Nordiskt samarbete inklusive Arktis

Betänkande 2023/24:UU4

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
22 maj 2024

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

Beslut

Nej till motioner om nordiskt samarbete inklusive Arktis (UU4)

Riksdagen lade en skrivelse om Nordiskt samarbete och en redogörelse om Nordiska rådets svenska delegations verksamhet till handlingarna, det vill säga avslutar ärendena.

Riksdagen sa också nej till cirka 80 förslag i motioner. Förslagen handlar bland annat om nordiskt samarbete, Arktis och Barentsregionen samt utrikespolitik, säkerhetspolitik och krisberedskap.

Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 24
Skrivelser: 1
Framställningar / redogörelser: 1

Från regeringen

Från riksdagens organ

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2024-05-07
Justering: 2024-05-16
Trycklov: 2024-05-17
Reservationer: 14
Betänkande 2023/24:UU4

Alla beredningar i utskottet

2024-04-11, 2024-04-18, 2024-04-25, 2024-05-02, 2024-05-07

Nej till motioner om nordiskt samarbete inklusive Arktis (UU4)

Utrikesutskottet föreslår att riksdagen lägger en skrivelse om Nordiskt samarbete och en redogörelse om Nordiska rådets svenska delegations verksamhet till handlingarna, det vill säga avslutar ärendena.

Utskottet föreslår också att riksdagen ska säga nej till cirka 80 förslag i motioner. Förslagen handlar bland annat om nordiskt samarbete, Arktis och Barentsregionen samt utrikespolitik, säkerhetspolitik och krisberedskap.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2024-05-21
Debatt i kammaren: 2024-05-22
Stillbild från Debatt om förslag 2023/24:UU4, Nordiskt samarbete inklusive Arktis

Debatt om förslag 2023/24:UU4

Webb-tv: Nordiskt samarbete inklusive Arktis

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 123 Maria Stockhaus (M)

Fru talman! Jag har haft förmånen att vara ledamot i Nordiska rådet under ganska många år nu och känner verkligen att Norden är hemma - inte bara Sverige är hemma, utan hela Norden är hemma för oss. Oavsett vart man åker i Norden känner man sig hemma. Vi är en grupp länder som är väldigt likasinnade i många frågor och delar djupa historiska, kulturella, folkliga och ekonomiska band. När nu Sverige och Finland äntligen är med i Nato har vi ännu en möjlighet att ytterligare fördjupa och stärka vårt både militära och civila försvar.

När vi hade den här debatten för ett år sedan hade den ryska totala brutaliteten i Ukraina pågått i lite mer än ett år. Kriget har nu pågått i mer än två år och ser ut att fortsätta, tyvärr. Vårt stöd i Ukraina är viktigt, och vi ska göra så mycket vi kan så länge det behövs. Ett fritt Ukraina är viktigt för oss, och det finns ingenting som skapar mer nordisk nytta än just fred och frihet.

Fru talman! Man väljer inte sina grannar, men som betänkandet konstaterar är det nordiska samarbetet världens äldsta samarbete i sitt slag. Det omfattar Sverige, Danmark, Norge, Finland, Island, Åland, Färöarna och Grönland. Relationen är nära och god, och vi fortsätter kontinuerligt att fördjupa den för att nå den uppsatta visionen om att vara världens mest integrerade och hållbara region till 2030. Till detta ska också läggas våra allt närmare band med våra grannar på andra sidan Östersjön, Estland, Lettland och Litauen. Vi i Sverige har med andra ord väldigt många bra grannar.

Den situation som har skapats av Ryssland gör dock att vissa delar av vårt samarbete måste intensifieras, särskilt vad gäller uppbyggnad av robusta samhällen. Vi tillhör nu samma försvarsorganisation i och med Nato, men vi har också egna fördjupade samarbeten, till exempel det nordiska försvarssamarbetet Nordefco.

Ett mycket viktigt område handlar om militär rörlighet, både inom och mellan länderna. Det förutsätter en förbättrad infrastruktur, inte bara i form av nya projekt utan också genom att se till att den infrastruktur som finns på plats faktiskt fungerar.

Det här gäller också i fredstid. Regeringen konstaterade i sin skrivelse att gränsöverskridande transporter har stor betydelse för tillväxt och utveckling i de nordiska länderna. De gränsöverskridande transporterna mellan länderna gör det attraktivt att bo, studera och arbeta över landsgränserna. Just möjligheten att röra sig fritt och verka inom Norden är ju en stor del av kärnan i vårt samarbete.

Goda transporter är en förutsättning för en integrerad region. En förbättrad transportinfrastruktur motverkar gränshinder och ökar handel och rörlighet, och om det görs på rätt sätt är det också bra för klimatet.

Fru talman! Gränshinderrådet meddelar att man under 2023 bidrog till att sex gränshinder har kunnat undanröjas. Det är bra, men det är många gränshinder som fortfarande kvarstår innan vi kan nå vår vision om att vara den mest integrerade regionen i världen. Saker som borde fungera i hela Norden, som e-legitimation, frimärken, deklaration, pensioner och Swish, gör inte det. Därför måste arbetet såväl med att riva nuvarande gränshinder som att förekomma uppkomsten av nya intensifieras och prioriteras högre.

Det är välkommet att Gränshinderrådet 2022 fick ett starkare mandat, men samtidigt sänktes det kvantitativa målet för arbetet, alltså mängden gränshinder som ska klaras ut per år. Det är fel väg att gå när så mycket arbete kvarstår. Det kan vara så att det är de mest komplicerade gränshindren som faktiskt återstår där vi befinner oss nu, men det innebär inte att vi borde sänka ambitionsnivån.

Min kollega Johan Hultberg utvecklade detta i en artikel i fredags. Han beskriver gränshinder som småsten i skon. De ställer till det. Man får skavsår, och det känns inte riktigt bra när man ska gå och förflytta sig. Han lyfter också fram Färöarna som ett bra exempel på hur man kan jobba för att förebygga uppkomsten av nya gränshinder. Där screenar man nämligen alla nya lagförslag, dels utifrån befintliga gränshinder, dels för att undersöka om nya hinder riskerar att uppstå. Det är en konkret väg framåt och ett föredöme att ta efter om vi på allvar vill nå visionen om den mest hållbara och integrerade regionen till 2030.

Med det, fru talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)


Anf. 124 Heléne Björklund (S)

Fru talman! I dag debatterar vi utrikesutskottets betänkande 4 om nordiskt samarbete, ett samarbete som ligger oss socialdemokrater varmt om hjärtat.

Vårt samarbete är inte bara en fråga om gemensamma intressen utan en del av vår gemensamma historia och vår kultur. Norden är en viktig förebild för hur länder kan arbeta tillsammans för att skapa starka och inkluderande samhällen. Genom vårt samarbete kan vi byta erfarenheter för att förbättra våra sociala system. Vi tror på en modell där ingen lämnas utanför och där alla har möjligheten att leva ett bra och värdigt liv.

I Norden har vi ett av de äldsta och mest omfattande regionala samarbetena i hela världen. Vårt samarbete är unikt och vilar på en gedigen grund av gemensam historia, gemensamma värderingar, kulturarv, geografisk närhet, språkförståelse och starka ekonomiska band. Vi har haft öppna gränser, fri rörlighet och en integrerad arbetsmarknad i över 70 år. Vi har också en företagsamhet som har gjort oss framgångsrika och som har bidragit till att Norden som varumärke är urstarkt. Vi är bland de högst utbildade befolkningarna i världen, och inte minst är Norden en av de mest jämställda regionerna i världen.

Det är jämställdheten på arbetsmarknaden som har bidragit till Nordens ekonomiska framgång. Andelen nordiska kvinnor i arbetslivet är en av de högsta i världen, och nordiska män har världsrekord i föräldraledighet. Detta bidrar förstås till att vi i Norden är bland de rikaste i världen.

Samarbetet i Nordiska rådet har historiskt haft en tyngdpunkt på frågor som rör kultur, arbetsmarknad, välfärd och klimat. Men efter pandemin och nu under Rysslands olagliga anfallskrig i Ukraina har frågor om civil beredskap, säkerhet och försvar fått ett allt större utrymme. Vi socialdemokrater välkomnar ett fördjupat samarbete även i de här frågorna, inte minst i ljuset av Natomedlemskapet. Samtidigt vill vi vara uppmärksamma så att frågor om välfärd, klimat och kultur fortsätter att vara prioriterade och ett signum för vårt nordiska samarbete, för det är ju det som har gjort oss unika i världen.

Fru talman! Putins anfallskrig i Ukraina har enat Norden ännu mer och fick både Sverige och Finland att bli medlemmar i Nato. Nu är samtliga länder runt Östersjön, utom Ryssland, allierade i Nato.

Vi socialdemokrater i Norden föreslår att försvarssamarbetet stärks ännu mer, inte bara mellan våra regeringar utan också via våra parlament. Därför yrkar jag bifall till reservation 11 redan nu.

Vi föreslår att vi inrättar en nordisk försvarskommission som ska bestå av parlamentariker från samtliga parlament i Norden. Uppgiften är att framställa en rapport där politiska prioriteringar inom säkerhets- och försvarsområdet inför framtiden presenteras för respektive parlament. Självklart ska samordning ske med de olika regeringarna, men den viktigaste ambitionen är förankringen i parlamenten.

Huvudpunkter i arbetet kan vara en gemensam säkerhetspolitisk analys av utvecklingen i Arktis, Nordatlanten och Östersjön samt utvecklingen av totalförsvar och fokus på cyber- och informationssäkerhet. Kan vi dessutom, med utgångspunkt i omvärldsbilden, kartlägga våra gemensamma resurser i Norden och kompetenser för att möta hotbilderna stärker det oss i Norden enormt.

Med ett förstärkt och fördjupat nordiskt samarbete kan vi bidra till stabilitet, fred och frihet i Norden.

Fru talman! Avslutningsvis tror jag att vi med lärdomar från de senaste årens kriser och krig kan stärka det nordiska samarbetet och förverkliga statsministrarnas vision om att bli världens mest hållbara och integrerade region.

Som ett led i visionsarbetet görs nu många satsningar för ett grönare Norden och för en ansvarsfull klimatpolitik. Det är bra och viktigt. Ett exempel är det nordiska miljömärket Svanen, som fortsätter att utveckla kriterier för bra klimatval.

Vår arbetsmarknad och den ekonomiska utvecklingen i Norden är beroende av att vi tar ledartröjan i den gröna omställningen. Ulf Kristerssons regering har sagt att visionen om att bli världens mest hållbara och integrerade region ligger fast. Det tycker vi är bra. Nu måste den svenska regeringen också fullt ut ta ansvar för att förverkliga den. Det gäller såväl den gröna omställningen som att riva fler gränshinder.

I Nordiska rådet har vi över parti- och nationsgränser uttryckt ett starkt önskemål om ett nordiskt ministerråd för trafik, transport- och infrastrukturfrågor. Här vill vi socialdemokrater i Nordiska rådet påminna om att goda kommunikationer också är viktiga för tillväxt och välstånd.

Som ordförande i den svenska delegationen vill jag tacka ledamöterna från samtliga partier för ett stort och starkt engagemang och mycket aktivitet men också för samförstånd och respekt inom vår svenska delegation i Nordiska rådet. Jag vill också på förhand tacka ansvarigt statsråd Jessica Roswall för hennes engagemang i de nordiska frågorna.

För Socialdemokraterna vill jag alltså yrka bifall till reservation 11 gällande en nordisk försvarskommission.

(Applåder)


Anf. 125 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Fru talman! Jag kan stämma in i vad de två föregående talarna, vår ordförande i delegationen Heléne Björklund och Maria Stockhaus, har sagt om alla fördelar med det nordiska samarbetet. Det är bara att stryka under och hålla med. Det är verkligen i det nordiska samarbetet som vi gemensamt kan komma framåt. Var och en för sig är länderna inte så stora, men om vi gemensamt går ihop kan vi uträtta betydligt större underverk.

Samarbetet har visat sig, precis som vi har hört, i stora delar vara framgångsrik, men vi har även sett när samarbetet inte har fungerat. Det var tydligt under pandemin, som vi ofta kommer tillbaka till. Det som jag dock är lite rädd för är att vi, oavsett länder, inte har lärt oss något från pandemin - även om vi har den i vårt minne - så att vi hamnar där igen vid nästa kris. Där är jag rädd att vi har ganska lång väg kvar att gå.

I september i fjol var jag inbjuden till Gränsregionalt forum i Strömstad, där även här närvarande minister var närvarande. Där var representanter från län längs med gränsen på både norsk och svensk sida med. Det var tydligt vid vårt samtal att en representant från Innlandets fylke, som bodde långt in i sitt län, mitt i Norge, vid vårt prat om pandemin blev förvånad. Pandemin är ju över, var reaktionen. Ja, det är den, men vi har fortfarande inte kommit i mål med vad vi ska göra för att inte hamna där igen. Det är tydligt att vi måste hålla pandemin högt i vårt minne så att vi inte glömmer bort att göra jobbet.

Precis som ambassadör Aud Kolberg har sagt är vi rustade för en kris i ett land, och då går vi in och hjälper varandra. Det var tydligt när jag på väg hit fick en flash om en skogsbrand längs med gränsen hemma i Värmland. Då kommer självklart brandbilar från bägge sidor och ställer upp. Inget problem. Men det är när vi ställs inför en gemensam kris som vi fortfarande inte är rustade. Där har vi jobb att göra.

Vi har ett bra nordisk-baltiskt samarbete. Det är tydligt hur Baltic Assembly vill komma ännu närmare oss. De söker så mycket kontakt som det bara går, vilket vi verkligen förstår med tanke på deras läge. Det är oerhört viktigt att vi stärker samarbetet så att de känner att vi står på deras sida, inte minst i den situation som råder nu med kriget i Ukraina.

Precis som också har nämnts har vi äntligen ett gediget försvarssamarbete med Nato. Jag kommer inte ihåg vem det var, men en baltisk parlamentariker var med på en svensk nyhetssändning, och det var det inslaget som gjorde att jag slutade att vela och bestämde mig för att det självklart skulle vara ett klart ja till Nato. Det handlade just om att man från baltisk sida vill ha oss med så att de kan känna sig än tryggare. Det är en oerhört viktig del i det nordiska samarbetet.

Sedan finns det ytterligare ett samarbetsorgan där några av oss är medlemmar men inte andra, nämligen EU. Där har det varit rejäla diskussioner inom Nordiska rådet om hur starkt engagerade vi ska vara i EU. Ska vi ha ett EU-kontor eller inte? Med tanke på vad jag sa i min inledning är vi gemensamt, världens elfte största ekonomi om inget har hänt sedan jag senast kontrollerade, en enorm kraft in i arbetet. Det är jätteviktigt för att vi ska få in våra nordiska värderingar samtidigt som vi ser till att vi sätter stopp för en del av de galenskaper som vi faktiskt noterar kommer från kommissionen. Där tror jag att Nordiska rådet skulle kunna göra än mer gemensamt, vilket vore positivt.

Nordisk nytta är ett uttryck som ofta används i Nordiska rådet. Men tyvärr, fru talman, tycker jag att vi ser en hel del frågor, en förskjutning, där medlemsförslag inte handlar om nordisk nytta, utan det handlar om att få igenom vår ideologi. Det är viktigare än nordisk nytta. Jag är lite bekymrad för den vägen eftersom jag är rädd att det devalverar Nordiska rådet. Då får inte Nordiska rådet den tyngd som rådet ska ha. Vi måste komma tillbaka till vad som är den nordiska nyttan, inte vad som är den ideologiska nyttan för min partigrupp eller mitt parti. Då är jag rädd att vi är fel ute - just för att Nordiska rådet kommer att devalveras.

De flesta som sitter här i kammaren är med på våra möten i Nordiska rådet och känner igen frågorna väl, men jag vill ändå lyfta upp dem, precis som jag gör nästan varje gång jag får chansen. I våra ordförande- och presidentskapsdokument lyfter vi ofta upp de stora, fluffiga och fina målen, som självfallet alla kan stå bakom. Vi vill ha fred på jorden, gröna skogar och allt vad det är, men man glömmer bort vardagslivet. Man glömmer bort vardagen för den som bor och verkar i en gränsregion. Glömmer vi bort detta är vi på samma sätt helt fel ute igen. Vi måste komma än mer tillbaka till grunden för det nordiska samarbetet. Grunden är i mångt och mycket mobilitet. Ja, det handlar om transport, men det handlar likaväl om all annan form av mobilitet vad gäller studier och arbete.

Fru talman! Vi skulle kunna förändra arbetsformer så att vi kan bli mer effektiva. I något av de två tidigare anförandena nämndes den väg Färöarna har gått när de tar fram nya lagförslag, så att inte nya gränshinder byggs när nya lagar tas fram. Det borde vara defaultläge för alla länder som är medlemmar i Nordiska rådet.

Vi menar också att vi måste ändra formerna för rekommendationer. I dag bygger de mycket på att en enskild ledamot väljer att lyfta fram en rekommendation i sitt eget parlament. Vi borde hitta en väg där det blir normalläge att alla rekommendationer lyfts upp per automatik så att det inte bygger på en enskild ledamots vilja eller intresse. Det skulle samarbetet tjäna på.

Oavsett vilken partigrupp vi tillhör i Nordiska rådet eller vilket parti vi sitter i här i riksdagen vill alla nå visionen till 2030, som våra statsministrar står bakom, om Norden som världens mest hållbara och integrerade region. Men då, fru talman, måste vi alla ta betydligt längre steg än hittills. Ja, det innebär att vi får ta tag i de komplicerade frågorna, till exempel vad gäller nordiska skatteavtal och sjukförsäkringar.

Nu har vi fått ett nytt Öresundsavtal på plats, vilket är mycket glädjande. Men det finns fler länder i Norden, och det finns mer jobb att göra. Där måste vi verkligen se till att vi klarar att lyfta upp frågorna så att vi kommer framåt. Om det är några delar som kan ge skavsår, några riktiga stenar i skon, är det skattefrågor, pensionsfrågor och sjukförsäkringsfrågor. Det är jättetydligt.

Jag hade tänkt att säga en hel del mer, fru talman, men jag noterar att min talartid är slut. Jag tackar för mig.

(Applåder)


Anf. 126 Ann-Christine Frohm (SD)

Fru talman! Vi börjar med teknikaliteterna, det vill säga yrkanden och reservationer om regeringens skrivelse i betänkandet.

Vårt nordiska samarbete engagerar inte minst Sverigedemokraterna, och vi har ett antal reservationer i betänkandet. Jag yrkar bifall till vår reservation nummer 4 under punkt 2, utom i den del av punkt 2 där vi har ett särskilt yttrande. Det särskilda yttrandet handlar om isbrytarkapaciteten. Sverigedemokraterna följer därför inte upp yrkandet med förslag om tillkännagivande som finns i reservationen, utan hänvisar till pågående process som framgår av utskottets ställningstagande.

Fru talman! Nordens sak är vår. Vårt inträde tillsammans med Finland i Nato har förändrat den nordiska spelplanen sedan vi sist debatterade i kammaren. Regeringen, i sin utrikesdeklaration 2024 med anledning av Sveriges medlemskap i Nato, uttrycker att Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik bygger på sammanhållningen i EU och Nato liksom på samarbetet i Norden och Östersjöområdet samt inom FN och organisationen för säkerhet och samarbete i Europa. Regeringen anför vidare att när det säkerhetspolitiska mönstret i vår del av världen förändras uppstår nya möjligheter till ett fördjupat samarbete mellan likasinnade grannar i Norden och i Östersjöregionen samt att Sverige ska vara med och utveckla detta under det kommande året. Gott så.

Fru talman! Sverigedemokraterna anser att Sveriges utrikespolitik främst ska utgå från svenska intressen och ta till vara dessa i de regioner som har störst påverkan på Sverige. Arktis är en region där Sverige ingår, och utvecklingen i Nordkalotten och Norra ishavet och därtill gränsande landområden påverkar Sverige. Med denna utgångspunkt är det mycket viktigt att det finns en väl utarbetad svensk strategi för vilka områden som ska prioriteras i Arktis och varför.

Stormaktskonkurrensen om Arktis har pågått ända sedan andra världskriget, med ett avbrott när Sovjetunionen upplöstes. Intresset har främst rört USA:s och Rysslands förmåga att verka mot varandra med strategiska vapensystem. Den kortaste vägen för bombflyg och robotsystem att leverera verkan har varit och är fortfarande över Arktis. Sverige har direkt drabbats av denna kapprustning i Arktis, bland annat genom radioaktivt nedfall från de kärnvapentester som Sovjetunionen genomförde vid Barents hav.

Fru talman! Arktis urfolk består av flera folk i den arktiska regionen, och dessa folk behöver få möjlighet att utvecklas på sina egna villkor utan omotiverad inblandning utifrån. Urfolken i Arktis och övriga folkgrupper har ett unikt kulturarv som utvecklats under årtusenden och präglats av de särskilda miljömässiga förutsättningar som finns i Arktis. Detta kulturarv behöver värnas i hela Arktis, men det finns oroande uppgifter om att inte alla folk i Arktis kan få sina rättigheter tillgodosedda. I Sverige behöver den samiska kulturen och kulturen för nordbor som verkat i Arktis bevaras.

Utifrån EU:s perspektiv finns det ett intresse av att medverka i Arktiska rådet som observatör. Vi anser att det är viktigt att noga överväga om EU ska vara observatör i Arktiska rådet. Om det finns tillräckliga skäl för att EU ska vara representerat i Arktiska rådet bör det särskilt beaktas att det inte sker något dubbelarbete hos EU och de medlemsstater som redan är representerade i rådet.

Fru talman! Det nordiska samarbetet är världens äldsta av sitt slag. Nordiska rådet bildades 1952, har 87 medlemmar och representerar fem länder och tre självstyrande områden. Helsingforsavtalet trädde i kraft 1962, har reviderats flera gånger och var nyligen uppe för diskussion i Nordiska rådet. Enligt avtalet omfattar samarbetet sociala och rättsliga frågor, kultur, ekonomi, näringsliv, kommunikationer, miljö och säkerhet. Helsingforsavtalet utesluter dock inte samarbete även på andra områden, och därför är avtalet med jämna mellanrum föremål för utveckling och revidering.

Ett särskilt prioriterat område inom vårt nordiska samarbete ska vara att stävja gränshinder. Arbetet med att försöka avlägsna gränshinder som finns mellan våra nordiska länder och våra medborgare sker främst i Gränshinderrådet. Gränshinderrådet är ett politiskt tillsatt men oberoende organ vars uppdrag är att främja mobilitet mellan de nordiska länderna. Rådet identifierar, prioriterar och föreslår lösningar för gränshinder. Hur går då arbetet med att avlägsna de gränshinder som har identifierats? Utfallet är tyvärr inte riktigt det önskade. Under 2023 avlägsnades endast 5 av de 34 gränshindren. Utan tvekan finns förbättringspotential.

Kanske är det hög tid för självkritik. Kanske är det så att vi alla, inklusive mitt parti och min partigrupp, behöver ta till oss misslyckandet med att genomföra Nordiska rådets kärnuppdrag och tänka över vår del i detta. Kanske är det så att alla och envar behöver tona ned övriga förslag och i stället värdera den nordiska nyttan högre och koncentrera vår tid till att röja just gränshinder.

När våra länder utsattes för den enorma kris som coronapandemin innebar uppstod en mängd problem för Nordens invånare, och ett antal gränshinder som man tidigare aldrig stött på uppdagades. Det blev stora problem för många pendlare när gränserna inom Norden stängdes.

Frågor vi plötsligt ställdes inför var: I vilket land ska en arbetstagare beskattas vid hemarbete? Hur ska passering av gränsen ske smidigt för alla invånare som bor och arbetar på olika sidor gränsen när den stängs? Hur underlättar vi för invånare att söka sjukvård i ett annat nordiskt land utan att det ska ruinera dem ekonomiskt? Om Sveriges invånare i dag behöver vård i ett annat land får de själva stå för kostnaden och sedan söka ersättning från Försäkringskassan. Det innebär att man kan behöva ligga ute med ganska stora summor pengar som man inte vet om man får tillbaka.

Detta var några exempel på de gränshinder vi identifierade.

Sverigedemokraterna anser att nordiskt samarbete ska prioriteras så långt det är möjligt och att vi i stället för att stänga gränserna mellan oss bör vakta, värna och stänga Nordens yttre gräns.

I detta anförande instämde Staffan Eklöf (SD).


Anf. 127 Anna Starbrink (L)

Fru talman! Det nordiska samarbetet har fyllts med ny kraft. Att samtliga nordiska länder är med i försvarsalliansen och fredsorganisationen Nato innebär ett epokskifte i vårt gemensamma engagemang för öppenhet, frihet och säkerhet i Norden. Våra grannländer är våra trogna vänner, och vi går tillsammans mot framtiden. Det gäller samtliga fem medlemsländer liksom de tre självstyrande områdena i Nordiska rådet. Jag vill även inkludera våra baltiska grannar i vår närmaste krets.

Tillsammans är de nordiska länderna en betydande kraft ekonomiskt och politiskt liksom i vår gemensamma vilja att skapa en integrerad region. I år leder Sverige Nordiska ministerrådet, och nästa år tar vi över ordförandeskapet i Nordiska rådet. Sverige har därmed den bästa förutsättningen att driva på för ett ännu mer fördjupat samarbete.

Fru talman! Vi får inte glömma den förskräckliga pandemin och hur vi i Norden inte förmådde att hålla ihop. I stället stängde vi gränser, och missämja mellan goda vänner uppstod. Låt oss lära av detta. Vi får aldrig mer stänga våra nordiska gränser på det sätt som skedde under pandemin. Människor som lever vid gränsen måste kunna lita på att öppenhet och frihet råder och att vi tar oss igenom svårigheterna tillsammans.

Låt mig ta upp några viktiga och aktuella frågor som jag önskar att det nordiska samarbetet tar tag i.

Flera talare har sagt att gränshindren måste bort, och det är glädjande att det här finns en bred samsyn. Vårt gemensamma gränshinderråd arbetar för att identifiera och lösa problem med gränshinder. Liberalerna vill gärna se ett gemensamt nordiskt grepp för att förhindra att nya gränshinder uppstår. Det betyder att vi i det nordiska samarbetet så långt som möjligt måste samverka vid implementering av nya lagar och regler. Det är inte minst viktigt att tänka på så här inför valet till Europaparlamentet.

De beslut som fattas i EU påverkar oss i hög grad, och vi måste samarbeta i Norden för att skapa verklighet på ett sätt som fungerar och som bejakar vår öppenhet gentemot varandra. Även om utskottet här inte ser behov av samverkan kring implementeringen av EU-regler menar vi från Liberalernas sida att detta i stället är en långsiktig uppgift inom Nordiska rådet.

Nästa fråga som jag menar att vi behöver sätta högt på agendan är att fortsätta främja vårt samarbete - att modernisera Helsingforsavtalet. Flera har varit inne på detta tidigare. Som utskottet påpekar har Nordiska rådet tillsatt en arbetsgrupp med syfte att se över behovet av att utveckla Helsingforsavtalet. Frågan kommer att diskuteras vidare under hösten i Nordiska rådet.

Från Liberalernas sida är saken klar: Det är hög tid att förändra Helsingforsavtalet. Utan en avtalsuppdatering riskerar vårt nordiska samarbete att stagnera och tappa relevans. Kraven på att komplettera och uppdatera Helsingforsavtalet har blivit starkare och fler efter att Ryssland inledde sitt anfallskrig mot Ukraina och därmed dramatiskt försämrade säkerhetsläget. Att samtliga nordiska länder nu är medlemmar i Nato gör frågan än mer aktuell.

På många områden har nordiskt samarbete upplevt en renässans sedan början av 2010-talet, men det finns ändå en övre gräns för vad samarbetet kan åstadkomma. Den gränsen sätts av Helsingforsavtalet, som inte ger mandat till de existerande gemensamma organen att fullödigt driva samarbeten kring de utrikes, säkerhets- och försvarspolitiska områdena. Ansvaret ligger i nuläget hos de nationella organen och myndigheterna. Det fattas en parlamentarisk förankring som aktivt skapar nya initiativ som medlemsländerna sedan kan besluta om.

Fru talman! Nordborna uppskattar det nordiska samarbetet. Det är vårt ansvar att förvalta och konkretisera den goda vilja som finns. Ansvaret förpliktar oss att agera nu och försäkra att grundstenen i det nordiska samarbetet, Helsingforsavtalet, är på den nivån att Norden är redo för både nutidens och framtidens utmaningar och kan ta ledarskapet när det behövs.

Låt mig avslutningsvis peka på den stora betydelsen av att vi i det nordiska samarbetet också håller en öppen och nära kontakt med våra grannländer i Baltikum. Baltikum och Norden har allt att vinna på ett nära och förtroendefullt samarbete. Det gäller inte minst det säkerhetspolitiska frågor men även andra områden, såsom digitalisering och förstås vårt gemensamma hav Östersjön - allt för att förbättra och bygga en bra framtid för alla oss som lever här.

Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)


Anf. 128 Lorena Delgado Varas (V)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 8 och 10.

Det finns en enorm potential för samarbetet i Norden. I Norden har vi lyckats bygga upp samhällen som har visat att man genom samhällsbyggandet kan förändra livsvillkor, möjligheter och framtid för dem som bor här. Trots att detta samhällsbyggande har fått sig inte bara en törn utan flera, har vi ändå visat att det går. Med mer politisk vilja och demokratiska värderingar kan vi nog lyckas utveckla detta vidare.

Jag vill passa på att lyfta de värderingar som Nordisk grön vänster, det vill säga de nordiska vänsterpartiernas grupp i Nordiska rådet, gärna jobbar med. Värderingar som vi har med oss i det nordiska samarbetet är solidaritet, mänskliga rättigheter, att följa och nå de globala målen, antirasism, jämställdhet, öppenhet och fred. När vi pratar om nordiska värderingar är det dessa vi bär med oss.

I Norden ska du känna dig säker och inkluderad, oberoende av din bakgrund eller könstillhörighet, oberoende av om dina föräldrar är födda här eller om du kom hit i hopp om ett tryggare liv, oberoende av om du har en funktionsnedsättning och oberoende av om du är gammal eller ung.

Nordisk grön vänster har lagt fram en rad förslag i Nordiska rådet. Vi har fått igenom några ganska bra rekommendationer, till exempel kring gemensam godstransport, persontåg, förslag om gemensam vaccinproduktion och beredskapslager - alltså inte bara internationella frågor, kan jag påpeka för ledamoten Kjell-Arne Ottosson - och vidare att Nordiska rådet ska ha samisk representation och att vi ska ha antirasistiska läroplaner i Norden. Rekommendationen här är att göra en kartläggning av hur ett antirasistiskt perspektiv är belyst i de nordiska ländernas läroplaner, bland annat.

Fru talman! Alla nordiska länder enades 2015 om att anamma FN:s Agenda 2030 och dess mål för hållbar utveckling. Det första hållbarhetsmålet är att utrota alla former av fattigdom. Tyvärr visar Rädda Barnens rapport från 2023 att Norden är längre ifrån att uppfylla dessa mål än när vi skrev under beslutet om Agenda 2030. Det enda landet som har lyckats minska barnfattigdomen under denna period är Island.

Enligt Rädda Barnen är Sverige det land i Norden som har högst siffor - vart femte barn växer upp i relativ barnfattigdom. Finlands social- och hälsoförvaltning varnar för att försämringar i arbetslöshetsförmåner och bostadsbidrag skulle kunna leda till att ytterligare 12 700 barn hamnar i fattigdom i Finland. Samma sak repeteras i de andra länderna.

Nordiska ministerrådets vision är att regionen ska vara världens hållbaraste region 2030. Detta innebär att vi måste ta FN:s hållbarhetsmål och arbetet mot fattigdom på allvar. Därför lämnade Nordisk grön vänster ett medlemsförslag till ministerrådet om att undersöka vad som skapar och upprätthåller barnfattigdom i de nordiska länderna och att man ska göra en handlingsplan för att minska antalet barn som lever i relativ barnfattigdom.

Tack vare Nordisk grön vänsters initiativ har nu Nordiska ministerrådet avsatt 1 miljon danska kronor i sin budget för 2024 för att ta fram en rapport om barnfattigdom i Norden. Vi hoppas att det ska ge underlag för att kunna arbeta bort barnfattigdomen.

Det är vårt samarbete som stärker hela regionen. Gränshinderfrågan är en prioriterad fråga för det nordiska samarbetet. Tanken är att vi ska bli den mest sammansvetsade regionen; det har många av oss sagt. Vi ska lyfta bort alla administrativa hinder för att uppnå detta.

Vi har fortfarande inte hämtat oss från vetskapen om att det nordiska samarbetet inte var så sammansvetsat som vi trodde. Under pandemin var de nordiska länderna tyvärr otroligt snabba på att bygga upp de hinder som vi under decennier har jobbat för att få bort.

Det här är ett viktigt arbete som måste vara hållbart, även genom kriser. Vi behöver därför stärka grunden, välfärden, så att nordbor ska känna att det är lugnt att åka till jobbet, att man kan pendla i Norden, att man har rätt till vård och utbildning och att man får sina sociala rättigheter. Vi behöver hitta gemensamma lösningar som gör att vi står starkare vid kriser. Det gäller vid pandemier, men det gäller också nu under klimatkrisen när vi börjar se dess konsekvenser.

I dag har säkerhetsfrågan blivit allt viktigare, även inom Nordiska rådet. Vi har hållit ett antal utökade möten om säkerhet. Där är frågan om Arktis otroligt viktig. Arktis är ett område som är av stort intresse för olika stormakter, såsom USA, Ryssland och Kina. Arktis är ett område med stora mineralrikedomar och viktiga strategiska farleder. Det är en unik och känslig miljö och ett område som vi inte har haft tillräckligt fokus på.

Om man tittar på orsakerna till konflikter och krig runt om i världen ser man att den gemensamma nämnaren oftast är naturresurser, i synnerhet olja och gas. Trots att Arktis inte bara är ett viktigt område i klimathänseende utan också ett område som innefattar delar av Sverige har det varit ett bortglömt område.

Nu har Arktis blivit allt viktigare, och detta ser vi också inom Nordiska rådet, där fler och fler vill komma och lyssna. Det viktigaste nu är att vi gör oss av med beroendet av fossila källor så att vi inte hamnar i beroendeställning till flera stormakter. Detta gäller inte bara i Sverige och Norden utan också globalt. Därför vill vi från Vänsterpartiet ha skarpare krav och villkor genom Sveriges och EU:s utrikes- och handelspolitik, för att driva på det globala klimatarbetet och skydda Arktis och andra känsliga miljöområden mot exploatering av olja och fossilgas.

Vi menar att Sverige ska verka för ett internationellt förbud mot subventioner till fossila bränslen, både för klimatet och för deeskalering. Vi vill också att det ska skapas en demilitariserad zon i Arktis, och vi arbetar aktivt för att få länderna i Arktis att gå med på detta.

Grönland, Island och Färöarna har varit tydliga med att Arktis måste förbli ett lågspänningsområde. De är viktiga röster i detta arbete och essentiella i Nordiska rådet. Jag vill därför rikta kritik mot att den svenska regeringen inte bjöd in Grönland, Färöarna och Åland till stormötet.

I kristider och oroliga tider behöver vi samlande krafter, inte splittrande. Vårt samarbete bygger på tillit, respekt och inkludering. Nu riskerar vi att vi inte har med oss dessa länder när vi pratar om Norden, och detta tjänar varken vi eller omvärlden på. Jag hoppas att uppdateringen av Helsingforsavtalet ger dessa länder rätt att själva bestämma om de vill vara fullvärdiga medlemmar i Nordiska rådet eller inte.

En annan del av arbetet som vi ser behov av att stärka är de mänskliga rättigheterna i Norden. Norden har länge setts som en föregångare i många frågor som inte har varit självklara under historiens gång och absolut inte självklara i andra delar av världen. Detta är något som vi ska vara stolta över, bära och utveckla vidare. Det gäller hbtq-plus-frågor, och det gäller funkisrättigheter och sociala rättigheter. I dagens debattklimat är det lätt att glömma bort vad folk utanför Norden tänker på och lyfter fram när Norden nämns, nämligen just dessa frågor.

Norden är en viktig röst i världen och kan göra skillnad. Därför var det otroligt viktigt att Nordiska rådet uttalade sig om fred i Palestina, något som vi har uppmuntrat.

Slutligen vill jag lyfta fram urfolken. Vi behöver erkänna att vi är multikulturella samhällen där urfolk har särskilda rättigheter som vi måste respektera och bygga strukturer för. Urfolksområden är oftast under hög exploatering, något som inte gynnar urfolken. Man har oftast inte tillräckligt med makt eller resurser för att kunna ta del av processerna, och detta är något som vi måste stärka i Norden.

Fru talman! Jag vill passa på att skicka en hälsning till alla som nu tar studenten. Ni är framtiden, och om ni väljer att plugga vidare på universitet eller högskola hoppas jag att ni får ta del av en högre utbildning som inte stöttar universitet som är byggda på ockuperad mark eller bidrar till teknologi och metoder som används vid folkmord som det vi ser i Palestina i dag.


Anf. 129 Catarina Deremar (C)

Fru talman! Det nordiska samarbetet är viktigt för oss som bor i Norden men också för att sprida våra nordiska värderingar, med grund i alla människors lika rätt och värde och att man själv ska få välja vilket liv man vill leva och med vem. Det finns många anledningar till att fortsätta att fördjupa och utveckla det nordiska samarbetet. Vi i Norden ska dra nytta av varandra. Tillsammans blir vi en starkare röst i Europa och i världen.

Vårt samarbete är reglerat i Helsingforsavtalet. Det har passerat ett antal år sedan det reviderades senast, och mycket har hänt. Klimatfrågan är på en helt annan nivå, teknikutvecklingen har gått starkt framåt och hela digitaliseringen har tagit enorma kliv. En annan stor förändring är att vi nu alla är medlemmar i Nato.

Vi är nu i en process som syftar till att på nytt revidera Helsingsforsavtalet. Syftet med moderniseringen av avtalet bör vara att stärka de nordiska ländernas samarbete ytterligare och att tydligare anpassa avtalet efter dagens utmaningar.

Fru talman! För att vi ska få nordisk nytta behöver vi ständigt identifiera och avhjälpa de gränshinder som finns eller ännu hellre se till att gränshinder inte uppstår. Detta arbete måste vara under ständig lupp i det nordiska samarbetet för att vi ska vara till nordisk nytta för oss som bor och verkar i Norden.

Årligen presenteras rapporter om befintliga gränshinder, nya gränshinder och vilka hinder som under året har avhjälpts. Det är tydligt att mer behöver göras. Exempelvis behöver vi en tätare dialog när EU-regler genomförs, eftersom det finns exempel på hur gränshinder har tillkommit på grund av brist på dialog mellan de nordiska länderna.

För att människor fullt ut ska kunna dra nytta av den fria rörligheten inom Norden är det centralt att transporter och kommunikationer fungerar på ett tillfredsställande sätt. Den moderna tekniken möjliggör en övergång till gemensamma biljettsystem inom kollektivtrafiken. Jag säger inte att det är enkelt. Det kan vara svårt även mellan regioner i Sverige, men det måste vara en strävan som vi ska ta sikte på.

Jag vill se ett ökat samarbete kring utbyggnad av kollektivtrafik i olika former liksom sammanhållna järnvägsstråk. I linje med detta bör de nordiska länderna sträva efter att underlätta samplanering av infrastrukturprojekt som är av betydelse för gränsregioner och som underlättar rörligheten.

Det behövs former för ett tätare samarbete mellan nationella infrastrukturmyndigheter liksom mellan kommuner och regioner över nationsgränserna. Allt detta understryker behovet av ett nordiskt ministerråd för infrastruktur- och transportfrågor, något som Nordiska rådet återkommande har efterfrågat.

Fru talman! Vi följde efter Finland i Natoprocessen. Nu har den finska regeringen bytt fot i frågan om ett ministerråd för infrastruktur, så det är dags att den svenska regeringen följer efter Finland även i denna fråga.

Fru talman! Nordiska ministerrådets strategi inför 2030 innebär att man vill se Norden som världens mest integrerade och klimatsmarta region. Under en följd av år har vi noterat oroväckande tendenser till att kultur- och utbildningssektorn nedprioriteras. Stora besparingar har genomförts. Det här är något som jag beklagar. Möjligheten för ungdomar och studenter att fritt förkovra sig inom Norden och samarbetet kring kultur, språk och forskning har länge varit centrala delar i det nordiska samarbetet. Människor möts, lär sig och samtalar. På så sätt, fru talman, stärker vi banden mellan länderna.

Fru talman! Det nordiska samarbetet varken kan eller bör fästa avseende enbart vid sina inre angelägenheter. Som jag började med att säga bör vi vara en stark röst i världen. I en tid när omvärldsläget är ytterst bekymmersamt måste också Norden vara en internationell röst för demokrati, öppenhet, frihet och mänskliga rättigheter. Det finns en lång rad områden inom Nordens länder där vi tillsammans kan göra skillnad. Ett sådant handlar om att stödja studenter och forskare i instabila länder.

I Norge finns ett arbete som kallas för Students at Risk. Det är ett program som införts i norska högskolor i samarbete mellan studentorganisationer och det norska utrikesdepartementet för att erbjuda studieplats i Norge för studenter som uteslutits från sin läroanstalt på grund av politiskt engagemang. Centerpartiet har medverkat till att driva frågan om att detta arbete bör utvidgas i Norden och inte förbli en enbart norsk företeelse. Än så länge har ministerrådets svar varit att man anser att detta är en nationell angelägenhet. Med dagens omvärldsläge är det svårt för mig att dela den uppfattningen. Jag menar att den svenska regeringen aktivt bör arbeta för att gemensamma nordiska insatser för att stödja studenter i instabila länder ska komma till stånd.

För övrigt, fru talman, anser jag att regeringen behöver se över sin ståndpunkt och ändra sig när det gäller medel till UWC Red Cross Nordic, som Sverige en gång i tiden var medgrundare till och som därigenom kunde starta. Här förväntar jag mig att regeringen gör om och gör rätt för mer utbyte mellan ungdomar från hela världen i en fantastisk nordisk studiemiljö.

Fru talman! Jag yrkar bifall till Centerpartiets reservation nummer 3.


Anf. 130 Jacob Risberg (MP)

Fru talman! I dag debatterar vi utrikesutskottets betänkande Nordiskt samarbete inklusive Arktis. Det är två viktiga frågor som har lite olika karaktär. Det nordiska samarbetet berör frågor som våra myndigheter och departement jobbar med dagligdags och är så självklart att vi när vi reser till Finland eller Norge knappt tänker på att vi över huvud taget åker utomlands. Därför är det knappt så att jag ens tänker på nordiskt samarbete som en utrikespolitisk fråga. Det här märks lite grann på hur talarlistan ser ut för denna debatt. Det är väldigt få personer från utrikesutskottet som deltar i debatten. Mycket klokt har redan sagts om det nordiska samarbetet, så jag kommer framför allt att koncentrera mig på Arktis.

Fru talman! Världen befinner sig i ett läge som kräver en mycket snabb grön samhällsomställning. Samtidigt kommer effekterna av miljöförstöring och klimatförändringar att få allt större konsekvenser för allt fler under lång tid framöver. Miljöpartiet vill att Sverige ska ta en ledarroll i att lösa den globala klimatkrisen. Det gör vi bäst genom att leva upp till våra klimatlöften: att minska de egna utsläppen till en hållbar nivå och att hjälpa fattiga länder att klara klimatomställningen.

Ett område där det är viktigt för Sverige att ta den internationella ledartröjan är skyddet av Arktis. Livet i Arktis står inför stora utmaningar. Den globala uppvärmningen har drabbat Arktis och dess invånare särskilt hårt. Klimat- och miljöförändringarna är dramatiska i området. Isen smälter och påverkar den biologiska mångfalden och levnadsvillkoren för befolkningen i regionen. Urfolken är särskilt utsatta, i synnerhet eftersom de ofta inte äger marken de brukar.

Fru talman! Det minskade istäcket skapar nya möjligheter att utvinna naturresurser i området, och nya farleder för sjöfart blir möjliga. Intresset för regionen har därför ökat hos såväl arktiska som icke-arktiska stater i takt med att isen smälter av. Den fossila eran är över, och ingen utvinning av fossil energi i området ska förekomma. Vi behöver bli mer proaktiva för att minska utsläppen och kraftfullt driva på för att de globala målen för hållbar utveckling ska nås i Norden. Urfolken ska få större inflytande över hur marken och haven i Arktis används.

Även havsbotten runt Nordpolen anses innehålla stora mängder naturresurser, inklusive värdefulla mineral. Att borra efter gas, mineral eller olja i Arktis oerhört känsliga natur och miljö är förödande. Det gäller i haven såväl som på land. Vi i Miljöpartiet vill att dessa naturresurser ska ligga kvar under havsbotten. Som ett av de åtta arktiska länderna i Arktiska rådet borde Sverige verka för ett förbud mot all form av utvinning av fossila bränslen och mineral i Arktis och i haven utanför Arktis.

Fru talman! Ökad militär närvaro och aktivitet i den arktiska regionen får säkerhetspolitiska konsekvenser. I och med Rysslands olagliga fullskaliga invasion av Ukraina har samarbetet med Ryssland i Arktiska rådet satts på paus. Samtidigt ser vi hur Kina uttrycker mer och mer intresse för den arktiska regionen. Arktiska rådet har varit ett symboliskt viktigt brobyggarprojekt mellan öst och väst efter kalla krigets slut. Diplomati och dialog ska alltid utgöra Sveriges första försvarslinje. Samtidigt som vi stöttar Ukraina i dess kamp för frihet måste vi också arbeta för att vi när det till slut är möjligt ska kunna återuppta samarbetet och samordningen i Arktiska rådet. Att förbjuda utvinning av mineral och fossil energi i Arktis är också ett sätt att skydda den känsliga naturen från att bli en bricka i ett geopolitiskt spel som kan förvärra säkerhetsläget för Sverige och andra arktiska länder.

Fru talman! Sverige är ett arktiskt land. Därför har vi ett särskilt intresse och ansvar för att bidra till ett konstruktivt internationellt samarbete i den arktiska regionen. Det är avgörande för den fortsatta stabiliteten i Arktis att berörda stater hanterar sina anspråk på kontinentalsockeln genom kontinentalsockelkommissionen och accepterar rådgivande utfall av bedömningen. På samma sätt är det centralt att rätten till fri sjöfart längs Nordost- respektive Nordvästpassagen i enlighet med havsrätten upprätthålls och att tvister om begränsningar av den fria sjöfarten i dessa sjöleder kan lösas med diplomatiska medel.

Fru talman! Beslut som tas i dag kommer att påverka det arktiska området i många hundra år framöver. Sverige ska bidra till en stabil, fredlig och hållbar utveckling i regionen. Därför är det viktigt med väl fungerande internationella samarbeten och en fortsatt och förstärkt dialog med arktiska och icke-arktiska aktörer i regionen.

FN enades 2023 om ett nytt globalt havsavtal som ska ge skydd åt den biologiska mångfalden i haven som ligger utanför de nationella juridiska gränserna. Världens länder har också åtagit sig att skydda 30 procent av jordens hav till år 2030. Om inte de arktiska oljeländerna och vi rika länder med bäst förutsättningar att ställa om till ett hållbart och klimatneutralt samhälle klarar att stå upp för haven och klimatet, vilka ska då göra det? Och om inte nu, när?

Med det vill jag yrka bifall till Miljöpartiets reservation nummer 13.


Anf. 131 Statsrådet Jessika Roswall (M)

Fru talman! Det nordiska samarbetet vilar på en solid grund. Vi har en gemensam historia, geografisk närhet, språkförståelse och starka ekonomiska och folkliga band. Det osäkra omvärldsläget och Finlands och Sveriges steg in i Nato har ytterligare stärkt våra relationer inte bara inom Norden utan också runt hela Östersjön. Vårt samarbete är nu djupare och viktigare än någonsin i modern tid.

I år är Sverige ordförande i såväl Nordiska ministerrådet som de informella nordiska och nordisk-baltiska utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetena N5 och NB8. I rådande läge med ofred och ofrihet i vår omvärld är det extra ansvarstyngt att leda och fördjupa det nordiska och det nordisk-baltiska samarbetet.

Vårt samarbete är brett, och vår samhörighet handlar om så mycket mer än yttre hot. Det är angeläget att ha starka och nära band och att dela erfarenheter och lära av varandra på en mängd olika områden. Det nordiska och nordisk-baltiska samarbetet, liksom att värna och utveckla våra bilaterala relationer med våra grannländer, är därför högt prioriterat av regeringen.

Detta framgår tydligt såväl av regeringsförklaringarna som i de utrikespolitiska deklarationer som regeringen har lagt fram, och det manifesteras inte minst genom ett frekvent bilateralt nordiskt besöksutbyte på både politisk nivå och expertnivå. Vi har nyligen haft ett finskt och ett danskt statsbesök, och i förra veckan stod statsministern värd för ett toppmöte om säkerhet och konkurrenskraft här i Stockholm med regeringscheferna för de nordiska länderna och Tysklands förbundskansler. Allt detta understryker hur högt regeringen värdesätter det nordiska utbytet.

Fru talman! I dag är jag här för att tala om det nordiska samarbetet med utgångspunkt i den skrivelse som regeringen lämnade till riksdagen den 19 mars samt utrikesutskottets betänkande. I skrivelsen redogör regeringen för verksamheten 2023, med fokus på Nordiska ministerrådet.

Jag tänkte börja med att göra ett par nedslag från förra året, men då det nästan är halvtid i ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet tänkte jag också passa på att säga något om våra prioriteringar och vad som har skett sedan vi tog över vid årsskiftet. Därefter blickar jag framåt för att tala om hur vi bygger det redan goda nordiska samarbetet ännu starkare.

Norden ska till 2030 bli världens mest hållbara och integrerade region. Denna vision är ledstjärnan i det nordiska samarbetet sedan 2019. Vi ska utnyttja vår potential att gå före i den gröna omställningen, ytterligare öka vår konkurrenskraft och svara upp mot våra medborgares förväntningar på ett mer integrerat Norden.

Vi är nu halvvägs in i det arbetet, och därför togs det förra året fram en statusrapport för visionen. Rapporten visar att vi har kommit en bra bit på vägen. Utvecklingen har kommit längst inom områdena ett konkurrenskraftigt Norden och ett socialt hållbart Norden medan det finns större utmaningar med området ett grönt Norden, bland annat vad gäller vår ohållbara konsumtion och produktion.

Jag ska ge några exempel där vi förra året tog steg i rätt riktning, det vill säga i visionens riktning.

En stor andel av de medborgare i Norden som har insatser inom social omsorg behöver sjukvård i hela Norden. För dem spelar det ingen roll vem som ansvarar för vad; det ska fungera och vara koordinerat. Det nordiska projektet om integrerad vård och omsorg med digitala distanslösningar fokuserar på glesbygdsområden, där bristen på vårdpersonal är särskilt prekär. Genom digitala lösningar integreras vård och omsorg för att öka tillgängligheten till välfärdstjänster. Alla regioner arbetar i dag i någon mån med distanslösningar.

En mängd initiativ genomfördes förra året kopplat till den gröna omställningen. De nordiska länderna fortsatte till exempel sitt arbete för att skapa gröna korridorer för utsläppsfri sjöfart. Samarbetet sker bland annat med motortillverkare, fartygsägare, producenter av förnybar energi, forskningsinstitut och sjöfartsförvaltningar.

Under högnivåveckan i samband med FN:s generalförsamlings öppnande förra året presenterade de nordiska länderna en rapport med 15 globala åtgärder som kan få plastföroreningar att upphöra till 2040. Rapporten är ett bidrag till förhandlingarna om ett nytt internationellt avtal mot plastföroreningar. Till exempel kan tillverkningen av ny plast med dessa åtgärder minska med 30 procent fram till 2040. Den här rapporten fick stor spridning och uppmärksamhet.

Det sista exemplet är att de nordiska och baltiska digitaliseringsministrarna antog en gemensam deklaration när det gäller gränsöverskridande identitetsmatchning i regionen.

Fru talman! Det är inte långt kvar till 2030, och vi har en bra bit kvar innan vi når visionen. Det är därför oerhört viktigt att vi försöker skynda på och konkretisera vårt arbete. När vi nu blickar bortom 2024 handlar det om att sätta tydliga mål och prioriteringar i det fortsatta visionsarbetet.

Som en del i detta inleddes förra året ett arbete i samtliga ministerråd med att ta fram så kallade samarbetsprogram för sina respektive sektorer för perioden 2025-2030 med tydliga målsättningar och prioriteringar. Nordiska rådet och aktörer inom civilsamhället i Norden har varit engagerade och bidragit i form av förslag till prioriteringar. Dessa program kommer formellt att antas under det här året och utgöra grunden för den handlingsplan som ska följas från 2025 och framåt. Jag tror att det är en viktig del för att vi ska kunna nå vår vision.

Fru talman! Vad gör vi då under det svenska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet? Som Nordenminister är jag ansvarig under statsministern för samordningen av det nordiska samarbetet inom ramen för ministerrådet. Men det breda och viktiga arbetet bedrivs i tolv rådskonstellationer, så vi är många ministrar som har ett gemensamt ansvar för att få till stånd ett bra och resultatorienterat ordförandeskap.

Devisen även för vårt nordiska ordförandeskap är ett säkrare, grönare och friare Norden. Norden ska bli säkrare genom att vi stärker vår förmåga att tillsammans stå emot och hantera kriser på alla nivåer. Norden ska bli grönare genom att vara en föregångare i en konkurrenskraftig och innovationsdriven omställning, både på hemmaplan och genom att främja nordiska gröna lösningar i resten av världen. Norden ska bli friare genom en politik för ökad tillväxt, ett konkurrenskraftigt näringsliv och en fördjupad nordisk integration.

Under ordförandeskapet sätter vi särskilt fokus på utmaningar och möjligheter som har betydelse för mobiliteten och ett integrerat Norden, som flera av er andra har varit inne på här i dag. Vi vill från svensk sida se till att arbetet går framåt och lösa konkreta problem men också lyfta upp frågan och betona möjligheterna. Detta är ett område som jag som Nordenminister prioriterar högt, och jag gör vad jag kan för att driva på i frågan på nordisk, bilateral och nationell nivå.

Jag ser till att ha mobilitets- och gränshinderfrågorna på dagordningen för samtliga samarbetsministermöten som jag leder under året. På mitt senaste ministermöte i april deltog Sveriges representant i Gränshinderrådet, Anders Ahnlid, och vi hade då en diskussion kring arbetet med skatterelaterade gränshinder.

Inom detta område har vi nyligen nått en framgång, som Kjell-Arne Ottosson lyfte här tidigare. Det är mycket glädjande att Sverige och Danmark i samband med statsbesöket kom överens om ett nytt Öresundsavtal. Syftet är främst att förenkla för gränspendlare och deras arbetsgivare och därmed få en bättre fungerande arbetsmarknad i Öresund. Ambitionen är att underteckna avtalet så snart som möjligt så att det kan träda i kraft nästa år.

Vi hoppas och tror att ett undanröjande av detta gränshinder kommer att göra att fler utnyttjar den gemensamma arbetsmarknaden i Öresundsregionen, där det finns en stor outnyttjad potential, liksom att avtalet kan tjäna som inspiration för att hantera andra skatterelaterade gränshinder både bilateralt och multilateralt. Skatterelaterade gränshinder kommer också att stå på finansministrarnas dagordning när de möts i nordiska ministerrådet om några veckor.

I midsommarveckan kommer jag att stå värd för samarbetsministrarnas sommarmöte i Malmö, med fokus på olika aspekter av ett integrerat Norden. Vi arbetar också på nationell nivå för tydligare och bättre arbetsmetoder, vilket några av er har lyft. Det handlar bland annat om att skapa ett gemensamt engagemang så att vi alla har samma målsättning.

Förutom det arbete som sker i Nordiska ministerrådet och nationellt är det såklart också viktigt att arbeta bilateralt för att främja integration och undanröja gränshinder. Jag prioriterar därför möten med mina nordiska ministerkollegor liksom med handelskamrar, informationstjänster och gränskommittéer i gränsregioner och i huvudstäder.

Liksom det nordiska samarbetet har vårt ordförandeskap en stor bredd. Totalt kommer Sverige att ansvara för att arrangera ett hundratal möten på olika nivåer, både digitalt och fysiskt. Vi har ett tjugotal ministernivåmöten från Skellefteå i norr ända ned till Malmö i söder. Jag tänkte ta några exempel, även om min talartid börjar ta slut.

I samband med FN:s kvinnokommission hade vi ett möte på ett nordiskt event på jämställdhetsområdet där man diskuterade vikten av ett gemensamt arbete för jämställdhet, kvinnors och flickors möjligheter liksom rättigheter för hbtqi-personer.

Vi arrangerade nyligen ett möte med justitie- och socialtjänstministrarna på temat barn och unga i kriminalitet.

Vi firar i år 70 år med en gemensam nordisk arbetsmarknad, vilket vi kommer att uppmärksamma i juni. Vid det mötet kommer bland andra jag att delta, liksom våra nordiska kollegor. Även arbetsmarknadsministern, generalsekreteraren för Nordiska ministerrådet samt Gränshinderrådet kommer att delta vid mötet.

I början av maj undertecknade de nordiska utbildnings- och kulturministrarna en gemensam uppdaterad nordisk språkdeklaration. Målet är att deklarationen ska lägga grunden för en övergripande, samlad, långsiktig och effektiv språkpolitik.

Infrastrukturfrågor har tagits upp här tidigare i dag. De är såklart oerhört viktiga. Även om det inte finns ett transportministerråd finns det ett integrerat arbete, och detta står högt på vår agenda. Flera informella ministermöten kommer att äga rum under året.

Jag vill slutligen nämna det nordisk-baltiska samarbetet. Nordiska ministerrådet har som bekant sedan en lång tid ett gott samarbete med de baltiska länderna, inte minst genom de tre kontor som upprättades i de baltiska länderna under 90-talet.

Från svensk sida ser vi en stor potential i ett utökat nordisk-baltiskt samarbete på en rad olika områden. Det handlar om att fortsätta utveckla samarbetet inom ramen för det digitaliseringssamarbete jag nämnde tidigare. Det handlar också om utbildning och forskning, kultur, hälsoberedskap, socialförsäkringarnas hållbarhet, cybersäkerhet och arbetslivskriminalitet.

Samarbetet kommer på olika sätt att tas vidare under det svenska ordförandeskapet. Ett konkret exempel är att Sverige i början av maj bjöd in till ett nordisk-baltiskt kulturministermöte för att diskutera beredskap i kultursektorn i händelse av kris, höjd beredskap eller krig.

Inom ramen för vårt NB8-ordförandeskap i det informella utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet är det också hög aktivitet. I början av april stod utrikesminister Tobias Billström värd för årets möte på utrikesministernivå i NB8-kretsen. Mötet ägde rum i Visby, och på agendan stod frågor om Nato, Ryssland, Belarus och det fortsatta stödet till Ukraina. I samband med mötet lanserades en högnivågrupp som ska fungera som expertstöd åt Ukrainas regering under EU-anslutningsprocessen.

Som ni märker är det ett omfattande och spännande arbete som är igång, och vi förväntar oss att kommande ordförandeskap följer upp detta. Det finns ett brett engagemang och en bred enighet i riksdagen. Jag och mina kollegor kommer tillsammans med riksdagen att fortsätta stå upp och jobba för det nordiska samarbetet i olika sammanhang på både nationell och bilateral nivå, helt i enlighet med vår vision.

Avslutningsvis vill även jag tacka för ett väldigt gott samarbete med riksdagen, i synnerhet med Nordiska rådets svenska delegation.

(Applåder)


Anf. 132 Alexandra Anstrell (M)

Fru talman! En modern och proaktiv Arktispolitik är central för svensk och transatlantisk säkerhet. Arktiskännedomen blir en av de viktigaste kunskaper vi tar med oss in i Natosamarbetet. En proaktiv Nato- och säkerhetspolitik förutsätter därför en tydlig och väl underbyggd Arktispolitik.

Arktis står inför en rad svåra problem som förvärras i en allt snabbare takt. Klimatförändringarnas effekt på Arktis leder inte bara till att lokalbefolkningarnas situation och miljö försämras utan har även en global påverkan. Istäcken och permafrost som smälter skapar en omöjlig levnadssituation för vissa djurarter, ökar havsnivåerna och medför också andra risker. Den globala uppvärmningen öppnar även upp nya geografiska områden för exploatering av naturresurser, vilket riskerar att accelerera processen.

Det är viktigt att Sverige fortsatt arbetar långsiktigt med hållbar utveckling, forskning och miljöskydd i regionen. Ett stärkt arbete med miljö- och klimatfrågorna är därmed inte bara ett viktigt säkerhetsintresse för Sverige utan även en möjlighet att förvalta regionen på ett ekonomiskt hållbart sätt.

Klimatförändringarna leder också till att nya handelsrutter, som Nordostpassagen norr om Ryssland, kan öppnas kommersiellt, vilket kommer att skapa nya globala handelsflöden och strategiska intressen. Detta är något som redan utnyttjas av Ryssland, då man förhindrar fri sjötrafik i området genom att åberopa rysk lagstiftning framför internationell havsrätt.

Det tar cirka 60 procent mindre tid att ta sig från Europa till Asien med denna rutt, vilket ger möjlighet att förändra den globala handelsdynamiken. Allt fler länder har insett detta. Allt fler nationer och organisationer, som Japan, Sydkorea, Kina och EU, skapar också strategier för denna utveckling. För att handeln fortsatt ska kunna flöda problemfritt är det helt centralt att Förenta nationernas havsrättskonvention efterföljs.

Ryssland och Kina kraftsamlar för att öka sitt inflytande i Arktis. Ryssland har sedan en lång tid tillbaka en dominerande position i området med militära baser och inte minst en högteknologisk och modern flotta. Ryssland har huvudsakligen tre mål med sin Arktispolitik: att skydda hamnar och därmed få tillgång till haven, att säkerställa kontroll över Nordostpassagen och att säkra de naturresurser som nu tillgängliggörs genom avsmältningen av Arktis havsis.

Landets agerande i området har fått inte minst Norge, Finland och Danmark att reagera, vilket har lett till att de förstärkt sina positioner i regionen. Från Sveriges sida behöver vi analysera detta närmare för att se hur vi tillsammans med andra kan skydda strategiska värden och identifiera de hot vi kan komma att ställas inför på kort och lång sikt.

Kina anser sig ha rätt till inflytande, makt och tillträde i de arktiska områdena och utgör en part att förhålla sig till. Landet har under flera års tid investerat i strategisk infrastruktur i regionen och har satsat på att starta en arktisk sidenväg. Satsningarna har dock till stor del omöjliggjorts utanför Ryssland - de har stoppats av bland annat Norge och Finland. Oaktat detta är det viktigt att observera den förändrande dynamiken i relationen mellan Ryssland och Kina de kommande åren. Arktis kommer att spela en allt större roll där. Vi kan redan nu se kinesiska forskningsstationer både på Svalbard och på Island.

Samtidigt som vi utvecklar en arktisk försvarsförmåga mot Ryssland och Kina behövs en strategisk dialog för att minska risken för konfrontation och misstag. För detta krävs att Sverige driver på för att ändamålsenliga samtal möjliggörs inom de befintliga multilaterala organisationer som finns att tillgå.

Parlamentariker från Kanada, Danmark, Grönland, Färöarna, Finland, Island, Norge och Sverige träffades i samarbete med ursprungsbefolkningen i Arktis på en konferens i Kiruna tidigare i år. Nu när dynamiken i Arktis förändras i ljuset av klimatförändringarna och den nuvarande säkerhetssituationen är det viktigt att de arktiska parlamentarikerna samlas för att ta itu med de mångfasetterade utmaningarna i den arktiska regionen.

Vi kom överens om en resolution om ämnen av både nuvarande och framtida relevans för Arktis och dess människor. Det handlar om klimat, forskning, miljö och sysselsättning och om fortsatt engagemang för inkludering, hållbarhet, säkerhet och välbefinnande för de arktiska invånarna, inklusive ursprungsfolk.

En viktig fråga som vi fattade beslut om var det här med miljö och sopor; jag är lite fixerad vid sopor. Vi uppmanar de arktiska regeringarna att ta till sig förnybara energilösningar, utveckla nollutsläpp i glesbygdssamhällen i Arktis och implementera stränga avfallshanteringspolicyer för transport av avfall från arktiska samhällen och turistanläggningar för att främja cirkulära ekonomier och hållbara metoder som minimerar det ekologiska fotavtrycket.

Vi uppmanar vidare de arktiska regeringarna att stärka gemensamma ansträngningar för att minimera havsplastföroreningar. Vi uppmanar även icke-arktiska stater att intensifiera sina ansträngningar för att minimera marin nedskräpning från vind och havsströmmar, som får allvarliga negativa effekter på ekosystem och vilda djur i den arktiska regionen.

Det är här soporna kommer in. Vi i Sverige är bra på att sluta med plastsugrör och annat. I många andra länder möts vi dock av ett överflöd av plast - plastgaffeln är paketerad i plast, plastmuggen är paketerad i plast och så vidare. Forskarna har uppskattat att 94 procent av plasten i havet ligger på havsbotten. Det motsvarar i snitt 70 kilo plast per kvadratkilometer havsbotten. Resten flyter omkring på havsytan eller spolas upp på stränder. Det skräp vi ser, som ändå är ganska mycket, är alltså bara toppen av ett isberg.

Svenska Turistföreningen, STF, har i samarbete med Håll Sverige Rent årligen mätt skräp på vandringsleder vid Storulvån sedan 2018 och vid Kebnekaise, Grövelsjön, Helags och Sylarna sedan 2020. Resultaten från dessa mätningar brukar skilja sig från hur det ser ut i andra miljöer, såsom stadsmiljöer och badplatser, där fimpar är det vanligaste skräpet. I mätningarna i fjällen är det i stället snus som är det vanligaste skräpet. År 2023 utgjorde snuset 38 procent av det skräp som hittades, medan plast utgjorde 27 procent.

På Kirunakonferensen blev jag av de andra Arktisparlamentarikerna utsedd till särskild rapportör vad gäller just sopor. Vi kan helt enkelt bli bättre på detta, och det är något jag kommer att jobba mycket med framöver. Jag hoppas att vi tillsammans kan göra mycket ihop, för vi behöver hjälpas åt i frågan.

Det är också viktigt att vi på EU-nivå arbetar tillsammans i Arktisfrågan. Vi moderater vill verka för att ge EU observatörsstatus i Arktiska rådet och att Arktis inkluderas som en del av EU:s grannskapspolitik.

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.


Anf. 133 Azra Muranovic (S)

Fru talman! I dag står vi inför stora utmaningar och möjligheter i Arktis, en region som är av stor strategisk och miljömässig betydelse. Arktis påverkas kraftigt av klimatförändringar, vilket medför allvarliga konsekvenser för både natur och de människor som bor där, inklusive de urfolk som länge har levt i harmoni med denna känsliga miljö. Vi socialdemokrater är fast beslutna att Sverige ska spela en aktiv och ledande roll i att säkerställa att utvecklingen i Arktis sker på ett hållbart och fredligt sätt.

En av de mest akuta frågorna är klimatförändringarna. Arktis värms upp snabbare än någon annan region på jorden, vilket leder till smältande isar och stigande havsnivåer. Detta hotar inte bara den biologiska mångfalden utan även de traditionella levnadssätten för urfolken. Därför är det avgörande att Sverige fortsätter att driva på för ambitiösa klimatåtgärder internationellt. Vi måste arbeta för att minska utsläppen av växthusgaser och stödja forskning och innovation för hållbara lösningar.

Vidare är det nödvändigt att vi tar hänsyn till och respekterar urfolkens rättigheter i Arktis. Dessa samhällen har ofta begränsad makt över sina liv och sin mark. Genom att stärka deras inflytande och säkerställa att deras röster hörs kan vi bidra till en rättvis och hållbar utveckling. Detta inkluderar att skydda deras traditionella områden från exploatering och miljöförstöring.

Jag vill understryka vikten av att vi driver på för att de globala målen för hållbar utveckling nås även i Arktis. Det innebär att vi måste säkerställa att utvinning av fossila bränslen i regionen förbjuds. Vi kan inte tillåta att kortsiktiga ekonomiska intressen äventyrar framtiden för kommande generationer.

Det är avgörande att Sverige fortsätter använda sin starka röst för klimatåtgärder. Klimatförändringarna i Arktis påverkar inte bara miljön utan även säkerhetspolitiken. Vi måste arbeta för att minska utsläppen av växthusgaser och främja hållbar utveckling i Arktis. Genom att föregå med gott exempel kan Sverige visa vägen för en hållbar och fredlig framtid i regionen.

Fru talman! Jag vill också prata om säkerheten i Arktis, en region vars strategiska betydelse växer i takt med klimatförändringarna men också med de globala spänningarna. Vi måste alla vara medvetna om de säkerhetspolitiska utmaningar som följer av ett förändrat Arktis. När isarna smälter öppnas nya sjövägar och möjligheter för utvinning av naturresurser, vilket har ökat det geopolitiska intresset för regionen, även av stater som inte tillhör Arktisområdet.

Som tidigare nämnts är Arktis den region på hela jordklotet där klimatförändringarna går snabbast och effekterna blir mest märkbara. Samtidigt ökar intresset från aktörer som Ryssland, Kina och USA, vilket skapar helt nya säkerhetsutmaningar.

Fru talman! Vi socialdemokrater anser att Sverige måste ta en ledande roll för att säkerställa att Arktis förblir en region av fred och samarbete. Vår reservation betonar vikten av att stärka det internationella samarbetet i Arktis, särskilt genom Arktiska rådet, där Sverige måste verka för att upprätthålla dialog och samverkan mellan de arktiska staterna. Det är avgörande att vi står upp för internationell rätt och multilateralism som grundstenar i vårt säkerhetspolitiska arbete i regionen.

Vi ser med oro på den ökade militära närvaron och de strategiska satsningarna i Arktis. För att möta dessa utmaningar föreslår vi socialdemokrater att Sverige, tillsammans med våra nordiska grannar, förstärker vårt försvarssamarbete och kapaciteten för krishantering i regionen.

Det är i dag viktigare än någonsin att det nordiska försvars- och säkerhetspolitiska arbetet samordnas på ett effektivt sätt. I Norden har vi en särskild förpliktelse att hjälpa varandra. Sverige har redan krigsplanläggning med Finland och samarbete, informationsutbyte och övningsverksamhet med övriga nordiska länder.

Det är viktigt att lägesbilden är samlad och att åtgärderna har en bred förankring i ländernas respektive parlament. Sverige bör därför verka för att en nordisk försvars- och säkerhetspolitisk kommission med förankring i samtliga nordiska parlament snarast tillsätts. Målet för arbetet ska vara en gemensam rapport med riktlinjer om förhållningssätt och ambitioner som de nordiska länderna kan ställa sig bakom. En gemensam nordisk försvarskommission med förankring hos samtliga nordiska länders regeringar och parlament skapar en långsiktig styrka och stabilitet.

Huvudpunkter i arbetet bör vara en gemensam säkerhetspolitisk analys, en utveckling av totalförsvaret, civila och militära resurser, produktion av försvarsmateriel och utveckling i Arktis, vid norsk-svenska västkusten samt i Östersjön.

Med en gemensam bild av säkerhetsläget i vårt närområde kan vi kartlägga vilka kompetenser och resurser vi har i våra länder för att gemensamt möta hoten. Det möjliggör en mer effektiv planering och koordinering av försvarsresurserna.

Utöver detta anser vi socialdemokrater att ett Natomedlemskap förstärker möjligheten att samarbeta i stor omfattning med alla de nordiska länderna. Hela området i Skandinavien, från Arktis till Östersjön, måste ses som en operativ enhet. Vårt Natomedlemskap höjer tröskeln i förhållande till en kris eller konflikt i vårt omedelbara närområde, men det ställer också krav på att vi måste fortsätta stärka vår nationella försvarsförmåga och vara en trovärdig partner.

Fru talman! Det är samtidigt vår övertygelse att vi genom ett starkt nordiskt samarbete, ett tydligt klimatledarskap och en orubblig tro på diplomati i första hand kan navigera i de säkerhetspolitiska utmaningarna i Arktis. Sverige måste stå fast vid sina principer och arbeta för en fredlig och hållbar utveckling i denna kritiskt viktiga region.

Fru talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till reservation 11 om att regeringen bör ta initiativ till inrättandet av en nordisk försvarskommission.

(Applåder)


Anf. 134 Staffan Eklöf (SD)

Fru talman! Vi debatterar det nordiska samarbetet. Det är ett samarbete som går mycket lätt på grund av två faktorer. För det första är vi lika varandra och har liknande värderingar, och för det andra är samarbetet frivilligt.

Det finns mycket som de nordiska länderna tjänar på att göra tillsammans. Det kan handla om att underlätta gränspendling mellan länderna, att göra gemensamma satsningar på forskning och teknikutveckling eller att enas om en gemensam ordning eller gemensamma standarder, så att Norden i större utsträckning kan fungera som en gemensam marknad. Gemensamma koordinerade insatser för gränsöverskridande miljöproblem, såsom i Östersjön och Västerhavet, kan också ge en annan, större effekt än om staterna vidtar olika åtgärder eller arbetar på olika sätt.

Jag som sitter i utskottet för ett hållbart Norden ska komma tillbaka till just gemensamma miljöåtgärder.

Det är dock viktigt att säga att det också finns mycket som de nordiska länderna inte tjänar på att göra tillsammans. Vissa saker ger inget mervärde och andra är till och med kontraproduktiva, till exempel gemensamma klimatmål. Det är viktigt att sålla agnarna från vetet i sammanhanget. Det är vi politiker skyldiga våra medborgare.

Nu vill jag ta upp en konkret fråga där ett samarbete skulle ge god nordisk nytta. Det gäller bekämpning av främmande invasiva arter, såsom mårdhund och invasiva växtarter.

Invasiva främmande arter är arter som med människans hjälp har flyttats från sin ursprungliga miljö och i sin nya omgivning börjar sprida sig snabbt och orsakar allvarlig skada, bland annat för miljö och ekonomi.

Bekämpningen av invasiva arter är en ny verksamhet där nya metoder löpande utvecklas i arbetet. Bekämpningen av organismer som kan förflytta sig eller sprida sig snabbt på annat sätt måste ske systematiskt och överallt för att vara effektiv.

Här finns alltså stora vinster för de nordiska länderna med att samarbeta för att utbyta metoder och för att koordinera insatser. Det samarbete som har funnits har varit tillfälligt. Det behövs ett regelbundet återkommande samarbete.

En annan avgörande förutsättning är att bekämpningsgrupper har tillgång till all privat mark vid behov. Bekämpningen kan inte avstås på ett område, för då bildas en refug för den invasiva organismen från vilken den sedan kan sprida sig till kringliggande områden.

Tillgång till privat mark för bekämpning tillgodoses i Sverige men inte i alla länder. Det gör att även om Sverige mer eller mindre har utrotat mårdhunden riskerar man att individer kommer in över gränserna, eftersom det är svårare att utrota den i grannländerna på grund av att man inte kommer åt att bekämpa på all mark.

Därför yrkar jag bifall till reservation 1. Den reservationen lyder som följer: Nordenministern bör ta initiativ till att bekämpning av invasiva arter regelbundet tas upp i Nordiska ministerrådet och expertis samlas till dessa diskussioner. Vi anser att frågan om åtkomst till privat mark för att bekämpa invasiva arter bör tas upp i detta sammanhang.

Därmed blir det möjligt för alla partier att stödja ansatsen och rösta på vårt yrkande för att det ska bli verklighet.

En annan typ av frågor där det finns stor nytta att finna gemensamma nordiska lösningar är frågor som avgörs i EU och där de nordiska ländernas ministrar kan hjälpas åt att åstadkomma ett önskat resultat.

En sådan fråga handlar om strömming och sill i Östersjön. Kvoterna bestäms genom förhandlingar i EU-rådet. Strömming och sill har minskat mycket längs våra kuster, och våra kustfiskare får mycket små fångster.

En av flera orsaker till det är att stora trålare tar mycket stora fångster i Östersjön, vilka sedan går till foderproduktion. Detta industriella fiske utsätter fiskpopulationerna för ett alltför hårt fisketryck och leder till att yrkesfiskare längs kusten inte kan livnära sig på sitt fiske.

Sverige har nu den bäste fiskeministern och landsbygdsministern på mycket länge. Det är Peter Kullgren. Sverige och vår fiskeminister försökte allt de kunde för att minska de kvoter som förhandlades i EU. De lyckads minska kvoterna av fångst och inte minst bifångst men inte så mycket som de ville, eftersom de var ganska ensamma.

Nu har rekommendationen från Utskottet för ett hållbart Norden antagits i Nordiska rådets session om att förhandla om begränsningar av industriellt trålfiske i Östersjön. Därför vill jag även här vädja till de nordiska ländernas ministrar att hörsamma Nordiska rådets vilja, så att vår svenske fiskeminister inte blir lika ensam vid nästa förhandlingsrunda om fiskekvoter i EU, utan att vi kan få kvoter som samtidigt är låga nog för att skydda sill och strömming och höga nog för att kustfiskarna ska kunna fortsätta med sitt värv.

Det vore inte till skada om Nordenministern påminde sina kollegor om Nordiska rådets vilja. Det vore till stor nordisk nytta. Det är två ganska lätta punkter som skulle kunna ha stor positiv effekt för biologisk mångfald och därmed förstärka den gröna hållbarhetsdimensionen.

(Applåder)


Anf. 135 Lars Püss (M)

Fru talman! I dag debatterar vi Nordenfrågor i riksdagen. Som medlem i den svenska delegationen till Nordiska rådet är det mycket angelägna frågor för mig. Det nordiska samarbetet är nästintill världsunikt och något som vi ska vara väldigt stolta över.

För drygt ett år sedan beslutades det om att vi skulle göra en översyn av det som kallas Nordiska rådets grundlag, nämligen Helsingforsavtalet. Det författades 1962 av de fem nordiska länderna och har sedan dess uppdaterats vid sju tillfällen, senast 1995 i samband med att Sverige och Finland blev medlemmar i EU.

Anledningarna till att vi ville göra en översyn var flera. Det var bland annat att inom kort skulle alla de fem nordiska länderna vara Natomedlemmar. Det har nu skett. Men fram till att de blev det har försvars- och säkerhetspolitiska frågor varit väldigt sparsamt diskuterade på grund av vår skilda syn på just säkerhetspolitiken.

En annan anledning har varit att väldigt många av de områden som Nordiska rådet har att arbeta med enligt avtalet helt enkelt inte följt med tiden. Som exempel kan tas miljöfrågor, som behandlas i avtalet. Men här nämns över huvud taget inte vare sig klimat eller biologisk mångfald, vilket ju är en självklarhet att prioritera i dag.

Arbetsgruppen har bestått av en ledamot från vart och ett av de fem länderna och från de tre självstyrande områdena. Jag fick uppdraget att representera både Sverige och den konservativa gruppen i Nordiska rådet. Det är till synes kanske en oförenlig uppgift. Men uppdraget har i stort handlat om att hitta en samsyn, och därför har det varit förvånansvärt enkelt att kombinera de två uppdragen.

Fru talman! De områden som vi har fördjupat oss i är försvars- och säkerhetspolitik, beredskap och samhällsskydd, välfärd och den nordiska välfärdsmodellen, utbildning, forskning, kultur och bruk av eget språk, klimat och natur, transport och infrastruktur, unga i Norden, som då inkluderar Ungdomens Nordiska Råd, gränshinder, förhållandet till EU- och EES-samarbetet och slutligen parterna i Helsingforsavtalet.

I samtliga av dessa tio områden har vi varit rörande överens, förutom i den sista som handlar om parterna i Helsingforsavtalet, alltså vem som kan bli medlem i Nordiska rådet. Så låt oss börja med den punkten.

De tre självstyrande områdena Grönland, Färöarna och Åland har med Färöarna i spetsen varit drivande för att de skulle bli självständiga medlemmar i Nordiska rådet. Från svensk sida har jag, med stöd av den svenska delegationen, drivit linjen att det inte är en fråga för Nordiska rådet att avgöra.

Det är främst en inrikespolitisk fråga för Danmark respektive Finland att agera i. Det är inte Nordiska rådet som ska avgöra medlemsländernas inrikespolitik. Genom att de tre självstyrande områdena inte är självständiga stater kan de inte heller vara parter i Helsingforsavtalet. De kan däremot, precis som de är i dag, fortsatt vara delaktiga i Nordiska rådets arbete genom sina respektive representanter.

När det så gäller de övriga nio punkterna, där samtliga medlemmar i gruppen var rörande överens om vilka formuleringar vi skulle välja, tycker jag att det finns all anledning att fundera över dem en stund.

Det som i princip förenar alla de punkterna var en långtgående vilja att harmonisera våra regelverk och underlätta för våra nordiska medborgare att leva och verka i Norden. Det ger uttryck för mer långtgående ambitioner än vad man kan finna i Helsingforsavtalet.

I det nuvarande avtalet finns det en paragraf som ger rådet möjlighet att i princip diskutera vilka frågor man vill. Det ger med andra ord Nordiska rådet ett stort mått av självbestämmande. Därför är frågan om avtalet behöver revideras över huvud taget.

För egen del har jag kommit fram till slutsatsen att det behöver det inte heller. Däremot tycker jag definitivt att vi ska ta del av alla de förslag som gruppen har lämnat till Nordiska rådets presidium för att fortsätta att stärka det nordiska samarbetet och förverkliga vår vision om att vara världens mest hållbara och integrerade region till 2030.

Alla de förslag som har lagts fram syftar till att ta oss ytterligare ett steg mot den visionen. Det gäller inte minst gränshinder, som faktiskt är det område där vi har det största arbetet att göra.

Jag ser dessutom att det finns en gedigen vilja. Sedan både Sverige och Finland blivit medlemmar i Nato har Norden för första gången sedan Kalmarunionen haft en gemensam syn på försvars- och säkerhetspolitiken. Det här är en enorm styrka som ger oss möjlighet att inte bara arbeta med det militära försvaret utan också med civilt försvar och att kunna rusta oss bättre för att kunna hantera framtida hot och kriser.

Som avslutning, herr talman, vill jag rikta en uppmaning till den svenska delegationen om att vi ska fortsätta att arbeta med de förslag som arbetsgruppen lagt fram och bredda och utveckla vårt arbete i Nordiska rådet så att vi gemensamt kan stå bättre rustade för framtiden.


Anf. 136 Victoria Tiblom (SD)

Fru talman! Det är viktigt att vi värnar vår nordiska kultur. Vi lever i en tid av förändring, där globaliseringens vindar för med sig nya influenser och utmaningar. I denna tid är det av avgörande betydelse att vi inte glömmer bort våra rötter och det som definierar oss som nordbor.

Vår nordiska kultur är inte bara en samling traditioner och historiska arv; det är en levande organism som formar våra värderingar, vår identitet och vårt samhälle. Den nordiska kulturen präglas av värden som solidaritet, jämlikhet och respekt för naturen och för varandra. Det är dessa värden som har format våra samhällen till de inkluderande och välfungerande platser som de är i dag.

Men trots dess rikedom och betydelse är vår nordiska kultur inte immun mot hot. Globaliseringen kan ibland föra med sig en homogenisering av kulturer, där lokala särdrag och unika traditioner riskerar att gå förlorade i det stora flödet av globala trender. Vi måste därför vara medvetna om vårt kulturarv och aktivt arbeta för att bevara och främja det.

En av de viktigaste aspekterna av att värna vår nordiska kultur är att uppmuntra och stödja konst, litteratur och musik som är rotad i vår region. Genom att ge plats åt våra egna konstnärer och kreatörer ger vi inte bara uttryck åt vår unika identitet, utan vi skapar också en plattform för dialog och förståelse både inom och utanför våra gränser.

Fru talman! Vi måste också värna vårt språk. Våra nordiska språk är inte bara kommunikationsverktyg; de är också bärare av vår historia, våra berättelser och vår kulturella identitet. Genom att bevara och stödja användningen av våra språk säkerställer vi att vårt kulturarv fortsätter att leva och utvecklas för framtida generationer.

Det är därför oroväckande med alla besparingar i Nordiska rådets kulturbudget. Medel sparas in och omfördelas till arbetet med den gröna omställningen. Självklart är den gröna omställningen en viktig del i Nordiska rådets arbete, men det ska inte vara på bekostnad av vår nordiska kultur. Våra kulturinstitutioner runt om i Norden är oroliga, och med allt rätt. Vi sverigedemokrater vill, tillsammans med vår partigrupp i Nordiska rådet, Nordisk frihet, se en omfördelning av medel så att kulturbudgeten återställs.

Låt oss tillsammans stå upp för vår nordiska kultur! Låt oss vara stolta över vårt arv och engagera oss för att bevara och utveckla det för framtida generationer! Genom att göra det säkerställer vi att våra nordiska värden och traditioner förblir levande och relevanta långt in i framtiden.

(Applåder)


Anf. 137 Staffan Eklöf (SD)

Herr talman! I egenskap av ordförande för den svenska delegationen till Parlamentariska Östersjökonferensen, BSPC, vill jag på två minuter säga några ord om BSPC:s verksamhet det gångna året.

Först och främst: BSPC är forumet för det interparlamentariska Östersjösamarbetet. En konferens hålls varje år som samlar parlamentariker från tio nationella parlament, sju regionala parlament, Europaparlamentet, interparlamentariska organisationer samt observatörer. Ryssland är inte med sedan landets överfall på grannlandet Ukraina.

Syftet med samarbetet är att främja den parlamentariska dialogen i Östersjöregionen på såväl nationell som regional nivå och att påverka utvecklingen av det samarbete som bedrivs av regeringarna genom Östersjöstaternas råd. Målet är att främja en miljömässigt och socialt hållbar utveckling i regionen. Samarbetet bidrar till ett ökat informationsutbyte och nätverksbyggande mellan parlamentariker från Östersjöregionen.

Arbetet upptas av samarbete såväl generellt som på vissa utvalda områden, som skiftar över åren. För närvarande har BSPC en arbetsgrupp som analyserar samarbeten på området energiförsörjning och sammankoppling för hållbarhet. Det är något som är viktigast för de baltiska staterna. Men det är viktigt för oss också, inte minst för att de ska kunna göra sig oberoende av Ryssland.

Jag tycker att den svenska delegationen jobbar på bra och har Sveriges bästa för ögonen. Den ställer även relevanta krav på att inte samarbeta med Ryssland. Jag är därför stolt att som ordförande representera den svenska delegationen.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 19.)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2024-05-22
Förslagspunkter: 9, Acklamationer: 4, Voteringar: 5

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Nordiskt samarbete

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2022/23:53 av Lotta Johnsson Fornarve m.fl. (V) yrkande 19,

    2022/23:849 av Kerstin Lundgren m.fl. (C) yrkande 49,

    2023/24:2466 av Kerstin Lundgren m.fl. (C) yrkandena 32-34 och 36,

    2023/24:2492 av Elisabeth Thand Ringqvist m.fl. (C) yrkande 9 och

    2023/24:2860 av Ann-Christine Frohm Utterstedt m.fl. (SD) yrkande 16.
    • Reservation 1 (SD)
    • Reservation 2 (V)
    • Reservation 3 (C)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (SD)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S930013
    SD062010
    M60008
    C00195
    V00195
    KD17002
    MP16002
    L11005
    -1100
    Totalt198633850
    Ledamöternas röster
  2. Arktis

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2022/23:1755 av Rasmus Giertz m.fl. (SD) yrkandena 1, 2, 4, 5 och 7 samt

    2023/24:496 av Aron Emilsson m.fl. (SD) yrkandena 1, 2, 4, 5 och 7.
    • Reservation 4 (SD)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (SD)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S930013
    SD062010
    M60008
    C19005
    V19005
    KD17002
    MP16002
    L11005
    -1100
    Totalt23663050
    Ledamöternas röster
  3. Sveriges engagemang i Arktis

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2023/24:2562 av Morgan Johansson m.fl. (S) yrkande 14.
    • Reservation 5 (S)
  4. Kina och Arktis

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2022/23:849 av Kerstin Lundgren m.fl. (C) yrkande 9,

    2022/23:1755 av Rasmus Giertz m.fl. (SD) yrkande 6,

    2023/24:496 av Aron Emilsson m.fl. (SD) yrkande 6 och

    2023/24:2466 av Kerstin Lundgren m.fl. (C) yrkande 27.
    • Reservation 6 (SD)
    • Reservation 7 (C)
  5. Arktis och vissa frågor om klimat och demilitarisering

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2022/23:247 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 10.
    • Reservation 8 (V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 8 (V)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S930013
    SD620010
    M60008
    C19005
    V01905
    KD17002
    MP16002
    L11005
    -2000
    Totalt28019050
    Ledamöternas röster
  6. Arktis och klimatet

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2022/23:1755 av Rasmus Giertz m.fl. (SD) yrkande 3,

    2023/24:496 av Aron Emilsson m.fl. (SD) yrkande 3 och

    2023/24:964 av Per Bolund m.fl. (MP) yrkande 17.
    • Reservation 9 (SD)
    • Reservation 10 (V, MP)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 10 (V, MP)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S930013
    SD006210
    M60008
    C19005
    V01905
    KD17002
    MP01602
    L11005
    -1010
    Totalt201356350
    Ledamöternas röster
  7. Utrikespolitik, säkerhetspolitik och krisberedskap

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2022/23:1465 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 7,

    2023/24:1879 av Emma Berginger m.fl. (MP) yrkande 7,

    2023/24:2466 av Kerstin Lundgren m.fl. (C) yrkande 35,

    2023/24:2562 av Morgan Johansson m.fl. (S) yrkande 13 och

    2023/24:2564 av Peter Hultqvist m.fl. (S) yrkande 37.
    • Reservation 11 (S)
    • Reservation 12 (C)
    • Reservation 13 (MP)
    • Reservation 14 (V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 11 (S)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S093013
    SD620010
    M60008
    C00195
    V19005
    KD17002
    MP00162
    L11005
    -1100
    Totalt170943550
    Ledamöternas röster
  8. Motioner som bereds förenklat

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
  9. Skrivelsen och redogörelsen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen lägger skrivelse 2023/24:90 och redogörelse 2023/24:NR1 till handlingarna.