Militära frågor

Anf. 38 Paula Holmqvist (S)

Fru talman! I dagens betänkande behandlar vi utskottets motionsyrkanden från allmänna motionstiden 2017–2018. Motionerna behandlar bland annat frågor om det militära försvaret. De förslag som utskottet behandlar gäller bland annat Försvarsmaktens grundorganisation, hemvärnet, övningsverksamhet, frivilligorganisationer och vindkraft.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Socialdemokraternas reservationer 10 och 16 och avslag på övriga reservationer.

Gällande punkten om moratorium om övnings- och skjutfält och vår reservation 10 instämmer vi socialdemokrater med motionärerna i motion 2017/18:3220, yrkande 16, om vikten av att säkerställa tillgången till skjutfält och övningsområden. När det gäller möjligheter att utöka försvarsverksamheten och att säkerställa tillgång till skjutfält och övningsområden vid ett försämrat säkerhetsläge kan vi konstatera att det redan i dag finns en möjlighet till undantag för avvikelser från miljöbalken. Vi utgår från att detta kan utnyttjas för att göra det möjligt att genomföra beslut om att höja krigsdugligheten i förbanden och att det kommer att användas av regeringen i den utsträckning det bedöms nödvändigt. Vi bedömer också att syftet med detta är att långsiktigt höja krigsdugligheten och att stärka försvarsberedskapen under de omständigheter som angetts. Mot denna bakgrund ser vi inte något behov av att i nuläget vidta ytterligare åtgärder.

Fru talman! Gällande tillkännagivandet i punkten om upphandlingsfrågor och vår reservation 16 bedömer vi socialdemokrater att det i allt väsentligt finns en stor enighet när det gäller de slutsatser som dras i utredningen Logistik för högre försvarsberedskap som även regeringen ställer sig bakom i budgetpropositionen för 2018.

Regeringen har samtidigt konstaterat att det behöver göras en fördjupad analys av vissa frågor som rör hur ansvaret för upphandling och vidmakthållande av Försvarsmaktens materiel fördelas mellan Försvarsmakten och Försvarets materielverk. Att säkerställa en fungerande materiel och logistikförsörjning av krigsförbanden är en av de högst prioriterade åtgärderna för att öka Försvarsmaktens operativa förmåga.

Fru talman! Regeringen konstaterade i budgetpropositionen för 2018 att förutsättningarna för en förändrad ansvarsfördelning behöver analyseras vidare, bland annat vad gäller samordning, legala aspekter, förhållandena mot leverantörsledet, affärsmässighet och kompetensförsörjning. Utskottet fick i förra veckan information av statssekreterare Jan Salestrand gällande denna fråga, och han lyfte då fram att kravet på en fördjupad analys hade sin utgångspunkt i regeringsformens beredningskrav, vilket är ett krav som regeringen är skyldig att följa. Efter riksdagens tillkännagivande i samband med budgetpropositionen för 2018 har regeringen i skrivelse nr 75 angett att regeringen efter den avslutade översynen avser att återkomma till riksdagen.

Fru talman! Enligt regeringen är det naturliga tillfället för en sådan återkoppling budgetpropositionen för 2019. Riksdagen har alltså informerats om att regeringen är medveten om tillkännagivandet i samband med budgetpropositionen för 2018 och att regeringen avser att återkomma till riksdagen i anledning av detta. Den departementspromemoria som en utredare tagit fram för att belysa dessa aspekter är fortfarande föremål för remisshantering. När remissvaren inkommit krävs att en analys görs av dessa.

Fru talman! Materiel- och logistikförsörjningen har genomgått en rad reformer under de senaste 10–15 åren. Jag och regeringspartierna känner ett stort ansvar för att den reform som nu genomförs ska fungera i praktiken, i alla säkerhetspolitiska lägen, och att det blir en långsiktig, rättssäker och effektiv lösning utan oönskade kostnader.

Fru talman! Vi socialdemokrater anser med anledning av det jag nyss redogjorde för att regeringens pågående analysarbete inte bör föregripas utan att regeringen ska återkomma med resultatet av analysen och att vi i utskottet sedan tar ställning till detta. Allan Widman från Liberalerna ville veta vad vi har för inställning, och det är så vi tänker och tycker från Socialdemokraternas sida.

Fru talman! Gällande försvarsmaktsorganisationen konstaterar försvarsutskottet åter att det är riksdagen som beslutar om huvuddelen av Försvarsmaktens grundorganisation. Med riksdagens beslut som grund reglerar regeringen Försvarsmaktens organisation i myndighetens instruktion. Inom ramen för riksdagens och regeringens beslut om grundorganisation är det Försvarsmaktens ansvar att bestämma verksamhetens utformning.

Försvarsberedningen har på regeringens uppdrag påbörjat arbetet med att ta fram underlag som vägledning för en ny inriktning av försvaret för perioden 2021–2025. I enlighet med utskottets tidigare ställningstaganden anser inte utskottet att det finns skäl att föregå Försvarsberedningens arbete genom att ompröva enskilda delar av den grundorganisation eller den försvarsmaktsorganisation som riksdagen har beslutat om.

Fru talman! När det gäller punkten om övningsverksamhet lägger vi i utskottet stor vikt vid vad som anförts i inriktningsbeslutet om att det militära försvaret snabbt behöver stärkas. Utskottet vill i det sammanhanget betona vikten av övningar, mobiliseringsplanering samt mobiliserings- och beredskapsövningar. Inriktningen har varit och fortsätter att vara att övningsverksamheten bör öka. I budgetpropositionen redovisar regeringen att övningsverksamheten är omfattande. Utskottet ser positivt på den omfattande övningsverksamheten och utgår från att regeringen på detta sätt fortsätter att verka för att krigsdugligheten ökar i enlighet med den inriktning som det försvarspolitiska inriktningsbeslutet anger.

Fru talman! Allan Widman talade väl om hemvärnet, och det tänker jag också göra. Utskottets bild är att hemvärnsförbandens lokala förankring och rekrytering har en stor betydelse för försvarets folkförankring. Detta blir tydligt när jag vid ett flertal besök på övningar i olika delar av landet får se vad de uträttar. Nu senast besökte jag övningen i Uddevalla med omnejd som tillika var rikshemvärnschefens ledningsövning. Där fick jag även möjlighet att prata med invånare i området då man anordnat en informationsdag på Torps köpcentrum i samband med övningen. Det kom många uppskattande kommentarer om hemvärnet och de frivilliga försvarsorganisationernas insatser för hemvärnet och för Försvarsmakten.

Hemvärnet med de nationella skyddsstyrkorna utgör inte bara en stor och viktig del av arméstridskrafterna utan har med sin höga tillgänglighet, sin numerär och sin geografiska spridning även en central betydelse och bidrar på ett värdefullt sätt till vissa bevakningsuppgifter och med stöd till samhället. Mot denna bakgrund är det naturligt att det försvarspolitiska inriktningsbeslutet framhåller att utvecklingen bör gå mot mer kvalificerade hemvärnsförband.

Försvarsmakten har till regeringen lämnat förslag på en ny ledningsorganisation där man bland annat föreslår nya organisationsenheter för stridskrafterna, men förslag om hemvärnets ledningsstruktur saknas. Det förslaget kommer att lämnas under våren, enligt Försvarsmakten. Utskottet lägger stor vikt vid att hemvärnet fortsätter att utvecklas till alltmer kvalificerade förband men bedömer i nuläget att det inte finns skäl att vidta ytterligare åtgärder eftersom utskottet ser frågan som en central del i Försvarsberedningens pågående arbete.

Fru talman! Utskottet vill på samma sätt som i sitt betänkande Nationell strategi för samhällets informations- och cybersäkerhet framhålla vikten av att Försvarsmakten utvecklar sin förmåga att försvara Sverige mot kvalificerade angripare i cyberrymden.

Regeringens intention att verka för ett effektivt cyberförsvar med förmågan att förebygga, upptäcka och hantera cyberangrepp, både för militär och för civil verksamhet, är mycket viktig. Att det finns en samordnad planering mellan myndigheter och andra aktörer i händelse av en cyberattack eller annan allvarlig it-incident samt att verksamheter i behov av kontinuerlig bevakning och med särskilda behov av skydd får tillgång ett sensor- eller detekterings- och varningssystem är också en viktig förutsättning för en god svensk informationssäkerhet.

Eftersom regeringen uttrycker att strategin efter behov kommer att följas av specifika uppdrag och andra styrande åtgärder ser vi i utskottet inte skäl att vidta några ytterligare åtgärder för tillfället.

Frivilliga försvarsorganisationer har en mycket viktig roll i totalförsvaret, fru talman, och är av stor betydelse för folkförankringen. Jag har vid många möten under mina år i försvarsutskottet lyssnat av hur de frivilliga försvarsorganisationerna upplever att deras kompetens och möjligheter tas till vara. Efter flera år upplever de nu att de beslut som har tagits framåt visar att de verkligen behövs och att de blir lyssnade på. De ser alltså positivt på kommande beslut och att de också behövs i totalförsvaret.

I rapporten Motståndskraft – Inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret 2021–2025 skriver Försvarsberedningen att de frivilliga försvarsorganisationerna har en särskild möjlighet och roll att spela för att höja den samlade förmågan i totalförsvaret under kommande försvarsbeslut.

Till sist, fru talman, gäller det Försvarsmaktens centrum för implementering av genderperspektiv i militära operationer. Jag kan jag säga att jag häpnar över Sverigedemokraternas syn på implementering av genderperspektiv i militära operationer. Jag citerar Sverigedemokraternas ställningstagande: ”Vi anser att Försvarsmaktens centrum för implementering av genderperspektiv i militära operationer ska avvecklas. Alla soldater ska få utbildning i lokala sedvänjor och könsroller i det land där de ska tjänstgöra. Vi anser att centrumet bör avvecklas eftersom kompetensen inte behövs för att fullgöra tjänsten.”

Fru talman! Jag vill tydligt markera att Socialdemokraterna och utskottet står fast vid sin tidigare bedömning att möjligheten att uppfylla kvinnors och flickors grundläggande mänskliga rättigheter är såväl en skyldighet inom ramen för internationella åtaganden som en förutsättning för Sveriges bredare utrikespolitiska mål om utveckling, demokrati, fred och säkerhet. Sexuellt våld i konflikter bör inte ses som något annat än ett centralt säkerhetshot.

Vi socialdemokrater vidhåller också, tillsammans med utskottet, att ett fokus på kvinnors och flickors aktörskap och egenmakt är en central del i freds- och säkerhetsbyggande verksamhet samt betonar att kvinnors deltagande ökar chansen till en hållbar fred. Jag vill även understryka vikten av att arbeta med ett helhetsgrepp där implementeringen riktas mot Sveriges nationella verksamhet och arbetet i samarbetsländerna, regionalt samt internationellt.

Nordic Centre for Gender in Military Operations, NCGM, ska vara ledande när det gäller utbildning i genderfrågor av militär personal som ska ut i fält. Därför välkomnar vi socialdemokrater och utskottet det arbete NCGM bedriver och bedömer att det i förlängningen är ett viktigt bidrag till arbetet med att skapa förutsättningar för hållbar fred. Denna bild delar dock inte Sverigedemokraterna, fru talman.

(Applåder)

Allan Widman (L)

Anf. 39 Allan Widman (L)

Fru talman! Det är helt självklart att regeringen ska respektera regeringsformens krav på beredningsunderlag innan den fattar beslut. Emellertid finns det sedan ett och ett halvt år tillbaka ett mycket gediget beslutsunderlag, utrett under ledning av Ingemar Wahlberg, förutvarande kanslichef på försvarsutskottet. Jag var förra våren väldigt tidigt ute och ställde frågor till försvarsministern om huruvida förslagen var bra eller inte, och han bedyrade i talarstolen att det var bra förslag. Jag hade inte anledning att tro annat än att de skulle genomföras.

Paula Holmqvist har nu redogjort för vad Socialdemokraterna tycker, men den fråga jag ställde från talarstolen var vilka sakliga argument – inte formella utan argument i sak – man anför för att rösta emot detta tillkännagivande, som Paula Holmqvist samtidigt säger sig vara överens om i allt väsentligt. Remissvaren har kommit in. Den viktigaste remissinstansen, Ekonomistyrningsverket, föreslår i likhet med Ingemar Wahlbergs utredning att vidmakthållandeansvaret ska överföras till Försvarsmakten, och jag har radat upp fyra olika argument för att genomföra detta.

Nu vill jag återigen ställa frågan till Paula Holmqvist och majoriteten: Vilka argument i sak är det ni anför mot att Försvarsmakten ska ha koll på sin egen materiel?

Anf. 40 Paula Holmqvist (S)

Fru talman! Allan Widman och Liberalerna har framfört vilka argument som är viktiga, och precis som jag sa i mitt anförande håller Socialdemokraterna till stor del med om argumenten. Vi vill dock fortfarande invänta den analys och det svar som kommer att levereras till utskottet innan vi tar ställning ytterligare. Under de här åren har det ju brukat vara så att Alliansen har föreslagit tillkännagivanden som inte har inväntat resultat, och vi vill fortsätta att invänta. Förhoppningsvis kommer vi inom en snar framtid – nu under våren – att få ett förslag. Det kommer att komma ett resultat.

Allan Widman (L)

Anf. 41 Allan Widman (L)

Fru talman! När regeringen nu under hösten valde att tillsätta ännu en utredning var det av ett enda skäl, och det är att man inte var nöjd med slutsatserna i den första. För mig är det helt uppenbart att regeringen, Försvarsdepartementet och den politiska ledningen nu arbetar för att vinna tid och så småningom krypa ur de förslag som Ingemar Wahlberg lämnade. Det kommer att leda till att Försvarsmakten inte heller i framtiden har någon koll på sin förbandsbestämmande materiel, utan ansvaret kommer att ligga hos en annan myndighet.

Om jag ska spekulera i skälet till att det finns ett så stort motstånd mot att låta Försvarsmakten ta hand om sin materiel, fru talman, är det förmodligen att myndigheten när den får koll på sin materiel kommer att ställa högre krav på vidmakthållande och underhåll. Det kommer i sin tur naturligtvis att leda till högre kostnader. Men så är det i osäkerhetens år 2018: Beredskap kostar pengar – och måste få kosta pengar. Därför är jag övertygad om att det enda vettiga förslaget är att myndigheten får koll på sin egen materiel.

Jag förstår att jag inte kommer att få några motargument i sak av Socialdemokraterna.

Anf. 42 Paula Holmqvist (S)

Fru talman! Jag håller med Allan Widman: Det är mycket som behöver göras, och det tar tid och kostar pengar att öka vår operativa förmåga. Vi har under ju under många år, både när Alliansen suttit i regeringsställning och när vi själva har styrt, monterat ned försvaret. Det måste byggas upp, och det görs inte i en handvändning. Det tar tid och kommer att kosta pengar.

Att jobba utifrån antaganden och dra slutsatser av vad det är som gör att regeringen tycker si eller gör så får stå för Allan Widman. Vid står fast vid att vi vill invänta analysen och ta ställning till den vid ett senare tillfälle.

Lotta Olsson (M)

Anf. 43 Lotta Olsson (M)

Fru talman! Vi debatterar försvarsutskottets motionsbetänkande avseende militära frågor. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 6 under punkt 4 och till reservation 17 under punkt 14.

För oss som arbetar politiskt med försvarsfrågor bör inriktningen och grunden i alla beslut alltid vara att ha det övergripande syftet som ledstjärna. Det övergripande syftet är att på bästa sätt stärka det svenska försvaret.

Vår försvarsförmåga militärt avgörs av många olika faktorer. Den avgörs av vilka resurser som tillförs och hur man använder befintliga resurser. Finns materiella eller personella resurser på fel ställe eller om de inte används på bästa sätt hjälper det inte att tillföra mer resurser. Logistik, strategi och planering är A och 0.

Vårt försvar är i dag resultateffektivt och vi får mycket verksamhet för pengarna. Försvaret har som en stor del av övriga Sverige gjort en framgångsresa vad avser effektivisering. Det är något som vi ska vara stolta över, och det är något som man bland annat har uppmärksammat i Nato. Svenska försvaret är på så sätt en förebild. Men utvecklingen behöver fortsätta och förstärkas.

Vi har från moderat håll varit tydliga med att resurserna till försvaret ytterligare behöver förstärkas från dagens ca 1 procent av bnp till ett mål på 2 procent. Det är utifrån dagens säkerhetspolitiska omvärldsläge en viktig och nödvändig prioritering av rikets budget.

Det svenska försvaret är försäkringen för att få leva i en demokrati på vårt territorium med våra lagar och värderingar. Det är en försäkring som vi behöver betala för.

Utifrån hur dagens resurser används kommer en förstärkning ytterligare på ett bra sätt att förstärka vår försvarskapacitet. Det är också nödvändigt om vi ska kunna räkna med stöd från andra länder i händelse av en väpnad konflikt.

Det finns tydliga signaler från Natoländerna om att en 2-procentig satsning på sitt eget försvar är den nivå man bör ligga på om man ska kunna räkna med andras stöd. Inget lands befolkning vill avsätta skattemedel för att finansiera andra länders försvar, vilket är rätt självklart.

En stor del av våra soldater består av vårt hemvärn. Det är ett försvar med lokal förankring och hög kompetens. Hemvärnet är en del av vårt försvar som under de senaste åren gått från klarhet till klarhet. Det är en del av vårt försvar som lyckas bra med att rekrytera och behålla soldater. Hemvärnet är en del av vårt försvar som består av hög kompetens och många olika kompetenser. Det är en del av vårt försvar som vi på alla sätt måste värna och ytterligare förstärka.

Fru talman! Men hemvärnet är också en del av vårt försvar som i dagens organisation är splittrad mellan de olika organisationerna. Det behöver få bättre förutsättningar för sin verksamhet.

Vi anser därför att hemvärnet ska få status som eget vapenslag. Hemvärnet har under de senaste åren gjort en framgångsrik resa från en historia med att man har haft gammal utrustning och en hög medelålder på sina soldater. Det har utvecklats till ett modernt hemvärn med en sänkt medelålder, modern utrustning och en bredare rekrytering – ett vassare hemvärn helt enkelt.

En status som egen organisation precis som de övriga delarna av försvaret skulle ytterligare förstärka hemvärnet och ge bättre planeringsförutsättningar. Vidare skulle det ge bättre förutsättningar för att anpassa sig efter de arbetsuppgifter som finns, och det skulle ge större möjlighet att samarbeta med andra delar av Försvarsmakten. Då skulle man kunna ta tag i de specifika utmaningar som finns i organisationen, såsom validering av de kompetenser som finns och hur de på bästa sätt ska användas.

Fru talman! Hemvärnet har här en unik möjlighet att skapa långsiktig personalförsörjning och ytterligare förstärka sin attraktivitet.

För att vår försvarsmakt ska vara snabb och slagkraftig är möjligheten att styra över sin egen materielhantering avgörande. Att kunna upphandla varor och tjänster, speciellt av förbrukningskaraktär, okomplicerat och tillräckligt snabbt är många gånger avgörande för att kunna genomföra de uppgifter försvaret är satt att göra.

Dagens ordning, att Försvarets materielverk upphandlar och tillhandahåller i stort sett allt, är en för krånglig och framför allt en för långsam hantering.

Att som i dag inte snabbt kunna köpa och få levererat ens enkelt förbrukningsmateriel skapar onödiga problem. Materielförsörjningen bör vara organiserad så att den på bästa sätt höjer den operativa förmågan hos förbanden.

Därför ska materielförsörjningen inte vara organiserad utifrån att Försvarets materielverk äger frågan, utan utifrån hur Försvarsmaktens behov kan tillgodoses på bästa sätt.

Fru talman! Om detta innebär att Försvarsmakten själv ska upphandla vissa artiklar ska så ske. Vi anser att Försvarsmakten själv ska besluta över de medel som tilldelats för att riket ska kunna försvaras. Försvarsmakten är också skyldig att utifrån dessa medel ge så god militär försvarsförmåga som medlen tillåter.

Det innebär att hela Försvarsmakten som organisation organiseras på ett målstyrt sätt och att alla i Försvarsmakten kan ta ett större ansvar för sin respektive verksamhet.

Vi behöver ett försvar som mer än i dag kan ta ansvar för både sin övningskapacitet och sin kapacitet i händelse av konflikt. Ett försvar som inte disponerar sina egna resurser kan inte ta det ansvar som krävs.

Vi behöver också från politiskt håll kunna ställa krav samt veta att det vi efterfrågar och ger resurser till också kan levereras. Bara så säkrar vi ett starkt försvar.

(Applåder)

Anf. 44 Roger Richtoff (SD)

Fru talman! Först har jag några kommentarer till Allan Widman. Jag hakar på där. När det gäller materielen till krigsförbanden är det självklart att förbanden själva ska besluta om det. Jag har egen erfarenhet av det som bataljonschef i krigsorganisationen. Det var en självklarhet då att man hade ansvaret, men då ska man också ha möjlighet att kontrollera och bevaka materiel. Det förstår nästan alla här inne, även om Socialdemokraterna just nu inte gör det. Därför stöder vi naturligtvis det här förslaget. Allt annat vore helt fel. Det var den ena delen.

Den andra delen gäller moratoriet om skjutfält och övningsområden för att få stopp för avvecklingen. Detta var uppe till diskussion för ett antal år sedan i försvarsutskottet. Vi har alltid haft inställningen att man ska avbryta avvecklingen av övningsområden och skjutfält.

Det går inte att kräva att Försvarsmakten ska behålla övningsområden som kanske möjliggör ett utökat antal brigader samtidigt som man ger Försvarsmakten i uppgift att ha två brigader och betala hyra för många andra övningsområden och skjutfält. Då låser man fast ett mycket svårt läge om Försvarsmakten vill utveckla till fler förband. Detta är helt i linje med vad Sverigedemokraterna anser, och därför stöder vi detta.

Sedan lyckades Socialdemokraterna att hitta en sak som vi var oense om, och det var gendercentrum. Men det är inte så att Sverigedemokraterna inte inser värdet av att utbilda dem som ska utföra olika missioner i olika kulturer och i sättet att förhålla sig till befolkningen.

Vad gjorde man förr som var så dåligt? Jo, när man kom ned till ett ställe, till exempel Saudiarabien, fanns viss personal kvar. De berättade allt på plats, precis som man har gjort i Mali. ”Där ute i den byn är det si och där borta är det så.” De pekade och gick igenom det hela. Det tar inte särskilt lång tid. Man behöver inte skapa något centrum.

Jag vet inte hur slutresultatet har blivit för gendercentrumet. Men det här är skälet till det. Det får dock inte förväxlas med att vi inte skulle förstå värdet av sådana genomgångar, men de kan ske på ett annat sätt.

Låt mig nu gå över till att tala om det som jag från början hade tänkt tala om. Dagens betänkande berör flera aspekter av svensk försvarspolitik. I sammanhanget kan det vara värt att poängtera att den sittande regeringen – liksom även tidigare regeringar – har undergrävt Sveriges försvarsförmåga rejält genom en kraftig underfinansiering av Försvarsmakten som har lagt ned stora delar av försvaret. Om detta är vi överens, tror jag, eftersom vi nu talar om att stärka försvaret.

Det är mot denna bakgrund som vi i Sverigedemokraterna har påpekat flera brister i det försvarsbeslut som kammarens övriga partier har fattat. Vi anser att hela Sverige måste försvaras. Det är en rimlig begäran från landets invånare att de, oavsett var de bor, kan räkna med att den försvarsmakt som de har betalat rejält med skatt till också kan försvara dem i de områden där de bor. Det går inte i dag.

Det påstås att man med två brigader – den ena behöver dock få mer övning – kan försvara hela landet. Mot vadå? Det är fullständigt orimligt att tänka sig att förband ska fara kors och tvärs över Sverige och kunna slå en fiende – möta, hejda och avgöra. Detta är fullständigt otänkbart med små förband. Vad anfaller en stormakt med? En bataljon? En sådan kan vi förstås slå. Vi måste alltså höja försvarsanslagen och utöka antalet förband.

Hur ser Sverigedemokraternas vision om ett svenskt försvar ut? Vi vill ha sju armébrigader, tre amfibiebrigader och en stadsskyttebrigad. Vi vill också ha så kallade fördelningsförband, eftersom vi vill återföra fördelningsstaberna. Nu finns regionala staber, och dessa kan få samma uppgifter. De har ju också fördelningsförband som förstärkningsförband. Så var det förr, och det var en alldeles utmärkt lösning. Det här vill vi ha.

Vidare finns naturligtvis marinen. I vårt förslag består den av flottan och amfibiebrigaderna. Även Kustbevakningen åker in där. In under marinen för vi dessutom marina territorialförsvarsförband och i vissa delar lokalförsvarsförband.

Vi anser att fler korvetter behöver köpas. De vi har räcker inte, och de behöver dessutom moderniseras. Fem ytterligare korvetter i en serie bör inköpas. Och när ytstridsfartygen blir tillräckligt många behöver antalet ytstridsflottiljer också utökas.

I vår vision om ett framtida försvar ser vi ytterligare en minröjningsdivision liksom ytterligare upp till fem ubåtar. Vi har en väldigt lång kuststräcka och måste ha ett mycket starkt försvar. Regeringen har beställt två nya ubåtar, vilket inte är tillräckligt.

Luftvärnsförmågan är föremål för många diskussioner, och diskussionerna kommer att fortsätta. Vi vet att vi inte får något djup i luftvärnet med Patriotsystemet. Vi vet att det inte går att applicera Patriotsystemet på våra korvetter eller krigsfartyg. Vi vet också att det är oerhört dyrt. Siffror som 25 miljarder har nämnts. Det här skulle kunna skäras ned genom att man tar bort robotarna, eller åtminstone att man minskar antalet.

Detta system måste innehålla hemliga delar. Det finns väl ingen som på fullt allvar hävdar att vi ska ha det gamla Patriotsystemet. Det har en radar som ser 120 grader. Det slogs ut under Auroraövningen, då roboten kom från fel håll. Det här försökte man hemligstämpla, men det har stått om det här i utredningarna, som inte är hemliga. Robotarna skjuts ju inte rakt fram mot målen; de skjuts runt. Och radarn läser av rakt fram. Det här är helt kasst.

Om det inte är så att man gömmer detta i stora motköp med något som är mörkat, hemligstämplat eller något annat är det fullständigt obegripligt för oss att man inte satsar på ett annat system. Varför inte inom ramen för det europeiska samarbetet, Pesco, som många talar om? Där har svensk försvarsindustri möjlighet att vara med och göra ett system för Europa. Då vore svensk försvarsindustri välkommen med sin radar, i alla fall var det så sist då vi pratade med upphandlarna av detta.

En Asterrobot och CAMM-robotar på krigsfartygen skulle ge ett djup i vår försvarsförmåga. Det här är några av världens bästa robotar för att bekämpa kryssningsmissiler. Varför är Sverige bara inriktat på något annat? Jag kommer tillbaka till svaren på detta senare.

Enligt vårt förslag bör amfibieförbanden ha understöd av Archer och Amos, eller motsvarande, på stridsbåtarna. Det är utomordentligt viktigt, tycker jag.

En annan fråga är antalet stridsflygplan. I vår försvarspolitik går vi upp till 200 plan med E-modellen på sikt. Vi börjar med 160 och behåller C/D. Så småningom fasar vi ut dem och går upp till 200 Jas Gripen E. Så ser det ut.

Det här kräver flygflottiljer. Ett förslag är att vi öppnar Söderhamn. Ett annat är Uppsala. Försvarsmakten får tala om var de helst bör placeras. Det här är dock vår inriktning.

Vi tror att det är viktigt att man ser den här bilden och kopplar ihop den med att det på sikt kostar ganska mycket pengar att införa detta. Då behövs ett tillskott.

Hur ska vi göra allt detta? Vi måste gå upp i en värnpliktsvolym på 20 000–22 000 kvinnor och män. Var ska de utbildas? Detta måste vi också prioritera. Det finns ett antal platser som kan ta emot stora och ökade volymer i dag, men bristen finns bland officerarna.

Det stora problemet som vi har handlar om officersutbildningen. Hur ska vi rekrytera officerare till allt detta? Det måste finnas en rejäl lönetrappa för dem som väljer yrket. Hur ska vi då göra? Ska ministern gå in och styra över Försvarsmakten och säga: Nu ska ni höja lönerna? Nej, det här är en sak mellan arbetsgivare och arbetstagare. Det begriper även jag. Men vi skulle kunna skjuta till de speciella potter som finns för lärarlönerna. Detta är en akilleshäl. Vi måste satsa på yrkesofficerarna genom att tillskjuta särskilda medel till officersutbildningarna.

Vi budgeterar naturligtvis mycket för detta. I det budgetförslag som vi lade fram före jul, som angav budgeten för de tre kommande åren, låg vi och Liberalerna ganska lika. Det skiljde ungefär 1 miljard.

Hur ser ni andra på detta? Ni som pratar så mycket. KD:s ledamot ska snart tala, men då får vi väl prata om Nato. KD lägger 540 miljoner mer i år – är det att satsa på försvaret? Under 2019 lägger de 1 miljard. Satsar KD på försvaret? Nej. Men de ger gärna sken av det.

Jag tror att vi måste ta tag i detta. Säg gärna att vi har fel och att dessa förband inte behövs! Det kanske stämmer. I så fall kan vi minska försvarsförmågan. Sverigedemokraterna anser dock att om vi ska ha ett försvar ska det vara starkt och gärna vara i förbund med Finland.

Anf. 45 Paula Holmqvist (S)

Fru talman! Jag sa förut att jag häpnar över Sverigedemokraternas syn på implementering av genderperspektiv i militära operationer. Och det har inte gått över efter Roger Richtoffs anförande.

Roger Richtoff säger att man anser att det här ska läggas ned och att alla soldater ska få utbildning i lokala sedvänjor och könsroller i det land där de ska tjänstgöra. Ni anser att centrumet bör avvecklas, eftersom kompetensen inte behövs för att fullgöra tjänsten. Då undrar jag: Vilken kompetens är det som inte behövs?

Anf. 46 Roger Richtoff (SD)

Fru talman! Tack, Paula, för att du tog upp det här igen! I så fall har jag uttryckt mig lite otydligt. Det är inte så att utbildningen bara ska ske i andra länder. Om jag sa så vill jag korrigera det. Den ska även ske i de länderna. Så gjorde vi förr. Vi hade en ganska bra utbildning i hur vi skulle förhålla oss till lokalbefolkningen och inte minst till andra militära förband. Det gjordes där nere, men vi hade också utbildning på regementet innan vi skulle åka. Två eller tre dagar innan hade vi ett antal timmar då vi gick igenom det här. Då behövde man inget centrum. Nästa gång är det något annat förband som ska gå från ett annat ställe. Då är det lätt att flytta erfarenheten från ett par tre officerare – jag åkte själv dit och berättade min erfarenhet. De skriver ned och går igenom det här. Det är alltså både och.

Anf. 47 Paula Holmqvist (S)

Fru talman! Då undrar jag om inte Sverigedemokraterna och Roger Richtoff har missuppfattat vad Gendercentrum pysslar med och vad de faktiskt uträttar för våra soldater som ska ut på utlandsinsatser. Det handlar ju om de kvinnor och flickor som utsätts i de länder som våra soldater gör sina insatser i, och det är otroliga säkerhetshot. Det är det här som våra soldater behöver utbildas i; de ska stöttas upp genom utbildningsinsatser. Och det är det Gendercentrum utbildar i. Det handlar inte bara om att få information om hur det fungerar eller vilka sedvänjor som finns. Man har ju ett annat perspektiv och ett annat uppdrag. Hur tänker Roger Richtoff där? Anser Roger Richtoff att det bara är fråga om information som jag ska kunna ta emot? Är det inte så att jag ska utföra ett uppdrag när jag kommer till det andra landet?

Anf. 48 Roger Richtoff (SD)

Fru talman! Jag kan ge ett exempel, Paula Holmqvist. Säg att du skulle följa med till Afrika en sväng. Då berättar jag för dig hur det är att komma in i flyktinglägren och hur det ser ut. Våldtagna kvinnor får krypa till köttgrytorna efter att de minsprängda benen amputerats. Kanske blir de våldtagna på vägen. Jag skulle berätta för dig hur det ser ut i de här situationerna och vad du kan tänkas göra. Det är ett exempel.

Om du skulle åka till Saudiarabien skulle jag berätta för dig att du förväntas stå still när det är böneutrop – om du inte har en militär uppgift att lösa; då är du förmodligen inte i ett köpcentrum. Du respekterar detta. Men när prästen kommer med en käpp och slår på dig för att han tycker att du har åtsittande kläder ska du be honom fara åt helvete om du har militär uniform, skulle jag berätta för dig. Så gjorde man där. Sedan togs prästerna bort, för det gick inte att ha dem kvar. Vissa saker skulle jag berätta om. Du backar inte en millimeter. Kvinnliga officerare körde bil. Kliv inte ur bilen för att det står någon och talar om för dig att du inte får köra bil! Be dem dra åt helvete! Det skulle jag säga till dig om du skulle åka dit.

Anf. 49 Daniel Bäckström (C)

Fru talman! I lördags besökte jag Villingsbergs skjutfält, där jag en gång i tiden under ledning av artilleriregemente 9 fick lära mig att skjuta med fransyskpjäser och fick lära mig stridsteknik. Denna gång var det Värmlandsbataljonen som hade en stor övning, vårens övning. Det var drygt 300 personer på plats. Det var träning i skytte och personskydd. Det var stridsutbildning, fordonstjänst och sambandsövningar. Man sprängde en del och tränade också skyddsvaktsfrågor.

Det är lärorikt för oss försvarspolitiker att vara ute när det övas. Man får vara i terrängen och får träffa dem som engagerar sig på frivillig väg i vårt försvar. Man får höra hurdana förutsättningarna är för det svenska hemvärnet. Vi gör det här på många sätt. Vi bidrar alla i försvarsutskottet till att vara ute och både knyta kontakter och följa verksamheterna. För mig betyder det också väldigt mycket att få se kopplingarna till det värmländska näringslivet och de olika verksamma som är med i hemvärnet för att skydda och försvara vårt land. Utgångspunkten är försvarsvilja och folkförankring. Engagemanget är urstarkt. Det är jätteviktigt. Det här smittar av sig och drar med fler människor på vägen.

Hemvärnet har väldigt många styrkor och färdigheter, men dras också med en hel del utmaningar. Uppgifterna och uppdragen ska kunna lösas. Inställelsetiden ska också kunna klaras av. Materielen är gränssättande. Vi ser att det behöver finnas mer resurser, inte minst vad gäller köksutrustning och kokkök. Det bör finnas ett sådant per kompani. Värmlandsbataljonen har fyra kompanier, men har för hela bataljonen bara ett enda fungerande kokkök som ska räcka när alla 600 personer är med. Det är ett av många exempel på materielutmaningar i vårt svenska försvar. Man behöver mörkerutrustning och ledningssystem som ska fungera. Det fanns nya radioapparater, men de flyttade på sig och används nu i andra delar av Försvarsmakten; det gjordes omprioriteringar. Fordonen behöver splitterskyddas, och det behövs fler granatkastare. Fortfarande tre år efter försvarsöverenskommelsen finns det stora utmaningar när det handlar om sjukvårdsmateriel; de förutsättningarna ska vara jämförbara i hela Försvarsmakten men också med övriga samhället.

Bilden jag fick med mig var att utvecklingen på materielområdet hade avstannat något efter höstens storövning. Hemvärnet kanske inte alltid prioriteras i de här sammanhangen.

Hemvärnet är en oumbärlig resurs som står för 40 procent av Sveriges väpnade försvar. Det finns en hög tillgänglighet, god lokalkännedom och också mycket kompetens.

Det finns en anledning till att vi allianspartier föreslår att hemvärnets ledningsstruktur ska organiseras som en egen stridskraft: Vi vill att hemvärnet ska prioriteras och att det ska vara tydligt vad som gäller i planeringen av verksamheten. Ett område är att kunna få mer ansvar för de ekonomiska medel som finns till förfogande. Även hemvärnsbataljoner och kompanier ska få ha en budgetpost att ansvara för, planera utifrån och investera utifrån, så att man vet att de pengarna finns till förfogande varje verksamhets- och budgetår. Så är det inte i dag. Nu är resurserna kopplade till det förband som hemvärnsbataljonen lyder under. Ett av våra argument är att detta kan ha praktisk betydelse för att öka engagemang och kostnadsmedvetenhet och få ut så mycket som möjligt i försvarsförmåga utifrån organisation.

Det här är viktigt, och det här är någonting som vi kommer att fortsätta driva, för vi ser att det har betydelse även för att öka engagemang, attraktivitet och bemanning i hemvärnet. Vi ska nu bygga ut totalförsvaret. Vi behöver få så mycket verksamhet som möjligt för de resurser som vi har till förfogande. Det finns brister vad gäller logistik och planeringsförutsättningar, och det finns mycket mer att göra. Exempelvis ska inte hemvärnet behöva stå tillbaka och bli bortprioriterat när resurserna krymper.

Centerpartiet har under den här mandatperioden varit med och förhandlat fram tre överenskommelser om försvaret med regeringen och andra partier. Vi ser att det behövs ytterligare medel i närtid, men också inför nästa försvarsinriktningsbeslut för åren 2021–2025. Försvarsberedningens arbete pågår för fullt, och vi håller just nu på med de militära förutsättningarna. Vi inventerar och diskuterar, och vi kommer att diskutera ännu mer hur vi ska rigga det här inför nästa beslutsomgång. Vi behöver en utvecklad förbandsstruktur. Vi behöver få militära resurser som klarar att hantera det militära förmågeglappet. För Centerpartiets del är vi överens om att minst nå det nordiska snittet och tillföra minst 18 miljarder i snitt per år, vilket det för dagen motsvarar.

Det är betydande resurser som vi tror behövs. Vi står också bakom ett långsiktigt mål på 2 procent när det handlar om svenskt försvar. Samtidigt har vi sedan tidigare övningsfält och områden. Det är nedlagda regementsområden runt om i det här landet som har oerhört stort värde när vi ska analysera vad som behöver göras framåt.

Vi behöver på bästa sätt inventera de resurserna. Alla är nedlagda investeringar som är gjorda för att kunna utveckla förbandsstrukturen och låta den växa i nästa försvarsbeslut. Debatten i svensk försvarspolitik går i den riktningen, och vi behöver komma längre i närtid. Det behöver konkretiseras också för att använda våra skattemedel mer effektivt och långsiktigt rätt.

Alla gjorda investeringar som nu står därute och inte används behöver omhändertas och på bästa sätt användas. Några exempel på orter runt om i landet där det står befintlig infrastruktur är Sollefteå och Östersund, och också i Arvidsjaur finns det mycket som kan användas i närtid och också dimensioneras upp. Det finns fler platser som vi behöver besöka och också inventera och utreda.

Riksdagen gör i dag två viktiga tillkännagivanden i betänkandet. Tillgången till övnings- och skjutfält är en del, och att införa ett moratorium är viktigt. Vi behöver öka den militära verksamheten och också se till att övningsverksamheten kan utvecklas.

Ett annat tillkännagivande handlar om upphandling. Vi står bakom att förslagen från utredningen som gjorts ska kunna genomföras. Det handlar om förslagen att föra över logistikförsörjningen till Försvarsmakten. Anskaffningen måste fungera, och de operativa behoven ska vara styrande för hur organisationen ska se ut. Bristen på kontroll över materiel begränsar Försvarsmakten och övergripande överbefälhavarens möjlighet att prioritera hur materielen ska nyttjas.

Det handlar också om hur vi ska kunna ha en beredskap. Sverige har ett försämrat säkerhetsläge. Vi behöver stärka försvarsvilja och folkförankring. Frivilligorganisationerna är en oerhört viktig del av det. Jag vill yrka bifall till reservation nr 13 utifrån den motion som jag och Per Åsling har skrivit. Det handlar om att ta till vara och stärka engagemanget och också samarbetet mellan Försvarsmakten och jägare och sportskyttar.

Många sportskyttar är redan organiserade. Men vi ser att mycket mer behöver göras. Ett exempel är inom dynamiskt skytte. Där samarbetar man bland annat i Jämtland med Försvarsutbildarna för att kunna få fler att engagera sig i samarbete med Försvarsmakten. Det handlar om att ta vara på den kompetens som finns och också stärka totalförsvarsförmågan. Engagemanget är oerhört viktigt, och lokalkännedomen även i det här sammanhanget är någonting som bidrar till att utveckla vår förmåga.

Fru talman! Det är många viktiga frågor. Det finns fler frågor som vi skulle kunna belysa i debatten och som också säkert kommer att belysas. Det arbete som nu pågår i Försvarsberedningens uppdrag det närmaste året kommer att vara oerhört vägledande för besluten som behöver fattas här i riksdagen om den militära utvecklingen i närtid. Läget i omvärlden motiverar det, och vårt ansvar är stort för hur vi ska förvalta både uppdraget och resurserna till arbetet.

Sedan kan jag bara notera något utifrån ett tidigare anförande som sverigedemokraten Roger Richtoff har haft här i kammaren. Det nämndes en siffra på 20 000–22 000 som behöver utbildas. Men när jag läser motionen från Sverigedemokraterna står det 10 300 per år. Det är ett exempel på när information inte är det som står i handlingarna och som också har föreslagits. Det går att dubbla, men det passar inte i det här sammanhanget.

(Applåder)

Anf. 50 Roger Richtoff (SD)

Fru talman! Jag kommer inte ihåg om jag sa det, men jag yrkar bifall till reservationerna 12 och 1.

Det talades om 10 300. Det är korrekt. Det sa jag också i anförandet, och du kan höra det om du spelar upp det efteråt. Vi har en vision för hur vi ska utveckla Försvarsmakten. De 20 000–22 000 passar in till den brigadsstruktur jag skissade i talarstolen. Men vi är inte där nu. Det glömde jag att säga. Vi kan inte använda 20 000–22 000. Det är klart. Det går inte att ha så många.

På sikt när vi skaffar förbanden måste vi gå upp till detta. Men nu tycker vi att 10 300 är lämpligt för att omsätta till det civila när vi inför den civila plikten för räddningstjänster och annat och de förband, till exempel hemvärn, som vi båda två månar om. Då behövs det ungefär 10 000.

Jag har en fråga. Det är bra att jag kan ställa frågor. Det är väl avsikten här. Centern säger att man vill stärka försvaret, och det är bra. Men förklara då för oss härinne: Varför drar ni ned i er budget som ni lade fram före jul med 300 miljoner kronor på försvaret i år?

Anf. 51 Daniel Bäckström (C)

Fru talman! Jag fick en fråga från Roger Richtoff. Jag ska repetera från tidigare debatter som vi haft härinne där frågan har kommit upp. Vi står bakom det försvarsbeslut som vi ha varit med och förhandlat fram och finansierar det också i vår budget.

När det handlar om det militära försvaret och verksamheten för 2019 och 2020 har vi dessutom yrkat ytterligare 1,1 miljarder extra per år. Roger Richtoff har dragit en slutsats utifrån hela budgeten men inte utifrån den militära delen. Där står vi helt bakom och finansierar också det beslut som riksdagen har fattat.

Vi har tagit fram tilläggsförhandlingar om 2017, när vi antog tilläggsbudgeten förra året, och också inför 2018 års budget. Där finns det extra anslag på 2,7 miljarder kronor varav en betydande del är till militären. Det är också viktiga pengar för att stärka totalförsvarsplaneringen med 400 miljoner per år.

När Roger Richtoff ändå har tagit tillfället att ha dialog om de här frågorna vill jag fråga hur de 10 300 och på sikt 22 000 ska fördelas mellan de sju armébrigaderna, tre amfibiebrigaderna, en stadskyttebrigad och fördelningsförbandet.

Sedan kan gärna Roger Richtoff berätta mer om hur den totala budgeten för det kommer att se ut.

Anf. 52 Roger Richtoff (SD)

Fru talman! Jag svarar gärna på det. Jag ska begära ett extra anförande, och då ska jag svara på det. Jag vill nu gärna nu passa på att ställa frågorna till dig. Det är så det brukar vara här. Men jag ska svara på frågorna och begära extra tid för detta.

Jag vill ändå svara på frågan om de 10 300. Vi vill öppna rekryteringskontor i Luleå. Det vill inte ni. Det har ni sagt nej till förut. Men det vill vi göra. När det gäller fördelningen av soldaterna på förband ska jag berätta en nyhet: Det avgör Försvarsmakten utifrån sina behov vid förbanden och i samarbete med det civila försvaret. Det kan vara bra att få veta det. Det är alltså inte politikerna här som ska sitta och fördela det. Nu kanske jag inte behöver någon mer talartid. Jag tror att jag fick in svaret där.

Det är trots allt intressant att konstatera en sak. Om man förhåller sig till den budget som regeringen har lagt fram är det okej. Men säg inte samtidigt att ni vill öka försvaret och förstärka försvaret, och sedan har ni inte ens pengarna till att klara av den fördyring av det materiel som ni ska köpa in.

Det var inte länge sedan Försvarsmakten stod här och talade om: Pengarna räcker inte. Vi måste ha mer pengar, annars dyker försvarsförmågan ned. Centern försvarar sig med: Vi är med här, men vi vill ändå öka försvarsanslaget och stärka försvaret. Men pengarna kör vi inte in nu, utan det kommer sedan någon gång. Det är den politiken som är svår att förstå.

Ni drar ned i år, och ni ökar med 1 miljard 2019 och 1 miljard 2020. Så sa ni före jul. Nu är det valår, och då börjar väl budgetracet igen antagligen.

Lotta Johnsson Fornarve (V)

Anf. 53 Daniel Bäckström (C)

Fru talman! I september fattade Centerpartiets riksstämma beslut om att vår målsättning för nästa försvarsbeslut är det nordiska snittet. Det är beroende av hur de övriga nordiska länderna utvecklar resurserna till sina militära försvar. Det var i september.

Sedan står vi bakom och har också aktivt förhandlat fram försvarsuppgörelserna 2018, 2019 och 2020. Det är komplementen till 2015 års beslut. Det är väldigt viktiga pengar. Utan de tillskotten hade det varit ännu sämre.

Vi ser också att förmågeglappet riskerar att öka efter 2020. Det är därför oerhört viktigt att komma fram till konstruktiva överläggningar och konkreta förslag där man prioriterar resurserna och får till pengarna. Tom retorik kommer inte att ge Försvarsmakten en krona, utan det handlar om att sitta vid förhandlingsbordet och medverka tills man är framme vid en överenskommelse. Det har Centerpartiet gjort vid de här tre tillfällena, och vi kommer att vara beredda att göra det också inför kommande försvarsbeslut. Det är fem år som är oerhört viktiga.

Lägg därtill perspektivstudiens horisont 2035, med stora materielutredningsbehov och materiella behov, logistikbyten och så vidare som kommer att kräva ännu mer resurser – stora resurser. Vi har dessutom kostnadseffektivitet i blicken; vi ska använda varje krona så bra som möjligt utifrån ett hela-landet-perspektiv. Förbandsstrukturen behöver också byggas upp nu, med start i närtid.

Det är intressant, Roger Richtoff, att det inte går att beskriva hur de 10 300 som så tydligt definieras ska fördelas. Det kunde ju lika gärna ha varit 10 400 eller 10 500 utifrån ett antagande från Sverigedemokraterna. Någonstans borde man ha kommit fram till denna siffra i stället för att hänvisa till att det är Försvarsmaktens uppgift att fördela detta, vilket jag tycker är oerhört viktigt. Sverigedemokraterna får väl återkomma med svar på frågan.

Anf. 54 Lotta Johnsson Fornarve (V)

Fru talman! Vi debatterar nu Försvarsutskottets betänkande FöU6 angående militära frågor, där vi behandlar en rad motioner från den allmänna motionstiden.

Vänsterpartiet delar synen i det försvarspolitiska inriktningsbeslutet att det enskilt viktigaste under försvarsinriktningsperioden 2016–2020 är att öka den operativa förmågan i krigsförbanden och att säkerställa den samlade förmågan i totalförsvaret.

Det är dock viktigt att ha en bred syn på de säkerhetspolitiska hot vi står inför, vilket också påpekas i betänkandet. Det måste även omfatta olika former av katastrofer, cyberattacker, pandemier och terrorism, det vill säga inte enbart militära väpnade angrepp.

Utskottet framhåller att hot mot freden och vår säkerhet avvärjs bäst i gemenskap och i samverkan med andra länder. Vänsterpartiet vill understryka att ”i gemenskap med andra” inte bör vara synonymt med Nato. Vi menar att Sverige ska stå upp för den militära alliansfriheten på allvar och upphöra med alla närmanden till Nato, som enbart bidrar till att urholka trovärdigheten för vår militära alliansfrihet. Däremot ser vi gärna samarbeten med andra länder, framför allt våra nordiska grannländer och i synnerhet Finland.

I december släppte Försvarsberedningen sin första delrapport om det civila försvaret, Motståndskraft – inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret 2021–2025. Där beskrivs hur det civila försvaret behöver stärkas inom i stort sett samtliga civila områden. Vänsterpartiet står bakom huvudinnehållet i rapporten, även om vi inte delar den säkerhetspolitiska analysen.

Flera av motionerna tar upp frågor som har bäring på Försvarsberedningens fortsatta arbete om det militära försvaret. En sådan fråga är hemvärnets roll. Vänsterpartiet menar att hemvärnet spelar en mycket viktig roll i totalförsvaret, bland annat genom att hemvärnet finns väl representerat över hela landet och har god lokal kännedom och förankring. Hemvärnet är också mycket kostnadseffektivt. För Vänsterpartiet är det därför självklart att hemvärnet ska utvecklas och få nya, mer kvalificerade uppgifter. Vi bör dock inte föregå Försvarsberedningens arbete i den här frågan.

Frivilligorganisationernas stora betydelse i totalförsvaret tas upp i rapporten. Vänsterpartiet står helt bakom skrivningarna om att frivilligorganisationerna har en viktig roll att fylla och att det är viktigt att ta vara på kompetensen och att även stärka dessa organisationer.

Fru talman! Det finns två förslag till tillkännagivanden i betänkandet som Vänsterpartiet inte står bakom. Det första gäller logistiken inom Försvarsmakten. Vi håller med om att det finns stora problem när det gäller logistiken i dag. Tillgången till materiel och förnödenheter samt vidmakthållande av materiel är naturligtvis centrala för den militära förmågan. Det är mot den bakgrunden viktigt att överbefälhavaren har kontroll över vilket material som finns tillgängligt och hur det ska nyttjas.

Jag håller med om att det ligger mycket i förslagen i utredningsbetänkandet Logistik för högre försvarsberedskap om att ansvaret för vidmakthållandet av materiel och tillhörande upphandling bör överföras till Försvarsmakten. Det här är dock en mycket komplex fråga. Vi vill därför invänta regeringens arbete med en fördjupad analys av hur ansvaret för upphandling och vidmakthållande av Försvarsmaktens materiel fördelas mellan Försvarsmakten och Försvarets materielverk. Jag tycker att det är viktigt att vi har all information på bordet innan vi fattar beslut i en sådan här viktig fråga. Därför har vi reserverat oss.

När det gäller tillkännagivandet angående säkerställandet av tillgång till skjutfält och övningsområden anser vi att det att det inte behöver vidtas ytterligare åtgärder utan att dessa är väl tillgodosedda redan i dag.

Fru talman! Jag delar Paula Holmqvists bestörtning över att Sverigedemokraterna vill avveckla Försvarsmaktens centrum för implementering av genderperspektiv i militära operationer. Jag tycker att det tydligt visar att Sverigedemokraterna är ett parti som inte står upp för kvinnors rättigheter och jämställdhet när det verkligen gäller. De har inte förstått att våld mot kvinnor är ett stort säkerhetspolitiskt hot, som vi måste ta på allra största allvar.

Fru talman! Klimatförändringen är ett faktum som drabbar alla. Vi måste stoppa beroendet av fossila bränslen om vi vill rädda vår planet. Satsningar på förnybar elproduktion är helt nödvändiga för att vi ska kunna nå målet om ett ekologiskt hållbart samhälle, och det börjar bli bråttom. Vänsterpartiet vill se en hållbar energiförsörjning som klarar att möta såväl klimatutmaningarna som leveranssäkerheten. Med satsningar på förnybar energi, effektiv teknik och energieffektivisering vill vi ställa om Sverige till en hållbar energiproduktion.

I dag kan Försvarsmakten sätta stopp för planerade byggen av havsbaserad vindkraft om man upplever att de inkräktar på vad man använder som militärt övningsområde. Jag anser att det måste vara fullt möjligt att både bygga ut den havsbaserade vindkraften där förutsättningarna är som bäst och ge Försvarsmakten rimliga förutsättningar för övningsverksamhet.

När konflikter uppstår som sätter stopp för viktiga utbyggnader av förnybar energi måste regeringen ta ansvar för att hitta en framåtsyftande lösning, exempelvis i fallet med det stora havsbaserade vindkraftsprojektet Blekinge Offshore, som nu har stoppats med hänvisning till försvarets riksintressen. Ett gigantiskt projekt som skulle ha skapat hundratals nya jobb och som har planerats under flera år läggs nu ned – till stor besvikelse för de berörda kommunerna.

Jag anser att regeringen ska ge i uppdrag åt Försvarsmakten att återkomma med ett underlag för hur övningsverksamheten ska kunna organiseras utan att vara ett hinder för Blekinge Offshore att bygga vindkraftverk och utan att Försvarsmakten drabbas negativt på lång sikt. Det gäller självklart även andra kommande och framtida havsbaserade vindkraftsprojekt.

Vänsterpartiet anser att det ska göras en översyn av hela systemet med adjutanter, som omfattar såväl finansiering som funktion. En adjutant vid det svenska hovet är en officer som biträder en kunglig person i tjänst, det vill säga medverkar när de kungligas program genomförs. En adjutant kan kort beskrivas som en knutpunkt för alla som vill tala med eller informera den kungliga personen samt en länk mellan hovet, ambassader, polis, arrangörer och den kungliga personen vid resor, särskilt utomlands.

I dag är det Försvarsmakten som står för lön och ersättning till adjutanterna. Vänsterpartiet anser inte att kostnaden för adjutanter när de tjänstgör vid hovet ska bäras av Försvarsmakten eller någon annan statlig myndighet. Det bör därför göras en översyn av hela systemet med adjutanter, som omfattar såväl finansiering som funktion.

Med detta yrkar jag bifall till vår reservation nr 20. Jag står naturligtvis också bakom våra gemensamma reservationer nr 16 och 10 och våra övriga reservationer.

Mikael Oscarsson (KD)

Anf. 55 Mikael Oscarsson (KD)

Fru talman! I dag debatterar vi försvarsutskottets betänkande FöU6, som handlar om militära frågor. Jag vill på en gång yrka bifall till reservation 6.

I det här betänkandet tas en rad viktiga frågor upp som gäller Försvarsmaktens organisation och övningsverksamhet och de särskilda frågorna som gäller övningsfälten. Jag kommer tillbaka till tillkännagivandena, men jag vill inleda med att påminna om att vi antog en rapport i Försvarsberedningen före jul där vi fastslår att ett angrepp mot Sverige inte kan uteslutas. Sju partier var överens om detta, och det skedde mot bakgrund av en oroväckande utveckling. Jag tänker särskilt på Rysslands annektering av Krim och det krig som samtidigt startades i Ukraina och som fortfarande pågår under den debatt vi har i dag. Människor dör varje vecka. Detta bekräftar bilden av ett aggressivt Ryssland. Det upprustningsprogram som finns fortsätter i oförminskad takt. Därmed inte sagt att ett angrepp står för dörren, men det viktiga för vår del är att skapa en så hög tröskel att ett angrepp mot Sverige inte blir ett attraktivt alternativ för Ryssland i händelse av en allvarlig kris eller ett allvarligt krig i Östersjöområdet.

Vår uppfattning är att Sveriges försvarsmakt är för liten för att kunna möta det allvarliga säkerhetspolitiska läge som råder nu och i en överskådlig framtid. Det svenska försvaret ska leva upp till en ambitionsnivå som alla partier i Försvarsberedningen pekat ut, nämligen att kunna möta ett väpnat angrepp mot Sverige och därmed verka avskräckande.

Kristdemokraternas uppfattning är också att Sverige ska ansluta sig till Nato. Det är något som skulle bidra till ökad stabilitet i hela regionen och därmed stärka såväl vår egen som våra grannars säkerhet.

I dag råder en situation där försvaret har brist på pengar, brist på soldater, brist på befäl och brist på vapensystem. Sverige lägger i dag ungefär 1 procent av bnp på försvaret, och det är för lite. Kristdemokraterna vill se en fördubbling av försvarsanslaget så att vi stegvis når tvåprocentsmålet. Det är en nivå som våra grannländer redan har nått eller är på väg mot. Även om pengarna är nödvändiga räcker inte detta. Det måste också finnas en plan för hur de ska spenderas. Därför har vi skrivit en rapport, För ett tryggt Sverige, där vi presenterar hur vi vill att Försvarsmakten ska se ut 2030.

Lite kortfattat och grovhugget går rapporten ut på att armén behöver mer än fördubblas. Dagens två brigader behöver bli fem. Utöver detta ska stridsgrupperna för Stockholm och Gotland förstärkas. Antalet värnpliktiga behöver öka från dagens 4 000 till 12 000 per år. Flottan behöver tillföras ytterligare sex stridsfartyg för att kunna verka på både öst- och västkusten samtidigt. Dessutom ska antalet ubåtar utökas till totalt åtta, så att vi kan säkerställa att åtminstone fyra ubåtar kan vara till sjöss samtidigt. Flygvapnet ska bibehållas på minst nuvarande nivå med ca 100 flygplan. I stället för att skrota dagens JAS Gripen-plan bör vi behålla minst 40 C/D-plan och sedan bygga ytterligare 60 av modell E – Erik.

Det är viktigt att flygvapnets basorganisation kraftigt utökas. Där föreslår vi en tredubbling för att kunna säkerställa att vårt flygvapen kan kraftsamlas till olika delar av landet och för att flygplanen ska kunna spridas ut för att undvika utslagning på marken.

För oss kristdemokrater handlar det om att den trygghet medborgarna kan kräva i sina dagliga liv, för familjen, på ålderdomen, vid olyckor eller sjukdom, ytterst bygger på att staten kan tillgodose behovet av såväl inre som yttre säkerhet. För oss kristdemokrater är därför Sveriges försvar en av statens kärnuppgifter.

Jag vill också kommentera tillkännagivandena. De gäller bland annat FMV och Försvarsmakten. En majoritet vill att riksdagen ska följa förslagen i den utredning som Ingemar Wahlberg slog fast för ett och ett halvt år sedan, nämligen att lämna över vidmakthållandet till Försvarsmakten. Det hänger ihop med att försvaret i allmänhet och inte minst armén i synnerhet måste hålla kontrollen över sin materiel. En viktig del i att bygga upp försvarsförmågan är att öka krigsförmågan.

Detta hänger också ihop med det andra tillkännagivandet, nämligen ett moratorium mot att röra övningsfälten. En försvarsförmåga består av att det finns fullständiga förband, materiel och övningar. Därför är det så viktigt med tillkännagivandena.

(Applåder)

Anders Schröder (MP)

Anf. 56 Anders Schröder (MP)

Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag instämmer i Paula Holmqvists anförande, och jag yrkar bifall till reservationerna 10 och 16.

I dag diskuterar vi militära frågor, och den svenska militären har onekligen gjort en lång resa. Omställningen från ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar var på många sätt rimlig utifrån det säkerhetspolitiska läge som rådde då, men omställningen gjordes på ett sådant sätt att vi nu behöver återskapa och stärka många av de förmågor som vi tidigare har haft.

Det säkerhetspolitiska läget kräver att vi återigen har en väl fungerande nationell försvarsförmåga. Inriktningspropositionen från 2015 konstaterar att det enskilt viktigaste under de kommande åren är att öka den operativa förmågan i krigsförbanden och att säkerställa den samlade förmågan i totalförsvaret.

Under den nuvarande regeringen har omställningen påbörjats. Tillskott har gjorts flera gånger för att höja förmågan i totalförsvaret. Bland annat har pengar avsatts till cyberförsvaret och psykologiskt försvar för att möta påverkansoperationer, vilket känns relevant under ett valår. Regeringen har också skjutit till pengar för såväl materiel som förstärkningar på personalsidan.

I förra veckan lade SOM-institutet fram sin årliga studie av svenskars värderingar och åsikter. Studien var mycket positiva nyheter för Försvarsmakten. Svenskarnas förtroende för Försvarsmakten ökade kraftigt. Faktum var att det var den enskilt största ökningen som SOM-institutet har uppmätt från ett år till ett annat hos någon myndighet. Vårt arbete från politiskt håll tillsammans med Försvarsmaktens gedigna insatser stärker försvarsviljan och därmed trovärdigheten i försvaret. Nu gäller det att vi också lever upp till allmänhetens förväntningar.

Det militära försvaret står inför flera stora utmaningar som behöver hanteras. Utredningen Försvarsmaktens långsiktiga materielbehov pekade exempelvis på de utmaningar som finns på materielområdet. Utredningen pekar bland annat på att politiken underfinansierat materielinköpen, vilket gjort att kostnader hela tiden har skjutits på framtiden. Utredningen lyfter också fram exempel på när materiel har köpts in av industripolitiska skäl snarare än försvarspolitiska. Det är problem som politiken behöver ta tag i. Oavsett vilken ambitionsnivå man vill att Försvarsmakten ska ha är det rimligt att politiken säkrar en passande finansiering för den ambitionsnivån. I en tid där omställningsbehoven är stora och våra resurser begränsade är inte materielinköp som gynnar enskilda företag snarare än Sveriges försvarsförmåga något som vi ska prioritera.

Det militära försvarets utveckling de kommande åren kommer framför allt att hanteras inom Försvarsberedningen, som lämnar sitt slutbetänkande våren 2019. Arbetet inom beredningen pågår nu för fullt, och jag tror att alla de som deltar i arbetet skulle instämma i att det finns mycket att avhandla. Det är få delar av Försvarsmakten som inte skulle önska sig mer resurser. Det handlar inte bara om mer vapen. Lika viktigt är fungerande logistik och ledningssystem, som ofta har nedprioriterats under omställningen till ett insatsförsvar. I sin perspektivstudie ser Försvarsmakten själv snarast en fördubbling av Försvarsmakten till 2035 framför sig. Vår roll som politiker är dock att ta hänsyn till helheten. Varje krona som går till Försvarsmakten är en krona som inte går till något annat. Vi måste säkerställa att de investeringar som görs i försvaret är effektiva och rimliga. Jag törs lova att tuffa prioriteringar av Försvarsmaktens resurser kommer att behöva göras framöver, oavsett om vi skjuter till pengar och oavsett vilken regering som styr efter valet. Så fungerar politik – resurser är ändliga.

Dessa prioriteringar kommer att bli en utmaning för Försvarsberedningen att ta sig an det kommande året. Jag är dock hoppfull att vi gemensamt kan hantera detta. Den förra delrapporten om det civila försvaret samlade en bred majoritet av riksdagens partier, och min förväntning och förhoppning är att politiken kommer att kunna upprätthålla den svenska traditionen med breda överenskommelser på försvarsområdet även här.

Mikael Jansson (-)

Anf. 57 Mikael Jansson (-)

Fru talman! För tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservationerna 1 och 12.

Vi har sett en förändring från högkvarterets sida i fråga om hur man resonerar angående taktiken för försvaret. För inte så länge sedan sa man att fredsgrupperingen kunde vara sådan att vi skulle flytta vår enda brigad – egentligen har vi två, men den andra är inte färdig – dit där en angripare har angripit och att det skulle vara ganska problemfritt. Det är väl önsketänkande. Nu säger högkvarteret att vi måste gruppera oss så att vi kan försvara oss i den region som fienden har attackerat.

Det finns också vissa saker som man nu har tagit tag i och diskuterar på allvar, exempelvis att om vi ska slåss med brigader måste vi ha divisionsstaber. En sådan ska upprättas. Jag tycker att det borde vara flera. Även brigads anfall diskuteras. Det krävs ju ganska mycket understöd för att en brigad ska kunna anfalla, och vi har inte den mängden artilleri. Det här är saker som vi måste lösa. Fördelningsartilleri är någonting som skulle kunna lösa den problematiken.

Nu säger man i perspektivstudien att Sverige behöver ha fler brigader. Det är bra att det blir sagt av fler än bara oss i Sverigedemokraterna och Alternativ för Sverige, som har sagt det en längre tid.

När försvaret ska öka i volym så mycket som vi nu diskuterar måste ju anslaget gå upp kraftigt. Med regeringens 1 miljard per år tar det 60 år att bygga ett invasionsförsvar. Vad vi har sagt att vi behöver är fungerande militär förmåga redan inom några år och gedigen militär förmåga 2035.

Vi har haft ett väldigt lågt försvarsanslag i Sverige. Försvaret är underfinansierat och har många hål, inte minst på materielsidan. Ska vi komma i fatt måste anslaget höjas kraftigt. Jag vet att Sverigedemokraterna och Liberalerna har gjort ett trendbrott i sina budgetar och anslår väsentligt mer än regeringen. Men inte ens det kommer att räcka. Ska vi kunna få en fungerande militär förmåga inom några år måste vi gå upp till 2 procent av bnp inom två år och på sikt gå upp mot 3 procent. Sedan, när försvaret är genomfinansierat vad gäller materiel, kan det möjligtvis falla tillbaka till 2 ½ procent. Men ska vi ha ett totalförsvar med förmåga att verka avskräckande måste vi satsa helt andra pengar. Då är det nu vi ska vakna och se det, för det är helt uppenbart.

Med tanke på volymen på försvaret måste vi också göra en annan geografisk indelning. Vi anser att Sverige bör delas in i åtta militärregioner och att marinen ska få fler marinbaser samt marindetachement i Härnösand och Fårösund. Det skulle vi kunna sätta upp inom fem år.

Det är som sagt viktigt med fördelningsförband, såväl förbindelsebataljoner som artilleribataljoner och transportbataljoner, för utan dessa fungerar inte totalförsvaret. Förmodligen behöver vi 40–50 bataljoner som fördelningsresurs eller divisionsresurs.

Vi måste skydda våra ledningscentraler genom fortifikationer i bergrum och på annat sätt och öka spridningen.

För att öka antalet krigsflygplatser bör Upplands flygflottilj i Uppsala och Hälsinge flygflottilj i Söderhamn sättas upp i närtid.

Vi talade om inre säkerhet tidigare. Då är det viktigt att vi får ett gendarmeri med tyngre vapen och offensivare taktik än den reguljära polisen i våra tre största städer. Det bör knytas till totalförsvaret.

När jag var ny i riksdagen var det många som tyckte att värnpliktsutbildning var urtida. Det var ingenting vi behövde. Senare har det visat sig att det är precis det vi behöver, dels för att fylla förbanden på ett sätt som vi har råd med och dels för att föra in människor i branschen som sedan kan ta anställning.

Nu ska vi återigen värnpliktsutbilda, men jag som vill ha ett större försvar inser att vi måste ha ett högre antal som utbildas. Då är 10 300 ett bra riktmärke. Det borde vara ännu fler, men det är inte möjligt i det här skedet eftersom det också behövs folk som utbildar, alltså officerare som kan göra detta. Antalet officerare som kan leda utbildning ökar ju när vi successivt ökar försvarets volym, och med värnpliktiga officerare ökar möjligheten att utbilda fler.

Vi tycker att officersutbildningen behöver ändras för att tillmötesgå krigsförbandens behov. Officerare har vi ju i första hand för krigsförbandens behov och inte för något annat. Därför måste vi ändra strukturen på officersutbildningen.

Jag delar de åsikter jag tidigare hört i kammaren om att vi ska bevara skjutfälten och inte lägga ned några fler. Det skulle inte vara bra för funktionen när vi bygger ut försvaret att avveckla skjutfält. Skjutfält är viktiga för övning.

Frivilligrörelserna anser jag är väldigt viktiga för att öka folkförankringen men också för att stötta hemvärnet med många roller som faktiskt kommer ur utbildningar inom frivilligrörelserna. Vi tycker att frivilligrörelserna ska ha ett grundanslag som de kan ha till sin organisation. Att det finns projektanslag när de kan visa att de stöder hemvärnet genom att utbilda personal är också rimligt, men att grundanslaget avskaffades har gjort att frivilligrörelserna inte längre kan hålla sig med en egen organisation så som tidigare. Det drabbar dessa föreningar.

Vi tycker att på uniformer ska det vara förbud mot religiösa och politiska symboler. Vi tycker att det är självklart. Uniformens fördelar är att den är neutral och stärker känslan av gemenskap. Det skulle fallera om man införde egna, individuellt utvalda religiösa och politiska symboler. Självklart ska detta inte vara tillåtet.

Det har talats mycket om Gendercentrum. Vi som vill avveckla Gendercentrum tycker att man lägger för mycket resurser på sådant som ligger utanför tjänstens utövande. Vi tycker dock inte att svenska soldater, när vi deltar i internationella fredsoperationer, på något sätt ska vara med i något som är vidrigt ur ett folkrättsperspektiv. Det skulle naturligtvis även gälla om vi försvarar vårt land.

Det viktiga är alltså att man fullständigt trycker igenom att den svenska försvarsmakten ska följa krigets lagar. Det ska man fokusera på – inte på genderforskning eller genderstudier eller på att fördjupa sig på de områdena. Det är att gå för långt, och det är fel plats för den typen av studier.

Lars Püss (M)

Anf. 58 Lars Püss (M)

Fru talman! I dag debatterar vi försvarsutskottets betänkande 6 om militära frågor.

Jag vill först göra klart att jag ställer mig bakom utskottets förslag under punkt 8, Moratorium om övnings- och skjutfält. Yrkande 16 i vår alliansmotion slår fast ett mycket viktigt förhållningssätt som det tål att resoneras om, eftersom tillgången till övnings- och skjutfält av olika typer är av stor betydelse för att säkerställa möjligheten till kvalificerad övningsverksamhet. Antalet tillgängliga övningstimmar är i dag för lågt, vilket skapar problem när Försvarsmakten har behov av att öka sin övningsverksamhet. Därför behövs ett moratorium mot avveckling av befintliga övnings- och skjutfält. Det är tillfredsställande att se att vi nu har en majoritet i riksdagen som vill ställa sig bakom det som anförs i yrkandet och att vi nu kan tillkännage det för regeringen.

Men lika viktigt som det är för försvaret att ha övnings- och skjutfält är det för våra kommuner att ha byggbar mark. I min hemkommun Halmstad kommer vi, om prognoserna slår in, att behöva bygga bostäder för ytterligare 50 000 invånare de närmaste 30 åren. Det är en befolkningsökning på 50 procent på endast 30 år, och situationen är mer eller mindre densamma i hela Halland.

För de flesta Halmstadbor är försvarets närvaro en självklar del av vår vardag. Med runt 1 300 anställda på luftvärnsregementet, FMTS och militärhögskolan har nästan alla någon form av relation till militären.

Fru talman! Vi lever i en orolig tid. Säkerhetsläget i Sveriges närområde fortsätter att försämras. Hotbilden handlar om såväl traditionella militära hot som ökad underrättelseverksamhet, desinformation och cyberhot riktade mot Sverige. Vi vill därför öka resurserna till Försvarsmakten. Sveriges försvarsanslag ska inom tio år uppgå till 2 procent av bnp, vilket på sikt innebär en fördubbling av dagens anslag.

Vi ser också att Sverige behöver en färdplan för ett Natomedlemskap. Ett Natomedlemskap är det enda försvarssamarbete som på allvar stärker Sveriges säkerhet. Vidare behöver vi en bättre krisberedskap och ett totalförsvar som kan möta alla slags hot. En god krisberedskap i fred lägger grunden för ett väl fungerande totalförsvar i kris och krig.

På samma gång har vi också en utmaning i att bygga bostäder, framför allt i en region som Halland. Min fasta övertygelse är att om vi ska vara framgångsrika med att öka vår försvarsförmåga måste det ske i samarbete med civilsamhället.

Låt oss nu återvända till skjutfälten. Med stöd i miljöbalken har försvaret blivit betydligt mer restriktivt och har tydligare meddelat vilka influensområden man anser sig ha i anslutning till sina övnings- och skjutfält. Försvarsmakten själv beskriver influensområde på följande sätt: ”Områden som berörs av omgivningspåverkan från den militära verksamhet, som är ett riksintresse, redovisas som influensområden. Ett influensområde är ett område inom vilket åtgärder som exempelvis ny bostadsbebyggelse kan påverkas av, eller som i sin tur kan påverka, verksamhet inom riksintresseområdet.” Detta får ganska långtgående konsekvenser för en snabbväxande kommun som Halmstad.

Fru talman! Jag är uppvuxen och numera åter boende i Vilshärad, som ligger i direkt anslutning till Ringenäs skjutfält några kilometer norr om Tylösand. Min erfarenhet är att det både för mig personligen och för andra boende i området är en självklarhet att försvaret ska få öva. Min övertygelse är att de flesta nog förhåller sig så till försvaret.

Problemet blir när man ska tillämpa miljöbalken på bullerområdet. Då är principen att om någon klagar riskerar man att verksamheten i bästa fall måste begränsas och i värsta fall måste upphöra. Skulle Försvarsmakten tillåta nybyggnation inom ett influensområde vid ett skjutfält och den nyinflyttade upplever verksamheten som störande riskerar alltså försvaret att skjutfältet måste stängas.

Att försvaret har den hållning man har när man riskerar att tvingas stänga ett för verksamheten helt avgörande skjutfält är ju fullt naturligt. Å andra sidan blir konsekvenserna av detta agerande omfattande för en snabbväxande kommun som Halmstad, framför allt när det begränsar bostadsbyggandet i områden som kan klassas som de mest attraktiva vi har i vår kommun.

Den här situationen tror jag inte på något sätt är unik – det vill säga att riksintressen begränsar vårt behov av att bygga bostäder, som många kommuner är i skriande behov av. Vore det då inte mer rimligt om vi i stället kunde arbeta tillsammans för att både stärka vår försvarsförmåga och på samma gång tillåta mer bostadsbyggande? Jag är övertygad om att försvaret hade kunnat tänka sig nybyggnationer inom sina influensområden om man var garanterad att det inte skulle påverka verksamheterna negativt. Problemet är att miljöbalken inte tillåter detta.

Önskvärt vore att man i stället kunde tillåta någon form av servitut för försvarets övningsverksamhet. På det sättet skulle vi kunna säkra både försvarets möjligheter att öva och våra kommuners möjligheter att bygga bostäder. Menar vi allvar med att bygga ett starkt försvar måste vi göra det tillsammans med våra kommuner och regioner. Då blir försvaret en naturlig del av vår vardag och ses som en tillgång och inte en belastning på grund av att vi har en stelbent lagstiftning.

(Applåder)

Anf. 59 Roger Richtoff (SD)

Fru talman! Jag skulle vilja passa på att svara på en del frågor som jag fick tidigare av olika ledamöter.

Vad gäller 10 300 tittade jag lite mer för att kunna svara lite bättre. De tabellerna har jag inte med mig, men det tror jag inte heller att du begär, Daniel Bäckström. Vi satt och räknade ut detta tillsammans med representanter för hemvärnet och försvarshögkvarteret. Vi tittade på förbandet för avkastning, parallellt med att vi vill utöka den civila plikten och kalla in dessa till tjänstgöring. Det handlar alltså om avkastning till hemvärnsförband.

Vi ville se till att vi får tillräckligt många värnpliktiga. Skälet till det är att när man utbildar värnpliktiga är det många av dem som blir krigsplacerade men som till sin profession kanske är poliser eller något annat. Var ska de krigsplaceras? Detta är ofta direkt beroende på att det är så få som gör värnplikten. Dragningsrätten, var man ska krigsplaceras, kan lösas – inte helt och hållet, men man kan förbättra situationen genom att öka antalet värnpliktiga. De tabellerna har jag, och du är välkommen till mig, så ska jag visa dig dem.

När det gäller Centerns budget kan jag bara konstatera att ni satsar 1,9 miljarder. Det är er försvarssatsning, som ni lade fram före jul, för 2018, 2019 och 2020. I dagarna satsar ni ännu mer pengar, men inte på försvaret utan på att folk som inte har rätt att vara i landet ska stanna här. Där ser vi er prioritering; den är tydlig.

När det gäller Vänsterpartiet vill jag bara klargöra att vi definitivt värnar kvinnor i det här landet och tar hotet mot dem på största allvar – minst lika mycket som Vänsterpartiet någonsin kommer att göra.

Den andra del ni tog upp var vindkraftverk. Jag kan tänka mig att ni nämnde Hanöbukten och att försvarsintresset står mot vindkraftverk. Låt mig vara väldigt tydlig: Vi vill inte ha vindkraftverk. Stoppa utbyggnaden – bygg den nya generationens kärnkraftverk! Det är vår inriktning. Sedan kan man tycka att den är fel, men detta är vår inriktning. Låt mig vara tydlig med det.

Med den nya generationens kärnkraftverk kan vi också använda det uran som vi nu har. Upparbetat är det ännu bättre; då kanske man kan få 90 procents verkningsgrad av det i stället för 2 procent. Man kan använda det i stället för att gräva ned det i bergrummen och köpa nytt uran från Ryssland. Att man köper uran från Ryssland har jag aldrig hört Vänsterpartiet protestera mot.

Vi kan använda det uran vi har. Det är vår politik.

KD säger att man ska gå upp till 2 procent. Min konkreta fråga är då: När tänker ni börja? Under perioden 2018–2020, inför det nya försvarsbeslutet, satsar ni 4 miljarder mer än regeringen. Är det starten på höjningen till 2 procent?

Moderaterna har tagit ett rejält kliv för perioden 2019–2020, då man går upp med drygt 19 miljarder, om jag har rätt siffror här.

Sammanfattningsvis tror jag att jag har svarat på frågorna, och jag hoppas att jag var tydlig också.

Anf. 60 Daniel Bäckström (C)

Fru talman! Tack, Roger Richtoff, för ett något utvecklande svar på de frågor som ställdes tidigare! Man kan konstatera att 10 300 alltså är 4 300 fler än vad som föreslogs i den utredning som presenterades för snart två år sedan. Det är detta som frågan kommer att handla om när Försvarsberedningen nu ska arbeta fram förslag på utbildningsvolymer och långsiktig personalförsörjning till Försvarsmakten, även ur ett totalförsvarsperspektiv.

I betänkandetexten återges texten från Sverigedemokraternas motion. Där står: ”I motionen anförs att samtliga unga män och kvinnor bör mönstras på en mönstringsplats.” Tidigare i debatten uttryckte Roger Richtoff att det skulle vara fler mönstringsplatser, bland annat i Luleå. Jag är öppen för att hitta flexibla lösningar. Jag sitter också med och följer arbetet i insynsrådet för Rekryteringsmyndigheten.

Roger Richtoff, stämmer det som står i betänkandetexten, alltså att man ska mönstras på en mönstringsplats, eller är det flera platser det handlar om? Detta är kanske en detalj, men frågan är rätt intressant utifrån vad som har uttryckts i muntlig form under den här debatten. Det är viktigt för de militära frågornas utveckling.

Fru talman! Jag skulle också vilja fråga ännu en gång hur Sverigedemokraterna tänker fördela de 10 300 på de olika brigader som man har presenterat i tidigare inlägg i debatten.

När det gäller Centerpartiets budget kan jag säga att vi har presenterat förslag inför 2019 och 2020. Vi står bakom överenskommelserna, och vi har också tillfört mer pengar, vilket får praktisk betydelse inför 2018, 2019 och 2020.

Anf. 61 Roger Richtoff (SD)

Fru talman! Daniel blandar fullkomligt ointressanta saker med intressanta saker. Daniel och Centerpartiet tror väl ändå inte att jag här och nu på två minuter kan redogöra för den exakta fördelningen på krigsförbanden? Hade jag kunnat det skulle jag ändå inte ha gjort det. Det handlar ju om personer som ska mönstras och rekryteras. Sedan är det Försvarsmaktens behov som ska styra. Det är Försvarsmakten som har dragningsrätt på de värnpliktiga. Det är så det ska gå till.

Vad gäller frågan om mönstringsplatser har vi föreslagit att vi ska öppna ett rekryteringskontor i Luleå. Det har Centern och övriga partier sagt nej till. Vi var där för ett par år sedan. Då frågade vi vad som var det viktigaste som vi politiker skulle kunna göra för att stärka upp där. Jag tror att Daniel var med då. Då fick vi svaret att det viktigaste vi kunde göra var att öppna ett rekryteringskontor där. Därför väckte vi en motion om det, som ni har röstat nej till.

Nu är det på väg att bli en central plats som är kopplad till beslutet om de 4 000. Men i vår vision för framtiden, där vi ökar krigsförbanden och öppnar fler rekryteringskontor, kommer det att finnas fler mönstringsplatser.

Anf. 62 Daniel Bäckström (C)

Fru talman! Detta kan tyckas vara en marginell fråga, men den är viktig utifrån hur man uttrycker sig här och utifrån vad man har skrivit. Min tolkning av svaret är att Roger Richtoff ser framför sig att det ska vara i Luleå som all rekrytering till Försvarsmakten sker. Är det så, eller ska Rekryteringsmyndigheten fortsätta bedriva verksamhet i Stockholm och Malmö, där man har organiserat sig för att få fler att söka sig till Försvarsmakten?

När det gäller fördelningen noterar jag att det var väldigt många punkter som Roger Richtoff tog upp om hur den framtida Försvarsmakten ska organiseras. Han talade om sju armébrigader, tre amfibiebrigader, fördelningsförband och så vidare. Jag är bara intresserad av att höra hur Sverigedemokraterna ser helhetsbilden när det gäller hur de olika delarna ska organiseras och hur man avser att rekrytera till detta upplägg. Det ska samtidigt finnas personer som står till förfogande för hemvärnet, som ju nämndes i det senaste inlägget, vid sidan av krigsplaceringarna.

Det är helhetsperspektivet som är intressant. Det närmaste året kommer vi att få se hur Sverigedemokraterna i ord och handling kommer att leverera utifrån de målbilder man nu målar upp. Det får vi se i det kommande förhandlingsarbetet efter Försvarsberedningens slutrapport. Då blir det intressant att jämföra tillbaka i tiden och se på de förslag som Sverigedemokraterna, lite yvigt, kan tyckas, har formulerat och lagt fram i Sveriges riksdag.