Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Regional utvecklingspolitik

Betänkande 2025/26:NU12

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut

Ärendet är klart för beslut

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Regional utvecklingspolitik(pdf, 468 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2025/26:12 Regional utvecklingspolitik

Utskottets förslag

Nej till motioner om regional utvecklingspolitik (NU12)

Näringsutskottet föreslår att riksdagen säger nej till 70 förslag om regional utvecklingspolitik i motioner från den allmänna motionstiden 2025.

Förslagen handlar om insatser för regional utveckling och tillväxt, kommersiell och offentlig service, återföring av medel från produktionsvärden, naturresurser och fastigheter, lokalisering av statliga myndigheter samt insatser för vissa regioner.

Utskottet hänvisar bland annat till pågående insatser och utredning.

Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 59

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2026-01-20
Justering: 2026-02-03
Trycklov: 2026-02-05
Reservationer: 12
Betänkande 2025/26:NU12

Alla beredningar i utskottet

2025-12-11, 2026-01-20

Nej till motioner om regional utvecklingspolitik (NU12)

Näringsutskottet föreslår att riksdagen säger nej till 70 förslag om regional utvecklingspolitik i motioner från den allmänna motionstiden 2025.

Förslagen handlar om insatser för regional utveckling och tillväxt, kommersiell och offentlig service, återföring av medel från produktionsvärden, naturresurser och fastigheter, lokalisering av statliga myndigheter samt insatser för vissa regioner.

Utskottet hänvisar bland annat till pågående insatser och utredning.

Förslagspunkter

1. Insatser för regional utveckling och tillväxt
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2025/26:221 av Elsa Widding (-),

2025/26:490 av Björn Wiechel (S),

2025/26:770 av Lena Bäckelin (S),

2025/26:1276 av Josefin Malmqvist m.fl. (M) yrkande 1,

2025/26:1660 av Peter Ollén m.fl. (M) yrkande 5,

2025/26:1889 av Caroline Högström m.fl. (M),

2025/26:2678 av Robert Olesen (S),

2025/26:2817 av Birger Lahti m.fl. (V) yrkande 16,

2025/26:3185 av Elisabeth Thand Ringqvist m.fl. (C) yrkande 48 och

2025/26:3733 av Åsa Westlund m.fl. (S) yrkande 2.
  • Reservation 1 (S)
  • Reservation 2 (V)
  • Reservation 3 (C)
2. Kommersiell och offentlig service
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2025/26:612 av Lars Isacsson m.fl. (S),

2025/26:1246 av Anna-Caren Sätherberg och Lena Bäckelin (båda S),

2025/26:1269 av Niklas Karlsson m.fl. (S),

2025/26:2334 av Isak From och Åsa Karlsson (båda S),

2025/26:2817 av Birger Lahti m.fl. (V) yrkandena 2, 4 och 12,

2025/26:2831 av Elisabeth Thand Ringqvist m.fl. (C) yrkande 41,

2025/26:3023 av Heléne Björklund (S),

2025/26:3038 av Malin Höglund och Crister Carlsson (båda M),

2025/26:3434 av Jan Riise m.fl. (MP) yrkandena 1 och 2 samt

2025/26:3733 av Åsa Westlund m.fl. (S) yrkande 17.
  • Reservation 4 (S)
  • Reservation 5 (V)
  • Reservation 6 (C)
  • Reservation 7 (MP)
3. Återföring av medel från produktionsvärden, naturresurser och fastigheter
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2025/26:156 av Eric Palmqvist m.fl. (SD),

2025/26:654 av Peder Björk m.fl. (S),

2025/26:989 av Helena Lindahl (C),

2025/26:1117 av Anne-Li Sjölund (C),

2025/26:1132 av Martina Johansson (C),

2025/26:1890 av Viktor Wärnick (M),

2025/26:1944 av Lars Isacsson (S),

2025/26:2711 av Saila Quicklund (M),

2025/26:2797 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkandena 7 och 15,

2025/26:2835 av Anders Ådahl m.fl. (C) yrkande 9,

2025/26:2973 av Mathias Bengtsson (KD),

2025/26:3185 av Elisabeth Thand Ringqvist m.fl. (C) yrkandena 4 och 5,

2025/26:3273 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkande 14,

2025/26:3418 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yrkande 9,

2025/26:3422 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yrkande 46,

2025/26:3596 av Elisabeth Thand Ringqvist m.fl. (C) yrkande 21,

2025/26:3614 av Lina Nordquist m.fl. (L) yrkandena 1 och 2,

2025/26:3732 av Åsa Westlund m.fl. (S) yrkande 27 och

2025/26:3750 av Kjell-Arne Ottosson (KD).
  • Reservation 8 (S)
  • Reservation 9 (V)
  • Reservation 10 (C)
  • Reservation 11 (MP)
4. Lokalisering av statliga myndigheter
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2025/26:616 av Marie Olsson m.fl. (S),

2025/26:843 av Niels Paarup-Petersen (C) yrkande 1,

2025/26:3595 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) yrkandena 2 och 3 samt

2025/26:3721 av Jennie Nilsson m.fl. (S) yrkande 16.
  • Reservation 12 (S, V)
5. Insatser för vissa regioner
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna

2025/26:451 av Serkan Köse (S),

2025/26:604 av Lars Isacsson m.fl. (S),

2025/26:660 av Kristoffer Lindberg (S),

2025/26:671 av Hanna Westerén (S),

2025/26:785 av Dennis Dioukarev m.fl. (SD),

2025/26:1230 av Erik Ezelius (S),

2025/26:1382 av Marcus Andersson m.fl. (S),

2025/26:1660 av Peter Ollén m.fl. (M) yrkande 4,

2025/26:1852 av Lena Bäckelin m.fl. (S),

2025/26:2241 av Ann-Sofie Lifvenhage (M),

2025/26:2273 av Johanna Rantsi (M),

2025/26:2490 av Jesper Skalberg Karlsson (M),

2025/26:2507 av Jesper Skalberg Karlsson (M),

2025/26:2704 av Arber Gashi (S),

2025/26:3350 av Helena Storckenfeldt och Lars Püss (båda M),

2025/26:3584 av Mattias Vepsä m.fl. (S) yrkande 1,

2025/26:3691 av Kjell-Arne Ottosson (KD),

2025/26:3708 av Mathias Bengtsson (KD),

2025/26:3787 av Magnus Jacobsson (KD) och

2025/26:3805 av Malin Danielsson m.fl. (L).

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2026-02-24
Debatt i kammaren: 2026-02-25
Stillbild från Debatt om förslag 2025/26:NU12, Regional utvecklingspolitik

Debatt om förslag 2025/26:NU12

Webb-tv: Regional utvecklingspolitik

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Eric Palmqvist (SD)
Anf. 192 Eric Palmqvist (SD)

Fru talman! Låt mig inleda med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut i betänkande NU12.

När vi kort före riksdagens juluppehåll debatterade utgiftsområde 19 Regional utveckling påpekade jag att det är ett brett politikområde kopplat till ett relativt smalt budgetavsnitt. Att det är så beror helt enkelt på att goda förutsättningar för en positiv regional utveckling beror på långt fler politiska beslut än de som specifikt är etiketterade som regionala utvecklingsinsatser.

Fru talman! Jag tänkte stanna upp vid en av de saker som min partikollega Johnny Svedin talade om i debatten om handelspolitik nyss. Som ni alla vet är Sverige en industrination med en betydande och för landet viktig export. Som ledamoten Svedin sa vilar själva grunden till vår exportindustri på ett sammanlänkat system där stora och små aktörer samverkar. Våra exportaffärer börjar långt innan varorna lämnar landet, hos underleverantörer och transportörer som förädlar råvara, energi och kunskap till det som till slut skeppas ut ur landet. Vi talar om så kallade värdekedjor.

Varför nämner jag då detta i den här debatten, kanske ni undrar. Jo, när dessa värdekedjor på ett eller annat sätt störs påverkas inte bara företagen och deras aktieägare utan i hög grad även arbetstillfällen och därmed skattebasen ute i landets 290 kommuner. Detta är bara ett i raden av exempel på hur saker och ting hänger ihop och hur stora skeenden kan ha inflytande över delar av det politikområde vi debatterar här i kväll.

Fru talman! Det går inte att i en debatt om regional utveckling låta bli att prata om infrastruktur. Få saker är nämligen så viktiga för att hela Sverige ska kunna leva och utvecklas som att det går att förflytta människor och gods snabbt, säkert och kostnadseffektivt.

Därför måste jag betona den historiskt stora satsning på vägnät som Tidöregeringen nu genomför. Tyvärr har underhållsskulden tillåtits bli enorm, varför det kommer att ta lång tid och krävas många målmedvetna budgetar innan vi är i mål, men arbetet är påbörjat.

Det stannar inte heller där. Inom Tidöpartierna har vi också enats om att avskaffa den så destruktiva flygskatten. Vi är nämligen, till skillnad från det socialistiska blocket, övertygade om att skatt på avstånd och resande är destruktivt för ett glesbefolkat land med stora avstånd som Sverige.

Om infrastruktur och transportkostnader är viktiga för en positiv regional utveckling finns det en sak som är än viktigare, och det är att det finns människor med drivkraft som vill och kan bo ute i landets alla delar.

Humankapitalet utgör själva förutsättningen för att hela Sverige ska leva. Min personliga och även mitt partis övertygelse är att människor och företag vill ha och förtjänar goda förutsättningar, oavsett om de väljer att bo i Norrbottens inland – som jag –, på det småländska höglandet, i Värmlands djupa skogar eller på någon av alla de öar som finns i vår vackra svenska skärgård.

En lyckad regional utvecklingspolitik handlar om att skapa vettiga förutsättningar som inte befäster en bild av att man är tärande och i behov av olika stödåtgärder. Det är viktigt, inte minst för självbilden och stoltheten ute i landet. Vi måste samtidigt vara bättre på att undanröja hinder och regler som verkar hämmande.

Låt mig understryka att människor som bor ute på landet inte vill bli sedda som en belastning eller bli tyckta synd om. De vill ha rättvisa förutsättningar som ger dem rimliga möjligheter att utveckla de förmågor de själva har. Det finns otroligt mycket driftigt och flitigt folk ute i landet som strävsamt gör precis det vi efterfrågar, nämligen bidrar till att hela landet kan leva. Till er vill jag säga att ni verkligen förtjänar vår respekt och tacksamhet.

Fru talman! I det här sammanhanget vill jag ge Sverigedemokraternas och regeringens syn på det regelkrångel som tynger Sveriges alla företagare. Vi betraktar välfungerande företag som en förutsättning för att människor ska kunna försörja sig i landets alla delar. När regelbördan blir för tung minskar produktiviteten och mer arbetstid avsätts åt byråkrati och blankettifyllande än åt innovation och produktion. Därför har vi tillsammans med regeringen sjösatt såväl ett regelförenklingsråd som ett implementeringsråd.

Vi ser nu hur obsoleta regler, inte minst kopplade till den för sysselsättningen så viktiga turism- och besöksnäringen, avskaffas och beräknas minska kostnaderna för branschen med flera miljarder. Vi ser också hur regeringen föreslår att det ska bli mindre krångligt att överlåta lantbrukaregendom genom ändringar i jordförvärvslagen. Allt detta är led i arbetet för att göra livet lite mindre surt för dem som faktiskt vill göra rätt för sig och bidra till AB Sverige.

Om företagen är förutsättningen för försörjning i landets alla delar fungerar tillgången till kommersiell service inte sällan som ett nav i respektive bygd. Sverigedemokraterna förespråkar sedan länge att stöden riktade till våra lanthandlare fortlöpande ska genomlysas för att säkerställa att deras utformning, tillräcklighet och träffsäkerhet lever upp till den höga ambitionsnivå vi har på området. Det finns inget som indikerar att så inte är fallet i dag, men frågan får aldrig försummas. Det är en hjärtefråga för oss.

Bor man inom SL:s linjenät kanske man har svårt att relatera till den lilla lanthandelns eller mackens betydelse för en hel bygd, men på många håll fungerar den som en kombination av butik, mack, post, spel- och paketombud, busstation och utlämningsställe för mediciner och systembolagsvaror. Därför måste vi vara rädda om den, inte bara i rara ord utan genom vårt agerande.

Min uppmaning till er som lyssnar på kvällens debatt är att ni tar för vana att passa på att tanka eller handla på den lilla macken eller affären ute i obygden när ni är ute och reser i landet. Det kanske kostar några kronor extra, men samtidigt bidrar ni genom er handling till att hålla hela Sverige levande.

Fru talman! Få saker gjorde livet så ansträngt för människor på Sveriges landsbygder och småorter som Magdalenapriserna på bensin och diesel. När hårt arbetande skattebetalare som saknade alternativ till den egna bilen tvingades betala uppemot 30 kronor litern för diesel gick både familjer och företag på knäna. Det var inte bara bränsleräkningen som blev hög. Även priserna på varor och tjänster sköt i höjden. Lika säkert som amen i kyrkan ledde det till att inflationen eskalerade. Nu är tack och lov Magdalenapriserna ett minne blott och så även det nya och för människor utanför storstäderna hopplöst dåliga reseavdrag som Socialdemokraterna hade infört om vi inte fått ett regeringsskifte 2022.

Innan jag avrundar vill jag återkomma till två av Sverigedemokraternas käpphästar inom detta politikområde.

Den ena är att det är dags att utvärdera utfallet av den reform som gjordes för några år sedan då ansvaret för den regionala utvecklingen flyttades från länsstyrelserna till regionerna. Har reformen bidragit till ökad regional utveckling, eller har den inte det? Bör länsstyrelserna återfå hela eller delar av uppdraget, eller sköter regionerna uppdraget på ett tillfredsställande sätt? Vi har nämligen ett kollektivt ansvar för att de medel som fördelas gör så stor nytta som möjligt.

Den andra är att en större del av de enorma produktionsvärden som skapas ute i landet i högre grad måste komma lokalsamhällena till gagn. Vi förespråkar en regionalisering eller kommunalisering av fastighetsskatten för industri- och elproduktionsanläggningar. Detta skulle gagna landets alla regioner i varierande grad, enligt de beräkningar vi låtit göra. En sådan modell skulle på ett rimligt sätt kompensera kommuner där ett stort naturresursuttag sker utan att de får ta del av vinsterna, så som det fungerar i dag. Vi är helt övertygade om att vi måste börja gå i en sådan riktning för att nå en högre grad av acceptans för större industrietableringar.

Monica Haider (S)
Anf. 193 Monica Haider (S)

Fru talman! Transportstödet är ett statligt regionalpolitiskt stöd som syftar till att minska de höga fraktkostnader som företag i norra Sverige får på grund av de långa avstånden till marknaden. Stödets främsta betydelse är att stärka konkurrenskraften för företag i stödområdet och därmed bidra till regional utveckling, sysselsättning och bibehållande av en industriell bas i norra Sverige.

Norra Sveriges industriföretag har drabbats hårt av kraftigt höjda banavgifter och därmed kraftigt höjda transportkostnader på järnväg. Därför har mer gods lagts över på lastbil.

Nu har regeringen fattat beslut om att sänka transportstödet och ytterligare försämrat förutsättningarna för industrin i norra Sverige. Man har beslutat att sänka transportstödet med totalt 80 miljoner.

Var detta Eric Palmqvists tanke med transportstödet, som han i många tidigare debatter om regional utveckling har varit ganska stolt över? Var det meningen att småföretagen i Norrlands inland skulle betala det här priset?

Eric Palmqvist (SD)
Anf. 194 Eric Palmqvist (SD)

Fru talman! Tack, ledamoten Haider, för frågan!

Transportstödet kan sökas av företag i de fyra Norrlandslänen. Det stämmer som ledamoten anför att det gjorts en liten sänkning av det stödet. Det intressanta i sammanhanget är att titta på kostnaderna för transporter efter sänkningen.

Mycket gods transporteras i dag på väg, framför allt med dieseldrivna fordon. Ledamoten kan säkert dra sig till minnes vad en liter diesel kostade före sänkningen och vad den kostar i dag. Det ena skälet till att man kunde göra justeringen är att vi inte har Magdalenapriser på diesel i dag. Det andra är att det faktiskt finns frågetecken kring transportbidraget. Jag tycker att det är ett bra bidrag, men Riksrevisionen delar inte fullt ut den analysen. Riksrevisionen har skjutit ned det här ganska hårt.

Vi har också sett att det sökta beloppet inte har nått upp till det budgeterade beloppet under vissa år. Det har inte varit 100 procents nyttjandegrad av transportbidraget.

Kan vi hålla rimliga transportkostnader i landet behöver man till slut knappt något stöd. Ett sådant stöd är egentligen någon form av misslyckande som beror på att det är dyrt med transporter i Sverige. Vi kanske ska börja i den änden och göra Sverige lite billigare att transportera både människor och gods i.

Monica Haider (S)
Anf. 195 Monica Haider (S)

Fru talman! Jag trodde man hade infört stödet för att avstånden i Sverige är så långa. Jag trodde att man hade ett transportstöd för att det är väldigt långt att utföra transporter till norra Sverige. 80 miljoner av drygt 400 miljoner är inte en liten sänkning enligt mitt förmenande. Men regeringen hänvisar till att uttransporter inte längre medför högre merkostnader än intransporterna. Enligt företag där uppe stämmer inte detta. De hävdar att flera av de stödberättigade företagens transportkostnader är betydligt högre.

Jag vill fråga Eric Palmqvist vilka analyser som ligger till grund för sänkningen av transportstödet. Då syftar jag inte bara på att medel som inte hade sökts fullt ut gick tillbaka till budgeten.

Eric Palmqvist (SD)
Anf. 196 Eric Palmqvist (SD)

Fru talman! Tack, ledamoten Haider, för frågor och kommentarer om transportbidraget! Det är bra att transportbidraget även engagerar socialdemokrater.

Ju längre avstånd man har för transporter, desto mer påverkas man av höga priser. Det hänger ihop. Om det är väldigt långa avstånd, vilket man har i Norrlands inland, och man befinner sig långt ifrån den europeiska marknaden och hamnar slår höga drivmedelspriser oerhört hårt.

Vi har sänkt drivmedelspriserna, och världsmarknadspriserna har också påverkat detta. Vi har mycket lägre drivmedelspriser i dag. Därför är det rimligt att justera transportbidraget utifrån det. Det hänger ihop.

Det bästa transportstödet vi kan ge svenska företag är att ha Jimmiepriser och inte Magdalenapriser vid pump.

Anders Ådahl (C)
Anf. 197 Anders Ådahl (C)

Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet! Jag fastnade för den del där ledamoten målande beskrev den lokala handelns betydelse för lokalsamhället. Ofta är handlaren ombud för Systembolaget och annat. Man kan lämna in sina spel på hästar och fotboll och handla sina varor, vad det än må vara.

Jag åker själv ofta till norra Värmland. Då går jag alltid in i de lokala butikerna för att handla och stötta dem. Jag delar ledamotens bild av detta.

Jag kom in i en interpellationsdebatt med justitieminister Gunnar Strömmer alldeles före jul. Den handlade om mängdbrott mot lokala näringsidkare. Centerpartiets kritik var att polisen inte har möjlighet att prioritera landsbygden och mängdbrott när sökljuset är riktat mot större och grövre brottslighet.

Min första fråga till ledamoten blir därför: Vad vill Sverigedemokraterna göra för tryggheten i det lilla samhället?

Eric Palmqvist (SD)
Anf. 198 Eric Palmqvist (SD)

Fru talman! Tack, ledamoten Ådahl, för frågorna och engagemanget! Och välkommen till utskottet! Det här är vår första gemensamma debatt. Jag vill också tacka ledamoten för att han delar uppfattningen att man ska handla hos den lokala macken eller lanthandlaren när man reser omkring i landet.

Jag delar fullt ut ledamotens syn på problemet med mängdbrott riktade mot inte bara handlare utan även entreprenörer och småföretagare ute på landsbygden. Som ledamoten säkert känner till är Sverigedemokraterna ett av de partier som starkt driver frågan om fler poliser, ökad polisiär närvaro och förstärkning av rättssystemet. Det finns egentligen ingen konfliktlinje här, utan det här är sverigedemokratisk politik.

Ledamoten har säkert också uppmärksammat att regeringen har gjort stora satsningar på det rättspolitiska området. Men det är kanske inte riktigt det vi ska debattera i dag. Jag delar dock synen på problembeskrivningen fullt ut och är en partiambassadör för dessa frågeställningar. Jag tycker att vi ska låta polisen kunna göra en kraftsamling även på landsbygden och inte bara i storstadsområden. Jag håller med ledamoten fullt ut i detta avseende.

Anders Ådahl (C)
Anf. 199 Anders Ådahl (C)

Fru talman! Det kanske kan uppfattas som olyckligt att vi håller med varandra när vi har debatt, men jag tycker att man kan få ha det så också.

I min andra fråga tror jag däremot inte riktigt att vi är inne på samma linje. Det handlar om kompetensutvisningarna.

Från i sommar ska det sättas en lönenivå på 33 390 kronor, vilket är 90 procent av medianlönen i Sverige. Vi ska komma ihåg att särskilt Stockholm och stora kommuner som Göteborg och kommuner nere i Skåne driver upp medianlönen något alldeles extra jämfört med svensk landsbygd, mindre kommuner och mindre orter. Väldigt många som i dag jobbar inom äldreomsorgen, på vårdcentraler, i den lokala industrin, på lager och i den lokala handeln kommer att tvingas lämna vårt land. Hur rimmar detta med regional utveckling och en omsorg om Sveriges landsbygder?

Enligt Centerpartiet driver regeringen och Sverigedemokraterna en oerhört dålig politik när man tänker skicka folk på porten när de behövs för att hålla hela Sverige levande. Finns det något svar från Sverigedemokraterna om varför de gör så här?

(Applåder)

Eric Palmqvist (SD)
Anf. 200 Eric Palmqvist (SD)

Fru talman! Tack, Anders Ådahl, för frågan! Den rör en intressant och komplex politik, som inte egentligen berör detta utskott i första hand. Men så är det med frågorna; de lappar över de olika utskottens beredningsområden. Det här är egentligen en arbetsmarknadspolitisk och migrationspolitisk fråga i mycket högre grad än en näringspolitisk fråga.

Som ledamoten säkert känner till har vi hög arbetslöshet på många håll i landet. I väldigt hög grad handlar det om att få till en fungerande matchning och att folk tar de jobb som finns och inte bara betraktar den egna orten som den plats där man ska få jobb. Det finns faktiskt anställbart folk i landet som måste börja ta de jobb som finns.

När Sverigedemokraterna satte sig i förhandling med Tidöregeringen var det en sverigedemokratisk grundsyn att man snarare borde ha en prövning av vilka branscher som skulle tillåtas ha arbetskraftsinvandring och vilka som inte skulle få det. Men man hamnade i dilemmat vem som skulle göra en sådan bedömning, och det skulle leda till en ganska trög apparat. Därför enades man om att ha ett lönegolv som krav. Det är ett trubbigt verktyg och kan anses missriktat, men i det här läget är det vad man har landat i.

Jag är övertygad om att om ledamoten Ådahl, i den händelse det skulle bli ett regeringsskifte i höst, blir en del av Magdalenas regeringsunderlag får han vänja sig vid att göra kompromisser och kanske gå med på saker som han inte riktigt hade tänkt. Det går kanske i den riktning som han hade tänkt även om det inte blir fullt ut som han velat.

Vi efterfrågade i första hand egentligen en matchning.

Monica Haider (S)
Anf. 201 Monica Haider (S)

Fru talman! Sverige ska hålla ihop. Det är ett politiskt ansvar. Den regionala utvecklingspolitiken handlar ytterst om människors vardag. Det handlar om möjligheten att ha ett arbete, att kunna starta och driva företag, att barnen har en skola i närheten och att det finns vård, skola, omsorg, apotek, drivmedel och en livsmedelsbutik – helt enkelt att kunna bo och verka i hela Sverige.

Vi står bakom alla våra reservationer, men jag yrkar bifall endast till reservation 12.

Fru talman! Sverige håller på att glida isär. Klyftorna ökar mellan storstäder och mindre orter och mellan expansiva regioner och kommuner som kämpar för att både klara välfärd och lokalt näringsliv. Klyftorna mellan människor ökar också.

I dag är 100 000 fler arbetslösa än när regeringen tillträdde. Konkurserna och varslen har ökat, och i detta försämrar regeringen akassan. Folk blir helt enkelt fattigare. Vi behöver en ny politik för att skapa nya jobb och välfärd. Sverige behöver en ny riktning.

Fru talman! Den politik vi förordar syftar till att hela Sverige ska leva och växa och att den utvecklingskraft som finns runt om i landet ska stärkas och tas till vara. Klyftorna mellan människor och mellan stad och landsbygd ska minska.

För att möta vår tids samhällsutmaningar behöver varje landsända få möjlighet att utvecklas utifrån sina unika förutsättningar. För att Sverige ska kunna leda den gröna industriella omställningen och skapa nya jobb anser vi att den regionala utvecklingspolitiken behöver stå i samklang med många andra politikområden. Inte minst är en fungerande arbetskrafts- och kompetensförsörjning en viktig del i en kraftfull regional tillväxtpolitik, men också bostadsbyggande och digitalisering.

Vi vill att små och medelstora företag ska få bättre stöd att utvecklas och nå nya marknader genom att vi bland annat utvecklar det regionala exportfrämjandet. Vi vill se regelförenklingar och högkostnadsskydd för sjuklön, och vi vill också se över de långa betaltiderna.

Vi vill att regeringen ska fortsätta omlokaliseringen av myndigheter från storstäderna för att öka effektiviteten, ta vara på kompetensen i hela landet och bidra till den regionala utvecklingen.

Fru talman! Vi vet att mindre och glesbefolkade kommuner står inför särskilda strukturella utmaningar. Det är demografiska förändringar, kompetensbrist, långa avstånd och sårbar service. Därför vill vi stärka det statliga stödet till näringslivsutveckling i små och glest befolkade kommuner för att kunna driva strategiskt utvecklingsarbete. Det handlar om riktade insatser för företagande, innovation och kompetensförsörjning.

Alltför ofta utformas lagar och regelverk med ett storstadsperspektiv som norm. Konsekvenserna för landsbygden analyseras i efterhand, om alls. Vi menar att ett tydligare landsbygdsperspektiv måste in tidigare i lagstiftningsprocessen. Det handlar om rättvisa och om att beslut som fattas här i kammaren inte systematiskt ska slå hårdare mot människor i gles- och landsbygdsområden.

Fru talman! Kommersiell och offentlig service är grundläggande. Tillgång till service är en förutsättning för regional utveckling. Utan livsmedelsbutik, drivmedelsstation eller apotek minskar attraktiviteten snabbt.

Även om regeringen pekar på befintliga stöd ser vi hur butiker kämpar med små marginaler och höga kostnader. Vi vill säkerställa att stödsystemen är tillräckliga, träffsäkra och långsiktiga. Vi menar att det behövs åtgärder för att förenkla för nya matbutiker att etableras. Ofta är en matbutik på landet inte bara en matbutik utan en mötesplats för hela bygden. Där kan finnas kafé, bibliotek, drivmedelstation, laddpunkt med mera. Det är helt enkelt en plats att mötas. Detta vet jag av egen erfarenhet från där jag bor.

Men det handlar också om offentlig service. Statens närvaro har under lång tid centraliserats, fram till dess att regeringen Löfven ändrade kurs och fattade beslut om att decentralisera Myndighetssverige. Nya myndigheter skulle placeras utanför storstadsområden. Man skulle också återuppta den systematiska uppföljningen av myndigheters lokalisering.

Myndigheter har centraliserats och återflyttats till Stockholm under denna regering. Det påverkar trygghet, tillit och tillgång till stöd.

Staten måste vara närvarande i hela landet – inte bara digitalt utan även fysiskt. Det är en fråga om legitimitet och sammanhållning. När service försvinner försvagas hela bygden. Tillgången till kommersiell och offentlig service är avgörande för regional utveckling.

Under denna mandatperiod har vi sett hur statliga servicekontor har lagts ned. På andra orter har öppettiderna kraftigt begränsats. För den person som saknar digital vana, har en funktionsnedsättning eller behöver personlig vägledning innebär detta en mycket konkret försämring. Det räcker inte att säga att service finns digitalt.

I många mindre kommuner är det redan långt till närmaste myndighetskontor. När öppettiderna dessutom krymper urholkas tilliten till staten. Det påverkar företagare som behöver stöd, äldre som behöver hjälp och nyanlända som ska in i samhället.

En stat som drar sig tillbaka från landsbygden riskerar att skapa ett A-lag och ett B-lag när det gäller tillgång till service. Det är inte acceptabelt. Servicekontoren måste bli fler, inte färre.

Det behövs stabilare villkor för lokal utveckling.

Regeringen har nu äntligen fattat beslut om ersättning till kommuner för vindkraftsutbyggnad. Det är bra att den frågan äntligen har fått en lösning. Lokalsamhällen som bidrar till energiomställningen ska också få del av fördelarna.

Men regional utveckling handlar om mer än enskilda beslut. Det krävs en sammanhållen politik där staten, regionerna och kommunerna drar åt samma håll.

Vi socialdemokrater vill stärka näringslivsutveckling i mindre och glesbefolkade kommuner. Vi vill se en tydligare statlig närvaro i hela landet, fungerande service med rimliga öppettider och omlokalisering av statliga myndigheter.

Fru talman! Sveriges konkurrenskraft bygger på hela landet: industrin, skogsbruket, småföretagen och innovationsmiljöerna. Allt detta finns inte bara i storstäderna.

Vi behöver en ny politik för att skapa nya jobb och välfärd. Sverige behöver en ny riktning.

(Applåder)

Eric Palmqvist (SD)
Anf. 202 Eric Palmqvist (SD)

Fru talman! Jag har några frågor till ledamoten Haider.

Mycket av det som ledamoten Haider anförde kan jag instämma i. Så långt är allt bra. Men några av de saker som hon tog upp i det replikskifte vi hade tidigare och i sitt anförande nyss får mig ändå att haja till. Det rör frågor där ledamoten talar emot Riksrevisionen.

I vårt replikskifte gällde det transportbidraget, som Riksrevisionen har riktat ganska hård kritik mot. Jag delar inte allt i den kritiken, men likväl finns kritiken där. Sedan har Riksrevisionen granskat stöden till kommersiell service och säger att de är effektiva och tillräckliga. Ledamoten verkar inte dela den bilden.

När det gäller utlokaliseringen av statliga myndigheter, något som jag själv tycker är positivt, har Riksrevisionen gjort en granskning och kommit med ganska djupa problembeskrivningar.

Min fråga till ledamoten är: Hur ser Socialdemokraterna och ledamoten på Riksrevisionen som institution och på de slutsatser som Riksrevisionen delar med sig av till oss riksdagsledamöter?

Monica Haider (S)
Anf. 203 Monica Haider (S)

Fru talman! Riksrevisionen är ett väldigt viktigt organ som vi har till vårt förfogande när det handlar om att analysera olika verksamheter. Jag kan instämma i en hel del som Riksrevisionen kommer fram till, men givetvis inte allt.

Detta med transportbidraget är ganska intressant. Det verkar nästan som om ledamoten Erik Palmqvist nu är kritisk till det. I många debatter, också tillbaka i tiden, har han varit väldigt tydlig med att det är viktigt för transportföretagen i norra Sverige. Det verkar inte som att ledamoten längre håller med om det.

Jag är absolut inte kritisk till stödet till kommersiell service. Jag tycker att det är bra att regeringen har höjt stödet till kommersiell service. Det är väldigt viktigt. Jag skulle påstå att vi är väldigt överens om det.

Vad gäller Riksrevisionens rapport om statliga myndigheter var den faktiskt ganska tvetydig. Efter ett tag när myndigheterna väl etablerat sig på nya platser har det visat sig att det fungerar väldigt väl. Det är väldigt bra att man får akademikerjobb i fler regioner än storstadsregionerna. Vi ser själva att till exempel Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, som finns i Växjö, har betytt väldigt mycket för Växjö eller för hela Region Kronoberg.

Det är viktigt att vi har statliga myndigheter i hela landet.

Eric Palmqvist (SD)
Anf. 204 Eric Palmqvist (SD)

Fru talman! Tack, ledamoten Haider, för svaren!

Jag delar inte heller alltid hela slutsatserna från Riksrevisionen, men det är ändå intressant att vi under dagens debatt har stött på tre områden där man inte fullt ut verkar dela Riksrevisionens synpunkter.

Jag tänkte uppehålla mig lite vid Statens servicecenter, som ledamoten också nämnde.

Att regeringen gör en besparing på ungefär 150 miljoner på en myndighet som har ungefär 1 miljard i årlig budget kan kanske ses som rimligt givet att trycket väsentligt har gått ned på många av kontoren. De beskriver själva situationen: En del har väldigt låg beläggning. Det har blivit en it-mognad, och appar och liknande har tagit över mycket.

Jag ska göra en jämförelse. År 2012 hade myndigheten 230 anställda. Elva år senare hade man 1 600 anställda. Någonstans skaver det i mig. Det blir lite av det socialistiska Myndighetssverige där man låter myndigheter bara växa och växa. Man har liksom aldrig ett krav på att de ska effektivisera.

Någonstans måste man faktiskt kunna säga: Om ni har kontor som inte är så besökta kanske man ska slå ihop dem, använda mobila enheter, hyra in sig någon annanstans och liknande.

Det kallas effektivisering. Jag vet att det kanske smärtar ledamotens parti att höra det ordet, men det är någonting som vi tycker är fullt rimligt. Statlig närvaro, ja, men det ska vara effektivare.

Monica Haider (S)
Anf. 205 Monica Haider (S)

Fru talman! Vad gäller Statens servicecenter är det en större organisation än servicekontoren. Det är inte riktigt rimligt att prata om den totala budgeten för Statens servicecenter, som gör väldigt mycket mer än att ha kontor ute i landet.

Regeringen Löfven hade en plan för hur man skulle bygga ut servicekontoren i hela landet för att förbättra tillgängligheten på olika myndigheter. Det var inte så att man inte hyrde in sig någonstans. I Älmhult, där jag själv bor, hyr man in sig på ett kontor, gamla Gotthardskontoret. Det är inte så att man har egna lokaler. Det har aldrig varit en diskussion.

Det konstiga med de här besparingarna, på 150 miljoner, är bland annat att man kunde säga upp en lokal bara för att hyreskontraktet skulle gå ut. Det hade ingen betydelse alls om kontoret behövdes eller inte. Det var ingen fråga. Regeringen bestämde sig för att man skulle spara 150 miljoner på servicekontoren. Var god verkställ! Då var ledningen givetvis tvungen att göra det för att klara sin budget.

Man hade inte en susning om det var bra eller dåligt eller om det var lite folk på just de kontoren. Man har dessutom försämrat öppettiderna, så det är väldigt svårt för människor att veta när servicekontoren är öppna och inte.

Jag har ingenting emot att det är mobilt eller att man hyr in sig hos kommunen. Men det är väldigt viktigt att de statliga myndigheterna finns tillgängliga ute i landet. Det trodde jag faktiskt att jag och Eric Palmqvist var väldigt överens om, men det är vi tydligen inte, och det smärtar mig verkligen.

Jesper Skalberg Karlsson (M)
Anf. 206 Jesper Skalberg Karlsson (M)

Fru talman! Sverige är ett fantastiskt, avlångt och varierat land. Vi bor olika. Vi jobbar i olika branscher. Förutsättningarna ser olika ut. Men vi har ett och samma samhällskontrakt. Det kontraktet är enkelt: Om du gör rätt för dig ska samhället fungera för dig. Det ska gå att bo, leva och lyckas i hela landet. Det är det som regional utveckling ytterst handlar om.

Näringsutskottet föreslår att riksdagen ska avslå samtliga motionsyrkanden i det här betänkandet, inte för att det saknas utmaningar utan för att regional utveckling kräver långsiktighet, stabilitet och en ekonomi som håller – inte de avstickare som föreslås i några av motionerna.

Fru talman! För oss moderater börjar regional utveckling med jobb och företag. Det är företag som skapar arbetstillfällen. Det är människor som ställer klockan och går till jobbet varje morgon som bygger kommunernas skatteintäkter. Det är en växande ekonomi som gör att vi kan investera i vägar, bredband, trygghet och välfärd.

Här tycker jag att det är viktigt att slå fast: Sverige är på rätt väg. Tillväxten är nu högre än genomsnittet i EU. Arbetslösheten har minskat sex månader i rad. Inflationstakten ligger nära Riksbankens mål. Efter en period av hög inflation och ekonomisk oro har vi återtagit kontrollen.

Det är inte en slump. Det är resultatet av en ansvarsfull ekonomisk politik. Vi har hållit i statsfinanserna när trycket har varit hårt. Vi har prioriterat att få ned inflationen även när det har krävt uppoffringar. Vi har sänkt skatten för vanliga familjer och företag så att det ska löna sig bättre att jobba och investera. En vanlig familj får i dag behålla ungefär 5 000 kronor mer i månaden jämfört med 2022.

Fru talman! En växande ekonomi kan låta som en abstrakt siffra i en prognos. Men en växande ekonomi är skillnaden mellan nedläggning och nyanställning på en mindre ort. Det är skillnaden mellan att kunna bygga ut skolan och att tvingas skjuta upp skolans renoveringar. Det är grunden för regional utveckling.

Fru talman! Regional utveckling börjar inte med bidrag. Det börjar med jobb. Det börjar med att företag vågar satsa, att människor kan försörja sig själva och sina familjer och att kommuner därigenom får ett starkare skatteunderlag. När ekonomin växer i landet växer också framtidstron.

Samtidigt vet vi att det offentliga företagsstödet i Sverige är omfattande. Det är ibland svårt att överblicka. Det finns risk för överlapp. Det finns risk för bristande uppföljning. Det är inte en rättvis modell i alla delar för skattebetalarna eller särskilt effektivt för företagen. Därför har den här regeringen prioriterat regelförenklingsarbetet. Förenklingsrådet går igenom regelverk och föreslår konkreta förändringar. Implementeringsrådet ser till att EU-regler inte görs mer krångliga än nödvändigt när de införs i svensk lag. Och flera myndigheter har fått tydliga uppdrag att minska företagens administrativa börda.

Det handlar om något så grundläggande som att staten inte ska vara en bromskloss. Kortare handläggningstider, tydligare besked och färre onödiga krav är inte teknikaliteter. Det är förutsättningar för att företag ska våga växa och våga anställa.

Fru talman! Här kan nämnas att kvittokrånglet för företagare har minskat eftersom kravet på att behålla papperskopior har tagits bort. Administrationen minskar nu för alla fåmansföretagare, och lönsamheten förbättras för de allra flesta, med nya 3:12-regler. Därutöver har flygskatten slopats. Laddning vid arbetsplatsen har gjorts skattefri, och medlen för infrastrukturinvesteringar har ökat.

Fru talman! Jag som kommer från ett besöksnäringslän vet hur avgörande besöksnäringen är för många mindre orter. Där har regelförenklingarna gått särskilt snabbt. Vi har avskaffat det gamla danstillståndet, vi har tagit bort tillståndskravet för hotellverksamhet, vi har möjliggjort gårdsförsäljning av närproducerade alkoholhaltiga drycker och till sommaren slopas det gamla matkravet. För en bryggare, vinproducent eller krögare på landsbygden är det här inte symbolpolitik. Det är skillnaden mellan att verksamheten bär sig och inte.

Fru talman! Sverige är starkt för att vi håller ihop. Vi har ett gemensamt ansvar för välfärd, infrastruktur och trygghet. Om vi gör skattebasen till en regional dragkamp riskerar vi att försvaga just det som gör oss starka. Därför är några av de motionsförslag som lagts fram missriktade.

Det är lätt, fru talman, att säga att varje region ska få behålla ”sin del”. Det låter rättvist. Men Sverige är inte 290 öar. Vi är ett land. Rättvisa är inte att alla ska klara sig själva. Rättvisa är att hela Sverige ska fungera och växa tillsammans.

Herr talman! EU:s sammanhållningspolitik är en del av den regionala utvecklingen. Fonder som stöder innovation, småföretag och omställning har bidragit till investeringar i flera delar av landet, inte minst i norra Sverige. Men varje skattekrona, svensk eller europeisk, ska användas med ansvar. Vi ska prioritera projekt som stärker konkurrenskraft och bidrar till fler jobb och inte bygga system som lever sitt eget liv. Det är kanske här den politiska skiljelinjen blir tydlig.

Vi menar att regional utveckling kräver stabila spelregler, ordning i ekonomin och respekt för dem som arbetar och driver företag. Vänsterpartierna talar gärna om nya stöd och nya system men är samtidigt beredda att höja skatterna och försvaga drivkrafterna att arbeta och investera. Det är en farlig kombination.

Utan företag, inga jobb. Utan jobb, inga skatteintäkter. Därför är politiken för en växande ekonomi avgörande, för om ekonomin inte växer spelar det mindre roll hur politikerna vill använda pengarna. Om kakan inte växer är den svårare att fördela.

Herr talman! Vi är inte framme. Det finns fortsatt stora skillnader mellan olika delar av landet. Demografin är en svår utmaning, och kompetensbristen är kännbar. Svaret är dock inte mer krångel eller kortsiktiga lösningar. Svaret är en växande ekonomi, bättre villkor för företag, effektivare användning av gemensamma resurser och ett Sverige som håller ihop.

Valet 2026, bara 200 dagar bort, handlar om ett vägval. Ska vi fortsätta på den inslagna vägen där ekonomin stärks, arbetslösheten minskar och företag får bättre förutsättningar, eller ska vi göra en kraftig vänstersväng med högre skatter och svagare drivkrafter?

Vi moderater tror på ett Sverige där samhällskontraktet gäller i hela landet, där det lönar sig att arbeta, där företag kan växa och där människor känner framtidstro – oavsett postnummer. Ett rättvist Sverige, helt enkelt.

Birger Lahti (V)
Anf. 207 Birger Lahti (V)

Herr talman! Egentligen borde jag börja med att kräva handelsavtal med landsbygden i Sverige. Så känns det ibland. Mina kollegor har pratat om handelsavtal, och där kommer det fram att det ska vara rättvist när vi handlar med varor och tjänster. Jag landar i samma sak när jag tänker på Sveriges landsbygd.

Vi ska debattera regional utvecklingspolitik, betänkande NU12. I budgetpropositionen för 2026, utgiftsområde 19 Regional utveckling, framhåller regeringen att målet för politiken är att skapa utvecklingskraft i hela landet med stärkt lokal och regional konkurrenskraft. Det låter så fint, så fint. Vi hörde nyss i den moderata ledamotens anförande att hela Sverige ska ha samma förutsättningar. Det håller jag med om. Det kommer även jag fram till i mitt anförande.

Regeringen lägger knappt 4,9 miljarder till ändamålet. Jag hävdar inte att det skulle ha blivit någon gigantisk skillnad med våra ytterligare 70 miljoner i samma utgiftsområde. Men, herr talman, i decennier har Sverige låtit landsbygden självdö, oavsett färg på regering. Det finns så många orter som bidrar med så mycket till det här landet. Om ni försöker sälja in till dem att det här är en rättvis fördelning, då går ni bet. Fråga dem!

Att tillåta en hel landsända att självdö bara för att göda statskassan – för det är det vi gör – och för att kunna bygga tunnelbana i Stockholm sticker i ögonen på befolkningen när tidningen har slutat komma, när länstrafiken har slutat köra och när lanthandeln har stängt. Då börjar den negativa spiralen att snurra snabbare och snabbare.

Vi har länge haft en prioritering där vi har råd att lägga statliga pengar på hushållsnära tjänster som städning, fönsterputsning, gräsklippning, kanske poolrengöring eller att får en Ikeamöbel ihopsatt. De här tjänsterna kostade 7,5 miljarder i fjol. Den regionala utvecklingen får alltså 4,9 miljarder.

Man ska skapa utvecklingskraft i hela landet, skriver regeringen. Ska det ske genom att man pekar med hela handen och säger till kommunerna att de inte har någon talan när utländska bolag ska öppna en gruva eller för delen låta bryta uran? Jag är övertygad om, herr talman, att utvecklingen som växer fram med befolkningen blir en utveckling som försvaras av medborgarna och därmed också en kraft som förenar människor som ska bära denna utvecklingskraft.

Många delar av landet som har drabbats av utflyttning och som skulle behöva statligt stöd – jag säger inte bidrag – bara för att få det basala att fungera känner inte att staten ser dem. Återigen förväntas dessa delar av landet vara koloni för AB Sverige, som i sin tur slår sig för bröstet i Bryssel när man tar sig an förordningar eller direktiv om hur vi ska bidra till den gröna omställningen.

Det fanns en tid när samhället såg till att fixa de utmaningar som vi hade framför oss. I höstas berättade jag om en kollega som körde taxi i mitten av 60-talet när man behövde arbetskraft i södra Sverige. Han körde taxi från Finland och tog med sig arbetslösa killar. Då var det färdigt med bostäder och flyttbidrag. Allt stod färdigt och klart så att de kunde ta sig an jobbet. Funkar det så i dag? Var i Kiruna ska de bo? Var ska de bo i de orter där det saknas folk? Kommunerna matchar inte det som man förväntar sig ska finnas. Varför bygger den fantastiska marknaden inte där? Det är någonting som vi beslutsfattare missar. I dag förväntar sig staten att någon annan ska kratta manegen så att AB Sverige återigen kan ta vinsterna – och landsbygden får vara koloni för allt som den gröna omställningen kräver.

I dag har vi en regering som gett myndigheterna i uppdrag att slänga ut människor bara för att de har en annan hudfärg, inte tjänar tillräckligt eller för att de inte är svenskar. Sverige har en integrationsskuld som måste betas av, säger man, och då är den strama migrationspolitiken ett måste. Smaka på det! Snacka om att det har skett en förändring i vårt land – slänga ut människor som vi behöver! Man använder sig av argumentet om integrationsskuld, men det är fel människor vi slänger ut om den skulden ska betalas.

Vart är vi på väg? Den frågan måste vi ställa oss.

Vi inser nu att den gröna omställningen med allt vad den innebär i form av mer elenergiproduktion, fler gruvor och mer från skogen är en del av lösningen. Mycket ska nu komma från de orter som en gång släppte sina ungdomar och tömde sina gårdar. Nu ska orterna bidra med mineraler, elkraft, skogsprodukter och upplevelser för turister. De ser norra Sverige som en park där de ska lindra samvetet eftersom de har exploaterat sin egen natur.

Herr talman! Jag får som riksdagsledamot givetvis många samtal och mejl från medborgare. De kontaktar mig på många olika vägar, även de digitala vägarna. Men ingen fråga har väckt så många reaktioner som elmarknaden efter att januariräkningen har kommit i brevlådan i norra Sverige.

Jag kan berätta om ett telefonsamtal från en pensionär. Hen sa: Jag har en pension på 11 000 netto, och elräkningen för januari är på 10 000. Ni förstår att det inte är lätt att försöka säga vad personen ska göra. Jag förstår frustrationen.

Herr talman! Jag förstår att vi kommer att debattera el vid senare tillfälle. Att bo på landsbygden förknippas givetvis med utmaningar. Många gånger är förståelsen inte tillräcklig bland oss beslutsfattare. Det vore egentligen ett krav att alla riksdagsledamöter ska sättas på bussar, och de ska köra efter varandra från Skåne till Karesuando – i januari. Sedan ska bussarna stanna alla gånger man ser ett tomt hus med frostiga rutor. Sedan ska det samtidigt sättas upp en skylt där det framgår hur mycket orten bidrar till bnp per capita. Då kan man känna på avstånden och se vilka som bidrar till AB Sverige.

Herr talman! Jag är övertygad om en sak, nämligen att vi inte kommer att lyckas med den gröna omställningen om vi inte får med oss lokalbefolkningen i orter där det återigen förväntas att de ska bidra med naturresurser men bara få småsmulor tillbaka i betalning.

Vi saknar människor, och vi saknar rättmätig ersättning för vad vi offrar. Den här chansen får Sverige inte tappa. De glesa regionerna på den svenska landsbygden bidrar med allt från elproduktion och mineraler till skogsprodukter, men de måste få rättmätig ersättning tillbaka. Då får vi givetvis tillväxt, som det är så populärt att berätta om. Den blir hållbar och accepterad. Endast då kan vi få den positiva bild som behövs för att få framtidstro och inflyttning. I dag är det svårt att sälja in orterna med 30 graders kyla, mycket mygg på sommaren, hög skatt och den sämsta servicen. Då är det inte lätt att få människor att flytta dit.

Jag yrkar bifall till reservation 9.

(Applåder)

Lili André (KD)
Anf. 208 Lili André (KD)

Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

Vi debatterar i dag regional utvecklingspolitik, och jag tror verkligen att jag kommer att ha en mer positiv bild än Vänsterpartiets ledamot Lahti har gett om den regionala utvecklingen i Sverige.

I grunden handlar regional utveckling om något större. Målet för politiken är att skapa utvecklingskraft i hela landet med stärkt lokal och regional konkurrenskraft. Det är avgörande för sysselsättning, lokal och regional utveckling samt en sammanhållen ekonomi.

Sveriges konkurrenskraft bygger i hög grad på resurser och verksamheter utanför storstäderna där Sveriges vackra landsbygd erbjuder skog, mineraler och energi som möjliggör industriell omställning. Den erbjuder livsmedelsproduktion och bioekonomi. Besöksnäring och naturturism skapar jobb och exportintäkter.

Herr talman! Jag kan med glädje lyfta fram att Kristdemokraternas arbete för en stark livsmedelsproduktion i Sverige ger resultat. I dag meddelar Arla att de gör sin största investering någonsin, och den görs i Götene. Hushållsosten kommer återigen att tillverkas i Sverige efter en produktionsmässig utflykt till Danmark.

Investeringen stärker inte bara svensk matproduktion och skapar nya jobb, utan den stärker också vår livsmedelsberedskap och vår självförsörjning. Att Arla väljer att lägga investeringen i Sverige är ett tecken på att regeringens jordbrukspolitik ger effekt och att tilltron till svenska bönder är hög.

Arbetet med att stärka Sveriges regionala utveckling handlar, herr talman, om hur människor ska bo, leva, arbeta och driva företag i hela landet, inte bara i våra största städer utan också i mindre orter, i industrikommuner och på landsbygden. Städer och tätorter på landsbygd och i glesbygd ska ges möjlighet att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar för att bidra till vår gemensamma tillväxt och välfärd där små och medelstora företag är ryggraden i näringslivet.

Herr talman! Vi ser resultat tack vare ett aktivt arbete att genomföra den nationella strategin för hållbar regional utveckling i hela landet. Men det räcker inte med enbart strategier, utan det handlar om hur vi tar hand om möjligheterna gemensamt, vilket investeringen från Arla visar tydligt. Det handlar också om hur vi pratar om vårt land. Politiker som jag och företagsledare har ett ansvar att berätta om den potential som finns i vårt avlånga vackra land, och den tillväxtmotor, den producerande del, som finns från Sveriges södra del till våra norra regioner. Vi behöver marknadsföra och berätta om detta.

Det är också viktigt att påminna om, herr talman, de investeringar som sker i vårt land i form av företagstillväxt och regelförenklingar, vidare om potentialen inom lantbruk, jordbruk, fisket, tillverknings- och tjänsteföretagen. Den svenska regionala utvecklingspolitiken är väldigt nära kopplad till EU:s sammanhållningspolitik, som syftar till att stärka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen inom unionen.

Europeiska fonder som har en viktig roll för genomförandet är Europeiska regionala utvecklingsfonden, Eruf, och Fonden för en rättvis omställning, FRO. Insatserna från dessa fonder är inriktade på att stärka små och medelstora företags konkurrenskraft, stödja digitalisering och exportförmåga samt främja innovation och smart specialisering. Programmen bidrar även till den gröna omställningen, bland annat genom satsningar på minskade koldioxidutsläpp och cirkulär ekonomi.

Här framhåller vi kristdemokrater tydligt vikten av att effektivisera användningen av EU-medel för att säkerställa största möjliga genomslag och att dessa program bidrar till att stärka företagens konkurrenskraft, inte minst i industriregioner där investeringar i ny teknik och hållbara lösningar skapar nya arbetstillfällen och stärker Sveriges position i den globala ekonomin.

Herr talman! Vi kristdemokrater i regeringen har inlett ett omfattande konkret arbete. Myndigheterna i Sverige är viktiga för invånarna och företagen. Ett trettiotal myndigheter har fått i uppdrag att identifiera och genomföra regelförenklingar som underlättar för företag, minskar administrativa kostnader och förbättrar myndigheternas service, vilket stärker företagens konkurrenskraft. De ska därmed redovisa vilka åtgärder som har vidtagits för att underlätta företagens regelefterlevnad och för att förbättra tillämpningen av befintliga regler.

Arbetet är avgörande. Vi vet att krångliga regelverk och bristande samordning mellan myndigheter länge har varit ett hinder för företagande, särskilt för små och medelstora företag utanför storstadsregionerna. När regelbördan minskar frigörs resurser till investeringar, till nyanställningar och till innovation. Det är så vi stärker Sveriges konkurrenskraft i praktiken.

Regeringen har också tagit viktiga steg för att stärka samordningen i det statliga företagsfrämjandet. Myndigheten Tillväxtanalys har genomlyst och kartlagt ett stort antal statliga aktörer och hur de arbetar med företagsfrämjande insatser. Utredningen visar att omfattningen av stöden är betydande, men det finns också risk för överlappningar och bristande effektivitet. Därför arbetar nu regeringen med att stärka uppföljning, förbättra samordning och säkerställa att stöden når rätt företag och ger verklig effekt. Det handlar om att säkerställa att varje skattekrona används på bästa möjliga sätt för att stärka företagens konkurrenskraft och Sveriges tillväxt.

Herr talman! Återigen: Regional utveckling handlar inte främst om att flytta resurser från en del av landet till en annan utan om att frigöra den kraft som finns i varje del av Sverige.

En klar majoritet av de unga svenskarna bär på företagsdrömmar. Det ska vi ta vara på. Ung Företagsamhet är en av Sveriges mest framgångsrika utbildningsinsatser för att väcka entreprenörskap hos unga. Varje år får tiotusentals elever chans att starta och driva riktiga företag redan i skolan. Effekten är tydlig: Elever från Ung Företagsamhet klarar sig bättre i studierna, blir oftare företagare och tar oftare ledande roller i arbetslivet.

Vi kristdemokrater vill utöka möjligheten för unga att prova Ung Företagsamhet. Vi föreslår därför att alla gymnasieskolor ska vara skyldiga att erbjuda Ung Företagsamhet och entreprenörskap, oavsett gymnasieprogram. Då får fler unga praktisk erfarenhet av företagande, vilket inte minst är viktigt i glesbygd.

Vi kristdemokrater fortsätter vårt utvecklande arbete för regional utveckling. Vi förenklar för företag, effektiviserar företagsfrämjande, har fokus på ett effektivt användande av EU-medel och stärker samverkan mellan myndigheter och regioner. Vi nöjer oss inte med att bara tala om hela Sverige, utan vi agerar för hela Sverige. Det är så vi bygger ett starkare, mer sammanhållet och mer konkurrenskraftigt Sverige.

Herr talman! Med det yrkar jag återigen bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

Birger Lahti (V)
Anf. 209 Birger Lahti (V)

Herr talman! Ledamoten André från KD säger att den här regeringen gör allt rätt och att allt är frid och fröjd.

Vi vet att regeringen vill ändra på till exempel miljöprövningssystemet för gruvor. Det ska gå snabbare att söka tillstånd och bli billigare att öppna en gruva. Det kom kritik från Viscarias vd. Han är i alla fall medveten om vad det handlar om när det gäller att söka tillstånd och jobbar med dessa frågor. Hans kritik var klockren: Små clowner ska inte komma hit och försöka öppna en gruva. Öppna en korvkiosk i stället.

Jag vill fråga ledamoten om det är svårt och dyrt att öppna en gruva i Sverige. Vänsterpartiet påstår inte att vi ska överimplementering av något. Men om det är något Sverige ska vara stolt över är det att vi har höga miljökrav och vet vad vi håller på med när det handlar om att öppna en gruva.

Är Kristdemokraternas syn att det ska vara enklare att öppna en gruva i Sverige?

Lili André (KD)
Anf. 210 Lili André (KD)

Herr talman! Tack, ledamoten Lahti, för frågan!

Vi kristdemokrater jobbar med regional utveckling för att möjliggöra kraften, entreprenörskapet och initiativtagandet för att Sverige ska leva. Det är grunden för regional utveckling. Vi har mycket mer att göra, men vi fortsätter på den väg vi har börjat. Jag ser med tillförsikt på att Sverige ska utvecklas ännu mer.

Herr talman! Ledamoten Lahti frågade mig om att öppna gruvor. Vi kristdemokrater är såklart oerhört angelägna om att det ska öppnas gruvor. Det har under många år varit problematiskt att tillståndsprocesser och myndigheter inte samverkar med varandra. Där har vi kristdemokrater nu jobbat intensivt och hårt för att se till att snabba på tillståndsprocesserna, som är den stora flaskhalsen för att kunna öppna gruvor. Vi har tillsatt Accelerationskontoret, som är en jättefin resurs för att myndigheter, näringsliv, länsstyrelser och industri ska samtala. Det är det som krävs för att snabba på tillståndsprocesserna.

Gruvan är viktig för våra kritiska råmaterial och för att Sverige ska kunna investera mer i den gröna omställningen. Det är ett hårt arbete, men tillståndsprocesserna kan snabbas på, såklart utan att förbise miljöhänsyn.

Birger Lahti (V)
Anf. 211 Birger Lahti (V)

Herr talman! Tack, ledamoten, för svaret!

Det är känt att det finns en fyndighet av grafit i Nunasvaara utanför Vittangi. Kommunpolitikerna i Kiruna var inte så pigga på att börja göra en detaljplan för den. Deras svar var att de inte bemästrar att ha en gruva till. Regeringen körde över lokalpolitikerna, och länsstyrelsen gjorde detaljplanen. Svaret från ministern blev: Ni får ju 30–40 arbetstillfällen.

Jag vill fråga ledamoten: Varifrån ska Kirunaborna få de 30–40 som ska arbeta i gruvan? De har i dag 600 öppna arbetstillfällen hos Arbetsförmedlingen plus några hundra till hos entreprenörer.

Man kan inte anklaga Kirunaborna för att vara emot gruvdrift. Kom ihåg att Kiruna har världens största underjordsgruva med järnmalm. De är inte emot gruvdrift, men de säger hur saker och ting förhåller sig. De orkar inte med en gruva till när de inte har människor till det.

Vad är svaret från Kristdemokraterna till Kirunaborna när regeringen kör över lokalpolitikerna och säger att de ju får 30–40 arbetstillfällen i Vittangi? Vilka är det som ska jobba där? Hur ser planen ut från regeringen och Kristdemokraterna?

Jag vill passa på att förtydliga att jag tidigare yrkade bifall till reservation 9.

Lili André (KD)
Anf. 212 Lili André (KD)

Herr talman! Tack, ledamoten Lahti, för frågan!

Vår industri- och gruvproduktion är oerhört viktig. Men det är såklart också viktigt att ha ett gott samtal och ett gott samarbete på de orter där vi vill öppna gruvor. Det bör aldrig underskattas. Den här regeringen försöker på alla sätt och vis att få en bra relation. Och en anledning till att vi satte igång Accelerationskontoret var att vi såg att det behövs ett samtal och en förståelse för hur vissa orter kan uppleva en omställning som de inte har upplevt på många år.

Att det kommer till fler arbetstillfällen är bara positivt. Man behöver verka för inflyttning och för att människor ska se en attraktion i att bo uppe vid gruvan och arbeta där. Regeringen gör många olika insatser för detta. Det är ett långsiktigt arbete. Men vi behöver ändå fortsatt ha blicken fäst vid att fler arbetstillfällen är viktigt för Sverige.

Anders Ådahl (C)
Anf. 213 Anders Ådahl (C)

Herr talman! Vi pratar om regional utvecklingspolitik. Då hamnar man rakt i hjärtat av Centerpartiets identitet, själ och historia. Vi startades av småbönder som organiserade sig och reste sig mot stat och storkapital. Småbönderna var då som nu kreativa och påhittiga entreprenörer som gjorde affärer. Och om det till exempel var så att någon skadade sig i byn eller en granne fick problem med sin plog hjälpte man naturligtvis varandra.

Den här historien och identiteten har gjort att vi än i dag håller regional och lokal utvecklingspolitik mycket högt. I de regioner där Centerpartiet är med och styr i Sverige, vilket är ganska många, är det ofta så att Centerpartiet innehar rollen som ansvarig eller delansvarig för regional utveckling. Det kan till exempel handla om att skapa förutsättningar för det regionala näringslivet genom att knyta samman högskola och högre utbildning med innovation i de lokala och regionala science parks som finns över hela landet. Det kan också handla om att säkerställa infrastruktur och kollektivtrafik som gör att arbetsmarknadsregionerna kan lyfta och expandera.

Herr talman! Jag vill lyfta tre förslag som Centerpartiet har i det här betänkandet.

För det första behöver vi konstatera att Sverige är ett land med stora geografiska skillnader, stora ekonomiska skillnader och skiftande lokala förutsättningar. Förutsättningarna för att bedriva verksamhet, upprätthålla välfärd och säkerställa samhällsservice skiljer sig åt väsentligt mellan storstadsregioner och landsbygd.

Trots detta, herr talman, präglas lagstiftning och nationellt beslutsfattande alltjämt av ett generellt och i praktiken ofta storstadsanpassat perspektiv. Det leder till regler och styrmodeller som missgynnar landsbygden och mindre kommuner och som i förlängningen försvårar möjligheten att leva, bo och verka i hela landet.

Vi föreslår därför från Centerpartiets sida att det införs en obligatorisk konsekvensbedömning ur landsbygdsperspektiv i lagstiftningsprocessen. En sådan prövning bör genomföras systematiskt i samband med att lagar och förordningar tas fram i syfte att identifiera och motverka oavsiktliga negativa effekter för landsbygden. Vidare bör denna funktion garanteras genom inrättandet av en landsbygdskommission med en roll som delvis kan jämföras med Lagrådets. Kommissionen ska ha till uppgift att granska förslag ur ett landsbygdsperspektiv.

Låt mig ta det nu så heta exemplet med kompetensutvisningarna. Man har bestämt att det som ska vara styrande är en lönenivå som från sommaren baseras på 90 procent av medianlönen i Sverige. Medianlönen byggs upp av olika delar av Sverige, och storstadsregionerna har en mycket högre lönenivå än landsbygden. Det är klart att löneläget ute i de mindre kommunerna och på de mindre orterna är mycket lägre, vilket gör att det är många fler där som kommer att utvisas. Det blir helt orättvist. Förutom att det är ett ekonomiskt korkat förslag blir det alltså dessutom fördelningspolitiskt orättvist mellan olika delar av landet. Hade vi haft en landsbygdskommission hade man kanske förstått på Regeringskansliet att det här förslaget, förutom att vara ekonomiskt korkat, dessutom leder väldigt fel sett till att hela Sverige ska kunna leva.

Herr talman! För det andra spelar den kommersiella servicen i Sveriges gles- och landsbygdsområden en avgörande roll för att människor ska kunna bo och verka i hela landet. De senaste årens höga elpriser och den ökade inflationen har inneburit stora påfrestningar för många småhandlare, särskilt i områden med begränsat kundunderlag. Det gör att det blir allt svårare för lokala butiker att överleva, trots att deras närvaro är avgörande för både boende och näringsliv. Dessutom slår mängdbrotten hårt mot lokala näringsidkare, och dessa brott bör prioriteras.

Vi anser att stödet för kommersiell service måste stärkas. Anslaget till kommersiell service är uppdelat mellan åtta olika poster och administreras av flera myndigheter, däribland Tillväxtverket, regionerna och länsstyrelserna. Denna uppdelning riskerar att leda till att medlen fastnar i administration i stället för att nå de företagare som verkligen behöver dem. Härvidlag bör regeringen se till att Tillväxtverket ser över hur stödet hanteras för att säkerställa att administrationen minimeras och att de anslagna medlen faktiskt når fram till näringsidkarna på ett effektivt sätt.

Herr talman! Vårt tredje förslag handlar om effektiv fördelning och återföring av produktionsvärden. En rättvis fördelning av de värden som skapas genom den gröna omställningen och genom elproduktion är avgörande för både lokal utveckling och acceptans för viktiga samhällsinvesteringar. Kommuner och regioner som tar ansvar för elproduktion genom exempelvis vind- och vattenkraft bör få behålla en större del av de ekonomiska värden som genereras lokalt. Dagens ordning, där fastighetsskatten på elproducerande fastigheter i huvudsak tillfaller staten, innebär att många landsbygdsområden går miste om resurser som hade kunnat användas för lokal service och infrastruktur.

Vi bör på samma sätt se över hur ersättning för gruvor och för mineraler i högre grad ska tillfalla lokalbefolkningen. Framtagna förslag som syftar till att stärka ersättningen till närboende bör genomföras skyndsamt. Det kan exempelvis handla om rätt till inlösen eller tydliga kompensationsmodeller kopplade till närhet till anläggningar. Även kommuners ersättning vid etablering av elproduktion, såsom vind- och solkraft, bör säkerställas. Med tydligare och mer rättvisa ersättningssystem kan både den lokala acceptansen och förutsättningarna för en snabbare utbyggnad av fossilfri elproduktion stärkas.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 10.

Louise Eklund (L)
Anf. 214 Louise Eklund (L)

Herr talman! Målet för regeringens regionala politik är stärkt lokal och regional konkurrenskraft. Precis som har nämnts i tidigare anföranden både börjar och slutar regional utveckling med jobb, företagande och tillväxt. Förutsättningarna för att nå ett sådant mål varierar naturligtvis beroende på var i landet man bor och hur det lokala näringslivet ser ut. Av den anledningen bör den regionala utvecklingspolitiken mäkta med att anpassa sig efter geografiskt varierande förutsättningar.

Målen ska vara desamma över hela landet. Man ska ha möjlighet till boende, arbete och välfärd. Man ska kunna hitta kompetens. Inte minst ska vi ha en likvärdig tillgänglighet i hela landet vad gäller digital kommunikation och transportsystem. De här målsättningarna är viktiga för att de syftar till att jämna ut regionala skillnader som annars riskerar att få stora konsekvenser för jobben, tillväxten och den svenska välfärden.

Mycket är gjort, men naturligtvis finns det mer att göra. Inte minst vad gäller transportsystemen finns det en del man kan fortsätta att önska, liksom vad gäller kompetensförsörjningen, vilket också har tagits upp flera gånger här i kammaren. Det innebär stora konsekvenser för svensk tillväxt när företag inte kan hitta de medarbetare de behöver. Om det inte finns utbildad arbetskraft med rätt kompetens tillgänglig riskerar företag att tvingas lägga ned sin verksamhet eller flytta den. Att detta är Liberalernas hållning är knappast någon hemlighet.

Herr talman! Besöksnäringen har under en tid varit en av Sveriges snabbast växande näringar. Det handlar ofta om mindre familjeföretag som är starkt kopplade till den bygd där de är verksamma. Det går att hitta många positiva exempel i hela landet. Vi har sett att flera av de av tradition livsmedelsproducerande regionerna har lyckats väldigt väl med att omvandla sin näring, så att man inte bara har primärproduktion utan också skapar turistdestinationer med fokus på mat och dryck.

Jag tar upp detta för att visa hur viktiga de lagförslag är som regeringen har drivit igenom vad gäller avregleringar på livsmedelsområdet och inom besöksnäringen. Det kanske mest omskrivna exemplet är gårdsförsäljningen av alkoholhaltiga drycker. Att man tillåter småskalig hantverksmässig gårdsförsäljning av vin och öl betyder väldigt mycket för den regionala utvecklingen och för att Sverige ska kunna fortsätta att positionera sig som en attraktiv mat- och dryckesregion.

Från Liberalernas håll vill vi gå längre och tillåta att vin och öl säljs i licensbutiker. Det skulle ge ytterligare möjligheter för den svenska dryckesproduktionen, samtidigt som vi såklart skulle fortsätta att ha en trygg och ansvarsfull försäljning av alkoholhaltiga drycker i Sverige.

I det här sammanhanget bör även det förslag som nämndes här tidigare om slopat matkrav tas upp. Vi har i Sverige ordningen att restauranger behöver kunna servera mat för att få servera alkohol. Maten måste dessutom tillagas i restaurangens eget kök. Matkravet gäller även på sådana ställen dit man kanske över huvud taget inte förväntar sig att någon går för att beställa mat.

Det säger sig självt att det leder till enorma omkostnader för restauranger. Man måste investera i kök och personal för att laga mat som ingen äter. Det är inte bara slöseri med krogarnas resurser utan även med naturresurser. Det gör också att en viss typ av ställen som till exempel en vinbar inte har någon möjlighet att öppna.

Det förslag som har lagts fram från Förenklingsrådet är ett stort och väldigt välkommet steg för näringen. Det innebär förenklade regler för restaurangbranschen, och det gör det enklare för nya typer av barer, nöjesrestauranger och så vidare att driva sin verksamhet.

Herr talman! Därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Katarina Luhr (MP)
Anf. 215 Katarina Luhr (MP)

Herr talman! I den bästa av världar har alla möjlighet att välja var och hur man ska bo och leva. I dag har inte alla de möjligheterna. Men oavsett om man valt eller inte finns det många gemensamma nämnare för vad man önskar och behöver för att livet ska kunna fungera på ett bra sätt.

I dag debatterar vi regional utvecklingspolitik. Oavsett var i landet man bor behöver man tillgång till samhällsservice, en matbutik, internet och telefoni, kommunikationer, energiförsörjning, sysselsättning, skola och vård.

Det ser helt olika ut i olika delar av landet. Ska vi ha en stark regional utveckling och en stark utveckling i hela landet behöver vi på alla politikområden se till de förutsättningar som finns på lands- och glesbygd i Sverige.

Men vi ska också se till de behov som människor som ska bo och leva där har. Med olika förutsättningar kommer också olika behov av stöd och hjälp för att jämna ut levnadsvillkor. Det är av största vikt att lyssna in vilka behov som finns på platsen.

När jag har rest runt i landet har jag hört återkommande önskemål från norr till söder. Det handlar om fungerande kollektivtrafik och tåg som kommer i tid, närhet till vård, kompetensförsörjning, mötesplatser, ett civilsamhälle som kan bidra till gemenskap och aktivitet och såklart alla de bostäder som människor efterfrågar.

Jag vill verkligen understryka vikten av att staten tar ett större ansvar än i dag för att jämna ut skillnaderna mellan olika delar av landet. Statlig närvaro i hela landet är en avgörande förutsättning för att Sverige ska hålla ihop och för att förtroendet för det offentliga ska kunna vara fortsatt högt.

När staten finns närvarande i olika delar av landet skapas inte bara tillgång till service utan även stabila arbetsmarknader och bättre förutsättningar för regional utveckling. I vår budget stärker vi de statliga servicekontoren för att fler ska kunna få närhet till dem. Att till exempel kunna få närmare tillgång till Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten kan hjälpa många.

När man reser runt i Sverige märker man att statlig närvaro inte alltid så positiv ur kommunernas perspektiv. Inte sällan hör man till exempel röster från norra Sverige som pratar om statlig kolonialisering. Resurser från skog, gruvor, natur och älvar plockas ut och bidrar till statens finanser utan att de som bor där får någonting tillbaka.

De levererar stål men får inte någon räls eller några tåg. De levererar el men får inte strömmen tillbaka på flera dagar efter ett strömavbrott. De bygger upp samhällen, men skatteintäkterna hamnar någon helt annanstans.

Här finns en tydlig orättvisa, en orättvisa som kan förstärkas eller överbryggas genom åtgärder. Staten behöver bli en bättre lyssnare. Insatserna för att stärka statlig närvaro behöver anpassas till olika lokala och regionala förutsättningar så att de också bidrar till det som kommuninvånarna behöver och vill ha.

I Miljöpartiets reformförslag med landsbygdsavtalen skriver staten ett kontrakt med landsbygdskommuner, regioner och privata aktörer. Avtalen är till för att möjliggöra lokala lösningar på lokala problem.

Det finns såklart många olika sätt för staten att stötta landsbygdskommunerna. Inte minst de kommuner som i dag har en snabb tillväxt på grund av Sveriges och Europas omställning och nyindustrialisering, eller de orter som bidrar till upprustning, är av stor vikt för Sverige och behöver ett ökat stöd när det exempelvis gäller uppbyggnad av infrastruktur, bostäder och samhällsservice. Här anser vi att det är viktigt att staten träder in, samarbetar och riskdelar med kommunerna.

När det gäller alla de kommuner som bidrar till klimatomställning och Sveriges finanser med olika råvaror eller energiproduktion anser vi att berörda regioner bör få ta del av de inkomster som de bidrar med så att den lokala nyttan av produktionen kan öka.

Vi vill exempelvis att kommuner och regioner bättre ska kunna ta del av vinster från den förnybara el som produceras i deras områden. Det skulle kunna stärka ekonomin i lands- och glesbygdskommuner och möjliggöra investeringar i lokal utveckling.

Vi tror även att det skulle vara bra om närboende kan få rätt till delägande i vindkraftsprojekt och möjlighet till ersättning från vindkraftsbolagen.

Nyetableringar av både nya industriprojekt, gruvor och energiproduktion ger ofta stor påverkan lokalt. Vi tycker därför att det är viktigt att man tidigt samråder med lokalsamhällen om vilka etableringar som ska genomföras och hur de ska genomföras på bästa sätt.

Det är väldigt viktigt att lokalsamhällen får en tydlig och konstruktiv plats runt bordet i de fall en etablering riskerar att drabba ett lokalsamhälle negativt.

Herr talman! För Miljöpartiet är det viktigt att vi förbättrar förutsättningarna för människor att kunna bo, arbeta och leva var de önskar, oavsett var i Sverige detta är. Staten kan inte stå utanför utan behöver bidra med att på olika sätt stötta och hjälpa de kommuner som i dag tar ett stort samhällsansvar för att bygga Sverige starkare.

Jag vill därför yrka bifall till Miljöpartiets reservation nummer 7.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 4 mars.)

Beslut

Beslut: 2026-03-04
Förslagspunkter: 5

Riksdagsskrivelser

Inga riksdagsskrivelser har ännu utfärdats för det här ärendet. För vissa ärenden utfärdas inga riksdagsskrivelser.

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Insatser för regional utveckling och tillväxt
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2025/26:221 av Elsa Widding (-),

    2025/26:490 av Björn Wiechel (S),

    2025/26:770 av Lena Bäckelin (S),

    2025/26:1276 av Josefin Malmqvist m.fl. (M) yrkande 1,

    2025/26:1660 av Peter Ollén m.fl. (M) yrkande 5,

    2025/26:1889 av Caroline Högström m.fl. (M),

    2025/26:2678 av Robert Olesen (S),

    2025/26:2817 av Birger Lahti m.fl. (V) yrkande 16,

    2025/26:3185 av Elisabeth Thand Ringqvist m.fl. (C) yrkande 48 och

    2025/26:3733 av Åsa Westlund m.fl. (S) yrkande 2.
    • Reservation 1 (S)
    • Reservation 2 (V)
    • Reservation 3 (C)
  2. Kommersiell och offentlig service
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2025/26:612 av Lars Isacsson m.fl. (S),

    2025/26:1246 av Anna-Caren Sätherberg och Lena Bäckelin (båda S),

    2025/26:1269 av Niklas Karlsson m.fl. (S),

    2025/26:2334 av Isak From och Åsa Karlsson (båda S),

    2025/26:2817 av Birger Lahti m.fl. (V) yrkandena 2, 4 och 12,

    2025/26:2831 av Elisabeth Thand Ringqvist m.fl. (C) yrkande 41,

    2025/26:3023 av Heléne Björklund (S),

    2025/26:3038 av Malin Höglund och Crister Carlsson (båda M),

    2025/26:3434 av Jan Riise m.fl. (MP) yrkandena 1 och 2 samt

    2025/26:3733 av Åsa Westlund m.fl. (S) yrkande 17.
    • Reservation 4 (S)
    • Reservation 5 (V)
    • Reservation 6 (C)
    • Reservation 7 (MP)
  3. Återföring av medel från produktionsvärden, naturresurser och fastigheter
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2025/26:156 av Eric Palmqvist m.fl. (SD),

    2025/26:654 av Peder Björk m.fl. (S),

    2025/26:989 av Helena Lindahl (C),

    2025/26:1117 av Anne-Li Sjölund (C),

    2025/26:1132 av Martina Johansson (C),

    2025/26:1890 av Viktor Wärnick (M),

    2025/26:1944 av Lars Isacsson (S),

    2025/26:2711 av Saila Quicklund (M),

    2025/26:2797 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkandena 7 och 15,

    2025/26:2835 av Anders Ådahl m.fl. (C) yrkande 9,

    2025/26:2973 av Mathias Bengtsson (KD),

    2025/26:3185 av Elisabeth Thand Ringqvist m.fl. (C) yrkandena 4 och 5,

    2025/26:3273 av Linus Lakso m.fl. (MP) yrkande 14,

    2025/26:3418 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yrkande 9,

    2025/26:3422 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yrkande 46,

    2025/26:3596 av Elisabeth Thand Ringqvist m.fl. (C) yrkande 21,

    2025/26:3614 av Lina Nordquist m.fl. (L) yrkandena 1 och 2,

    2025/26:3732 av Åsa Westlund m.fl. (S) yrkande 27 och

    2025/26:3750 av Kjell-Arne Ottosson (KD).
    • Reservation 8 (S)
    • Reservation 9 (V)
    • Reservation 10 (C)
    • Reservation 11 (MP)
  4. Lokalisering av statliga myndigheter
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2025/26:616 av Marie Olsson m.fl. (S),

    2025/26:843 av Niels Paarup-Petersen (C) yrkande 1,

    2025/26:3595 av Fredrik Olovsson m.fl. (S) yrkandena 2 och 3 samt

    2025/26:3721 av Jennie Nilsson m.fl. (S) yrkande 16.
    • Reservation 12 (S, V)
  5. Insatser för vissa regioner
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2025/26:451 av Serkan Köse (S),

    2025/26:604 av Lars Isacsson m.fl. (S),

    2025/26:660 av Kristoffer Lindberg (S),

    2025/26:671 av Hanna Westerén (S),

    2025/26:785 av Dennis Dioukarev m.fl. (SD),

    2025/26:1230 av Erik Ezelius (S),

    2025/26:1382 av Marcus Andersson m.fl. (S),

    2025/26:1660 av Peter Ollén m.fl. (M) yrkande 4,

    2025/26:1852 av Lena Bäckelin m.fl. (S),

    2025/26:2241 av Ann-Sofie Lifvenhage (M),

    2025/26:2273 av Johanna Rantsi (M),

    2025/26:2490 av Jesper Skalberg Karlsson (M),

    2025/26:2507 av Jesper Skalberg Karlsson (M),

    2025/26:2704 av Arber Gashi (S),

    2025/26:3350 av Helena Storckenfeldt och Lars Püss (båda M),

    2025/26:3584 av Mattias Vepsä m.fl. (S) yrkande 1,

    2025/26:3691 av Kjell-Arne Ottosson (KD),

    2025/26:3708 av Mathias Bengtsson (KD),

    2025/26:3787 av Magnus Jacobsson (KD) och

    2025/26:3805 av Malin Danielsson m.fl. (L).

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.