Punktskatt

Anf. 1 Boriana Åberg (M)

Fru talman! När Tidöregeringen tillträdde hösten 2022 var osäkerheten i världen och Sveriges ekonomi mycket stor. Rysslands invasion av Ukraina, följdverkningarna av nedstängningarna under pandemin, den tvåsiffriga inflationen och de extremt höga priserna på el, bensin och diesel var sannerligen ett svårt arv att hantera. Det var svårt men inte omöjligt, något regeringen bevisade genom att framgångsrikt bekämpa inflationen och sänka kostnaderna för drivmedel. Dieselpriset är i dag cirka 10 kronor lägre än det var i augusti 2022, tack vare regeringens skattesänkningar.

Energiskatten är den punktskatt som drar in störst skatteintäkter och som påverkar hushållen mest. Höga skatter på drivmedel gör det dyrare att ta sig till jobbet och köra barnen till träningen och bidrar till höjda livsmedelspriser, eftersom alla varor i affären transporteras dit.

Därtill kommer de drivmedelskostnader som livsmedelsproducenterna har. Därför är fortsatt utökad nedsättning av koldioxid- och energiskatten på diesel som används i jordbruksmaskiner högst berättigad.

I slutet av förra året kom det mycket välkomna beskedet till Sveriges producenter och användare av biogas: Efter påtryckningar från regeringen godkände EU-kommissionen Sveriges skattebefrielse för biogas och biogasol.

Fru talman! Dagens debatt handlar om punktskatterna och våra olika partiers inställning till dessa. Som bekant är punktskatterna en galax av skatter vars grundläggande syfte, förutom att inbringa skatteintäkter, är att minska konsumtionen av sådant som anses skadligt för hälsan och miljön.

Utan att bli alltför filosofisk kan jag konstatera att det finns en inbyggd motsättning i punktskatterna: Om den oönskade konsumtionen minskar så minskar också skatteintäkterna, eller ännu värre – olagliga och rent kriminella verksamheter börjar förse mindre nogräknade konsumenter med obeskattade varor som exempelvis smuggelcigaretter och smuggelsprit. Därför måste punktskatterna vara väl avvägda.

Detta resonemang gäller för övrigt alla skatter. De måste vara väl avvägda så att de å ena sidan är tillräckliga för att finansiera statens och kommunernas åtaganden gentemot medborgarna men å andra sidan inte är så höga att en alltför stor del av lönen från den där extra ansträngningen och arbetsinsatsen försvinner i höjd skatt.

Sverige har nu det lägsta skattetrycket på 50 år, detta tack vare vår moderatledda regering, som har sänkt skatten för alla som arbetar och som har arbetat. Det lönar sig nu mer att jobba och anstränga sig. Sänkt skatt ger högre tillväxt, och tillväxt ger välstånd.

Fru talman! Punktskatterna ska inte sätta upp onödiga hinder för svenska företag och hushåll, såsom flygskatten, som den socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringen Löfven-Romson införde den 1 april 2018 och som regeringen avskaffar från den 1 juli i år.

Flera forskare, bland andra Brännlund och Kriström, har kommit till slutsatsen att flygskatten är en punktskatt som saknar direkt koppling till flygets miljöpåverkande utsläpp. Man beskattar själva resan och inte de eventuella utsläppen.

Jag tycker att det är ytterst märkligt att två partier vill behålla och till och med höja flygskatten. Miljöpartiet vill dubblera den, och Vänsterpartiet vill göra den progressiv. Om man reser en gång blir det en skattesats, om man reser två gånger blir det en annan och högre skattesats, om man reser tre gånger blir det en ännu högre skattesats och så vidare.

Förutom kostnaderna för dem som tvingas flyga ofta blir det stora kostnader för administration. Vem ska hålla koll på hur många gånger en person reser så att den progressiva skatten kan beräknas, och hur ska det göras? Ska flygresor utomlands också beskattas? Det skulle leda till ett övervakningssamhälle i sann George Orwell-anda, men det har förvisso Vänsterpartiets föregångare kommunisterna gedigna erfarenheter av.

Avskaffandet av flygskatten välkomnas av näringslivet då den är en uppenbar konkurrensnackdel för ett glesbefolkat land med stora avstånd. En annan aspekt är att det finns flera parallella styrmedel på europeisk nivå. Dels ingår flyget i EU:s utsläppshandelssystem, dels har EU infört programmet ReFuelEU Aviation, som syftar till att öka användningen av och tillgången till hållbara flygbränslen.

Det är bara tillväxt som ger högre välstånd. Därför måste skatterna utformas så att tillväxten främjas.

I våras sänktes alkoholskatten på öl från små, oberoende bryggerier. Det var ett mycket välkommet steg för att producenterna av hantverksmässigt framställt öl skulle få mer rättvisa villkor.

Lagstiftning på EU-nivå om differentierad alkoholskatt har funnits länge, men det krävdes en moderatledd regering för att den skulle implementeras också i Sverige.

Det finns många entusiaster runt om i landet som driver lokala småbryggerier, ofta vid sidan av ett annat jobb, eftersom de måste försörja sig också. För dem är sänkt alkoholskatt en stor lättnad och utgör skillnaden mellan fortsatt verksamhet och nedläggning.

Hantverksframställt öl är inte bara kultur utan den främjar också besöksnäringen, skapar nya arbetstillfällen och bidrar till ökad tillväxt, och ökad tillväxt är något som vi så väl behöver i dessa tider av krig, höjda tullar och ett mycket osäkert världsläge.

(Applåder)

Anf. 2 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Världen befinner sig i ett klimatnödläge. I dag kan vi läsa att över 80 procent av världens korallrev har drabbats av massblekning som en följd av att haven tagit upp alltför mycket av den koldioxid som människor släppt ut genom att bränna fossila bränslen.

För några veckor sedan kom larmrapporter om att Sverige kommer att misslyckas med alla klimatmål på grund av regeringens politik.

I det här nödläget väljer regeringen att blunda. Man prioriterar att sänka skatten på sprit och diesel, som om det inte fanns någon morgondag. Kanske tänker man som sin före detta partiledare att om 50 år är vi alla döda. Men verkligheten för alla oss som har barn, alla oss som drömmer om deras framtid och trygghet, är att några av dem som lever nu kommer att få ta konsekvenserna av den politik som bedrivs av regeringar som inte tar klimatfrågan på allvar.

Boriana Åberg pratar om att det blir billigare att köra barnen i dieselbil. Det är sant. Men regeringen kunde ha valt en annan väg – en väg som möjliggör för föräldrar att få ihop sina livspussel utan att misslyckas med den viktigaste utmaningen som regeringen har att hantera, nämligen klimatomställningen.

Vi i Miljöpartiet har presenterat ett nationellt utsläppshandelssystem med utdelning för de mest utsatta som ett svar på den här utmaningen.

Anf. 3 Boriana Åberg (M)

Fru talman! Medan Annika Hirvonen läste den alarmerande artikeln i tidningen i morse läste jag en mycket intressant artikel om desinformation. Det handlar om att man tar en sorts information och lägger till egna vinklingar så att det plötsligt blir något som är direkt osant.

Det är precis den typen av desinformation som Annika sprider här, bland annat att vi sänker skatten på sprit. Jag pratade om sänkt alkoholskatt på hantverksframställt öl. Den som tycker att öl är lika med sprit har fel – mycket fel, skulle jag säga.

Sedan ondgjorde sig Annika Hirvonen över sänkningen av dieselpriset. Jag kan säga att det var ett löfte som Tidöpartierna gick till val på, och väljarna valde att rösta på Tidöpartierna. Väljarna valde inte Miljöpartiets politik, som för övrigt skulle leda till ett literpris på diesel på 35 kronor. Jag har inte dåligt samvete för att vi har uppfyllt våra löften till våra väljare och gjort det lättare för människor att ta sig till jobbet, att köra sina barn till skolan och träningen, att besöka sina gamla föräldrar eller att åka och storhandla.

De lösningar som Annika Hirvonen och hennes parti förordar må fungera bra i centrala Stockholm med tunnelbana och andra kommunikationer, men de fungerar inte på landsbygden i ett glesbebyggt land som Sverige.

Anf. 4 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Jag måste ändå fråga Boriana Åberg om hon inte tror på forskarnas larmrapporter om klimatutsläppens konsekvenser.

Vi ser ju de konsekvenserna nu. Med massblekning av världens korallrev finns det risk att ekosystemen i haven, som är en grund inte bara för fiskerinäringen som många människor livnär sig på, förändras och att många bestånd totalt kollapsar.

Tror Boriana Åberg inte på kopplingen till extremväder som leder till översvämningar, ökad risk för skogsbränder och andra miljökatastrofer som vi har sett konsekvenserna av även i vårt land – i städer och inte minst i glesbygden?

Det vi behöver göra nu är att minska utsläppen. Samtidigt ska de hushåll som är beroende av bil, till exempel för att de bor på landsbygden, ha ekonomiska förutsättningar att antingen ställa om genom politik som främjar elbilar – leasingcheck, till exempel – eller klara ekonomin medan vi ställer om för alla som faktiskt kan byta bort det fossila.

Ju snabbare vi hjälper de svenska hushållen att bli fria från diesel och andra fossila bränslen, desto mer robust kommer vårt samhälle att vara i framtiden och desto mindre beroende kommer Sverige att vara av fossila drivmedel från skurkstater och diktaturer.

Anf. 5 Boriana Åberg (M)

Fru talman! Jag tror på att vi måste bekämpa miljökatastroferna, och den största miljökatastrof vi har i nutid är kriget som pågår i Ukraina med alla bomber som släpps och sprider farliga kemikalier och alla fördämningar och dammar som blir sönderbombade. Den ekocid som pågår 600 kilometer härifrån är den största miljökatastrofen.

För att Sverige ska kunna bidra till att få stopp på kriget i Ukraina och fortsätta skicka miljarder i vapen, utrustning, humanitär hjälp och annan hjälp måste vi ha resurser till det. Dessa resurser skapas bara av ökad ekonomisk tillväxt.

Där har Miljöpartiet en stor skuld att bära tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet och även Centerpartiet för sitt agerande för nedstängning av kärnkraften. Det är ett rent, miljövänligt och planerbart energislag. Genom att stänga sex reaktorer har man gjort Sverige beroende av importerad el, som oftast kommer från föga miljövänligt brunkol. Förutom skadan det orsakar på miljön orsakar det ekonomiska skador för Sveriges företag och för Sveriges konsumenter.

Genom att underlätta tillväxten, genom att underlätta för människor att ta sig till jobbet och för företag att producera, bekämpar vi faktiskt miljökatastroferna.

(Applåder)

Anf. 6 Kalle Olsson (S)

Fru talman! Tack, Boriana Åberg, för anförandet!

Jag hörde i förra replikskiftet Boriana Åberg tala om de löften som Moderaterna tillsammans med de övriga Tidöpartierna ställde ut inför valet. Man skulle kraftigt sänka bensinpriset, och det har man gjort. Man har levererat på det löftet.

Men då kom jag att tänka på en annan fråga där samtliga partier på den borgerliga kanten var ute väldigt offensivt genom i stort sett hela förra mandatperioden och lovade förändring. Jag tänker naturligtvis på elektronikskatten.

Det var få saker som kunde få blodtrycket att rusa hos en moderat i opposition som elektronikskatten – eller plastpåseskatten eller flygskatten, för den delen. Sedan vann man valet, och sedan har man inte tagit tag i den här frågan.

Då är min fråga: Vad är det som har hänt? Varför har man inte gjort det?

Den här skatten var ju inte bara signalpolitik. Det var en bedrövlig skatt, enligt Moderaterna i opposition. Nu är det så att den här skatten lever vidare, och man har dessutom höjt skatten.

Kan Boriana Åberg förklara detta, inte bara för mig utan kanske för de väljare som hade väntat sig en sänkning eller ett borttagande av den här skatten, och för de branscher som också väntar på besked.

Anf. 7 Boriana Åberg (M)

Fru talman! Tack, Kalle Olsson, för denna fråga!

Jag vill först välkomna att jag för första gången under de 15 år jag har varit i riksdagen fått en fråga från en socialdemokrat som handlar om begäran om sänkt skatt. Det gläder mig oerhört mycket, och jag tar det som ett löfte om att vi den dagen – må det inte inträffa alltför snart – när Socialdemokraterna styr kommer att avskaffa och sänka ännu fler skatter.

När det gäller kemikalieskatten ska jag vara helt öppen. Jag tycker inte att det är någon bra skatt. Jag tycker fortfarande att skatten är kontraproduktiv, och jag är inte ensam om det. I december 2023 beslutade Moderaternas partistämma att partiet ska verka för att avskaffa elektronikskatten. Detta beslut grundades på kritik mot skattens bristande miljöstyrning och dess negativa påverkan på svenska företag.

Detta gäller fortfarande. Det tycker vi i alla fall i den moderata skattekommittén. Vi har sedan vi kom i regeringsställning gjort en rivstart när det gäller att sänka skatter och avskaffa skadliga skatter. Kalle Olsson nämnde själv både plastpåseskatten och flygskatten. Vi har inte tappat förhoppningen om att dagen kommer då andra för företagandet skadliga skatter kommer att avskaffas.

Anf. 8 Kalle Olsson (S)

Fru talman! Tack, Boriana Åberg, för svaret! Det var ju ett ärligt svar, får jag säga. Det uppskattas.

När Socialdemokraterna ledde regeringsarbetet var kemikalieskatten – eller elektronikskatten – ett fult sätt att pungslå konsumenter. Det var en dålig skatt som inte träffade rätt. När Moderaterna sedan tog över regeringsmakten var det fullt rimligt att behålla en skatt de i oppositionsställning tyckte var illegitim. Det är så man måste sammanfatta läget i dag.

Jag tycker som riksdagsledamot att det är viktigt att man genomför det man har sagt och lovat väljarna. Jag kommer inte som socialdemokrat att börja tävla med Moderaterna om vem som kan sänka skatterna mest. På den punkten får jag ödmjukt lämna walkover redan i förväg. Däremot tycker jag att det är viktigt att man gör det man har lovat väljarna, och det är bara att konstatera att man här har svikit väljarna.

Anf. 9 Boriana Åberg (M)

Fru talman! Många av löftena har vi uppfyllt, och det har bara gått hälften av mandatperioden. Vi har sänkt skatten på bensin och diesel. Vi har avskaffat flygskatten och plastpåseskatten, och vi har framför allt sänkt skatten på arbete och pensioner. Det är de löften vi gick till val på.

När det gäller Socialdemokraternas nyvakna intresse för elektronikskatten kan jag säga att vi har varit konsekventa. Vi gillar inte kemikalieskatten. Vi gillade den inte när vi satt i opposition, och vi är inte förtjusta i den nu heller. När man har kommit till regeringsmakten finns dock en prioriteringsordning gällande vad man ska åtgärda först.

Jag kan säga att Socialdemokraterna inte alls har varit konsekventa. I en interpellation sa Magdalena Andersson, som då var finansminister och en väldigt varm försvarare av kemikalie-/elektronikskatten så här: Sammanfattningsvis anser jag att regeringens politik, som kemikalieskatten är en del av, stärker svensk konkurrenskraft.

Ni har kanske ett och annat att rannsaka er själva för. Magdalena Andersson sa också att kemikalieskatteutredningen hade gjort bedömningen att skatten skulle medföra en relativt liten övergång till utländsk ehandel. Många företagare befarade nämligen att folk skulle importera sina vitvaror och sin elektronik från utlandet.

Jag välkomnar att ni har öppnat era ögon och nu ser att inte bara nya skatter och höjda skatter är bra, utan även sänkningar av dessa.

(Applåder)

Anf. 10 Kalle Olsson (S)

Fru talman! Till att börja med yrkar jag bifall till reservation 17. Den handlar om just det vi debatterade, nämligen behovet av en översyn av elektronikskatten. Jag återkommer till det.

Punktskatter är konsumtionsskatter på vissa varor och tjänster. Precis som andra skatter inbringar även punktskatterna naturligtvis intäkter till statskassan, som vi kan använda till olika former av kollektiva nyttigheter. En skillnad med punktskatterna är dock att det finns ett ytterligare syfte med dessa skatter, nämligen att verka styrande exempelvis mot minskade utsläpp, för ett höjt tempo i klimatomställningen eller för ett främjande av folkhälsan. Alkoholskatt och tobaksskatt är väl två av de mer igenkända och tydliga exemplen på det sistnämnda området.

Som ledamöter i skatteutskottet träffar vi regelbundet företrädare från olika branscher, intressen och organisationer som har synpunkter på skatter och punktskatter och på hur dessa skatter träffar deras områden. Invändningarna är ofta att en specifik skatt leder fel och inte har den styrningseffekt vi som lagstiftare har velat uppnå. Ibland är invändningarna rimliga. Ibland rör vi oss kanske i ett gränsland där det finns argument både för och emot. Ibland kanske kritiken mer är ett utslag av ovälkomna kostnader som pressar marginalerna.

Oavsett vad, fru talman, är det viktigt att återkommande fundera på skatters verkan och hur väl de styr i den riktning vi vill att de ska styra. En förutsättning för att över huvud taget ha ett fungerande skattesystem är ju att människor uppfattar att skatterna är rimliga och fyller sitt syfte. Detta blir särskilt viktigt med just punktskatterna, eftersom de så att säga har en djupare mening än att bara inbringa medel till statskassan.

Ett exempel där det uppstått frågetecken kring en skatts träffsäkerhet är kemikalieskatten – eller i vardagligt tal elektronikskatten. Skattens syfte är att minska förekomsten av farliga ämnen i människors hemmiljö genom att beskatta vitvaror som kylskåp och mikrovågsugnar samt elektronikprodukter som skärmar, läsplattor och liknande. Det är alltså produkter som innehåller vissa flamskyddsmedel.

Syftet med skatten får alltså beskrivas som rimligt och relevant. I utvärderingar har det dock visat sig att skatten inte har fått de positiva miljöeffekter man avsåg och hoppades på. Den har inte heller varit kostnadseffektiv.

En viktig aspekt när vi talar om den här skatten är att dessa produkter oftast utvecklas för betydligt större marknader. De kanske rent av utvecklas för en världsmarknad och inte specifikt för den lilla svenska marknaden.

Vi socialdemokrater menar därför att utformningen av elektronikskatten bör ses över för att säkerställa att skatten leder till önskvärda effekter. Om man tar del av skatteutskottets betänkande SkU15 kan man notera en tämligen bred samsyn över flera partier i fråga om att den här skatten åtminstone bör ses över. Vissa partier vill därtill gå ännu längre. I det borgerliga lägret är kritiken mot den här skatten tydlig. Det har den i alla fall varit, fru talman. Därför är det lite märkligt att inte fler partier nu ansluter till kravet på en översyn.

Samtidigt är frågan om elektronikskatten ett av flera exempel på att Sverige skulle må bra av en bredare skatteöversyn. Våra partier har olika ideologiska utgångspunkter, vilket kommer till uttryck i inte minst skattepolitiken. Det här betänkandet är också ett uttryck för det. Men vissa skatter är det rimligen lättare än andra att finna samsyn kring.

Ett annat exempel på detta tema, som för övrigt nu är uppe för behandling i skatteutskottet, är regeringens förslag om att sänka subventionsgraden för installation av solceller. Det tycker vi är olyckligt. Det är ett typiskt exempel på hur snabba politiska förändringar riskerar att försämra planeringsförutsättningarna för såväl hushåll som företag som vill vara en del av den gröna omställningen.

Behovet av en omfattande översyn av skattesystemet är stort. Grundbultar i ett sådant arbete bör vara bland annat att eftersträva stabila skatteintäkter, för att säkra finansieringen av våra gemensamma åtaganden. Det bör även finnas just förutsägbarhet, så att medborgare och företag vet vad som gäller. Det gäller förstås även principen att skatt ska betalas efter bärkraft.

(Applåder)

Anf. 11 Cecilia Engström (KD)

Fru talman! I dag debatterar vi punktskatterna. Det är skatter som vi hanterar inom en rad olika områden: el, bränsle, fordon, kemikalier, spel, alkohol och tobak. Det är en stor bredd, men många av dessa skatter har ett gemensamt syfte: De ska påverka våra val och beteenden. De ska styra konsumtionen. Vi ska dricka mindre, vi ska röka mindre och vi ska spela mindre. I grunden handlar det om att minska skadliga effekter på såväl hälsa som miljö och samhällsekonomi.

I vissa fall är punktskatt ett fungerande verktyg för att nå sådana mål. I andra fall är det mer tveksamt. För oss kristdemokrater är det viktigt att varje enskild punktskatt är rättfärdigad, ändamålsenlig och träffsäker och att den inte får oproportionerliga konsekvenser för hushåll, företag och landsbygd.

Fru talman! Vi vill se en politik som förenar ansvar med omtanke. När det gäller energiskatten på el är det tydligt att den slår hårt mot både våra hushåll och företag, särskilt nu när energipriserna har varit mycket höga. Vi kristdemokrater har länge drivit frågan om att sänka energiskatten, eftersom vi vill se en mer rimlig och rättvis kostnadsnivå för el, inte minst för barnfamiljer, småföretagare och människor på landsbygden.

Tyvärr har vi ännu inte fått gehör för detta, men vi kommer att fortsätta arbeta för en sänkning. För oss handlar det om långsiktig konkurrenskraft, trygg energiförsörjning och familjernas ekonomi.

Samtidigt har elskatten också en styrande funktion. Den ska främja effektiv energianvändning och bidra till övergången till fossilfri elproduktion. Det är en balansgång som vi måste följa noga.

Det är också bra att vissa näringar, exempelvis jord- och skogsbruk och industrins tillverkningsprocesser, har en reducerad elskatt. Det bidrar till att stärka konkurrenskraften och den nationella produktionen.

Fru talman! När det gäller bränsleskatterna har regeringen under mandatperioden agerat för att lindra de ökade kostnaderna på bensin och diesel som drabbat många. De ökade drivmedelspriserna slog hårt, särskilt mot landsbygden, jordbruket och transportsektorn. Därför var det viktigt att sänka energiskatten på bensin och diesel, som regeringen har gjort. Det var ett nödvändigt steg för att dämpa inflationen, skydda hushållens köpkraft och stärka konkurrenskraften inom exempelvis svensk livsmedelsproduktion. Det märks tydligt varje gång man står vid pumpen.

Vi välkomnar också att regeringen har genomfört en sänkning av skatten på jordbruksdiesel. Det är ett viktigt stöd till lantbruket och är helt avgörande för vår självförsörjning och beredskap.

Fru talman! Punktskatterna på alkohol och tobak har positiva effekter. Dessa skatter har i viss utsträckning bidragit till en minskad konsumtion, särskilt bland våra unga. Det ska vi vara glada för. Allt tobaksbruk är ohälsosamt. För oss kristdemokrater är det angeläget att förbättra folkhälsan, som kan skadas, genom förebyggande arbete men också genom att lättare få rökare att sluta.

Vi måste samtidigt vara vaksamma. För höga skattenivåer kan få motsatt effekt. De riskerar att driva fram smuggling, illegal försäljning och annan brottslighet. Det är inte acceptabelt. Därför måste vi vara noggranna med avvägningen mellan den folkhälsa som vi vill skydda och rättssäkerheten i vårt land.

Fru talman! Vi kristdemokrater står för en politik som kombinerar ansvarstagande med omtanke om människor, företag och vårt samhälle. Vi vill att punktskatterna används med omsorg, inte som ett självändamål utan som ett medel för att nå våra genomtänkta mål. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)

Anf. 12 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Precis som Cecilia Engström tycker vi i Miljöpartiet att det är klokt att ha punktskatt på vissa varor för att främja folkhälsan.

Det finns ett gigantiskt folkhälsoproblem som vi måste adressera: antibiotikaresistensen. Antibiotikaresistens innebär att bakterier utvecklar motståndskraft mot de antibiotika som i dag används för att behandla allvarliga infektioner. Antibiotikan är nödvändig för att personer ska klara av stora operationer, till exempel canceroperationer, men också överleva lunginflammationer och sepsis. Ju mer antibiotikaresistensen utvecklas och sprids, desto större är risken att fler kommer att dö framöver av sådant som man i dag kan bota.

Antibiotikaresistens är något som Sverige har jobbat med länge. Vi var till exempel det första landet som redan 1986 beslutade att förbjuda användning av antibiotika i foder som ges till djur. Det används helt enkelt för att det gör att djuren växer snabbare. Det bidrar också till att djur kan behandlas mycket sämre och ha sämre villkor. Men ju mer antibiotika som ges till både människor och djur, desto högre är risken för att antibiotikaresistens utvecklas och sprids.

Miljöpartiet har därför tagit fram ett förslag om en punktskatt på antibiotika som har överanvänts i kött. Den skulle framför allt slå mot utländskt kött där man använder för mycket antibiotika. Hur ser Kristdemokraterna på en antibiotikaskatt?

Anf. 13 Cecilia Engström (KD)

Fru talman! Tack, Annika Hirvonen, för frågan!

Att antibiotika är ett stort problem i vårt jordbruk är vi alla överens om. Den svenska produktionen sticker verkligen ut. Våra svenska lantbrukare är duktiga på att inte använda antibiotika i onödan och framför allt inte i förebyggande syfte. Vi vill att många länder i EU tar till sig det och lär sig att göra som vi gör i Sverige.

Tyvärr har vi EU-förordningar att förhålla oss till. Enligt dem får vi inte lov att skydda en särskild produktionsmetod. Det här skulle bli en sådan. Därför menar vi att Sverige, utifrån statsstödsreglerna, inte får lov att ha ett sådant regelverk som skulle skydda mot just antibiotika, som det då skulle finnas mindre av i svenskt kött jämfört med i kött från andra länder.

Jag tror mer på att vi kan lära andra länder att använda de metoder som våra svenska lantbrukare är väldigt duktiga på. Man kan använda dem också i andra situationer. Vi ska alltså påverka EU-länderna att bli bättre, i stället för att Sverige ska drabbas av vad andra länder gör.

Anf. 14 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Det är mycket riktigt så att EU inte tillåter att vi inför en skatt bara på importerat kött för att skydda svenskt kött. Jag delar dock inte Cecilia Engströms uppfattning att det skulle strida mot EU-reglerna att införa en skatt på allt kött som har producerats med överanvändning av antibiotika, oavsett vilket land det kommer ifrån.

Det här är en otroligt viktig fråga. Det är en av de största globala hälsoutmaningar som världen står inför. Då behöver man våga pröva. Man behöver våga använda de verktyg som faktiskt skulle kunna göra skillnad. Det är förstås sant att en antibiotikaskatt på kött skulle gynna svenska bönder, eftersom de inte överanvänder antibiotika. De använder inte antibiotika i förebyggande syfte och ger det alltså inte till friska djur. I världen generellt, och i EU, ges faktiskt majoriteten av all antibiotika just till friska djur. Bara cirka 30 procent ges till sjuka människor.

Sverige bör driva på för lösningar när det gäller denna utmaning. Vi vet att pengar talar – om det blir dyrare att köpa en produkt som är dålig för hälsan minskar konsumtionen av produkten. Det skulle få effekt. En positiv bieffekt skulle vara att det skulle gynna svenska bönder, vilket jag och Miljöpartiet tycker vore positivt. Detta behöver dock inte utformas på ett sätt som strider mot EU:s diskrimineringsförbud.

Anf. 15 Cecilia Engström (KD)

Fru talman! Man får inte lov att särskilja produktionsmetoderna. Enligt EU-reglerna får man inte vara för eller emot produktionsmetoden och sätta en skatt på den. Reglerna är klara.

Vi har provat med Kravmärkt, men även detta har man svårt att göra särskilda regler för. Vi kan alltså inte sätta en skatt på just antibiotika; det hade inte funkat utifrån de regler som finns. Detta måste vi hantera.

Vi kunde ha varit bättre på att berätta för övriga EU-länder hur man gör i Sverige och att det funkar att ha ett lantbruk även utan antibiotika. Jag tror att det är bättre att påverka andra länder i EU än att förändra för Sveriges bönder.

Anf. 16 Kalle Olsson (S)

Fru talman! Jag hörde att Cecilia Engström tog upp elskatten i sitt anförande. Jag noterade också att Cecilia Engström själv har motionerat i frågan.

Jag drar mig till minnes hur det lät en gång i tiden. Då ville Kristdemokraterna, Liberalerna, Sverigedemokraterna och Moderaterna sänka elskatten. Den som kanske var mest på i den här frågan var Cecilia Engströms partiledare Ebba Busch. Hon är ju numera näringsminister och i mångt och mycket ansvarig för dessa frågor.

Nu vann man ju valet. Det var ett val som i mångt och mycket handlade om plånboksfrågor. Elskatten och det faktum att hushållen hade pressats hårt av höga elpriser var en del av berättelsen.

Vad gjorde man då efter att man hade vunnit valet? Man lovade sänkt elskatt. Sedan började man fundera – kanske kunde man åtminstone frysa indexeringen av elskatten? Till slut höjde man elskatten. Det är en ganska ordentlig resa. Man har höjt elskatten inte bara en gång utan två gånger. Man har höjt elskatten med 12 procent vid det här laget.

Varför höja elskatten när man har lovat att sänka den? Om man med emfas har lovat en sak, är det då inte viktigt att hålla det löftet?

Anf. 17 Cecilia Engström (KD)

Fru talman! Tack, Kalle Olsson, för frågan!

Absolut är det så. Jag håller med Boriana Åberg om att det är roligt att höra att Socialdemokraterna kan prata om skatter och att man faktiskt vill sänka skatter, för det är ju någonting som vi tycker är väldigt viktigt i många situationer. Vi försöker också att göra det på alla områden där det påverkar hushållen och människorna ute i landet. Det handlar om företag och om familjer som drabbas.

Vi ser naturligtvis att elskatten är något som skulle kunna göra skillnad. Samtidigt ser vi att det är en skatt som är ganska liten i förhållande till vad det skulle innebära att sänka den lite. Man måste göra ganska stora grejer för att det ska påverka hushåll, och därför kostar det ganska mycket.

Naturligtvis måste vi prioritera. Vi har prioriterat att få ned inflationen. Hushållens ekonomi påverkas väldigt mycket av vad det kostar att till exempel handla eller tanka bensin. Det påverkar också livsmedelspriserna, eftersom transporter är en stor del i detta.

Naturligtvis måste man göra en prioritering. Här har vi prioriterat andra skatter framför elskatten, eller rättare sagt har regeringen gjort den prioriteringen. Vi kristdemokrater hade gärna sett att elskatten hade varit med bland dessa skatter.

Anf. 18 Kalle Olsson (S)

Fru talman! Jag kan tycka att det blir lite märkligt när man ska försöka stå på två ben samtidigt. Man är kristdemokrat när det passar att vara kristdemokrat, men när det passar lite bättre är man en del av regeringen. Man får faktiskt ta ansvar för den samlade politiken.

Det här var ju inte ett litet löfte på marginalen, utan sänkt elskatt var en av de stora och viktiga frågor som Cecilia Engströms parti gick fram med. Om inte vi socialdemokrater kunde sänka elskatten kunde vi kliva åt sidan, så skulle de borgerliga partierna fixa det.

Nu står vi här ett antal år senare. Elskatten har inte sänkts, och indexeringen har inte frysts. Man har i stället höjt elskatten. Det stämmer att man har gjort andra prioriteringar. När den här mandatperioden har löpt ut kommer man att ha sänkt skatten på drivmedel med 17 miljarder. Det ser ju ut som en tanke – det ska bli radikalt billigare att köra fossildrivet samtidigt som man bromsar elektrifieringen. Man höjer priset på el genom att höja den skatten. Vi ska brumma in i klimatapokalypsen, så att säga.

Fru talman! Oavsett om vi pratar om elektronikskatt eller om den här skatten tycker jag att det är viktigt att man håller det man har lovat. Vi svenska politiker har ett ganska bra track record när det gäller detta. Ibland finns bilden att vi bara lovar runt och håller tunt, men så är det faktiskt inte. Vi brukar hålla våra vallöften. Detta är dock ett tydligt väljarsvek från Kristdemokraternas sida.

Anf. 19 Cecilia Engström (KD)

Fru talman! Då börjar jag undra vad S vill med elskatten. Socialdemokraterna var ju med och införde den. Hur tänkte man då? Var det verkligen det som var målet? Vad skulle man ha elskatten till när man införde den?

Det är faktiskt också en skatt som drar in ganska mycket pengar till vår samhällsgemenskap och till budgeten. Man måste naturligtvis göra en prioritering. Som kristdemokrat driver jag denna fråga, vilket jag tror har framgått, men tyvärr är vi kristdemokrater inte ensamma i regeringen. Liksom Socialdemokraterna fick kompromissa i vissa frågor i tidigare regeringar måste vi göra det i den här regeringen. Det är tyvärr inte så att vi själva kan bestämma var vi vill lägga våra pengar.

Detta är en prioritering för oss, och som kristdemokrat tycker jag att den är viktig. Vi kommer att ha den med oss även framöver.

Anders Ådahl (C)

Anf. 20 Anders Ådahl (C)

Fru talman! Jag tänkte att vi skulle kunna prata lite grann om kombinationen tillväxt och klimatpolitik.

Sverige införde som ett pionjärland koldioxidskatt år 1991.

Åren har gått. Utvärderingar har visat och en enig forskarkår säger att koldioxidskatten har varit en stor succé. Det som har hänt i Sverige är att vi har lyckats med något som kallas för decoupling. Vi kan fortfarande ha en väldigt hög tillväxt samtidigt som vi har en grön hållbar utveckling med minskade koldioxidutsläpp. Vi får en hållbar tillväxt.

Det som är lite märkligt med tanke på vad forskningen säger om svensk koldioxidskatt är att regeringen bedriver en klimatpolitik som gör att vi inte når våra klimatmål. Då blir den naturliga följdfrågan: Har Kristdemokraterna och övriga regeringspartier tappat tron på att det går att vara ett litet land långt uppe i Norden som både driver en offensiv klimatpolitik med skatter och andra styrmedel där de behövs och samtidigt har en hög tillväxt som gör att företagen kan växa från små till stora och bedriva export ut i världen, så att vi kan få in nya skatteintäkter? Har Kristdemokraterna tappat tron på kombinationen av en offensiv klimatpolitik och en offensiv tillväxtpolitik?

Anf. 21 Cecilia Engström (KD)

Fru talman! Jag tackar Anders Ådahl för frågan.

Att vi har en stark tillväxt i Sverige är otroligt viktigt för våra företag men också för vår välfärd. Ju större tillväxt vi har, desto mer kan vi få in av skattemedel som vi kan använda till skola, vård, omsorg och annat som är viktigt för oss i vår vardag. Vi ser naturligtvis gärna att tillväxten fortsätter och att den fungerar med en grön omställning. Jag är absolut inte emot att vi har en grön omställning i Sverige. Vi ser att det finns möjlighet att ha en sådan samtidigt som vi håller kvar tillväxten.

Sedan finns det naturligtvis frågor där man ser att det är något som inte träffar rätt, till exempel när man inför en skatt som missgynnar det svenska näringslivet eller svenska hushåll i jämförelse med andra länder. Då skadas svensk tillväxt snarare än gynnas. Att vi i Sverige tidigare har varit duktiga på att ha en bra klimatpolitik och låga utsläpp gör också att vi kanske hamnar i ett sämre läge än många andra länder som har en lägre nivå att utgå från i sitt system.

Anders Ådahl (C)

Anf. 22 Anders Ådahl (C)

Fru talman! Jag tackar Cecilia Engström för svaret, men jag blir nog inte alldeles nöjd. Cecilia Engström pratar om att vi i Sverige har haft en bra klimatpolitik där vi har lyckats kombinera tillväxt med låga utsläpp. Men regeringen lämnar denna svenska paradlinje. Vi hamnar i en situation där vi inte lyckas uppfylla ett enda av våra klimatmål. Vi har inrättat ett klimatpolitiskt råd, men klimatministern behagar inte infinna sig när de ska presentera sin rapport. Jag kan tycka att det är väldigt olyckligt att vi som ett litet land som ska ligga i framkant med innovationer och grön omställning inte längre kan vara ledare i klimatpolitiken i världen, för det kommer att skada svenskt näringsliv i förlängningen.

Ledamoten sa också i sitt anförande någonting i stil med att vi måste vara rädda om våra skatter. Då funderar jag en del på vad som händer i vårt energisystem. Forskning och rapporter från Energiföretagen, Energiforsk, våra universitet, Svenska kraftnät och Energimyndigheten pekar på att vi kan ha ett koldioxidneutralt energi- och elsystem på väldigt många olika sätt. Ändå har regeringen, med Kristdemokraterna vid näringsportföljen, valt att låsa in oss i en planekonomisk modell där vi bara ska satsa på en enda teknologi: kärnkraft.

Det som kommer att hända är att skattekollektivet, vi medborgare, får betala för att regeringen inte väljer en teknikneutral väg. Forskningen visar som sagt att det finns många olika sätt att nå ett energisystem som har väldigt hög leveranssäkerhet, har låga priser och når noll i koldioxidutsläpp. Därför blir det så märkligt att ett parti som jag tänker mig är marknadsliberalt väljer att slå in på en planekonomisk modell där skattebetalarna måste finansiera lösningen. Hur motiverar ledamoten det?

Anf. 23 Cecilia Engström (KD)

Fru talman! Detta är en väldigt svår fråga, när man ser på vilka olika medel som går in i systemet. Vi ser att den energiproduktion som vi har i Sverige inte följer den verksamhet som faktiskt behövs. Vi har ett ökat behov av energi i vårt land. Att då bara satsa på de medel som inte alltid står stadiga, vilket innebär en fluktuation i vår elförsörjning, är någonting som drabbar såväl våra företag som våra konsumenter. Det måste finnas någonting som balanserar upp det här.

Att Centerpartiet var med och lade ned svensk kärnkraft och därmed gjorde oss mer utsatta för det här är ingenting som vi tycker är bra. Vi hade kunnat ha en stabil och god energiproduktion även framöver om det inte hade gjorts. Nu måste man återställa detta för att vi ska kunna ha en bra försörjning av el i Sverige även framöver.

Jag undrar också vad det hade inneburit om Centerpartiet fått fortsätta styra med sin reduktionsplikt, som hade gått upp väldigt mycket. Vad hade det inneburit för svenska hushåll? Drivmedlet hade blivit mycket dyrare. Med en mycket högre skatt än vad vi har i dag hade man haft svårt att förflytta sig, inte minst på landsbygden, där människor faktiskt också bor.

Erik Hellsborn (SD)

Anf. 24 Erik Hellsborn (SD)

Fru talman! Då ska vi alltså diskutera punktskatterna. Vi i Sverigedemokraterna står förstås bakom samtliga våra förslag, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 12.

Sveriges skattepolitik måste präglas av rättvisa, logik och respekt för människors vardag. I vår kommittémotion lyfter vi fram flera punktskatter som snarare skadar än tjänar samhällets intressen. Jag vill här särskilt lyfta fram trängselskatten.

Fru talman! Trängselskatten har blivit något helt annat än vad den från början utlovades att vara. Den skulle minska trafiken och förbättra miljön i våra storstäder, men i verkligheten ser det annorlunda ut. Vi ser hur denna skatt fungerar som en extra pålaga på människor som inte har något alternativ till bilen. Det är en straffskatt för arbetare, småföretagare och pensionärer som kämpar för att få livspusslet att gå ihop.

Trängselskatten slår särskilt hårt mot låg- och medelinkomsttagare. För många är bilen inte en lyx utan en nödvändighet. Det handlar om att kunna ta sig till jobbet, skjutsa barnen till skolan eller ta sig till vårdcentralen. Skatten gör det dyrare att arbeta, inte minst för dem som bor i ytterområden eller på landsbygden, där tillgången till kollektivtrafik är begränsad. Det är både orättvist och samhällsekonomiskt ineffektivt. Folkomröstningen i Göteborg ger också en fingervisning om ett lågt folkligt stöd. Vi föreslår därför att regeringen överväger en successiv utfasning av trängselskatten och söker andra lösningar.

Men, fru talman, trängselskatten är inte den enda skatt som behöver ses över. Vi behöver göra en översyn av energibeskattningen för att skapa rättvisa villkor på energimarknaden. Subventioner för vissa och straffskatter för andra skapar en obalans som hotar svensk industris konkurrenskraft. Vi måste ha en energibeskattning som bygger på logik och behov, inte ideologisk särbehandling.

Framöver hoppas vi att regeringen kan överväga en avskaffning av malusbeskattningen, som drabbar dem som behöver använda större fordon, exempelvis företagare, men också funktionsnedsatta som behöver extra lastutrymme för exempelvis en ramp eller en rullstol. Malus resulterar i att färre byter till modernare fordon, vilket ironiskt nog leder till ökade utsläpp. Det är dags att avsluta detta misslyckade system.

Likaså vore det önskvärt med en översyn av kemikalieskatten, som i praktiken är en straffskatt på hemelektronik. Den har minimal miljöpåverkan men stor negativ påverkan på svenska företag och konsumenter. Den svenska marknaden är helt enkelt för liten för att påverka stora, globala företagsutbud. Skatten fungerar därför bara som ett påslag för konsumenten utan att miljön vinner någonting alls.

(Applåder)

Anf. 25 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Vi hörde precis Erik Hellsborn tala om att han vill ta bort alla Sveriges trängselskatter. I Stockholms stad genomfördes en folkomröstning om trängselskatten där stockholmarna sa: Det här vill vi ha.

När trängselskatten sedan infördes blev den en succé. Framkomligheten för dem som måste ta bilen inne i staden blev bättre eftersom trafiken minskade. De som inte behövde köra sin bil in i Stockholm gjorde inte det. Ytterligare fördelar med detta var bättre luft. Det blev en trevligare stad för alla som rör sig till fots eller med cykel eller som vill sitta på en uteservering.

Trängselskatterna har dessutom dragit in stora summor som har kunnat användas för att investera i ny infrastruktur och inte minst kollektivtrafik. Vi i Miljöpartiet tycker att fler städer ska få bestämma själva. De ska ha möjlighet att själva besluta om att införa trängselskatt där de tycker att det behövs.

Pengarna ska sedan kunna användas för att till exempel bygga ut kollektivtrafiken och järnvägen för att göra det enklare för människor att resa när det fungerar att resa utan bil.

Min fråga till Erik Hellsborn är: Menar han att till exempel stockholmarna inte ska få välja själva och behålla sin trängselskatt?

Erik Hellsborn (SD)

Anf. 26 Erik Hellsborn (SD)

Fru talman! Då var vi här igen. Det drar in pengar, och det är kanske det som är huvudsyftet trots allt.

Miljöpartiet är väldigt piggt på att gå in och tala om för människor hur de ska leva sina liv och vad de får och inte får lov att göra. Vill människor åka kollektivt får de jättegärna göra det. Vill de cykla får de jättegärna göra det. Men vissa människor behöver ta bilen för att få livspusslet att gå ihop.

Det här med trängselskatt är ett sätt att försöka tvinga människor att leva på ett sätt som Miljöpartiet vill att de ska göra. Vi ser det även i synen på bränsleskatt och utblandning av diesel.

Vi vill inte bestraffa människor för att de lägger sitt livspussel på det sätt som passar dem. Det är kanske den stora ideologiska skillnaden mellan höger och vänster och då i synnerhet miljöpartistisk vänster.

Anf. 27 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Vi vill inte förbjuda människor att åka bil. Men lika lite som människor kan välja själva hur mycket de betalar för bussen kan de själva välja hur mycket skatt de betalar. Det bestäms gemensamt.

Det finns de som behöver bilen. Det gäller till exempel de som är hantverkare och behöver frakta mycket verktyg eller maskiner, de som är funktionsnedsatta och behöver färdtjänst eller för den delen de som är ensamstående med många barn som ska skjutsas till allt möjligt samma eftermiddag. Då blir det mycket bättre när de som inte måste ta bilen väljer att åka buss i stället.

Då slipper man stå i köerna, som jag inte känner någon enda människa som egentligen väljer och längtar till. Det är därför som trängselskatten i Stockholm har blivit så uppskattad inte bara av cyklister och kollektivtrafikresenärer utan faktiskt av bilister. Det är bilister som slipper sitta fast lika länge i köerna.

Ju smartare vi ser till att fördela resenärerna i städerna på ett sätt som tar mindre plats i vägnätet, desto snabbare kommer det att gå både för dem som får fler bussturer när vi har mer pengar som vi kan lägga på kollektivtrafiken och för dem som måste ta bilen. Det är kanske framför allt de som gynnas av mindre trängsel.

Erik Hellsborn (SD)

Anf. 28 Erik Hellsborn (SD)

Fru talman! Jag tycker att ledamoten ändå sätter fingret på en väldigt bra punkt. Vem sjutton vill sitta i en lång bilkö? Det vill inte jag, och det tror jag inte heller att någon annan vill. På så vis blir det i någon mån självreglerande.

Om alla tar bilen kommer inte bilen att vara något attraktivt alternativ. Då blir det givetvis mer attraktivt med alternativa resesätt. Men den avvägningen klarar den enskilde av att göra själv.

Återigen: Låt människor lägga sina egna livspussel. Tvinga dem inte att leva efter en miljöpartistisk mall.

Anders Ekegren (L)

Anf. 29 Anders Ekegren (L)

Fru talman! Dagens debatt handlar om punktskatter. Man kan säga att vi i huvudsak har punktskatter för två olika syften som i och för sig kan förenas.

Först och främst är punktskatter rent fiskala; staten behöver pengarna för att använda dem för olika ändamål. Det andra syftet är att staten vill styra konsumtionen. Det kan gälla att minska koldioxidutsläpp, minska alkoholkonsumtionen eller styra mot användning av mer miljövänliga alternativ.

I dag ska vi behandla motioner som spänner över ett brett område: energiskatter, skatt på drivmedel, fordonsskatt, flygskatt, alkoholskatt och skatt på bekämpningsmedel, för att nämna några områden.

Punktskatter lever ju inte ett självständigt liv. Först tar staten ut skatt på arbete och pension. Därefter betalar medborgarna, med tidigare beskattade medel, såväl moms som olika punktskatter.

Jag kan konstatera att senast riksdagen beslutade om sänkta punktskatter var det för skatten på bensin och diesel, som började gälla den 1 januari i år. Det var punktskatter som medborgarna inte ansåg som rimliga.

Fru talman! Jag tänkte i dagens debatt i kammaren fokusera på energiskatterna. Att staten behöver pengar till olika ändamål kommer vi inte ifrån, men att lägga betydande skatter på el känns ju inte som rätt prioritering. Den negativa miljöpåverkan som elen kan föra med sig, beroende på hur den produceras, löser sig bäst genom skatt på utsläpp.

Sveriges energisystem har blivit mindre robust och planerbart genom vänsterpartiernas onödiga och förtida avveckling av kärnkraften. Detta ledde till att ett av världens bästa energisystem med kärnkraft och vattenkraft som huvudsakliga energislag kraftigt försvagades.

Sverige var tidigare självförsörjande dygnet runt och året runt. Det var bra för företagens och hushållens ekonomi, för klimatet och för säkerhetspolitiken.

Avvecklingen har lett till effektbrist när vi behöver elen som mest. Sverige behöver en mix av olika energislag, där kärnkraften ingår som en viktig del och på ett bra sätt kan kombineras med energislag som är mer väderberoende.

Fru talman! Elskatten har under vissa år varit väldigt betungande för företag och privatpersoner, framför allt i södra Sverige. Därför gick regeringen in med stöd under en övergångsperiod.

Det råder en bred politisk samsyn om att vi behöver ställa om vårt energisystem. Det har funnits olika skäl till varför vi har en punktskatt på el från rent fiskala skäl till oljekriser och energieffektiviseringar. Nu borde snarare energiskatterna sänkas för att gynna elektrifieringen av Sverige.

Sveriges konkurrenskraft och välfärd bygger på att det finns tillgång till fossilfri energi till konkurrenskraftiga priser, vilket är viktigt för både företag och privatpersoner.

Liberalernas uppfattning är att energiskatterna är för höga, och jag har uppfattat att även de andra Tidöpartierna har insett det.

En möjlighet är att börja med att ta bort indexeringen av energiskatten – ett förslag som regeringen tidigare har skickat ut på remiss. Även andra åtgärder är möjliga. Det viktiga är att vi sänker skatten på el.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Anf. 30 Kalle Olsson (S)

Fru talman! Jag hade egentligen inte tänkt begära replik. Men det låter snarast som att ledamoten företräder oppositionen när han talar om allt som borde genomföras. Han glömmer att nämna att det är ledamotens parti som deltar i regeringsarbetet. Även Kristdemokraterna var uppe här i talarstolen och sa: Sänk elskatten!

Ja, men varför gör ni då inte det? Det var ju precis det ni lovade väljarna i valet 2022! Sedan kom ni till Rosenbad. Då började ni fundera på att ni kanske skulle frysa indexeringen, som ledamoten nu nämner. Men det gjorde ni inte. Ni skickade ut förslaget på remiss, och sedan struntade ni i det. I stället höjer ni elskatten.

Någon gång måste ni börja ta lite ansvar från er sida. Varför har ni inte sänkt elskatten om det nu är så viktigt?

Anders Ekegren (L)

Anf. 31 Anders Ekegren (L)

Fru talman! Jag deltog i min första debatt här i kammaren för några veckor sedan. Den första fråga jag funderar på är denna: Den ledamot som då företrädde Socialdemokraterna och du, Kalle Olsson – är ni ens med i samma parti? Han hade väldigt många argument för att det var bra med höga skatter. Nu vill du sänka skatter. Det känns som att ni kanske först borde prata inom socialdemokratin.

Man har fyra år på sig att genomföra sin politik, och man får givetvis genomföra olika reformer i takt med vad man har ekonomiska medel till. Den moderata ledamoten sa tidigare att vi har börjat med att sänka skatten på arbete och pensioner. Det gynnar givetvis i första ledet i stort sett alla i Sverige, om man inte är barn.

Vi har gjort en stor förändring av skatten på bensin och diesel. Det är inte så konstigt, för det här var punktskatter som inte alls hade någon acceptans ute i landet. Jag har bara tolv minuters väg från min bostad till riksdagen, men när man befinner sig i andra delar av landet inser man att den där skatten var väldigt betungande. Den hade inte någon acceptans alls ute i landet. Därför har vi gått vidare med den.

I nästa steg inför nästa budgetarbete, som kommer att äga rum nu under våren och till hösten, är elskatten självklart en viktig skatt att sänka. Liberalerna är inte ensamma bland regeringspartierna i den frågan, utan vi hörde ledamoten från Kristdemokraterna tidigare här säga att han delar uppfattningen att vi nu ska titta på elskatterna.

Vi kommer nog att hinna med att göra en förändring innan vi möter väljarna till nästa val. Och det är framför allt vårt problem, inte ditt.

(ANDRE VICE TALMANNEN: Jag påminner om att vi tilltalar varandra med namn eller ”ledamoten”, inte med ”du”.)

Anf. 32 Kalle Olsson (S)

Fru talman! Nej, det är kanske inte mitt personliga problem, men det är ett problem för politiken, för demokratin och för tilltron till det system som vi verkar inom när partier går ut stenhårt i en valrörelse och lovar saker som de sedan inte kan hålla.

Vi har talat om elektronikskatten, energiskatten och skatten på el. Det är tydliga exempel där de nu styrande partierna har svikit sina vallöften. Det finns fler exempel. Vi har haft debatter här om den stora folkräkningen, som skulle genomföras under den här mandatperioden. Det har inte skett någon folkräkning, och det kommer inte att ske någon heller.

Jag hörde för övrigt att ledamoten i sitt anförande talade om elektrifiering och att den processen är viktig att främja. För att gå in lite mer i sak: Hur ser ledamoten på det faktum att Tidöregeringen, SD-regeringen, nu när vi summerar mandatperioden har sänkt energiskatterna på diesel och bensin med 17 miljarder samtidigt som ni har höjt elskatten under perioden med 12 procent? Det är alltså tvärtemot det ni lovade.

Hur ser ledamoten på den balanseringen? Vart leder detta? Leder det till ökad hållbarhet? Leder det till att vi påskyndar den omställning som vårt samhälle måste genomgå? Eller ser ledamoten att vi nu bromsar upp den nödvändiga omställningen på grund av det svikna vallöftet att inte sänka elskatten samtidigt som ni går fram med kraftiga sänkningar av energiskatten?

Anders Ekegren (L)

Anf. 33 Anders Ekegren (L)

Fru talman! Svikna vallöften, ledamoten, kan det bli först den dag då vi genomför ett val i det här landet. Man har faktiskt fyra år på sig att genomföra sin politik.

Vi har sänkt skatten på jobb och pension. Vi har genomfört förändringar i en mängd olika andra punktskatter. Nu tycker vi att det är viktigt och rimligt att också gå in och sänka energiskatten.

Jag kan delvis dela ledamotens argument. Det är självklart viktigt att sänka elskatten för att påskynda elektrifieringen. Därför pågår nu ett arbete mellan partierna och Regeringskansliet för att se hur vi skulle kunna genomföra en sänkning av elskatten.

Jag vet inte om ledamoten blir nöjd. Men jag är helt säker på att vi kommer att leverera ett förslag som innebär sänkta elskatter.

(Applåder)

Malin Östh (V)

Anf. 34 Malin Östh (V)

Fru talman! Ledamöter! I dag debatterar vi betänkandet Punktskatt.

Punktskatter är viktiga som styrmedel, och jag kommer i mitt anförande att fokusera på hur vi från Vänsterpartiet ser på behovet av styrmedel på transportområdet.

Jag börjar med att yrka bifall till Vänsterpartiets reservation 10.

För transportsektorn finns två mål på kort sikt, dels det nationella 2030-målet, som ställer krav på en 70-procentig utsläppsminskning fram till 2030, dels EU:s bindande krav om halverade utsläpp inom ESR-sektorn, där transporter ingår, också det till 2030.

Att ställa om transportsektorn på det sätt som krävs för att klara antagna mål och hålla uppvärmningen väl under två grader handlar om att åstadkomma en snabb, stabil och genomtänkt utsläppsminskning.

Men utsläppsminskningar är i sig inte nog, utan det som krävs de kommande åren är ett systemskifte där vi fasar ut och gör oss oberoende av fossila bränslen. Det är en stor omställning på samhällsnivå som också den behöver ske snabbt men framför allt ordnat och rättvist.

Vad gäller punktskatter på transportområdet är beskattning av drivmedel ett viktigt verktyg för att minska transportsektorns klimatpåverkan; det vet vi. Omvänt betyder det naturligtvis att en sänkt skatt på bensin och diesel försvagar detta verktyg och gör det svårare att styra mot minskad miljö- och klimatpåverkan. Men det försvagar också incitamenten till elektrifiering och transporteffektivisering.

Att en sänkning av skatten på bensin och diesel ger precis de här effekterna konstaterade regeringen själv i sin konsekvensanalys. Men regeringen genomförde detta ändå, medan vi från Vänsterpartiet yrkade avslag på förslaget.

Med det sagt är beskattning av drivmedel ett trubbigt verktyg som kan slå väldigt olika; det måste man vara medveten om. Det är naturligtvis stor skillnad beroende på om jag är höginkomsttagare eller låginkomsttagare och om jag bor i en storstad med god tillgång till väl utbyggd kollektivtrafik eller om jag bor i glesbygd och helt enkelt saknar alternativ till bil.

Det är därför viktigt att styrmedel utformas på ett sätt som gör att de inte förstärker utan minskar klyftor mellan stad och landsbygd och att man sätter in kompensatoriska åtgärder för att undvika negativa fördelningseffekter.

Men vi behöver också bygga ut alternativen och åtgärda de brister i likvärdighet som finns över landet genom att förstärka och bygga ut kollektivtrafiken, så att vi faktiskt lever upp till funktionsmålets krav om grundläggande tillgänglighet av god kvalitet i hela landet. Det gör vi inte i dag. Vi backar på det här området och kommer längre och längre bort från funktionsmålets krav.

Här driver vi från Vänsterpartiet på för att staten ska ta ett större ansvar för en utbyggd, tillgänglig och prisvärd kollektivtrafik. På det här området saknar regeringen helt förslag.

Vi från Vänsterpartiet vill också utreda förutsättningarna för en geografiskt anpassad vägskatt för personbilar, med en högre vägskatt i storstäder som har god tillgång till kollektivtrafik och en låg, alternativt slopad, vägskatt på landsbygden där alternativ till bil saknas. En differentierad vägbeskattning av den här typen har förutsättningar att styra mot mer hållbara transportslag samtidigt som den också skulle bidra till stärkt regional rättvisa.

Fru talman! Ulf Kristersson och Moderaterna gick till val på att få ordning på klimatet. Jag vet inte om ni kommer ihåg den valaffisch som Moderaterna hade i den senaste valrörelsen, med en bild på Ulf Kristersson på skogspromenad och sedan ”Nu får vi ordning på klimatet” med stora bokstäver. Så här mer än halvvägs in i mandatperioden ser vi att regeringens politik inte har fått ordning på klimatet, tvärtom. Faktum är att utsläppen i dag hade varit lägre om regeringen inte hade tagit några beslut alls. Det betyder alltså att man aktivt valt styrmedel som ökar utsläppen.

Att utsläppen skulle komma att öka är ingen överraskning för någon. Detta har man gjort väl medveten om konsekvenserna. I mars förra året konstaterade Klimatpolitiska rådet att Sverige med regeringens politik för första gången på 20 år kommer att öka utsläppen av växthusgaser.

Allt det som regeringen lyfte fram i sin egen konsekvensanalys när den sänkte skatten på bensin och diesel hände också under 2024. Utsläppen från vägtrafiken ökade med 18 procent. Det är ett dramatiskt trendbrott. Dessförinnan hade de minskat stadigt sedan 2007. Elektrifieringen av transportsektorn saktade in. Nybilsförsäljningen av elbilar minskade med 16 procent, samtidigt som exporten av elbilar från Sverige till andra länder ökade med 74 procent. Det har gått fort åt fel håll.

Eller för att citera en tidigare talare här i dag: Vi ska brumma in i klimatapokalypsen. Väl talat! Det skulle man kunna brodera på en väggbonad.

Jag nämnde inledningsvis EU:s krav på utsläppsminskningar för ESR-sektorn, det vill säga den icke-handlande sektor där transporter ingår. Det gör de dock bara några år till. År 2027 kommer transportsektorn att inkluderas i utsläppshandelssystemet, och 2027 är alldeles runt hörnet, väldigt nära i tid.

Då skulle man kunna tänka att det land som har gjort sig mest oberoende av fossila bränslen fram till 2027 kommer att ha en stor fördel, och så är det naturligtvis. Men i stället för att snabba på omställningen så att vi slipper en chockhöjning av drivmedel 2027 kör regeringen det fossila hela vägen in i kaklet, motverkar transporteffektivitet och minskar incitamenten för en kraftfull elektrifiering av transportsektorn. Det är en politik som förutom att den går på tvärs med av riksdagen antagna klimatmål också riskerar att skapa stora problem framöver.

Med de muntra orden vill jag tacka för ordet.

Anders Ådahl (C)

Anf. 35 Anders Ådahl (C)

Fru talman! Punktskatter är konsumtionsskatter som tas ut på specifika varor och tjänster. I betänkandet ser vi att det handlar om alkoholskatt, tobaksskatt, koldioxidskatt, energiskatt och så vidare. Punktskatter syftar till att både dra in pengar till statskassan, det fiskala syftet, och styra utvecklingen i en viss riktning, det styrande syftet.

Av de totala skatteintäkterna från punktskatterna bidrar punktskatterna på energi och koldioxid med ungefär hälften. De styrande effekterna av punktskatter kan, vilket också är avsikten i många fall, vara betydande.

Vi i Centerpartiet vill att vi använder punktskatter med återhållsamhet för fiskala syften och med stor eftertänksamhet för styrande syften. Skillnader, som mellan stad och land och mellan fattiga och rika, måste beaktas när vi designar punktskatter.

Vi vill till exempel att punktskatter anpassas så att de inte drabbar landsbygden oproportionerligt. Höjd bensinskatt utan att det finns realistiska alternativ för transporter ute i landet är inget alternativ för oss. Vi vill också att punktskatter ska vara teknikneutrala, alltså att man inte gynnar en specifik lösning utan beskattar efter miljöpåverkan oavsett teknik.

Fru talman! Låt oss ge oss ut på en liten historisk tripp i punktskatternas förlovade land.

Förra året hade vi ett 100-årsjubileum – inte uppmärksammat, men väl ett jubileum. Sveriges första punktskatt på energi infördes 1924. Det var skatt på drivmedel. Syftet då var fiskalt: Pengar behövdes för att finansiera det snabbt växande vägväsendet. Principen om att skatter på drivmedel, fordon och väganvändning ska täcka transportsektorns samhällsekonomiska kostnader har sedan avspeglats i propositioner och utredningar genom åren, även om vi måste ha i minnet att skatter inte öronmärks för vissa utgifter.

Skatt på elektricitet och andra bränslen infördes på 1950-talet för att bidra till finansieringen av snabbt ökande offentliga utgifter inte minst inom energiområdet. Under 1970-talet behövde vi minska oljeberoendet som en följd av oljekrisen 1973–1974, och vi höjde då skattenivåerna på olja.

Men som vi har varit inne på har energiskatter, förutom det fiskala värdet, även och alltmer införts för att få en styrande effekt.

Idén om att använda skatter som miljöstyrmedel kan vi härleda till slutet av 1960-talet – det hade lite tidigare kommit en bok av Rachel Carson som hette Tyst vår. Däremot konkretiserades den inte förrän under slutet av 1980-talet. Miljöavgiftsutredningen föreslog 1989 införande av en koldioxidskatt. Som en del av en större skattereform infördes koldioxidskatt i Sverige 1991. En forskningsstudie från 2021 från Lunds universitet meddelar att införandet var institutionellt väl förberett genom att strukturerna från befintligt energiskattesystem kunde utnyttjas.

Införandet av koldioxidskatten kombinerades med en sänkning av de då befintliga energiskatterna, och kostnadsökningarna för hushåll och industri blev därmed begränsade. Vi hade, kan man säga, under 1990-talet genomfört en intern skatteväxling på punktskatteområdet från enkom fiskal beskattning till en blandning av styrande och fiskal beskattning utan att alltså i absoluta tal belasta skattekollektivet – ganska elegant, egentligen.

Fru talman! Lägg därtill, vilket är synnerligen viktigt för att förstå de styrande punktskatternas natur, att vi när vi inför en styrande punktskatt, exempelvis koldioxidskatt, inte styr beteendet bara för att vi känner för att göra det. Nej, det vi gör är att vi i ekonomin internaliserar negativa externaliteter.

Hur smakade det, fru talman – att internalisera negativa externaliteter i ekonomin? Det betyder att vi ser till att med skatteinstrumentet ta in kostnaden i samhällsekonomin för negativa effekter som global uppvärmning till följd av koldioxidutsläpp eller sjukhusvård för lungcancer till följd av tobaksrökning. I själva verket är alltså de styrande punktskatterna ett sätt att prissätta för samhället negativa aktiviteter.

I det ljuset har den svenska koldioxidskatten varit en succé. Vi har ställt om stora delar av vårt energisystem och vårt näringsliv utan att hämma tillväxten. Vi har skapat en vinn-vinn i Sverige. Självklart är det med både förvåning och oro som vi betraktar hur regeringen monterar ned svensk klimatpolitik. Man ser inte vilken nytta den gör för svenskt näringsliv, svensk tillväxt och vår globala konkurrenskraft.

Fru talman! Vi i Centerpartiet vill se högre ambitioner för vår ekonomi och tillväxt än vad regeringen gör. Vi vill med hjälp av ett stort paket av åtgärder använda punktskatterna för att kombinera grön tillväxt med rättvisa förutsättningar för stad och land. Vägen för svensk tillväxt går genom både elektrifiering och svensk bioenergi. Vi vill använda svensk koldioxidfri elproduktion och den svenska bioenergin som en hävstång in i den hållbara tillväxten för landet Sverige.

Sverige måste kunna leda utvecklingen av biobränslen. Bioenergi är Sveriges största energislag och står för ungefär en fjärdedel av Sveriges totala energianvändning. Det gör gröna näringar till en helt neutral spelare i klimatomställningen, och vi kan inte blunda för det. Det är i svenskt skogsbruk och jordbruk som vi sitter på potentialen för den hållbara tillväxten.

Fru talman! Vi måste premiera dem inom jord- och skogsbruk som satsar på att sluta sina kretslopp genom att använda rester från skogsråvaror eller jordbruk till biobränsle, biogas, uppvärmning med mera – eller använder vind- och solkraft på markerna.

Olika transportslag samverkar i hela transportarbetet, och alla transportslag måste uppnå en högre klimateffektivitet. Även de riktigt tunga transporterna måste ställa om. Ett sätt att minska utsläppen från den tunga trafiken är att tanka lastbilarna med rena biodrivmedel. En fortsatt skattebefrielse på rena biodrivmedel är i nuläget avgörande för att dessa ska kunna konkurrera med fossila drivmedel. Sverige måste därför vara pådrivande för att höginblandade biodrivmedel ska få en permanent skattebefrielse.

Därmed, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 5.