Regionalt utvecklingsansvar i Jönköpings, Örebro och Gävleborgs län Betänkande 2013/14:KU30Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Regionalt utvecklingsansvar i Jönköpings, Örebro och Gävleborgs län

Betänkande 2013/14:KU30

Var är betänkandet nu?

  1. 1, Förslag1 av 4, Förslag, genomförd
  2. 2, Beredning2 av 4, Beredning, genomförd
  3. 3, Debatt3 av 4, Debatt, genomförd
  4. 4, Beslut4 av 4, Beslut, genomförd

Betänkandet är färdigbehandlat

Under beredning
2014-01-21
Trycklov
2014-02-20
Debatt
2014-02-27
Avgörande
2014-03-05
Beslut fattades
2014-03-05
Planerat ikraftträdande
2015-01-01

Hela betänkandet

Regionalt utvecklingsansvar i Jönköpings, Örebro och Gävleborgs län(pdf, 228 KB)
Visa hela dokumentet för

Beslut i korthet

Fler landsting bör få regionalt utvecklingsansvar (KU30)

Riksdagen sa ja till regeringens förslag om regionalt utvecklingsansvar i Jönköpings, Örebro och Gävleborgs län.

Riksdagen anser att även landstingen i Norrbottens och Västernorrlands län bör få regionalt utvecklingsansvar från den 1 januari 2015. Regeringen bör lämna ett lagförslag om detta. Regeringen bör också utreda på nytt om även Västmanlands läns landsting ska få regionalt utvecklingsansvar. Riksdagen gjorde ett tillkännagivande till regeringen om detta.

Riksdagen uppmanade också i ett tillkännagivande regeringen att återkomma till riksdagen med ett förslag till helhetslösning för den regionala organisationen.

Beslutet om tillkännagivanden innebär att riksdagen sa ja till motioner från S och MP.

Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Bifall till motioner med tillkännagivande till regeringen om regionalt utvecklingsansvar i Västmanlands län, Västernorrlands län och Norrbottens län samt en helhetslösning av regionfrågan. Avslag på en motion om regionalt utvecklingsansvar i Dalarnas län.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.
Visa hela betänkandet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Förslaget avser 1 proposition och 8 motioner.

Från regeringen

Från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Betänkandet kommer beredas 21 januari 2014, justerades 18 februari 2014 och fick trycklov 19 februari 2014.Reservationer: 2

Alla beredningar i utskottet

2014-02-04

Fler landsting bör få regionalt utvecklingsansvar (KU30)

Konstitutionsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag om regionalt utvecklingsansvar i Jönköpings, Örebro och Gävleborgs län.

Konstitutionsutskottet anser att även landstingen i Norrbottens och Västernorrlands län bör få regionalt utvecklingsansvar från den 1 januari 2015. Regeringen bör lämna ett lagförslag om detta. Regeringen bör också utreda på nytt om även Västmanlands läns landsting ska få regionalt utvecklingsansvar. Därför föreslår utskottet att riksdagen gör ett tillkännagivande till regeringen om detta.

Konstitutionsutskottet föreslår också att riksdagen i ett tillkännagivande ska uppmana regeringen att återkomma till riksdagen med ett förslag till helhetslösning för den regionala organisationen.

Bakom förslaget till tillkännagivanden står en utskottsmajoritet som består av Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet. Förslaget innebär att utskottet säger ja till motioner från S och MP.

Debatt, Genomförd

Information kommer.
Stillbild från Debatt om förslag 2013/14:KU30, Regionalt utvecklingsansvar i Jönköpings, Örebro och Gävleborgs län

Debatt om förslag 2013/14:KU30

Webb-tv: Regionalt utvecklingsansvar i Jönköpings, Örebro och Gävleborgs län

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Per Bill (M)
Anf. 94 Per Bill (M)
Herr talman! Vi ska debattera regionalt utvecklingsansvar i Jönköpings, Örebro och Gävleborgs län. Må jag utbrista: Äntligen lite förvaltningspolitik! Propositionen handlar om ändring av lagen om regionalt utvecklingsansvar i vissa län. Vad är då det regionala utvecklingsansvaret? Ja, det handlar om tillväxtarbete och att upprätta och fastställa länsplaner för regional transportinfrastruktur. Ändringen av lagen innebär att Jönköpings, Örebro och Gävleborgs län ska omfattas av lagen. Med andra ord kommer de att få ansvaret för en del av de statliga uppgifterna just med att främja utvecklingen i länet. Herr talman! Det regionala utvecklingsansvaret är fördelat på olika sätt i olika län. Vi får gå tillbaka till 1996, när staten inledde försöksverksamhet genom att låta Kalmar, Gotlands och Skåne län göra ett försök. Senare tillkom Västra Götalands län, i samband med att det bildades. De försöken övergick sedan till att permanentas. I dag ser det lokala utvecklingsansvaret ganska olika ut. Tre landsting och en kommun har hand om de uppgifter som vi i dag föreslår att ytterligare tre landsting ska ta hand om. I 13 län utförs samma uppgifter av samverkansorgan. Vad är det då som behövs? Ja, man behöver ansöka hos staten, regeringen, om att få ta över det lokala och regionala ansvaret. Det ska naturligtvis finnas ett initiativ. Det ska också vara klart hur landstinget ser ut och att till exempel länsgränserna inte är under stor diskussion. Det ser stabilt ut när det gäller Jönköpings, Örebro och Gävleborgs landsting, och de har dessutom tagit alla de initiativ som behövs. Vad tycker då oppositionen? De gillar propositionen och säger ja till den. Men de vill dessutom att regeringen ska återkomma till riksdagen med en proposition om att det regionala utvecklingsansvaret också i Västernorrlands och Norrbottens län ska gå över till landstingen samt att utvecklingsansvaret i Västmanlands län ska utredas vidare. Dessutom vill man hitta en helhetslösning för den regionala organisationen. Herr talman! Det är viktigare att göra rätt än att göra fort. Vissa saker måste ta lite tid. I de län där vi ännu har ett oklart läge är det bättre att vänta. Det finns inte heller, efter de 10-15 åren, någon samlad bild av någon forskning eller större utvärdering som vi kan luta oss emot och säga att det i varje läge är bättre att landstingen tar hand om de här uppgifterna än att länsstyrelserna gör det eller att man har dem i någon typ av samordningsorgan. Det innebär inte på något sätt att regeringen stänger dörren för Norrbotten, Västernorrland eller för den delen Västmanland, utan det kommer bara att ta lite mer tid. Vi i Alliansen är också väldigt pragmatiska: Det behöver inte se likadant ut. Det är alltså fråga om en förvaltningspolitisk process snarare än ett binärt ja eller nej. Ett sätt att visa detta på är att regeringen i dag har beslutat om en proposition om regionalt utvecklingsansvar i Östergötlands, Kronobergs och Jämtlands län. Även dessa tre landsting får alltså ja till att ta hand om de regionala utvecklingsfrågorna, som i dag sköts av kommunala samverkansorgan i de tre länen. Herr talman! Alliansen har ett pragmatiskt synsätt på det regionala utvecklingsansvaret. Det viktiga är att det sköts professionellt, ärligt och transparent. Vilken del av den offentliga sektorn som sköter denna administration är mindre viktigt.
Per-Ingvar Johnsson (C)
Anf. 95 Per-Ingvar Johnsson (C)
Herr talman! Regeringen föreslår att landstingen i Jönköpings, Örebro och Gävleborgs län får ta över ansvaret för den regionala utvecklingen i dessa län från länsstyrelserna. Som decentralist och centerpartist välkomnar jag denna utveckling. Beslutet här i riksdagen kommer att innebära att det är företrädarna för länens egna invånare, landstingen, och inte statens företrädare på länsstyrelserna i Jönköpings, Örebro och Gävleborgs län, som ska göra prioriteringarna när det gäller bland annat utbyggnad av vägar och annan infrastruktur inom respektive län. Förändringen genomförs från och med den 1 januari 2015. Som landstingspolitiker i Skåne fick jag redan för 15 år sedan vara med och genomföra motsvarande reformering av ansvarsfördelningen mellan staten och det som då blev Landstinget i Skåne, men som vi namnändrade till Region Skåne. Det nya namnet, Region Skåne, var en markering av att vi i Skåne tog över ansvaret från staten för den regionala utvecklingen i Skåne. Förändringen av ansvarsfördelningen var möjlig att genomföra på ett smidigt sätt genom att alla partierna i Skåne var positiva och pådrivande på regering och riksdag för att Region Skåne skulle få ta över detta ansvar från Länsstyrelsen i Skåne. En sådan här organisatorisk reform löser inte problemen när det gäller regional utveckling, men den skapar förutsättningar för en aktivare politisk debatt inom regionerna om vad som är bäst för deras utveckling. Det är ett tydligt och demokratiskt ansvar som vi i Centerpartiet anser vara så viktigt. Jag har förstått att regeringen fäster stor vikt vid att det i länen finns en stor enighet för att lämna över ansvaret för den regionala utvecklingen från staten och länsstyrelserna till landstingen. Det är min förhoppning att det snart kommer att finnas en sådan gemensam vilja, så att vi i landet snart kommer till en situation där vi har en styrform för den regionala utvecklingen. Som jag har sagt var det 15 år sedan försöksverksamheten med ett decentraliserat ansvar för regional utveckling började i Skåne. Därför är det tid att snart komma i mål med denna reform i hela landet.
Tuve Skånberg (KD)
Anf. 96 Tuve Skånberg (KD)
Herr talman! Som tidigare talare har understrukit finns det olika sätt att organisera detta. Och tendensen är att det ena landstinget efter det andra i större utsträckning vill ta över de uppgifter som i dag ligger på länsstyrelsen. Vi från Alliansen har ett par reservationer. Jag ska nämna någonting om dem. Det ser olika ut när det gäller det regionala utvecklingsansvaret mellan olika län i Sverige. Tre landsting, tretton samverkansorgan, fyra länsstyrelser och Gotlands kommun har ansvaret i respektive län. I Västmanlands, Västernorrlands och Norrbottens län är det länsstyrelserna som har det regionala utvecklingsansvaret. Det finns en tendens, en längtan och en önskan - mer eller mindre uttalade - också i dessa tre län att få ta över det regionala utvecklingsansvaret och bli regioner. Vi anser att frågan om huruvida det regionala utvecklingsansvaret bör vara ett kommunalt åtagande redan är besvarad när det gäller de län där det regionala utvecklingsansvaret redan har överlåtits till ett landsting eller till ett samverkansorgan. Om det nu tas ett regionalt och lokalt initiativ i fråga om det regionala utvecklingsansvaret i något av de län som jag nämnde kan frågan om landstingen där ska omfattas av lagen om regionalt utvecklingsansvar i vissa län övervägas. Dithän går utvecklingen. Där är Alliansen pragmatisk. Från majoriteten kommer man att säga att det ska ske fort och nämna datumet den 1 januari 2015. Om detta har jag ingenting att invända. Det får gå så fort att alla är med på vagnen. När det är väl förankrat och väl berett är det en väg som vi håller öppen när omständigheterna tillåter det. Herr talman! Därmed yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.
Peter Eriksson (MP)
Anf. 97 Peter Eriksson (MP)
Herr talman! Vi diskuterar regionalt utvecklingsansvar, och vi diskuterar hur Sverige ska styras. En del av de föregående talarna var inne på att detta började för länge sedan. Men det kom också en statlig utredning för ett tiotal år sedan. Det var en riktigt stor utredning om hur Sverige borde styras i framtiden. Den visade bland annat att det var en salig röra när det gäller myndigheterna i Sverige som gjorde det svårt att styra myndigheterna på grund av att de hade organiserat sig på en mängd olika sätt. Detta komplicerade situationen för landstingen, regionerna, länsstyrelserna och staten som helhet. Den möjlighet som det pekades på i denna utredning var att man skulle försöka få lite större regioner som tog ett större ansvar och hade en möjlighet att styra Sverige och ha en direktkontakt med myndigheterna som man försökte organisera om lite grann. Nu har det gått ytterligare tio år, och man måste nog säga att röran blivit värre än någonsin. Vi har en regering som är lite grann som pastor Jansson - man vet inte om han har någon åsikt om någonting över huvud taget. Man är åtminstone mycket splittrad av stora inre konflikter, vilket har lett till att man gör saker som verkar ganska obegripliga för medborgarna runt om i länet. I vissa fall låter man landsting ta över det regionala utvecklingsansvaret. I andra fall gör man det inte. Trots att regeringen har sagt och gett löften om att de som samlar sig och föreslår att de ska få ta över detta regionala utvecklingsansvar ska få göra det följer man inte sina egna ord, vilket skapar en viss frustration och problem ute i landet. Nu försöker vi i konstitutionsutskottet efter bästa förmåga hantera denna situation. Regeringen föreslår att det regionala utvecklingsansvaret ska föras över till landstingen i Jönköpings, Örebro och Gävleborgs län. Vi säger också ja till motioner där det föreslås att det ska ske även i Västernorrland och Norrbotten. Det tycker jag är ganska rimligt. Nu har man gjort motsvarande i dessa län. Staten och regeringen har också utrett frågan. Det är då obegripligt varför man skulle neka dessa län att göra samma sak som de andra som har genomfört hela processen - utredningarna är färdiga. Här i dag får vi inte heller någon förklaring till att det är på det sättet. Den enda förklaring som jag hör från borgerligheten och regeringspartierna är att man är pragmatisk från regeringspartierna. Vad betyder det? Det blir lite som det blir, verkar det som. Det är inte någon särskilt imponerande förklaring, får man lugnt säga. Jag tycker att vi borde ta ett helhetsgrepp på frågan i Sverige igen och försöka se till att få en ordentlig och vettig organisation som är någorlunda lika över landet, se till att försöka styra de svenska myndigheterna på ett hyggligt sätt och få en mer enhetlig organisation när det gäller hur vi styr i regionerna och när det gäller det regionala utvecklingsansvaret. Det kan i vissa partier finnas splittring kring de här frågorna, men det är ett dåligt skäl till att Sverige missköts och vi inte kan få någorlunda ordning på organiseringen av landet. Det är ett bevis på att regeringen är handlingsförlamad, vilket skadar Sverige. I stället borde regeringens handlande bidra till utveckling. Konstitutionsutskottets majoritet föreslår bifall till Miljöpartiets motion om att låta landstingen i Västernorrland och Norrbotten ta över det regionala utvecklingsansvaret och att Västmanlands län får den utredning som krävs så att de så snart som möjligt också kan ta det steget. När det gäller Västernorrland och Norrbotten anser vi att det bör ske från den 1 januari 2015. Det är således bråttom, och därför bör regeringen snabbt fatta beslut även i de fallen. Vi föreslår också bifall till en motion från Socialdemokraterna och Miljöpartiet om att det bör bli en helhetslösning vad gäller hanteringen av regionfrågorna framöver.
Phia Andersson (S)
Anf. 98 Phia Andersson (S)
Herr talman! Hur ska Sverige styras och hur kan man ge medborgarna den allra bästa servicen där varje skattekrona används på bästa sätt? Det är vad hela regionfrågan egentligen handlar om, men ibland undrar jag om någon kommer ihåg det. Är det någon som kommer ihåg att ansvaret för den regionala utvecklingen och pengarna för det, som skulle föras över från staten till folkvalda församlingar på regional nivå, var det så kallade smörjmedlet för att kommuner och landsting skulle påbörja samtal om regionbildning med närliggande landsting för att skapa större och mer utvecklingsbara områden? Syftet var att få en ny regional karta över hela landet. Man skulle samordna de statliga uppgifterna på den regionala nivån till likvärdiga områden för att ett tvärsektoriellt arbetssätt mellan den statliga och kommunala nivån skulle underlättas. Är det någon som kommer ihåg det? Man undrar eftersom det som skulle bli en helt ny kostym nu bara blir en tummetott. Axel Oxenstierna ler nog i sin himmel; än lever den gamla länsindelningen nästan intakt. I februari 2007 överlämnade Ansvarskommittén sitt slutbetänkande Hållbar samhällsorganisation med utvecklingskraft . I betänkandet skriver kommittén att den regionala nivån till skillnad från den statliga och den lokala nivån är den i dag mest oöverskådliga. Den är splittrad i ett stort antal aktörer med oklara och ofta överlappande uppgifter och med en regionindelning som skiftar från sektor till sektor. För att råda bot på dessa strukturella svagheter föreslog kommittén en ny regional samhällsorganisation med tydliga roller och ansvarsfördelning. En förutsättning för reformerna är en ny gemensam läns- och regionkommunindelning med väsentligt färre enheter än i dag. Det betänkandet bereds fortfarande i Regeringskansliet. År 1999 startade två försök med regionbildning med regionalt utvecklingsansvar. Det var dels i Skåne, dels i Västra Götaland, där jag själv var verksam först i förberedelserna och sedan bland annat som ledamot av regionstyrelsen. Dessa två försök har vid ett flertal tillfällen förlängts, ända fram till 2010. Då föreslog regeringen att verksamheten skulle regleras i en ny lag om regionalt utvecklingsansvar i vissa län. Det skulle omfatta Skåne och Västra Götaland, som då permanentades. Dessutom skulle det omfatta Gotland och Halland, som också de skulle få ta över det regionala utvecklingsansvaret. I och med det ändrade man regiontanken till att handla om att det regionala utvecklingsansvaret skulle överföras till de län som kunde uppvisa ett lokalt och regionalt initiativ genom att ta över vissa statliga uppgifter och där inga oklarheter fanns kring den framtida landstingsindelningen. Precis där lade man ribban. De gamla landstingen kommer alltså att få utvecklingspengarna. Inom Alliansen ville inte alla partier samma sak, men på presskonferensen sade Reinfeldt att om tre vill så får den fjärde böja sig. Kanske var det just därför som ribban hamnade där den nu ligger. Dessutom hade regeringen året innan tillsatt ytterligare en utredning. Syftet med den utredningen var att koordinera vissa statliga verksamheter med landstingsindelningen. Det gällde både i de fall landstingsindelningen var oförändrad och då en ny indelning hade övervägts. Vi vet alla vad som hände när Björklund åkte land och rike runt för att skapa regioner. Det var ett initiativ som senare avslogs. I december 2012 överlämnade utredningen sitt slutbetänkande Statens regionala förvaltning, förslag till en angelägen reform . Hur angelägen reformen är kan man fråga sig då betänkandet fortfarande bereds i Regeringskansliet. Kanske beror det på att utredningen ansåg att dagens modell med tre olika organisationer som utövar det regionala utvecklingsansvaret leder till otydligheter. Utredningen föreslog att landstingen i samtliga aktuella län genom ett ansökningsförfarande skulle ges möjlighet att ta över det regionala utvecklingsansvaret om det fanns stöd för detta bland länets kommuner. Genom lagen om regionalt utvecklingsansvar i vissa län har Skåne, Hallands och Västra Götalands län det regionala utvecklingsansvaret. I Gotlands län har Gotlands kommun utvecklingsansvaret. Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Värmlands, Örebro, Dalarnas, Gävleborgs, Jämtlands och Västerbottens län har i dag samverkansorgan vilka har till uppgift att svara för den regionala utvecklingen i länet. I Stockholms, Västmanlands, Västernorrlands och Norrbottens län har länsstyrelserna det regionala utvecklingsansvaret. Det är bakgrunden till att vi ber regeringen komma med en helhetslösning i frågan. I betänkandet behandlas regeringens förslag att lagen om regionalt utvecklingsansvar i vissa län ändras så att den också omfattar Jönköpings, Örebro och Gävleborgs län och även ska gälla landstingen i dessa län. Den 4 mars 2014 skulle regeringen lämna en proposition om regionalt utvecklingsansvar i Östergötlands, Kronobergs och Jämtlands län. Regeringen avslog ansökningarna från landstingen i Västmanlands, Västernorrlands och Norrbottens län den 21 november 2013, detta trots att det finns en departementspromemoria som utrett förutsättningarna för Västernorrlands och Norrbottens län att omfattas av lagen om regionalt utvecklingsansvar i vissa län. Herr talman! Det är därför utskottet föreslår att riksdagen ska tillkännage för regeringen dels att regeringen återkommer till riksdagen med en proposition om det regionala utvecklingsansvaret i Västernorrlands och Norrbottens län, dels att regeringen utreder frågan om det regionala utvecklingsansvaret i Västmanlands län vidare. I Västmanland är samtliga tio kommuner och landstinget eniga om ansökan. En styrgrupp med representanter för kommuner och landsting har arbetat strategiskt med frågan, och samtliga partier har ställt sig bakom ansökan. Förhandskraven för att låta landstinget få överta utvecklingsansvaret är alltså uppfyllt. Konstitutionsutskottet föreslår bifall till propositionen om regionalt utvecklingsansvar i Jönköpings, Örebro och Gävleborgs län. Dessutom föreslår utskottet att riksdagen tillkännager för regeringen att regeringen ska återkomma med förslag till en helhetslösning för den regionala organisationen. Låt oss ta ansvar för denna fråga och bringa ordning i den nu regionala röran. Jag vill med detta sagt yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Mia Sydow Mölleby (V)
Anf. 99 Mia Sydow Mölleby (V)
Herr talman! Vi är alla här rörande överens - i alla fall är det vad vi säger - om att Jönköpings, Örebro och Gävleborgs län ska omfattas av lagen om regionalt utvecklingsansvar i vissa län. Det är bra. Det kommer att underlätta det fortsatta arbetet i länen, och man kommer att kunna samordna sig bättre i en gemensam organisation. En viktig del i den här förändringen är också att det blir de lokala och regionala politiskt valda företrädarna som får överta det regionala utvecklingsansvaret. I stället för statens förlängda arm blir det folkvalda företrädare - mycket bra. De här länen uppfyller det som har angetts i propositionen Regionalt utvecklingsansvar i vissa län från 2009/10, det vill säga att det finns lokala och regionala initiativ och inga oklarheter om den framtida landstingsindelningen. Det är åtminstone inte större oklarheter än någon annanstans, och det är egentligen en fråga som vi inte kan säga något om. Det hela är ganska enkelt och oproblematiskt. Det märkliga och anmärkningsvärda gäller de län som inte finns med i regeringens proposition. Utskottet föreslår därför riksdagen att tillkännage för regeringen att man ska återkomma så att även Västernorrlands och Norrbottens län ska kunna överta regionalt utvecklingsansvar från den 1 januari 2015, som flera redan talat om. Vidare anser utskottet att det regionala utvecklingsansvaret för Västmanland ska utredas vidare. Norrbottens läns landsting och Västernorrlands läns landsting har lämnat in ansökningar till regeringen. Det finns en bred uppslutning från kommunerna. Samtliga kommuner i Norrbotten har skickat in ytterligare bilagor till ansökan där alla kommuner finns med. En departementspromemoria har upprättats med förslag om att lagen om regionalt utvecklingsansvar ska omfatta dessa båda län. Promemorian har remissbehandlats. Flera instanser har tillstyrkt och flera har haft invändningar, precis som är fallet vad gäller övertagandet av utvecklingsansvaret i Jönköpings, Örebro och Gävleborgs län och som regeringen ändå föreslår ska få genomföras. Att regeringen har avslagit ansökan från Västernorrland och Norrbotten och anför nya och andra krav på förutsättningarna för att få överta utvecklingsansvaret är mycket märkligt. Ansökan från Västmanlands läns landsting har inte behandlats vidare och inte behandlats i någon departementspromemoria, men den har avslagits med liknande argument som ansökningarna från Västernorrland och Norrbotten. Att under pågående process ändra förutsättningarna utan att något verkligt har förändrats är en mycket märklig ordning. Det finns inget skäl att inte gå vidare med Västernorrland och Norrbotten, och eftersom en utredning redan har gjorts bör det inte vara några större svårigheter att återkomma med ett beslut så att det blir möjligt för dessa landsting att ta över ansvaret från januari 2015. Vad gäller Västmanland måste regeringen förstås utreda frågan vidare. Vi är överens om att det är viktigt att vi kommer vidare med en helhetslösning. Vi tycker att det är bra att utskottet har bestämt sig för att gå vidare med en sådan. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut i dess helhet.
Krister Hammarbergh (M)
Anf. 100 Krister Hammarbergh (M)
Herr talman! Som norrbottning känner jag mig lite oroad just nu. I mitt hemlän, Norrbotten, har länsstyrelsen alltid haft god tillgång till regionala utvecklingsmedel av en historisk bakgrund. Det finns särskilda skäl till det. Vi ser i dag också skäl till att staten har ett engagemang i länet, inte minst med tanke på det som händer inom gruvindustrin, omplaceringar av samhällen och liknande. Norrbotten har alltid kunnat samla sig väl mellan de olika parterna under länsstyrelsens ledning. Det har knappast varit så att vi haft en debatt i Norrbotten som har handlat om att vi skulle ha haft ett demokratiskt underskott och att länsstyrelsen skulle vara ett problem. Parterna är alltid nöjda under det regionala utvecklingsarbetet. Däremot har det varit desto rörigare i landstinget. Det har varit svårt att ena länet. Det har varit svårt att driva sjukvårdsfrågorna och få en enighet om dem. Det har varit landstingsråd som har avgått. Det har varit den ena konflikten efter den andra. Det är kanske lite grann där man ska se den långvariga debatten om just regionfrågan, därför att den har drivits med stark entusiasm av en handfull tjänstemän på landstinget och en handfull politiker inom landstinget. Där har debatten varit, medan motståndet hos befolkningen som sådan när det gäller regionfrågan har varit tämligen kompakt. Det är svårt att hitta någon entusiasm. Det är till och med så att något av partierna här i Sveriges riksdag har haft en syn på regionfrågan och fått backa från den lokalt i Norrbotten. Under många omgångar har olika kommuner stretat emot. I dag ställer alla upp. Det beror väl kort och gott på att samtliga kommuner i dag styrs av Socialdemokraterna och att beslutet inte har fattats separat i varje kommun utan att det fattades på det socialdemokratiska distriktsmötet. Det kan väl möjligen ses som ett demokratiskt underskott, eftersom det inte har kommit resten av befolkningen till del. Efter beslutet, vilket är ganska märkligt, har flera ledande politiker från Socialdemokraterna, också från mindre kommuner, bett mig att säga: Nu måste ni stoppa detta. Vi i de små kommunerna är oroliga för vad som händer. Länsstyrelsen tar ett ansvar för hela länet, men man känner en oro, kanske med tanke på att man känner sina partikamrater och vet vad som kommer att hända om landstinget tar över utvecklingsansvaret. Jag vill åter repetera att samtliga parter i dag är nöjda med det arbete som har varit, och det är svårt att hitta någon kritik mot det. Vad som bekymrar mig nu är att tillkännagivandet är utformat på ett sätt som innebär att man ska forcera arbetet. Ska det finnas någon realism i att regeringen ska komma tillbaka med ett lagförslag måste man antingen kapa remissförfarandet ordentligt eller slarva igenom lagstiftningen. Så brukar vi väl inte arbeta normalt i Sveriges riksdag, och det är inte säkert att norrbottningarna önskar få ett sådant hafsverk. Vad innebär det för länsstyrelsen om detta tillkännagivande ska dras igenom? Ska länsstyrelsen nu säga upp sin personal? Det är nämligen bråttom om det här ska genomföras den 1 januari nästa år. Ja, det borde väl åtminstone komma någon typ av hänvisning vad gäller budget eller annat, därför att det handlar om många olika typer av tjänster. Det handlar också om väldigt kompetenta tjänster. Jag tycker att det sätt på vilket tillkännagivandet är utformat - med respekt för att man kan ha en annan uppfattning än jag i regionfrågan - är oansvarigt. Det skapar mer röra än det faktiskt löser, inte minst inför förberedelserna inför nästa programperiod när det gäller olika typer av EU-fonder och inte minst mot bakgrund av den omställning som ska göras i Norrbotten. Som norrbottning i första hand, herr talman, är jag orolig över konsekvenserna av dessa tillkännagivanden. Jag yrkar bifall till reservationerna.
Karin Åström (S)
Anf. 101 Karin Åström (S)
Herr talman! Jag vill börja med att säga att föregående talare och jag - vi är båda norrbottningar - verkligen har olika verklighetsbilder av Norrbotten. Kristdemokraten Skånberg påstår att Norrbotten och Västernorrland har bildat så kallade KSO, Kommunala samverkansorgan, som skulle hantera det regionala tillväxtansvaret. Det är felaktigt. Norrbotten och Västernorrland bildade aldrig KSO beroende på att de i samtal och diskussion med regeringen fick höra: Ni behöver inte göra det, för vi ska gå fram med en regional samverkanslösning för er. Det är alltså en helt felaktig bild som har getts tidigare här. Jag är alltså från Norrbotten, och vi har levt i flera år med denna fråga. Själv har jag levt med den sedan 1996. Norrbotten är faktiskt ett stort län. Det utgör 25 av landets yta men endast ca 3 procent av landets totala befolkning. Vi har fem väl fungerande sjukhus för våra geografiskt spridda 14 kommuner som också är några av landets absolut minsta. Det är glädjande att vi nu ser ett trendbrott. Utflyttningen verkar ha stannat av, och en viss inflyttning sker till vår region. Vi är det län som toppar tillväxtligan i Sverige just nu. Vad vi ser när det gäller utvecklingen i norr är en historisk händelse som sker i Sverige. Herr talman! Med det sagt blir för mig den fråga vi debatterar i dag än mer svår att förstå. Det handlar om varför regeringen av alla nio inlämnade ansökningar från olika län om att få överta det regionala utvecklingsansvaret valde att endast sex av dessa skulle få det och därmed lämnade tre län utanför. Det är många debattörer som har varit uppe i talarstolen och på ett förträffligt sätt beskrivit hur hela den processen har gått till. Jag tänker inte gå in på den. Jag kommer att tala mer utifrån ett norrbottniskt perspektiv. Länet Norrbotten är väldigt långt framme i planeringsprocessen för det som vi är på väg att vilja göra. Det finns en oerhört stor och bred politisk enighet att vi i regionen ska bilda detta. Vi är helt beredda att göra det. Regeringen har själv i samtal med länets regionala företrädare sagt att den regionala tillväxtpolitiken ska utgå från dem som har kännedom om regionen, det vill säga de folkvalda i de regionala församlingarna. Regeringen har dessutom gett vissa förtroenden i det hänseendet. Man har skickat över ansvar till regionen när det gäller tågtrafiken, kollektivtrafiken och den så kallade kulturportföljen. Vet ni vad? - det fungerar alldeles utmärkt i Norrbottens län. Varför nu detta misstroende? Varför skulle mitt hemlän och de två andra få avslag och inte få ta över detta? Vad är skillnaden jämfört med de sex län som beviljas? Jag tycker inte att jag har fått det svaret ännu. Själva hanteringen är obegriplig, och det är ett helt ologiskt resonemang. Vad händer härefter? Det kan man fundera på efter så lång tid av utredande och processer som har skett genom alla dessa år, när vi dessutom har en stor bred majoritet bakom oss i länet. Vad händer härnäst? Är det så att vi ska se någon sorts åternationalisering av Norrbotten, Västernorrland och Västmanlands län? Vad har man tänkt? Frågorna har väckts. Det är många frågor som byggs på utifrån förslaget. Herr talman! Jag vill avslutningsvis här i kammaren understryka att förberedelsearbetet i Norrbotten har kommit långt. Min bedömning är fortfarande att vi - om det skulle visa sig att positiva besked ges och beslut fattas framöver om det regionala utvecklingsansvaret - kan gå i gång med det från den 1 januari 2015. Med det yrkar jag bifall i enlighet med Phia Anderssons anförande.
Krister Hammarbergh (M)
Anf. 102 Krister Hammarbergh (M)
Herr talman! Till att börja med skulle jag vilja be presidiet om ursäkt. Det gick lite fort. Det är så där när man hoppar in i andra utskotts debatter. Jag drar tillbaka mina yrkanden. Jag vill ta tillfället i akt att ställa ett par frågor till Karin Åström, med tanke på hennes påståenden. Den första frågan gäller att det kan gå i gång den 1 januari 2015. 1. När ska länsstyrelsen säga upp sin personal? 2. Har du hört något missnöje med hur länsstyrelsen har skött det regionala utvecklingsansvaret? 3. Anser du - vilket du här påstod - att länsstyrelsens tjänstemän har en dålig kännedom om länet? 4. Eftersom det är kort om tid: På vilket sätt har Norrtåg lyckats?
Karin Åström (S)
Anf. 103 Karin Åström (S)
Herr talman! Jag vill poängtera för Hammarbergh att det är en väldigt lång planeringsprocess som har legat bakom Norrbottens position att ta över det regionala tillväxtansvaret. Det är ingenting nytt som är påkommet de senaste åren. Så är det. Problematiken handlar inte alls om att vi på något sätt skulle säga att länsstyrelsen har skött det dåligt. Här handlar det om att besluten i första hand ska fattas av de folkvalda som har blivit valda i våra vanliga val. Det handlar om att få en större regional förankring ute i länets samtliga kommuner. Det kan jag tycka är en viktig poäng, eftersom det är ett så stort län. Det upptar 25 procent av landets yta. Vi har stora avstånd. Från Piteå upp till Kiruna rör det sig om nästan över 40 mil. Det krävs att man har ett annat sätt att jobba just när det gäller den regionala tillväxten och det ansvar som ska utövas för det. Jag känner mig väldigt trygg med att vi har tagit ställning och har en bred och stor majoritet som står bakom detta. Jag är alldeles säker på att de tjänstemän som jobbar på länsstyrelsen är väldigt duktiga. Jag är säker på att de också kommer att finna en ny plats i en ny regional ordning där de också kan ta hand om det gemensamma tillväxtansvaret.
Krister Hammarbergh (M)
Anf. 104 Krister Hammarbergh (M)
Herr talman! Jag är besviken över svaret. Jag fick svar på en fråga. Nej, det finns inget missnöje med hur länsstyrelsen har skött det. Då är min fråga till dig: Vad är det som är trasigt som du just nu försöker laga? Jag återgår till frågorna. Du behöver inte upplysa mig om länets storlek som ofta kör utefter länets vägar, eftersom jag bor i länet. Vi kan konstatera att vi har ett splittrat landsting och har haft det under många år. Människor är ganska nöjda med hanteringen och hur saker och ting fungerar. Jag vill återigen veta: När ska länsstyrelsens tjänstemän sägas upp om det ska vara möjligt att göra förändringen till den 1 januari 2015? Jag repeterar också en annan fråga: Har Norrtåg börjat fungera ännu?
Karin Åström (S)
Anf. 105 Karin Åström (S)
Herr talman! Låt mig först kommentera att det på något sätt skulle vara ett splittrat landsting som har tagit ställning till frågan. Norrbottniska väljare har det senaste valet vi hade 2010 valt socialdemokratiska företrädare i alla våra 14 kommuner och också i landstinget. De har gjort sitt val 2010 utifrån den politik som har bedrivits bland annat i landstinget. När det gäller denna frågeställning har 85 procent av landstingsfullmäktige sagt ja och samtliga kommuner i hela länet. Där sitter också företrädare för ditt parti med, om än ditt parti är väldigt litet till antal. De finns med i den grupperingen. Det är 85 procent av landstinget som ställt sig bakom detta, och det är en ganska stor majoritet. Jag vill poängtera att vi har tyckt att det varit positivt i vårt län att regeringen har haft så stort förtroende att den skickade över det regionala ansvaret när det gäller tågtrafiken och kollektivtrafiken och att det byggs upp successivt. Jag tror att det Per Bill som sade att det inte går fort att bygga upp och att det får ta lite tid. Men det går väldigt bra, och det går framåt. Dessutom har vi en kulturportfölj där vi lyckats oerhört bra i vårt sätt att driva fram demokratiska processer. Norrbotten är färdigt och helt redo att ta över ett ansvar den 1 januari 2015.
Eva Sonidsson (S)
Anf. 106 Eva Sonidsson (S)
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet, och jag ställer mig bakom Phia Anderssons och Vänsterpartiets och Miljöpartiets anföranden. Den här frågan har dragits i långbänk. Den har rört upp många känslor på många olika håll. I Västernorrland startade processen att bilda region våren 2012 på kommunernas uppdrag via Kommunförbundet. Arbetet med förankringen inom landstinget tillsammans med kommunerna resulterade i en ansökan som alla kommuner och en stor majoritet inom landstinget ställde sig bakom hösten 2012. I början av 2013 kom en departementsskrivelse som tydligt angav att landstinget ska få bilda region 2015. Bland de landsting som ansökt var även Västernorrland väl förberett vad gäller samverkan med kommunerna. Eftersom Västra Götaland, Skåne, Halland och Gotland fick permanent ansvar för de regionala utvecklingsfrågorna, och regeringen uttalade att en ändrad ansvarsfördelning mellan staten och den kommunala nivån måste utgå från ett starkt lokalt och regionalt initiativ, måste man ända få ställa frågan: Räcker det inte med att alla kommuner och majoriteten av landstinget är positiva? Vi har i nuläget två stora direktvalda regioner, Skåne och Västra Götaland, och dessutom två mindre regioner, Halland och Gotland. Till detta kommer enligt regeringens förslag tre nya regioner att få beslutsrätt denna gång: Gävleborg, Örebro och Jönköping. Senare under våren är avsikten att även Jämtland, Kronoberg och Östergötland ska få motsvarande uppdrag. Till detta kommer ett antal län där samverkansorgan finns kvar under kommande period. Men till allas vår förvåning kom under hösten det extremt oväntade beslutet, utan rimliga sakskäl, från regeringen via en debattartikel i DN: Några län ska lämnas utanför. Man lämnar alltså Västernorrland, Norrbotten och Västmanland med en olycklig särlösning, vilken splittrar bilden av den samlade regionala indelningen och styrningen av landet. Grundprincipen är väl ändå att det bör vara folkvalda församlingar som beslutar över den regionala utvecklingen. Riksdag och regering ska besluta över den statliga nivån, och regionfullmäktige ska besluta om frågor som rör den regionala nivån och det regionala tillväxtarbetet. De regionala förutsättningarna skiljer sig över landet - därav behovet av en regional förankring för beslutsfattarna. Regeringen har nu möjlighet att förtydliga sitt och riksdagens ansvar för hur landet ska styras. Regeringen har nu ett ypperligt tillfälle att visa på vilket sätt landet ska styras. Det rimliga måste vara att eftersträva en modell som kan fungera i hela landet, inte att ytterligare splittra landet. I SKL:s styrelsebeslut i oktober 2013 kan man också läsa att de uppmanar regeringen att ompröva sitt ställningstagande och att även dessa tre landsting ska omfattas av lagen om regionalt utvecklingsansvar i vissa län. Jag anser, herr talman, att regeringen snarast bör återkomma med en helhetslösning i denna fråga.

Beslut, Genomförd

Betänkandet beslutades i kammaren 5 mars 2014.Förslagspunkter: 4, Acklamationer: 4.
Stillbild från Beslut: Regionalt utvecklingsansvar i Jönköpings, Örebro och Gävleborgs län, Beslut

Beslut: Regionalt utvecklingsansvar i Jönköpings, Örebro och Gävleborgs län

Webb-tv: Beslut

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Regionalt utvecklingsansvar i Jönköpings, Örebro och Gävleborgs län

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2010:630) om regionalt utvecklingsansvar i vissa län.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2013/14:46.
  2. Regionalt utvecklingsansvar i Västmanlands, Västernorrlands och Norrbottens län

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    a) Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs i betänkandet om att regeringen bör lämna en proposition till riksdagen om det regionala utvecklingsansvaret i Västernorrlands och Norrbottens län så att det blir möjligt att genomföra förändringen den 1 januari 2015.
    b) Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs i betänkandet om att regeringen bör utreda frågan om det regionala utvecklingsansvaret i Västmanlands län vidare och ta fram en departementspromemoria om förutsättningarna för att Västmanlands län ska omfattas av lagen (2010:630) om regionalt utvecklingsansvar i vissa län.
    Därmed bifaller riksdagen motionerna
    2013/14:K9 av Peter Eriksson m.fl. (MP) yrkandena 2-4 och
    2013/14:K11 av Eva Sonidsson m.fl. (S) yrkande 1 och
    bifaller delvis motion
    2013/14:K373 av Olle Thorell m.fl. (S).
    • Reservation 1 (M, FP, C, KD)
  3. Regionalt utvecklingsansvar i Dalarnas län

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion
    2013/14:K339 av Peter Hultqvist m.fl. (S).
  4. En helhetslösning av regionfrågan

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs i betänkandet om att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag om en helhetslösning för den regionala organisationen.
    Därmed bifaller riksdagen motionerna
    2013/14:K9 av Peter Eriksson m.fl. (MP) yrkande 1,
    2013/14:K10 av Björn von Sydow m.fl. (S),
    2013/14:K11 av Eva Sonidsson m.fl. (S) yrkande 2,
    2013/14:K12 av Karin Åström m.fl. (S) och
    2013/14:K291 av Isak From (S) samt
    avslår motion
    2013/14:K278 av Anders Ahlgren och Göran Lindell (båda C).
    • Reservation 2 (M, FP, C, KD)

Det här är ett utskottsbetänkande

Ett betänkande innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. På den här sidan kan du följa ärendets gång och ta del av debatt och beslut.