Riksrevisionens rapport om statens insatser för barn som misstänks för grova brott

Anf. 2 Anna Wallentheim (S)

Herr talman! Det handlar om barn – barn som begår grova brott, barn som rekryteras av gäng, barn som begår sprängdåd och barn som mördar barn.

Ja, det är tungt och gör ont att tala om barn på det sättet. Men det är också tungt att läsa Riksrevisionens rapport, för den bekräftar något vi länge anat och sett: att våra gemensamma system inte hänger ihop, att barn som borde fångas upp i tid inte får rätt stöd och att det inte spelar någon roll hur bra enskilda poliser, socialsekreterare eller lärare gör sitt jobb om helheten brister.

Riksrevisionens rapport är tydlig: Statens samlade insatser för att bryta barns grova kriminalitet är inte fullt ut effektiva. Samarbetet mellan olika aktörer haltar, orosanmälningar faller mellan stolarna, socialtjänsten saknar rätt verktyg och skillnaderna mellan kommuner är alldeles för stora.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för barn som misstänks för grova brott

Detta är inte bara tecken på systemfel. Det är ett svek mot de barn som hade kunnat få en annan framtid.

Herr talman! Jag vill dock samtidigt vara tydlig med att vi socialdemokrater välkomnar den skrivelse som regeringen har lämnat till riksdagen. Vi ser att man instämmer i mycket av Riksrevisionens kritik och att flera reformer är på gång.

Vi menar dock att det inte räcker. Om vi ska vända den här utvecklingen krävs det ännu mer. Därför har vi socialdemokrater lagt fram en följdmotion i ämnet med sex konkreta förslag.

För det första måste vi stärka samhällsvården för unga. Det handlar om de barn och unga som av olika skäl inte kan bo hemma. Här finns en utredning vid namn För barn och unga i samhällsvård. Den innehåller många bra förslag som blev positivt mottagna i remissrundan men som ännu inte har blivit verklighet. Vi vill att regeringen skyndsamt går vidare med några av dessa förslag.

För det andra måste det offentliga ta tillbaka kontrollen över HVB-hemmen för ungdomar som hamnat i kriminalitet. HVB-hemmen drivs i dag på en marknad där vi ser hur privata aktörer, till och med aktörer med kopplingar till grov organiserad brottslighet, driver hem där barn både utsätts för och rekryteras till allt grövre brott. Detta är fullständigt oacceptabelt. HVB-hemmen ska vara ett skydd för barn som hamnat på glid, inte riskera att göra dem till ännu grövre brottslingar.

För det tredje vill vi att personalen på HVB-hemmen ska få rätt verktyg, men såklart bara om dessa verktyg används på rätt sätt. Det kan handla om drogtester, visitationer och möjlighet att genomsöka rum. Men de befogenheterna måste också kombineras med kompetens, trygghet och respekt. Det är därför vi menar att det offentliga måste ta ansvar för HVB-hemmen, inte privata aktörer.

För det fjärde, herr talman, har vi föreslagit att socialtjänsten ska kunna punktmarkera unga på väg in i kriminalitet. Punktmarkering är inget roligt ord, men det är ett nödvändigt verktyg. Ibland handlar det nämligen om att en vuxen faktiskt följer med, är där, ser och agerar – varje dag, varje vaken timme om det behövs. Vi socialdemokrater har också avsatt medel för att detta ska kunna bli verklighet ute i kommunerna.

För det femte föreslår vi att ungdomskriminalitetsnämnder införs liknande den modell vi ser i Danmark. I en sådan nämnd ska det finnas en domare, en polis och en kommunrepresentant som tillsammans beslutar om en individuell plan med insatser, krav och uppföljning. Detta är dessutom något som ska kunna rikta sig till riktigt unga barn – innan de kommer in i rättssystemet, innan det har gått för långt. Vårt mål måste såklart vara att barn på glid fångas upp innan de hamnar i gängens klor.

Ungdomskriminalitetsnämnder är ett sätt att ge barnet riktning, men det ska också vara tydliga konsekvenser om man inte följer den plan man fått. Utredningen är klar. Remissen är genomförd. Nu är det bara en genomförandekommitté som saknas. Det är inte mer komplicerat än så.

För det sjätte är det, efter ett socialdemokratiskt initiativ, sedan den 1 juli 2023 straffbart att involvera personer under 18 år i brottslig verksamhet. Detta är ett sätt att komma åt topparna som utnyttjar våra barn. Vi socialdemokrater vill nu ta detta vidare och menar att också den som köper narkotika av barn ska riskera fängelsestraff. Den som köper narkotika av ett barn upprätthåller ett system där barn utnyttjas av gängen och sedan tvingas in i allt grövre kriminalitet. Med vårt förslag blir det svårare för gängen att utnyttja oskyldiga barn som riskerar att hamna på glid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för barn som misstänks för grova brott

Herr talman! I grunden handlar det om vilket ansvar vi vuxna tar. Vi måste välja: Ser vi barnen som ett hot, eller ser vi dem som människor som vi har en skyldighet att skydda?

Sanningen är att barn är barn – när vi tillåter dem att vara det. När samhället hårdnar, när omvärlden hårdnar, när retoriken på sociala medier och även här i kammaren hårdnar, då är det vuxnas agerande som leder till att barn förlorar rätten till sin barndom.

Det är därför vi också måste våga tala om de mest grundläggande förutsättningarna. Inget av det vi pratar om, oavsett om det handlar om tidiga insatser, punktmarkering, samordning eller HVB i offentlig regi, är nämligen möjligt om vi inte har starka kommuner och regioner som orkar bära ansvaret.

Här anser vi att regeringen brister. Man säger sig vilja satsa på det förebyggande arbetet, men samtidigt tvingas skolor, socialtjänster och barn- och ungdomspsykiatri just nu att göra nedskärningar. Hur ska vi kunna vända utvecklingen när de som ska göra jobbet saknar resurser?

Vi socialdemokrater har i vår budgetmotion lagt fram kraftfulla satsningar för att det förebyggande arbetet ska börja där barnen finns – i förskolan, i skolan, i fritidsverksamheten, i familjen och i kommunen.

Vi får aldrig glömma att det är vi vuxna som sätter ramarna. Det är vi som formar förväntningarna, miljön och möjligheterna – men också begränsningarna. Om vi inte står upp för barns rätt till skydd, stöd och trygghet är det vi som sviker, inte barnen.

Jag vill att fler barn ska få chansen att vända sitt liv till något positivt. Jag vill att färre barn ska hamna i kriminalitet. Jag vill att vi bygger ett samhälle där trygghet, tillit och framtidstro vinner över våld, rädsla och hopplöshet.

Det är därför vi har lagt fram motionen med våra förslag. Det är inte tillräckligt, men det är en bra bit på vägen.

Herr talman! Självklart står vi bakom alla våra förslag, men jag väljer att avsluta med att yrka bifall till reservation 3.

(Applåder)

Anf. 3 Ludvig Ceimertz (M)

Herr talman! Jag delar ledamoten Wallentheims inställning när hon säger att detta är ett svek mot de barn som kunde ha fått en bättre framtid. Det är helt korrekt. Men vi ska också ha med oss att när vi debatterar denna rapport från Riksrevisionen är det inte bara en granskning från Riksrevisionen utan också en utvärdering av åtta år av socialdemokratiskt misslyckande på området. Riksrevisionen visar att insatserna för unga i kriminalitet har varit för sena och för otillräckliga. Det är problem som vi ärvt och nu åtgärdar genom att göra det som inte gjordes tidigare.

Vi lägger fram en ny socialtjänstlag som kräver förebyggande och uppsökande arbete, och vi inför det så kallade mellantvånget med fotboja för unga och ett stärkt föräldraansvar. Det blir tydliga konsekvenser för föräldrar som vägrar att samarbeta. Vi inför obligatoriska allvarssamtal för att fånga upp unga i riskzon, och vi skärper kraven för att delta i behandling. Genom Bob-strukturen och strategin Barriärer mot brott samordnar vi myndigheterna och civilsamhället för att samverka och samarbeta tillsammans för att hjälpa unga som är på väg att fastna i kriminalitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för barn som misstänks för grova brott

Herr talman! När Socialdemokraterna pratar om punktmarkering kan vi konstatera att vi nu ser till att det blir verklighet. Det är positivt. Och det är positivt att Socialdemokraterna i en sådan stor utsträckning har anslutit sig till en tydligare socialpreventiv linje och tydligare insatser i brottsbekämpningen. Det är bra att vi kan hitta en bred enighet i kammaren.

Men när vi är överens är det samtidigt synd att det skulle krävas ett regeringsskifte innan förslagen kunde bli verklighet.

Anf. 4 Anna Wallentheim (S)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för replikmöjligheten.

Jag vill börja med att påminna om att vi under våra år i regeringsställning skärpte ett åttiotal straff. Vi såg också till att det blev nya polisutbildningar. Vi lade om rättspolitiken, som den här regeringen har valt att följa efter.

Samtidigt ska vi komma ihåg att det under båda våra mandatperioder var en högermajoritet i riksdagen. Det innebar att många av de förebyggande reformer som vi försökte lägga fram röstades ned av kammaren – av en högermajoritet som inte ansåg att det var nödvändigt att lägga kraft och krut på det förebyggande arbetet. Vissa av de förslag som vi lade fram i kammaren, som jag menar hade gjort skillnad, röstade man nej till. Det gällde till exempel att ta tag i skolmisslyckandet, det vill säga skolmarknaden. Vi vet att alldeles för många barn hamnar utanför och inte lyckas i skolan.

Jag menar att det inte är korrekt att påstå att vi inte agerade. Men jag ska vara helt ärlig och säga att vi inte gjorde tillräckligt. Det gäller särskilt det förebyggande arbetet, och vi kan nu se att vi borde ha gjort betydligt mer. Det försöker vi göra med de konkreta förslag som finns i vår motion. Förslagen är inte bara hårda utan handlar även om att det är bättre att agera förebyggande.

Vi har sett en explosion av repressiva förslag. Men om inte socialtjänsten, skolan och bup hänger med blir det inga förbättringar. Det är de som måste klara arbetet.

Vi socialdemokrater menar att trygghet kräver både kraft mot brotten och kraft för att lyfta fram våra barn. Det är förslag om detta som vi har lagt fram i skrivelsen.

Anf. 5 Ludvig Ceimertz (M)

Herr talman! Många av förslagen som finns i skrivelsen är saker som regeringen redan genomför, är på väg att genomföra eller redan har på plats. Det är naturligtvis bra att ni tycker att förslagen ska genomföras, och det är naturligtvis bra att ledamoten Wallentheim och den socialdemokratiska kommittén i justitieutskottet tycker att regeringen gör ett bra arbete. Jag vill uppmuntra arbetet genom att säga att det borde göras. Det är positivt och något som vi naturligtvis välkomnar.

Men det blir också lite märkligt när kritiken handlar om att det blir för sent och för långsamt när det gäller saker som vi borde ha haft på plats redan.

I fråga om ökade befogenheter på HVB-hem handlar det om att personal ska kontrollera om boende använder droger och genomsöka rum. Det är sådant som borde ha varit på plats för länge sedan, och det är positivt att vi nu genomför dessa förslag. Det är naturligtvis bra att det sker påtryckningar på området.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för barn som misstänks för grova brott

Ledamoten Wallentheim säger alltså att det var den socialdemokratiska regeringen som påbörjade arbetet genom att tillsätta ett antal utredningar. Men det var en direkt följd av att den socialdemokratiska regeringen var i minoritet i riksdagen och att riksdagen riktade ett tillkännagivande till regeringen att tillsätta dessa utredningar. Ett tillkännagivande på riksdagsspråk innebär att riksdagen kör över regeringen för att man ska göra jobbet. Ja, den förra regeringen var i minoritet i kammaren. Tur var väl det eftersom vi då kunde få utredningarna på plats.

Herr talman! I fråga om förebyggande arbete och resurssättning ville den tidigare regeringen göra ändringar i socialtjänstlagen, och man skrev in i utredningsdirektiven att förslagen inte får vara kostnadsdrivande. Vi tillskjuter 8 miljarder för ändamålet. Det är en skillnad i vem som styr.

Anf. 6 Anna Wallentheim (S)

Herr talman! Det här kan bli en debatt där vi kör tillbakakaka på tillbakakaka. Faktum är att 71 procent av de propositioner som den borgerliga regeringen har lagt fram bygger på utredningar som den socialdemokratiska regeringen tillsatte. Nu vill ledamoten påpeka att det berodde på tillkännagivanden som skedde i justitieutskottet och att det är därför det egentligen är en borgerlig politik som genomförs. Därför vill jag att ledamoten ska gå tillbaka och titta i handlingarna. Faktum är att vi socialdemokrater valde att stödja många av tillkännagivandena, just för att det fanns populistiska förslag på sådant som ni påstår att vi gör nu. Den socialdemokratiska regeringen hade många gånger redan tillsatt utredningar och tittade på direktiv.

Ni vill göra populistiska utspel som visar att ni nu tar tag i detta. Men den socialdemokratiska regeringen höll redan på med mycket av arbetet. Det här handlar alltså inte om att vi socialdemokrater vaknade för sent, utan vi agerade och tillsatte utredningar. Den förra regeringen genomförde 80 straffskärpningar. Vi har sett till att nya polisutbildningar har startats, och vi har tillfört mer resurser. Det arbetet fortsätter.

Vi anser att det inte är avsändaren som är det viktiga, utan det är politiken som är viktig. Vi hade alltså inga problem med att säga ja till vissa av de tillkännagivanden som ni riktade. Det är tråkigt att vi nu har en situation där det verkar vara otroligt svårt för de borgerliga partierna att säga ja till våra förslag. Vi har lagt fram otroligt många förslag i justitieutskottet som får avslag på avslag, eftersom avsändaren är viktigare för er än politiken.

(Applåder)

Torsten Elofsson (KD)

Anf. 7 Torsten Elofsson (KD)

Herr talman! Jag ska inte ägna mig åt historieskrivning, men jag tycker att det ligger en hel del i vad Ludvig Ceimertz angav tidigare när det gäller tillkännagivanden om straffskärpningar under den förra regeringen. Men vi behöver egentligen inte diskutera den frågan.

Ledamoten säger att ni vill punktbevaka kriminella barn och unga. Som ledamoten vet kommer jag från Malmö – socialdemokratins vagga här i Sverige. Socialdemokraterna har styrt i stort sett oavbrutet i 100 år – med två treårsperioder med borgerligt styre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för barn som misstänks för grova brott

Nu konstaterar man att det finns över 800 barn och unga i Malmö som agerar i den kriminella världen. Bara det är ett stort misslyckande i sig, kan vi väl vara överens om. Vi behöver inte diskutera den frågan.

Det förslag som ni lägger fram är att punktmarkera de unga. Anna Wallentheim nämnde att det skulle ske mer eller mindre dygnet runt, alla veckans dagar, och det kräver resurser. Hur har ni tänkt att Malmö ska agera i den typen av punktmarkeringar av över 800 barn? Hur ska det gå till rent praktiskt? Jag ser problem, men ledamoten får gärna utveckla tankarna lite mer.

Anf. 8 Anna Wallentheim (S)

Herr talman! Jag tackar Torsten Elofsson för en otroligt bra fråga, som ger mig möjligheten att utveckla detta.

Frågan gällde punktmarkering av 800 unga som vi kan konstatera att det redan har gått för långt för. Det är fråga om barn som har hamnat i kriminalitet. Här menar vi såklart att det inte alltid är punktmarkering som kommer att vara lösningen, utan här behövs andra lösningar. Vi skulle ha börjat tidigare, och det hoppas jag att Torsten Elofsson kan hålla med om. Vi behöver ett samhälle som står starkt i att stödja barn så att de inte hamnar så snett.

Det finns en början. Vi hör många gånger historier från fritidsverksamheter, skola och socialtjänst att det finns en ung person som skulle behöva stöd. Det stödet kan ske i form av punktmarkering, det vill säga att man följer barnet till och från skolan samt till och från en verksamhet. Då vet vi hela tiden att ungdomen är på plats.

Det hjälper kanske inte de 800 barnen, som redan har hamnat snett. Det finns andra förslag, som HVB-hem och andra sociala insatser, som kanske skulle vara tydligare och skarpare där. Men några av dem skulle vi säkert kunna hjälpa genom punktmarkering. Det är otroligt viktigt att vi ser till att det finns en vuxen som är där, som ser och som agerar. Svaret på Torsten Elofssons fråga är alltså att inte alla av de 800 hade behövt punktmarkering.

Vi lägger, som jag nämnde i mitt anförande, resurser till att punktmarkera de unga, 1 ½ miljard till en början. Den socialdemokratiska budgeten innehåller även mer satsningar på kommunerna och regionerna än den borgerliga budgeten gör. Det gör också skillnad.

Torsten Elofsson (KD)

Anf. 9 Torsten Elofsson (KD)

Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag är ändå lite tveksam till hur det ska gå till.

Efter 100 år med socialdemokratiskt styre i Malmö stad har kommunen den här typen av sociala problem med unga och barn som ger sig in i kriminalitet. Till yttermera visso försöker kommunen mörka delar av rapporten. Man vill inte erkänna att det är så illa ställt som det de facto är.

Jag tycker att det vore på sin plats att Socialdemokraterna rannsakar sig själva. Vad är det som har lett till att Malmö stad har hamnat i en situation med så gigantiska, stora sociala problem som man de facto har? Om socialdemokratin nu har svaren på det mesta undrar jag hur vi hamnade här. Hur hamnade Socialdemokraterna där? Och hur ska de lösa de här problemen?

Det kommer förslag här. Men jag känner att det är en upprepning av förslag som har kommit genom åren. Det är nya brottsförebyggande åtgärder men mer av det gamla. Skulle de förslag som presenteras här vara någon sorts lösning på de problem som Malmö stad brottas med? Det är min fråga till ledamoten.

Anf. 10 Anna Wallentheim (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för barn som misstänks för grova brott

Herr talman! Tack, Torsten Elofsson, för följdrepliken!

Det enkla svaret är såklart att vi sedan 2006 har haft en borgerlig majoritet här i riksdagens kammare. Moderata kommunalråd hemma i Hässleholm har sagt till mig: Det finns ingenting som är så underbart som att vara kommunalråd när man har en S-styrd regering. Då kommer det nämligen resurser och pengar till kommunerna.

Faktum är att kommun efter kommun signalerar att de inte har tillräckliga resurser. De tvingas skära ned på skolor, och de tvingas skära ned på det förebyggande, på socialtjänsten och på psykiatrin. Samtidigt undrar vi varför kommunerna inte klarar av att hantera den hårt utsatta situation som de står inför. Det behövs resurser. Vi behöver bygga upp välfärden, inte montera ned den.

Vi socialdemokrater ser detta. Det är därför vi lägger ännu mer pengar till våra kommuner och regioner, för att se till att de ska kunna hantera den situation som de står inför, för att kunna hjälpa de barn och unga som är på glid.

Utan resurser spelar det ingen roll vilka fina ord vi säger här i kammaren eller vad vi säger att vi ska genomföra. Det är där ute, i mötet med barnen, som vi kan göra skillnad. Men det är inte vi politiker som gör det. Det är våra lärare, det är socialsekreterare, det är socialtjänsten, det är människor inom psykiatrin och det är våra fritidsledare. De behöver resurser. Det är det som den här kammaren behöver skicka ut till våra kommuner och regioner. Det skulle vara en bra början.

Anf. 11 Ludvig Ceimertz (M)

Herr talman! Vi debatterar nu regeringens skrivelse Riksrevisionens rapport om statens insatser för barn som misstänks för grova brott. Barn som misstänks för grova brott – bara där borde man stanna upp och förfäras över att vi över huvud taget har en riksrevisionsrapport om barn som misstänks för grova brott.

Den kriminalitet vi ser i Sverige i dag är brutal. Barn i allt yngre åldrar rekryteras av gäng. De används som springpojkar och lockas in i brottslighet som riskerar att prägla hela deras liv. Gängen utnyttjar barn skoningslöst. De får bära vapen, langa narkotika eller i värsta fall utföra grova våldsbrott, till och med mord.

Riksrevisionens granskning visar att statens insatser för att bryta barns brottslighet har varit otillräckliga. Det är bara att hålla med. De har varit otillräckliga under lång tid. Problemen har bara vuxit utan att tillräckliga insatser har gjorts. Denna revisionsrapport är ett tydligt tecken på det. Men jag tror att vi alla har sett det själva redan innan.

Riksrevisionen underkänner det arbete som har gjorts. Vi har sett gängen växa sig starkare och hur unga dras in, men samhällets respons har varit för sen och för svag. Men nu är en avgörande omläggning av kriminalpolitiken på väg. Regeringen tar ett helhetsgrepp för att förebygga, bekämpa och bryta kriminalitet hos barn och unga. Vi stärker rättsväsendet, socialtjänsten och hela samhällets förmåga att hantera dessa allvarliga problem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för barn som misstänks för grova brott

En av de stora reformer som genomförs är den nya socialtjänstlagen. Det är en lag som sätter det brottsförebyggande arbetet i centrum, och den kommer på plats i sommar. Det är en reform som innebär att vi slutar vara reaktiva. I stället bygger vi ett samhälle där vi identifierar risker tidigt, agerar i tid och har rätt verktyg för att gripa in snabbt när barn hamnar i riskzonen.

Det kommer att bli en avgörande förändring. Det ger socialtjänsten ökad befogenhet att sätta in insatser tidigt, även om vårdnadshavarna inte samtycker. Och det stärker samarbetet mellan socialtjänst, skola och polis för att säkerställa att barn i riskzonen fångas upp innan det blir för sent, herr talman.

Reformen är en tydlig förändring och en tydlig ändring av synsätt. Tidigare har det pratats om brottsförebyggande arbete utan att man har gett myndigheterna verktygen. Nu gör vi verkstad och skapar förutsättningar för att agera. Det ska vara svårt att komma in i kriminalitet men lätt att ta sig ur den.

Med den så kallade mellantvångsutredningen stärker vi och förtydligar föräldraansvaret. Samhällets ansvar kommer aldrig att kunna kompensera fullt ut för ett bristande föräldraansvar. Föräldraansvaret måste tydliggöras, och det måste stärkas. Vi stärker insatserna mellan de mest ingripande insatserna, som tvångsomhändertagande, och de helt frivilliga insatserna, där vi ser att hälften av alla föräldrar tackar nej. Vi lägger också 8 miljarder för att få implementeringen på plats.

Herr talman! Andra centrala delar i den omfattande strategin är Bob-strukturen och den socialpreventiva strategin Barriärer mot brott. Bob – barn och unga i organiserad brottslighet – är en ny samverkansstruktur mellan myndigheter som arbetar med just dessa frågor. Polisen, socialtjänsten, Kriminalvården, Sis, Åklagarmyndigheten och andra aktörer ska nu arbeta tillsammans på ett mer systematiskt sätt för att identifiera och bryta kriminalitet innan det går för långt.

Samtidigt förstärker vi det brottsförebyggande arbetet genom den socialpreventiva strategin Barriärer mot brott. Det handlar om att göra det svårare för barn och unga att dras in i kriminalitet från första början, om att bygga ett skyddsnät runt unga genom att ge skolan, socialtjänsten och andra aktörer större möjligheter att agera. Genom samverkansstrukturerna mellan kommun, stat och civilsamhälle kan vi agera med hela samhällets kraft.

Vi river också sekretesshinder. Det ska sägas att det inte har skett utan motstånd. Men nu river vi de sekretesshinder som gör det svårt för myndigheter, civilsamhälle, kommuner och regioner att samlas runt och hjälpa barn som är på väg in i kriminaliteten. Vi vill göra mer för att man ska kunna dela mer information, och ytterligare lagstiftning är på väg.

Det är viktigt att vi tar till konkreta åtgärder och bygger barriärer för att unga inte ska rekryteras in i gängen. Och det är viktigt att de som ändå hamnar där ska få en väg ut.

Det är talande att den största kritiken främst handlar om att det går för långsamt, att det inte går snabbt nog. Jag kan hålla med om den kritiken. Det är en frustration som har funnits under många år. Men det är ändå intressant att kritiken mot att det inte går tillräckligt snabbt kommer när arbetet sätter fart.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för barn som misstänks för grova brott

Under åtta år hade den tidigare regeringen chansen att agera. Det var åtta år då vi såg hur barn rekryterades till gäng utan att man vidtog de skarpa åtgärder som hade behövts. Man fortsatte att låta insatser hos socialtjänsten vara frivilliga. Vi såg hur HVB-hem misslyckades med att hjälpa ungdomar på glid.

När vi nu genomför den största kriminalpolitiska förändringen på decennier handlar kritiken om att det går för långsamt. Ja, det är frustrerande när det går för långsamt. Jag håller med. Men vi är på väg. Vi är igång. Vi har startat. Vi har gjort om arbetet. Vi tar krafttag. Vi tar ett helhetsgrepp för att få barn och unga ut ur kriminalitet och bryta nyrekryteringen till gängen.

Vi vet att vi inte kommer att lösa detta över en natt – långt ifrån. Det krävs uthållighet, ett heltäckande arbete och en kombination av förebyggande insatser och tydliga reaktioner på brott. Vi måste vara både repressiva och förebyggande. Det är därför vi har en tydlig strategi som omfattar hela rättsväsendet, socialtjänsten och civilsamhället. Vi ska kunna bryta tidigt. Vi är repressiva mot brott och förebyggande för att minska nyrekryteringen.

Låt mig vara tydlig: Vi kan inte vika oss. Vi kan inte låta barn bli brickor i gängens maktspel. Vi tänker inte ge upp kampen för ett tryggare Sverige. Vi måste bygga ett samhälle där brott möts av konsekvens och där den som lockas av kriminalitet ser en mur av motstånd framför sig – en mur byggd av lag, rättvisa och ett starkt samhälle. Det handlar inte bara om att lagföra brottslingar. Det handlar i grunden om att återerövra Sverige – gata för gata, kvarter för kvarter och barn för barn.

Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande.

(Applåder)

Anf. 12 Lotta Johnsson Fornarve (V)

Herr talman! Under hösten 2024 framkom det att kriminella gäng driver ett stort antal HVB-hem i vårt land. Det är helt obegripligt att något sådant kan hända, anser jag. HVB-hem ska vara till för att ge unga en ny chans i tillvaron och en nystart i livet utan kriminalitet. Det borde vara en självklarhet att de som ansvarar för våra unga är personer med kompetens, integritet och en genuin vilja att hjälpa unga till ett bättre liv. Varje ung ska möta vuxna med resurser och möjligheter att hjälpa till att stoppa brott. I stället har många unga mött personal kopplad till kriminella gäng som använt HVB-hemmen som rekryteringsbas för unga till kriminella nätverk. Placeringen på de här hemmen har då haft motsatt effekt och i stället bidragit till att unga dragits in djupare i kriminaliteten. Det är minst sagt anmärkningsvärt och helt obegripligt.

Under 2024 konstaterade polisen att kriminella gäng driver HVB-hem och att medlemmar i kriminella nätverk jobbar i verksamheten. 200 miljoner kronor räknade SVT ut att svenska kommuner betalat till HVB-hem med kopplingar till grov kriminalitet och organiserad brottslighet. Några av de här hemmen har nu stängts, men inte alla.

Hur anser ledamoten att samhället ska göra för att komma till rätta med det här problemet? Är det inte på tiden att samhället tar över driften av HVB-hemmen för att helt utesluta att kriminella gäng kan driva verksamheten?

Anf. 13 Ludvig Ceimertz (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för barn som misstänks för grova brott

Herr talman! Jag tackar ledamoten Johnsson Fornarve för repliken.

Låt mig vara tydlig: När vi ser kriminella driva eller arbeta på HVB-hem är det ett fullständigt misslyckande. Att det finns kriminella med koppling till grov organiserad brottslighet som arbetar med att ta hand om våra unga i riskzon är ett misslyckande på alla sätt. Det är också därför regeringen har agerat på många sätt i denna fråga.

Regeringen har stärkt Ivo, dels med ökade resurser, dels med ett tydligt uppdrag att göra granskningar av HVB-hem för att kunna stänga de HVB-hem som har koppling till kriminalitet. Vi har tillsatt en utredning för att se över hela den statliga ungdomsvården och ge den bättre effektivitet. För de grovt kriminella unga inför vi ungdomsfängelser. Vi stärker Sis, stärker HVB och stärker familjehem för att kunna differentiera i större utsträckning och stärka den statliga ungdomsvården.

Herr talman! När Ivo stänger även kommunala HVB-hem för att det finns kopplingar till grov organiserad brottslighet kan inte slutsatsen vara att problemet enbart handlar om att inte alla HVB-hem drivs av kommuner. När till och med kommunala HVB-hem tvingas stänga av Ivo kan alltså inte slutsatsen vara att bara kommuner ska få lov att driva HVB-hem.

Anf. 14 Lotta Johnsson Fornarve (V)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för svaret. Jag är glad att ledamoten håller med om att det är ett fullständigt misslyckande när kriminella driver HVB-hem.

Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, har varnat för den växande brottsligheten inom HVB-hemmen. Ivo har också stängt flera HVB-hem, men flera återstår. Varje dag som går då unga tvingas vara på HVB-hem med kriminella kopplingar innebär naturligtvis stora risker. Det är faktiskt obegripligt varför regeringen inte stoppar det här tydligare och tidigare. Är det så att regeringen inte förmår sätta hårt mot hårt eftersom det handlar om privata vinstdrivande aktörer i välfärden? Är det så att regeringen är bakbunden av sin tro på att marknaden ska lösa alla problem? Det har ju visat sig att det här inte har fungerat när det gäller HVB-hemmen.

Jag menar att det offentliga måste ta över kontrollen av HVB-hemmen. Att kommuner har betalat ut bidrag till HVB-hem som visat sig vara kriminella beror på att kommunerna inte har haft inblicken och insikten i vilka de här aktörerna varit. Om vi får ett offentligt övertagande av HVB-hemmen kan vi få en total kontroll över inriktningen på dem. Vi kan då också se till att personalen som jobbar där har adekvat utbildning och kompetens; det är naturligtvis otroligt viktigt att vi har personal som kan hantera de här ungdomarna, som har väldigt svår problematik. För att skydda våra barn och unga måste vi se till att HVB-hemmen inte drivs av kriminella gäng. Jag har svårt att se att det finns någon annan långsiktig lösning än att det offentliga tar över för att få enhetlighet och kontroll över HVB-hemmen. Håller inte ledamoten med om det?

Anf. 15 Ludvig Ceimertz (M)

Herr talman! Låt mig vara tydlig: Vi har på många sätt ärvt ett trasigt system när det gäller den statliga ungdomsvården. Att polisen över huvud taget inte får informera Ivo, som har till uppgift att granska, om att det finns kriminella som driver eller arbetar på HVB-hem är absurt. Nu ändrar vi på det. Vi går fram med ny lagstiftning för att riva sekretessen, så att polisen och andra myndigheter i större utsträckning ska kunna samverka och dela information för att sätta stopp för detta. Vi har gett Ivo ett tydligt uppdrag att inspektera HVB-hemmen och stänga alla som har koppling till kriminalitet eller inte fungerar. Ivo har också fått ett resurstillskott för ändamålet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för barn som misstänks för grova brott

Vi har gått fram med en nationell samordningsfunktion för att hjälpa kommuner att göra placeringar. Det ska inte vara så att man vid varje enskild socialtjänst i Sveriges 290 kommuner ska sitta själv och ringa och leta efter HVB-hem, för man har ofta inte kunskapen och helhetsbilden. Det funkar i de större kommunerna, men i de mindre kommunerna är det svårt. Därför inför vi en nationell samordning för att placera ut barn och unga på HVB-hem.

Men låt mig också vara tydlig med att det inte löser sig bara för att kommuner tar över HVB-hemmen. Ivo stänger kommunala HVB-hem för att de har koppling till grov organiserad kriminalitet när det är hemkommunen som har placerat personer på boendet. Det är alltså inte i den änden vi ska börja för att komma åt problemet. I stället ska vi stärka Ivo, bryta sekretesshinder, ha nationell samordning och stänga alla HVB-hem som har koppling till kriminalitet.

(Applåder)

Anf. 16 Lotta Johnsson Fornarve (V)

Herr talman! Jag har ingenting att invända mot Riksrevisionens rekommendationer till regeringen. Jag delar även regeringens bedömning att det är mycket angeläget att vända den negativa utvecklingen och motverka att barn dras in i kriminalitet samt att samhällets förmåga att agera med träffsäkra insatser i rätt tid kan vara avgörande för att motverka att barn och unga utvecklar kriminella beteenden.

Vi har under en längre tid sett hur utvecklingen går åt fel håll och hur allt yngre personer rekryteras in i de kriminella gängen. Vi måste helt enkelt få slut på rekryteringen av unga in i gängen och kriminaliteten. Något annat är oacceptabelt och ett bevis på ett samhälleligt misslyckande.

Men för att lyckas vända utvecklingen måste vi bygga det trygga samhället där barn och unga i riskzonen ser ett alternativ till gängen och kriminaliteten. För att lyckas med det kan vi inte bara tala, utan vi måste investera i barn och unga. Det måste bli slut på nedskärningar på välfärden, skolan, socialtjänsten och ett rikt friluftsliv.

Det som krävs är både kortsiktigt och långsiktigt arbete och en gemensam politisk vilja för att minska de ekonomiska klyftorna i samhället och en rejäl satsning på att bygga motståndskraftiga samhällen med stark välfärd.

Tyvärr bygger högerregeringens förslag i Tidöavtalet för att bekämpa brottsligheten på SD:s repressiva politik. Regeringen måste omgående ta ett helhetsgrepp om problematiken med utgångspunkt i forskning och beprövad erfarenhet och inte låta populism ligga till grund för rättspolitiska åtgärder.

Regeringen redogör i skrivelsen för en rad utredningar som man har lämnat eller förväntas lämna förslag på i närtid. Det gäller bland annat förslag om förändrad ungdomsrabatt för unga under 18 år, en sänkning av straffmyndighetsåldern, ungdomsfängelser och hemliga tvångsmedel mot personer under 15 år som begått grova brott.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för barn som misstänks för grova brott

Min uppfattning är att åldersgränser finns där av mycket goda skäl. Barn är barn och ska behandlas som barn. Jag vill särskilt understryka vikten av den särställning barn har och ska ha inom det straffrättsliga systemet och att den inte får urvattnas. Påföljdssystemet för unga lagöverträdare är utformat utifrån att barn och ungdomar som begår brott i första hand ska hållas utanför Kriminalvården och i stället bli föremål för insatser inom socialtjänsten.

Även om jag valt att inte väcka någon följdmotion i ärendet vill jag uttrycka en stor oro över förslagen. Jag anser att dessa förslag varken är nödvändiga, effektiva eller proportionerliga. De kommer inte att leda till minskad kriminalitet. Åtgärderna riskerar tvärtom att bli kontraproduktiva. Det som krävs är ett långsiktigt brottsförebyggande arbete för att stoppa nyrekryteringen till gängen av framför allt unga.

Jag ser däremot ett behov av nya ungdomspåföljder för barn över 15 år och är inte främmande för att det införs fler sådana som kan komplettera de redan befintliga. Förutsättningen är givetvis att de påföljder som införs är rättssäkra och särskilt anpassade för barn och unga samt har ett tydligt behandlingsinriktat innehåll. Jag anser även att det återfallsförebyggande arbetet gentemot unga lagöverträdare bör förstärkas.

Att stoppa nyrekryteringen av barn och unga till kriminalitet är helt centralt för att minska skjutningar och andra grova brott. Det är därför helt nödvändigt att satsa på brottsförebyggande åtgärder och att förse bland annat socialtjänst och skola med tillräckliga resurser för detta arbete.

Det finns dock ingen snabb lösning för att stoppa nyrekryteringen in i kriminalitet. Det behövs en rad åtgärder på både kort och lång sikt. Det är framför allt satsningar på skolan, socialtjänsten och barns och ungdomars fritidsaktiviteter som behövs.

Om skolan, fritidsaktiviteter och samhället i övrigt fungerar väl så minskar möjligheterna att rekrytera barn och ungdomar in i kriminalitet. En ungdom som får det stöd hen behöver för att klara skolan är betydligt mer svårrekryterad. Många av de unga som hamnar i kriminalitet har inte klarat skolan eller har stora brister i skolgången. Det är något som också bekräftas i skrivelsen.

En ungdom som har en meningsfull fritid och ser tydliga alternativ till kriminalitet blir också svårare att rekrytera till gängen. Det krävs en god samverkan mellan olika myndigheter och lokala aktörer där polisen har en viktig roll, vilket också framkommer av skrivelsen.

Regeringen hänvisar ofta till Danmark när det gäller brottsbekämpning, men då glömmer man att se till det som verkligen haft effekt i Danmark. Det är inte de förlängda fängelsestraffen som haft den största effekten i Danmark. Det blir allt tydligare och uppenbart att det i stället är de förebyggande åtgärderna som haft störst effekt i vårt grannland. Det handlar om att lokala företrädare går ihop och samarbetar med polis och myndigheter, bygger upp ett förtroende bland barn och unga och visar på en annan väg.

Men i stället för att satsa på brottsförebyggande åtgärder väljer högerregeringen den repressiva vägen med hårdare straff, trots att det saknas belägg för att dessa åtgärder är verksamma för att minska kriminaliteten. Högerregeringen har tvärtom skurit ned på anslagen till bland annat socialtjänst och skola. Det är en djupt förkastlig och oansvarig politik som Vänsterpartiet helt tar avstånd ifrån.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för barn som misstänks för grova brott

Att stoppa nyrekryteringen in i kriminalitet är dock ingen quickfix. Nedmonteringen av det gemensamma välfärdssamhället har pågått under lång tid, och forskare varnade tidigt för att den situation som nu råder skulle uppstå.

Det behövs en rad olika åtgärder på kort och lång sikt. Det finns olika projekt som fallit väl ut och som man kan lära av som till exempel Rätt Kurva och Sluta skjut. Vi behöver även utveckla bra nationella avhopparprogram i hela landet för unga som vill lämna kriminaliteten bakom sig. Bob-råden är också oerhört viktiga organ som behöver tydlig struktur och resurser, som man också pekar på i skrivelsen.

Vi har en reservation tillsammans med S och MP som jag vill yrka bifall till och som gäller HVB-hem. HVB-hem ska vara en trygg miljö där barn och unga får bra vård och hjälp att komma bort från kriminalitet och ett destruktivt beteende. De ska vara en hjälp för unga att komma tillbaka till skola och en fungerande tillvaro.

Vården och behandlingen som ges till framför allt ungdomar med kriminell bakgrund i HVB-hem har tyvärr så stora brister att verksamheten i grunden behöver förändras. De senaste åren har det rapporterats hur ungdomar under sin vistelse på HVB-hem har rekryterats till kriminella gäng och till att begå grova brott. I vissa fall har hemmen till och med drivits av kriminella aktörer.

Under 2024 konstaterade polisen att kriminella gäng driver HVB-hem och att medlemmar i kriminella nätverk jobbar i verksamheten. SVT har räknat ut att svenska kommuner har betalat ut 200 miljoner till HVB-hem med kopplingar till grov organiserad brottslighet.

Kriminella ska inte kunna driva HVB-hem för utsatta barn och unga. Det borde vara helt självklart och helt omöjligt. Det borde vara en självklarhet att de som ansvarar för våra unga är personer med kompetens, integritet och en genuin vilja att hjälpa unga till ett bättre liv. Varje ung ska möta vuxna med resurser och möjlighet att hjälpa och stoppa brott.

En del av dessa hem har nu stängts. Men för att lösa problemen på lång sikt menar vi att samhället behöver ta över kontrollen och driften av HVB-hemmen. Det är dels för att få bättre kontroll över att hemmen drivs på ett ändamålsenligt och likvärdigt sätt över landet, dels för att garantera att personal har adekvat utbildning – och självklart för att förhindra att de drivs av kriminella.

Vänsterpartiet vill helst se ett totalt stopp för privata aktörer att bedriva HVB-hem och att regeringen utreder hur befintlig privat driven verksamhet inom HVB kan övertas av det offentliga. Men steg ett är att stänga ned dem som har kopplingar till kriminell verksamhet och att det offentliga tar över driften av de HVB-hem som vårdar unga som placerats på grund av brottslig verksamhet i enlighet med den reservation som vi har. Jag yrkar därför bifall till reservation nummer 2.

Henrik Vinge (SD)

Anf. 17 Henrik Vinge (SD)

Herr talman! Tack alla som har deltagit i debatten i detta väldigt viktiga ämne!

För egen del är jag kanske mindre intresserad av att diskutera vems fel det egentligen är att vi har hamnat här. Jag är mer intresserad av att försöka ta reda på vilka som vill vara med och lösa problemet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för barn som misstänks för grova brott

Vi genomför nu den största satsningen på rättsväsendet i modern tid. Vi ger polisen befogenheter som gör att man kan lösa fler brott. Vi ger socialtjänsten befogenheter som gör att man kommer att kunna göra insatser mycket mer effektivt. Och inte minst: Vi tar bort sekretessen så att skola, socialtjänst och polis kan prata med varandra och på det sättet tidigt komma in och bryta kriminella karriärer hos väldigt unga människor.

Vi har väldigt starkt stöd i riksdagen för det här. Jag upplever att det går bra. Jag upplever att det har effekt. Den grova brottsligheten minskar i vissa delar och uppklaringsprocenten ökar väldigt mycket. Vi klarar upp grova brott i mycket större utsträckning i dag än vad vi gjorde för några år sedan.

Det finns ett stort orosmoln på himlen. För att de här åtgärderna ska få full effekt behöver de verka under lång tid. Det här kommer att ta tid. Men vad händer vid ett maktskifte? Det är nämligen så att Vänsterpartiet väldigt ofta är emot de här åtgärderna. Man säger nej till saker. Häromveckan pratade vi om att vi ska sätta upp tusentals övervakningskameror i Sverige. Vänsterpartiet var emot det. Det man då undrar är: Kommer Vänsterpartiet att vilja ta bort de övervakningskamerorna om man får makten efter nästa val?

Nu diskuterar vi till exempel att skola, sjukvård och socialtjänst kommer att kunna prata med varandra om unga kriminella för att stoppa de här karriärerna tidigt. Vänsterpartiet är emot det. Man vill inte ha den informationsdelningen. Man vill kanske ha tillbaka de sekretesshinder som vi hade förut.

Min fråga till ledamoten är egentligen: Om det skulle vara så att Vänsterpartiet får inflytande över kriminalpolitiken efter valet, kommer man då att återinföra sekretesshinder så att rektorer, socialtjänst och polis inte kan prata med varandra för att förhindra att grova brott begås av unga människor?

Anf. 18 Lotta Johnsson Fornarve (V)

Herr talman! Jag tackar för frågan.

Självklart måste polisen och socialtjänsten kunna prata med varandra – det är vi helt övertygade om. Men det kan de faktiskt redan i dag.

Det som är problemet med Sverigedemokraternas och regeringens politik är att ni pratar om vikten av förebyggande arbete men inte gör någonting för att se till att det blir verklighet. Ni drar i stället ned på resurserna till kommuner och regioner och väljer att sänka skatterna för de allra rikaste. Ni har ett budgetutrymme. Ni använder det till att sänka skatterna för de rikaste i stället för att stärka kommunerna och regionerna.

Det är i kommunerna och regionerna som det viktiga arbetet måste göras. Kommunerna går i dag på knäna. De har inte de pengar de behöver för att investera i socialtjänst och skola för att man ska kunna hjälpa och stödja de barn som behöver stöd och hjälp. Vi ser i stället hur man avskedar lärare, speciallärare, skolpsykologer och så vidare runt om i landet.

Det här håller inte. Ska vi jobba förebyggande och långsiktigt måste vi investera i barn och unga här och nu. Då måste vi se till att kommuner och regioner får det stöd och den hjälp de behöver. Självklart måste vi se till att få ett väl fungerande brottsförebyggande arbete, men det hör ihop med resurser och investeringar. Då kan man inte skära ned, som regeringen och Sverigedemokraterna gör i sin budget.

Henrik Vinge (SD)

Anf. 19 Henrik Vinge (SD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för barn som misstänks för grova brott

Herr talman! Jag är helt enig med ledamoten om att det behövs resurser för att lösa de här problemen. De resurserna tillskjuter vi. Jag delar alltså inte alls den uppfattning som förs fram här.

Men frågan gällde faktiskt inte det. Frågan gällde att vi nu gör en översyn av hela den svenska straffrätten och hela den svenska kriminalpolitiken för att på alla sätt riva ned hinder som finns för att lösa brott.

För två år sedan kunde man gå till polisen och fråga: Vad är det viktigaste vi kan göra nu för att bryta rekryteringen av unga människor till gängkriminalitet? Då sa de: Det viktigaste är att vi ska kunna prata öppet med socialtjänst och skola. Riv ned sekretesshindren!

Det är inte på det sättet, som Vänsterpartiet påstår, att man redan i dag kan göra detta. Det är alltså ett reellt problem att brottsbekämpningen hindras av att vi själva sätter upp regler som gör att myndigheter, vuxensamhället och vuxenvärlden inte får kliva in och tidigt stoppa kriminella karriärer, när människorna är barn. Det är ett faktum.

Vi ändrar nu på det. Den 1 april träder det här i kraft. Det innebär att polis, socialtjänst och skola kommer att kunna prata med varandra. Vänsterpartiet sa nej till det.

Min fråga är alltså: Kommer Vänsterpartiet, om man får inflytande över kriminalpolitiken, att vilja återinföra de här sekretesshindren och hindra polis, skola och socialtjänst att prata med varandra? Eller har man ändrat sig och nu förstått vikten av att vi genomför detta? Står man nu bakom den lagstiftning som vi genomför den 1 april?

Anf. 20 Lotta Johnsson Fornarve (V)

Herr talman! Jag tackar för frågan!

Vi vill inte på något sätt hindra polis, socialtjänst, skola och så vidare att samtala med varandra. Vi menar att de kan göra det alldeles utmärkt redan i dag. Men vi måste se till att stärka det lokala samarbetet på olika sätt, bland annat genom att tillföra mer resurser och upprätta tydliga strukturer för hur det arbetet ska fungera.

Ledamoten säger också att man satsar på förebyggande arbete. Men ni gör faktiskt inte det. Det är bara att titta på hur det ser ut i kommunerna och regionerna, som går på knäna. De måste hela tiden spara och skära ned. Det drabbar de ungdomar och barn som är absolut mest utsatta.

Vi måste, om vi menar allvar och vill ta tag i problemet med nyrekryteringen, verkligen investera i barn och unga här och nu. Barn och unga som är i riskzonen måste tidigt få det stöd och den hjälp de behöver. Vi måste börja investera i barnen redan när de går i förskolan. Vi kan inte vänta tills de är inne i de kriminella gängen.

Ni måste se att det är det här arbetet som måste stärkas. Då kan man inte dra ned på resurserna till kommuner och regioner, som ni faktiskt har gjort i er budget. Det är ett faktum.

Anf. 21 Ludvig Ceimertz (M)

Herr talman! Tack, ledamoten Johnsson Fornarve, för ditt anförande! Jag lyssnade på det med en viss förvåning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för barn som misstänks för grova brott

Ja, det stämmer att regeringen driver en repressiv politik för att bekämpa de kriminella gängen, komma åt brottslighet och säkerställa att vi kan få fler lagförda samt skärper straffen och ger brottsoffer upprättelse. Men vi driver också en politik när det gäller ett omfattande förebyggande arbete.

Det var detta jag hakade upp mig på. Gång på gång sades det att regeringen inte gör någonting när det gäller det förebyggande arbetet – det är bara lås och bom. Jag tänkte därför att jag skulle nämna några saker som regeringen gör.

Man inför tidigare stöd i mödra- och barnhälsovården och föräldraskapsstöd och skolsociala team för att stärka föräldrarollen. Det är en riktad satsning till Bris för att hjälpa barn och unga att lämna kriminalitet. Det är ett förstärkt föräldraansvar, inklusive fler hembesök i mödra- och barnavården. Det är en ökad tillgänglighet inom barn- och ungdomspsykiatrin.

Det är en elevhälsogaranti för snabb tillgång till professionellt stöd i skolan. Skolområden stängs för obehöriga för att man ska minska rekryteringen till gäng. Rektorer får lagstadgat ansvar för tryggheten, inklusive möjlighet att omplacera våldsamma elever. Det är skolsociala team.

Det är minskade sekretesshinder mellan skola, socialtjänst och polis för ett bättre informationsutbyte. Det är inrättande av en ny samverkansstruktur för barn i organiserad brottslighet.

Det är en ny socialtjänstlag med fokus på förebyggande insatser. Det är 8 miljarder för att implementera den.

Det handlar om fotboja för unga som vårdas på grund av brottslighet eller koppling till grov kriminalitet. Det är en översyn av HVB-vården för ökad trygghet och säkerhet. Utredning är tillsatt för att reformera hela ungdomsvården.

Det är en nationell strategi mot organiserad brottslighet för att mobilisera hela samhället i bekämpningen av kriminaliteten. Föräldrar och samhället ska sätta tydliga gränser och ta ansvar för att förebygga brott. Det handlar om regelbunden uppföljning och utvärdering för att säkerställa att inga barn faller mellan stolarna.

Detta säger ledamoten Johnsson Fornarve inte är någonting.

(Applåder)

Anf. 22 Lotta Johnsson Fornarve (V)

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan! Det var ingen riktig fråga, men jag tackar ändå.

Ja, regeringen gör vissa mindre insatser. Men när det gäller de stora investeringarna i kommuner och regioner gör ni faktiskt ingenting. Ni drar ned på stödet till kommuner och regioner – den grundplåt som är så viktig för att stoppa nyrekryteringen av barn och unga.

Vi ser i dag tydligt hur kommuner och regioner går på knäna. De tvingas avskeda lärare, skolpsykologer och så vidare, som behövs för att stödja och hjälpa barnen. De tvingas dra ned på socialtjänsten.

De stora resurser som kommuner och regioner behöver, och som de har behövt under lång tid, kommer inte. Det är där vi ser att regeringen gör alltför lite, även om man gör vissa mindre insatser. Mycket mer behöver göras när det gäller att investera i barn och unga här och nu för att vi ska stoppa nyrekryteringen. Man måste tidigt se de barn och unga som är i riskzonen. Man måste sätta in resurser framför allt i skolan men också på fritidssidan för att ge unga ett alternativ till kriminalitet. De måste få en framtidstro. Det har de inte i dag.

Anf. 23 Ludvig Ceimertz (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens insatser för barn som misstänks för grova brott

Herr talman! Det var ju trevligt att få ett erkännande av att det görs ett förebyggande arbete. Det som görs är nog den största förändringen i det socialpreventiva arbetet på kanske 40 år i form av en nationell samordnad strategi och en förändrad socialtjänstlag, som ger ett förebyggande ansvar. Men det kallades nu för mindre justeringar. Jag tycker faktiskt, herr talman, att det är lite anmärkningsvärt. När den största socialpreventiva insatsen i modern tid görs kallas det justeringar i marginalen eller mindre insatser. Jag minns inte exakt vilka ord som användes, så jag ska inte lägga dem i munnen på någon.

Regeringens strategi mot kriminaliteten står på tre ben. Vi ska slå mot det grova våldet, strypa den kriminella ekonomin och motverka nyrekryteringen av unga till de kriminella gängen. För detta krävs det att man tar ett helhetsgrepp. Det har Johnsson Fornarve också framfört, och nu framför jag vilket omfattande arbete som görs. Men det arbetet måste få ta tid. Tyvärr löser det sig inte snabbt. Tyvärr kan man inte bryta nyrekryteringen på en gång. Det tar tid att förändra. Det tar tid att bryta mönster. Men att få till rivna sekretesshinder för att gemensamt, med hela samhällets kraft, kunna möta ungdomar på glid är jag helt övertygad om kommer att visa sig vara en nyckelfaktor. Det är synd att det är just det som Vänsterpartiet motsätter sig.