Författningsfrågor

Anf. 53 N F AURELIUS (M)

Herr talman! Jag förstår faktiskt inte alls varifrån Johan Pehrson får bilden av att regeringen har gett upp. Det är tvärtom. Detta är någonting vi alla delar - uppfattningen om öppenhetens betydelse som en av grundbultarna i den svenska demokratin, liksom vik- ten av att de europeiska medborgarna ges en möjlig- het att få tillgång till dokument, att den europeiska unionen blir mer öppen. Det är också så regeringens arbete har varit inriktat. Under hela processen, från det att vi skrev in be- stämmelsen i Amsterdamfördraget om att unionen måste bli öppen, har regeringen arbetat aktivt för detta, många gånger hand i hand med svenska parla- mentariker i Europaparlamentet, från alla partier. Vi har under hela förra året aktivt arbetat, både på den politiska nivån och på tjänstemannanivån, för att bygga under för ett gott resultat under vårt ordföran- deskap. Nu använder vi alla ansträngningar, både på tjänstemannanivå och på det politiska planet, för att försöka åstadkomma bästa möjliga lösning under vårt ordförandeskap, helst inom tidsramen före den 1 maj. Men motståndet är tufft. Vi vet att vi har olika upp- fattningar och olika föreställningar om vad som är möjligt att åstadkomma. Men att regeringen skulle ha gett upp kan jag klart dementera.

Anf. 54 KENNETH KVIST (V)

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag inser självklart att statsrådet och den goda företräda- ren för öppenheten i övrigt inte har gett upp i samar- betet. Däremot har man gett upp tron på att man når ett resultat under ordförandehalvåret. Man verkar lite väl om sig om att det ska vara "succé" som står som rubrik på de verksamheter man företar under ordför- andeskapet. Det handlar om en ganska tuff konflikt här. Det är grundbulten. Man har en helt annan syn på öppenhet i de här länderna, många länder som har fördelar på andra sätt i sin demokratiska tradition där Sverige kanske är lite svagare. Här är öppenheten fundamental. Vågar regeringen ta en rejäl konflikt? Vi vet alla vilka länder det handlar om. Kan ministern tänka sig att lite tuffare skälla ut några kanske?

Anf. 55 N F AURELIUS (M)

Herr talman! Jag försöker gärna svara på detta. Jag kan försäkra Johan Pehrson att regeringen vågar ta vilka konflikter som helst på denna punkt och att vi redan har varit inblandade i ett antal sådana, utan att närmare gå in på detaljer i dessa. Våld mot äldre kvinnor

Anf. 56 KENNETH KVIST (V)

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till kulturmi- nistern. Det är den 8 mars i dag, dvs. kvinnornas dag. Då vill jag lyfta fram en fråga som rör just kvinnor. Det finns en allmän känsla av att våld mot äldre kvinnor ökar. Det kan t.ex. vara från make eller t.o.m. från vuxna barn. De här kvinnorna är extra utsatta, eftersom allt talar för att de inte polisanmäler och söker hjälp hos kvinnojourerna och i socialnämnder- na. Vad kan ministern tänka sig för åtgärder för att det här stora och besvärliga problemet ska uppmärk- sammas och kunna åtgärdas?

Anf. 57 N F AURELIUS (M)

Herr talman! Tack, Susanne Eberstein, för denna tydliga kvinnofråga denna dag. När det gäller lag- stiftningen på detta område infördes det i slutet av 90- talet ett nytt brott i lagstiftningen, grov kvinnofrids- kränkning. Det här är steg 1. Då det gäller lagstift- ningen är vi alltså väl försedda. Nu är vi på väg mot steg 2. Det handlar om en ny brottsofferproposition, som kommer att läggas fram inom de allra närmaste dagarna. Den går ut på att alla berörda myndigheter ska få en förmåga och en sti- mulans att informera alla berörda myndigheter som har med dessa kvinnor att göra och få dem att våga anmäla och fullfölja sina anmälningar, så att de klart får för sig vad som händer om de driver processen vidare. Vi tror att detta är en mycket viktig punkt. Steg 3 är att vi också nu utreder möjligheten att öka skyddet för de kvinnor som har relationer till män som har besöksförbud. Vi vill inte inskränka dessa misshandlade kvinnors frihet, utan vi vill i så fall inskränka friheten för dessa misshandlande män.

Anf. 58 KENNETH KVIST (V)

Herr talman! Jag vill tacka ministern för svaret. Jag funderar på om det skulle behövas en särskild statistik som i så fall vore efter ålder just för att vi ska kunna göra den här kartläggningen. Det ministern talade om var insatser, vilket också är väldigt viktigt. Men skulle man, med tanke på den här kartläggning- en, kunna tänka sig en åldersdifferentierad statistik när det gäller våld mot kvinnor?

Anf. 59 INGVAR SVENSSON (Kd)

Herr talman! Det kan man mycket väl tänka sig. Jag kommer att ta med mig den frågan till det depar- tement som har ansvaret för de här frågorna. Men jag tror att brottsofferinsatsen kommer att göra att de som aldrig anmäler vågar kliva fram. Det mörkertal som finns i dag kommer att minska. Vi kommer att få veta hur många kvinnor som drabbas av detta, i alla fall flera av dem kommer att våga. Det är vår ambition. Jag tar med mig frågan om statistiken tillbaka till Regeringskansliet. TV-sändningar

Anf. 60 KENNETH KVIST (V)

Herr talman! Jag har också en fråga till kulturmi- nistern, och det gäller TV-sändningar. I östra Blekinge finns ett helt samhälle som inte kan se sina regionala nyhetssändningar på SVT på grund av dålig täckning. Dessutom har man ständigt problem med bildkvaliteten. Den här frågan har tagits upp tidigare med minis- tern. I över fem års tid har SVT uppvaktats av de här drabbade människorna utan att någonting har hänt. Vad kan ministern säga till de här människorna i östra Blekinge?

Anf. 61 INGVAR SVENSSON (Kd)

Herr talman! Kravet på Sveriges Television är att de ska nå i princip alla hushåll. I princip är översatt till siffror 99,8 %. Det betyder att det finns avgränsa- de områden dit TV:s täckning icke når. Med hjälp av teknikutvecklingen är vi ganska optimistiska. Då handlar det om digitaliserat marknät, som innebär att en del av dessa personer i Blekinge som det handlar om faktiskt har en möjlighet att se television. Det kan också handla om att man med hjälp av paraboler som man måste skaffa själv kan se SVT:s sändningar. Tekniken arbetar för att täckningen förhoppningsvis ska kunna bli bättre, det finns fler distributionsvägar. Men kravet på SVT är faktiskt bara 99,8 % täckning, eftersom vi har en sådan geografi att man ibland hamnar på ställen där inte alla signaler kan komma fram.

Anf. 62 KENNETH KVIST (V)

Herr talman! Om jag som konsument köper en pa- rabolantenn och abonnerar på ett programutbud och det visar sig att jag inte kan se alla program som utlovats, då har jag uppenbarligen blivit lurad. För- modligen skulle Konsumentombudsmannen ge mig rätt. Är det inte samma sak för de här människorna i Blekinge? Varför ska de som inte kan se de utlovade programmen betala full TV-avgift? Avgifterna i dag är 1 668 kr. Det kostar Teracom ungefär 400 000 kr att åtgärda det här problemet. Det motsvarar 240 hushålls årliga avgifter. Min fråga kvarstår: Tänker ministern ta något ini- tiativ för att lösa problemet?

Anf. 63 INGVAR SVENSSON (Kd)

Herr talman! För att ett ögonblick vara formell ska jag säga att TV-licensen betalar man faktiskt inte för programinnehållet utan för apparatinnehavet, som licenserna ser ut i dag. Det betyder naturligtvis inte att det är oerhört viktigt att så många som möjligt ska kunna se television. Jag utgår från att Teracom kom- mer att fortsätta att anstränga sig att så många som möjligt ska kunna se Sveriges Televisions sändning- ar. Infrastrukturpropositionen

Anf. 64 HELENA BARGHOLTZ (Fp)

Herr talman! Jag ska ställa en fråga till statsrådet Lars-Erik Lövdén. Statsrådet ingår i en grupp med tre statsråd - för- utom Lövdén, statsrådet Wärnersson, socialminister Engqvist, - utsedd av regeringen för att ha ett särskilt ansvar för utvecklingen i Skåne och Öresundsregio- nen. Vid ett flertal tillfällen har statsrådet och grup- pen uttalat behovet av ytterligare infrastrukturinveste- ringar i Skåne, nu senast den 6 mars på mässan Syd- bygg i Malmö. Statsrådet vill att Citytunneln och järnvägsförbindelsen mellan Sturups och Kastrups flygplatser blir av. Alla dessa uttalanden väcker na- turligtvis stora förhoppningar i Skåne. Min fråga måste bli: När kommer regeringen att lägga fram förslag till riksdagen om dessa in- frastrukturinvesteringar?

Anf. 65 KENNETH KVIST (V)

Herr talman! Som är välkänt kommer regeringen att lägga fram en sammanhållen infrastrukturproposi- tion till hösten. Citytunnelproblematiken är föremål för förhand- lingar, där staten har utsett en särskild förhandlings- man, Per-Anders Örtendahl, för att diskutera hur finansieringen av den merkostnad som har uppstått i Citytunnelprojektet ska delas mellan de olika intres- senterna. Jag har uttalat, och det finns en allmän uppslut- ning i regionen för det, att Citytunnelprojektet är en strategiskt väldigt viktig investering, inte för Malmös vidkommande så mycket som för hela den regionala trafiksituationen i Skåne. Här finns en utfästelse och riksdagsbeslut om att klara av att genomföra det pro- jektet. Det handlar nu om att hitta en finansiering för fördyringarna och merkostnaderna i Citytunnelpro- jektet.

Anf. 66 HELENA BARGHOLTZ (Fp)

Herr talman! Det låter ju positivt att det ska kom- ma någonting till hösten. Men den här infrastruktur- propositionen har vi ju väntat på ganska länge. Men menar då statsrådet Lövdén att man genom denna infrastrukturproposition kommer att klara av en finansiering av väldigt många infrastrukturinveste- ringar i Skåne?

Anf. 67 KENNETH KVIST (V)

Herr talman! Jag åker väldigt mycket runt i landet, och jag vet att det finns angelägna infrastrukturpro- jekt runtom i landet. Det blir till syvende och sist en prioritering och sammanvägning av vilka satsningar som vi mäktar med under den kommande tioårsperio- den. Men därom får vi möjligheter att föra ett utför- ligt resonemang när regeringen har lagt fram sin in- frastrukturproposition i höst. Heby kommun

Anf. 68 HELENA BARGHOLTZ (Fp)

Herr talman! Jag har en fråga till statsrådet Lejon om Heby kommun i Västmanlands län. Kommunen ansökte om länsbyte, till Uppsala län, efter en folk- omröstning 1998 som visade en klar majoritet för ett sådant byte. Regeringen har sedan överlämnat frågan till Kammarkollegiet som har utrett. Kommunförbun- det har avlämnat en rapport som är positiv just till ett sådant byte. Och i september 2000 lämnade Kam- markollegiet sitt yttrande till regeringen som också var positivt till ett sådant länsbyte. Min enkla fråga är: När kommer regeringen att besluta i detta ärende?

PER LAGER (Mp)

Anf. 69 PER LAGER (Mp)

Herr talman! Bakgrunden är ungefär den som Per Lager har beskrivit. Men man kan aldrig på förhand tala om när regeringen kommer att besluta någonting än mindre vad regeringens beslut definitivt kommer att bli. Men så mycket kan jag i alla fall säga att jag tror att jag har tagit emot den sista uppvaktningen i detta ärende, och de har varit många, det kan jag försäkra Per Lager om, och jag är medveten om det oerhört stora intresse som finns framför allt i Heby kommun för denna fråga, men också i omgivningarna runtomkring, i både Västmanlands och Uppsala län. Regeringen kommer att få ta ställning till denna fråga inom kort, och jag hoppas att vi kan återkomma med ett besked inom en mycket snar framtid. Men något närmare besked än så kan jag tyvärr inte ge Per Lager.

Anf. 70 KENNETH KVIST (V)

Herr talman! Inom kort, säger ministern. Något närmare besked kan hon inte lämna. Men jag får väl nöja mig med det och utgå ifrån att inom kort är högst en månad. Sambeskattning

PER LAGER (Mp)

Anf. 71 PER LAGER (Mp)

Herr talman! Det är den internationella kvinnoda- gen i dag, och den socialdemokratiska regeringen talar mycket om jämställdhet och berömmer sig gärna av att göra en hel del för jämställdheten. Trots detta sambeskattas fortfarande förmögenheter i Sverige, och det är ju illa ur ett jämställdhetsperspektiv. Men vad som är ännu värre är faktiskt att regeringen kommer att föreslå en ny sambeskattning, och nu gäller det fastighetsskatten. Min fråga till Marita Ulvskog, som ska svara på övergripande frågor, är om regeringen har funderat på eller gjort överväganden ur ett jämställdhetsperspek- tiv när den nu är på gång att föreslå en ny sambe- skattning för fastighetsskatten.

Anf. 72 KENNETH KVIST (V)

Herr talman! Jag förstår att frågan syftar på den begränsningsregel som regeringen har utlovat och som ska träda i kraft retroaktivt från den 1 januari. Begränsningsregeln syftar till att ett hushåll inte ska betala mer än en viss del av sin inkomst i fastighets- skatt och på det sättet begränsa genomslaget av fas- tighetsskatten för vissa särskilt utsatta grupper. Rege- ringen kommer i det förslag som ska presenteras senare i vår - det är ännu inte färdigt - att redovisa vilken teknisk lösning som vi vill ha för begräsnings- regeln. Sedan ska betänkandet remitteras innan riks- dagen fattar beslut. Men tanken är att det ska gälla från den 1 januari.

PER LAGER (Mp)

Anf. 73 PER LAGER (Mp)

Herr talman! Då får jag verkligen skicka med re- geringen att den gör dessa överväganden ur ett jäm- ställdhetsperspektiv. Vi vet att sambeskattning av förmögenhet ifrågasätts av väldigt många just ur detta perspektiv. I princip alla partier utom Socialdemo- kraterna talar om att ta bort sambeskattning av för- mögenhet. Lägger man ihop de sammanlagda inkomsterna för att ta ut fastighetsskatt så är det ju en ny sambe- skattning. Eftersom regeringen säger att den är värl- dens mest jämställda regering hoppas jag att den verkligen tittar på detta ur ett jämställdhetsperspektiv, annars inför man ju, som jag säger, en ny sambe- skattning som inte är speciellt bra ur jämställdhets- synpunkt. Jag har svårt att se hur regeringen ska komma ur detta om man lägger ihop de sammanlagda inkoms- terna, eftersom det då blir en sambeskattning. Men jag skickar med detta och hoppas att regeringen löser detta på något sätt, även om jag har svårt att se att regeringen kan göra det.

Anf. 74 GÖRAN MAGNUSSON (S)

Herr talman! Begränsningsregeln syftar ju till att hålla igen hushållets gemensamma boendekostnad och begränsa genomslaget av fastighetsskatten. Det är ju syftet med den begränsningsregel som regeringen kommer att föreslå. Ideella föreningar

Anf. 75 N F AURELIUS (M)

Herr talman! Jag har en fråga till statsrådet Löv- dén. Den gäller det faktum att föreningar inom id- rottsrörelsen får göra utbetalningar till medarbetare och funktionärer upp till ett halvt basbelopp, dvs. 18 000 kr utan att behöva betala löneskatter och ar- betsgivaravgifter, och det tycker jag är bra att de får göra. Men min fråga är varför inte den övriga ideella sektorn, dvs. t.ex. scoutföreningar, församlingar och Röda korset, får göra samma sak.

Anf. 76 GÖRAN MAGNUSSON (S)

Herr talman! Regeringen har för närvarande inga planer att utvidga dessa regler. Men jag ska kanske uppmana frågeställaren att ställa en fråga till finans- ministern som är ansvarig för skattepolitiken, så får frågeställaren kanske ett mer utförligt svar.

Anf. 77 N F AURELIUS (M)

Herr talman! Jag tycker att detta är en viktig frå- ga, därför att den ideella sektorn är väldigt viktig. Jag tycker att vi bör ge den allt stöd som vi kan. Och jag tycker att det bör vara likhet mellan idrottsrörelsen och t.ex. församlingar och scoutrörelsen. Jag skickar därför med detta till Finansdepartementet genom Lars-Erik Lövdén, att titta på detta och snarast ändra på det så att det blir lika för föreningarna i Sverige. Regionala resurscentrum för kvinnor

Anf. 78 GÖRAN MAGNUSSON (S)

Herr talman! Jag har en fråga till Ulrica Messing, och den rör regionala resurscentrum för kvinnor. Regeringen har avsatt ca 26 miljoner för projekt, och det är väldigt bra. Men lokalt och regionalt måste man jobba hårt innan ett projekt kan starta. Och för att få i gång ett projekt har man inga medel. Kvinnor kan mycket, men de kan inte, och ska inte tycker jag, jobba ideellt för att få i gång ett sådant projekt. Jag undrar hur statsrådet ser på den här problematiken?

Herr talman! All nationell politik har regionala ef- fekter, och dessa effekter ser olika ut. Den utbild- ningssatsning när det gäller universitet och högskolor som vi har genomfört under några år är naturligtvis en medveten politisk satsning med höga ambitioner. Det handlar om att enskilda personer och regioner ska ha chans att utvecklas och att växa. Det är en riktig satsning som vi måste gå vidare med. Men det finns en orättvisa i systemet. TT har refe- rerat mitt uttalande i Luleå i går helt rätt. Det bekym- rar mig att många kommuner som i dag ger sina med- borgare möjligheter att studera på distans själva får stå för kostnaderna. Jag har blivit uppvaktad av Lapplandsförbunden - för att ta ett exempel - som berättar att de tillsam- mans går in med 50 miljoner kronor om året för att se till att invånarna i Lappland ska få chans att skaffa sig utbildning eller vidareutbildning via distans. Jag tycker att de gör rätt. De gör precis det som är viktigt för att både personer och regioner ska växa. Jag tyck- er att man inom regionalpolitiken ska bli bättre på att jämna ut de regionala skillnader som utbildningspoli- tiken i det här fallet för med sig. Det är min ambition.

Anf. 90 ÅSA TORSTENSSON (C)

Anf. 91 KENNETH KVIST (V)

Herr talman! Jag är glad att jag uppfattade TT- telegrammet rätt. Få satsningar kan påverka den regionala utveck- lingen så positivt som satsning på utbildning. Då är det avgörande - precis som statsrådet säger - att även glesbygdskommuner ges goda och likvärdiga villkor. I det här sammanhanget är distansutbildningen viktig. Det vore glädjande för många kommunpolitiker - bl.a. inom Lapplands kommunalförbund - om stats- rådet kunde ge ett besked till de kommunpolitiker som har tagit fasta på utbildning som en utvecklings- motor. Därigenom har de tagit på sig en del stora merkostnader. Ge beskedet: Ja, ni kommer att kom- penseras för det som ni har gjort.

Anf. 92 ÅSA TORSTENSSON (C)

Herr talman! Jag tycker att jag var ganska tydlig i mitt svar till Lennart Gustavsson. Detta är min ambi- tion i den proposition som jag har lovat att lämna till riksdagen i höst. Jag hoppas att det då också finns en politisk majoritet bakom denna ambition så att den kan förverkligas i praktiken. Jag tror att det är många som är överens om att den utbildningssatsning som vi har genomfört är en av de viktiga motorer som regioner och invånare i olika regioner i vårt land behöver. Det gäller utbild- ning, nätverk, klusterverksamhet och mycket annat. Det vore förödande om några kommuner anser sig inte ha råd att satsa på utbildning just därför att kost- naderna ser olika ut regionalt. Det kan vi aldrig ac- ceptera. Internationella kvinnodagen

Anf. 93 KENNETH KVIST (V)

Herr talman! Jag har en fråga till statsrådet Britta Lejon. Som många andra frågor här i dag handlar den också om delaktighet och engagemang. Det gäller internationella kvinnodagen, eftersom det är dagens tema, men det borde det förstås vara varje dag. I dag firas kvinnodagen runtom i landet. På Lång- holmens folkhögskola finns det många kvinnor som inte känner sig delaktiga. De tycker sig känna ett visst utanförskap. De har visserligen kommit en bit på väg när de har tagit steget och börjat en folkhögskoleut- bildning. Trots att de känner glöd och engagemang för denna dag har de ändå frågor till regeringen som de har skickat med mig. Hur ska dessa kvinnor kunna påverka sin situa- tion? De tycker att de bor i fel kommun därför att de har för hög barnomsorgsavgift. De vill bo kvar, men de känner att de inte kan påverka situationen. De tycker att de har för låg lön. De kan inte leva på den när de ska gå tillbaka till sina arbeten. Dessa kvinnor har alltså konkreta frågor som de har skickat med mig. Vad kan demokratiministern svara dessa kvin- nor?

Anf. 94 ÅSA TORSTENSSON (C)

Herr talman! Demokratin blir vad vi som lever nu gör den till. Jag skulle uppmuntra dessa kvinnor för det som de gör, för de aktiviteter, det engagemang och den kunskap som de uttrycker genom att de är aktiva kravställare som går samman, organiserar sig och visar på de brister som fortfarande finns i det svenska samhället. Vi har fortfarande - som ni alla vet - en bra bit kvar till halva makten och halva lö- nen. Jag, liksom regeringen i övrigt, är tacksam motta- gare av dessa kvinnors frågor och propåer. Jag vet att Mona Sahlin är på Långholmens folkhögskola för att ta emot frågor och diskutera med dessa kvinnor. Grunden är att man tror på sin egen förmåga att påverka tillsammans med andra och att man låter sin röst höras. Om man uppfattar att man inte får sin röst hörd gäller det att fortsätta att agera och hitta nya vägar. I en demokrati som är värd namnet måste människors åsikter och röster bli lyssnade till. Är det så att de aktuella makthavarna inte rättar sig efter folkets röst har vi sett vad resultatet brukar bli av det.

Anf. 95 GÖRAN MAGNUSSON (S)

Herr talman! Dessa kvinnor efterlyser bl.a. den feministiska människosynen som innebär att man ska vara medveten om att kvinnorna fortfarande är un- derordnade männen och att man ska vara villig att göra någonting åt det. När dessa kvinnor träffar på makthavare och försöker att påverka tycker de att de inte blir tagna riktigt på allvar, trots att vi är världens mest jämställda land. Det är sådant som dessa kvin- nor vill skicka med. Då tar jag med budskapet från Britta Lejon, att engagemanget lönar sig. Stimulansåtgärder för byggande av bostäder

Anf. 96 ÅSA TORSTENSSON (C)

Herr talman! Jag har en fråga till Lars-Erik Löv- dén. Lars-Erik Lövdén har länge sagt att han snart ska presentera ett stimulanspaket för att öka motivationen för att bygga nya bostäder. Med anledning av detta har jag två korta frågor. Kommer stödet att omfatta samtliga boendefor- mer? Och kommer det att gälla över hela Sverige? Om dessa frågor blir besvarade med ett nej vill jag ha reda på varför.

Anf. 97 GÖRAN MAGNUSSON (S)

Herr talman! Regeringen har aviserat att man i vårpropositionen kommer att presentera ett förslag till stimulansåtgärder för att det ska byggas fler hyres- rätter. Under fjolåret byggdes det bara 1 500 vanliga hyresrätter i Sverige. Det byggdes fler studentbostä- der, äldreboenden och den typen av boendeformer, men produktionen av vanliga hyresrätter är utomor- dentligt låg i dag. Nu kommer jag att föreslå ett sådant stimulanspa- ket i vårpropositionen. Något utförligare svar än så kan Sten Andersson inte få i dag.

Anf. 98 ÅSA TORSTENSSON (C)

Herr talman! Då blir det tydligen en skillnad här beroende på vad man bygger. Byggandet av egnahem och bostadsrätter kommer inte att få något stimulans- stöd, utan det ska bara gå till byggandet av hyresrät- ter. Har jag uppfattat det rätt?

MATS EINARSSON (V)

Anf. 99 MATS EINARSSON (V)

Herr talman! Bostadsbyggandet har ju ökat väl- digt kraftigt procentuellt sett under det senaste två åren. I år räknar man med att bygga 21 000-22 000 lägenheter. Men hyresrättsproduktionen har varit utomordentligt låg. Det beror på att investeringskal- kylerna för hyresrätter är sämre än för andra boende- former. Det är därför som regeringen överväger och kommer att föreslå åtgärder för att stimulera byggan- de av hyresätter. Förstahandsinträdet på bostads- marknaden för väldigt många unga och andra är ofta en hyresrätt. Då måste man komma upp i en hyres- rättsproduktion som motsvarar den efterfrågan som finns. Sedan är det bara att beklaga att de moderata kommunledningarna i flera kommuner - framför allt i Stockholmsområdet - hitintills inte har tagit ansvar för en rejäl bostadsproduktion.

Anf. 100 INGVAR SVENSSON (Kd)

Herr talman! Det sista som Lars-Erik Lövdén sade var rent ut sagt en lögn. Man kan avläsa i statistiken att där det produceras bostäder i dag i Stockholmsom- rådet är i de kommuner som leds av moderaterna. Det är statistiskt bevisat.

MATS EINARSSON (V)

Anf. 101 MATS EINARSSON (V)

Herr talman! Det har gått utomordentligt trögt att få i gång bostadsproduktionen i Stockholmsrådet, och det finns naturligtvis många förklaringar till det. Planberedskap och sådant har inte varit tillräckligt bra. Kvar står det faktum att det har saknats en till- räckligt stark offensiv från de moderata ledningarna i Stockholms kommun och i några andra kommuner för att få fart på bostadsbyggandet. Regeringen kommer nu att göra ytterligare en in- sats. Vi införde ju studentinvesteringsbidraget, trots moderat motstånd här i riksdagen. Nu kommer vi att göra ytterligare en insats för få i gång hyresrättspro- duktionen.

Anf. 102 INGVAR SVENSSON (Kd)

Det är ytterligare ett stort antal som har indikerat att de vill ställa frågor, men den utmätta tiden är nu slut. Jag tackar kammarens ledamöter och regeringens företrädare för frågestunden.

JOHAN LÖNNROTH (V)

Anf. 104 JOHAN LÖNNROTH (V)

Herr talman! Kia Andreasson sade, eftersom Miljöpartiet och Vänsterpartiet ingår i den här sam- verkansorganisationen för att regeringen ska klara av sin ärenden här i kammaren, att hon skulle vilja verka för att polisen fick mer resurser. Det blev jag glad för. Nu hör jag Yvonne Oscarsson säga att för Vänster- partiet är det inte pengarna som gör att man löser problemen inom polisen. Då har jag en rak fråga till Yvonne Oscarsson om det här med att det saknas pengar. Nu måste man ju utöka sin anslagskredit. Är inte det ett tecken på att det saknas pengar i polisväsendet?

Herr talman! Att polisen är ansträngd är dagens understatement. Det är katastrofalt på många håll. Vi har från mitt parti förslag på hur man kan hjälpa upp det till en del, men naturligtvis är det mycket mer som behöver göras. Framför allt behöver man renodla de polisiära uppgifterna och koncentrera sig. Därför har jag i tidigare debatter och tidigare motioner också föresla- git att man skulle utöka samarbetet med organisatio- ner och frivilliga. I USA är det många som har blod- hundsteam som är tränade ihop med polisen, men som inte ägs och sköts av polisen. Fyra fem team för hela Sverige skulle vara fullt tillräckligt för att vi skulle klara eftersökningar. Man skulle kunna skicka teamen med helikopter dit där någon är försvunnen. Jag ser inte att vi inte skulle kunna samarbeta kring det här. Därför, Kia Andreasson, ser jag fram emot att vi nu tillsammans tar tag i det här.

Anf. 119 HELENA BARGHOLTZ (Fp)

Herr talman! "Anpassningen till en lägre kost- nadsnivå har drivits hårt vid de lokala myndigheterna. Detta innebär att även under år 2000 har viktiga om- råden eftersatts. Omfattningen av de brotts- och miss- bruksrelaterade programmen har fortsatt att minska. Det finns också många anställda, som ännu inte ge- nomgått grundutbildning". Jag inledde mitt anförande med att citera första stycket ur Kriminalvårdens årsredovisning för år 2000, under rubriken Året som gått. Det upplästa bör inte komma som en överraskning för t.ex. Yilmaz Kerimo. Liksom jag sitter Yilmaz i Kriminalvårdsstyrelsens styrelse, och jag utgår från att Yilmaz delat med sig av informationen till sina partikamrater. Lite längre fram står det: "Beläggningsgraden vid anstalter och häkten har fortsatt att öka, vilket förutom att det försvårar place- ringen av intagna även medverkar till ökad belastning av personalen. Detta påverkar mycket negativt krimi- nalvårdens möjligheter att bedriva ett effektivt påver- kansarbete." Bakom orden i dessa båda citerade stycken finns många som arbetar i kriminalvården som känner att de inte har möjlighet att göra ett så bra jobb som de skulle vilja och många som upplever att de känner sig hotade och otrygga i sitt arbete. Den beskrivna situa- tionen påverkar naturligtvis också de intagnas möj- lighet till rehabilitering och minskar deras möjligheter att efter avtjänat straff börja om på nytt med ett liv utan droger och kriminalitet. Herr talman! Detta betänkande behandlar ett antal motioner om kriminalvård. Vi moderater finns med på samtliga sex reservationer och på fyra av de sär- skilda yttrandena. Jag står givetvis bakom samtliga våra reservationer och särskilda yttranden men yrkar endast bifall till reservation 1. Regeringen har utlovat en redaktionell översyn av Kval, lagen om kriminalvård i anstalt. Direktivet är utlovat till i höst. Vi moderater anser inte att detta är tillräckligt. Vi anser att regeringen i stället ska ta initiativ till en helt ny utredning med uppdrag att lämna förslag till helt ny lagstiftning som anger de regler som ska gälla för hur fängelsestraff ska verk- ställas. Lagen bör kallas fängelselagen. Herr talman! Det finns ett eller flera brottsoffer bakom varje brott. Ibland känns det som om vi glömmer detta faktum. I reservation 2 tas verkställig- hetsinnehållet för sexualbrottsdömda upp. Det finns bland pedofilerna en liten grupp som gör sig skyldiga till ett flertal sexualbrott mot barn. Straff tycks inte kunna få dem att avhålla sig från sitt sjukliga beteen- de. Peter Martens, forskare i pedofili på BRÅ, menar att det mest lovande sättet att behandla pedofiler är att kombinera farmakologisk behandling med psykolo- gisk och social terapi. Det är naturligtvis ett stort ingrepp i den enskildes liv att behandlas med medici- ner för att dämpa sexualdriften. Men detta måste naturligtvis även ses utifrån de som drabbats eller som kan komma att bli nästa offer. Vi anser att sexualbrottslingar som tidigare åter- fallit i sexualbrottslighet ska ges möjlighet att välja medicinsk behandling som kan minska behovet av fortsatt internering. En villkorlig frigivning för dessa fångar ska först bli möjlig om den dömde väljer att låta sig medicineras. Utskottet konstaterar: "Dagens regler innebär att det inte finns någon möjlighet att ställa villkor för frigivningen." Men det behöver väl inte vara så att det inte går att ändra på de regler man har i dag? Vidare konstaterar utskottet att om man ska ställa villkor för frigivningen kan det endast gälla under tiden för villkorlig frigivning. Men inte ens då är utskottsmajoriteten beredd att ställa villkor på de som friges, trots att de tidigare återfallit i grova sexual- brott. Lite, om jag får använda ordet, snusförnuftigt konstaterar utskottsmajoriteten vidare: "Det finns också anledning att räkna med att en del dömda inte kommer att vilja underkasta sig be- handlingen och därmed inte kunna friges förrän hela strafftiden gått till ända." Jag tror knappt vad jag läser. Är det verkligen så för utskottsmajoriteten att det är viktigare att alla dömda blir frigivna innan hela strafftiden är avtjänad än att kvinnor och barn skyddas från sexuella över- grepp? Herr talman! Våldsbrottslingars möjlighet till permission och frigång måste inskränkas. Allmänhe- tens skyddsintresse måste alltid väga tyngre än den enskilde gärningsmannens intresse av att få permis- sion. Här har det syndats mycket och allvarligt. Fe- nomenet kom i blixtbelysning i samband med den tragiska händelsen i Malexander. Tillämpningen av permissionsbestämmelserna har nu stramats upp, men fortfarande händer det att farli- ga brottslingar rymmer under permissioner. Vi anser därför att reglerna bör ses över och stramas upp. Detta gäller inte minst för återfallsbrottslingar. En försöksverksamhet bör inledas med elektronisk över- vakning vid permissioner. Det finns teknik som går att använda. Kan EU hålla reda på alla fiskebåtar med GPS och åkerier hålla reda på sina lastbilar vore det väl konstigt om det inte gick att ha ökad kontroll av interner under permission med samma typ av teknik. Herr talman! Under fängelsetiden har internerna möjlighet att mot arbetsprestation erhålla skattefri ersättning. Sparsamma fångar som avtjänar ett längre straff kan få flera tusen kronor på sitt konto. När det gäller fängelsedömda med utvisningsbe- slut i sin dom är det inte ovanligt att vederbörande tiden före frigivningen sänder intjänade medel till sitt hemland. Det medför att när frigivningen ska verk- ställas saknas pengar till hemresan. Därmed tvingas den svenska staten stå för resekostnaderna. Det är direkt stötande att Kriminalvården inte har befogenhet att kvarhålla så mycket pengar som be- hövs för att täcka kostnaderna för hemresan. Man skulle mycket enkelt kunna spärra internens konto i god tid innan verkställighetstiden gått ut. Det är självklart, tycker i alla fall jag, att utvisningsdömda ska betala sin hemresa när de har pengar. I dag måste den intagne samtycka till att betala sin hemresa. Därför kan man inte hålla inne pengar till hemresan. Det går naturligtvis att ändra även på dessa regler. Men det vill inte utskottsmajoriteten. Man tycker att det är bra som det är i dag. Herr talman! Vår grundinställning är att utdömt fängelsestraff ska avtjänas. Efter att två tredjedelar av strafftiden har avtjänats ska det dock vara möjligt att bli villkorligt frigiven. Stor hänsyn ska då tas till hur den dömde skött sig under fängelsetiden, hur han eller hon deltagit i den programverksamhet som anses befogad för deras rehabilitering, förekomst av miss- bruk under fängelsetiden, hur de skött permissionerna m.m. Av största vikt är också att en kvalificerad far- lighetsbedömning görs av den intagne. Beslut om villkorlig frigivning bör prövas av den domstol som utdömt straffet. Utskottet skriver att starka rättviseskäl talar för att reglerna om villkorlig frigivning i princip ska vara obligatoriska. Vidare skriver man: För att skapa goda förhållanden på anstalterna och för att främja den dömdes rehabilitering borde å andra sidan i någon utsträckning markeras att den dömde kan påverka sin verkställighet genom att vara skötsam. Det verkar inte som om utskottsmajoriteten riktigt vet vad de vill. De vill att alla ska bli frigivna obli- gatoriskt efter två tredjedelar av tiden, men man er- känner att det skulle vara bra om man tog hänsyn till hur man sköter sig. Herr talman! Det är just detta som är så viktigt och pedagogiskt: att genom skötsamhet kunna påver- ka sin egen situation. Det är viktigt för alla männi- skor. Speciellt viktigt är det faktiskt för dem som har mist sin frihet och finns i fängelse. Detta - om det hade lönat sig att sköta sig - skulle bidra till att mil- jön i fängelset blir betydligt bättre än den är i dag. Vår sista reservation tar upp uppföljningen av vårdplaner. Här anser vi att det brister i dag och vi vill därför ha en förändring. Slutligen, herr talman, vill jag kommentera ett av våra särskilda yttranden. I mitt hemlän, Blekinge, har det blivit ett stort problem att, vanligtvis, unga män- niskor kommer från t.ex. Litauen eller något annat land på andra sidan Östersjön med i stort sett ett enda ärende, nämligen att begå brott. I de fall där någon åker fast och döms verkar man inte se straffet som något allvarligt. Snarare är det så att tiden i häkte och fängelse kan användas till att tjäna in mer pengar än vad som är möjligt på ett ordinarie jobb i hemlandet. Frågan togs upp i en interpellationsdebatt i tis- dags. Av debatten framgick att från 1 maj i år kom- mer medborgare i Litauen och Polen som dömts till fängelsestraff och utvisning att kunna överföras till hemlandet och avtjäna sitt straff där. Motsvarande avtal finns med Estland från och med 1 juni. Men den nya bestämmelsen gäller bara om det finns utvisning i domen. Det är inte så vanligt som man kanske skulle kunna tro. Då behöver man inte ha den dömdes samtycke. Det här tycker jag inte är till- räckligt. Herr talman! Jag kommer att bevaka den här frå- gan och med stor sannolikhet återkomma. Jag befarar nämligen att de överenskommelser som träder i kraft senare i år inte är tillräckliga för att stävja de förhål- landen som råder i dag.

BIRGER SCHLAUG (Mp)

Anf. 120 BIRGER SCHLAUG (Mp)

Herr talman! I det här betänkandet behandlas ett antal motioner som väckts under den allmänna mo- tionstiden förra året. Vi kristdemokrater ställer till vissa delar upp på utskottsmajoritetens skrivningar. Vi har i några fall reserverat oss och står förstås bak- om de reservationerna, liksom vi står bakom de sär- skilda yttranden där vi finns med. För tids vinnande nöjer jag mig dock med att yrka bifall till reservation nr 3. Inledningsvis vill jag uttrycka försiktig glädje över att det vi kristdemokrater motionerat om i några fall tydligen vunnit gehör hos makthavarna eftersom små steg börjar tas i rätt riktning. Jag tänker då på våra krav att särskilda avdelningar bör inrättas för livstidsdömda. Det är därför mycket positivt att kri- minalvårdsmyndigheten i Kumla nu öppnar en sådan avdelning med plats för 24 livstidsdömda. Men efter- som vi för närvarande har fyra gånger så många som sitter på livstid finns här mer att göra. En annan fråga som vi drivit är att lekmannaöver- vakarnas ersättning måste höjas. Den höjning om 400 kr som kunnat ske inom ramen för kriminalvår- dens anslag tycker vi är alldeles för liten, men den visar i alla fall på att problemen uppmärksammats. Om Kristdemokraternas budgetförslag i höstas om högre anslag till kriminalvården fått majoritet hade det funnits möjligheter att höja ersättningen till lek- mannaövervakarna mer än vad som nu skett. Att vi då var rätt ute när det gäller kriminalvårdens ansträngda ekonomi visar det faktum att Kriminalvårdsstyrelsen nu kräver 500 miljoner kronor extra årligen för att klara situationen. När jag några gånger i min hemmavalkrets Västra Götaland norra har besökt lekmannaövervakarna, eller frivilliga samhällsarbetare som de kallar sig, har jag snabbt insett att de är de sanna idealisterna. De är väl värda ytterligare höjning av ersättningen. Så till de reservationer där vi finns med. En av dem gäller verkställighetsinnehållet för sexualbrotts- dömda. När man ser till senare års statistik över antalet sexualbrottsdömda är det inte utan att utvecklingen är oroande. Det gäller i särskilt hög grad antalet perso- ner som dömts för sexuellt utnyttjande av underårig. Enligt Brottsförebyggande rådet dömdes 472 per- soner för sexualbrott år 1997. För 1998 och 1999 var siffrorna 539 respektive 556 personer. Ökningen hänför sig till största delen till den brottskategori som just handlar om sexuellt utnyttjan- de av underårig, pedofili. 1997 dömdes 100 personer för detta brott. 1998 hade antalet ökat till 138 och 1999 till 152. För år 2000 finns ännu inga siffror. Under de senaste 10-15 åren har de polisanmälda sexualbrotten mot barn fördubblats. En försvinnande liten del, bara några få personer, av de sexualbrottsdömda är kvinnor. Det må så vara att en orsak till ökningen kan ha att göra med den allmänna debatten om sexuella övergrepp. Ändå måste detta växande problem tas på största allvar. Över 80 % av sexualbrottslingarna var placerade på anstalter där det finns programverksam- het för sexualbrottsdömda. Dessa program deltar man i på frivillig basis. Tyvärr är därför deltagandet ej vad det borde vara, eftersom denna verksamhet ger den som t.ex. dömts för sexuellt utnyttjande av underårig möjlighet att komma till insikt och arbeta på att bli fri från sin sexuella dragning till barn. Vi kristdemokrater menar att kriminalvården måste arbeta mycket mer aktivt och målmedvetet med rehabilitering av pedofiler. En psykolog inom kriminalvården, Birgitta Sahlsten, menar att det är svårare att behandla pedo- filer än våldtäktsmän, eftersom det inte finns något normalt i den sexuella dragningen till barn. Alla kan inte bli botade, men väl lära sig hantera sin störning. Jeppe Johnsson har redan citerat pedofiliforskaren Peter Martens som anser att det mest lovande sättet att behandla pedofiler är farmakologisk behandling i kombination med psykologisk och social terapi. Syftet med farmakologisk behandling är att sänka förekomsten av manligt könshormon hos sexualför- brytaren, kort sagt att minska sexualdriften. Vi kristdemokrater menar att sådan behandling i kombination med psykologisk och social terapi bör komma till användning i större omfattning än vad som är fallet i dag när kriminalvården tar sikte på sexualbrottsdömda oavsett om det gäller pedofiler dömda för sexualbrott eller andra sexualbrottslingar. I syfte att ge allmänhetens skyddsintresse större tyngd bör det enligt vår mening ställas som villkor att den sexualbrottsdömde underkastar sig farmakologisk behandling när det blir aktuellt med villkorlig frigiv- ning efter det att två tredjedelar av straffet avtjänats. Herr talman! Det här är inga lätta frågor. De inne- fattar tvärtom flera svåra överväganden. Regeringen bör ges i uppdrag att utreda dem och återkomma till riksdagen med ett lagförslag. I samband med polismorden i Malexander kom permissionsreglerna i fokus eftersom en av de miss- tänkta hade permission när brotten begicks. 1999 års permissionsutredning skulle granska hur permissions- reglerna tillämpades när det gäller brottslingar dömda för grova brott eller till minst fyra års fängelse. Efter utfört uppdrag riktade utredningen i rapporten Lång- tidsdömdas utevistelser allvarlig kritik mot kriminal- vården för sättet att hantera permissioner. Det visade sig att permissioner i många fall beviljats rent slentri- anmässigt, och det var ej ovanligt att s.k. särskilda permissioner hade beviljats för mera tveksamma ändamål. Av 300 interner fick hälften mellan 50 och 80 permissioner under en period av tio månader. 10 av dem fick minst 100 permissioner, vilket i genomsnitt betyder en permission per månad. Det förekommer dessvärre att brottslingar fortsätter att göra brott un- der den tid då de avtjänar straff, vilket företrädesvis sker i samband med permissioner. Herr talman! Trots att Permissionsutredningens rapport visar på att det fanns brister i det dåvarande regelverket anser utskottsmajoriteten att det inte finns skäl att initiera några ändringar av permissionsregler- na. Det är i och för sig positivt att tillämpningsföre- skrifterna reviderats. Mot bakgrund av de grava miss- förhållanden som rått är det dock högst tveksamt om det går att med hjälp av ändrade tillämpningsföre- skrifter åstadkomma en uppstramning på området. Vi anser därför att själva regelverket måste ändras i sådan riktning att det vid beslut om permission ska ske en avvägning mellan internens önskan om att få permission och medborgarnas krav på skydd och säkerhet. Vid en dylik avvägning ska allmänhetens skyddsintresse prioriteras framför den intagnes behov av vistelse utanför anstalt. Vidare är det viktigt att kontrollen av dem som får permission är effektiv. En försöksverksamhet bör inledas där elektronisk intensivövervakning införs som en extra säkerhetsåtgärd vid permissioner och frigångar. Herr talman! Särskilt på ett område i det betän- kande som vi nu debatterar förvånas man av ut- skottsmajoritetens agerande eller snarare brist på agerande, och det är när det gäller kostnaden för utvi- sades hemresor. På denna punkt verkar majoriteten ha drabbats av något slags politisk impotens. Dessvärre är den ej av akut karaktär utan snarare kronisk, efter- som det var samma visa förra året. Majoriteten är väl medveten om missförhållandena och finner dem vara otillfredsställande men orkar ej ta något initiativ till förändring. Detta faktum står i icke obetydlig kontrast till Olof Palmes ofta citerade uttalande att "politik är att vilja". Enligt 9 kap. 1 § utlänningslagen är utlänning som utvisas skyldig att betala kostnaden för sin egen resa till den ort dit han sänds. Denna bestämmelse tilläm- pas dock praktiskt taget aldrig, beroende på att den som ska utvisas antingen saknar medel eller, vilket upplevs som klart stötande, motsätter sig att betala för resan. Det finns inget system för indrivning i sådana här fall, och då är det endast ansökan om stämning samt kvarstad som står till buds. Eftersom det kräver tid och resurser anses det inte meningsfullt att göra detta. Därmed tvingas den svenska staten att stå för kostnaderna, som inte är alldeles obetydliga, eftersom vi har många fångar med utvisningsbeslut. I höstas var det sammanlagt på Kumla, Hall och Tidaholm ca 270 fångar som var utländska medborgare. Av dessa hade ca 160 utvisningsbeslut, som ska fullföljas efter avtjänat straff. Vad gäller den ersättning som de intagna kan ar- beta ihop får 10 % innehållas för permissions- och frigivningsändamål. Enligt Kriminalvårdsstyrelsen är det möjligt att använda dessa medel också för den dömdes hemresa i samband med utvisning, men bara om samtycke finns från internen. Det är högst rimligt att en viss del av arbetsersättningen innehålls för den utvisades hemresa. Kriminalvården måste få möjlig- het att utan den intagnes samtycke betala ut kvarhåll- na medel för att bekosta hemresan. Mot bakgrund av stadgandet i utlänningslagen att den dömde utländske medborgaren ska betala sin egen utvisningsresa ter det sig underligt att utskottets majoritet ser skäl som talar emot att staten ska kunna tvinga fram betalning när den utvisningsdömde väg- rar. Det vore intressant om någon företrädare för majoriteten kunde redovisa några av de skälen. Kan det möjligen vara så att man funderar på att ändra utlänningslagen, så att det där i stället kommer att stadgas om fria utvisningsresor och att man därmed är av med problemet på ett enkelt sätt? Herr talman! Detta kan tyckas vara ett litet pro- blem, men principiellt är det allvarligt när maktha- varna med öppna ögon ser att gällande lagstiftning ej fungerar och ändå låter bli att åtgärda densamma.