeringens sida har vi även ett antal andra förslag som vi nu går vidare med. Det handlar bland annat om en tvåårig yrkesskola som ett tredje spår på gymnasiet. Det handlar också om försök att införa yrkeshögskolemodellen även på gymnasiet.

Fru talman! Jag skulle vilja fråga ledamoten Ådahl hur Centerpartiet ställer sig till dessa konkreta förslag på hur vi skulle kunna få till mer yrkesutbildning för fler redan på gymnasiet.

Anf. 232 Anders Ådahl (C)

Fru talman! Låt mig först få tacka ledamoten Malmqvist för att hon lyfter den viktiga frågan om yrkeshögskolan. Jag tror att skillnaderna mellan Moderaternas syn på det här och Centerpartiets syn är ganska liten, om jag ska vara ärlig. Jag delar faktiskt också bilden att en succéhistoria ska byggas ut med viss varsamhet. Det håller jag med om. Centerpartiet anser dock att behovet är så stort av att folk ute i arbetslivet ska kunna ställa om och att yrkeshögskolan har varit så framgångsrik att takten kan vara en aning snabbare än vad regeringen förespråkar. Man kan alltid diskutera vilket tempo som är bäst.

En del yrkesutbildningar som i dag finns på högskolor och universitet kan man faktiskt fundera på att i framtiden ha på ett annat ställe. Jag skulle vilja svara så här på frågan från Moderaterna: Är det så att regeringen är intresserad av att inleda samtal med Centerpartiet och lyssna på våra tankar är ni varmt välkomna. Vår dörr är öppen för den typen av samtal. Det vore väldigt fint om två borgerliga partier kunde diskutera de här viktiga frågorna.

Anf. 233 Josefin Malmqvist (M)

Fru talman! Jag tror att vi har en samsyn när det gäller behovet av att bygga ut yrkeshögskolan. Vi utgår från myndighetens egen bedömning av vad som är en rimlig och möjlig takt för utbyggnad. Vi bygger ut så mycket det bara går. Jag delar också ledamoten Ådahls inriktning att det säkert på sikt kan bli så att yrkeshögskolan ersätter en del annan högre utbildning. Man kan ta över utbildningar.

Men där kanske också våra likheter stannar på just det här området. Jag är nämligen djupt bekymrad över utspelet från Centerpartiet om att ta bort kravet på gymnasiebehörighet på de praktiska gymnasieprogrammen. Det tror vi från Moderaternas sida är helt fel väg att gå. Vi tror att det riskerar att slå undan benen för de programmen. Det vi föreslår är ett tredje spår till gymnasiet med en tvåårig yrkesskola som ska vara en väg in för de elever som saknar gymnasiebehörighet, i stället för att man slår undan benen för de fungerande program som redan finns. Detta skulle jag väldigt gärna se att också Centerpartiet anslöt sig till, och det skulle vara intressant att höra hur man ställer sig till det. Centerpartiets förslag om att ta bort kravet på gymnasiebehörighet tror jag däremot inte alls på.

Anf. 234 Anders Ådahl (C)

Fru talman! Jag tackar återigen för frågan. Låt mig lägga ut texten en aning om varför vi lägger fram ett sådant här förslag om att ta bort behörighetskravet. Som det är nu när vi står här är det 15 procent av våra ungdomar, våra killar och tjejer, som inte blir godkända i skolan utan får stämpeln: Du är underkänd. Du är värdelös. Du är inte önskad av samhället.

Samhället tackar alltså nej till 15 procent av våra ungdomar. På andra sidan har vi parallellsamhället med gängen, som står och säger: Välkomna hit i stället! Om du inte kan läsa vidare på gymnasiet - välkommen till oss! Ta ett uppdrag hos oss! Du kanske kommer att få den här guldhalskedjan om ett tag.

Vi är nu i en akut situation. Vi måste göra något här och nu. Vårt förslag utgör ingen optimal lösning. Vad vi i stället borde göra är att reformera betygssystemet. Betygssteget F, underkänt, skapar en otrolig psykisk ohälsa och försätter lärare i extrema dilemman. Vi borde göra om betygssystemet och se över betyget E, så att många fler kan bli godkända. Vårt förslag nu är en akut åtgärd i en situation som är bedrövlig för jättemånga killar och tjejer.

Mathias Bengtsson (KD)

Anf. 235 Mathias Bengtsson (KD)

Fru talman! Ärligt talat - alla barn måste faktiskt inte vissla när de går till skolan. Alla barn måste inte alltid hoppa upp ur sängen varje måndagsmorgon av glädje och längta till den första lektionen i skolan. Matte måste inte vara dagens höjdpunkt. Det gör faktiskt ingenting om skolan ibland till och med skulle vara lite tråkig.

Men, fru talman, alla elever ska känna sig trygga när de går till skolan. Man ska känna sig sedd när man är i skolan, må bra i skolan och få bildning och kunskap för livet. Det borde inte vara för mycket begärt. Tyvärr är det dock ganska långt ifrån den verklighet som många elever upplever. Det är på tok för många barn som inte bara bär sin ryggsäck på väg till skolan utan också en klump i magen av oro över vad klasskompisarna ska skrika i korridoren och vilka blickar man ska få på lektionerna under dagen. Den här mobbningen gör inte bara att man hamnar efter i skolan utan leder också till ökad psykisk ohälsa som kan få de allra mest förödande konsekvenser för unga människor.

Därför tar regeringen nu fram åtgärder som ska göra att det syns i praktiken att det råder nolltolerans mot mobbning, trakasserier och kränkningar på alla skolor. Det får inte bara vara fina ord, utan det måste också göra skillnad för barnen ute på skolorna. Det finns ett flertal grannländer som redan i dag rankas som tryggare än Sverige när det gäller skolorna, till exempel Norge och Danmark. Regeringen vill titta på vad grannländerna i Norden har vidtagit för åtgärder som fått effekt och ta efter dem. Det kan till exempel handla om evidensbaserade antimobbningsprogram som är grundade på vetenskap och beprövad erfarenhet. Det kan handla om att stärka rektorns roll och vara tydlig med att det är rektorn som ska se till att nolltoleransen upprätthålls.

Fru talman! Elever som mår bra lär sig också bättre. Det säger sig självt att en elev som funderar på om den över huvud taget vill fortsätta leva får det svårt att koncentrera sig på mattelektionerna. I kampen mot psykisk ohälsa utgör elevhälsan en strategisk frontlinje. Ju tidigare man fångar upp problematiken, desto mindre är risken att den biter sig fast och följer med upp i vuxenlivet. Kristdemokraterna anser att Sverige behöver en elevhälsogaranti som innebär att varje elev ska kunna komma i kontakt med elevhälsan inom en rimlig tidsfrist från att det efterfrågas.

Enligt skollagen i dag ska elever under sin skoltid erbjudas minst tre hälsobesök som innefattar allmänna hälsokontroller och enklare sjukvårdsinsatser. Kristdemokraterna anser att elevhälsan borde stärkas så att alla barn också kan erbjudas rutinmässiga samtal med skolans kurator utifrån barnens behov.

Vi vill också stärka elevhälsan långsiktigt genom att fundera över huvudmannaskapet och att ge regionerna ett samlat ansvar för hela barn- och ungdomshälsovården. Det skulle framför allt minska riskerna för att elever faller mellan stolarna i överlämningen mellan elevhälsan och barn- och ungdomspsykiatrin.

Fru talman! När man talar om ungas psykiska ohälsa är det svårt att inte nämna skärmarna. Tekniken har medfört enorma framsteg och möjligheter. Men flera av orsakerna till barns hälsoproblem tycks börja och sluta med sociala mediers ständiga flöde. Det handlar om bristen på sömn, rörelse, relationer och bristen på mening. De negativa digitala effekterna av skärmarna är många. Ändå har vi tvingat in skärmarna i förskolorna och skolorna för att vi har velat vara moderna.

Men den omfattande skärmtiden skapar problem i skolan. Att läsa längre texter väljs bort. Svårare uppgifter prioriteras inte. Skärmarna konkurrerar om uppmärksamheten bara genom sin blotta närvaro. Även om man lyckas motstå frestelsen att öppna telefonen distraherar bara själva tanken och stjäl energi och koncentration.

Dagens elever har i princip all världens underhållning konstant inom räckhåll. Undersökningar visar att bara en av fem elever gör sina läxor utan digital distraktion.

En utmaning i dagens skärmsamhälle är att få barnen att lyfta blicken och lära sig grunderna. Skolan måste vara en kraft som står upp i kampen mot Tiktokhjärnan och dess krav på snabba kickar och underhållning, med fokus på grunderna att lära sig räkna och skriva och att orka läsa längre texter. Det ska ske utan snabba kickar och utan genvägar. Det ska vara lite gammalt, hederligt och tråkigt tragglande, helt enkelt.

Vi behöver gå tillbaka till skolans grunder. Därför satsar regeringen över en halv miljard på fysiska läroböcker. För de allra yngsta eleverna borde skärmarna vara undantag snarare än regel. Dessutom tar vi steg för att hela skoldagen ska vara mobilfri.

Under lång tid har det rått en digitaliseringsiver i skolan där allt digitalt i modernitetens namn har ansetts vara bra helt oavsett innehåll. Den tiden är förbi.

Fru talman! Den växande psykiska ohälsan behöver också mötas med satsningar för familjer, för i familjer som fungerar och har tid älskas vi villkorslöst. Där mäts inte kärlek i antal lajks eller prissätts i märket på tröjan. Där älskas vi för den vi är, inte för vad vi presterar eller hur vi ser ut. Det lägger en viktig grund för livet, och det lägger en viktig grund för skolan.

Föräldrarnas och familjens betydelse för elevernas skolgång kan inte nog betonas. Hur kompensatorisk vi än vill att skolan ska vara, hur mycket vi än försöker ställa saker till rätta och hur mycket vi än önskar att familjebakgrunden inte skulle spela någon roll för skolresultatet, kommer familjen alltid att vara viktig. Familjens betydelse behöver därför erkännas av skolan, och föräldraansvaret behöver återupprättas.

För oss kristdemokrater är det viktigt att stötta föräldrarna genom föräldrastöd. I dag erbjuds föräldrastöd inom socialtjänstens öppna verksamheter, såsom barnhälsovården och familjecentraler. Vi i regeringen driver nu på för att föräldrastöd ska finnas i alla kommuner i hela landet.

Vi menar också att föräldrar ska få stöd i att hjälpa sina barn att klara skolans krav och mer aktivt involveras i barns lärande. Det kan handla om att på olika sätt erbjuda föräldrarna verktyg för att stötta barnen.

För vissa föräldrar kan det hjälpa att på ett uppmuntrande sätt få höra att någonting av det viktigaste de kan göra för sina barn i skolan är att läsa högt för barnen varje kväll och att få höra att föräldrar har en helt avgörande betydelse när det kommer till att säkerställa att barnen äter rätt, rör på sig och lägger sig i tid och att se till att läxorna blir gjorda.

Det gäller att föräldrarna är involverade och talar om för barnen att i skolan lyssnar man på fröken och gör som läraren säger. Det handlar om att varje dag fråga hur det har varit i skolan. Det spelar roll för hur eleven kommer att se på skolan och i förlängningen även för skolresultaten. Skolan och föräldrarna behöver helt enkelt samarbeta och hjälpas åt för att våra barn ska få möjlighet att lära sig så mycket som möjligt i skolan.

Fru talman! Skolan är en del av ett större samhälle där alla behöver hjälpas åt för att barnen ska få vara trygga, må bra, uppföra sig och också få möjlighet till att ta in kunskap för livet. Det är så vi vänder kunskapsresultaten. Det är så vi tryggar Sveriges framtid.

Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Anf. 236 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! Jag har både pärm och skärm, så jag är redo för mitt anförande sedan.

Jag vill tala om hur regeringen för debatten om kunskap och digitalisering, Mathias Bengtsson. När man bokat plats på Aftonbladets debattsida helgen efter att man visste att Pisaundersökningen skulle presenteras trodde jag ändå att man skulle ha någonting att komma med som rörde viktiga utbildningsreformer. Ni kom med en artikel som handlar om skärmförbud i skolan.

Det är jätteviktigt. Skärmarna påverkar våra liv. Det gäller både vuxna och barn, vill jag säga till alla i rummet. Men detta ska handla om barnens kunskapsutveckling. I förskolan ska man använda digitala lärverktyg när det är lämpligt. Det är ingen som tvingar på någon någonting. Det finns otroligt skickliga pedagoger som jobbar med digitala lärverktyg i förskolan. Det är rekommenderat att besöka dem.

Den här debatten blir snarare ett hån mot pedagogerna som jobbar i förskolan. Det handlar om att politiker hellre ger pekpinnar om hur saker och ting ska utföras i detalj i klassrum och på förskolor i stället för att ge förutsättningar. Utbildning ska bedrivas på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Sedan var det detta med vad som ska prägla lärandet i våra skolor: hederligt tråkigt tragglande. Det låter ju jättekul. Ett av bekymren enligt Pisaundersökningen är svenska elevers dåliga motivation.

Skolan är en del av samhället. Den behöver pengar och inte pekpinnar. Förklara hur ni egentligen ser på digitaliseringen.

Mathias Bengtsson (KD)

Anf. 237 Mathias Bengtsson (KD)

Fru talman! Tack, ledamoten Camilla Hansén, för frågan!

Vi ser att digitaliseringsivern har gått för långt i skolan och i förskolan. I ivern att vara moderna och i modernitetens namn har vi sprungit långt före den evidens som finns. Det finns tvärtom många undersökningar som visar att skärmar inte är lämpliga i förskolan och att skärmar inte heller är lämpliga i skolan.

Att läsa en text på en skärm gör att man kommer ihåg den sämre än om man läser den på papper. Om man skriver någonting på datorn lär man sig sämre att formulera sig med bokstäver än om man skriver för hand.

Det är just vetenskap och beprövad erfarenhet som behöver vara rådande i skolan. Därför ser vi att vi behöver vrida tillbaka utvecklingen så att det blir just det.

När det kommer till mobilerna är jag djupt oroad över de effekter som de har på barns och ungas psykiska hälsa. Vi har framför allt sett hur användningen har ökat lavinartat de senaste tio åren.

Det är 70 procent av 14-åringarna som tillbringar flera timmar om dagen på sina mobiler. Det har skett hand i hand med att den psykiska ohälsan har ökat. Finns det något samband? Jag vet inte, men jag tycker att det är värt att titta på det och vara försiktig med hur mycket vi uppmuntrar mobilanvändandet innan vi har svar på det.

Anf. 238 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! De flesta skolor har inte mobiler på dagarna, särskilt inte för yngre barn. På högstadiet brukar det kunna vara så att man lämnar ifrån sig mobilen i ett mobilhotell när lektionen börjar och tar den när man går ut igen.

Den stora delen av regeringspartiernas artikel handlar om vad som händer på fritiden. Det är därför anpassningen till ett digitaliserat liv är något som är viktigt för både vuxna och barn. Barnen lever ju det liv som föräldrarna lever.

Jag är inte säker på att staten ska gå in och detaljreglera bara därför att en utveckling slingrar sig fram på olika vägar och något går för långt. Jag tycker att staten ska ge rejäla förutsättningar för skolan att utföra sitt uppdrag. Det handlar om kompetensutveckling och tillräckligt med resurser för att ha tillräckligt många lärare som har tid med sina elever.

Det finns inget styrdokument eller något annat där man säger att barn inte ska läsa böcker eller skriva för hand. Däremot finns det många partier som gärna vill dra ned på de ämnen där man övar på just dessa förmågor.

Sedan har vi det här med Pisa. Ett av resultaten visade att elever som använder upp till en timme med digitala läromedel i matematik har ett bättre kunskapsresultat i matematik. Det kommer aldrig att finnas en regering som har koll på det senaste på forskningsfronten om vad lärare ska göra i klassrummet. Detta är en tendens som dyker upp när vi har borgerliga regeringar; då går skolpolitiken från att ge förutsättningar till att detaljstyra, ibland var läraren ska stå i klassrummet.

Hur ska man se på resultaten i matematik i relation till digitala lärverktyg?

Mathias Bengtsson (KD)

Anf. 239 Mathias Bengtsson (KD)

Fru talman! Jag har inget problem med att det finns digitala lärverktyg som har effekt, som är bra och som är evidenssäkrade. Jag tror att de allra flesta är överens om att vi behöver en kombination i skolan av digitala verktyg och fysiska läromedel. Men jag tror att många med mig också ser problemet med att digitaliseringen och skärmarnas plats i skolan har gått alldeles för långt.

Det finns, som ledamoten Camilla Hansén nämner, många skolor som framgångsrikt samlar in telefoner och som redan i dag har ett mobilförbud och sköter detta på ett bra sätt. Det tycker jag är positivt. Men vi vet också att det finns många skolor där mobilerna stör på rasterna, skapar otrygghet, ger en helt ny spelplan för mobbning och trakasserier och leder till sämre koncentration. Mobilerna gör att man inte kan fokusera på uppgifterna och inte gör läxorna eller skoluppgifterna när man borde göra dem. Det finns signaler om att de också påverkar den psykiska ohälsan.

Ett sådant verktyg vill jag inte ha på skolorna. Sådana verktyg behöver vi inte på skolorna. Om vi ska vända Pisaresultaten, som vi är inne på, behöver vi komma ifrån störande moment och gå tillbaka till det som faktiskt funkar.

(Applåder)

Anf. 240 Camilla Hansén (MP)

Fru talman, ledamöter och åhörare! På spåret har precis börjat; vi får se vad folk väljer.

Välkomna till årets viktigaste budgetdebatt! Jag förstår att alla andra utskott också tror att de har den viktigaste budgetdebatten, och det är väl bra. Men precis allting i samhället blir bättre när förskolor, skolor och universitet levererar bra och likvärdig utbildning och viktig forskning i världsklass.

Miljöpartiet har en helhetssyn på utbildning och forskning som en del av det livslånga lärandet i en föränderlig omvärld. Vår samtid präglas av ett antal stora, globala megatrender. Det påverkar hur vi behöver organisera vårt system för utbildning och forskning för att stärka Sveriges position.

Bland det som kallas globala megatrender brukar nämnas klimatförändringarna, globaliseringen, digitaliseringen och den tekniska utvecklingen, urbaniseringen och demografiska förändringar. Dagens barn, elever och studenter är världsmedborgare och makthavare som har förmågan att vara del av det hållbara samhällsbygget i ljuset av de här globala megatrenderna. Dessa trender kommer att påverka dem och vårt samhälle under hela deras liv.

Svensk skola ska vara en skola för alla, och Miljöpartiet menar att staten ska ta ett större ansvar för en likvärdig skola med en stark kunskapsutveckling. Sambandet mellan skolmisslyckanden, fattigdom, utanförskap och kriminalitet är starkt och väl belagt i forskningen. Staten måste fortsätta att rikta resurser för att öka likvärdigheten i förskolan, skolan och fritidshemmet över hela landet.

Det är en otjänst för hela samhället när det sparas in på barn och elever, och vi vet att det händer just nu i kommun efter kommun. I går frågade jag finansminister Elisabeth Svantesson när skolan ska få den statliga finansiering som man behöver för att kunna ge eleverna den utbildning de har rätt till. Jag fick inget riktigt svar på frågan. Jag fick veta att man inte kan investera i skolan för att det driver inflationen, men det var ingenting jag hade frågat om. Dessutom investerar vi i skolan, och det går alldeles utmärkt. Man kan göra samhällsinvesteringar som inte är inflationsdrivande.

Miljöpartiet vill att staten ska ta ansvar för att skolor i hela landet ska ha tillräckliga resurser och föreslår därför att det som numera heter statsbidrag för stärkt kunskapsutveckling ska fyllas på. Det rör sig om 1 ½ miljard mer än vad regeringen prioriterar. Jag säger "det som numera heter" därför att det här är ett statsbidrag som inrättades under Miljöpartiets tid på Utbildningsdepartementet. Men nu har regeringen strukit delen om stärkt likvärdighet. Det är naturligtvis någonting som för oss är grunden för hur vi ska finansiera skolan.

Skolans syfte ska alltid vara utbildning, aldrig vinst. Det måste bli stopp för marknadsskolan eftersom den driver segregation och ökar ojämlikheten mellan skolor. Ett rättvist skolval måste skapas för att motverka de här effekterna.

Nu har Liberalerna tillsatt en utredning som ska göra det lite krångligare att plocka ut pengar från svensk skola. Men det räcker inte. Lärare är inte servicepersonal, elever är inte pengapåsar och föräldrar är inte kunder. Marknadsskolan sliter isär svensk skola.

Förskolan är grunden i utbildningssystemet och har en viktig roll i att kompensera för skillnader i barns uppväxtvillkor. Grupperna är för stora, och pedagogerna är för få. Det likvärdighetsbidrag som finns för grundskolan som jag pratade om förut vill vi ska finnas även för förskolan. Det här ska ges till alla förskolor men fördelas utifrån nyckeltal. Detta skulle göra skillnad för många barn, förskollärare, pedagoger och kommuner i deras vardag.

En god utbildning är avgörande för att skapa förutsättningar och se till att alla får chansen till självförverkligande och självständighet. Utbildning och bildning spelar därför en väldigt viktig roll i att skapa förutsättningarna för individens frihet. Via skolan ska barn och ungdomar få viljan och redskapen att lära, kritiskt granska och utvecklas genom hela livet.

I skolan ska varje barn lära sig att läsa, skriva, räkna, skapa, delta i samhällsdiskussionen, samarbeta och umgås med andra och känna makten att kunna påverka sin egen livssituation. Skolan ska vara en plats där man får bra förutsättningar för lärande.

Som en del i vår budget finns finansieringen för både frukost och lunch i grundskolan och gymnasiet kostnadsfritt för eleverna. Det här betyder att vi behöver bygga ut elevhälsan. Vi behöver stärka skolbiblioteken. Det ska finnas bemannade skolbibliotek med utbildade skolbibliotekarier på varje skola.

Jag är glad att regeringen, precis som utskottsordföranden påpekade i replikskiftet tidigare, går vidare med de utredningar som tillsattes när Miljöpartiet satt i regeringen och som nu hanteras av riksdagen.

Men för en riktigt bra skola krävs det också att skickliga lärare har tillräckligt med tid med sina elever. För att det ska hända behöver fler drömma om att bli lärare. Läraryrket måste gå från ett riskyrke för sjukskrivning till ett friskyrke.

Jag vill återigen påminna om att det inte finns något annat yrke som fler studenter utbildar sig till på landets högskolor. Det är klart att det är viktigt med en attraktiv lärarutbildning. Det är det, och den ska vara bra. Men om inte yrket i sig är någonting som man längtar efter är det heller inte en utbildning som man söker till. Läraryrket behöver få vara det drömyrke det förtjänar att vara.

Även betyg har berörts i den här debatten. Miljöpartiet vill inte att vi ska ha ett F-betyg som fungerar som det gör i dag. Det slår ut elever, och vi behöver ha ett betygssystem som stärker lärandet. Det absurda med dagens betygssystem är att vi vet att betyg kan vara bra och motiverande för dem som redan är duktiga, men för dem som inte är så duktiga i skolan är effekten den motsatta. Det tycker jag är ett fruktansvärt sätt att administrera fördelningen av platser till högre utbildning, till exempel. Detta är ett betygssystem som leder till ohälsa, och vi behöver göra om det.

Jag vill också säga några ord om högre utbildning och forskning. Högre utbildning och forskning i ett land som Sverige är någonting som lägger grunden för ett livslångt lärande. Vår ställning som kunskapsnation bygger på en välutbildad befolkning och på forskning av hög kvalitet. Den samhällsomvandling som nu krävs för att bromsa och hantera klimatförändringarna utgör fortfarande en delvis oöverblickbar utmaning, och här har högre utbildning och forskning en nyckelroll att spela för att möjliggöra omställningen till ett hållbart samhälle.

Kunskap bidrar till förståelse för omvärlden, oavsett om den är av kommersiellt intresse eller inte. Därför behöver även humaniora, konst och tvärvetenskapliga ämnen stärkas och utvecklas i samklang med att man stärker teknik, natur och samhällsvetenskapliga utbildningar. Grundforskning och forskningsfinansiering som inte är öronmärkt är nödvändiga förutsättningar för framtida kommersiella genombrott och för framtida framgångsrik spetsforskning.

Just nu pågår en orimlig urholkning av lärosätenas finansiering genom produktivitetsavdraget. Effekten blir färre undervisningstimmar för studenterna och att lärare och forskare tydligen ska prestera mer undervisning av toppkvalitet och fler forskningsresultat som ska hämta hem Nobelpris till Sverige på kortare tid. Det är inte riktigt så en forskningsprocess går till.

Här vill jag också nämna de satsningar som görs på natur och teknik. Våra största lärosäten får alltså en satsning, som regeringen gärna pratar om, på natur och teknik. Men man väljer att osthyvla, att göra ett generellt avdrag på all statlig verksamhet. Det gör att för våra största lärosäten är regeringens generella avdrag större än satsningen man gör på natur och teknik. Jag tycker faktiskt att det är ganska pinsamt.

Jag vill också lyfta en fråga från min egen valkrets som påverkar läkarutbildningen åtminstone i Mellansverige, men som ni vet är läkarutbildningarna nödvändiga för kompetensförsörjningen av läkare och för klinisk forskning i hela landet. Det är självklart att alla lärosäten och regioner som har verksamhetsförlagd utbildning och klinisk forskning inom läkarvetenskapen ska ha likadana förutsättningar. Men nu är det inte så. Bara Örebro universitet av alla lärosäten som har läkarutbildning har halv ersättning i det som kallas ALF-medel. Jag tycker att det är en orättvisa som borde vara ganska enkel att rätta till.

Fru talman! Vårt uppdrag som folkvalda är att bygga ett socialt hållbart samhälle. Det är målet. Verktyget debatterar vi här i dag: ekonomin. Här är det vi i Miljöpartiet som kliver fram och tar ansvar för att den hållbara omställningen ska kunna levereras genom att ge ett alternativ till statsbudget som klarar av att prioritera välfärden, som vi har pratat om en del i den här debatten. Vi gör det genom att låna pengar för investeringar i den hållbara omställningen.

Vår budget är fullt ut finansierad. De här lånen gäller nödvändiga investeringar i en hållbar och rättvis omställning.

Ekonomernas analyser nu säger att man tycker att reformutrymmet kan vara större än det regeringen har och att politiken måste våga se framåt. Man menar att det finansministern kallar ansvarstagande är att vara snål. I länder med låg statsskuld och tillväxtproblematik, som Sverige, kan man hantera en expansiv finanspolitik. Vi menar att det är en nödvändig prioritering för att vi ska kunna nå målet om ett socialt hållbart samhälle inom planetens gränser.

Fru talman! Miljöpartiet deltar inte i beslutet om statsbudgeten. Jag hänvisar till mitt särskilda yttrande.

Anf. 241 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Jag skulle vilja börja med att citera Pisachefen Andreas Schleicher. Han var intervjuad i tidningen Vi Lärare efter att han presenterat Pisaresultaten. Han har följt svensk skola, och det är ganska intressant att höra vad han har att säga eftersom han är chef för hela denna stora internationella undersökning.

Han säger så här till tidningen Vi Lärare angående Sverige: "Det som slog mig mest är den relativt dåliga disciplinen. Ni har en majoritet av elever som säger att de inte lyssnar på vad lärarna säger. De är oengagerade. Det är oväsen och oordning. Många elever blir också distraherade av sina mobiltelefoner. Det kan vara positivt med teknikstödd undervisning, men risken är ju att eleverna använder tekniken för helt andra syften."

Han fortsätter: "Jag saknar tecken på ett produktivt klassrumsklimat, starka band mellan elever och lärare, lärare som vägleder och peppar. Jag tror att detta fanns förr i svensk skola."

Han säger ungefär motsatsen till det som signaleras från Miljöpartiet och från Camilla Hansén, fru talman. Praktiskt taget alla åtgärder som föreslagits de senaste 20 åren för att återupprätta läraryrkets status och auktoritet och för att skapa lugn och ro i skolan - att elever inte ska sitta med mobiltelefoner på lektioner och spela, att man ska komma i tid och så vidare - har Miljöpartiet definierat som något auktoritärt och gammaldags.

Miljöpartiet är lite som 70-talets vänsterrörelse som såg varje instruktion som auktoritär. Varför är det så, Camilla Hansén?

Anf. 242 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! Fredrik Malms referenser bakåt i tiden går hela tiden längre och längre tillbaka. Vi är här för en budgetdebatt om 2024.

Jag plockar upp en del ur citatet Fredrik Malm läste upp. Andreas Schleicher saknar ett klassrumsklimat han tror att Sverige hade förr när lärarna var vägledande och peppande, enligt vad Fredrik Malm läste upp.

Jag tror att det är så här: När skickliga lärare har tillräckligt med tid med sina elever hinner man bygga relationer och vara vägledande och peppande. Jag tror att det är jätteviktigt. Detta är någonting som måste ske i klassrummet, i relationerna med eleverna.

Regeringens förslag om ordning och reda bemöttes väldigt kraftfullt av elevrörelsen, som betonar vikten av att bygga positiva relationer mellan vuxna och barn i skolan. Man oroar sig för om elevinflytandet, som ju är lagstadgat, verkligen tas på allvar.

Jag tycker att det här är viktiga aspekter av att skapa klassrum med bra lärmiljö. De som ska göra jobbet är rektorerna och framför allt lärarna som står i klassrummen. Se till att det finns tillräckligt många lärare i skolorna! Se till att klasserna inte är för stora! Då kommer lärarna att kunna göra ett mycket bättre jobb.

Av regeringens artikel om mobilförbudet framgick det att åtta av tio grundskolor inte har mobiler på dagarna. Det framgick också att ett stort problem var tiden som tillbringas med mobiler. I skolor som har bra resultat finns det ett samband med att skolan har en hälsoprofil. Det är viktigare än mobilförbud.

Anf. 243 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för svaret även om det inte var helt fullständigt.

Det finns jättemånga skolor i Sverige som är superbra. Där är det lugn och ro i klassrummen, och eleverna känner sig trygga. Man når kunskapsmålen och har utbildade, behöriga lärare och så vidare. Men så är det inte överallt.

Om det är väldigt stökigt i en skola - vilka är det som drabbas mest? Jo, det är ju de barn som behöver skolan mest. Det är de barn som inte har Vilhelm Moberg och Selma Lagerlöf som trängs med varandra i bokhyllan hemma. De eleverna slås ut direkt. Det finns också en annan kategori elever. Det är de som har engagerade föräldrar som inte accepterar det där och byter skola för sina barn. Det är ofta de barnen som får mer hjälp hemma. Detta gör att vi får ett ännu mer tudelat skolsystem.

Miljöpartiet är bekymrat över friskolesystemet. Det är bara det att en orsak till att så många elever går i friskolor är att de erbjuder lugn och ro, ordning och reda och ett helt annat mått av disciplin.

Nationella prov, betyg och andra typer av nationella avstämningar och så vidare har Miljöpartiet varit emot. De är fortfarande emot åtminstone ett steg i betygsskalan.

Jag konstaterar att om man ska hoppa höjdhopp behöver man en ribba. Om man sedan klarar att hoppa över den höjer man den lite till. Problemet är att Miljöpartiet försöker sig på att hoppa höjdhopp utan ribba. Då är det ju väldigt svårt att veta hur högt man har hoppat, och det är väldigt svårt att hoppa högre än förra gången eftersom man inte kan mäta detta.

Det är stor skillnad på den lagstadgade rätten till elevinflytande och att det är fullständigt kaos i ett klassrum. Det är inte den typen av elevinflytande vi vill ha.

Anf. 244 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! Vi vill bygga en riktig kunskapsskola. Det är kunskaper som är i fokus. Det handlar inte om att bocka av på checklistor, skriva avtal och rabbla svar. Jag beskrev lite av vår kunskapssyn i anförandet.

Ingen vill ha en stökig skola. Försök inte klistra på mig den etiketten, Fredrik Malm! Jag vill heller inte att ledamoten klistrar på Sveriges elever att de med Vilhelm Moberg och Selma Lagerlöf som trängs i bokhyllorna på något sätt skulle vara ordningsammare än elever som inte har de förutsättningarna.

Vi har ett fritt skolval i Sverige, och det ska vi ha. Man ska kunna välja skola utifrån vad barnen behöver och vad föräldrarna har för synpunkter. Alla skolor ska vara bra skolor. Lärandet ska stå i fokus. Lärandet sker i klassrummet och ska vara utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet.

Vi har ett betygssystem som skadar dem som lär sig sämre. Jag tycker att det är ett hån. Betyg är inte en motiverande faktor eller kunskapshöjande för dem som redan har det svårt i skolan. Det är det för dem som har det bra och som kanske har mycket Moberg och Lagerlöf i bokhyllorna. Jag vet inte. Elever är ju olika.

Ingen vill ha ett kaosklassrum, men vi kan heller inte ha en svartvit debatt. Tror vi att ett kaosklassrum styrs bäst från Utbildningsdepartementet eller av lärare som har rätt förutsättningar att göra sitt arbete? Jag vill att lärarna ska kunna leda Sveriges kunskapsskola.

Anf. 245 Patrick Reslow (SD)

Fru talman! När jag själv en gång i tiden blev intresserad av politik var det just frågan om betyg som engagerade. Då var det väldigt populärt på vänsterkanten - Miljöpartiet fanns ju inte på den tiden - att tala om betyg i negativa termer. Det var någonting som ansågs fult.

Jag hör ekon från den tiden när jag hör Camilla Hansén här i talarstolen. Om man nu säger att man ska sänka kraven på betyget E och sänka ribban, vad händer då med allt annat man pratar om, till exempel att ha höga förväntningar på eleverna? Man säger att en av de faktiska orsakerna när man har en hög kunskapsnivå är att man har höga förväntningar och att vi inte har haft tillräckligt höga förväntningar på elever. Många andra partier i Camilla Hanséns konstellation pratar ofta om att ha höga förväntningar på elever.

Min fråga är på vilket sätt det skulle gynna kunskapsutvecklingen att sänka kraven för betyget E. På vilket sätt skulle det innebära att de här eleverna drivs att stärka sina kunskaper? För mig låter det mer som någon form av postmodernism där man inte tror på mätbara kunskaper och säger att ett betyg bara är någonting på ett papper. Man ser inte att det också kan vara ett recept på vilka insatser som behöver göras. På vilket sätt skulle det stimulera elever att öka sina kunskaper om man sänker kraven för att få godkänt betyg?

Anf. 246 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! Det handlar om att kunskap och lärande ska vara i fokus. På ett seminarium om betyg nyligen berättade en forskare att när man pratar med finska och svenska elever om kunskap i skolan är skillnaden mellan dem att de svenska eleverna kan prata om detaljer som krävs för att nå nästa betyg eller ett högt betyg. Om kunskap kan de inte prata på samma sätt. Finska elever pratar mer om vilken kunskap man behöver för att kunna göra vissa saker och vilken kunskap som behövs i livet. Det är skillnaden. Kunskapen är i fokus.

Vi har ett bedömningssystem som slår ut 15 procent av Sveriges elever. Om det skulle vara framgångsrikt skulle ju de som får ett F i sexan vara mycket fler än de som får ett F i nian. Men så är det inte. Det är alltså uppenbarligen fel verktyg.

Att ha ett betygssystem som stöder kunskapsutveckling är ingenting som motsäger att man har höga förväntningar. Det finns forskning om det sedan 50-talet, om vi nu ändå ska gå långt tillbaka i historien. Höga förväntningar är viktigt.

Det finns också några saker till som är viktiga. Vet ni att något av det viktigaste är att det ska vara roligt att gå i skolan? Det är motiverande att få ägna sig åt saker som man är intresserad av, och lärarna ska ha förutsättningar att vägleda sina elever till det.

Anf. 247 Patrick Reslow (SD)

Fru talman! Visst kan det vara roligt att gå i skolan, men huvudsyftet med att gå i skolan ska väl inte vara att det är roligt? Det ska vara lärorikt och kunskapsutvecklande. Att det i sin tur innebär att det är roligt är en annan sak, men vi kan inte vända på det och säga att det främst ska vara roligt. Man ska inte gå i skolan i nio eller tolv år för att ha kul. Det är flum. Här har vi flumskolan!

Kunskap och betyg sätts i motsatsrelation, men betyg är ju ett sätt att mäta kunskap.

Det finns ju ingenting som säger att ett betygssystem i sig inte skulle främja kunskap. Tvärtom - har vi kunskapskriterier, som vi har, är ju betyget ett mått på hur mycket kunskap man har fått.

Problemet här är att om vi sänker ribban slår någonting till som ekonomerna brukar kalla paretooptimalitet: Var lägger vi insatserna för att få ut så mycket som möjligt? Då sänker man ribban; då lägger man insatserna lågt. I slutändan innebär det att kunskapsnivån i landet sjunker.

Vi är inte beredda att göra det. Ingen på regeringssidan är beredd att göra det. Men jag noterar att Miljöpartiet är redo att leka med elden och sänka kunskapsnivåerna i en situation där det är nödvändigt att vi höjer kunskapsnivån i landet.

Vi ska inte ha något flum i skolan där man ska springa omkring och ha roligt. Vi ska lära oss saker. Det ska vara stimulerande att gå till skolan. Lärarna ska se till att det är stimulerande. Men vi ska ha ingångsvärdet att det ska vara lärorikt. Vi ska inte vara där för att ha kul och leka omkring.

Marie-Louise Hänel Sandström (M)

Anf. 248 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! Jag pratar om att vi ska ha en kunskapsskola. Det är kunskaperna som är i fokus. Det bästa sättet att ha motivation för att lära sig svåra saker är att man tycker att det är roligt, att man är motiverad.

Om flumskolan är en kunskapsskola där eleverna lär sig mycket, då älskar jag flumskolan. Då vill jag gärna ha tillbaka den, för jag tycker att barn och elever ska lära sig mycket och att det är kunskapen som ska vara i fokus.

Vi kan mäta en del kunskap; det kan vi. Men betygen är ju en skärva av den kunskap som barn och elever tillägnar sig i förskolan och skolan. Man kan alltså mäta kunskaper. Vi har valt att ha ett betygssystem som inte främjar kunskapsutveckling. Jag vill att vi har ett betygssystem som främjar kunskapsutveckling, som gör att lärarna kan göra ett bättre jobb, som stimulerar barnen i deras inlärningsprocess. Nu har vi någonting annat. Vi har något som skadar svenska barn.

Vi tappar 15-20 procent som inte går vidare till gymnasiet. Vi tappar också en ungefär lika stor andel som inte klarar gymnasiet och inte kan gå vidare till högskolan om de vill. Då tappar vi väldigt mycket.

Jag vill ha en skola där man får med sig kunskaper man behöver i livet och där man också kan fylla på med de kunskaper man behöver under hela livet.

Jag tror att Miljöpartiets syn på en stark kunskapsnation, som Sverige är och som vi vill att Sverige ska fortsätta vara, skiljer sig väldigt mycket från hur Sverigedemokraterna vill se att Sverige som kunskapsnation ska utvecklas. Jag är helt okej med det. Jag vet vad jag och Miljöpartiet vill. Det är kunskapen och eleven och lärarna som är i centrum.

Robert Stenkvist (SD)

Anf. 249 Robert Stenkvist (SD)

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut i UbU1.

Ja, regeringen har minskat anslaget till högskolorna. Det är uppenbart en pandemieffekt - pandemin är över, och satsningen som gjordes då ebbar ut. Det är fullt naturligt att det då blir vissa neddragningar.

Antalet sökande 2022 hade också minskat med 11 procent jämfört med föregående år, vilket också är ett tecken på en avtagande pandemieffekt. Det är fullt naturligt att det då blir en viss neddragning.

På tal om anslag har myndighetskapitalet inte heller använts som det ska. Det ligger cirka 15 miljarder kronor i oanvänt myndighetskapital för forskning och undervisning. De här pengarna borde väl användas till något vettigt, kan man tycka, om det saknas pengar.

Däremot, och mycket glädjande, satsar regeringen på de så kallade STEM-utbildningarna - science, technology, engineering, mathematics - och naturvetenskap. Regeringen har sjösatt ett så kallat ingenjörspaket, vilket är mycket välkommet. Civilingenjörsutbildningarna får 49 miljoner kronor extra i det paketet för att permanent bygga ut utbildningen.

Regeringen satsar också 74 miljoner kronor för att permanent bygga ut civilingenjörsutbildningarna på avancerad nivå. Inklusive studiemedel blir summan 93 miljoner kronor kommande budgetår.

Ersättningsbeloppet per helårsstudent för tekniska och farmaceutiska utbildningar höjs med 1,6 procent utöver vad andra utbildningar får. Det är ett förslag som går i den riktning vi i SD hela tiden har argumenterat för.

Regeringen satsar också 100 miljoner kronor detta år för att bygga ut naturvetenskapliga utbildningar inom högskolan.

Det här tycker vi är bra satsningar. Vi i SD har faktiskt argumenterat för den här linjen under många år. De här satsningarna menar jag är helt avgörande för att bibehålla svensk konkurrenskraft och tekniskt framåtskridande. Det är av yttersta vikt för vårt framtida välstånd att svenska tekniska och naturvetenskapliga utbildningar håller hög kvalitet.

Under de senaste tre decennierna har kvaliteten på de här utbildningarna systematiskt urholkats genom att kostnaderna för utbildningarna inte hängt med prisutvecklingen i samhället. Dessa viktiga utbildningar kan ha tappat så mycket som 40 procent, enligt en rad högskolerektorer. Det måste till en satsning på de här utbildningarna nu. Just därför är budgetsatsningarna på dessa discipliner mycket glädjande och, menar jag, helt nödvändiga.

Det jag efterlyser inför framtiden och som jag hoppas kommer i forskningspropositionen är en satsning på ingenjörsutbildningar inom kärnteknik och kärnfysik. Vi var en gång världsledande inom dessa områden. Sedan monterade vi ned kärnkraften och med den även den oerhört viktiga kompetensen inom dessa områden. Det handlar inte bara om kapitalförstöring här utan om kompetensförstöring av drastiska mått. Nu måste arbetet börja med att återställa denna kritiska kompetens.

En annan sak, fru talman: Jag läste att utbildningsminister Persson nyligen besökte Konstfack. Jag kom att tänka på en intressant undersökning i Norge 2017 angående politiska sympatier inom högre utbildning korrelerat till partisympatierna i samhället totalt. Det här låter intressant, va? Jag avser att knyta ihop säcken på slutet om det här med Konstfack.

Undersökningen gjordes av Johannes Due Enstad och Kjersti Thorbjørnsrud, om ni vill googla, i samband med stortingsvalet 2017. I själva valet vann högerblocket knappt. Bland forskarna kunde man dock konstatera att det fanns en tydlig vänstermajoritet. Forskare inom den humanistiska disciplinen röstade till 80 procent på vänsterblocket. Bland samhällsvetare var samma siffra 77 procent. Det var ju definitivt inte så norska folket hade röstat.

Går det att översätta det här till svenska förhållanden? Jag tror det, tyvärr. Jag ska också säga att det inte behöver vara något problem så länge forskare, lärare och andra inom akademin kan skilja på sin yrkesroll och sina personliga uppfattningar.

Klarar de då av detta? Ett övertydligt svar på den frågan kom med det upprop som Konstfack och flera andra högskolor gjorde i samband med den pågående Mellanösternkonflikten, som har nämnts förut här i kväll. Studenter och lärare krävde att högskolorna som institutioner ensidigt skulle ta ställning för palestinierna, detta utan att nämna Hamas bestialiska attack mot israeliska kvinnor och barn.

Det finns två delar i det här, minst. Det finns många fler delar.

Den första är det ensidiga ställningstagandet för den sida som faktiskt startade konflikten. Man nämner - enligt medierna, i alla fall - inte ett ord om Hamas hemska attack, inte en stavelse om den.

För det andra, när började studenterna styra våra högskolor och rektorer? Vi pratar alltså om en skattefinansierad verksamhet där vi låter omogna drömmare bestämma vad högskolan och rektorn ska stå för - fullständigt oacceptabelt.

Avslutningsvis, fru talman: Om vi gjorde om den norska undersökningen av partisympatier på Konstfack, vad skulle resultatet bli? Kanske skulle Tidöpartierna även där vinna en knapp majoritet, som i riksdagsvalet? Jag överlåter svaret på den frågan till var och en här.

(Applåder)

Mats Wiking (S)

Anf. 250 Mats Wiking (S)

Fru talman! Sverige har varit och är fortfarande en framstående innova-tions- och forskningsnation. Många utvecklingsfrågor har lösts av svenska forskare. Men vi har många utmaningar framför oss. Hoten mot Sverige och Europa har kommit nära, med krig och klimat- och miljöhot. Dagens och morgondagens hot kräver kunskap, kompetens och innovationer.

Sverige ska därför, såväl nationellt som internationellt, värna forskningens frihet och främja öppen vetenskap. Detta är särskilt viktigt i en tid av faktaresistens och hot mot forskare. Auktoritära politiker har, där de fått makten, ofta fört en politik som minskat forskningens oberoende och till och med tvingat universitet att stänga eller flytta sin verksamhet. Den svenska regeringen bör tydligt markera mot sådana tendenser.

Fru talman! Påtryckningar, hot och hat mot forskare slår inte bara mot forskarna själva utan mot hela den kunskapsgrund som behövs för en fri debatt och kloka beslut. Vi socialdemokrater står bakom att forskare fritt ska kunna välja forskningsämne och forskningsmetod. Detta är grundläggande för forskningens kvalitet och för en fungerande demokrati.

Fru talman! Ett annat sätt att stärka forskningens frihet är att ge forskarna tryggare anställningar. Visstidsanställningarna behöver minska och jämställdheten förbättras. Förekomsten av staplingar av tidsbegränsade anställningar behöver också ses över. Detta är viktigt ur ett jämställdhets- och arbetsmiljöperspektiv.

Vi socialdemokrater vill fortsätta investera långsiktigt i forskningen. Under den förra mandatperioden genomförde den då socialdemokratiskt ledda regeringen en nivåhöjning av de statliga medlen till forskning med 3,75 miljarder under perioden 2021-2024. Detta har stärkt Sverige i den internationella konkurrensen.

Fru talman! För att Sverige ska fortsätta hålla en stark position som forskar- och utbildningsnation krävs just långsiktighet och att politiska beslut sker med insyn och öppenhet. Här påbörjade regeringen tyvärr mandatperioden på sämsta tänkbara sätt. Utan vare sig diskussion, förankring eller framförhållning kortade man förordningstiden för lärosätenas styrelser. Hela forskarvärlden togs på sängen, och den signal som gick fram var att ingen sitter säker. Beslutet och det sätt det fattades på har varit ett hårt slag mot både den akademiska friheten och regeringens trovärdighet.

Fru talman! Sommaren 2023 kom nästa ingrepp. Regeringen gjorde plötsligt och utan förvarning en kraftig nedskärning på utvecklingsforskningen. Redan utlysta forskningspengar drogs tillbaka utan respekt för alla de arbetstimmar som redan lagts ned i ansökningsprocessen, av både svenska och utländska forskare. Detta skadade tyvärr tilltron till staten som forskningsfinansiär. Nedskärningen på utvecklingsforskning underminerar också Sveriges position som biståndsnation och skapar ytterligare oro för att regeringen agerar kortsiktigt och utan förankring.

Nu står vi mitt i arbetet med att ta fram en forskningsproposition, fru talman, och här har regeringen mycket att bevisa. Vi socialdemokrater förutsätter att regeringen kommer att ha en mer öppen och samarbetsvillig process än vad man tidigare visat sig förmögen till.

Fru talman! När det gäller rymdfrågor har Sverige tack vare sitt geografiska läge, sitt tekniska och vetenskapliga kunnande och redan existerande infrastruktur en unik möjlighet att tillhöra de ledande länderna på rymdområdet. Vi har genom samarbete inom Europa och med andra länder bland annat utvecklat satelliter som kan övervaka till exempel säkerhet och klimatförändringar, vara till hjälp vid rymdforskning och navigation och bidra till att förbättra jordbruk och skogsbruk.

Sverige behöver dock ta fram en ny rymdlag för att få en modern och hållbar reglering av rymdverksamheten. Arbetet med en ny rymdlag inleddes under den socialdemokratiskt ledda regeringen. Regeringen bör skyndsamt lämna ett sådant förslag till riksdagen.

Fru talman! Allt fler väljer möjligheten att studera på universitet och högskola - det är något vi kan vara stolta över. Sverige har också framgångsrikt låtit högskolor och universitet växa, och sedan 90-talet har antalet studenter fördubblats. Jag tror att vi i år hade en ökning på 4 procent efter en tidigare nedgång under några år.

Vår socialdemokratiska vision har alltid varit att högre utbildning ska vara tillgänglig i hela landet. Det finns fortfarande vita fläckar där människor saknar högre utbildning.

Fru talman! Det handlar inte nödvändigtvis om att inrätta nya lärosäten utan i stället om att utveckla fler sätt att erbjuda högre utbildning och kompetenshöjande insatser där människor bor. Alla kan inte flytta till en högskoleort.

Redan i dag finns flera framgångsrika exempel på detta, som Campus Västervik och Campus Skellefteå. Där pågår ett långt utvecklat samarbete med flera högskolor, där man tillsammans genomför distansutbildning och platsförlagda utbildningar i olika bristyrken.

Vi socialdemokrater vill att lärcentrum och campus fortsätter att utvecklas och blir tillgängliga för fler runt om i landet, och vi lägger 50 miljoner på detta i vårt budgetförslag.

Även om regeringen nu, ett år för sent, har förstått att det är viktigt att stötta vuxnas utbildning under en lågkonjunktur är det en bra bit kvar innan man är tillbaka på den ekonomiska nivå som vi var på under socialdemokratiskt styre. Även här inledde man nämligen mandatperioden med nedskärningar på utbildning. Vuxenutbildningen skars ned med över 1 miljard. När det gäller högre utbildning gjordes en liten besparing på ungefär 80 miljoner.

Fru talman! Även om regeringen nu återför en del medel och skryter om satsningar finns den utbildningsskuld som man skapade i budgeten för 2023 faktiskt kvar. Detta berättar man inte. Anslaget för vuxnas utbildning 2024 är fortfarande närmare en halv miljard lägre än när den här regeringen tillträdde.

Fru talman! Regeringen riskerar nu också att öka klyftorna inom den högre utbildningen och forskningen och mellan stad och land. Samtidigt som man detaljstyr resurser mot större lärosäten och enskilda satsningar glöms andra behov bort eller ignoreras. Satsningar i norra Sverige, där den gröna omställningen nu intensifieras, verkar utebli.

Fru talman! Att regeringen inte satsar tillräckligt på vuxnas utbildning är uppenbart. Konsekvensen blir att färre klarar utbildningarna och kan ta de där viktiga jobben - detta samtidigt som det finns ett stort behov av färdigutbildade studenter som kan ta jobben som civilingenjör, dataprogrammerare, sjuksköterska eller lärare. Vi socialdemokrater anser därför, fru talman, att det ska ske en översyn av högskolornas resurstilldelningssystem - för att säkra utbildning av hög kvalitet och dimensionering som är anpassad till marknadens behov.

I våra dialoger med lärosätena hör vi att de inte oroas över att de har för mycket pengar. De oroas i stället över att basanslagen inte räknas upp och att antalet undervisningstimmar i veckan tenderar att minska.

Slutligen, fru talman, ser vi socialdemokrater också ett behov av att utveckla studenthälsan. Vi ser att fler studenter i dag lider av psykisk ohälsa, vilket påverkar dem negativt under studietiden och även senare i livet. Samtidigt är studenthälsans uppdrag enligt högskoleförordningen väldigt svårtolkat, vilket går ut över studenternas mående och studieresultat.

En undersökning visar att sju av tio studenter inte vet vart de ska vända sig om de mår dåligt. Det är tyvärr också stora skillnader mellan lärosätena när det gäller den förebyggande vård som erbjuds. Detta innebär att det är ojämlikt. En student ska kunna förvänta sig samma stöd och vård oavsett var han eller hon studerar, men så är det inte i dag.

Vidare håller vi med Sveriges förenade studentkårer om att det är mycket olämpligt att regeringen föreslår nedskärningar inom Erasmusprogrammet, som möjliggör utbyte mellan tusentals studenter inom ramen för EU-ländernas arbete för att främja studentmobilitet och interkulturellt utbyte inom unionen.

Jag ställer mig bakom vårt särskilda yttrande och tackar för mig.

(Applåder)

Anf. 251 Marie-Louise Hänel Sandström (M)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i dess helhet.

Timmen är sen, och det är för att vi är så engagerade och tycker att det är så roligt med utbildning. Det är därför vi är kvar här. Jag ser att vi har fått byta talman några gånger för att det har varit en så lång och intressant debatt här i kväll.

När jag berättar för vänner att jag är ledamot i utbildningsutskottet är det många som säger: Vad roligt! Vad viktigt! Men vad svårt det måste vara!

Då kan man säga att det nästan alltid är väldigt roligt, och det är alltid väldigt viktigt. Sedan kan det vara ganska svårt. Man blir frustrerad ibland, för det är så mycket vi vill göra och så mycket vi vill förbättra efter den tidigare regeringen.

Alla människor har en relation till utbildning, också till forskning men främst till utbildning, för alla har ju gått i skolan och har gärna en synpunkt på hur skolan ska styras och hur den ska se ut. Det gör att väldigt många är intresserade av att diskutera utbildning.

Utbildning är otroligt viktigt. Utan utbildning stannar Sverige. Vi vill att Sverige ska fortsätta att vara ett forskningsland och hålla en hög utbildningsnivå. Trots att vi är ett litet land är vi stora på forskning och innovation.

Min kollega Josefin Malmqvist har tidigare föredömligt framfört vad vi tycker om grundutbildning och vuxenutbildning, så jag kommer nu mest att prata om högre utbildning, forskning och rymdforskning.

Fru talman! Nu när AI är modernt kunde jag inte motstå att kolla vad Chat GPT säger är viktigast på våra områden: "Viktiga aspekter inom högskola, universitet och forskning inkluderar rigorös metodik, vetenskaplig integritet, tvärvetenskaplig samverkan och öppen kommunikation av resultat för att främja kunskapsutveckling och samhällsnytta." Jag kunde nästan inte ha sagt det bättre själv.

Men givetvis har Moderaterna en del som vi vill lägga till när det gäller vad som är viktigt kring utbildning. Det är att utbildningen förstås ska hålla en hög kvalitet. Den ska bedrivas effektivt. Vi betonar också den akademiska friheten och även lärares och forskares självbestämmande över både forskningen och utbildningen.

Forskningen är också grunden för samhällsutveckling och välstånd, så det är oerhört viktigt att den håller en hög nivå. Det krävs att vi har vetenskaplig excellens för att Sverige ska kunna stå sig i den internationella konkurrensen.

Fru talman! Vi är alla berörda av alla oroligheter i världen. Vi har hört mycket om det i debatterna på förmiddagen i dag. Men man får tänka positivt. Det händer mycket spännande i vår närmaste omvärld. Då tänker jag på industrin och den gröna omställningen och den digitala omställningen. Det sker väldigt mycket, och det går fort. Sverige måste hänga med på det spännande tåget.

Som göteborgare har jag, kanske inte helt oväntat, god kontakt med en fordonstillverkare. Jag besökte Volvo så sent som för en dryg vecka sedan, ett verksamhetsbesök med Sällskapet för politik och näringsliv. Det är ett bra samarbete.

Från Volvo Cars fick vi besked om att 2030 ska alla deras bilmodeller vara helt elektriska. År 2030 ska alltså allt vara helt elektriskt. Det är ganska fascinerande. Det är inte så långt kvar dit.

Vi har också Northvolt som bygger batterifabriker. Några är redan igång, i Skellefteå, Västerås, Borlänge, Göteborg och Mariestad, och de har en hel del underleverantörer. Mycket sker alltså kring detta, men det kräver också kompetens.

Tidigare hörde vi nämnas att vart man än kommer på verksamhetsbesök får man höra att det är kompetensbrist. Vi behöver mer kompetens. Vad ska vi göra åt det, då? Vi behöver investera i tekniska utbildningar, som vi har hört talas om här tidigare i dag. Vi behöver också vidareutbildning och omställning.

Fru talman! Jag är väldigt glad att kunna berätta att vi gör en stor satsning på ingenjörer, det vi kallar för ingenjörspaketet. Jag tänkte att jag skulle lugna Anders Ådahl med detta, för han var ju väldigt negativ. Men jag ser att han har lämnat kammaren.

Vi satsar mycket på teknisk utbildning. Det är inte alls så nattsvart som det lät tidigare. Vi tillför mycket medel till basårsutbildningar, och dem prioriterar vi till Uppsala universitet, Lunds universitet och Chalmers tekniska högskola. Basåret handlar alltså om att få teknisk kompetens för att klara antagningen till högskolan. Vi har ett förslag om 200 helårsstudenter under 2024 och 500 helårsstudenter för 2025. Det är en stor satsning, 23 miljoner. Då behöver vi också ha studiemedel, så det blir 31 miljoner sammanlagt.

Vi hade en debatt här i går där vi talade om att studiemedel är väldigt viktigt. Det fanns en oro för att vi inte satsade tillräckligt på studiemedel. Som en konsekvens av att vi ökar antalet platser ökar vi också pengarna till studiemedel.

Vi satsar också på ingenjörsutbildningarna, också på avancerad nivå. Även detta gäller Uppsala, Lund och Chalmers. Man måste göra prioriteringar, och här vill vi göra dessa prioriteringar. Utbyggnaden motsvarar ungefär 2 miljoner kronor under 2024. Fram till 2029 kommer vi att satsa 111 miljoner på denna utbildning. Det är en viktig och angelägen utbildning. Jag är jätteglad över det, och det är roligt att vi prioriterar detta.

Fru talman! Vi gör även andra utbildningssatsningar. Vi satsar på naturvetenskap och teknik - STEM-utbildningarna, som någon nämnde. Vi satsar över 100 miljoner på detta, för vi behöver utveckla det. Det innebär att lärosätena får högre ersättning per student. Det innebär också mer lärarledd undervisning. Det gör också att vi får bättre genomströmning och fler färdiga civilingenjörer och personer inom andra tekniska eller naturvetenskapliga yrken.

Det innebär också att lärarnas utbildning måste ändras, så att de ska kunna klara denna undervisning. Det är alltså en stor satsning både för studenter och för lärare.

Fru talman! Vi gör ytterligare satsningar. Jag kunde egentligen prata hela kvällen om hur många bra satsningar vi gör, men jag kanske inte ska ta alla. Men vi satsar också på batteriforskning.

Jag var på Uppsala universitet nyligen. Där berättade man att man har batteriforskning i världsklass. Det kan låta som en liten del, men det är otroligt viktigt nu med elektrifieringen. Där satsar vi otroligt mycket pengar. Det är viktigt både nationellt och internationellt. Kompetensen är tyvärr bristfällig än så länge, och det är stenhård konkurrens om dem som är utbildade inom dessa områden.

Vi satsar också 30 miljoner på korta kurser och utbildningar. Det kan ibland vara en chanstagning att se hur många studenter som söker dessa kortare omställningsutbildningar. Därför satsar vi en hel del pengar där. Vi vet också att man kommer att behöva vidareutbilda sig, antagligen flera gånger under sitt arbetsliv.

En ytterligare satsning är Cybercampus vid KTH. Det finns ett cybercentrum redan, men detta blir en nationell satsning. Man jobbar tillsammans med flera universitet, med Försvarsmakten och med flera forskningsinstitut. Det är otroligt viktigt.

Vi är duktiga och har mycket digitalisering i Sverige, men vi är inte tillräckligt kompetenta att stå emot alla cyberhot som finns, så det är viktigt att ha ett cyberkompetenscentrum. Vi måste stå emot cyberattacker. Tyvärr drabbas vi av sådant.

Fru talman! Vi har fler satsningar. Vi satsar på KPU, alltså kompletterande pedagogisk utbildning. Vi behöver fler lärare, som vi vet. Det är stor nytta med lärare som har en annan bakgrund och läser in denna ettåriga utbildning.

Vi satsar också på Teach for Sweden, ett ledarskapsprogram för lärare som också satsar på utbildning för lärare i utanförskapsområden.

Fler satsningar har vi givetvis, bland annat inom hälso- och sjukvård. Det är otroligt viktigt att vi har mer kompetens där. Det kommer att behövas hela tiden. AI-tekniken är otrolig och innebär en stor utveckling när det gäller medicinsk forskning, medicinsk avbildning inom röntgen eller inom precisionsmedicin, till exempel. Vi har mycket stor nytta där.

Som nämnts tidigare håller vi på med vår forskningspolitiska proposition, som vi kommer att besluta om nästa år. Den är oerhört spännande. Jag hörde att Socialdemokraterna var lite oroliga vad gällde inblick i den, men jag lovar att man kommer att få vara med och diskutera. Redan nu har vi kunnat få tillgång till alla inskickade remissvar om vad man vill att vi ska prioritera för inspel. Det finns god tid att komma med inspel även för Socialdemokraterna. Givetvis är det viktigt för dem att också kunna vara med här. Vi satsar på excellens, internationalisering och innovation som de viktigaste punkterna.

Jag måste givetvis också prata om rymdforskning, som är otroligt viktigt. Allt som sker i rymden har vi också nytta av på jorden. Vi hoppas att ingen har missat att vi har en svensk astronaut som lämnar jorden den 10 januari i Kalifornien och kommer att åka upp till vår internationella rymdstation. Där kommer man framför allt att göra mycket medicinsk forskning, eftersom man påverkas i kroppen när man är tyngdlös. Den forskningen kan man sedan använda på jorden. Erfarenheter från tyngdlöshet och hur det är när man inte belastar muskler kan tillföra en del när det handlar om benskörhet och vad som händer efter att man har haft en stroke. Vi har alltså stor nytta av detta. Givetvis sker det också mycket miljöforskning i rymden. Det är jätteviktigt att man satsar mycket på detta.

Jag hoppas att ni följer detta. Det går att följa rymduppskjutningen på Youtube. Det känns väldigt spännande.

Sedan finns det andra forskningsfinansiärer som jag också vill nämna. Vi jobbar tillsammans med EU:s ramprogram Horisont Europa, som är en viktig del av forskningen. Det finns också andra finansiärer, som till exempel Riksbankens Jubileumsfond, som satsar på humaniora, och Cancerfonden, som är en stor forskningsfinansiär när det gäller cancerforskning.

Jag vill också komma in på sista punkten. Där var jag överens med Anders Ådahl, som nu har lämnat kammaren. Det är viktigt att vi satsar på att få behålla våra svenska doktorander och att fler svenska studenter vill bli doktorander. Då måste vi ha ett ökat samarbete mellan akademin, kommunerna och näringslivet. Man måste se att det är nytta med en doktorandutbildning. Det måste också finnas en planering för vad man skulle kunna få för tjänst när man har gjort doktorandutbildningen. Oavsett vad man läser har man en stor kunskap. Man kan till exempel ta till sig en stor mängd forskning.

Vi vill att man ser över hur anställningsmöjligheterna är för doktorander och också hur karriärvägarna kan se ut. Vi vill att doktorandutbildningen ska ses över huvud taget.

Jag tyckte att jag hörde från våra oppositionspartier att det var lite nattsvart. Jag vill säga att det finns mycket positivt. Vi satsar väldigt mycket från regeringens sida på utbildning av lärare, utbildning inom medicin, teknisk utbildning och även basutbildning. Jag tycker att vi ska se detta väldigt positivt. Jag ser själv mycket fram emot forskningspropositionen, som kommer nästa år.

Jag önskar presidiet en god jul och ett gott nytt år.

(Applåder)

Marie-Louise Hänel Sandström (M)

Anf. 252 Camilla Hansén (MP)

Fru talman! Tack, Marie-Louise, för anförandet! Jag vet att ledamoten verkligen brinner för forskning. Jag vet också, fru talman, att ledamoten särskilt brinner för naturvetenskap och teknik. Då undrar jag något med tanke på de NT-satsningar som ledamoten nämnde i sitt anförande.

Uppsala blir av med 10 miljoner i en generell nedskärning. De får 8 i NT-satsningar. Lund blir av med 12 miljoner, och de får 8. Göteborg blir av med 12 miljoner i generella besparingar, och de får 5 miljoner. Stockholm blir av med 10 miljoner, och de får 6 i NT-satsning. Umeå blir av med 8, och de får 4. Jag kan fortsätta med uppräkningen ett tag till, men det blir inte jätteroligt för någon.

Min fråga till Marie-Louise Hänel Sandström är: Varför gör ni en osthyvling på högre utbildning och på forskning när regeringen verkar vilja satsa?

Anf. 253 Marie-Louise Hänel Sandström (M)

Fru talman! Tack, Camilla Hansén, för frågan, som jag möjligen har hört tidigare! Vi tycker givetvis att det är oerhört viktigt att man prioriterar, men vi gör också en generell besparing. Det är inte lika på alla myndigheter. Det är mer besparingar på andra myndigheter än vad det är på lärosätena. En del pengar är tidigare pandemisatsningar som inte finns kvar. Det kan upplevas som en nedskärning, men det är egentligen någonting man hade tidigare och som man nu inte har kvar.

Jag har pratat med många universitet, och vi har diskuterat detta. Då har man menat att det inte är något större bekymmer utan att man löser detta inom universitetet. Jag har nog mest hört positivt, att man inte är så orolig över detta.

Sedan är dessa satsningar väldigt specifika. Det är inte en satsning, utan det är faktiskt något permanent när det gäller ingenjörsutbildningar. Detta kommer att finnas även i framtiden. Vi satsar mer pengar. Vi startar 2024. Och som jag nämnde är det fram till 2029, just inom ingenjörssatsningen, 111 miljoner. Det ökar för varje år. Utbildningar kanske inte hinner komma igång. Därför satsar vi inte omedelbart, 2024, lika mycket som vi gör 2025, 2026 och framåt. Detta är helt enkelt permanenta utbildningar som sätts på plats.