Migrationsfrågor

Betänkande 2022/23:SfU15

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
20 april 2023

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

Beslut

Nej till motioner om migration (SfU15)

Riksdagen sa nej till cirka 90 förslag i motioner från den allmänna motionstiden 2022 om migrationsfrågor. Detta främst med hänvisning till gällande bestämmelser och pågående arbete.

Motionerna handlar bland annat om uppehållstillstånd för skyddsbehövande, mottagande av asylsökande, asylprocessen, anhöriginvandring och medborgarskap.

Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 35

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2023-03-23
Justering: 2023-03-30
Trycklov: 2023-04-12
Reservationer: 23
Betänkande 2022/23:SfU15

Alla beredningar i utskottet

2023-02-09, 2023-03-23

Nej till motioner om migration (SfU15)

Socialförsäkringsutskottet föreslår att riksdagen säger nej till cirka 90 förslag i motioner från den allmänna motionstiden 2022 om migrationsfrågor. Detta främst med hänvisning till gällande bestämmelser och pågående arbete.

Motionerna handlar bland annat om uppehållstillstånd för skyddsbehövande, mottagande av asylsökande, asylprocessen, anhöriginvandring och medborgarskap.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2023-04-18
Debatt i kammaren: 2023-04-19
Stillbild från Debatt om förslag 2022/23:SfU15, Migrationsfrågor

Debatt om förslag 2022/23:SfU15

Webb-tv: Migrationsfrågor

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 138 Viktor Wärnick (M)

Herr talman! Den svenska migrationspolitiken har under mycket lång tid varit ohållbar; låt oss vara ärliga med det. Invandringen har varit för stor, och integrationen har brustit. Problemen påverkar hela det svenska samhället med bland annat segregation, arbetslöshet och bidragsberoende, dåliga skolresultat, brottslighet och hedersförtryck.

Många hundratusentals människor från andra länder har kommit till Sverige bara det senaste årtiondet. Sverige har haft sådana så kallade tilldragandefaktorer som gjort det mer attraktivt att som migrant söka sig till norra Europas utkant för att låta sin sak prövas här än att göra det i andra EU-länder. Asylinvandringen, anhöriginvandringen och arbetskraftsinvandringen har varit för stor. Så kan vi uppenbarligen inte fortsätta att ha det.

Migrationsfrågor

Självklart ska man ha stor respekt och också förståelse för människors önskan om och längtan efter ett bättre liv och att för man sett Sverige som ett land att söka sig till för att skaffa sig en bättre tillvaro. Det är djupt mänskliga drivkrafter. Men vi har, och ska värna, principen om reglerad invandring, bland annat för att våra välfärdssystem förutsätter detta. Alla undantag, amnestier och generösa regelverk som införts har motverkat detta under alldeles för lång tid.

Det krävs ett paradigmskifte inom svensk migrationspolitik, och det är precis det som den moderatledda regeringen med sina samarbetspartier är i färd med att genomföra.

Tidöavtalet lägger stor vikt vid migrationspolitiken eftersom det är helt nödvändigt att vi nu agerar, precis som svenska folket också gett uttryck för i det senaste valet. Det finns nu en majoritet i denna kammare för att bedriva en stram och hållbar migrationspolitik eftersom vi vet att det för att få ordning på integrationen krävs att vi minskar invandringen.

Herr talman! Kammaren har nu att ta ställning till socialförsäkringsutskottets betänkande nummer 15, som gäller just migrationsfrågor. Betänkandet behandlar motioner på området från den allmänna motionstiden. Utskottets majoritet föreslår att kammaren avslår samtliga motionsyrkanden, i huvudsak därför att arbetet med många av de förslag som lagts fram i motionerna redan behandlas och bereds av regeringen på olika sätt. Jag vill därför yrka bifall till utskottets förslag i dess helhet.

Herr talman! Tidöavtalet lägger grunden för en hållbar migrationspolitik. Vi moderater är tillsammans med Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna överens om att Sverige inte ska vara mer generöst i synen på asyl än vad som följer som förpliktelser enligt EU-rätt eller andra juridiskt bindande internationella traktater. Tilldragandefaktorerna till just Sverige måste helt enkelt minimeras.

Vår inriktning är att den som får ett lagakraftvunnet avslagsbeslut på sin ansökan om uppehållstillstånd ska lämna landet. Man ska inte ha rätt till offentligt stöd i form av bidrag samtidigt som man kan uppehålla sig illegalt i landet. Fler inre utlänningskontroller behövs, och preskriptionstiden avseende utvisningsbeslut, som i dag är på inte särskilt långa fyra år, kommer att förlängas eller helt avskaffas för att minska incitamenten att gå under jord.

Uppemot en fjärdedel av alla ansökningar om asyl i Sverige kommer från personer som redan fått en asylansökan bedömd och avslagen, med alla rättssäkerhetsgarantier som det svenska systemet erbjuder. Denna karusell har tidigare regeringar inte tagit tag i, men det gör vi nu.

Arbetet med återvändande när det gäller dem som inte har rätt att befinna sig i landet intensifieras också. Anhöriginvandringen ska skärpas när det gäller bland annat en begränsning av undantagen från försörjningskraven, och villkoren ska skärpas för att bevilja uppehållstillstånd på grund av anknytning.

Vi kommer också att föreslå en modell för successiv kvalificering till den svenska välfärdens förmåner genom till exempel arbete eller medborgarskap. Krav på att lära sig svenska och krav på försörjning ska införas för att få svenskt medborgarskap.

Herr talman! Om detta är vi samarbetspartier överens. En gedigen reformagenda är sjösatt, med majoritetsstöd i Sveriges riksdag, som vi successivt kommer att leverera på. Asylrätten kommer att upprätthållas, och Sverige kommer att följa internationella åtaganden.

Mot Moderaternas och samarbetspartiernas politik står dock en spretig opposition. Det socialdemokratiska alternativet till regeringsunderlag har nämligen en fullständig tombola av förslag som alla motverkar en hållbar migrationspolitik.

Även om socialdemokraterna säger sig stå för en restriktiv migrationspolitik har det i praktiken visat sig att man agerat annorlunda när det kommer till kritan, och så blir det också om man behöver förhandla med partier som vill något helt annat - i det här fallet Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet.

Miljöpartiet vill som bekant återföra den svenska migrationspolitiken till det som kulminerade i kaos år 2015, med permanenta uppehållstillstånd som huvudregel och utökade möjligheter till anhöriginvandring. Det vill säga ännu kraftigare tilldragandefaktorer till Sverige som land.

Vänsterpartiet vill införa det som kallas regularisering, det vill säga att den som olagligt vistas i Sverige efter viss tid ändå ska få stanna. Incitamenten att gå under jorden skulle öka kraftigt, särskilt för dem som inte har skyddsskäl, och den som inte rättar sig efter rättssäkra beslut skulle belönas.

Dessutom vill Centerpartiet exempelvis behålla det så kallade spårbytet, alltså möjligheten för asylsökande som saknar skyddsskäl att på plats i Sverige kunna bli arbetskraftsinvandrare - i motsats till hur det egentligen går till när man arbetskraftsinvandrar från ett annat land. Systemet med spårbyte, som starkt har kritiserats av bland annat Riksrevisionen och som vi avser att avskaffa, är inte bara orättvist, utan det skapar en helt felaktig incitamentsstruktur för personer som inte är skyddsbehövande.

Herr talman! Frågan blir därför hur detta över huvud taget ska gå ihop för Socialdemokraterna utan att det leder till att Sverige även i fortsättningen ska vara ett land som sticker ut med alldeles för hög invandring och för dålig integration. På detta hoppas jag, och säkert flertalet som lyssnar, få svar på under denna debatt.

Svenska folket vet vad man får med en moderatledd regering. Vi levererar nu, tillsammans med Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna ett efterlängtat paradigmskifte i den svenska migrationspolitiken.

(Applåder)


Anf. 139 Jonny Cato (C)

Herr talman! Svenska folket vet vad man får, kan man säga var slutklämmen.

Därför känner jag att jag behöver ställa en fråga. Det är ju ingen hemlighet att Centerpartiet och Moderaterna har valt olika inriktningar i migrationspolitiken. Men vi är däremot överens om att migration är en internationell fråga. Vi är överens om att Sverige inte kan göra allt, och vi är överens om att Sverige inte löser detta på egen hand. Sverige är en liten del av ett större sammanhang.

Att vi får en migrationspolitik på EU-nivå är helt avgörande. Det tror jag att Centerpartiet och Moderaterna kan vara överens om.

Sverige har drivit på för detta länge. Vi har inte alltid varit överens om sakinnehållet, men vi har varit överens om att vi behöver få en ny migrationspolitik på EU-nivå. Detta har regeringen också varit tydlig med, och detta har också regeringen arbetat för under det svenska ordförandeskapet.

Det var väldigt mycket rart i anförandet om vad man är överens om. Därför undrar jag: Finns det någon anledning till att man inte lyfter just EU-politiken? Sverigedemokraterna har ju nu i veckan varit väldigt tydliga med att man ska göra allt man kan för att stoppa och försena EU:s arbete med att ta fram en ny migrationspolitik. Man har tydligt deklarerat att EU inte ska bestämma över ländernas migrationspolitik.

Jag blir genuint orolig om det är så att regeringen inte kommer att ställa sig bakom en ny migrationspakt. Därför blir min fråga till Moderaterna och Viktor Wärnick: Är ni i regeringsunderlaget överens om att det behövs en ny migrationspolitik på EU-nivå?


Anf. 140 Viktor Wärnick (M)

Herr talman! Att Centerpartiet och Moderaterna har gjort olika vägval i migrationspolitiken tror jag inte har undgått någon, faktiskt. Därför lyfte jag i mitt anförande fram att det nu finns en majoritet för en annan inriktning som inte hoppar mellan olika majoriteter som försvagar och försämrar migrationspolitikens utfall och utgångspunkter framöver.

Det är ändå viktigt att signalera att så är fallet, och det är också viktigt att signalera att den andra sidan, där man har Magdalena Andersson som statsministerkandidat, inte alls är överens om den inriktning som krävs för att migrationspolitiken ska hålla ihop.

Jag delar Jonny Catos bild vad gäller migrationspolitiken i stort. Det är en internationell fråga. Det är också en nationell angelägenhet, och därför är det vi har tagit fram i Tidöavtalet och som vi nu arbetar på så viktigt att få på plats.

Det vi nu vet sker på EU-nivå med de förhandlingar som förs angående asyl- och migrationspakten kommer vi att få arbeta vidare med. Regeringen har varit väldigt tydlig med att det krävs enighet i EU. Det krävs en garant för att EU till exempel ska hålla de yttre gränserna och se till att det fungerar med de gränsdragningar som krävs. Vi kommer att fortsätta att förhandla i den riktning som regeringen har meddelat, nämligen att den här pakten behöver komma till stånd.

De tvingande omfördelningsmekanismer och annat som har varit uppe här tidigare har ju förtjänstfullt förhandlats bort av Tomas Tobé i Europaparlamentet, för vi såg att det inte var en framkomlig väg för oss. Det fanns inte möjlighet att finna stöd för det.

Jag hoppas naturligtvis att det ska finnas ett brett stöd för den linje som regeringen väljer, även i Sveriges riksdag.


Anf. 141 Jonny Cato (C)

Herr talman! Jag vet inte om jag blev så mycket klokare av det där svaret. Svaret var att de inte är överens på Magdalena Anderssons sida i politiken. Sedan var det lite tal om vad Tomas Tobé gör i Europaparlamentet. Men det var inget svar på min fråga om regeringsunderlaget - Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna - är överens med Sverigedemokraterna om att det behövs en ny migrationspolitik på EU-nivå.

Jag fick inte heller svar på min fråga om Moderaterna, Sverigedemokraterna, Liberalerna och Kristdemokraterna är överens om att det är en angelägen fråga för EU att ha en gemensam migrationspolitik.

Till skillnad från ledamoten tycker jag att det är synd att man inte har en tvingande omfördelning. Det stora problemet under 2015 och 2016 var att många kom till Sverige och inte omfördelades till andra länder. Men nu är vi här, och det är viktigare att vi kommer framåt än att just den mekanismen införs.

Det är alltid så himla trevligt att lyssna på Moderaterna, för allting handlar om problem på andra sidan i politiken, men man är väldigt begränsad när det gäller att svara på hur det ser ut på den egna sidan.

Vi kunde läsa i Världen idag om att ni var oeniga i en helt annan fråga, trots att den står i Tidöavtalet. Därför vill jag ha svar på min fråga: Är ni överens om att det är viktigt att EU kommer fram med en gemensam migrationspakt, och är ni överens om att det är en fråga som EU har mandat att faktiskt fatta beslut om? Enligt Charlie Weimers i SD:s egen propagandakanal Riks har EU inte med migrationspolitiken att göra över huvud taget. Det hoppas jag att Moderaterna tycker, men det är ju inte ni som bestämmer utan det är faktiskt hela regeringsunderlaget som måste vara överens.


Anf. 142 Viktor Wärnick (M)

Herr talman! Det är glädjande att vi har fått Tidöavtalet på plats, det är glädjande att vi nu har ett regeringsunderlag som är stabilt i migrationsfrågor och det är glädjande att vi nu har en reformagenda att gå vidare med.

Vi har naturligtvis också att förhålla oss till vad Europeiska unionen arbetar med. Vi har olika synpunkter i parlamentet vad gäller detta, och vi får se vad utgången blir. Regeringen har varit tydlig med att det är viktigt att Europeiska unionens migrationspolitik fungerar, att vi ser till att de yttre gränserna säkras och att de olika fördelningar som behövs mellan medlemsstaterna fungerar.

Allt detta är viktigt. Vi får återkomma i skarpt läge om vad detta innebär för Sveriges riksdag framöver.


Anf. 143 Annika Hirvonen (MP)

Herr talman! I Tidöavtalet, Viktor Wärnick, slår ni fast att så lite rättigheter som möjligt ska ges till människor som kommer till Sverige på flykt.

Vi kan titta på hur situationen ser ut för de ungefär 30 000 ukrainska flyktingar som har kommit till Sverige. De har verkligen fått så lite rättigheter som möjligt. Vi är sämst i Norden på rättigheter för ukrainska flyktingar.

De har inte rätt till sfi. De vuxna kvinnorna har inte samma rätt till sjukvård som andra som har uppehållstillstånd i Sverige. De har inte rätt till hjälp att komma i arbete genom etableringsprogrammet, och de ska klara sig på 71 kronor om dagen. Det ska räcka till mat, det ska räcka till kläder, det ska räcka till hygienartiklar och det ska räcka till resor med kollektivtrafiken. Det gäller för en vuxen. En tonårspojke ska man klara av att mätta på 56 kronor om dagen.

Vi ser också ett nedslående resultat när det kommer till det som Moderaterna själva kallar för arbetslinjen. Ungefär 150 individer rapporteras enligt DN ha fått hjälp att komma i arbete i Sverige. I Danmark jobbar varannan ukrainsk flykting. Det är enorma skillnader.

Jag måste fråga Viktor Wärnick: Är det så här regeringen vill ha det? Ska det vara så dåligt som möjligt för ukrainska flyktingar så att de ska söka sig till andra länder än Sverige?


Anf. 144 Viktor Wärnick (M)

Herr talman! Vi är överens i regeringsunderlaget om att Sverige inte kan sticka ut och ha tilldragande faktorer som är för extensiva och som gör att fler människor väljer att söka sig till Sverige än till andra europeiska länder för att få sina skyddsskäl prövade. Detta är vi helt överens om, och där har Annika Hirvonen helt rätt.

Sedan har vi de ukrainska migranter som har tagit sig till Sverige och beviljats uppehållstillstånd med massflyktsdirektivet som grund. Låt oss först konstatera det förfärliga i situationen med Putins olagliga invasion av Ukraina, som har lett till att dessa människor har behövt fly sitt hemland och ta sig till andra delar av Europa.

Vi har en situation i Sverige där det är massflyktsdirektivet som gäller. Vi har haft diskussioner i bland annat socialförsäkringsutskottet om hur man bäst ska ta sig framåt vad gäller de ukrainska flyktingarnas situation.

Vi har en regering som har agerat i frågan och som tidigare under våren har gett i uppdrag till Förenta nationernas migrationsorganisation IOM att undersöka ukrainska migranters situation i Sverige för att få ett bättre underlag kopplat till vad vi kan göra för att se till att de på ett snabbare och bättre sätt kan etablera sig på den svenska arbetsmarknaden i väntan på att de kan återvända till ett fritt Ukraina.

Därutöver har vi i vårbudgeten aviserat att vi ska ersätta de kommuner som väljer att erbjuda sfi, svenska för invandrare, till de ukrainare man har i sin kommun. Detta är helt frivilligt för kommunerna, och ett flertal kommuner har gjort det. Vid sidan av det som annars finns - Svenska från dag ett, som är ett annat system som ukrainska migranter har tillgång till - kan man alltså erbjuda sfi. Jag tycker att det är bra att vi nu säger att kommunerna ska få ersättning för detta.


Anf. 145 Annika Hirvonen (MP)

Herr talman! Man måste väl inte gå till FN för att få reda på hur man kan förbättra integrationen av ukrainska flyktingar. Herregud! Gör som vi gör med alla andra flyktingar som får uppehållstillstånd i Sverige: Erbjud svenskundervisning inom ramen för sfi, och skriv in dem i etableringsprogrammet så att de får aktiva insatser för att hitta jobb!

Sedan har vi validering av yrkeskunskaper och utbildning. Majoriteten, nästan 90 procent av den ukrainska befolkningen, har gymnasieutbildning. Se till att betyg översätts och valideras! Gör precis det som vi gör med alla andra flyktingar som får uppehållstillstånd i Sverige!

Regeringen vill inte. Det har gått över ett år sedan Rysslands olagliga invasion av Ukraina. När jag för första gången föreslog i utbildningsutskottet att de ukrainska flyktingarna skulle få rätt till sfi i Sverige svarade Moderaterna att det vore att svika Ukraina och ge en signal om att vi inte tror att kriget går att vinna.

Nu har lång tid gått. Människor sitter i sysslolöshet, i fattigdom. Kära nån! Sverige borde skämmas för det sätt på vilket vi behandlar de barn, kvinnor och äldre som har flytt. Det är stora och vackra ord, och vi skickar militärt stöd. Men de som har kommit hit behandlas på ett rent ut sagt skamligt vis. Jag kan bara tolka detta på ett sätt: att det är i linje med Tidöavtalets ambition om så lite rättigheter som möjligt så att Sverige inte ska vara ett "attraktivt land för migranter".


Anf. 146 Viktor Wärnick (M)

Herr talman! Det är en svår situation för alla ukrainare som har tvingats på flykt från sitt hemland. Det är vi helt överens om. Men det är, vilket jag är helt övertygad om att ledamoten Hirvonen vet, massflyktsdirektivet som reglerar detta och alltså ger ett temporärt skydd.

Ukrainarna anses inte behöva uppehållstillstånd av den karaktär som man får därför att man är skyddsbehövande. Det har alltså inte genomförts någon typ av prövning av deras skyddsbehov hos Migrationsverket, utan det är ett temporärt skydd som ges alla ukrainare som kommer till Sverige. Detta medför att det finns ett antal regelverk som aktiveras. Bland annat har ukrainarna alltså inte rätt till sfi enligt de regelverk som annars finns när uppehållstillstånd beviljas på grund av att man har skyddsskäl.

Vi adresserar nu i budgeten att kommunerna ska få kostnadstäckning om de vill erbjuda ukrainarna möjlighet till sfi. Det kan vara så att vi behöver återkomma med andra typer av förslag som ger ukrainarna ännu bättre möjligheter att använda sig av exempelvis sfi.

Det är väl inte så konstigt om man vill be expertis att titta på hur situationen ser ut. Det är därför vi har gett Förenta nationernas organ IOM i uppdrag att titta på ukrainarnas situation, för att få en bild av vad som bäst behövs.

Det som behövs i det här läget är naturligtvis att se till att de kommer in på arbetsmarknaden fram till dess att de kan återvända till ett fritt Ukraina, som vi också understöder på en massa andra vis, bland annat med beslut här i Sveriges riksdag om att skicka materiel och annat till landet så att de kan försvara sig mot angriparen.

Det är massor av åtgärder som genomförs. Regeringen tar detta på fullaste allvar. Vi har signalerat på olika sätt att detta behöver ses över vidare, och vi kommer att återkomma i frågan.

Att ta till brösttoner i denna fråga tror jag inte är rätt väg att gå, utan det är bättre att vi gör detta på rätt sätt, ett gediget sätt, som kommer ukrainarna till del.

(Applåder)


Anf. 147 Ola Möller (S)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till vår reservation nummer 1, men vi står bakom samtliga våra reservationer.

Ungefär 7 000 personer beviljades asyl i Sverige förra året. Om man räknar in de 2 000 ukrainare som kom innan massflyktsdirektivet aktiverades blir det totalt 9 000 personer. Totalt 9 000 asylsökande fick stanna i Sverige förra året. Resten fick lämna landet.

Herr talman! Det är historiskt låga siffror. Det är det paradigmskifte som det talas så mycket om i svensk migrationspolitik - bort från den tokliberala moderata politik som regeringen Reinfeldt införde.

Herr talman! Det är resultatet av socialdemokratisk politik - en socialdemokratisk politik för ordning och reda. Det är en ordning som ligger helt i linje med den migrationspolitik som Socialdemokraterna historiskt har stått för, i alla fall sedan 1940-talet.

Vi har såklart hört i kammaren, och vi kommer att få höra i dag, att allt är sossarnas fel. Det är stora ord fyllda med signalpolitik om att slottspartierna i Tidölaget minsann ska styra upp det hela. Vän av ordning kan fundera på vad det är som de ska styra upp egentligen. Asylmottagandet är ju på historiskt låga nivåer.

Men såväl regeringspartierna, som införde de tokliberala lagarna som gällde under migrationshösten 2015, och Sverigedemokraterna har väldigt mycket att förlora på att erkänna att det var Socialdemokraterna som faktiskt gjorde omläggningen av svensk migrationspolitik. Det var Socialdemokraterna som fick ned asyltalen - från 163 000 under toppåret med den moderata lagstiftningen till 7 000 förra året.

Det var någon moderat som i en tidigare debatt frågade om vi är nöjda. Nej, vi är inte nöjda med allt. Allt är givetvis inte klart. Men vi är såklart nöjda med att Sverige i dag tar sin andel av EU:s asylmottagande. Det är förmodligen något lägre nu, eftersom det har förändrats rätt mycket i fråga om hur strömmarna går i Europa.

Vi är också nöjda med att vi har en migrationspakt på bordet, som Stefan Löfven drev väldigt hårt att vi skulle ha. Han såg tidigt detta behov. Vi ser också att det nu börjar levereras i den frågan.

Vi är nöjda med bosättningslagen som gjorde att Sveriges kommuner var tvungna att börja ta sitt ansvar - att även Danderyd och Vellinge var tvungna att ta sitt ansvar.

Vi är väldigt nöjda med massor av de utredningar som är tillsatta och som nu börjar leverera bra förslag, så att den nuvarande regeringen kan börja jobba direkt med bra förslag tack vare oss socialdemokrater.

Vi är nöjda när det gäller frågan om att anläggningsboenden är på gång. Och vi är nöjda med att förslag om samhällskunskap och språkkrav finns på bordet.

Det är jättebra att slottspartierna bär denna politik vidare.

Men vi är inte nöjda med hur mottagandet går till. Vi är inte nöjda med att EBO inte avskaffades. Det var en stabil högermajoritet i denna riksdag som under 2006 såg till att det inte skedde.

Vi är inte nöjda med att återvändandet inte fungerar i den utsträckning som vi vill. Det var också därför som Socialdemokraterna tillsatte en utredning om att stärka återvändandet.

Vi är inte nöjda med att högern gång på gång försvårar integrationen genom att plocka bort extratjänster, försämra utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken, stoppa bostadsbyggandet och så vidare varenda gång de får chansen.

Herr talman! Jag ska ändå vara ödmjuk men något missnöjd och ganska orolig. Regeringen och Sverigedemokraterna försöker trots allt genomföra stora förändringar - inte där det behövs, som på arbetskraftsinvandringens område, utan däremot på rättsstatens område.

Förslagen är vid det här laget välkända. De handlar om angiveri i offentlig sektor, indragen rätt till tolk med risk för bristande vård, utbildning och rättssäkerhet som följd, avskaffande av gynnande förvaltningsbeslut om att dra in permanenta uppehållstillstånd och det kanske mest uppseendeväckande, nämligen återinförandet av en gammeldags och förlegad idé om bristande vandel.

Herr talman! Människor ska utvisas av denna regering och av Sverigedemokraterna för att de är sjuka. De ska utvisas för att de är brottsoffer. De ska utvisas för att de visar missaktning mot svenska folket. Eller också ska de utvisas på grund av något annat som man med en stockkonservativ värdegrund tycker är klandervärt.

Om man ska tro kulturkrigarna i Sverigedemokraterna är till exempel dragqueens klandervärda. Ska de utvisas i framtiden? Var dras gränsen för ett klandervärt beteende? Ingen vet eftersom bristande vandel i den i Tidöavtalet skrivna formen är något fullständigt godtyckligt. Det är tycke och smak dikterat av Sverigedemokraterna med de andra tre högerpartiernas goda minne.

Givetvis ska folk kunna utvisas och bli av med sitt uppehållstillstånd. Men det måste ske på saklig och rättssäker grund. Vi socialdemokrater sänkte kraven för utvisning när någon begått brott. Fler brott leder i dag till utvisning tack vare oss socialdemokrater. För det är den rimliga grunden att utgå från när man pratar om vad som är bristande vandel.

Vad regeringen och Sverigedemokraterna sysslar med är en inskränkning i rättsstatens principer som är en mycket farlig väg att vandra.

Herr talman! Jag ska avsluta med att konstatera en viktig sak. I år är det - hör och häpna - 2023, inte 2015. Många människor i vårt land lever nämligen i föreställningen om att Sverige tar emot massor av asylsökande människor. Bilderna av tiotusentals människor som kom till Sverige och stod utanför Migrationsverkets lokaler har etsat sig fast hos många människor - även hos mig - med rätta.

Jag var kommunalråd i Helsingborg på den tiden och hade ansvar för skolan. Jag såg konsekvenserna av den ohållbara moderata politiken. Vi socialdemokrater vill i alla fall inte tillbaka dit. Därför har vi lagt om asylpolitiken. Förra året fick 7 000 människor asyl i vårt land, bortsett från de 2 000 ukrainarna som kom hit enligt massflyktsdirektivet.

Högerregeringen drivs av SD att göra stora ingrepp i vår rättsstat på grund av uppfattningar som är gamla, från 2015, om att folk väller in över landets gränser. Det är uppfattningar som är nästan ett decennium gamla. Det är helt uppåt väggarna.

Vi har ett integrationsproblem i Sverige, inte ett asylproblem. Och då är det satsningar på kommunerna, välfärden, utbildning, jobb, barnfamiljerna, pensionärerna och de svagaste hushållen som ska till. Där saknar regeringen och Sverigedemokraterna helt en plan. Där är de svaret skyldiga.

Då är det såklart en välanvänd taktik från högerns sida att slänga invandrarna under bussen, i klassisk nationalkonservativ andra. Som socialdemokrat kan jag aldrig acceptera det, för människovärdet, demokratin, solidariteten och jämlikheten är min ledstjärna.

(Applåder)


Anf. 148 Ludvig Aspling (SD)

Fru talman! Det är alltid underhållande att lyssna på Ola Möller. Det är betydligt mer underhållning än innehåll. Men när förslagen saknas måste man fylla anförandena med något.

Socialdemokraterna har tre reservationer i detta betänkande. Och för dem som tittar och lyssnar på detta kan jag säga att reservationer alltså oftast är egna förslag. Men så är det inte i detta fall. Socialdemokraterna har inga egna förslag, utan reservationerna handlar om att regeringen ska göra det som regeringen redan gör. Men, som sagt, man måste fylla anförandena med någonting. Det skulle vara pinsamt om det var helt tomt.

I en av reservationerna står det: "Det bör ställas kunskapskrav för permanent uppehållstillstånd. Regeringen bör därför utan dröjsmål utarbeta ett lagförslag när den pågående utredningen lämnat förslag om hur kraven på språk- och samhällskunskap för permanent uppehållstillstånd ska utformas".

Det står: utan dröjsmål, Ola Möller.

Under den senaste mandatperioden, och kanske även under den som var innan, har det funnits en riksdagsmajoritet för detta förslag.

Utredningen som skulle undersöka hur detta förslag kan bli verklighet tillsattes alltså den 23 juni 2022. Då hade Socialdemokraterna suttit vid makten i nästan åtta år, och det var ett par månader kvar till valet.

Utan dröjsmål, står det nu i deras reservation i betänkandet.

Min enkla fråga är: Tycker Ola Möller att den förra regeringen agerade utan dröjsmål när den väntade åtta år med att tillsätta utredningen?


Anf. 149 Ola Möller (S)

Fru talman! Det var, som sagt, vi som tillsatte utredningen. Och som Ludvig Asplings partikamrater med förtjänst har visat i denna kammare under tidigare debatter måste man göra avkall på vissa saker när man regerar med andra partier. Nu är Sverigedemokraterna det verkliga regeringspartiet i detta land och har verkligen gjort avkall på att ge skadestånd till dem som har drabbats av skador inom sjukförsäkringen. Och när det gäller alla som trodde att de skulle få en sänkning med tio kronor vid pump har Sverigedemokraterna verkligen gjort avkall, om man gör en välvillig tolkning. Eller också blåste de bara folk. Det är också en variant.

Vi gjorde under våra år avkall på en del av den politik som vi ville driva. Men vi drev också en politik som innebar att vi lade om Sveriges migrationspolitik. Alla minns presskonferenserna där andra partiers företrädare stod och grät för att det gjorde så ont, medan vi drev på för den politik som nu resulterat i 7 000 asylsökande.

Det var vi som gjorde så att regeringen kan agera snabbt när det gäller dessa frågor eftersom vi tillsatte utredningen. Det är också därför mycket av den politik som finns i Tidöavtalet just när det gäller att minska antalet asylsökande är sådant som bygger vidare på den föregående regeringens utredning. Det var en stram migrationspolitik som Socialdemokraterna presenterade.

Däremot kan vi inte acceptera det som sker på rättsstatens område. Där har vi inga pågående utredningar.

Skillnaden i hur vi ser på mängden asylsökande i landet är inte speciellt stor mellan de tre partier som sitter i regeringen och Socialdemokraterna - även om jag vet att just Sverigedemokraterna vill ha netto noll. Därför är det ganska anmärkningsvärt att försöka ge en bild av att vi på något sätt skulle vilja öka invandringen. Det är det Ludvig Aspling försöker göra, fru talman.


Anf. 150 Ludvig Aspling (SD)

Fru talman! Det är som vanligt - gott om underhållning men väldigt lite information och inga konkreta svar. Min fråga var ganska enkel: Tycker Ola Möller att Socialdemokraterna agerade utan dröjsmål under förra mandatperioden, när man väntade åtta år med att tillsätta en utredning i en fråga där man visste att man hade riksdagens stöd, i alla fall under de sista fyra åren? Det är detta som står i reservationen nu: Utan dröjsmål vill man se dessa förslag komma på plats.

Det vill jag också. Och nu kommer vi att utan dröjsmål få se dessa förslag komma på plats. Det kommer att ske. Man blir dock lite fundersam. Det kanske finns en anledning till att Anders Ygeman inte ville hålla huvudanförandet.

Vad gäller rättsstatens principer kan vi konstatera att Ola Möller inte vet någonting om internationell rätt eller om rättsstatens principer och vad de innebär i dessa fall. Det finns en absolut rättighet för alla stater att bestämma vilka utlänningar som får befinna sig på deras territorier. Det är en grundläggande princip inom den internationella rätten. Det innebär inga som helst inskränkningar i rättsstatens principer att utvisa personer för bristande vandel. Detta borde Ola Möller känna till med tanke på att denna lagstiftning har funnits i Sverige förut, då införd av - kan han gissa vilket parti? - hans eget parti.


Anf. 151 Ola Möller (S)

Fru talman! Jag förvånas alltid över att Ludvig Aspling faktiskt är jurist, med tanke på att jag själv har suttit i Europarådet och vet en hel del om rättsstatens principer, vilka konventioner vi har skrivit på och vad vi har förbundit oss att göra. Jag vet också att länder som Ludvig Asplings parti älskar - Ungern, Polen - ständigt kritiseras för brister när det gäller rättsstatens principer. Det är samma länder som EU konstaterar inte följer rättsstatens principer. Jag kan konstatera att Ludvig Aspling inte är någon sanningssägare när det gäller vad en rättsstatsprincip är.

Har vi agerat skyndsamt? Ja, med tanke på att vi kunde fatta besluten själva från någon gång i december 2021, när vi satt ensamma i regering. Sedan, ett par månader senare, utbröt ett krig, vilket Ludvig Aspling faktiskt också var med och försökte hantera här i kammaren. Vi var tvungna att sköta sluttampen och efterverkningarna av en pandemi. Att på sex sju månader komma fram med den utredningen skulle jag alltså säga var en skyndsam hantering under de förutsättningarna. De första sju och ett halvt åren fick vi ju - det är jag helt öppen med - kompromissa bort mycket. Jag tror att de flesta partier i denna kammare som inte har 50 procent förstår och har respekt för detta.

Men när vi kunde göra det och inte var tvungna att hantera krig och pandemi sjösatte vi detta. Det tycker jag snarare att Ludvig Aspling ska vara väldigt tacksam för, för det gör att den här regeringen kan fullfölja den politik som vi inledde i och med att utredningen redan är på plats.

Kanske kan vi också hitta långsiktiga förutsättningar för en hållbar migrationspolitik i det här landet, vilket vi också lade grunden för 2021. Förra året var det 7 000 personer som beviljades asyl; det kan inte ens Ludvig Aspling vara missnöjd med.


Anf. 152 Viktor Wärnick (M)

Fru talman! Socialdemokraterna säger sig värna en långsiktigt hållbar migrationspolitik, och det välkomnar jag verkligen. Det viktiga är dock att ord och handling hänger ihop och att man har ett regeringsunderlag som kan komma överens om den inriktning man påstår sig driva.

Som jag tog upp i mitt anförande är det svårt att se hur Socialdemokraterna ska få ihop en regering som bottnar i en stram och reglerad invandring. Den forna regeringspartnern Miljöpartiet vill återgå till permanenta uppehållstillstånd som huvudregel. Vänsterpartiet, som har visat sig vara berett att fälla S-regeringar som inte gör som partiet behagar, vill ha amnestier för alla som illegalt gått under jorden efter utvisningsbeslut. Och Centerpartiet, den nya koalitionspartnern för framtiden, vill ha kvar spårbyten för dem som inte har skyddsskäl.

Frågan blir därför vilka av dessa förslag som Ola Möller och Socialdemokraterna tänker sig kunna gå med på efter nästa val när det ska byggas en ny majoritet. Blir det en återgång till 2015, återgång till amnesti eller fortsatt spårbyte?

Det var intressant att lyssna på ett tidigare replikskifte. "Avkall" kallade Ola Möller det man gjorde i regeringsställning för. Vad ska det nu göras avkall på i förhållande till den egna linjen?


Anf. 153 Ola Möller (S)

Fru talman! Det är intressant att just Moderaterna, som gjort avkall på avskaffat amorteringskrav, på att skicka Archer till Ukraina så fort det bara gick och på att följa kalendern - den 1 november, i god tid före jul och så vidare - står här och har synpunkter på att jag faktiskt ödmjukt säger att det är klart att man får kompromissa i ett regeringsunderlag. Jag tycker att det är en spännande ingång från ledamoten Wärnick.

När det gäller de andra frågorna sydde vi med vårt underlag ihop en migrationspakt i det här parlamentet sommaren 2021. Vi fick igenom den politik som i princip hade gällt sedan 2015, när vi ändrade inriktningen på er politik. Den fick vi igenom här i kammaren med några få justeringar. Magdalena Anderssons regeringsunderlag har alltså visat att man är beredd att kompromissa. Man är beredd att ta ansvar tillsammans.

Men på vår sida i politiken är vi inte beredda att göra avkall på saker som att vi inte utvisar missbrukare, som ju har en sjukdom, eller prostituerade, eller att vi inte ska ha angiveri i offentlig sektor så att bibliotekarier ska anmäla den som kanske i framtiden blir beskriven som Anne Frank och så vidare. Det är detta det handlar om - det är den vägen ni slår in på. Ni vill att en offentliganställd ska säga "du ska anmälas till myndigheterna; du ska ut" - helt utan respekt för människors liv, hälsa, familj och liknande.

På vår sida är vi överens om att människovärdet måste styra migrationspolitiken, och det har vi visat. Verkligheten talar alltså för oss, inte för Viktor Wärnicks regering.


Anf. 154 Viktor Wärnick (M)

Fru talman! Det ska verkligen bli intressant att se hur den socialdemokratiska riksdagsgruppen ställer sig till de olika propositioner som kommer att levereras på detta område framöver. Jag tror att det vore bra för migrationspolitiken om vi brett kunde vara överens om att det är skärpningar som nu krävs. Anledningen till att jag ställer denna fråga är att det är relevant att få veta vad Socialdemokraterna är beredda att så att säga reversera eller att inte göra för att få regeringsmakten om, gud förbjude, det blir regeringsskifte efter nästa val.

Socialdemokraterna talar ofta om att det var det egna partiet som ledde omläggningen av migrationspolitiken - att det minsann var Socialdemokraterna som ledde ett paradigmskifte, som man kallar det. Samtidigt ska man komma ihåg att vi hade en migrationsminister som, när Moderaterna lyfte frågan om att övergå till tillfälliga uppehållstillstånd, beskyllde oss för att inte längre vara människor. Ett sådant debattklimat rådde för drygt åtta år sedan, när detta kom på tal. Det tycker jag att man ska ha i minnet.

Jag tycker att det vore bra om vi kunde hitta en bred majoritet och Socialdemokraterna kunde ansluta sig och även garantera att man inte reverserar till förmån för Miljöpartiets eller Vänsterpartiets olika idéer om amnestier eller andra återgångar till det som tidigare har varit, som har lett till att vi har fått en alldeles för hög invandring till det här landet och ett stort integrationsproblem som vi nu måste hantera.

Vandelsprövningen, som Ola Möller tog upp, är ett institut som finns i andra delar av rättsordningen, bland annat när det gäller prövning av medborgarskapsansökningar och prövningar av andra uppehållstillståndsansökningar. Det är inget nytt eller konstigt. Man slår på stora trumman när det gäller en del av de förslag som läggs fram för att man ska ha någonting att slå på, men man kan inte säga vad det är man vill reversera eller vad man är beredd att kompromissa bort.

Jag upprepar frågan: Vad är Socialdemokraterna beredda att ge avkall på till Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet?


Anf. 155 Ola Möller (S)

Fru talman! Den migrationsuppgörelse som gjordes sommaren 2021 ligger ju fast, och alla dessa partier står bakom den. Utifrån den utgångspunkten finns det ingenting att reversera.

När det gäller de utredningar som vi har tillsatt kommer regeringen nu att föra vidare mycket av den politiken. Det är ju tacksamt. Det är väl jättebra om Moderaterna går tillbaka till sin historiska position och försöker att nå någon form av konsensus med Socialdemokraterna. Det var ju detta som var stabiliteten i svensk migrationspolitik innan Moderaterna kastade ut barnet med badvattnet och körde de tokliberala lagarna under Reinfeldtåren. Det var ju detta som var historien. Det var ju inte Socialdemokraterna som övergav någonting, utan det var Moderaterna.

Moderaternas taktik med breda överenskommelser bygger alltid på att Socialdemokraterna ska acceptera Moderaternas politik och sedan ansluta sig till den. Det är ju samma sak när det gäller energifrågan - "om ni tycker som vi kan vi komma överens".

Vi sätter oss gärna och diskuterar brett. Det var därför vi satt i den parlamentariska kommittén och försökte att driva fram en stor konsensus här inne. Där sköt ju Moderaterna ut sig ganska snabbt och ville inte komma överens. Sverigedemokraternas partiledare var och spelade golf när Migrationskommittén hade sina sammanträden. De var inte intresserade av att komma överens.

Jag har absolut inga problem med att stå här och säga: Låt oss komma överens om en långsiktig och bra migrationspolitik! Men då kan vi inte utvisa människor för att de bedriver verksamhet som Moderaterna tycker är moraliskt förkastlig, för att de är sjuka eller för att de visar missaktning mot svenska folket. Vad är det?

Jag blir kallad landsförrädare i tid och otid av ledamotens regeringsunderlag - det är vem ledamoten har slagit armkrok med.


Anf. 156 Ingemar Kihlström (KD)

Fru talman! Som någon tidigare talare sa är det intressant att lyssna till Ola Möller, som säger sig se behovet av förändring. Det såg vi 2015. Det som Ola Möller kanske inte tänker på är att det fanns socialdemokrater, tror jag, som under 2014 sa att man inte behövde ändra migrationspolitiken. Jag tror nog att man kan ta ansvar för den situation som rådde tidigare.

Det är korrekt att en stor del av politiken såg att det behövde ske en förändring, och en sådan skedde också. Vi kan nu konstatera att Ola Möllers partiledare, Magdalena Andersson, efter att Tidöpartierna hade samrått och presenterat förslag sa att förslagen i stort sett var bra och kunde genomföras.

I Ola Möllers anförande här i riksdagen lät det som att allt det goda kommer vänsterifrån och allt det onda högerifrån. Vi kan väl tvingas acceptera det.

Jag skulle vilja ställa en fråga till Ola Möller. Vi kan bortse från det som har diskuterats till nästan hundra procent, nämligen vandelskravet, som de facto finns i rättsskipningen i svensk lag. Vi lägger det åt sidan, för det har ju Ola Möller berört i sina två replikskiften.

Ser Ola Möller samma stora problem med de övriga förslagen, eller kan det vara så att Ola Möller har samma uppfattning som sin partiledare, nämligen att detta är lämpliga förslag för att hantera den migrationspolitik som vi har för framtiden? Vissa saker är ju en fortsättning, som Ola Möller konstaterade, men vi behöver göra mycket mer. Förslagen är presenterade och ska utredas. Jag skulle gärna vilja höra Ola Möllers syn på de övriga förslagen. Och ta inte upp vandeln - den har vi hört tillräckligt om!


Anf. 157 Ola Möller (S)

Fru talman! Skälet till situationen 2014 var ju att det gällde att få ihop en regering med det underlag som fanns då. Ledamoten Kihlströms partiledare var synnerligen inblandad i överenskommelser som man sedan bröt från Kristdemokraternas sida.

Jag går vidare till saker som vi har dragit röda linjer mot. Angiveri är en sådan sak - vi vill inte ha ett angiverisamhälle. Detta är en röd linje, och det har min partiledare varit tydlig med. Vi tycker också att det är viktigt med rätten till tolk inom till exempel sjukvården och rättsväsendet, så att man kan göra goda medicinska bedömningar och ha rättssäkra processer. Detta håller min partiledare med om.

Vi ska inte dra tillbaka gynnande förvaltningsbeslut och sno permanenta uppehållstillstånd som har delats ut till folk. Även om detta är min partiledare helt överens med mig.

Ledamoten Kihlström kanske kan upplysa sitt regeringsunderlag, som står här och tycker att vi har gjort avkall på något: Hur känns det att Sverige numera inte tar emot de kvotflyktingar som ledamoten Kihlströms parti har vurmat så mycket för? Känns det likadant som när de där funktionsvarierade som man lovade skulle få det så mycket bättre inte får någonting utan i stället får betala mer i skatt? Hur känns det, ledamoten Kihlström, att göra avkall på dessa saker? Det är jag intresserad av.

Jag ska nämna några saker som jag kan acceptera. Om EBO skrotades fortare än kvickt skulle det vara jättebra. Om det skulle ske utifrån en socialdemokratisk utredning om anläggningsboenden skulle det vara strålande politik. Språkkunskaper och samhällskunskaper för att erhålla PUT? Absolut - titta på det! Det är jättebra grejer. Även detta, fru talman, är saker som vi har tillsatt från Socialdemokraternas sida.


Anf. 158 Ingemar Kihlström (KD)

Fru talman! Återigen får vi höra om det förträffliga som kommer vänsterifrån, men vi får sällan höra om de förslag som nu läggs fram i riksdagen.

Låt mig lyfta angiveridiskussionen en nivå. Tycker Ola Möller att det är korrekt att socialförvaltningar betalar ut bidrag till människor som har fått beslut om att de inte får vara i Sverige? Vi pratar ju om att det finns ett skuggsamhälle. Är det då bra att Sveriges myndigheter talar med olika tungor? En tunga säger att personer inte har rätt att vara i Sverige, medan andra myndigheter säger: "Javisst, ni kan stanna kvar och få bidrag!" Anser Ola Möller att detta - att man säger nej och det blir ett nja - är en bra migrationspolitik? Jag tycker inte att det är det.

På samma sätt kanske Ola Möller kan sätta kvotflyktingarnas andel i förhållande till detta. Vår nivå har ju varit att vi har tagit emot 5 000 kvotflyktingar. Den nya nivån är 900. Är inte denna nivå procentuellt ungefär vad Sverige på EU-nivå borde ta emot?

Jag vill fortfarande säga att Ola Möller låter mer negativ till förslagen än vad hans partiledare Magdalena Andersson låter. Vi får väl se hur det blir i framtiden. När förslagen är utredda hoppas jag, precis som andra talare, att Socialdemokraterna håller sig till denna strama migrationspolitik.

Jag vill ställa en sista fråga, för jag tror inte att vi riktigt har fått svar på detta. Är Socialdemokraterna beredda att utgöra regeringsunderlag tillsammans med de partier som har en inriktning för migrationspolitiken som är ungefär som deras egen? Ser Ola Möller inga problem med att det underlag som just nu finns för regeringen - om nu S skulle bilda regering tillsammans med C, V och MP - har en väldigt spretig politik?


Anf. 159 Ola Möller (S)

Fru talman! Det är en fantastisk spelteoretisk genomgång av hela regeringsunderlaget vi får här, med tanke på att halva regeringsunderlaget enligt mätningarna för tillfället inte ens kommer att sitta i riksdagen efter nästa val. Det är väldigt märkligt att då stå här och brösta upp sig och säga att ens sida av politiken kommer att ha majoritet och bilda regering om tre och ett halvt år och att allting kommer att gå hur bra som helst.

Vi kan ju vänta i tre och ett halvt år innan vi bildar regering och låta det gå ett val först innan vi diskuterar vem som ska rösta på vem och vem som ska ta vem.

Regeringsunderlaget under föregående mandatperiod visade med all tydlighet att man kan ta fram en god och långsiktigt hållbar migrationspolitik. Förra året var det 7 000 som fick asyl.

Det här med kvotflyktingarna är magstarkt. Ledamoten Kihlström företräder ett parti som har gjort avkall på mer än 80 procent av de kvotflyktingar man hade velat ta, och ändå är det på något konstigt sätt rätt. Hade Kristdemokraterna helt fel tidigare? Förde man alltså en oansvarig migrationspolitik för nio månader sedan? Jag har svårt att tro att ledamoten Kihlström sover gott om natten när hans eget parti har varit med om att se till att färre yazidiska våldtäktsoffer, färre barnsoldater och färre funktionsvarierade får komma till Sverige, för det är konsekvensen av regeringens neddragning på kvotflyktingar, som är de svagaste.

När det gäller angiveri har vi en ordning där socialtjänstlagen medger nödbistånd, och det får vara en kommunal bedömning i de fallen. Men vi tillsatte också en utredning för att öka avvisning av dem som inte har rätt att vara i landet. Den kommer Tidöpartierna att bära vidare, och vi ser fram emot att den kommer på riksdagens bord.


Anf. 160 Ingemar Kihlström (KD)

Fru talman! Låt mig börja med att yrka bifall till utskottets förslag, vilket innebär avslag på alla motionsyrkanden inom området migration.

För Kristdemokraterna är det centralt att migrationspolitiken är långsiktigt ansvarsfull, rättssäker, human och överblickbar. Tyvärr har den inte fungerat så fullt ut sedan ett antal år. Vi kan se att Sverige har tagit emot fler asylsökande än vad vi har klarat av att integrera, att samhället inte har tagit tillräckliga krafttag mot utnyttjandet av asylsystemet och att framväxten av parallellsamhällen inte har kunnat stoppas.

Kristdemokraterna ser därför ett behov av att ha en stram migrationspolitik för att komma till rätta med de problem som vi på många sätt och många platser ser i vårt land.

Målet för den totala migrationen i Sverige bör vara i nivå med våra nordiska grannländer, och med denna målsättning är det rimligt att prioritera de mest utsatta flyktingarna. Säkra och lagliga vägar, som kvotflyktingsystemet, bör vara den huvudsakliga metoden för människor att söka asyl i Sverige. Utgångspunkten är att flyktingar, alternativt skyddsbehövande, söker asyl i första säkra land. Så värnas asylrätten.

Men för att försvara öppenheten och den fria rörligheten inom EU måste vi också se en stärkt kontroll av EU:s yttre gräns. För att förhindra att människor utnyttjas, skadas eller tragiskt omkommer i rangliga båtar på Medelhavet måste EU på gemensam nivå motverka irreguljär migration och människosmuggling och ha ett större fokus på att hjälpa flyktingar i närområdet.

Fru talman! Det senaste året har i stor utsträckning präglats av Rysslands fruktansvärda invasion av Ukraina. Kriget har drivit miljontals på flykt och föranlett den största flyktingkrisen i Europa sedan andra världskriget.

I mars 2022 aktiverades det så kallade massflyktsdirektivet, som innebär att personer på flykt från Ukraina ges tillfälligt skydd. Av de cirka 50 000 flyktingar som kommit till Sverige bedöms ungefär 30 000 vara kvar, men det är osäkert.

Jag är glad att den vårbudget som just har lämnats till riksdagen har som inriktning att dessa ukrainska flyktingar genom ett riktat ekonomiskt stöd till kommunerna får större möjlighet till undervisning i svenska språket. Detta gör att de från Ukraina som tagit sin temporära tillflykt till Sverige kommer att ha större möjlighet till kontakter och arbete under sin tid här.

Under coronapandemin kom det färre flyktingar till Sverige, men nu ser vi en ökning i mottagandet. Därför måste åtgärder vidtas för att kunna integrera dem som redan finns i vårt land och ännu inte är en del av vårt samhälle vad gäller exempelvis arbete och annan samhällsgemenskap. Detta innebär att vårt lands migrationspolitik behöver förändras, och det arbetet påbörjades efter regeringsskiftet för sex månader sedan.

Fru talman! Tidöpartierna har förhandlat fram ett stort antal punkter i Tidöavtalet som gör att inriktning och innehåll i politiken förändrats. Under åtta år med S-regering var det svårt att se en rak linje i migrationspolitiken, och det föranledde ett behov av förändring.

Det stämmer att Socialdemokraterna genomfört förändringar, men den koalition av olika partier och viljor som präglat flertalet av de senaste åtta årens regerande gav ett resultat som knappast kan ses som lyckosamt, snarare en situation som det tar tid att rätta till.

Vi i Tidöpartierna samarbetar och tar oss an frågorna med ett samarbetsklimat och en inriktning som gör att vi inte bakbinder eller låser varandra. Migrationsområdet behöver styras upp för att vi tillsammans ska kunna komma till rätta med problemen i vårt samhälle. Dagens regeringssamarbete ger den grund för handlingskraft som Sverige behöver.

Fru talman! Jag ser att samarbetet kommer att ge resultat, och jag bedömer att när förslagen i Tidöavtalet har utretts och genomförts blir resultatet till exempel att antalet asylsökande till Sverige minskar, att ett nej betyder nej och att vi får efterlängtade åtgärder mot skuggsamhället. Fler personer som fått avslag kommer att återvända, och personer med uppehållstillstånd som inte lever ett hederligt liv kommer att riskera utvisning. Det är bland annat så Sverige kommer på rätt köl.

I denna debatt kan man också fråga sig om det finns en samlad opposition. Olika socialdemokratiska företrädare, senast här, säger att Socialdemokraterna står upp för en hållbar migrationspolitik. Det är verkligen dags att vakna, och jag välkomnar detta ställningstagande eftersom det krävs en åtstramning av det flyktingmottagande vi har haft de senaste åtta åren.

Kan vi se ett samlat regeringsalternativ där S kommer att kunna hålla sig på denna nya väg framåt när vi vet vad målsättningarna för migrationspolitiken är hos de oppositionsvänner de har och som vi kan tolka är basen för ett framtida regeringsalternativ?

Jag har svårt att se att den åtstramning som S förespråkar kan bli verklighet med dessa samarbetspartier. De kompromisser som ett samarbete kräver kommer troligtvis att innebära att resan mot en åtstramning blir väldigt krokig om MP, V och C ska få sina krav tillgodosedda, krav som på olika sätt tar oss tillbaka till den migrationspolitik som rådde före 2015. Frågan hänger i luften. Vad blir det för politik som S tänker sig kunna driva tillsammans med MP, V och C när de har fått efterfråga sitt?

Fru talman! Vi Tidöpartier lovar att leverera. Redan nu är utredningar igång och är i planeringsfas för ett stort antal frågor.

Kristdemokraterna ser att migrationspolitiken måste ändra inriktning. Men det måste ske så att vi behåller fokus på att de som behöver skydd också får det och så att ansvaret för att ge stöd till flyktingar sker på ett sådant sätt att alla EU-länder tar sitt ansvar utifrån storlek och förmåga. Som det står i Tidöavtalet ska förändringarna också ske så att de möter de förpliktelser och krav som EU-rätten och andra internationella traktat anger.

Vi kristdemokrater kommer att fortsätta att arbeta för en ansvarsfull och medmänsklig migrationspolitik, där människor Sverige tar emot ges goda förutsättningar till integration i vårt samhälle.

Som jag tidigare sagt yrkar jag bifall till utskottets förslag, vilket innebär avslag på alla motionsyrkanden.


Anf. 161 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! En vis man sa en gång att något av det viktigaste vi skulle göra var att älska vår nästa som oss själva.

En övning i detta är att lyssna på mamman vars treåriga dotter befann sig i ett flyktingläger i Syrien medan hon var i Sverige. På två år hade de bara haft kontakt via videosamtal. Min dotter är fem år gammal, och tanken på att jag inte skulle ha kunnat krama henne de senaste två åren är outhärdlig. Den verkligheten skulle jag inte önska min värsta fiende, än mindre alla de flyktingar som flyr från krig och får skydd i Sverige efter att Tidöpartiernas och Kristdemokraternas förslag om begränsningar i möjligheten till familjeåterförening blir verklighet.

Kristdemokraterna är ett parti som brukar tala om att värna familjen. Nu gör ni tvärtom. Ni förbereder ett förslag som kommer att göra att små barn hålls ifrån sina föräldrar i flera år i väntan på att föräldrarna först ska lära sig svenska och skaffa sig ett jobb och en bostad. Skäms ni inte?


Anf. 162 Ingemar Kihlström (KD)

Fru talman! Det är intressant att ledamoten citerar ur en skrift som jag läser ofta. Samtidigt handlar det om att hantera en situation.

Jag tycker att det är relevant att vi ställer lämpliga krav på dem som kommer till ett nytt land. Vi kan konstatera att vi innan 2015 hade ett flyktingmottagande som föranledde den situation som vi nu ser i Sverige där vi inte har lyckats integrera människor. Människor kommer inte i arbete och lär sig inte språket. Barn lär sig inte svenska i tillräcklig mån. Vi kan alla inse att det inte går att möta de krav som vi ser i samhället på utbildning och kunskap om man inte har ett språk.

Det som vi nu utreder är att sätta relevanta krav på familjeåterförening. Jag tycker att det är relevant att man ska kunna försörja dem i sin familj som man vill ha hit och att man sätter de kraven. Jag kan konstatera att det finns en stor samsyn om ett kravsättande - sedan kan vi diskutera detaljer, och det ska utredas vidare. Men jag ser inga problem med att se till det. För det är faktiskt inte Sverige som har splittrat familjerna. Det är någon som har lämnat sin familj.


Anf. 163 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Krig splittrar familjer. Och det är en mänsklig rättighet att få återförenas med sina föräldrar om man är ett litet barn. Ställ gärna krav på människor, men låt inte priset bli att små barn som finns i flyktingläger i krigshärjade länder inte ska få bli kramade av sina föräldrar, få en trygg uppväxt och leva med sin familj. Konsekvenserna av Kristdemokraternas färdigutredda förslag kommer att bli att färre barn kommer att få leva med sina föräldrar. Fler kommer att riskera sina liv på Medelhavet för att man är rädd att barnen annars kommer att ha ett fruktansvärt trauma eller till och med omkomma i flyktinglägren i länder som är i krig.

Detta förslag är inhumant, och det ökar inte integrationen att barnen ska vara kvar i flyktingläger i flera år i stället för att komma till föräldrarna i Sverige och börja i svensk skola tidigt. Det ökar inte integrationen att mammor och pappor ska gå och oroa sig varje dag för att det ska trilla bomber på de flyktingläger där deras barn befinner sig, när de ska försöka koncentrera sig på sfi-kursen. Detta är rent inhumant. Jag förstår inte hur Kristdemokraterna har gått med på det.


Anf. 164 Ingemar Kihlström (KD)

Fru talman! Vi kan konstatera att vi har olika sätt att se på hur vi gör integration. Jag kan minnas - och det får korrigeras av någon annan om det inte är så - att de vi kommer att prioritera bland kvotflyktingar är just kvinnor och barn som sitter i flyktingläger. Sedan kan man konstatera att hjälpen naturligtvis ska ges på många olika sätt, i närområde och annat.

Men det finns ingen självklar rätt att göra en familjeåterförening om man inte kan ta hand om dem som kommer. Vi måste naturligtvis se det. Men jag ser samtidigt att alla förslag vi kommer att genomföra kommer att genomföras enligt den nivå som sätts upp av till exempel EU-rätten och andra internationella krav. Jag lovar att se till att vi inte kommer att göra några inhumana saker.


Anf. 165 Jonny Cato (C)

Fru talman! Regeringspartierna verkar vara väldigt oroliga för vad som ska ske efter 2026. Jag kan konstatera att det verkar vara det enda man vill prata om. Jag är faktiskt mer orolig för vad som ska ske i år. Jag är mer orolig för vad som ska ske den 1 december i år.

Det är anmärkningsvärt att ledamoten säger att förslaget om familjeåterförening ska utredas vidare. Det ska det ju inte! Det finns redan ett utkast till lagrådsremiss som just nu är ute på remiss, och det ska börja gälla den 1 december. När man genomför så stora förändringar kanske det är bra att veta var i processen man befinner sig.

Jag brukar vara glad över att Kristdemokraterna lyfter fram familjen. Jag tror att det för oss alla här inne, oavsett hur vår familjekonstellation ser ut, är så att familjen har betytt mycket i många skeden av livet på olika sätt. Jag håller själv på att flytta just nu, och jag hade inte klarat av det utan min familj. Det är de stora och de små sakerna i livet där familjen alltid finns till för en.

Rätten att återförenas med sin familj är för mig och för Centerpartiet helt okränkbar. Kristdemokraterna kunde inte ge besked i frågan om familjeåterförening under förra mandatperioden. Jag förstår varför. Jag förstår att den på riktigt är jobbig för många kristdemokrater. Men nu har vi fått ett tydligt besked: Från och med den 1 december ska det bli svårare för barn att återförenas med sina föräldrar. Det ska bli svårare för syskon att få växa upp ihop. Så min fråga är: Varför står inte kristdemokrater på alla familjers sida?


Anf. 166 Ingemar Kihlström (KD)

Fru talman! Det är bra att Jonny Cato sätter in mig i ärendena. Jonny Cato har lång erfarenhet inom socialförsäkringsutskottet; jag är ganska ny inom migrationsområdet. Man kan ju konstatera att lagrådsremissen naturligtvis kommer att visa på om det är något vi behöver justera, men det finns alltså en politisk enighet om att genomföra det. Vi är beredda att göra det.

Naturligtvis är familjen viktig, men samtidigt måste vi sätta upp krav för familjeåterförening. Det tycker jag inte är oskäligt. Sedan kan man alltid diskutera vilka krav på det vi ska ha, och där är kanske inte Jonny Cato och jag överens. Man kan fundera på vilken politik som Jonny Cato skulle driva, och det får han ju argumentera för.

Vi kan konstatera att det nu, som Jonny Cato förnämligt har upplyst mig om, finns en lagrådsremiss. Den kommer att gå iväg. Vi får se och hantera om den visar någonting ytterligare som vi behöver justera. Men det kommer att komma nya krav. Precis som tidigare kanske vi inte gör vågen för alla förslag, men i en regeringssituation måste man försöka förhandla fram de bästa förslagen som går att få fram. Nu är vi där. Lagrådsremissen kommer, och det blir förslaget som kommer att genomföras.


Anf. 167 Jonny Cato (C)

Fru talman! Där fick vi väl kanske ändå svaret på vad som kan ske efter 2026 - att man kan ge och ta precis som ni uppenbarligen själva har gjort i regeringen. Jag ber om ursäkt för att jag sa "ni", fru talman.

Men jag blir ändå inte riktigt klok på varför Kristdemokraterna vill att barn ska splittras. Jag föreställer mig att om man är en förälder som befinner sig i Sverige och som har sitt barn på andra sidan jorden i en fruktansvärd situation så stimulerar det inte jobbsökandet. Det stimulerar inte att man tar upp sfi-boken på kvällen och gör allt man kan för att lära sig det svenska språket. Jag tror att det enda man tänker på är sitt barn på andra sidan jordklotet. Jag är själv inte förälder, men jag kan bara försöka föreställa mig om jag inte hade haft min mamma eller pappa här. Det är det enda jag hade tänkt på. Jag hade lagt kvällarna på att försöka få reda på om de har det bra.

Jag tycker inte att det rimmar med kristdemokratiska värderingar att man ska splittra barn och att syskon inte ska få växa upp ihop. Jag kan bara konstatera att det uppenbarligen är skillnad på familj och familj och på barn och barn. Om det hade gällt svenska barn hade vi aldrig accepterat att man skulle splittra familjer. Men det är skillnad på folk och folk. För mig är inte det en kristdemokratisk eller ens kristen värdegrund.

Jag vill alltså veta - om det nu är så att det finns möjlighet till förändring, som kristdemokraten öppnar för - var Kristdemokraternas röda linje går. Hur många barn ska behöva skiljas från sina föräldrar? Var ska linjen gå? När är det okej för barn att få återse sina föräldrar?

(Applåder)


Anf. 168 Ingemar Kihlström (KD)

Fru talman! Tack så mycket, Jonny Cato, för ett brinnande engagemang!

Man kanske ska upplysa om att det inte är svenska staten som splittrar familjer. Familjer splittras av att föräldrar - en eller flera - lämnar barn. Det man kan fundera över är hur man åstadkommer en god integration.

Familjeperspektivet och barnperspektivet ska naturligtvis finnas, men jag tycker att det är relevant att ställa krav för familjeåterförening. Det finns i lagförslaget. Jag kan inte säga exakt om något ska justeras och i så fall vad. Jag ställer upp på det.

Vi kan alltid diskutera vad som är kristen politik - den diskussionen tar jag gärna - men nu pratar vi migrationspolitik. Jag försöker att ha med mina kristna värderingar i detta, och jag hoppas att Jonny Cato också sätter värde på dem.


Anf. 169 Ludvig Aspling (SD)

Fru talman! Sverige står inför ett migrationspolitiskt paradigmskifte. Den största omläggningen av migrationspolitiken på en generation har påbörjats. Lagstiftningsmaskineriets hjul har börjat snurra, och när den här mandatperioden är till ända kommer vi att ha ett helt annat regelkomplex än det vi har i dag.

Sverige kommer att ha gått från regler som i praktiken uppmanar så många som möjligt, varifrån som helst och av vilken anledning som helst, att flytta hit utan en tanke på bostäder, egen försörjning, integrationspotential, kulturkrockar och alla andra konsekvenser.

Tidigare regeringar har byggt upp ett system som saknar alla restriktioner och spärrar. De byggde samtidigt upp en flora av huvudlöst frikostiga bidrag som har lockat hundratusentals människor att riskera sina liv och flytta hit till Sverige. Vissa har lyckats, andra inte.

När vi diskuterar det absurda i tidigare regeringars migrationspolitik fokuserar vi ofta på frågor om incitament, det vill säga att fattiga människor lockas att göra livsfarliga resor, och konsekvenser, det vill säga att Sverige steg för steg monteras ned och förvandlas till en spegelbild av några av världens mest dysfunktionella samhällen. Men, fru talman, det vi ofta glömmer är att hela detta massinvandringsprojekt också i grund och botten är baserat på en enda stor lögn, nämligen att personer som bor i instabila stater måste ta sig till Sverige i utkanten av Europa för att klara sin fysiska säkerhet.

Enligt ett internt pm från Utrikesdepartementet, som tidningen Kvartal tagit del av, flyger hundratusentals personer från Sverige till platser som UD avråder från resor till. Mest populära resmål är tydligen Irak, Iran och Somalia, och det är uppenbart att det handlar om personer som själva har rötter i dessa länder och som har kommit till Sverige som så kallade flyktingar.

Om vi utgår från att de här personerna är rationellt tänkande människor, vilket jag tycker att vi ska göra, kan det inte finnas något generellt skyddsbehov mot de här länderna. Det är omöjligt att hävda att man måste lämna ett land på grund av risk för sitt eget liv för att sedan vända tillbaka och åka på semester i samma land. Det är fullständigt ologiskt. Det är precis lika omöjligt att hundratusentals så kallade flyktingar kan semestra i hemlandet medan en annan grupp inte skulle kunna göra samma sak.

Den enda logiska slutsatsen som går att dra av detta är att den så kallade asylinvandringen till största delen är ett välorganiserat bedrägeri. Det är visserligen ett bedrägeri som har fått stöd ända uppifrån det socialdemokratiskt ledda Regeringskansliet, men inte desto mindre ett bedrägeri. Det blir ännu mer uppenbart i ljuset av invasionen av Ukraina när Europa fylls på med riktiga flyktingar.

Riktiga flyktingar stannar mestadels i närområdet och försöker återvända så fort det går. Riktiga flyktingar startar inte kampanjer mot socialtjänsten eller mot grundläggande mänskliga rättigheter eller kräver att vi ska ändra vår grundlag och göra oss av med yttrandefriheten. De kräver inte enorma ekonomiska förmåner, och de försöker inte skaffa sig ett stort antal identiteter för att kunna bedra socialförsäkringssystemet, och så vidare. Om någon frågar sig varför vi behöver det här paradigmskiftet är det just därför. Vi behöver göra oss av med de pullfaktorer som gör Sverige särskilt attraktivt för den här typen av missbruk.

Förslagen inom Tidöavtalet, rent materiellt, tar ett helhetsgrepp kring migrationspolitiken utifrån två ganska enkla principer. Den första principen är att den internationella asylrätten och EU-rätten ska respekteras fullt ut, och den andra är att de delar av migrationspolitiken som går utanför de tvingande delarna av det internationella regelverket ska fasas ut.

Sverige ska fortfarande uppfylla sina internationella förpliktelser, men ingenting mer. Ingenting förutom det. Det är rättvist, rimligt och välavvägt. I tillägg till detta finns även vissa frågor som inte riktigt passar in i vare sig Tidöavtalet eller det här angreppssättet, och de frågorna har vi sverigedemokrater som reservationer i betänkandet.

Fru talman! Det här angreppssättet avslöjar också i stor utsträckning hur tafatt tidigare regeringars ansats har varit för att normalisera det svenska regelverket. Redan i november 2015 meddelade regeringen att man skulle anpassa regelverket till EU:s miniminivå, vilket sedan mynnade ut i den så kallade tillfälliga lagen.

Miniminivån omfattade tre åtgärder: begränsning för alternativt skyddsbehövande att ta hit anhöriginvandrare, kortare uppehållstillstånd och en mer restriktiv humanitär skyddsgrund. Det var allt. Om den förra regeringen hade varit helt ärlig när de kallade detta EU:s miniminivå hade det inte funnits särskilt mycket utrymme att åtgärda den svenska migrationspolitiken ytterligare. Man kan ju inte komma lägre än till miniminivån. Men ärlig, det var man inte.

Skillnaden mellan då och nu är att det inte är 3 saker som ska göras inom Tidöavtalets ram, utan drygt 55 konkreta åtgärder. Skillnaden mellan då och nu är att den förra regeringen gjorde små kosmetiska förändringar för att inte helt tappa ansiktet inför ett val - det var alltså inget annat än röstfiske - medan vi tar ansvar för Sveriges framtid.

Fru talman! Den fråga som jag fått kanske flest gånger sedan den nya regeringen tillträdde är den om resultat: När ser vi resultat i form av minskade volymer? Svaret på den frågan är att det kommer att ta ett par år. Det regelverk som tidigare regeringar byggt upp för att attrahera människor är omfattande och delvis komplext, och det behöver göras om bit för bit. Precis på samma sätt som det är lättare att bränna en bil än att bygga en bil är det mycket lättare att riva ned en gräns än att sätta upp den.

Den svenska konstitutionella modellen bygger på en ganska långdragen lagstiftningsprocess, vilket i grund och botten är någonting positivt. Det står vi sverigedemokrater naturligtvis bakom. Men det innebär ju också att den typ av övergripande reformer som vi kommer att genomföra tar sin tid innan de kan träda i kraft. När så sker, med början under 2024 och 2025, kommer vi att se skillnad. Det kommer inte att gå så fort som jag och många andra önskar, men det kommer att bli gjort. Detta ska också ställas mot oppositionens alternativ, vilket blir tydligt när man läser betänkandet.

Vänsterpartierna vill i princip göra det som i praktiken är Europas mest generösa regelverk ännu mer generöst. De vill ge permanenta uppehållstillstånd till personer som inte har något skyddsbehov. De vill ge permanenta uppehållstillstånd till personer som har valt att strunta i utvisningsbeslut. De vill ha fler spårbytare, vilket innebär en avreglering av reglerna för arbetskraftsinvandring och så vidare.

Det socialdemokratiska partiet som är det överlägset största oppositionspartiet har presterat det allra minsta antalet reservationer - tre stycken - och det är dessutom bara förslag som regeringen redan arbetar med. Det finns alltså inga egna förslag eller motförslag. Tunnan skramlar tomt.

Det är också lite lustigt att läsa reservationstexten i till exempel reservation 1 av Anders Ygeman: "Det bör ställas kunskapskrav för permanent uppehållstillstånd. Regeringen bör därför utan dröjsmål utarbeta ett lagförslag när den pågående utredningen lämnat förslag om hur kraven på språk- och samhällskunskap för permanent uppehållstillstånd ska utformas."

"Utan dröjsmål" står det i reservationen. Utredningen för att se över hur förslaget ska se ut tillsatte Socialdemokraterna den 23 juni 2022, efter ungefär åtta års maktinnehav. Deras definition av begreppet "skyndsamt" är något udda, men det understryker också än en gång att det bara finns ett trovärdigt alternativ i kammaren på migrationspolitikens område.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag tacka mina kollegor i samarbetspartierna för ett gott samarbete så här långt. Vi har inte exakt samma ingångsvärden i dessa frågor. Vi har alla varit tvungna att kompromissa. Vi har ändå respekterat varandras åsikter och har haft ett gott utbyte.


Anf. 170 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Jag begärde ordet framför allt för att ta avstånd från Sverigedemokraternas utmålande av flyktingar i allmänhet som bedragare.

När jag ändå har begärt ordet vill jag passa på och ställa en fråga till Ludvig Aspling med anledning av mitt tidigare replikskifte med Moderaternas ledamot som gällde ukrainska flyktingars rättigheter eller snarare brist på rättigheter i Sverige. Är det strävan efter en miniminivå som gör att regeringen inte har gett ukrainska flyktingar rätt till sfi, rätt till sjukvård och en ersättning som går att leva på? Dagersättningen är som bekant bara någonstans runt 60 procent av existensminimum.

Är det på grund av strävan efter att de ukrainska flyktningarna inte ska söka sin tillflykt till Sverige som ni tillsammans med regeringen har gett dem så få rättigheter?


Anf. 171 Ludvig Aspling (SD)

Fru talman! Det var två frågor, och jag börjar med den ena.

Annika Hirvonen tar avstånd från min beskrivning av flyktingar som bedragare. Jag ska nyansera det hela lite. De som åker tillbaka till sina hemländer eller som söker asyl och begär skydd mot ett land som folk generellt åker på semester till är bedragare. Det är inget snack om saken.

Om man är beviljad asyl i ett land ligger det till på följande sätt. Man kommer till ett annat land och säger: "Hej! Mitt land befinner sig i kris, och jag kan inte bo kvar där för min fysiska säkerhets skull. Jag riskerar mitt liv om jag åker tillbaka, och därför vill jag ha ett uppehållstillstånd här." Det här är vad en asylansökan är i praktiken.

Om man får sin asylansökan beviljad och man sedan direkt, det första man gör, tar de bidrag som man uppbär i Sverige och åker hem på semester till det land som man har flytt ifrån är man en bedragare i mina ögon.

Låt mig börja med att bolla tillbaka frågan till Annika Hirvonen. Hur skulle hon beskriva en sådan person? Det handlar om en person som kommer till Sverige och säger: "Hej! Jag kan inte bo kvar i mitt hemland för att situationen där är för dålig." Och det första som händer när personen får ett uppehållstillstånd och lite bidrag är att personen väljer att åka tillbaka på semester till sitt hemland för att det är trevligt att träffa vänner och bekanta och göra sådant som man annars gör när man är på semester.

Beakta att det här inte är en eller två personer - det är hundratusentals personer! Flygplanen går i skytteltrafik till de här länderna med personer från Europa.

Vad skulle Annika Hirvonen kalla en sådan person?


Anf. 172 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Jag ställde en konkret fråga som handlade om de ukrainska flyktingarnas brist på rättigheter i Sverige, och Ludvig Aspling nämnde inte det med ett ord.

Jag fick heller inget svar från Moderaterna tidigare, annat än att de har frågat FN:s flyktingorgan vad man kan göra för att integrera ukrainska flyktingar bättre.

Jag räknade upp saker från en lång lista över sådant som inte var mer kreativt än att det var saker som alla andra flyktingar som får uppehållstillstånd i Sverige får. Det handlar om rätt till svenskundervisning inom ramen för sfi, etableringsinsatser genom att ingå i etableringsprogrammet och ersättning som går att leva på, det vill säga etableringsersättning i stället för den dagersättning som asylsökande och nu även personer som omfattas av massflyktsdirektivet får. Den är så låg att den bara är lite mer än hälften av existensminimum. Det handlar också om rätt till sjukvård.

Har de så få rättigheter för att Sverigedemokraternas ambition eller den gemensamma ambitionen i Tidöpartierna är att ukrainska flyktingar ska avskräckas från att komma till Sverige? Jag får inga svar. Regeringen gör ingenting annat än det jag fick lära mig nu, det vill säga skicka frågor till FN om vad man skulle kunna göra.

Alla nordiska grannländer är bättre på att få ukrainska flyktingar att etablera sig på arbetsmarknaden. Ukrainska flyktingar vill precis som alla andra försörja sig själva. De vill ha en meningsfull sysselsättning och bli en del av ett sammanhang.


Anf. 173 Ludvig Aspling (SD)

Fru talman! Annika Hirvonen ställde två frågor. Jag började med den första. Sedan bollade jag tillbaka frågan till henne och det blev blankt. Hon har ingen aning om hur hon ska förklara detta fenomen, eftersom hon aldrig har funderat på det. Det har aldrig ens funnits i hennes sinnevärld att det här är ett gigantiskt bedrägeri och att dessa semesterresor bevisar det svart på vitt. Det var det första.

Låt mig gå vidare till ukrainarna. Ukrainarna är i Sverige under ett lite speciellt system, massflyktsdirektivet. Annika Hirvonen förstår inte riktigt hur det fungerar.

Ukrainare behöver inte söka asyl i Sverige, utan de får uppehållstillstånd bara genom att komma hit. Man prövar alltså inte om dessa personer har skyddsskäl eller inte, även om många av dem naturligtvis har det. Det gör att ukrainare i väldigt många fall reser fram och tillbaka till Ukraina. För bara någon vecka sedan träffade jag en kvinna som kommer därifrån. Hon har varit i Sverige och arbetat här, men hon ville sedan åka tillbaka för att vara med sin familj. Hon planerade att komma tillbaka till Sverige senare.

Vi vet inte exakt vilka behov denna grupp har. Vad regeringen har gjort är inte att fråga FN vad vi ska göra med gruppen. Regeringen har däremot bett FN göra en utredning bland de personer som är här för att förbättra kunskapsläget och skriva en rapport om vad personerna i fråga behöver, vad de vill göra, hur länge de kommer att stanna här och så vidare. När rapporten är klar kommer regeringen att vidta lämpliga åtgärder som jag hoppas är till fyllest för att förbättra situationen.

Det här förklarade migrationsministern under ett utskottsmöte. Jag undrar om Annika Hirvonen satt och sov när informationen gavs. Det är uppenbart att hon inte hängde med riktigt i vad som kommer att hända. Vi ska alltså börja med en utredning för att se över vad dessa personer behöver och sedan leverera det som är skäligt och rimligt.


Anf. 174 Mauricio Rojas (L)

Fru talman! Vi debatterar i dag en lång rad motioner inom migrationsområdet. I detta sammanhang har jag valt att koncentrera mig på två kommittémotioner som går i diametralt motsatt riktning mot vad majoriteten i denna kammare anser nödvändigt inom detta område. Dessa motioner skulle, om de skulle bifallas, leda till en mycket betydande invandringsvåg med svåra sociala och politiska konsekvenser för landet i stort. Båda dessa motioner är från Vänsterpartiet, men Miljöpartiet har också ställt sig bakom många förslag i desamma.

Fru talman! Som bekant finns det i dag i riksdagen en stor majoritet som hävdar att en restriktiv migrationspolitik behövs med tanke på följderna av den påfallande obalans som under lång tid har funnits mellan en dåligt fungerande integrationspolitik och en mycket stor invandring. Detta gäller i synnerhet den asylrelaterade invandringen. I det avseendet återspeglar majoriteten i denna kammare en sedan mycket lång tid tillbaka dominerande inställning bland allmänheten.

Utslagning och utanförskap, parallell- och skuggsamhällen, gäng- och klanvälde, omfattande hedersförtryck, normsystem som strider mot det fria och jämställda samhällets grundprinciper, våldsbejakande islamism och farlig separatism är några kända uttryck för en alltmer hotande utveckling i landet. Riksdagens majoritet anser att det under dessa omständigheter vore fullständigt ansvarslöst att driva fram en politik som skulle leda till en ännu större flyktingrelaterad men också rent illegal invandring än den som vi redan haft. Men, fru talman, det är precis en sådan politik som Vänsterpartiet förordar och Miljöpartiet i stort sett stöder.

Låt mig kort summera några av de förslag som återfinns i Vänsterpartiets kommittémotioner, så att vi alla kan förstå vad det handlar om.

En amnesti eller regularisering bör införas för de personer som under en längre tid levt i Sverige, oavsett tidigare uppehållsrättslig status - legalt eller illegalt spelar ingen roll.

Dagersättningen för asylsökande ska höjas till nivån för riksnormen för försörjningsstöd och indexeras på samma sätt som denna norm, det vill säga med inflationen. Dessutom ska rätten till bistånd och boende också gälla vuxna utan barn som fått avslag på sin asylansökan.

Rätten till familjeåterförening ska stärkas. 18-årsregeln vad gäller barns rätt att återförenas med föräldrarna ska avskaffas. Barnen kan alltså vara 45 år eller 60 år - rätten gäller ändå. Den så kallade sista länken-bestämmelsen ska återinföras.

Personer vars utvisnings- eller avvisningsbeslut av praktiska skäl inte kan verkställas ska få uppehållstillstånd.

Vi bör återgå till de migrationsbestämmelser som gällde fram till 2016, med permanent uppehållstillstånd som huvudregel.

Antalet kvotflyktingar ska åter bli 5 000 per år.

Ensamkommande barn och unga som varit i Sverige i över ett år ska beviljas permanenta uppehållstillstånd.

Den europeiska gräns- och bevakningsstyrkan, Frontex, ska avvecklas. Ni kan tänka på konsekvenserna av detta. Det står inte att den ska ersättas av någonting annat, utan den ska avvecklas - punkt slut.

Asylvisum ska utfärdas för de personer som vill komma till Sverige för att söka asyl - alla antagligen; det finns inga begränsningar här.

Transportörsansvaret avskaffas. Mycket bra, enligt Vänsterpartiet!

Listan med visumpliktiga länder kortas ned i syfte att underlätta för eventuella asylsökande att komma till Sverige.

Avtalet mellan Turkiet och EU angående irreguljär migration ska sägas upp. Det handlar om det avtal som till stor del satte stopp för migrationskrisen 2015/2016. Dess avskaffande skulle innebära att miljontals nya migranter skulle kunna söka sig till Europeiska unionen.

Fru talman! Jag tror inte att jag behöver göra denna lista ännu längre för att vi till fullo ska inse den samlade effekten av den politik som Vänsterpartiet och Miljöpartiet förordar. Den skulle med all säkerhet leda till en omfattande invandringsvåg mot Sverige.

Jag undrar, fru talman, om Vänsterpartiets och Miljöpartiets företrädare har funderat på de oändligt långa köer som skulle bildas utanför de svenska ambassaderna och konsulaten på många håll i världen för ansökan om asylvisum. Begriper man den mäktiga signaleffekt som förslaget om en regularisering av alla personer som oavsett uppehållsrättlig status befunnit sig i Sverige under en viss tid skulle innebära? Och om en sådan massiv regularisering genomförs, vem skulle övertyga potentiella migranter och inte minst människosmugglare om att inte fler regulariseringar skulle ske i framtiden?

Har man förstått att detta de facto legaliserar den illegala invandringen? Tror Vänsterpartiet att en omfattande flykting- och invandringskris skulle kunna undvikas om Frontex avskaffas och avtalet med Turkiet sägs upp? Förstår Vänsterpartiet och Miljöpartiet att krisen 2015 skulle ihågkommas som en västanfläkt i jämförelse med en sådan kris? Har man uppskattat kostnaderna för ett sådant massivt inflöde av nya migranter? Och sist men inte minst - tror dessa partier att den majoritet av det svenska folket som vill ha en mer restriktiv flyktingpolitik skulle finna sig i en sådan situation?

Fru talman! I dag finns det en bastant majoritet i denna kammare som hindrar att Vänsterpartiets och Miljöpartiets förslag genomförs. Men det skulle kunna ändras om dessa partier får en maktposition där de kan villkora ett eventuellt parlamentariskt stöd till en ny regering med att alla eller åtminstone många av deras förslag genomförs. Det borde alla tänka på när de lägger sina röster på vissa partier.

Fru talman! Det finns hundratals miljoner människor i vår värld som gärna och på mycket goda grunder skulle vilja komma till oss för att söka skydd eller helt enkelt bättre levnadsvillkor. Förenta nationerna uppskattar att över 100 miljoner människor var på flykt 2022, en siffra som tyvärr växer oavbrutet. Var och en av dessa människor är värd vår omtanke och solidaritet, och den avgörande frågan är hur vi agerar inför en så omfattande mänsklig tragedi.

För oss liberaler är detta förpliktande, men vi tror inte att vi hjälper genom att i vårt land skapa en kaotisk flyktingkris som skulle ha svårförutsägbara sociala och inte minst politiska konsekvenser. Den vägen leder inte till en bättre värld utan till ett sämre Sverige för alla.

Fru talman! Låt mig avsluta detta anförande genom att yrka bifall till utskottets förslag.


Anf. 175 Jonny Cato (C)

Fru talman! Låt mig vara ärlig med att säga att jag hade förberett en replik. Jag hade skrivit överst med stora bokstäver: Liberalerna. Jag får nog stryka det. Ärligt talat: Vad hände precis?

På riktigt: Var tog liberalismen vägen? Jag ska ärligt säga att jag känner rätt många liberaler. Jag tror att det är rätt många liberaler runt om i landet som inte hade ställt sig bakom anförandet som vi precis hörde. Det var ingenting om hur vi ska förbättra integrationen för människor. Det var ingenting om hur vi ska förbättra mottagandet för människor.

Jag gick in och snabbläste lite på Liberalernas hemsida för att se om de har bytt ut allting som jag ställde frågor om sist vi hade migrationspolitisk debatt. Det har de inte. De skriver om att asylrätten ska värnas. Man ska ha en human, medmänsklig migrationspolitik. Det hörde jag inte ett enda ord om.

Jag läste också att fler kvotflyktingar ska få skydd. Jag frågade om det i integrationsdebatten för några månader sedan. Där berörde man också frågan om kvotflyktingar. Då sa Liberalernas ledamot att Liberalerna egentligen ville ta emot fler kvotflyktingar än de 5 000.

Jag blir inte klok på Liberalernas politik. Jag blir egentligen mest ledsen. Jag hade ändå någon form av hopp att den så kallade borgerliga liberala regeringen skulle ha en liberal vakthund. Men den liberala vakthunden är uppenbarligen helt väck. Den finns inte.

Jag vill fråga ledamoten: Vad är det liberala i regeringens migrationspolitik? Vad är det humana i regeringens migrationspolitik? Vad är det medmänskliga i regeringens migrationspolitik? Det står ju Liberalerna bakom, i varje fall på www.liberalerna.se.


Anf. 176 Mauricio Rojas (L)

Fru talman! Jag skulle gärna vilja veta om någonting av det jag sa är fel och om några av mina tolv påståenden om Vänsterpartiets och Miljöpartiets politik inte stämmer med de motioner som vi diskuterar i dag. Stämmer det inte att det skulle leda till en fruktansvärd kris i Sverige som inte skulle hjälpa någon och få mycket allvarliga politiska och sociala konsekvenser som skulle göra Sverige sämre och inte bättre?

Det är inte liberalt att alliera sig med partier som vill ha sådant. Det skulle bli så om ni på något sätt vill bilda en majoritet och påverka det som händer i Sverige. Vad ska ni acceptera av de tolv förslagen? Är det amnestin, att avskaffa Frontex eller att avsluta avtalet med Turkiet?

Vilka av de tolv förslagen som Vänsterpartiet har handlar det om? Vänsterpartiet kommer utan tvekan att ingå i någon regeringskoalition om ni skulle få majoritet genom dem, eller Miljöpartiet. Vad är ni överens om? Vad är det liberala i att göra så?

Vad är det liberala i att förvärra de problem vi har redan i dag i Sverige? Har du inte hört talas om sprängningar och skjutningar, utanförskap och allt det som vi har talat väldigt mycket om? Det gjorde vi mycket tidigare än när andra vaknade, fru talman.

Det är liberalt att ha ett bra land där det inte finns stora konflikter. Där kan vi hjälpa så många vi kan på de platser som är bäst lämpade för det och inte förstöra Sverige.

(Applåder)


Anf. 177 Jonny Cato (C)

Fru talman! Applåden från Sverigedemokraterna här kan väl sammanfatta den liberala politiken väldigt bra.

Centerpartiet är inte för en amnesti. Det vet ledamoten om. Centerpartiet vill att Frontex ska finnas. Det vet ledamoten om. Jag ställer mig inte heller bakom de förslagen här i kammaren. Det kan vi lämna därhän.

Jag måste ställa en mycket enklare fråga. Står ledamoten bakom Liberalernas migrationspolitik? Det undrar jag faktiskt. Om man läser Liberalernas migrationsprogram är det inte det som ledamoten står här och talar om.

Jag hör fortfarande inte ett enda ord om hur vi ska värna asylrätten. Jag hör fortfarande inte ett enda ord om att vi ska ta emot 5 000 kvotflyktingar, som Liberalerna som parti faktiskt tycker.

Jag hör ingenting om hur vi ska förbättra mottagandet för dem som fortsatt kommer att komma till Sverige. Det enda jag hör är att Sverige är fullt, att ingen ska komma hit och att de som redan är här ska återvända. Det är inte liberal politik. Det är Sverigedemokraternas migrationspolitik.

Jag förstår inte den genuina oron för att vi inte skulle få en liberal politik om det någon gång skulle vara så att Centerpartiet och Vänsterpartiet mot förmodan skulle samarbeta. Vi har ju sett resultatet när ett så kallat liberalt parti samarbetar med Sverigedemokraterna. Då blir det definitivt ingen liberal politik.

Jag är och har varit bekymrad över Liberalernas vägval. Men nu blir jag genuint bekymrad. Har ni gjort ytterligare en omsvängning av migrationspolitiken som jag inte visste om och som har gått under radarn?

Det finns ingenting i detta som andas medmänsklighet, humanitet och givmildhet. Det finns ingenting om att stå på de mest utsattas sida. Jag undrar: Står ledamoten bakom sitt eget partis migrationspolitik? Den frågan blev helt plötsligt relevant.


Anf. 178 Mauricio Rojas (L)

Fru talman! Vår nuvarande migrationspolitik finns i någonting som heter Tidöavtalet. Där sägs det att det ska vara 900 kvotflyktingar och inte 5 000. Det är vad partiet vill i dag, och det är vad partiet kommer att genomföra i dag.

Sedan handlar det om vad vi gör i morgon. Jag sa samma sak för några månader sedan, fru talman, till samma ledamot. Det får vi diskutera när vi får ordning på Sverige med utanförskap, skjutningar, hedersförtrycket och allt det som är oerhört viktigt.

Det håller på att splittra vårt land på ett sätt som är farligt för alla. Det gäller inte minst för sådana som jag och många andra som har kommit från andra länder och ser annorlunda ut. De kommer säkerligen att drabbas om det blir allt värre.

Reaktionerna mot ett kaos i ett samhälle är mycket starka. Det vet vi från alla kriser. Det vill jag inte ha. Det är inte liberalt, ledamoten, att skapa förutsättningar för en sådan kris.

Du kan säga vad du vill om Vänsterpartiets eller Miljöpartiets migrationspolitik. Det kan också Socialdemokraterna säga. Men om ni får en chans att regera kommer ni att göra det tillsammans. Då måste du ta ansvar.

Du säger att jag ska ta ansvar. Vi har gjort det i Tidöavtalet. Du ska också skriva under ett speciellt Tidöavtal. Jag frågar dig om de tolv förslagen. De är inte bara tolv utan många fler. De skulle verkligen leda till en fullständig migrationskris. Vad gör du med dem?


Anf. 179 Tredje vice talman Kerstin Lundgren

Där hörde jag ledamoten tala direkt till den andra ledamoten och inte via talmannen. Det är en allmän påminnelse att vi talar via talmannen och inte använder du och dig i talarstolen.


Anf. 180 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! I sitt anförande talade liberalen Mauricio Rojas mest om andra partiers politik och inte så mycket om sin egen. Jag tänkte ändå ge honom chansen att nu svara på en fråga som verkligen är högaktuell. Det gäller frågan om att förhindra små barn att återförenas med sina föräldrar i Sverige.

Det är ett förslag som regeringen har skickat ut på remiss. Det skulle innebära att om en förälder som har flytt krig får asyl i Sverige och barnen befinner sig i ett flyktingläger kommer de barnen inte längre att ha rätt att återförenas med sin mamma eller pappa i Sverige förrän efter många års tid. Föräldern ska först ha lärt sig svenska, skaffat sig ett fast jobb och en bostad.

Det här är en allvarlig inskränkning i den mänskliga rätten till familjeliv, och jag förstår över huvud taget inte att Liberalerna har skrivit under förslaget.

Vi har i dagarna sett och hört hur olika företrädare har tagit avstånd från eller velat nyansera den gemensamma linjen från regeringen. Bland annat gick liberalen Romina Pourmokhtari ut och protesterade mot att plastpåseskatten skulle avskaffas. Jag undrar om Liberalerna skulle kunna tänka sig att visa ett lika passionerat engagemang för barns rätt att leva med sina föräldrar.


Anf. 181 Mauricio Rojas (L)

Fru talman! Det här är intressant. Jag läste upp tolv förslag. Miljöpartiet står bakom de flesta - dock inte att avskaffa Frontex, om man ska vara ärlig. Men resten av förslagen tror jag att ni står bakom.

Ledamoten säger ingenting om det. Jag säger att konsekvenserna skulle bli en stor flyktingkris i Sverige, som skulle göra Sverige sämre. Det skulle skapa ännu fler konflikter, och det skulle inte hjälpa ett dugg vad gäller integrationen och så vidare. Men man säger ingenting om det. Jag antar att ledamoten vet att det skulle bli så men att hon inte bryr sig om det.

Vad gäller återföreningar av familjer var det för några minuter sedan en ledamot här som sa: Om jag skulle ha ett barn någonstans som jag inte kan krama eller se skulle jag inte kunna läsa, inte kunna bilda mig och inte kunna jobba, för det skulle vara så hemskt!

Då tror jag inte att man fattar någonting om vad en förälder skulle kunna göra för att förenas med sitt barn. Man skulle jobba så många timmar som möjligt och läsa så mycket som möjligt. Vi som har gått igenom detta vet att vi kan göra det och mycket mer.

Bry er inte så mycket om vad människor inte skulle kunna! Människor kan mycket mer än vad ledamoten tror, fru talman.


Anf. 182 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Jag betvivlar inte att människor kan och vill lära sig svenska eller komma i jobb - utan tvärtom. Det är ju ni, Liberalerna, som säger att man måste separera barn från deras föräldrar för att föräldrarna ska få en piska att lära sig svenska och vilja skaffa sig ett jobb och en bostad.

Priset blir att små barn berövas sina föräldrar under den tid detta ändå tar. Hur mycket man än anstränger sig kommer det att ta tid att lära sig svenska och att skaffa sig jobb och bostad. Det vet alla som har stått i bostadskö.

Miljöpartiets uppfattning är att barnens rätt att växa upp med sina föräldrar inte ska användas som ett slags regulator för migrationspolitiken. Det handlar om en mänsklig rättighet.


Anf. 183 Mauricio Rojas (L)

Fru talman! Jag förstår att ledamoten inte bryr sig om konsekvenserna av det samlade paket som Miljöpartiet står bakom. Det är Vänsterpartiet som har presenterat förslagen.

Den kris som en sådan politik skulle åstadkomma skulle göra hela diskussionen om familjeåterförening och mycket annat ganska irrelevant. Vi skulle få mycket allvarligare problem. Vi har redan mycket allvarliga problem, som ni faktiskt vill förvärra.

Fru talman! Miljöpartiet borde ta ansvar för den politik som det står bakom. Den politiken är inte bra för Sverige, den är inte bra för flyktingarna och den är inte bra för någon. Men Miljöpartiet driver den och gör stor sak av detaljerna. Men med de samlade konsekvenserna av vad ni, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, föreslår kommer ni att se ett annat land. Det landet vill inte jag se. Det Sverige vill jag inte ha, helt enkelt.


Anf. 184 Frida Tånghag (V)

Fru talman! Jag får börja med att tacka föregående talare för den fantastiska redogörelsen för Vänsterpartiets politik på migrationsområdet. Det var väldigt utförligt; jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

Jag yrkar bifall till reservation 13.

Fru talman! Högerregeringen ihop med Sverigedemokraterna har flyttat Sveriges migrationspolitik i en riktning som saknar motstycke i modern tid, där slottsavtalet helt dikterar villkoren. Slottsavtalet är så viktigt att regeringen har tappat allt fotfäste i världen omkring sig.

Regeringens fokus på att försämra migrations- och integrationspolitiken och asylpolitiken gör att de är oförmögna och ovilliga att hantera den ekonomiska kris vi befinner oss i. Sverige befinner sig i en kris. Matpriserna ökar, inflationen ökar och vi hör om nya varsel var och varannan vecka. Barnfamiljer får inte längre vardagen att gå ihop, och människor har inte råd att köpa mat. Familjer tvingas skuldsätta sig, och ärendena hos Kronofogden ökar. Men här står regeringen och slår ut med händerna. Man menar att varje åtgärd skulle spä på inflationen och att vi ska bita ihop.

I stället för satsningar på de sämst ställda hushållen har regeringen under 2023 pratat om "rätt typ av invandring". "Rätt typ av invandring" är inte de med störst behov av skydd. Därför sänker högern mottagandet av kvotflyktingar med 82 procent från 5 000 till 900. Människor med kvotflyktingstatus har valts ut av UNHCR för att de tillhör särskilt utsatta grupper och har extra starkt behov av att få skydd. Men dessa människor är tydligen inte "rätt typ av invandring".

Detta är alltså människor med konstaterade skyddsskäl och rätt till uppehållstillstånd direkt i Sverige, och vidarebosättningsprogrammet utgör i dag en av de få lagliga vägarna för att ta sig till Europa och Sverige.

Fru talman! Regeringen säger nej till att förbättra förutsättningarna för dem med uppehållstillstånd enligt massflyktsdirektivet och tvingar människor som flytt kriget att under lång tid leva på en ersättning på 71 kronor per dag. Trots att vi ser att den över 20 år gamla lagen inte fungerar som det var tänkt vägrar regeringen lyfta ett finger i frågan.

I stället kommer regeringen att gå fram med en folkräkning som ingen riktigt förstår hur den ska gå till. Enligt utsago ska den ske genom dörrknackning, men bara i politiskt eftersatta områden. Försörjningskravet vid arbetskraftsinvandring kommer att höjas till 33 000 kronor. Utöver detta vill regeringen även driva en "informationskampanj" om vilket dåligt land Sverige är att söka asyl i.

Allt detta är den politik som högerregeringen ihop med Sverigedemokraterna har presenterat under 2023 - ihop med att de krampaktigt håller fast vid att de ska utreda en angiverilag för all välfärdspersonal i landet. Det är här de blir helt verklighetsfrånvända. Med skygglappar på blundar de för all opinion och allt motstånd mot förslaget och för alla fakta - bort från all rim och reson.

Åsikterna går inte på något sätt isär. De är samstämmiga och tydliga: En angiverilag strider mot all etik och moral som kommer med de olika yrkesgrupperna och kolliderar med redan befintlig lagstiftning som är tvingande för vård- och omsorgspersonal.

Fru talman! Regeringen är villig att blunda för åsikterna från de yrkesgrupper som berörs för att sprida skräck och oro bland papperslösa. Papperslösa är samhällets mest utsatta, men att vara papperslös är inte detsamma som att sakna giltigt pass eller id-handling. Och det finns ingen människa som är illegal. Man har rättigheter enligt lag. Man har rätt till sjukvård, och barn har rätt att gå i skola.

Det finns heller ingenting som stöder att denna lagstiftning skulle minska skuggsamhället. Tvärtom finns det flera rapporter som visar att regeringens förslag och liknande åtgärder skulle slå sönder förtroendet för samhället och för myndigheter och då även för de beslut som tas. Fler skulle välja att gå under jorden och hålla sig undan. Skuggsamhället skulle växa, och fler människor skulle bli lätta offer att utnyttja och exploatera.

Det är ett paradigmskifte som bygger på åsikter, lite som politisk pseudovetenskap. När jag under en interpellationsdebatt frågade ansvarigt statsråd vad statsrådet hade för fakta och information som kunde stödja och bekräfta att denna lag kommer att ha den effekt som påstås valde statsrådet att märka ord i stället för att adressera ämnet.

Fru talman! Att peka ut en specifik grupp människor och tillskriva den ansvar för allt som är fel i samhället är destruktivt. Den linjen är genomgående i slottsavtalet, tillsammans med viljan att skrämma iväg asylsökande från Sverige genom mer restriktiv politik, otrygga och otillräckliga levnadsförhållanden, låg ersättning och undermåligt boende. Detta har negativa effekter rakt av, det har både Röda Korset och Nordiska ministerrådet konstaterat efter att ha följt frågan under flera år. Men regeringen vill att någon annan ska ta ansvar. Det är inget annat än social dumpning på global nivå.

Nuvarande och tidigare regeringar har motiverat hårda lagstiftningar med att man behövt rusta upp integrationen. Så har det låtit länge. När den förra regeringen valde att göra den tillfälliga begränsningslagen permanent var detta det stora argumentet. Men hur kommer det sig då att integrationen inte har blivit starkare? Den har inte rustats upp, tvärtom monterats ned. Jo, integrationen är inte en enskild, isolerad del av samhället. Den är en del av hela det svenska klassamhället. Så länge vi har ökande klassklyftor och en trasig välfärd kommer vi inte heller att lyckas med integrationen.

Vänsterpartiets politik bygger på att välfärden måste stärkas i grunden. Trångboddheten kommer inte att minska så länge det råder bostadsbrist. Utbildningsklyftorna kommer inte att minska så länge vi inte har en jämlik skola.

Men det är inte genom lagar som vänder människor mot varandra som vi kommer att lyckas gå framåt. Det är genom att stärka välfärden och motverka klassklyftorna som vi kan få en rättssäker och fungerande integrations- och migrationspolitik.

Den politik som högerregeringen går fram med har konsekvenser för hela samhället. Den grund som en rättsstat står på bygger på tillit och förtroende mellan människor, och samhället bygger på förtroende för myndigheter. Att aktivt måla upp en bild av att migranter och människor med migrationsbakgrund bär ansvar för kriminalitet och andra samhällsproblem skapar splittring och göder rasismen. I slottsavtalet likställs migration med kriminalitet. Migration är inte ett brott, men ambitionen från högern och Sverigedemokraterna är att avhumanisera människor på flykt och att normalisera rasismen. Ett sådant samhälle vill inte Vänsterpartiet se.

Men retoriken mot och kriminaliseringen av asylsökande och migranter börjar långt utanför Sveriges gräns. Den börjar på en strand i Libyen, på den turkiska gränsen eller mitt på Medelhavet.

I februari hände det ännu en gång att en överfull båt förliste på Medelhavet. Ombord fanns människor på flykt. Efter olyckan bekräftades 70 personer döda. Minst 15 av dem var barn. Flera av dem som befann sig ombord är också helt försvunna. Antalet döda får antas vara högre.

Några veckor innan denna senaste katastrof kom en rapport från Rädda Barnen om att 8 400 personer har drunknat på Medelhavet under de gångna fyra åren. Även här är dock mörkertalet högt. Det bekräftar IOM, som är FN:s migrationsorganisation.

En resa över Medelhavet görs med livet som insats. Man sätter inte sig själv och sina barn i en båt om inte havet är tryggare än det som finns på land.

Fru talman! I princip alla säkra och lagliga vägar att ta sig till Europa är stängda. EU har under flera år jobbat aktivt med att stänga just dessa genom Frontex, Dublinförordningen, transportörsansvar och regelrätta pushbacks. EU och Europa har aktivt avhumaniserat människor på flykt och likställt migration med något olagligt.

EU:s migrationspolitik och behandling av asylsökande har vid flera tillfällen kritiserats för att de leder till kränkning av grundläggande mänskliga rättigheter. Det är också hit regeringen vill ta Sveriges asyl- och migrationspolitik: till Europas absoluta botten. Det innebär att lägga sig på en nivå som inte är förenlig med respekt för grundläggande mänskliga rättigheter.

Fru talman! Samarbetspartiernas politik saknar motstycke i modern tid. Det är en politik som kommer att förändra Sverige i grunden. Den kommer att påverka Sverige som rättsstat, vända människor mot varandra och försämra förtroendet för myndigheterna och staten. Det är en politik som inte är värdig ett av världens rikaste länder och inte är värdig en demokrati som Sverige.

Jag avslutar med att åter yrka bifall till reservation 13.

(Applåder)


Anf. 185 Ludvig Aspling (SD)

Fru talman! Enligt ett pm från Utrikesdepartementet som tidningen Fokus har tagit del av reser hundratusentals personer från Sverige till länder som UD avråder från resor till. Väldigt populära resmål är till exempel Irak, Iran och Somalia. Det handlar uppenbarligen om personer som har rötter i de här länderna, som har kommit till Sverige och sökt asyl, som har fått sina uppehållstillstånd och som sedan åker hem på semester.

Detta är ett beteende som borde leda till eftertanke.

Ledamoten från Vänsterpartiet sa att man inte sätter sig själv i en båt om inte båten är tryggare än det land man kommer ifrån. Det kanske stämmer. Det må vara sant. Spegelbilden av det argumentet borde vara att man inte åker på semester till ett land som man har flytt ifrån. Då har man nämligen inte flytt ifrån det landet, utan då är man snarare en ekonomisk migrant.

Vi kan alla sympatisera med att personer flyttar till andra länder för att få en bättre ekonomisk situation. Jag klandrar inte dem. Jag tycker inte att det är omoraliskt på det sättet. Däremot finns det absolut inget som helst krav på att Sverige ska dela ut uppehållstillstånd till sådana personer, även om beteendet inte är klandervärt.

Vad detta handlar om, skulle jag säga, är ett organiserat bedrägeri. Man kommer till Sverige och säger: Jag behöver bo i Sverige. Jag kan inte bo i mitt hemland, för det är för farligt. Sedan får man ett uppehållstillstånd i Sverige, och det första man gör är att åka på semester till det hemland som man precis har flytt ifrån. Då har man inte varit ärlig.

Jag skulle vilja höra hur Vänsterpartiet resonerar kring detta. Det gäller nämligen inte en eller två personer, utan här pratar vi om hundratusentals personer. Planen går i skytteltrafik till de här länderna från Europa. Är dessa personer verkligen flyktingar?


Anf. 186 Frida Tånghag (V)

Fru talman! Man är flykting när man har skyddsskäl. Jag kan inte bekräfta de siffror som ledamoten presenterar. Det är ingenting som jag har tagit del av. Vi i Vänsterpartiet anser dock att om man kommer till Sverige som asylsökande och har skyddsskäl är man flykting.

Sedan vet vi hur Tidöavtalet fungerar. Precis som ledamoten säger handlar Tidöavtalet mycket om tjänstemannaansvar, men när det gäller den fråga som ledamoten lyfter vill man i Tidöavtalet flytta just ansvaret för vilka områden som är säkra att resa till.

Det är ju en punkt som Tidöavtalet vill flytta från Migrationsverket till Regeringskansliet, där man ska kunna bedöma vilka områden i olika länder som det är säkert och tryggt att bli utvisad till.

Jag vill alltså vända lite på frågan. Vi har ju redan fått en dragning om Vänsterpartiets politik här i dag.


Anf. 187 Ludvig Aspling (SD)

Fru talman! Jag tror att ledamoten från Vänsterpartiet blandar ihop två olika saker. Det finns en lista på säkra länder, och personer från sådana länder får sedan genomgå ett påskyndat förfarande när de kommer till Sverige. Men det är något helt annat.

Nu talar vi om personer som kommer och söker asyl, får uppehållstillstånd och sedan åker på semester till sitt hemland. Det är den situationen vi talar om.

Ledamoten från Vänsterpartiet säger att hon inte kan bekräfta uppgiften. Men det är inte detta jag kräver. Jag säger bara att vi tar ett hypotetiskt fall. Vi säger att en person kommer till Sverige, söker asyl, får uppehållstillstånd och sedan åker på semester till sitt hemland - det land som personen har sökt asyl gentemot och påstår sig ha skyddsskäl i förhållande till. Jag kan lova ledamoten från Vänsterpartiet att det finns tusentals sådana personer. Danmark har jobbat aktivt med detta under en längre period. Där har man hittat hur många som helst. Vi kommer också att hitta dem. Var så säker på det!

Jag undrar hur Vänsterpartiet resonerar kring dessa fall. Anta att en person kommer till Sverige och säger: Det är för farligt att bo kvar i mitt hemland; jag är rädd för mitt liv! Sedan får personen uppehållstillstånd, och det första personen gör är att åka på semester till sitt hemland - samma land som personen hävdar att han inte kan bo kvar i. Är en sådan person en riktig flykting? Vi kan se det som ett helt hypotetiskt fall. Är detta en riktig flykting - ja eller nej? Det är en enkel fråga.


Anf. 188 Frida Tånghag (V)

Fru talman! Har man kommit till Sverige, sökt asyl och fått sitt fall prövat och fått uppehållstillstånd på grund av skyddsskäl är det ju detta man har. Då har man ju uppehållstillstånd i Sverige. Då har man gått igenom migrationsprocessen, och myndigheterna har konstaterat att man har skyddsskäl och rätt till uppehållstillstånd i Sverige.

Asylprocessen testas ju i flera led. Har man fått uppehållstillstånd i Sverige har man gått igenom en asylprocess. Också ledamoten får väl lita till att myndigheten gör en korrekt bedömning?


Anf. 189 Mauricio Rojas (L)

Fru talman! Tack, Frida Tånghag, för anförandet! Jag skulle vilja fråga, inte om de tolv olika förslag som jag lyfte fram utan om fyra, för att hinna med.

För det första: Ni säger i kommittémotionen att ni vill avveckla Frontex. Då skulle jag vilja veta om ni har tänkt på konsekvenserna av det. Har ni gjort en analys: Vad skulle hända utan Frontex? Skulle det komma något annat, eller ska det bara försvinna?

För det andra står det i motionen om asylvisum för alla personer som vill söka asyl i Sverige. Ni begränsar det inte på något sätt. Har Vänsterpartiet funderat på hur många det kan bli? Hur ska det prövas så att det inte blir 100 000 som kommer hit? Hur funkar detta egentligen? Det är ett oerhört förbryllande förslag.

För det tredje vill ni säga upp avtalet med Turkiet. Då undrar jag om ni har tänkt på konsekvenserna av detta. Det finns ungefär 4 miljoner personer som Turkiet då skulle kunna hjälpa att vandra mot Europa.

Till sist undrar jag över detta med amnestin. Oavsett tidigare uppehållsrättslig status skulle man få permanent uppehållstillstånd i Sverige. Menar ni på riktigt att vem som helst, lagligt eller olagligt, skulle få stanna om personen har varit gömd i Sverige under en lång tid?


Anf. 190 Frida Tånghag (V)

Fru talman! Jag tar upp både Turkiet och Frontex på samma gång. Vi är emot att det ska finnas ett avtal med Turkiet om att vara gränsvakt åt Europa. Den 7 april kom en rapport om att antalet regelrätta pushbacks ökar. Det vittnar om kränkningar och trakasserier.

Det som händer vid Turkiets gräns är inte förenligt med någon form av mänskligt värde. Man beskjuter flyktingar som försöker korsa gränsen för att ta sig till Europa. I dag finns det inga lagliga vägar till Europa. Den enda lagliga vägen som finns är att komma som kvotflykting. Det är i princip den enda lagliga vägen att ta sig till Europa och Sverige

I allt detta är Frontex en bidragande faktor. Frontex får mer och mer befogenheter. Man tecknar fler och fler avtal - med Libyens kustbevakning till exempel.


Anf. 191 Mauricio Rojas (L)

Fru talman! Man kan mycket väl diskutera Frontex befogenheter och mycket annat. Men det här är mer radikalt än så. Man vill avveckla Frontex, och man har inget annat att sätta i dess ställe. Jag undrar: Är detta på allvar? Är det så man bedriver politik? Har man tänkt på konsekvenserna av detta?

Avtalet med Turkiet - tar man bort det är det ungefär 4 miljoner människor som skulle beröras. Har man tänkt på vad detta betyder för hela den europeiska migrationspolitiken och för Sverige?

Asylvisum ska alltså alla som vill få söka. Ska Vänsterpartiet ha några speciella kriterier för detta? Ska man begränsa det eller pröva det på något sätt? Eller är detta bara prat och retorik som är väldigt ihålig egentligen?

Sist med inte minst har vi detta med regularisering oavsett tidigare uppehållsrättslig status. Har man funderat på att denna signal överallt skulle uppfattas som att det nu är dags att åka till Sverige och stanna en viss tid där, och sedan regulariseras man oavsett hur man gör för att stanna i Sverige och oavsett uppehållsrättslig status? Har man tänkt på människosmugglare? Det skulle vara fest för dem! Hur skulle det påverka resandet över Medelhavet - skulle det minska om man har ett sådant förslag? Det undrar jag verkligen. Jag tycker inte att det är seriöst.


Anf. 192 Frida Tånghag (V)

Fru talman! Just detta med asylvisum är något som vi vill utreda. Det finns i dag i princip inga lagliga vägar till Europa. Det är därför folk sätter sig i båtar på Medelhavet. Det är 8 400 personer som har drunknat på Medelhavet de senaste fyra åren, och mörkertalet är hur stort som helst. Det är fastslaget.

Jag tror inte att det är någon som bestämmer sig för att åka över Medelhavet som en semesterresa. Det handlar om människor som flyr för sina liv. Det är klart att det behövs lagliga och säkra vägar för att komma till Europa och också kunna nå Sverige. Där är asylvisum något som man bör ta till. Vi har inga lagliga vägar till Europa. Det är därför människor offrar sina liv som det ser ut i dag.

(Applåder)


Anf. 193 Jonny Cato (C)

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 5.

Från överenskommelse om vård för papperslösa, från ett stort mottagande av människor på flykt och från öppenhet, tolerans och medmänsklighet till slutenhet och intolerans. Från öppna hjärtan till en konstant tävling om vem som har den mest restriktiva migrationspolitiken och framför allt vem som kan framstå som kallast och tuffast. De migrationspolitiska debatterna brukar se rätt lika ut här i kammaren, så när jag satt och funderade på mitt anförande tänkte jag på den större bilden och återkom konstant till en och samma fråga: Hur hamnade vi här?

Ja, hur hamnade vi egentligen här? Låt oss börja med att göra en liten tillbakablick. Jag vill inleda med att säga att jag är stolt över att Sverige har varit ett land som stått för öppenhet, givmildhet och tolerans och att vi har sett olikheter som en styrka och något som berikar. Jag är stolt över att bo i ett land som har tagit ansvar och som har hjälpt några av de mest utsatta människorna.

Åren 2015 och 2016 får ses som avgörande år i migrationspolitisk nutidshistoria. Många fick hjälp i Sverige, samtidigt som alldeles för många som fick avslag på sin ansökan om skydd valde att stanna kvar här i alla fall.

Det är bara att konstatera att Sverige där och då inte hade en migrationspolitik som kunde klara det höga tryck som det blev på att söka skydd i just Sverige. Migrationspolitiken lades snabbt om, och de hastigt framtagna tillfälliga lagarna, med lappande och lagande, blev precis så dåliga som Centerpartiet sa från första början. I stället behövdes en ny, långsiktig migrationspolitik.

År 2021 fick Sverige en ny migrationspolitik. Den gäller fortfarande i dag. Den var i Centerpartiets värld långt ifrån perfekt, men den var tillräckligt bra för att vi skulle ställa oss bakom den. Där är svaret på den fråga som har ställts återkommande här i dag: om vi kan komma överens. Ja, vi gjorde det 2021.

Politiken kombinerade verkligen medmänsklighet och humanism med ordning och reda. Det var en bred humanitär grund. Barn fick möjlighet att återförenas med sina föräldrar samtidigt som vi närmade oss andra EU-länders migrationspolitik och gick från permanenta till tillfälliga uppehållstillstånd som huvudregel.

Som centerpartist saknade jag dock förslag om återvändande, och jag saknade förslag om ökad rättssäkerhet. Jag saknade också förslag om hur vi skulle sänka kostnaderna för migrationen med kvalificering in i välfärden.

Jag hade hoppats att vi 2021 skulle få en bred migrationspolitisk överenskommelse på plats, men tyvärr vägrade Moderaterna att överge sitt absoluta krav på ett volymmål för migrationen. Nu kan jag konstatera att volymmålet är helt försvunnet. Jag har inte hört en enda moderat prata om det efter valet.

Det är dags att konstatera att en bred överenskommelse aldrig var aktuell för Moderaterna, inte för att det skulle ha varit dåligt i sak utan därför att det av partistrategiska skäl hade blivit svårare att närma sig Sverigedemokraterna och på så sätt ta makten i förra årets val. Taktik gick före sak. Taktik gick före människor.

Tidöpartierna var före valet tydliga med att de skulle riva upp Sveriges nya migrationspolitik vid en valseger. Ett paradigmskifte skulle ske, men om jag ska vara riktigt ärlig trodde jag i min naivitet att skiftet skedde 2015-2016 och att det till viss del permanentades 2021.

Regeringen hävdar att det vi nu ser från Tidöpartiernas sida är ett paradigmskifte. Jag får nog hålla med om att det är ett paradigmskifte, men det är långt ifrån ett sakpolitiskt paradigmskifte. Det är framför allt ett skifte i synen på människor, i synen på några av vår tids absolut mest utsatta. Det är ett skifte från ett öppet, givmilt och tolerant Sverige till ett slutet, kallt och intolerant Sverige.

Sverige är och har länge varit en stolt mottagare av kvotflyktingar. Nu ska vi gå eller har redan gått från 5 000 till 900 om året. Vi ska dessutom frångå principerna för hela systemet och hjälpa dem som har störst integrationsförmåga i stället för att hjälpa de allra mest utsatta, som är hela tanken med systemet.

Vi ska få en helt ny rättspraxis där positiva myndighetsbeslut ska kunna återkallas. Människor som varit här, som är etablerade och som har kommit in i och blivit en del av det svenska samhället ska helt plötslig kunna bli av med sina permanenta uppehållstillstånd.

Låt mig citera Tidöavtalet: "att så långt det är rättsligt möjligt begränsa asylsökandes rättigheter." Jag hade tyvärr kunnat stå här hela kvällen och läsa upp förslag efter förslag där Tidöpartierna tar steg efter steg mot ett nytt Sverige, mot en ny människosyn.

Hur hamnade vi då här? Det är bara att vara ärlig och säga att Sverige har haft en alldeles för dålig integrationspolitik. Detta bär alla partier i Sverige ett ansvar för, även mitt eget. Att Sverige och människor som söker skydd här förtjänar en bättre integration tror jag att vi alla kan vara överens om.

Men Sveriges dåliga integration löser vi inte genom att gå från 5 000 till 900 kvotflyktingar eller genom att ge flyktingar så få rättigheter som möjligt, utan den löser man genom konkreta integrationslösningar.

Tidöavtalet är en kopia av Sverigedemokraternas migrations- och integrationspolitik. Det ser man på att migrationskapitlet i avtalet innehåller förenklade, populistiska och kalla migrationslösningar samtidigt som integrationskapitlet innehåller en enda sak: blanksteg. Det är helt tomt.

Jag har i såväl integrationsdebatterna som i migrationsdebatterna i flera års tid försökt få svar på frågan vad som är Sverigedemokraternas integrationspolitik. Jag har letat och letat och frågat och frågat, och jag kan bara konstanterna en sak: De har ingen integrationspolitik.

Migration och integration hänger ihop. Men migration är inte integration, och integration är inte migration. Jag kan konstatera att Tidöpartierna påstår sig ha fullt med integration i sitt avtal, men det är bara ren och skär migration.

Regeringen tycker många saker om migration - det får man ändå säga. Förenklat kan man säga att de tycker att människor är en stor belastning, att människor inte ska komma hit och att människor som redan är här ska lämna landet. Det seriösa vore satsningar på integration, att göra allt man kan för att bryta utanförskap. Men där ekar det tomt, och det är kanske inte så konstigt när man baserar hela sin regeringsförklaring på Sverigedemokraternas partiprogram.

Samtidigt är jag genuint orolig över vart vi är på väg, för i regeringen tävlar man med varandra om vem som kan vara hårdast. Och man blandar ofta ihop alla möjliga typer av invandring. Det är inte bara invandring, utan det är arbetskraftsinvandring, asylinvandring, vidarebosättning, studentvisum och så vidare.

Jag kan bara ställa frågan: Vad är nästa steg? Ska det bli svårare för utländska studenter att studera i Sverige? Jag hoppas inte det, men just nu vågar jag inte tro någonting. Jag är genuint orolig.

Jag har i dag försökt rama in de senaste årens migrationspolitik i någon form av större kontext. Jag tycker att det är riktigt när vi nu är på väg att fatta beslut om en helt ny migrationspolitik för Sverige. Då kan man inte utelämna en viktig slutsats.

Många partier i denna kammare, inte minst regeringspartierna, har på senare år närmat sig Sverigedemokraterna. Vad händer då? Jo, då blir Sverigedemokraterna lite mer extrema. Och vad händer då? Jo, då följer Moderaterna efter. Det är en genuint farlig utveckling. Jag inledde med att fråga hur det kunde bli så här, men jag vill avsluta med att fråga: Vart är vi på väg? Vi är delvis här av partistrategiska skäl. Det är därför vissa partier har närmat sig Sverigedemokraterna. Och den resan fortsätter.

Då är svaret på vart vi är på väg väldigt enkelt. Vi är på väg mot ett ännu mer slutet, intolerant och kallt Sverige.

Men det finns en annan väg, en väg där man kan kombinera en reglerad invandring med en stor givmildhet mot människor i vår omvärld.

Jag personligen tycker att olikhet är någonting fint och att det berikar oss. Jag är övertygad om att öppenhet i grunden alltid är bättre än slutenhet. Jag tror att medmänsklighet är någonting som vi klarar av om vi är förberedda och om vi har en integration värd namnet. Men jag är rädd för att vi är på väg mot ett mer slutet, intolerant och kallt Sverige.

Det är upp till Moderaterna, Kristdemokraterna och inte minst de 16 liberaler som sitter i denna kammare att motbevisa mig.

Jag var mindre orolig när jag klev in i kammaren i dag än vad jag är efter inte minst Liberalernas anförande. Nu är det upp till bevis.

Jag kan bara konstatera att provanställningen är över och att det är dags att leverera. Jag hoppas att ni levererar på många områden, men kanske inte just på detta.

(Applåder)


Anf. 194 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! När vi skrev vårt partiprogram för mer än tio år sedan skrev vi bland annat att vi har en vision om en värld där alla kan flytta men ingen tvingas fly.

Vi har nog aldrig någonsin varit längre från denna vision än vi är i dag. Det är fler människor än någonsin på flykt. Krig, klimatförändringar och allt fler auktoritära regimer är allvarliga hot som ökar antalet människor som är på flykt i världen. Rysslands olagliga anfallskrig mot Ukraina har drivit miljoner människor på flykt. Och de flesta flyktingar i Ukraina, precis som i resten av världen, befinner sig på flykt inom sitt eget land och i grannländerna.

Det allra viktigaste som Sveriges regering och andra regeringar borde göra för att undvika att människor drivs på flykt är att drastiskt minska klimatutsläppen nu och att ge världens fattiga länder resurser för klimatanpassning så att de mest sårbara klarar av de katastrofer som de redan orsakade klimatförändringarna kommer att innebära. Och vi måste göra allt vi kan för en fredligare värld.

Sveriges nationalistiska och konservativa regering dirigeras nu i stället helt av SD:s motsatta agenda. Det är biståndsslakt och en väldigt effektiv politik för att öka klimatutsläppen. Samtidigt har den som överordnat mål att minimera flyktingars mänskliga rättigheter så mycket som EU tillåter.

Vi kan läsa oss till att man genom att göra livet så jävligt som möjligt för de flyktingar som redan befinner sig här vill skrämma andra att inte vilja komma hit, genom att göra Sverige till ett sämre land för fler. Det är cyniskt.

Vad är det då man gör? Bland annat står det högst upp och först i ordningen att man ska separera barn från deras föräldrar. Det är en sådan metod man vill använda för att skicka signaler. Det är en signalpolitik som kommer att förvägra små barn att växa upp med sina mammor och pappor. Detta är inte vad svenska folket vill. En klar majoritet tycker att det är fel väg att gå. Men Tidöavtalet stipulerar detta.

Förslaget har varit på remiss. Samma förslag innehåller också regler som kommer att göra att till exempel fler svårt sjuka barn, som inte kan få vård i hemlandet, och andra svårt utsatta riskerar utvisning.

Vi har en situation i Sverige i dag som innebär att den enda chansen för ett barn som har kommit hit genom familjeåterförening och sedan blir vuxen i Sverige innan det hunnit få permanent uppehållstillstånd att inte bli utvisat är den humanitära grunden.

Vi riskerar nu att se fler 18-åringar som tagit studenten i Sverige tvingas till hemlandet, medan resten av familjen får stanna i Sverige. Det är absurda konsekvenser, och det är inte humant. Men det bryr sig regeringen inte längre om. Det viktigaste och det överordnade målet är att ingen ska vilja flytta till Sverige.

Man talar om sitt motstånd mot att människor tvingas riskera sina liv i gummibåtar på Medelhavet. Sedan slaktar man den säkra och lagliga väg som finns att komma som flykting genom att kapa kvotflyktingsystemet - från 5 000 till 900 per år. Genom att vara en sämre förebild tror man att andra ska vilja göra mer. Det har aldrig blivit bevisat, fru talman, att det fungerar.

Vi ser förslag om att göra Sverige till ett angiverisamhälle, där jakten på de papperslösa ska legitimera att man kompromissar om barns rätt till skolgång och människors rätt till vård.

Samma jakt på människor kommer att leda till mer rasprofilering från polisens sida. Det uppmuntras till och med i Tidöavtalet.

Fru talman! Mer rasism är inte ett recept på integration. Och det är väldigt lite av denna migrationspolitik - om något - som över huvud taget har en positiv påverkan på integrationen. Man ignorerar totalt den kunskap som finns om vad det är som gör att flyktingar som får skydd i ett nytt land integreras väl. Trygghet är en faktor som är central. När människor vet att de kan få stanna i ett land, att de kan andas ut permanent, då blir de mottagliga till exempel för traumabehandling av tortyrskador. Det ökar chansen att människor har stor motivation att lära sig ett nytt språk, inte minst om språket talas av ganska få människor i världen, och på andra sätt vidtar åtgärder för att integreras. Det är bra för integrationen att man är här med sin familj.

Men, fru talman, talet om att man vill ha en bra integration är egentligen bara nyspråk. Tidöavtalet innehåller ingen integrationspolitik. Det innehåller politik för att fler ska lämna Sverige eller inte vilja flytta hit och för att det ska bli svårare för människor att få skydd här.

Man vill göra flyktingar fattiga, speciellt barnfamiljer. Jag förstår faktiskt inte hur man har tänkt sig att till exempel en nyförlöst mamma ska kvalificera sig för föräldraförsäkringen. Jag förstår inte heller hur man har tänkt sig att en person som omfattas av kriterierna för personlig assistans ska kunna kvalificera sig för sådan assistans genom arbete, speciellt inte innan man har fått assistans. Barn och funktionsnedsatta är särskilt utpekade i Tidöavtalet som grupper som ska bli fattigare och mer utsatta.

Tidöavtalet skapar ett A-lag och ett B-lag vad gäller rättigheter, och det ska bli allt svårare för människor att ta sig in i A-laget, där man har alla rättigheter. Det skapar ett Sverige där alla människor inte längre har samma värde och där barn i klassrum har diametralt olika förutsättningar, baserat på om deras föräldrar kommit hit som flyktingar eller inte. Och det skapar ett angiverisamhälle med misstänksamhet som grund för statens relation till medborgarna. Och när den misstänksamheten riktas från staten mot människor kommer den snart att bli ömsesidig, och det kommer att rasera den höga tillit vi har i Sverige. Detta är inte ett Sverige som vi i Miljöpartiet vill se.

Herr talman! Att avskaffa rätten till tolk i sjukvården eller vid myndighetskontakter bidrar inte till ökad integration.

Jag står naturligtvis bakom samtliga Miljöpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 4.


Anf. 195 Nima Gholam Ali Pour (SD)

Herr talman! Jag tänkte egentligen inte begära replik, men ledamoten Hirvonen berättade om att barn kommer att få olika förutsättningar. Jag växte upp i Rosengård och Lindängen, och jag bor i Nydala. Barn har länge haft olika förutsättningar i Sverige på grund av massinvandringen. Man har skapat utanförskapsområden med de sämsta skolorna, och där har barnen helt olika förutsättningar jämfört med i andra områden där det finns en större andel med etniskt svensk bakgrund. Så har det varit länge. Att man sedan säger att detta är orsakat av Tidöavtalet är anmärkningsvärt.

Så här var det när jag växte upp, och med tiden förstod jag att det var på grund av att Sverige hade haft en invandringspolitik som man inte kunnat hantera. Nu ska vi ställa om detta så att de barn som växer upp kommer att göra det i ett samhälle där det är möjligt att integrera sig, bli en del av samhället och gå i skolor där man faktiskt har möjligheter. Så är det inte i dag, och så har det inte varit på rätt länge.

Att ledamoten Hirvonen säger att vår politik kommer att skapa det samhälle som Socialdemokraterna har skapat med sin utanförskapspolitik chockar mig.


Anf. 196 Annika Hirvonen (MP)

Herr talman! Visst har människor och barn i alla tider haft olika förutsättningar baserat på en massa olika omständigheter. Men här talar vi om grundläggande rättigheter. Det handlar till exempel om rätten att bli mätt och att ha försörjning även om ens föräldrar är fattiga. Det handlar om rätten att gå i skolan över huvud taget utan att behöva vara rädd för att det riskerar hela familjens säkerhet.

Det här avtalet innehåller inga förslag om kraftfulla åtgärder mot skolsegregationen eller bostadssegregationen. Det innehåller inga insatser för att bygga bort trångboddheten. Det innehåller åtgärder för att förvägra människor rättigheter, ta tillbaka rättigheter som människor en gång fått enligt svensk lag och ge personal i sjukvården skyldighet att rapportera sina patienter och lärare skyldighet att rapportera barn som kommer till skolan, om de är födda i Sverige men saknar uppehållstillstånd.

Herr talman! Tidöavtalet ökar skillnaden mellan människa och människa i Sverige.


Anf. 197 Nima Gholam Ali Pour (SD)

Herr talman! Ledamoten Hirvonen pratar om vissa rättigheter. Den rättighet man saknat är rätten till det svenska språket. Den rätten ger andra rättigheter, som rätten till jobb. Det är det migranter saknat i detta land. Man har kommit hit, hamnat i utanförskap och blivit valboskap för partier som Socialdemokraterna. Det är vad som hänt och en beskrivning av verkligheten som många känner igen.

Ledamoten Hirvonen pratar om skolsegregationen. Skolsegregationen beror på bostadssegregationen. Och bostadssegregationen finns för att vi tar emot så många invandrare att vi får placera dem i vissa områden. De kan bara bo i vissa områden eftersom de inte har råd att bo i de mer välbärgade områdena. Detta är anledningen till skolsegregationen. Det är därför Rosengårds skolor har mer än 90 procent elever med utländsk bakgrund. Det beror på massinvandringen och inget annat.

Dessa människor i dessa områden har i decennier saknat vissa rättigheter. Rätten att bli en del av samhället har inte kommit naturligt till dem, för de växer upp i ett samhälle där ingen talar svenska. De går i skolor som lärare flyr från - inga legitimerade lärare vill arbeta där. Deras rektorer byts ut hela tiden, för de lever i utanförskap.

Det är rättigheten att bli en del av samhället som de behöver, och det är detta vår politik kommer att skapa, ledamoten Hirvonen.


Anf. 198 Annika Hirvonen (MP)

Herr talman! Jag tror inte att färre lärare kommer att välja bort att jobba i vissa skolor för att de blir skyldiga att ägna sig åt angiveri. Det går däremot att vända den pedagogiska segregation som Nima Gholam Ali Pour talar om. Det är bara att titta på vad som nu händer i skolorna i Järva i Stockholm. Där har man verkligen vinnlagt sig om att få dit erfarna, skickliga rektorer, som rekryterar behöriga, erfarna, duktiga lärare. Så kan man säkerställa en bra skola för barnen som går där.

Det är ingen naturlag att vi i Sverige ska ha en av världens mest segregerade huvudstäder. Vi politiker har makt att påverka hur vi planerar, hur vi bygger och vad vi bygger. Regeringen slopade stödet för att bygga fler hyresrätter som folk har råd med. Det var viktigt för att motverka den enorma trångboddhet som vi ser i vissa områden i dag. Det råder brist på bostäder som människor med lägre inkomster har råd att efterfråga.

Det finns så mycket politik som vi skulle kunna genomföra för att minska segregationen och för att öka till exempel svenskinlärningen bland människor som har kommit till Sverige som flyktingar eller för att arbeta här, men det är inte det som Tidöavtalet handlar om. Fler kommer inte att lära sig svenska för att regeringen drar tillbaka permanenta uppehållstillstånd från människor. Den kausaliteten existerar inte.


Anf. 199 Nima Gholam Ali Pour (SD)

Herr talman! Sverigedemokraterna har lämnat in kommittémotioner avseende områdena asylpolitik, anhöriginvandring, medborgarskap och illegal migration som går längre än förslagen i Tidöavtalet. Detta beror på att Tidöavtalet endast är en början på den förändring som Sverige behöver när det gäller migrationspolitiken.

Fortfarande är det så att asylsökande kommer till Sverige från länder som Afghanistan, Syrien och Irak. Inget av dessa länder gränsar till Sverige eller är ens i närområdet. Det innebär i praktiken att dessa asylsökande passerar flera säkra länder innan de kommer till Sverige.

Sverigedemokraterna menar att människor på flykt ska söka asyl i första säkra land. Asylrätten gäller, men asylrätten innebär inte att man får välja vilket land som ska tillgodose ens skyddsbehov. Ekonomisk migration får inte förväxlas med människor som är förföljda och som i desperation söker sig till en fristad och bort från våldsverkare. Det måste finnas en skillnad.

Den som är flykting turnerar inte genom europeiska länder utan stannar kvar i det första säkra land som kan tillgodose flyktingens skyddsbehov. Detta innebär att vi i Sverige i normalfallet endast ska ta emot asylsökande från våra grannländer eller länder i vårt omedelbara närområde. En sådan asylpolitik resulterar även i att integrationsproblemen motverkas, då det är lättare för migranter från länder i närområdet att integrera sig i Sverige, precis som det är lättare för syrier att integrera sig i Jordanien. Asylsökande från säkra länder ska helt enkelt inte släppas in i Sverige, eftersom de inte har några skyddsbehov när de befinner sig i säkra länder.

För att garantera att ekonomiska migranter inte tar sig till Sverige är det viktigt att hela asylprocessen äger rum utanför EU. Asylprocessen kan förläggas till ett tredjeland utanför EU, och om migranten skulle ha skyddsbehov skulle han eller hon få uppehållstillstånd i detta tredjeland. Rätten till asyl behöver inte alltid innebära att man har rätt till asyl i Sverige. Rätten till asyl ska innebära just rätten till asyl, även om man skulle få asyl i ett land utanför EU.

Sverige har tagit emot alltför många människor från länder som har helt andra värderingar. Resultatet är utanförskapsområden, upplopp, konflikter och ett ifrågasättande av Sveriges nationella identitet.

Man är inte en sämre människa om man stannar upp, ser över problemen i landet och säger stopp. Nu måste vi bygga upp Sverige innan vi kan ta emot fler människor vars vistelse i Sverige både kommer att vara resurskrävande och leda till konflikter och radikala samhällsförändringar.

Vi lever i en tid då yttrandefriheten i Sverige är ifrågasatt på grund av invandringen från muslimska länder. Det är dags att våga säga stopp innan andra viktiga värderingar också börjar bli ifrågasatta.

Jag yrkar bifall till Sverigedemokraternas reservation 2.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 20 april.)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2023-04-20
Förslagspunkter: 12, Acklamationer: 9, Voteringar: 3

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

    Förslagspunkter och beslut i kammaren

    1. Migration och asylpolitik

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna

      2022/23:181 av Märta Stenevi m.fl. (MP) yrkande 16 i denna del,

      2022/23:239 av Viktor Wärnick (M),

      2022/23:514 av Markus Wiechel och Alexander Christiansson (båda SD) yrkande 1,

      2022/23:914 av Ludvig Aspling och Nima Gholam Ali Pour (båda SD),

      2022/23:915 av Ludvig Aspling och Nima Gholam Ali Pour (båda SD) yrkande 1,

      2022/23:916 av Ludvig Aspling och Nima Gholam Ali Pour (båda SD) yrkandena 1, 2, 5 och 7,

      2022/23:1462 av Amanda Lind m.fl. (MP) yrkande 2,

      2022/23:1567 av Hans Eklind (KD),

      2022/23:1673 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkandena 145 och 149,

      2022/23:1676 av Helena Vilhelmsson (C),

      2022/23:1708 av Josefin Malmqvist (M) yrkande 3,

      2022/23:1908 av Sten Bergheden (M) yrkande 3,

      2022/23:2056 av Anders Ygeman m.fl. (S) yrkandena 5 och 13 samt

      2022/23:2277 av Märta Stenevi m.fl. (MP) yrkande 92.
      • Reservation 1 (S)
      • Reservation 2 (SD)
      • Reservation 3 (C)
      • Reservation 4 (MP)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (S)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S094013
      SD01639
      M60008
      C00213
      V21003
      KD15004
      MP00144
      L14002
      Totalt110959846
      Ledamöternas röster
    2. Skydd för utsatta kvinnor

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna

      2022/23:863 av Ulrika Liljeberg m.fl. (C) yrkande 58,

      2022/23:883 av Ulrika Liljeberg m.fl. (C) yrkande 38 och

      2022/23:1673 av Annie Lööf m.fl. (C) yrkande 83.
      • Reservation 5 (C, MP)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 5 (C, MP)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S940013
      SD64009
      M60008
      C02103
      V21003
      KD15004
      MP01404
      L14002
      Totalt26835046
      Ledamöternas röster
    3. Utökad möjlighet till uppehållstillstånd

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna

      2022/23:181 av Märta Stenevi m.fl. (MP) yrkande 16 i denna del och

      2022/23:1230 av Tony Haddou m.fl. (V) yrkandena 1 och 2.
      • Reservation 6 (V, MP)
    4. Visering

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna

      2022/23:335 av Rickard Nordin (C) yrkande 5,

      2022/23:849 av Kerstin Lundgren m.fl. (C) yrkande 26,

      2022/23:976 av Michael Rubbestad m.fl. (SD) yrkande 4,

      2022/23:1426 av Adnan Dibrani (S),

      2022/23:1762 av Johan Löfstrand m.fl. (S) och

      2022/23:1802 av Magnus Jacobsson (KD) yrkande 1.
      • Reservation 7 (SD)
      • Reservation 8 (C, MP)
    5. EU:s asyl- och migrationspolitik

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna

      2022/23:248 av Tony Haddou m.fl. (V) yrkandena 1-4, 6, 8-11 och 16-18 samt

      2022/23:915 av Ludvig Aspling och Nima Gholam Ali Pour (båda SD) yrkandena 2 och 3.
      • Reservation 9 (SD)
      • Reservation 10 (V, MP)
    6. EU:s ramverk för vidarebosättning

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion

      2022/23:248 av Tony Haddou m.fl. (V) yrkande 5.
      • Reservation 11 (V)
    7. Anhöriginvandring

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna

      2022/23:919 av Ludvig Aspling och Nima Gholam Ali Pour (båda SD) yrkandena 1-5 och

      2022/23:1230 av Tony Haddou m.fl. (V) yrkandena 5 och 16-18.
      • Reservation 12 (SD)
      • Reservation 13 (V, MP)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 13 (V, MP)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S940013
      SD00649
      M60008
      C21003
      V02103
      KD15004
      MP01404
      L14002
      Totalt204356446
      Ledamöternas röster
    8. Asylprocessen

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna

      2022/23:126 av Yasmine Bladelius (S),

      2022/23:181 av Märta Stenevi m.fl. (MP) yrkande 16 i denna del,

      2022/23:915 av Ludvig Aspling och Nima Gholam Ali Pour (båda SD) yrkande 4,

      2022/23:916 av Ludvig Aspling och Nima Gholam Ali Pour (båda SD) yrkande 6,

      2022/23:1294 av Sanna Backeskog m.fl. (S) och

      2022/23:1382 av Magnus Jacobsson (KD).
      • Reservation 14 (SD)
      • Reservation 15 (MP)
    9. Utsatta grupper

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion

      2022/23:1230 av Tony Haddou m.fl. (V) yrkandena 6, 7 och 9-15.
      • Reservation 16 (V, MP)
    10. Mottagande av asylsökande

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna

      2022/23:915 av Ludvig Aspling och Nima Gholam Ali Pour (båda SD) yrkandena 5 och 6,

      2022/23:1230 av Tony Haddou m.fl. (V) yrkande 21,

      2022/23:1425 av Ingela Nylund Watz m.fl. (S),

      2022/23:1648 av Kerstin Lundgren (C),

      2022/23:1716 av Johan Andersson m.fl. (S) och

      2022/23:2056 av Anders Ygeman m.fl. (S) yrkandena 6 och 12.
      • Reservation 17 (S)
      • Reservation 18 (SD)
      • Reservation 19 (V, MP)
    11. Verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna

      2022/23:234 av Ann-Sofie Lifvenhage (M),

      2022/23:240 av Viktor Wärnick (M),

      2022/23:916 av Ludvig Aspling och Nima Gholam Ali Pour (båda SD) yrkandena 3 och 4,

      2022/23:1230 av Tony Haddou m.fl. (V) yrkandena 4, 8, 20 och 22 samt

      2022/23:2056 av Anders Ygeman m.fl. (S) yrkandena 8, 9 och 11.
      • Reservation 20 (S)
      • Reservation 21 (SD)
      • Reservation 22 (V, MP)
    12. Medborgarskap

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna

      2022/23:917 av Ludvig Aspling och Nima Gholam Ali Pour (båda SD) och

      2022/23:2122 av Boriana Åberg (M).
      • Reservation 23 (SD)