Införande av republikanskt statsskick

Motion 2000/01:K257 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till sådan ändring av
grundlagarna som möjliggör övergång till republikanskt statsskick.
Argumenten för republik

Vänsterpartiet har alltsedan dess bildande agiterat för
monarkins avskaffande och har otaliga gånger i riksdagen
fört fram förslag om att Sverige måtte övergå till ett
modernt, demokratiskt statsskick, det vill säga en
republikansk författning. Med tillfredsställelse noterar vi att
republikdebatten åter tagit fart och att såväl LO-kongressen
som ett flertal liberala ledarskribenter tagit ställning för
republiken, inte bara pliktskyldigt och formellt utan med en
viss entusiasm och stridsvilja.

Argumenten för den republikanska ståndpunkten har utvecklats åtskilliga
gånger av företrädare för Vänsterpartiet, såväl i kammarens debatter som i
motioner (senast i motion 1998/99:K259). Vi avstår därför denna gång från en
mer omfattande genomgång av sakskälen för republik och nöjer oss med att
kort påminna om de viktigaste:

- Det är oförenligt med demokratiska principer att landets i formell mening
främsta uppdrag, statschefens, skall tillsättas på genetiska grunder, dvs.
vara ärftligt.

- Monarkin är en historisk kvarleva från den fördemokratiska perioden. Dess
idémässiga innehåll är antidemokratiskt (envälde - monarki, till skillnad
från folkvälde - demokrati). Monarkin som institution är därför - och det
oavsett statschefens formella maktbefogenheter - ovärdigt en demokratisk
stat.

- Monarkin och dess anakronistiska ceremoniel fungerar som ideologisk
konservering av icke-demokratiska föreställningar om överhetens
utvaldhet och "det kungliga blodets" betydelse.

- Även en statschefspost med uteslutande representativa funktioner kräver
kompetens och inte minst goda insikter i vårt lands politiska, ekonomiska
och sociala förhållanden. Med det monarkiska statsskicket finns inga som
helst garantier för att statschefsposten besätts av en tillräckligt kompetent
kvinna eller man, än mindre med den mest lämpade. Genetisk slump
ersätter meritvärdering som urvalsprincip.

- Att statschefen berövats sina formella beslutsbefogenheter i politiska
frågor innebär inte att han eller hon saknar politisk makt. Under andra
omständigheter, t.ex. i perioder av yttre hot och inre motsättningar, kan
statschefen frestas att utnyttja sin förmenta ställning "ovan" partierna och
riksdagen till ingrepp i den politiska processen genom uttalanden, hot om
abdikation etc.

Argumenten för monarki
- och deras bemötande

En påfallande egenhet med frågan om statsskicket är att
företrädarna för det monarkiska statsskickets bevarande är
förhållandevis försiktiga med att formulera och föra fram
positiva argument för sin uppfattning. Utförliga, väl
underbyggda argument för republik bemöts inte sällan med
tystnad, såväl i kammaren som i utskottsbetänkanden (se
t.ex. 1999/2000:KU2 där inte ett enda sakargument för
monarki framförs eller refereras). Vi avstår här från att
spekulera i orsaken till den monarkistiska försagdheten, men
kan inte annat än beklaga denna avsaknad av seriöst
debattmotstånd.

För att i någon mån åtgärda denna obalans skall vi nedan, så gott det låter
sig göra, utveckla de argument som kan tänkas finnas för ett bevarande av
monarkin, givetvis åtföljda av våra kontraargument.

"Monarkin bör bevaras därför att
den minner om ett
fördemokratiskt styrelseskick som
bör återupprättas"

Detta är anti-demokratens argument. Vi förutsätter att det
inte har några anhängare i Sveriges riksdag och vi finner
bemötande överflödigt.

"Kungen gör ett så bra jobb"

Om detta argument kan dels sägas att det är svårt att bedöma
dess riktighet (jämförelsematerialet är något begränsat), dels
att det hur som helst inte kan vara ett principiellt argument
för monarki. Ingen vet ju hur den nuvarande statschefens
efterträdare kommer att klara av sitt jobb.

"Monarkin är en del av vår
historia; genom att införa republik
avskär vi oss från vårt förflutna"

Det finns åtskilliga institutioner, sedvänjor och företeelser
som antingen försvunnit av sig själva eller som har
avskaffats genom politiska beslut, utan att detta på något sätt
inneburit att vi avskurit oss från vår historia. Vi kan till
exempel nämna bruket att offra kungen till gudarna vid
missväxt, träldomsinstitutionen, omyndigförklarandet av
kvinnan, adelns ensamrätt till högre statliga befattningar,
dödsstraff för majestätsbrott, erövringskrig, slavhandel och
den inkomstrelaterade rösträtten. Alltsammans är delar av
vår historia vars avskaffande knappast någon i dag beklagar.

"Det skulle bli för dyrt med
president"

Här har vi inte ett positivt argument för monarki utan ett
argument mot alternativet. Vad kostnaden för ett
republikanskt statsskick skulle bli bestäms givetvis av hur
det utformas. En president med i princip samma
representativa funktioner som dagens statschef skulle med
all säkerhet bli en billigare institution än dagens kungahus.

"Landet behöver en samlande
symbol som står över de
partipolitiska striderna"

För det första finns det många exempel på presidenter som
inte varit indragna i den dagliga partipolitiken, utan kunnat
fungera som representant för folket som helhet. För det
andra måste påståendet ifrågasättas. Varför skulle vi behöva
"en samlande symbol"? För att vi skall känna oss som
"svenskar"? För att vi skall stå enade mot en yttre fiende? En
närmare granskning av detta argument visar att vi här
snarare har att göra med tämligen oklara nationalkänslor än
med sakliga skäl. För det tredje kan man ifrågasätta att detta
att "stå ovan partipolitiken" (eller "det partipolitiska
käbblet" som det heter ibland) skulle vara någonting positivt.
Anar vi inte här det aristokratiska föraktet för folkstyret?

"Svenska folket vill ha monarkin
kvar"

Påståendet är sannolikt riktigt i den meningen att
opinionsundersökningar i frågan brukar resultera i en
majoritet som vill behålla monarkin. Men detta är inget
positivt sakargument för monarki, bara ett argument mot att
avskaffa monarkin i strid med folkets vilja. Företrädare för
republik har ingen annan uppfattning i det avseendet. Men
vad som är folkmajoritetens uppfattning låter sig inte
bestämmas av opinionsundersökningar. Vi vill se en bred
diskussion om statsskickets framtida utformning, med
utgångspunkt från konkreta och realistiska förslag. Att utgå
från att den debatten med någon slags nödvändighet skulle
resultera i en majoritet för monarkins bevarande vore att
allvarligt underskatta det svenska folkets begåvning. Vi är
inte främmande för att den grundlagsändring som monarkins
avskaffande förutsätter underställs folket i en
folkomröstning.

"I en demokrati är det omöjligt att
överföra politisk makt till en kung.
Därmed blockerar monarkin
genom sin blotta existens ett
försvagande av folksuveränitetens
och parlamentarismens principer
genom en delning av politisk makt
mellan statschef och
parlament/regering"

Detta är ett av de intressantaste argumenten för monarki och
bör tas på allvar om man är skeptisk till
maktdelningsmodeller med en politiskt stark statschef. Det
kan dock inte ges någon avgörande roll. Att monarkin
blockerar en stark statschefsmakt innebär ju inte att ett
avskaffande av monarkin nödvändiggör en sådan utveckling.
Internationellt finns åtskilliga exempel på republiker med
politiskt svaga presidenter och den allmänna trenden,
åtminstone i med Sverige jämförbara länder, torde snarast
vara att presidentmakten försvagas (se t.ex. Finland). Den
starka parlamentariska traditionen i vårt land talar för att vi
kommer att välja en modell med en politiskt maktlös
president, utsedd av riksdagen (det enklaste vore kanske att
helt enkelt ge talmannen statschefstiteln). Dessutom är det ur
demokratisk synpunkt betänkligt att vi har ett statsskick som
förhindrar införandet av en maktdelningsmodell även om det
skulle finnas majoritet för en sådan förändring.

"Men han gör ju ändå ingen direkt
skada..."

Tillåt oss friheten att betrakta detta argument som mindre
övertygande. Vilken annan position i vårt samhälle kan
motivera sin existens med detta argument? Vilken annan
ämbetsman kan försvara, inte bara sitt eget innehav av
tjänsten i fråga, utan också sina barns företrädesrätt till
densamma, med argumentet att han eller hon "ändå inte gör
någon skada"? Vi är dessutom inte övertygade om att
påståendet är riktigt. Monarkin gör skada. Vi överlämnar i
detta ämne ordet till Vilhelm Moberg:

I en monarki uppkommer det alltid en anda av undersåtlighet, som inte är
fria medborgare värdig. Kring konungen med Guds nåde och hans
anförvanter har i alla tider uppblommat en rik flora av servilitet och
inställsamhet, kryperi och allsköns fjäsk. Denna undersåtlighet kräver
sina offer i de bästa kretsar. Jag har sett högt bildade personer, som i
andra sammanhang har ådagalagt intelligens, mista sin mänskliga
värdighet inför en kunglig person: I närvaro av en medlem av kungahuset
har de alldeles tappat koncepterna och stått som förvandlade och stammat
i förvirring och betett sig på ett sätt, som närmast kan kallas fjantigt
(Därför är jag republikan, Atlas 1998 s. 23).

Det är tänkbart att det finns ytterligare argument för att
statschefens ämbete skall vara ärftligt. I så fall ser vi fram
emot att få bemöta dem i den fortsatta debatten.

Stockholm den 30 september 2000

Gudrun Schyman (v)

Hans Andersson (v)

Ingrid Burman (v)

Lars Bäckström (v)

Stig Eriksson (v)

Owe Hellberg (v)

Berit Jóhannesson (v)

Tanja Linderborg (v)

Maggi Mikaelsson (v)

Kenneth Kvist (v)

Mats Einarsson (v)